1)

Ska artiklarna 41.1 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, skäl 2, 25, 27 och 36 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG (1) av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling, artikel 1.1 och 1.3 i rådets direktiv 89/665/EEG (2) av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, och, i detta sammanhang, rättssäkerhetsprincipen som är en allmän unionsrättslig princip, samt kravet på effektiva och skyndsamma förfaranden för prövning av de upphandlande myndigheternas beslut vid offentlig upphandling, tolkas så att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken, vad beträffar offentliga avtal som har ingåtts innan lagstiftningen trädde i kraft, den behöriga (tillsyns)myndighet som inrättats genom denna lagstiftning generellt är behörig att inom den frist som föreskrivs i den nya lagstiftningen inleda ett förfarande för att utreda en viss överträdelse vid offentlig upphandling och som en följd av detta slå fast att överträdelsen har ägt rum, påföra en sanktionsavgift och tillämpa följderna av att det offentliga avtalet blir ogiltigt, trots att den i den tidigare lagstiftningen föreskrivna fristen för att framställa begäran om prövning av överträdelser vid offentlig upphandling som begåtts innan den nya lagstiftningen trädde i kraft har löpt ut?

2)

Kan de rättsliga bestämmelser och principer som nämns i fråga 1, förutom att tillämpas på det effektiva utövandet av (den subjektiva och personliga) rätt till prövning som tillkommer den som berörs av tilldelningen av ett offentligt kontrakt, även tillämpas på den rätt att inleda och genomföra ett prövningsförfarande som tillkommer de (tillsyns)myndigheter som har inrättats genom medlemsstatens lagstiftning, som har befogenhet att ex officio spåra och utreda en överträdelse vid offentlig upphandling och som har till uppgift att värna om allmänintresset?

3)

Följer det av artikel 83.1 och 83.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (3) av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (4), att medlemsstaten genom antagandet av en ny lag har rätt att i sin lagstiftning – för att värna om unionens ekonomiska intressen vid offentlig upphandling – generellt tillåta de (tillsyns)myndigheter som enligt medlemsstatens lagstiftning har befogenhet att ex officio spåra och utreda en överträdelse vid offentlig upphandling och som har till uppgift att värna om allmänintresset, att utreda överträdelser vid offentlig upphandling som har begåtts innan lagen i fråga trädde i kraft och att inleda och genomföra ett förfarande, trots att tidsfristerna för att framställa begäran om prövning enligt den tidigare lagstiftningen redan har löpt ut?

4)

Om (tillsyns)myndigheternas rätt att utreda som beskrivs i frågorna 1 och 3 anses vara förenlig med unionsrätten – med beaktande av de rättsregler och principer som nämns i fråga 1 –, har det då någon betydelse vilka luckor i lagar eller andra författningar eller vilka tekniska eller organisatoriska brister eller hinder av annat slag som gjorde att överträdelsen vid den offentliga upphandlingen inte utreddes när den begicks?

5)

Ska artiklarna 41.1 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, skäl 2, 25, 27 och 36 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling, artikel 1.1 och 1.3 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, och, i detta sammanhang, rättssäkerhetsprincipen som är en allmän unionsrättslig princip, samt kravet på effektiva och skyndsamma förfaranden för prövning av de upphandlande myndigheternas beslut vid offentlig upphandling och proportionalitetsprincipen, tolkas så – även om de (tillsyns)myndigheter som enligt medlemsstatens lagstiftning ex officio får spåra och utreda en överträdelse vid offentlig upphandling och som har till uppgift att värna om allmänintresset mot bakgrund av dessa principer får tilldelas en sådan befogenhet som avses i frågorna 1–4 – att den nationella domstolen får pröva om den tid som förflutit mellan den tidpunkt då överträdelsen begicks, utgången av den tidsfrist för att framställa begäran om prövning som tidigare föreskrivits och inledandet av förfarandet för att utreda överträdelsen är rimlig och proportionerlig och på grundval av detta slå fast att rättsföljden är att det omtvistade beslutet är ogiltigt eller slå fast någon annan rättsföljd som föreskrivs i medlemsstatens lagstiftning?