–

Línea Directa Aseguradora SA, genom M. Relaño, abogado,

–

Segurcaixa, Sociedad Anónima de Seguros y Reaseguros, genom C. Blanco Sánchez de Cueto, procurador, och A. Ruiz Hourcadette, abogada,

–

Spaniens regering, genom L. Aguilera Ruiz och V. Ester Casas, båda i egenskap av ombud,

–

Litauens regering, genom R. Krasuckaitė och G. Taluntytė, båda i egenskap av ombud,

–

Österrikes regering, genom G. Hesse, i egenskap av ombud,

–

Förenade kungarikets regering, genom S. Brandon, i egenskap av ombud, biträdd av A. Bates, barrister,

–

Europeiska kommissionen, genom H. Tserepa-Lacombe och J. Rius, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, 2009, s. 11).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Línea Directa Aseguradora SA (nedan kallat Línea Directa) och Segurcaixa, Sociedad Anónima de Seguros y Reaseguros (nedan kallat Segurcaixa), angående återbetalning av skadestånd som Segurcaixa har utbetalat till en skadelidande i en brand som uppstod i det elektriska systemet i en bil som var försäkrad hos Línea Directa.

3

Artikel 1 i direktiv 2009/103 har följande lydelse:

”I detta direktiv avses med

…”

4

I artikel 3 i samma direktiv föreskrivs följande:

”Om inte annat följer av artikel 5 ska varje medlemsstat vidta de åtgärder som är lämpliga för att fordon som är normalt hemmahörande inom dess territorium ska omfattas av ansvarsförsäkring.

Försäkringens omfattning och villkor ska bestämmas inom ramen för de åtgärder som avses i första stycket.

Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är lämpliga för att försäkringsavtalet ska täcka även följande:

Den försäkring som avses i första stycket ska obligatoriskt omfatta både sakskador och personskador.”

5

I artikel 5 i direktiv 2009/103 föreskrivs följande:

”1   En medlemsstat får förordna om undantag från artikel 3 för särskilda fysiska eller juridiska personer, offentliga eller privata. En lista över sådana personer ska upprättas av medlemsstaten och överlämnas till de övriga medlemsstaterna och till kommissionen.

…

2.   En medlemsstat får förordna om undantag från artikel 3 för särskilda slag av fordon eller fordon med särskild registreringsskylt. En lista över sådana fordonsslag och fordon ska upprättas av medlemsstaten och överlämnas till de övriga medlemsstaterna och till kommissionen.

…”

6

I artikel 13.1 c i detta direktiv föreskrivs följande:

”1   Varje medlemsstat ska vidta alla de åtgärder som är lämpliga för att bestämmelser eller villkor i försäkringsavtal som utfärdats i enlighet med artikel 3 inte, såvitt avser tillämpningen av den artikeln, ska tillämpas på ersättningskrav från tredje man som orsakats skador vid en trafikolycka, om dessa föreskriver att försäkringen inte omfattar fordon som nyttjas eller förs av

…

7

Ley sobre responsabilidad civil y seguro en la circulación de vehículos a motor (lagen om civilrättsligt ansvar och försäkring för motorfordon), vilken godkändes genom Real Decreto Legislativo 8/2004 por el que se aprueba el texto refundido de la Ley sobre responsabilidad civil y seguro en la circulación de vehículos a motor (kungligt lagstiftningsdekret nr 8/2004 om ändring av lagen om civilrättsligt ansvar och försäkring för motorfordon), av den 29 oktober 2004 (BOE nr 267 av den 5 november 2004, s. 3662), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskriver följande i artikel 1.1:

”Den som framför ett motorfordon är, till följd av den risk som framförandet av sådana fordon medför, ansvarig för skador som orsakas personer eller egendom till följd av användningen.

I händelse av personskador befrias föraren endast från ansvar om denne kan bevisa att skadan beror på fel som begåtts enbart av den skadelidande eller på force majeure som inte har något samband med fordonets framförande eller funktion. Fel på fordonet eller störningar eller funktionsbortfall i något av fordonets system eller delar ska inte betraktas som force majeure.

I händelse av sakskador är föraren ansvarig gentemot tredje man om föraren har ett civilrättsligt ansvar enligt bestämmelserna i artikel 1902 och följande artiklar i [Código Civil (civillagen)], artikel 109 och följande artiklar i [Código Penal (strafflagen)], och bestämmelserna i denna lag.

Om både föraren och den skadelidande har varit försumliga fördelas ansvaret mellan dem rättvist och ersättningsbeloppet fastställs i förhållande till var och ens ansvar.

Ägaren till ett fordon ansvarar, även om han inte själv framför fordonet, för de person- och sakskador som föraren orsakat om ägaren står i relation med föraren på något av de sätt som avses i artikel 1903 i civillagen och artikel 120.5 i strafflagen. Detta ansvar upphör om ägaren kan styrka att han har visat all den aktsamhet som kan förväntas av honom för att förhindra skadan.

En ägare till ett fordon som inte omfattas av den obligatoriska försäkringen är, även om han inte själv framför fordonet, tillsammans med föraren civilrättsligt ansvarig för de person- och sakskador som detta fordon orsakar, såvida han inte bevisar att fordonet har stulits ifrån honom.”

8

Artikel 2.1 i Reglamento del seguro obligatorio de responsabilidad civil en la circulación de vehículos de motor (förordningen om obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon), vilken godkändes genom Real Decreto 1507/2008 por el que se aprueba el Reglamento del seguro obligatorio de responsabilidad civil en la circulación de vehiculos a motor (kungligt dekret 1507/2008 om godkännande av förordningen om obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon) av den 12 september 2008 (BOE nr 222 av den 13 september 2008, s. 37487), har följande lydelse:

”Vad gäller det civilrättsliga ansvaret vid motorfordonstrafik och omfattningen av den obligatoriska försäkring som regleras i denna förordning avses med trafikhändelser sådana händelser som följer av riskerna med att framföra sådana motorfordon som avses i föregående artikel, såväl i parkeringshus och på parkeringsplatser som på offentlig och enskild väg och mark som är lämpad för trafik, i stadsmiljö eller utanför städerna, liksom på väg och mark som fastän den inte är lämpad för detta ändamål ändå ofta används.”

9

Den 19 augusti 2013 parkerade Luis Salazar Rodes sin nya bil i det privata garaget i en byggnad som ägs av Industrial Software Indusoft (nedan kallat Indusoft).

10

Den 20 augusti 2013 startade Luis Salazar Rodes, som ville visa sin bil för en granne, motorn utan att kunna förflytta bilen. Natten mellan den 20 och den 21 augusti 2013 hade Luis Salazar Rodes bil, som inte hade tagits i trafik på mer än 24 timmar, börjat brinna, vilket orsakade en brand i Indusofts byggnad och skadade densamma. Bilens elektriska system var orsaken till branden.

11

Luis Salazar Rodes hade tecknat en ansvarsförsäkring för motorfordon hos försäkringsbolaget Línea Directa.

12

Indusoft hade tecknat en hemförsäkring hos Segurcaixa, som betalade ut sammanlagt 44704,34 euro till Indusoft för den skada som branden hade orsakat.

13

I mars 2014 väckte Segurcaixa talan mot Línea Directa vid Juzgado de Primera Instancia de Vitoria-Gazteiz (Förstainstansdomstolen i Vitoria-Gasteiz, Spanien) och yrkade ersättning på 44704,34 euro jämte lagstadgad ränta på den grunden att skadan hade sitt ursprung i en ”trafikhändelse” som täcks av ansvarsförsäkringen för Luis Salazar Rodes fordon. Den domstolen ogillade talan på den grunden att branden inte kunde anses utgöra en ”trafikhändelse” i den mening som avses i spansk lag.

14

Segurcaixa överklagade domen från Juzgado de Primera Instancia de Vitoria-Gazteiz (Förstainstansdomstolen i Vitoria-Gasteiz) till Audiencia Provincial de Álava (Provinsdomstolen i Álava, Spanien), som biföll överklagandet och förpliktade Línea Directa att betala ut den ersättning som Segurcaixa hade yrkat.

15

Línea Directa överklagade domen från Audiencia Provincial de Álava (Provinsdomstolen i Álava) till Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien).

16

Den domstolen påpekar att Audiencia Provincial de Álava (Provinsdomstolen i Álava) har gjort en vid tolkning av begreppet ”trafikhändelse”, enligt vilken begreppet, i den mening som avses i spansk lag, omfattar en situation där ett fordon som inte är permanent parkerat i ett privat garage fattar eld på grund av omständigheter som är hänförliga till själva fordonet och utan inblandning av tredje man.

17

I detta sammanhang anser den hänskjutande domstolen att den centrala frågan är om en ansvarsförsäkring för motorfordon täcker en olycka med ett fordon vars motor var avstängd, trots att fordonet, som var parkerat i ett privat garage, inte utgjorde någon risk för vägtrafikanter.

18

I detta avseende påpekar den hänskjutande domstolen att begreppet ”trafikhändelse”, enligt dess rättspraxis och i den mening som avses i spansk rätt, omfattar inte bara de situationer där ett fordon förflyttar sig, utan även de situationer där fordonet inte framförs samt de situationer då ett fordon stannar under färd och fattar eld.

19

Vidare har Tribunal Supremo (Högsta domstolen) redan slagit fast att en brand i ett fordon som parkerats på allmän väg och som var täckt för att skyddas mot frost inte omfattades av begreppet ”trafikhändelse” i den mening som avses i spansk rätt.

20

Enligt den domstolens praxis omfattar begreppet ”trafikhändelse” som kan omfattas av den obligatoriska försäkringen inte en situation där ett fordon står stilla och skadan inte har något samband med fordonets transportfunktion.

21

I detta sammanhang anger den hänskjutande domstolen att föraren enligt spansk rätt inte är ansvarig för skador som orsakas av användningen av ett fordon när skadorna beror på ett fall av force majeure som saknar samband med framförandet av fordonet. Emellertid ska fel på fordonet eller störningar eller funktionsbortfall i något av fordonets system eller delar inte betraktas som force majeure. I situationer där en olycka orsakas av ett fel i ett fordon skulle således detta fel inte befria föraren från ansvar och skulle därför inte utesluta att ansvarsförsäkringen för motorfordon omfattar sådana situationer.

22

Den hänskjutande domstolen menar att om branden uppkommer när fordonet står stilla, men att den har sitt ursprung i en funktion som är nödvändig eller användbar för fordonets framförande, bör denna situation anses ha samband med fordonets normala funktion.

23

Vidare skulle en situation där ett fordon står parkerat i ett privat garage kunna uteslutas från begreppet användning av fordon i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2009/103, om det i avsaknad av en tidsmässig närhet mellan den tidigare användningen av fordonet och branden eller om det på grund av det sätt på vilket skadan uppkom inte finns något samband mellan skadan och användningen av fordonet.

24

Den hänskjutande domstolen har i det avseendet tillagt att en tolkning som inte tar hänsyn till det tidsmässiga sambandet mellan den tidigare användningen av fordonet och den skada som har uppkommit skulle kunna leda till att den obligatoriska ansvarsförsäkringen för användningen av motorfordon skulle likställas med en ägarförsäkring som täcker det ansvar som följer blott av innehavet eller ägandet av ett fordon.

25

Mot denna bakgrund beslutade Tribunal Supremo (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

26

Línea Directa anser att den första frågan inte kan tas upp till prövning eftersom den avser ett rent hypotetiskt problem. Företaget hävdar att den omständigheten att branden i fråga har sitt ursprung i det berörda fordonets elektriska system är den enda omständighet som har fastställts av den hänskjutande domstolen. Det är emellertid inte klarlagt att branden hade sitt ursprung i de mekanismer som är nödvändiga för fordonets transportfunktion.

27

Det ska härvidlag erinras om att enligt fast rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl., C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 16).

28

I det aktuella fallet är det dock inte uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inom ramen för den första frågan inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller att frågan är hypotetisk. Det står klart från begäran om förhandsavgörande att denna tolkning är avsedd att klargöra begreppet användning av fordon i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2009/103, vilken tolkning utgången av det nationella målet, som avser ersättning för skada som uppkommit till följd av en brand i ett fordon, är beroende av. Vidare har den hänskjutande domstolen tillhandahållit tillräckliga uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheterna för att göra det möjligt för EU-domstolen att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den.

29

Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 3 första stycket i direktiv 2009/103 ska tolkas så, att en sådan situation som den som är i fråga i det nationella målet, där ett fordon som står parkerat i ett privat garage i en fastighet har fattat eld, vilket orsakar en brand som har sitt ursprung i fordonets elektriska system och orsakar skada på denna fastighet, omfattas av begreppet användning av fordon i den mening som avses i den bestämmelsen, även om fordonet inte hade flyttats på över 24 timmar innan branden uppstod.

30

I artikel 3 första stycket i direktiv 2009/103 föreskrivs det att om inte annat följer av artikel 5 i direktivet ska varje medlemsstat vidta de åtgärder som är lämpliga för att fordon som normalt är hemmahörande inom dess territorium ska omfattas av ansvarsförsäkring.

31

Det ska inledningsvis erinras om att en bil, såsom den i det nationella målet, omfattas av begreppet ”fordon” i artikel 1 led 1 i direktiv 2009/103, vilket definieras som ett ”motorfordon som är avsett för färd på land och som drivs av mekaniskt förmedlad kraft men som inte är spårbundet”. Vidare är det ostridigt att fordonet är normalt hemmahörande inom en medlemsstats territorium och inte påverkas av ett undantag som har antagits med tillämpning av artikel 5 i det direktivet.

32

När det gäller frågan huruvida en situation som den som är i fråga i det nationella målet omfattas av begreppet användning av fordon i den mening som avses i artikel 3 första stycket i det direktivet, bör det erinras om att detta begrepp inte kan lämnas åt varje medlemsstats bedömning, utan utgör ett självständigt unionsrättsligt begrepp, vilket i enlighet med domstolens fasta praxis ska tolkas med beaktande av bland annat det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och de mål som eftersträvas med den lagstiftning som den utgör en del av (dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro, C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 24).

33

Syftet med unionslagstiftningen om ansvarförsäkring för motorfordon, där direktiv 2009/103 ingår, är dels att säkerställa fri rörlighet såväl för fordon som är normalt hemmahörande inom Europeiska unionen som för personer som färdas i dem, dels att se till att personer som lider förlust eller skada vid olyckor som orsakas av dessa fordon behandlas på ett likvärdigt sätt, oavsett var inom unionen olyckan har inträffat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro, C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkterna 25 och 26).

34

Av utvecklingen av denna lagstiftning följer dessutom att syftet att skydda de skadelidande vid olyckor orsakade av fordon alltid har eftersträvats och getts en allt större vikt av unionslagstiftaren (dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro, C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 27).

35

Mot bakgrund av dessa överväganden har domstolen slagit fast att artikel 3 första stycket i direktiv 2009/103 ska tolkas så, att sådan användning av fordon som avses i den bestämmelsen inte är begränsad till vägtrafiksituationer, det vill säga trafik på allmän väg, utan omfattar all typ av användning av ett fordon inom ramen för dess sedvanliga funktion (dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro, C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 28).

36

Domstolen har preciserat att i den mån som de motorfordon som avses i artikel 1 led 1 i direktiv 2009/103, oberoende av deras särdrag, vanligtvis är ägnade att användas som transportmedel, omfattar sådan användning av fordon all användning av ett fordon såsom transportmedel (dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro, C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 29).

37

Det ska härvidlag, för det första, anges att den omständigheten att det fordon som var inblandat i olyckan var stillastående vid olyckstillfället inte i sig utesluter att det, just vid det tillfället, användes som transportmedel och därmed ska omfattas av begreppet användning av fordon i artikel 3 första stycket i direktiv 2009/103 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2018, BTA Baltic Insurance Company, C‑648/17, EU:C:2018:917, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

38

Frågan huruvida fordonets motor var av- eller påslagen vid olyckstillfället är inte heller avgörande i det avseendet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2018, BTA Baltic Insurance Company, C‑648/17, EU:C:2018:917, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

39

För det andra ska det erinras om att det enligt domstolens praxis inte finns någon bestämmelse i direktiv 2009/103 som begränsar försäkringsskyldighetens omfattning och det skydd som denna skyldighet är avsett att ge offer för olyckor orsakade av motorfordon, till fall där sådana fordon används på en viss typ av underlag eller på vissa vägar (dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro, C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 31).

40

Av detta följer att räckvidden av begreppet användning av fordon i den mening som avses i artikel 3 första stycket i direktiv 2009/103 inte är avhängig egenskaperna hos den terräng på vilken motorfordonet används, och inte heller av den omständigheten att fordonet i fråga vid tidpunkten för olyckan var stillastående och befann sig på en parkeringsplats (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2018, BTA Baltic Insurance Company, C‑648/17, EU:C:2018:917, punkterna 37 och 40).

41

Mot denna bakgrund ska parkering och tidpunkter där fordonet är stillastående betraktas som naturliga och nödvändiga delar som ingår i användningen av fordonet som transportmedel.

42

Ett fordon används således i enlighet med sin funktion som transportmedel när det förflyttar sig, men i princip också under den tid det står parkerat mellan två förflyttningar.

43

I förevarande fall konstateras det att parkering av ett fordon i ett privat garage utgör en användning av fordonet som är förenlig med dess funktion som transportmedel.

44

Denna slutsats påverkas inte av den omständigheten att fordonet har stått parkerat i mer än 24 timmar i detta garage. Parkering av fordon förutsätter nämligen att fordonet, ibland under lång tid, förblir stillastående fram till nästa förflyttning.

45

Vad gäller den omständigheten att olyckan i det nationella målet beror på en brand som orsakats av ett fordons elektriska system, bedömer domstolen att eftersom det fordon som orsakade olyckan i fråga motsvarar definitionen av ”fordon” i den mening som avses i artikel 1 led 1 i direktiv 2009/103, finns det ingen anledning att ange vilken del av fordonet som orsakade skadan eller att fastställa vilken funktion nämnda del har.

46

En sådan tolkning är i linje med målet att skydda offer för olyckor som orsakas av motorfordon. Såsom påpekats i punkt 34 i denna dom, har detta mål alltid eftersträvats och stärkts av unionslagstiftaren.

47

Det bör vidare noteras att det följer av artikel 13 i direktiv 2009/103 att rättsliga eller avtalsreglerade bestämmelser som innebär att ansvarsförsäkringen inte täcker skador som orsakats av att en person som bryter mot lagstadgade tekniska föreskrifter rörande fordonets skick och säkerhet nyttjar eller för detta fordon, inte ska tillämpas på ersättningskrav från tredje man som orsakats skador vid en trafikolycka, vilket styrker tolkningen.

48

Mot bakgrund av ovanstående ska frågorna besvaras enligt följande. Artikel 3 första stycket i direktiv 2009/103 ska tolkas så, att en sådan situation som den som är i fråga i det nationella målet, där ett fordon som står parkerat i ett privat garage i en fastighet och som används i enlighet med sin funktion som transportmedel har fattat eld, vilket orsakar en brand som har sitt ursprung i fordonets elektriska system och orsakar skada på denna fastighet, omfattas av begreppet användning av fordon i den mening som avses i den bestämmelsen, även om fordonet inte hade flyttats på över 24 timmar innan branden uppstod.

49

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

Artikel 3 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet ska tolkas så, att en sådan situation som den som är i fråga i det nationella målet, där ett fordon som står parkerat i ett privat garage i en fastighet och som används i enlighet med sin funktion som transportmedel har fattat eld, vilket orsakar en brand som har sitt ursprung i fordonets elektriska system och orsakar skada på denna fastighet, omfattas av begreppet användning av fordon i den mening som avses i den bestämmelsen, även om fordonet inte hade flyttats på över 24 timmar innan branden uppstod.