–

Nederländernas regering, genom M. K. Bulterman och M. H. S. Gijzen, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom C. Cattabriga och G. Wils, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 15.1 och 15.4 i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan tredjelandsmedborgaren K och Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie (statssekreterare med ministerlika befogenheter vid ministeriet för säkerhet och rättskipning, Nederländerna) (nedan kallad Staatssecretaris). Målet rör Staatssecretaris beslut att avslå K:s ansökan om ändring av den begränsning som gällde för hennes tidsbegränsade uppehållstillstånd och att återkalla detta tillstånd.

3

I artikel 15 i direktiv 2003/86 anges följande:

”1.   Senast efter fem års vistelse, och under förutsättning att familjemedlemmen inte har beviljats uppehållstillstånd av andra skäl än familjeåterförening, har make/maka eller ogift partner samt barn som har uppnått myndig ålder rätt till att efter ansökan, om så krävs, få eget uppehållstillstånd som är oberoende av referenspersonens uppehållstillstånd.

Medlemsstaterna får inskränka beviljandet av det uppehållstillstånd som avses i första stycket till make/maka eller ogift partner vid upplösning av familjebanden.

…

4.   Villkoren för beviljande av eget uppehållstillstånd och för giltighetstiden för eget uppehållstillstånd skall fastställas enligt nationell lagstiftning.”

4

Artikel 3.51 i Vreemdelingenbesluit 2000 (2000 års utlänningsförordning) har följande lydelse:

”1.   Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd … som omfattas av en begränsning med avseende på permanenta humanitära skäl kan utfärdas för en utlänning som

5.   Artikel 3.80a är tillämplig på utlänningar som avses i punkt 1 a), 1°, …”

5

Artikel 3.80a i denna förordning har följande lydelse:

”1.   En ansökan om ändring av ett uppehållstillstånd … till ett uppehållstillstånd som omfattas av en begränsning med avseende på permanenta humanitära skäl ska avslås om ansökan har lämnats in av en utlänning i den mening som avses i artikel 3.51 punkt 1 a.1°, som inte har genomfört det prov som avses i artikel 7.2, a i lagen om medborgarintegration med godkänt resultat eller inte har fått ett utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis i den mening som avses i artikel 5.1 c i samma lag.

2.   Punkt 1 gäller inte om utlänningen

…

…

4.   Ministern får dessutom underlåta att tillämpa punkt 1 om han eller hon anser att tillämpningen av denna bestämmelse leder till uppenbart oskäliga situationer.”

6

I artikel 6.1 i Wet inburgering (lag om medborgarintegration) föreskrivs följande:

”Ministern ska befria den som omfattas av medborgarintegrationsskyldigheten om:

7

Artikel 7.1 och 7.2 i denna lag har följande lydelse:

”1.   En person som omfattas av medborgarintegrationsskyldigheten ska inom tre år tillägna sig muntliga och skriftliga kunskaper i nederländska som motsvarar minst nivå A2 i den europeiska referensramen för moderna främmande språk och kännedom om det nederländska samhället.

2.   En person som omfattas av medborgarintegrationsskyldigheten har uppfyllt denna skyldighet när han eller hon

8

Från den 17 mars 1995 till den 25 juli 2015 hade K ett uppehållstillstånd för vistelse med sin make, som är en tredjelandsmedborgare. K ingav, den 21 juli 2015, en ansökan om att detta tillstånd skulle omvandlas till ett uppehållstillstånd för fortsatt vistelse.

9

Den 1 juli 2016 avslog Staatssecretaris denna ansökan med motiveringen att K inte hade styrkt vare sig att hon genomfört medborgarintegrationsprovet med godkänt resultat eller att hon befriats från medborgarintegrationsskyldigheten. Staatssecretaris upphävde även, med retroaktiv verkan från den 19 augusti 2011, K:s uppehållstillstånd för vistelse med sin make med motiveringen att hon från och med den dagen inte längre var bosatt på samma adress som sin make.

10

Efter att K ingett en begäran om omprövning vidhöll Staatssecretaris, genom beslut av den 21 december 2016, sitt ursprungliga beslut.

11

K överklagade detta beslut till Rechtbank Den Haag zittingsplaats Middelburg (Domstolen i Haag, sammanträdesplats Middelburg, Nederländerna). Den domstolen ogillade överklagandet genom dom av den 4 april 2017.

12

K överklagade den domen till den hänskjutande domstolen.

13

På grund av att K, som bilaga till sitt överklagande, hade ingett ett utlåtande från Dienst Uitvoering Onderwijs (Tjänsten för organisation av undervisningsväsendet, Nederländerna), av vilket det framgick att hon vid minst fyra tillfällen hade försökt få godkänt resultat på medborgarintegrationsprovet och att hon deltagit i mer än 600 timmars undervisning i medborgarintegration, beviljade Staatssecretaris K ett eget uppehållstillstånd med verkan från och med den 20 april 2017. Staatssecretaris fastställde emellertid upphävandet av K:s uppehållstillstånd för vistelse med sin make med retroaktiv verkan från och med den 19 augusti 2011.

14

Den hänskjutande domstolen är osäker på om det villkor avseende medborgarintegration som föreskrivs i nederländsk lagstiftning är förenligt med artikel 15 i direktiv 2003/86.

15

Mot denna bakgrund beslutade Raad van State (Högsta förvaltningsdomstolen, Nederländerna) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 15.1 och 15.4 i direktiv [2003/86] tolkas så, att den utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, med stöd av vilken det är möjligt att avslå en ansökan om eget uppehållstillstånd för en utlänning som i syfte att återförenas med sin familj har vistats lagligt i en medlemsstat i mer än fem år, om vederbörande inte har fullgjort de skyldigheter i form av integrationsåtgärder som föreskrivs enligt nationell rätt?”

16

Den hänskjutande domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida artikel 15.1 och 15.4 i direktiv 2003/86 utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, enligt vilken det är möjligt att avslå en ansökan om eget uppehållstillstånd som ingetts av en tredjelandsmedborgare som har varit bosatt i en medlemsstat i mer än fem år i syfte att återförenas med sin familj, med motiveringen att vederbörande inte har styrkt att han eller hon med godkänt resultat genomfört ett medborgarintegrationsprov avseende denna medlemsstats språk och samhälle.

17

I artikel 15.1 i direktiv 2003/86 föreskrivs att make/maka eller ogift partner samt barn som har uppnått myndig ålder senast efter fem års vistelse, och under förutsättning att familjemedlemmen inte har beviljats uppehållstillstånd av andra skäl än familjeåterförening, har rätt till att efter ansökan, om så krävs, få eget uppehållstillstånd som är oberoende av referenspersonens uppehållstillstånd.

18

I artikel 15.4 i samma direktiv anges att villkoren för att beviljas ett sådant uppehållstillstånd och för dess giltighetstid ska fastställas enligt nationell lagstiftning.

19

Det följer av dessa två bestämmelser tillsammans att även om en person i princip har rätt att få ett eget uppehållstillstånd utfärdat efter att ha vistats i medlemsstaten i syfte att återförenas med sin familj i fem år, så har unionslagstiftaren emellertid tillåtit medlemsstaterna att ställa upp vissa villkor – vilka ska fastställas av medlemsstaterna – för att ett sådant tillstånd ska beviljas.

20

Det framgår av punkterna 49–59 i den dom som meddelas denna dag i mål C och A (C‑257/17) att det inte kan uteslutas att en medlemsstat, för att ett självständigt uppehållstillstånd ska beviljas, får kräva att ett medborgarintegrationsprov avseende medlemsstatens språk och samhälle genomförs med godkänt resultat.

21

Det följer emellertid av punkterna 60–63 i den domen att det krav på att genomföra ett sådant prov med godkänt resultat som föreskrivs i nationell rätt, såsom det som är aktuellt i det nationella målet, inte med giltig verkan får gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet att underlätta de berörda tredjelandsmedborgarnas integration, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

22

Den hänskjutande domstolen ska i detta hänseende bland annat försäkra sig om att det endast krävs grundläggande kunskaper för att genomföra medborgarintegrationsprovet med godkänt resultat; att det villkor som ställs enligt nationell rätt inte leder till att ett eget uppehållstillstånd inte beviljas tredjelandsmedborgare som förmått bevisa sin vilja att genomföra provet med godkänt resultat och att de ansträngt sig för detta ändamål; att särskilda personliga omständigheter beaktas i vederbörlig ordning och att kostnaderna i samband med detta prov inte är orimligt höga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2015, K och A, C‑153/14, EU:C:2015:453, punkterna 54–70).

23

Det ska i detta hänseende bland annat påpekas att sådana omständigheter som den berörda referenspersonens familjemedlemmars ålder, utbildningsnivå, ekonomiska situation eller hälsotillstånd ska kunna föranleda de behöriga myndigheterna att avstå från att kräva att ett medborgarintegrationsprov ska ha genomförts med godkänt resultat för att ett eget uppehållstillstånd ska beviljas, om det framgår att dessa personer, på grund av dessa omständigheter, inte är i stånd att delta i provet eller att genomföra detta med godkänt resultat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2015, K och A, C‑153/14, EU:C:2015:453, punkt 58).

24

Av detta följer att den fråga som ställts ska besvaras enligt följande. Artikel 15.1 och 15.4 i direktiv 2003/86 utgör inte hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, enligt vilken det är möjligt att avslå en ansökan om eget uppehållstillstånd som ingetts av en tredjelandsmedborgare som har varit bosatt i en medlemsstat i mer än fem år i syfte att återförenas med sin familj, med motiveringen att vederbörande inte har styrkt att han eller hon med godkänt resultat har genomfört ett medborgarintegrationsprov avseende denna medlemsstats språk och samhälle, under förutsättning att de konkreta villkor som uppställs för skyldigheten att genomföra detta prov med godkänt resultat inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet att underlätta tredjelandsmedborgarnas integration, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

25

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Artikel 15.1 och 15.4 i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening utgör inte hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, enligt vilken det är möjligt att avslå en ansökan om eget uppehållstillstånd som ingetts av en tredjelandsmedborgare som har varit bosatt i en medlemsstat i mer än fem år i syfte att återförenas med sin familj, med motiveringen att vederbörande inte har styrkt att han eller hon med godkänt resultat har genomfört ett medborgarintegrationsprov avseende denna medlemsstats språk och samhälle, under förutsättning att de konkreta villkor som uppställs för skyldigheten att genomföra detta prov med godkänt resultat inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet att underlätta tredjelandsmedborgarnas integration, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.