Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62019CJ0783

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 9 september 2021.
Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne mot GB.
Begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Barcelona.
Begäran om förhandsavgörande – Jordbruk – Skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar – Enhetlig och uttömmande karaktär – Förordning (EU) nr 1308/2013 – Artikel 103.2 a ii – Artikel 103.2 b – Anspelning – Den skyddade ursprungsbeteckningen (SUB) ’Champagne’ – Tjänster – Produkternas jämförbarhet – Användning av den kommersiella benämningen ’Champanillo’.
Mål C-783/19.

Court reports – general

ECLI identifier: ECLI:EU:C:2021:713

 DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)

den 9 september 2021 ( *1 )

”Begäran om förhandsavgörande – Jordbruk – Skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar – Enhetlig och uttömmande karaktär – Förordning (EU) nr 1308/2013 – Artikel 103.2 a ii – Artikel 103.2 b – Anspelning – Den skyddade ursprungsbeteckningen (SUB) ’Champagne’ – Tjänster – Produkternas jämförbarhet – Användning av den kommersiella benämningen ’Champanillo’”

I mål C‑783/19,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Audiencia Provincial de Barcelona (Regionala domstolen i Barcelona, Spanien) genom beslut av den 4 oktober 2019, som inkom till domstolen den 22 oktober 2019, i målet

Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne

mot

GB,

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden E. Regan samt domarna M. Ilešič, E. Juhász (referent), C. Lycourgos och I. Jarukaitis,

generaladvokat: G. Pitruzzella,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne, genom C. Morán Medina, abogado,

GB, genom V. Saranga Pinhas, abogado, och F. Sánchez García, procurador,

Frankrikes regering, inledningsvis genom A.-L. Desjonquères, C. Mosser och E. de Moustier, därefter av A.-L. Desjonquères och E. de Moustier, samtliga i egenskap av ombud,

Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av S. Fiorentino, avvocato dello Stato,

Europeiska kommissionen, genom F. Castilla Contreras, M. Morales Puerta och I. Naglis, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 29 april 2021 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 103 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne (nedan kallad CIVC) och GB angående intrång i den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne.

Tillämpliga bestämmelser

Förordning nr 1308/2013

3

I skäl 97 i förordning nr 1308/2013 anges följande:

”Registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar bör skyddas mot användning som drar fördel av det anseende som tillkommer de produkter som uppfyller kraven. För att främja sund konkurrens och för att säkra att konsumenterna inte vilseleds bör detta skydd även omfatta produkter och tjänster som inte omfattas av denna förordning, inbegripet de produkter som inte omfattas av bilaga I till fördragen.”

4

Avsnitt 2 i kapitel 1, avdelning II, del II i denna förordning, som rör ”Ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn”, innehåller ett underavsnitt 1 med rubriken ”Inledande bestämmelser”. I detta underavsnitt återfinns artikel 92, med rubriken ”Tillämpningsområde”, som har följande lydelse:

”1.   Regler gällande ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck enligt detta avsnitt ska gälla för de produkter som avses i punkterna 1, 3–6, 8, 9, 11, 15 och 16 i del II i bilaga VII.

2.   De regler som avses i punkt 1 syftar till att

a)

skydda konsumenternas och producenternas legitima intressen,

b)

säkerställa att den inre marknaden för de berörda produkterna fungerar väl, och

c)

främja framställningen av kvalitetsprodukter i enlighet med detta avsnitt, samtidigt som utrymme ges för nationella kvalitetspolitiska åtgärder.”

5

Artikel 93 i samma avsnitt 2 i förordningen har rubriken ”Definitioner” och återfinns i underavsnitt 2, med rubriken ”Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar”. I artikel 93.1 föreskrivs följande:

”I detta avsnitt gäller följande definitioner:

a)

ursprungsbeteckning: namn på en region, en ort eller i välmotiverade undantagsfall ett land, som används för att beskriva en produkt som avses i artikel 92.1 och som uppfyller följande krav:

i)

Dess kvalitet och egenskaper beror helt eller väsentligen på en viss geografisk omgivning med de naturliga och mänskliga faktorer som förknippas med den.

ii)

De druvor som vinet framställts av kommer uteslutande från det geografiska området.

iii)

Produktionen sker inom det geografiska området.

iv)

Produkten framställs av druvsorter tillhörande arten Vitis vinifera.

…”

6

Artikel 103 i samma förordning, med rubriken ”Skydd”, som återfinns i nämnda underavsnitt 2 i samma förordning, har följande lydelse:

”1.   Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar får användas av alla aktörer som saluför vin som har producerats i enlighet med motsvarande produktspecifikation.

2.   Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar samt viner som använder det skyddade namnet i enlighet med produktspecifikationen ska skyddas mot följande:

a)

Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av det skyddade namnet

i)

för produkter som är jämförbara, men som inte uppfyller kraven i produktspecifikationen för det skyddade namnet, eller

ii)

i den mån detta bruk innebär att en ursprungsbetecknings eller en geografisk betecknings anseende utnyttjas.

b)

Varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens eller tjänstens verkliga ursprung anges eller om det skyddade namnet har översatts, transkriberats eller translittererats eller åtföljs av uttryck som ’stil’, ’typ’, ’metod’, ’sådan som tillverkas i’, ’imitation’, ’smak’, ’liknande’ eller dylikt.

c)

Varje annan osann eller vilseledande uppgift om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten på dennas inre eller yttre förpackning, reklammaterial eller handlingar, liksom förpackning av vinprodukten i en behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om vinproduktens verkliga ursprung.

d)

Varje annan form av agerande som kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.

…”

7

I artikel 107.1 i förordning nr 1308/2013, med rubriken ”Befintliga skyddade vinnamn”, föreskrivs att ”[d]e vinnamn som avses i artiklarna 51 och 54 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 [av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 179, 1999, s. 1)] och artikel 28 i kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 [av den 29 april 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter (EGT L 118, 2002, s. 1) ska automatiskt vara skyddade enligt den här förordningen. Kommissionen ska föra in dem i det register som avses i artikel 104 i den här förordningen”.

8

I artikel 230 i denna förordning föreskrivs att rådets förordning nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (EUT L 299, 2007, s. 1 och rättelse i EUT L 313, 2011, s. 47), i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013 (EUT L 158, 2013, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1234/2007), ska upphöra att gälla.

9

I artikel 232 i förordningen föreskrivs att den träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och att den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

10

I punkt 5 i del II i bilaga VII till förordning nr 1308/2013, till vilken det hänvisas i artikel 92.1 i denna förordning, anges egenskaperna hos ”mousserande kvalitetsvin”, till vilket champagne hör.

Förordning (EU) nr 1151/2012

11

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1) upphävdes och ersattes rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 93, 2006, s. 12), med verkan från och med den 3 januari 2013.

12

I skäl 32 i förordningen anges följande:

”Skyddet av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar bör utvidgas till att omfatta missbruk av, imitation av eller anspelningar på registrerade namn på varor och tjänster, i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå och anpassa skyddet till det som tillämpas för vinsektorn. När skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar används för ingredienser bör kommissionens meddelande Riktlinjer för märkning av livsmedel som innehåller ingredienser med ursprungsbeteckningar (SUB) och skyddade geografiska beteckningar (SGB) beaktas.”

13

I artikel 2 i denna förordning, med rubriken ”Tillämpningsområde”, föreskrivs i punkt 2 att ”[d]enna förordning ska inte tillämpas på spritdrycker, aromatiserade viner eller vinprodukter enligt bilaga XI b till förordning (EG) nr 1234/2007, med undantag för vinättika.”

14

Artikel 13 i samma förordning, med rubriken ”Skydd”, har i punkt 1 b en lydelse som är jämförbar med den i artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

15

GB äger tapasbarer i Spanien och använder kännetecknet CHAMPANILLO för att beteckna och marknadsföra dem i sociala medier och genom reklammeddelanden. Jämte detta kännetecken använder GB bland annat ett grafiskt medium som återger en bild av två glas med en mousserande dryck.

16

Den spanska patent- och varumärkesmyndigheten biföll vid två tillfällen, år 2011 och år 2015, den invändning som framställts av CIVC, ett organ med uppgift att tillvarata champagneproducenternas intressen, mot de ansökningar om registrering av varumärket CHAMPANILLO som hade framställts av GB, med motiveringen att registreringen av detta kännetecken såsom varumärke är oförenlig med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Champagne”, som åtnjuter internationellt skydd.

17

Fram till år 2015 saluförde GB en mousserande dryck med namnet Champanillo men har upphört med denna försäljning på begäran av CIVC.

18

CIVC ansåg att användningen av kännetecknet CHAMPANILLO utgjorde ett åsidosättande av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Champagne” och väckte därför talan vid Juzgado de lo Mercantil de Barcelona (Handelsdomstolen i Barcelona, Spanien) och yrkade att GB skulle förpliktas att upphöra med att använda kännetecknet CHAMPANILLO, inbegripet på sociala medier (Instagram och Facebook), att dra tillbaka alla skyltar, reklammaterial och affärshandlingar från marknaden, inklusive på Internet, där detta kännetecken återfinns samt sörja för att domännamnet champanillo.es tas bort.

19

Till sitt försvar gjorde GB gällande att användningen av kännetecknet CHAMPANILLO som handelsnamn för restauranger inte medför någon risk för förväxling med de produkter som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Champagne” och att GB inte hade någon avsikt att snylta på denna ursprungsbetecknings renommé.

20

Juzgado de lo Mercantil de Barcelona (Handelsdomstolen i Barcelona) ogillade CIVC:s talan.

21

Nämnda domstol fann att GB:s användning av kännetecknet CHAMPANILLO inte anspelade på den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne, eftersom detta kännetecken inte avsåg en alkoholhaltig dryck utan restauranger – som inte saluför champagne – och följaktligen andra produkter än dem som skyddas av denna skyddade ursprungsbeteckning och som vänder sig till en annan omsättningskrets och utgjorde därför inget intrång i denna beteckning.

22

Juzgado de lo Mercantil de Barcelona (Handelsdomstolen i Barcelona) grundade sig på en dom av den 1 mars 2016 från Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien), i vilken det slogs fast att användningen av ordet Champín för att saluföra en alkoholfri kolsyrad fruktdryck, som var avsedd att konsumeras vid festligheter för barn, inte utgjorde något intrång i den skyddade ursprungsbeteckningen Champagne, med hänsyn till skillnaderna mellan de berörda varorna och den omsättningskrets som de riktade sig till, trots den fonetiska likheten mellan de två kännetecknen.

23

CIVC överklagade domen från Juzgado de lo Mercantil de Barcelona (Handelsdomstolen i Barcelona, Spanien) till Audiencia Provincial de Barcelona (Regionala domstolen i Barcelona, Spanien).

24

Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i hur artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006 och artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 ska tolkas, bland annat huruvida dessa bestämmelser skyddar skyddade ursprungsbeteckningar mot användning i handeln av kännetecken som inte betecknar varor utan tjänster.

25

Mot denna bakgrund beslutade Audiencia Provincial de Barcelona (Regionala domstolen i Barcelona) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU‑domstolen:

”1)

Innebär räckvidden av skyddet för [en] ursprungsbeteckning att den kan skyddas, inte bara i förhållande till liknande produkter utan även i förhållande till tjänster som kan ha anknytning till den direkta eller indirekta distributionen av dessa produkter?

2)

Kräver den risk för intrång på grund av anspelning som avses i de ovannämnda artiklarna i EU-förordningarna att det i första hand görs en bedömning av namnet för att avgöra vilken påverkan det har på en genomsnittlig konsument, eller ska det vid en bedömning av risken för intrång genom anspelning först fastställas att det rör sig om samma produkter, liknande produkter eller sammansatta produkter, som har en beståndsdel som utgörs av en produkt som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning?

3)

Ska risken för intrång genom anspelning fastställas med hjälp av objektiva parametrar när namnen fullständigt eller i mycket hög grad sammanfaller, eller ska den graderas med hänsyn till de produkter eller tjänster som anspelar och anspelas på för att slå fast att risken för anspelning är låg eller irrelevant?

4)

Är det skydd som föreskrivs i bestämmelserna i fråga vid risk för anspelning eller utnyttjande ett särskilt skydd som är knutet till produkternas särdrag, eller måste skyddet vara kopplat till bestämmelserna om illojal konkurrens?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Inledande synpunkter

26

För det första ska det påpekas att den hänskjutande domstolen anser att de unionsrättsliga bestämmelserna om skydd för ursprungsbeteckningar ska tillämpas tillsammans med bestämmelserna i avtalet mellan Republiken Frankrike och spanska staten om skydd för ursprungsbeteckningar, härkomstbeteckningar och benämningar på vissa produkter, som ingicks i Madrid den 27 juni 1973 (JORF av den 18 april 1975, s. 4011), och i artikel L. 643–1 i den franska landsbygdslagen (code rural).

27

Vad gäller tillämpningen av förordning nr 1234/2007, har domstolen emellertid slagit fast att skyddssystemet för ursprungsbeteckningar är enhetligt och uttömmande, vilket innebär att det utgör hinder för såväl tillämpning av ett nationellt skyddssystem för geografiska beteckningar som för tillämpning av ett skyddssystem som föreskrivs i avtal som binder två medlemsstater och som ger en benämning, vilken enligt en medlemsstats rättsordning erkänns som en ursprungsbeteckning, ett skydd i en annan medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2009, Budějovický Budvar, C‑478/07, EU:C:2009:521, punkterna 114 och 129, och dom av den 14 september 2017, EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto, C‑56/16 P, EU:C:2017:693, punkterna 100103).

28

Av detta följer att i en tvist såsom den i det nationella målet som gäller skydd för en ursprungsbeteckning, är den hänskjutande domstolen skyldig att uteslutande tillämpa den på området tillämpliga unionslagstiftningen.

29

Enligt fast rättspraxis ankommer det likväl, inom ramen för det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF, på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. EU-domstolen kan härvidlag utifrån samtliga uppgifter som den nationella domstolen har lämnat, och i synnerhet utifrån skälen i beslutet om hänskjutande, avgöra vilka bestämmelser och principer i unionsrätten som behöver tolkas med hänsyn till saken i det nationella målet, även om dessa bestämmelser inte är uttryckligen angivna i den nationella domstolens frågor (dom av den 11 november 2020, DenizBank, C‑287/19, EU:C:2020:897, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

30

Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i hur artikel 13 i förordning nr 510/2006 och artikel 103 i förordning nr 1308/2013 ska tolkas.

31

Domstolen konstaterar emellertid att varken förordning nr 510/2006 eller förordning nr 1151/2012, som upphävde och ersatte förordning nr 510/2006, är tillämplig i det nationella målet. Enligt artikel 1.1 andra stycket i förordning nr 510/2006 och artikel 2.2 i förordning nr 1151/2012 är dessa förordningar nämligen inte tillämpliga på vinprodukter.

32

Detta konstaterande påverkar emellertid inte innehållet i det svar som ska ges till den hänskjutande domstolen. Såsom nämnts i punkt 14 ovan är de relevanta bestämmelserna i förordning nr 1151/2012 och förordning nr 1308/2013 jämförbara. För det andra har domstolen slagit fast att de principer som har fastställts inom ramen för respektive skyddsordning ska ges en övergripande tillämpning för att säkerställa en enhetlig tillämpning av unionsrättens bestämmelser om skydd för geografiska beteckningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne, C‑393/16, EU:C:2017:991, punkt 32).

33

Vad för det tredje gäller tillämpningen i tiden (ratione temporis) av förordning nr 1308/2013, genom vilken förordning nr 1234/2007 upphävdes och som är tillämplig sedan den 1 januari 2014, är det utifrån de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat inte möjligt att avgöra huruvida förordningen även är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet.

34

Eftersom lydelsen i artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 är jämförbar med lydelsen i artikel 118m.2 i förordning nr 1234/2007, är tolkningen av den förstnämnda bestämmelsen tillämplig på den sistnämnda bestämmelsen.

35

För det fjärde ska det slutligen påpekas att även om den hänskjutande domstolen vill få klarhet i hur artikel 103 i förordning nr 1308/2013, särskilt punkt 2 b i denna artikel, ska tolkas, framgår det av handlingarna i målet att det har uppkommit tvivel om huruvida artikel 103.2 a ii i denna förordning är tillämplig.

36

Det ska i detta hänseende påpekas att artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 innehåller en graderad uppräkning av förbjudna ageranden som grundar sig på arten av dessa ageranden (se, analogt, dom av den 2 maj 2019, Fundación Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida Queso Manchego, C‑614/17, EU:C:2019:344, punkterna 25 och 27). Tillämpningsområdet för artikel 103.2 a i förordning nr 1308/2013 måste således nödvändigtvis skilja sig från tillämpningsområdet för artikel 103.2 b i samma förordning (se, analogt, dom av den 17 december 2020, Syndicat interprofessionnel de défense du fromage Morbier, C‑490/19, EU:C:2020:1043, punkt 25).

37

Artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013 syftar till att förbjuda all form av direkt eller indirekt användning av en registrerad benämning som snyltar på en ursprungsbetecknings renommé eller en geografisk beteckning som är skyddad genom registrering, i en form som i fonetiskt och visuellt hänseende är identisk med eller åtminstone i hög grad liknar den berörda benämningen (se, analogt, dom av den 17 december 2020, Syndicat interprofessionnel de défense du fromage Morbier, C‑490/19, EU:C:2020:1043, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

38

Detta innebär, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 27 i sitt förslag till avgörande, att ”bruk” av en skyddad ursprungsbeteckning i den mening som avses i artikel 103.2 a i förordning nr 1308/2013 föreligger när graden av likhet mellan de motstående kännetecknen är synnerligen stor och innebär att det näst intill råder identitet fonetiskt och/eller visuellt med följd att bruk av den skyddade geografiska beteckningen sker i en form som uppvisar ett så nära samband med denna att det omtvistade kännetecknet uppenbarligen inte kan särskiljas från den.

39

Till skillnad från de ageranden som avses i artikel 103.2 a i förordning nr 1308/2013 innebär de ageranden som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 103.2 b i nämnda förordning nr 1308/2013 inte något bruk av den skyddade beteckningen i sig, vare sig direkt eller indirekt, utan låter i stället antyda att sådant bruk föreligger på ett sådant sätt att konsumenterna gör en tillräckligt stark koppling till denna benämning (se, analogt, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 33, och dom av den 17 december 2020, Syndicat interprofessionnel de défense du fromage Morbier, C‑490/19, EU:C:2020:1043, punkt 25).

40

Av detta följer att begreppet ”bruk” i den mening som avses i artikel 103.2 a i förordning nr 1308/2013 ska tolkas restriktivt, med risk för att skillnaden mellan detta begrepp och särskilt begreppet ”anspelning” i den mening som avses i artikel 103.2 b i samma förordning annars helt berövas sitt föremål, vilket skulle strida mot unionslagstiftarens avsikt.

41

I målet vid den nationella domstolen uppkommer, med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning, frågan huruvida det aktuella kännetecknet CHAMPANILLO – som är en följd av att det spanska ordet champagne (champán), utan accent på vokalen a, sammanfogats med ändelsen ”illo” och som således på spanska betyder liten champagne – är jämförbart eller inte med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Champagne”. Samtidigt som detta kännetecken anspelar på denna beteckning, skiljer det sig avsevärt från detsamma i visuellt och/eller fonetiskt hänseende. Med tillämpning av den rättspraxis som nämnts i punkterna 36–39 ovan förefaller bruk av ett sådant kännetecken följaktligen inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 103.2 a i förordning nr 1308/2013.

42

Mot bakgrund av det ovan anförda ska domstolen, i samband med besvarandet av tolkningsfrågorna, tolka artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013.

Den första frågan

43

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att den skyddar ursprungsbeteckningar mot ageranden som avser såväl produkter som tjänster.

44

Enligt domstolens fasta praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se, bland annat, dom av den 6 oktober 2020, Jobcenter Krefeld, C‑181/19, EU:C:2020:794, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

45

Vad gäller lydelsen i artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 ska det påpekas att det i denna bestämmelse föreskrivs att en skyddad ursprungsbeteckning åtnjuter skydd mot varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens ”eller tjänstens” verkliga ursprung anges.

46

Även om endast produkter kan komma i åtnjutande av en skyddad ursprungsbeteckning enligt artikel 92 och artikel 93.1 a i denna förordning, omfattar tillämpningsområdet för det skydd som denna beteckning ger följaktligen allt bruk av densamma som görs genom produkter eller tjänster.

47

En sådan tolkning av ordalydelsen i artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 finner stöd i det sammanhang som bestämmelsen ingår i. Det framgår nämligen av skäl 97 i förordning nr 1308/2013 att unionslagstiftarens avsikt var att genom denna förordning införa ett skydd för ursprungsbeteckningar mot allt bruk som görs genom produkter och tjänster som inte omfattas av denna förordning. I skäl 32 i förordning nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, vars relevanta bestämmelser, såsom har påpekats i punkt 32 i denna dom, är jämförbara med bestämmelserna i förordning nr 1308/2013, anges vidare att skyddet av ursprungsbeteckningar bör utvidgas till att omfatta missbruk av, imitation av eller anspelningar på registrerade benämningar på tjänster, i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå och anpassa skyddet till det som tillämpas för vinsektorn.

48

Denna tolkning överensstämmer även med de mål som eftersträvas med förordning nr 1308/2013.

49

Domstolen erinrar härvid om att förordningen utgör ett redskap för den gemensamma jordbrukspolitiken som väsentligen syftar till att garantera konsumenterna att jordbruksprodukter försedda med en geografisk beteckning som registrerats i enlighet med denna förordning har vissa särskilda egenskaper till följd av att de kommer från ett visst geografiskt område, så att deras geografiska härkomst innebär en kvalitetsgaranti. Producenter på jordbruksområdet kan därmed tillförsäkra sig större inkomster genom att göra verkliga insatser för att förbättra kvaliteten och förhindra att tredje man orättmätigt drar nytta av det goda anseende som är en följd av produkternas kvalitet (dom av den 20 december 2017, Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne, C‑393/16, EU:C:2017:991, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

50

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 36 och 37 i sitt förslag till avgörande införs genom artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 ett mycket vittgående skydd som är avsett att omfatta allt bruk som syftar till att snylta på det anseende som är förknippat med de produkter som avses med en av dessa beteckningar.

51

En tolkning av artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 som omöjliggör skydd för en ursprungsbeteckning när det omtvistade kännetecknet avser en tjänst skulle under dessa omständigheter inte bara vara oförenlig med det långtgående skydd som registrerade geografiska beteckningar tillerkänns, utan även förhindra att målsättningen med skyddet till fullo uppnås. Ett otillbörligt nyttjande av anseendet hos en produkt som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning kan nämligen även ske när det agerande som avses i denna bestämmelse avser en tjänst.

52

Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras på följande sätt. Artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att den skyddar ursprungsbeteckningar mot ageranden som avser såväl produkter som tjänster.

Andra och tredje frågan

53

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att den ”anspelning” som avses i denna bestämmelse dels förutsätter att den produkt som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning och den produkt eller tjänst som det omtvistade kännetecknet avser är identiska eller av liknande slag, dels ska fastställas med hjälp av objektiva faktorer för att styrka att det föreligger en väsentlig påverkan på en genomsnittlig konsument.

54

Domstolen gör, i linje med vad generaladvokaten anfört i punkt 44 i sitt förslag till avgörande, följande påpekanden. I artikel 103.2 a i förordning nr 1308/2013 preciseras förvisso att varje direkt eller indirekt bruk av en skyddad ursprungsbeteckning är förbjudet såväl när det sker för ”produkter som är jämförbara”, men som inte uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen, som när detta bruk utnyttjar ursprungsbeteckningens anseende. Artikel 103.2 b innehåller emellertid inte några upplysningar som ger vid handen att skyddet mot anspelning endast gäller för det fall de produkter som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning och de produkter eller tjänster som det omtvistade kännetecknet används för är ”jämförbara” eller ”liknar varandra” eller att detta skydd utsträcks till att gälla de fall då kännetecknet avser produkter eller tjänster som inte liknar dem som omfattas av ursprungsbeteckningen.

55

Enligt domstolens fasta praxis omfattar begreppet ”anspelning” det tänkta fallet att det ord som används för att benämna en produkt innehåller en del av en skyddad geografisk beteckning eller en skyddad ursprungsbeteckning, så att det aktuella produktnamnet får konsumenten att som referensbild tänka på den vara som omfattas av den nämnda beteckningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

56

Det kan dessutom föreligga en anspelning på en skyddad geografisk beteckning eller en ursprungsbeteckning när det, i fråga om produkter som liknar varandra, föreligger ett fonetiskt och visuellt släktskap mellan den skyddade geografiska beteckningen eller den skyddade ursprungsbeteckningen och det omtvistade kännetecknet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

57

Varken den omständigheten att en skyddad ursprungsbeteckning delvis ingår i ett kännetecken som varor eller tjänster som inte omfattas av denna beteckning är försedda med eller det förhållandet att detta kännetecken har en fonetisk och visuell likhet med nämnda beteckning utgör emellertid förutsättningar som med nödvändighet måste vara uppfyllda för att det ska anses föreligga en anspelning på denna beteckning. Anspelningen kan i själva verket även vara följden av att den skyddade beteckningen och det omtvistade kännetecknet ”ligger nära varandra i begreppsmässigt hänseende” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkterna 46, 49 och 50).

58

Av detta följer att det avgörande kriteriet när det gäller begreppet ”anspelning” är huruvida en konsument – när det är fråga om en omtvistad benämning – som referensbild direkt tänker på den vara som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma, med beaktande i förekommande fall av att en skyddad ursprungsbeteckning delvis ingår i den omtvistade benämningen, att denna benämning har en fonetisk och/eller visuell likhet med denna skyddade ursprungsbeteckning, eller även att denna beteckning ligger nära den skyddade ursprungsbeteckningen i begreppsmässigt hänseende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 51, och dom av den 17 december 2020, Syndicat interprofessionnel de défense du fromage Morbier, C‑490/19, EU:C:2020:1043, punkt 26).

59

Domstolen har preciserat att det viktigaste, för att fastställa om det föreligger en anspelning, under alla omständigheter är att konsumenten kopplar ihop det ord som används för att beteckna den aktuella produkten och den skyddade geografiska beteckningen. Denna koppling ska vara tillräckligt direkt och entydig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkterna 45 och 53 och där angiven rättspraxis).

60

Härav följer att förekomsten av en anspelning, i den mening som avses i artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013, endast kan fastställas genom en helhetsbedömning som den hänskjutande domstolen ska göra av samtliga relevanta omständigheter i målet.

61

Följaktligen kräver inte begreppet ”anspelning” i den mening som avses i förordning nr 1308/2013 att den produkt som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen och den produkt eller tjänst som den omtvistade benämningen avser är identiska eller av liknande slag.

62

Domstolen har preciserat att man vid bedömningen av huruvida det föreligger en sådan anspelning ska utgå från uppfattningen hos en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten europeisk genomsnittskonsument (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

63

Begreppet europeisk genomsnittskonsument ska tolkas så, att det säkerställer ett effektivt och enhetligt skydd av registrerade beteckningar mot varje anspelning på dem i hela unionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 maj 2019, Fundación Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida Queso Manchego, C‑614/17, EU:C:2019:344, punkt 47).

64

Enligt domstolens praxis medför ett effektivt och enhetligt skydd av registrerade beteckningar på hela unionens territorium ett krav på att inte beakta omständigheter som kan utesluta att det föreligger en anspelning som uppfattas endast av konsumenter i en medlemsstat. För att genomföra det skydd som föreskrivs i artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 kan förekomsten av en anspelning inte desto mindre även bedömas i förhållande till enbart konsumenter i en enda medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 maj 2019, Fundación Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida Queso Manchego, C‑614/17, EU:C:2019:344, punkt 48).

65

I målet vid den nationella domstolen ankommer det på den nationella domstolen att, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter som kännetecknar användningen av den aktuella skyddade ursprungsbeteckningen och det sammanhang i vilket denna användning förekommer, bedöma om en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten europeisk genomsnittskonsument gör en tillräckligt direkt och otvetydig koppling mellan benämningen CHAMPANILLO och champagne, så att denna domstol sedan kan fastställa huruvida det i förevarande fall föreligger en anspelning i den mening som avses i artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 på den skyddade ursprungsbeteckningen i fråga. Vid denna bedömning ska den hänskjutande domstolen beakta flera omständigheter varibland, i synnerhet, huruvida den omtvistade benämningen uppvisar stora visuella och fonetiska likheter med den skyddade beteckningen och huruvida den omtvistade benämningen används för restaurangtjänster och för marknadsföring.

66

Mot denna bakgrund ska den andra och den tredje frågan besvaras på följande sätt. Artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att den ”anspelning” som avses i denna bestämmelse inte förutsätter att den produkt som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning och den produkt eller tjänst som det omtvistade kännetecknet avser är identiska eller av liknande slag. Vidare ska en sådan anspelning anses fastställd när användningen av en benämning ger upphov till en tillräckligt direkt och otvetydig koppling mellan denna benämning och den skyddade ursprungsbeteckningen hos en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten europeisk genomsnittskonsument. Förekomsten av en sådan koppling kan följa av flera omständigheter, i synnerhet av att den skyddade beteckningen delvis ingår i den aktuella benämningen, att det föreligger ett fonetiskt och visuellt släktskap mellan de två benämningarna med påföljande likhet, och till och med i avsaknad av dessa omständigheter, att den skyddade ursprungsbeteckningen och den aktuella benämningen ligger nära varandra i begreppsmässigt hänseende men även att de produkter som omfattas av nämnda skyddade ursprungsbeteckning liknar de produkter eller tjänster som omfattas av samma berörda benämning. Vid denna bedömning ankommer det på den hänskjutande domstolen att beakta samtliga relevanta omständigheter som kringgärdar användningen av den aktuella beteckningen.

Den fjärde frågan

67

Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida begreppet ”anspelning” i den mening som avses i artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att nämnda ”anspelning” som avses i denna bestämmelse förutsätter att det har fastställts att det föreligger illojal konkurrens.

68

Såsom framgår av punkterna 56–60 ovan är skyddsordningen mot anspelning på en sådan skyddad ursprungsbeteckning som föreskrivs i artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 en objektiv skyddsordning, eftersom det för att den ska kunna tillämpas inte är nödvändigt att visa uppsåt eller oaktsamhet. Det skydd som föreskrivs i denna bestämmelse förutsätter inte heller att det konstateras att det föreligger ett konkurrensförhållande mellan de varor som skyddas av den registrerade beteckningen och de varor eller tjänster för vilka det omtvistade kännetecknet används eller av att det föreligger risk för förväxling för konsumenten med avseende på dessa varor och/eller tjänster.

69

Härav följer, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 75 i sitt förslag till avgörande, att även om det inte är uteslutet att samma beteende samtidigt kan utgöra ett förfarande som är förbjudet enligt artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 och en illojal konkurrenshandling enligt tillämplig nationell rätt på området, är bestämmelsens tillämpningsområde vidare än den sistnämnda.

70

Mot denna bakgrund ska den fjärde frågan besvaras på följande sätt. Artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att den ”anspelning” som avses i denna bestämmelse inte förutsätter att det har fastställts att det föreligger illojal konkurrens, eftersom denna bestämmelse inrättar ett särskilt och eget skydd som är tillämpligt oberoende av nationella bestämmelser om illojal konkurrens.

Rättegångskostnader

71

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

 

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

 

1)

Artikel 103.2 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 ska tolkas så, att den skyddar ursprungsbeteckningar mot ageranden som avser såväl produkter som tjänster.

 

2)

Artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att den ”anspelning” som avses i denna bestämmelse inte förutsätter att den produkt som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning och den produkt eller tjänst som det omtvistade kännetecknet avser är identiska eller av liknande slag. Vidare ska en sådan anspelning anses fastställd när användningen av en benämning ger upphov till en tillräckligt direkt och otvetydig koppling mellan denna benämning och den skyddade ursprungsbeteckningen hos en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten europeisk genomsnittskonsument. Förekomsten av en sådan koppling kan följa av flera omständigheter, i synnerhet av att den skyddade beteckningen delvis ingår i den aktuella benämningen, att det föreligger ett fonetiskt och visuellt släktskap mellan de två benämningarna med påföljande likhet, och till och med i avsaknad av dessa omständigheter, att den skyddade ursprungsbeteckningen och den aktuella benämningen ligger nära varandra i begreppsmässigt hänseende men även att de produkter som omfattas av nämnda skyddade ursprungsbeteckning liknar de produkter eller tjänster som omfattas av samma berörda benämning.

 

3)

Artikel 103.2 b i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att den ”anspelning” som avses i denna bestämmelse inte förutsätter att det har fastställts att det föreligger illojal konkurrens, eftersom denna bestämmelse inrättar ett särskilt och eget skydd som är tillämpligt oberoende av nationella bestämmelser om illojal konkurrens.

 

Underskrifter


( *1 ) Rättegångsspråk: spanska.

Top