–

Tietosuojavaltuutettu, genom R. Aarnio, i egenskap av ombud,

–

Jehovan todistajat – uskonnollinen yhdyskunta, genom S. H. Brady, advokat, och P. Muzny,

–

Finlands regering, genom H. Leppo, i egenskap av ombud,

–

Tjeckiens regering, genom M. Smolek och J. Vláčil, båda i egenskap av ombud,

–

Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato,

–

Europeiska kommissionen, genom P. Aalto, H. Kranenborg och D. Nardi, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2 c och d och artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31), jämförda med artikel 10.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2

Begäran har framställts i ett förfarande som anhängiggjorts av Tietosuojavaltuutettu (dataombudsmannen, Finland), avseende Jehovan todistajat – uskonnollinen yhdyskunta (Jehovas vittnen – religiöst samfund) (nedan kallat samfundet Jehovas vittnen). Målet rör lagenligheten av ett beslut som fattats av Tietosuojalautakunta (datasekretessnämnden, Finland) varigenom nämnda samfund förbjuds att samla in eller behandla personuppgifter inom ramen för sitt predikoarbete genom dörrknackning, om inte det villkor som föreskrivs i den finska lagstiftningen om behandling av personuppgifter följs.

3

I skäl 10, 12, 15, 26 och 27 i direktiv 95/46 anges följande:

…

…

…

4

I artikel 1.1 i direktiv 95/46 föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall i enlighet med detta direktiv skydda fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatliv, i samband med behandling av personuppgifter.”

5

I artikel 2 i samma direktiv föreskrivs följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…”

6

I artikel 3 i detta direktiv föreskrivs följande:

”1.   Detta direktiv gäller för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg liksom för annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register.

2.   Detta direktiv gäller inte för sådan behandling av personuppgifter

7

Direktiv 95/46 införlivades med finländsk rätt genom henkilötietolaki 523/1999 (lag 523/1999 om personuppgifter) (nedan kallad lag 523/1999).

8

2 § i denna lag har rubriken ”Tillämpningsområde”. I moment 2 och 3 i denna lag föreskrivs följande:

”Denna lag tillämpas på automatisk behandling av personuppgifter. Lagen tillämpas också på annan behandling av personuppgifter då personuppgifterna utgör eller är avsedda att utgöra ett personregister eller en del av ett sådant.

Denna lag gäller inte behandling av personuppgifter som en fysisk person utför uteslutande för personliga eller därmed jämförbara sedvanliga privata syften.”

9

I 3 § mom. 3 i lag 523/1999 definieras personregister som en ”datamängd som innehåller personuppgifter och som består av anteckningar som hör samman på grund av sitt användningsändamål, och som helt eller delvis behandlas med automatisk databehandling eller har ordnats som ett kartotek, en förteckning eller på ett annat motsvarande sätt så att information om en bestämd person kan erhållas med lätthet och utan oskäliga kostnader”.

10

I 44 § i denna lag anges att datasekretessnämnden, på ansökan av dataombudsmannen, kan förbjuda sådan behandling av personuppgifter som strider mot nämnda lag eller de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den, samt förplikta den som saken gäller att inom utsatt tid rätta det som har utförts i strid med lag eller som har försummats.

11

Den 17 september 2013 antog datasekretessnämnden, på ansökan av dataombudsmannen, ett beslut som förbjuder samfundet Jehovas vittnen att samla in eller behandla personuppgifter inom ramen för medlemmarnas predikoarbete genom dörrknackning om inte de rättsliga villkoren för behandling av sådana uppgifter, särskilt de villkor som föreskrivs i 8 § och 12 § i lag 523/1999, har iakttagits. Datasekretessnämnden förpliktade dessutom, på grundval av 44 § 2 mom. i nämnda lag, detta samfund att inom sex månader se till att inga personuppgifter samlas in för detta samfunds syften utan att nämnda villkor är uppfyllda.

12

I skälen till sitt beslut angav datasekretessnämnden att den insamling av uppgifter som medlemmarna i samfundet Jehovas vittnen ägnat sig åt i det aktuella fallet utgör behandling av personuppgifter, i den mening som avses i nämnda lag, och att detta samfund och dess medlemmar var gemensamt ansvariga för denna behandling.

13

Samfundet Jehovas vittnen väckte talan mot detta beslut vid Helsingin hallinto-oikeus (Helsingfors förvaltningsdomstol, Finland). Genom dom av den 18 december 2014 upphävde denna domstol nämnda beslut. Som skäl angavs bland annat att samfundet Jehovas vittnen inte var ansvarigt för behandling av personuppgifter, i den mening som avses i lag 523/1999, och att dess verksamhet inte utgör olaglig behandling av sådana uppgifter.

14

Dataombudsmannen överklagade denna dom till Korkein hallinto-oikeus (Högsta förvaltningsdomstolen, Finland).

15

Enligt ovannämnda domstols konstateranden gör medlemmar av samfundet Jehovas vittnen, i samband med sitt predikoarbete genom dörrknackning, anteckningar om personer som de har mött och som inte är kända för dem eller för detta samfund. De insamlade uppgifterna kan exempelvis innehålla de besökta personernas namn och adress samt uppgifter om deras religiösa övertygelse och familjeförhållanden. Uppgifterna har formen av minnesanteckningar och samlas in för att kunna återfinnas vid ett eventuellt senare besök, utan att de berörda personerna samtyckt därtill eller informerats därom.

16

Enligt vad den hänskjutande domstolen har angett har samfundet Jehovas vittnen gett anvisningar till sina medlemmar om hur man bör göra sådana anteckningar. Dessa riktlinjer har publicerats i åtminstone en av samfundets tidskrifter rörande predikoarbete. Detta samfund och dess församlingar organiserar och samordnar sina medlemmars predikoarbete genom dörrknackning, bland annat genom att upprätta kartor, på vilka det anges vilka sektorer olika medlemmar som ägnar sig åt predikoarbete genom dörrknackning ska täcka, och genom att föra register över predikanterna och det antal publikationer från samfundet som dessa sprider. Dessutom administrerar Jehovas vittnens församlingar en förteckning över de personer som har uttryckt en önskan om att inte bli besökta av predikande medlemmar. De personuppgifter som anges i denna förteckning, den så kallade förbudslistan, används sedan av samfundets medlemmar. Slutligen har samfundet Jehovas vittnen tidigare försett sina medlemmar med formulär för insamling av sådana uppgifter under sitt predikoarbete. Man slutade dock att använda dessa formulär på rekommendation av dataombudsmannen.

17

Den hänskjutande domstolen har påpekat att samfundet Jehovas vittnen enligt egen uppgift inte kräver av sina medlemmar att de samlar in uppgifter. Om sådan datainsamling ändå sker känner samfundet varken till anteckningarnas art, vilka fortfarande endast fungerar som informella personliga anteckningar, eller identiteten på de predikande medlemmar som samlat in uppgifterna.

18

Vad rör nödvändigheten av den aktuella begäran om förhandsavgörande har Korkein hallinto-oikeus (Högsta förvaltningsdomstolen) förklarat att prövningen av det mål den har att avgöra kräver att hänsyn tas dels till rätten till skydd för privatlivet och till skydd av personuppgifter, dels religions- och föreningsfriheten, som garanteras såväl i stadgan och den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som i Finlands grundlag.

19

Den hänskjutande domstolen lutar åt slutsatsen att det predikoarbete genom dörrknackning som utövas av medlemmarna i ett religiöst samfund, såsom samfundet Jehovas vittnen, inte ingår bland de verksamheter som utesluts från tillämpningsområdet för direktiv 95/46 enligt artikel 3.2 första strecksatsen i samma direktiv. Däremot kvarstår frågan huruvida denna verksamhet kan anses utgöra en verksamhet av rent privat natur eller som har samband med personens hushåll, i den mening som avses i artikel 3.2 andra strecksatsen. I detta avseende bör hänsyn tas till det faktum att de uppgifter som samlas in i förevarande fall går utöver enkla anteckningar i en adressbok, eftersom anteckningarna rör främlingar och innehåller känsliga uppgifter avseende deras religiösa övertygelser. Hänsyn ska även tas till att predikoarbete genom dörrknackning är en viktig verksamhet för samfundet Jehovas vittnen, och att denna verksamhet organiseras och samordnas av detta samfund och av dess församlingar.

20

Eftersom de insamlade uppgifter som är i fråga i målet vid den nationella domstolen inte behandlas med automatisk databehandling måste det dessutom, mot bakgrund av artikel 3.1 i direktiv 95/46, jämförd med artikel 2 c i samma direktiv, avgöras huruvida dessa uppgifter tillsammans ska anses utgöra ett register, i den mening som avses i dessa bestämmelser. Enligt samfundet Jehovas vittnen får inte samfundet del av dessa uppgifter, varför det inte med säkerhet kan uttala sig om de insamlade uppgifternas art och omfattning. Det finns dock anledning att tro att syftet med insamlingen och den senare behandlingen av de uppgifter som är i fråga i målet vid den nationella domstolen är att göra det enklare att hitta uppgifter om en viss person eller en viss adress för senare användning. De insamlade uppgifterna har dock inte strukturerats i form av ett register.

21

I händelse av att behandlingen av de uppgifter som är aktuella i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 95/46, har den hänskjutande domstolen påpekat att frågan i så fall blir huruvida samfundet Jehovas vittnen ska betraktas som registeransvarig, i den mening som avses i artikel 2 d i detta direktiv. Domstolens rättspraxis som följer av dom av den 13 maj 2014, Google Spain och Google (C‑131/12, EU:C:2014:317), ger en vid definition av begreppet registeransvarig. Dessutom framgår det av yttrande 1/2010 om begreppen registeransvarig och registerförare, som antogs den 16 februari 2010 av den arbetsgrupp som inrättats med stöd av artikel 29 i direktiv 95/46, att hänsyn bland annat ska tas till vilken bild den vars uppgifter behandlas har av den registeransvariges kontrollmöjligheter.

22

I förevarande fall ska hänsyn därför tas till den omständigheten att samfundet Jehovas vittnen organiserar, samordnar och uppmuntrar predikoarbete genom dörrknackning och att samfundet i sina publikationer angett riktlinjer för insamling av uppgifter inom ramen för denna verksamhet. Dessutom har dataombudsmannen konstaterat att samfundet har en faktisk möjlighet att bestämma hur uppgifterna ska behandlas samt att förbjuda eller begränsa denna behandling, och att det på förhand har definierat syftet med datainsamlingen och angett riktlinjer för densamma. Tidigare använda formulär tyder även på samfundets viktiga roll vid behandlingen av uppgifterna.

23

Hänsyn måste emellertid även tas till den omständigheten att medlemmarna i samfundet Jehovas vittnen själva kan fatta beslut om att samla in uppgifter och bestämma på vilket sätt detta ska ske. Detta samfund samlar inte självt in några uppgifter och har inte tillgång till de uppgifter som samlats in av dess medlemmar, med undantag för de uppgifter som förekommer i den så kallade förbudslistan. Sådana omständigheter utesluter emellertid inte att man kan komma fram till att det finns flera registeransvariga, var och en med olika uppgifter och ansvarsområden.

24

Mot denna bakgrund beslutade Korkein hallinto-oikeus (Högsta förvaltningsdomstolen, Finland) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

25

Genom handlingar som inkom till domstolens kansli den 12 december 2017 och den 15 februari 2018 begärde samfundet Jehovas vittnen att den muntliga delen av förfarandet skulle återupptas med tillämpning av artikel 83 i domstolens rättegångsregler. Till stöd för det första av dessa yrkanden har samfundet Jehovas vittnen bland annat gjort gällande att det inte beretts möjlighet att vid förhandlingen besvara de synpunkter som framförts av övriga rättegångsdeltagare, som i vissa fall inte motsvarar de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen. Vad gäller det andra av dessa yrkanden har samfundet i huvudsak angett att generaladvokatens förslag till avgörande grundas på oklara eller potentiellt vilseledande uppgifter, varav vissa inte återfinns i begäran om förhandsavgörande.

26

Enligt artikel 83 i domstolens rättegångsregler får domstolen efter att ha hört generaladvokaten, när som helst, besluta att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas, bland annat om domstolen anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet, eller om en part, efter det att den muntliga delen har förklarats avslutad, det har lagt fram en ny omständighet som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång, eller om målet ska avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats mellan parterna eller de berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

27

Detta är emellertid inte fallet i förevarande mål. I synnerhet stöds samfundet Jehovas vittnens begäran om att domstolen ska förordna om att det muntliga förfarandet ska återupptas inte av något nytt argument på grundval av vilket förevarande mål ska avgöras. Samfundet och övriga berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol har dessutom, under både den skriftliga och den muntliga delen av förfarandet, framfört synpunkter avseende tolkningen av artikel 2 c och d samt artikel 3 i direktiv 95/46, jämförda med artikel 10 i stadgan, vilka är föremålet för de frågor som ställts.

28

Vad gäller de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, ska det erinras om att det i ett förfarande enligt artikel 267 FEUF, uteslutande ankommer på den nationella domstolen att definiera den faktiska bakgrunden till de frågor som ställs till domstolen. Härav följer att en part i det nationella målet inte kan hävda att vissa av de faktiska premisser som ligger till grund för de argument som framförts av de andra berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol är felaktiga eller att generaladvokatens bedömning är felaktig, som skäl för ett återupptagande av det muntliga förfarandet enligt artikel 83 i domstolens rättegångsregler (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 juni 2008, Burda, C‑284/06, EU:C:2008:365, punkterna 44, 45 och 47).

29

Domstolen anser under dessa förhållanden, efter att ha hört generaladvokaten, att den förfogar över samtliga de omständigheter som krävs för att besvara de frågor som den hänskjutande domstolen ställt och att förevarande mål inte behöver avgöras på grundval av argument som inte har avhandlats. Begäran om återupptagande av det muntliga förfarandet ska följaktligen avslås.

30

Samfundet Jehovas vittnen har gjort gällande att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning. Samfundet bestrider de huvudsakliga omständigheter på vilka denna begäran grundas samtidigt som det gör gällande att begäran avser beteendet hos vissa av dess medlemmar, vilka inte är parter i målet vid den nationella domstolen. Samfundet anser därför att begäran rör en hypotetisk fråga.

31

Domstolen påpekar härvid att det uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken tvisten anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen. EU-domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen av unionsrätten. En tolkningsfråga från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet, då frågorna är hypotetiska eller EU‑domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia de Betania oficiales,C‑74/16, EU:C:2017:496, punkterna 24 och 25, och där angiven rättspraxis).

32

I förevarande fall innehåller beslutet om hänskjutande tillräckliga uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheterna för att förstå såväl tolkningsfrågorna som deras räckvidd. Dessutom, och framför allt, finns det inga uppgifter i handlingarna i målet som gör det möjligt att anse att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller är hypotetisk, exempelvis på den grunden att medlemmarna i samfundet Jehovas vittnen, vars verksamhet att samla in personuppgifter ligger till grund för tolkningsfrågorna, inte är parter i målet vid den nationella domstolen. Det framgår av beslutet om hänskjutande att tolkningsfrågorna är avsedda att göra det möjligt för den nationella domstolen att bedöma huruvida detta samfund självt kan anses vara ansvarigt, i den mening som avses i direktiv 95/46, för den insamling av personuppgifter som dess medlemmar ägnar sig åt i samband med deras predikoarbete genom dörrknackning.

33

Under dessa omständigheter kan begäran om förhandsavgörande tas upp till sakprövning.

34

Genom sin första fråga vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 3.2 i direktiv 95/46, jämförd med artikel 10.1 i stadgan, ska tolkas så, att den insamling av personuppgifter som medlemmarna i ett religiöst samfund ägnar sig åt inom ramen för sitt predikoarbete genom dörrknackning och senare behandling av dessa uppgifter utgör behandling av personuppgifter som genomförs som ett led i sådan verksamhet som avses i artikel 3.2 första strecksatsen i detta direktiv, eller behandling av personuppgifter som utförs av en fysisk person som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med dennes hushåll, i den mening som avses i artikel 3.2 andra strecksatsen i nämnda direktiv.

35

För att besvara denna fråga, erinrar domstolen inledningsvis om att direktiv 95/46, såsom framgår av artikel 1.1 och skäl 10 i samma direktiv, syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå när det gäller fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatliv, i samband med behandling av personuppgifter (dom av den 13 maj 2014, Google Spain och Google, C‑131/12, EU:C:2014:317, punkt 66, och dom av den 5 juni 2018, Wirtschaftsakademie Schleswig‑Holstein, C‑210/16, EU:C:2018:388, punkt 26).

36

I artikel 3 i direktiv 95/46 definieras direktivets tillämpningsområde. I artikel 3.1 i samma direktiv anges att detta direktiv gäller för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg liksom för annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register.

37

I artikel 3.2 föreskrivs emellertid två undantag från direktivets tillämpningsområde, vilka ska tolkas restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2014, Ryneš, C‑212/13, EU:C:2014:2428, punkt 29, och dom av den 27 september 2017, Puškár, C‑73/16, EU:C:2017:725, punkt 38). Dessutom föreskrivs det inte i direktiv 95/46 någon ytterligare begränsning av dess tillämpningsområde (dom av den 16 december 2008, Satakunnan Markkinapörssi och Satamedia, C‑73/07, EU:C:2008:727, punkt 46).

38

Vad för det första avser det undantag som föreskrivs i artikel 3.2 första strecksatsen i direktiv 95/46, har domstolen slagit fast att den verksamhet som nämns som exempel i nämnda strecksats i samtliga fall avser statens eller statliga myndigheters specifika verksamhet och inte omfattas av enskildas verksamhetsområden. Angivandet av denna verksamhet syftar till att definiera räckvidden av det i denna bestämmelse föreskrivna undantaget, varför detta undantag endast är tillämpligt på sådan verksamhet som uttryckligen nämns där eller som kan placeras i samma kategori (dom av den 6 november 2003, Lindqvist, C‑101/01, EU:C:2003:596, punkterna 43 och 44, dom av den 16 december 2008, Satakunnan Markkinapörssi och Satamedia, C‑73/07, EU:C:2008:727, punkt 41, och dom av den 27 september 2017, Puškár, C‑73/16, EU:C:2017:725, punkterna 36 och 37).

39

I förevarande fall utgör den insamling av personuppgifter som medlemmarna i samfundet Jehovas vittnen ägnar sig åt inom ramen för sitt predikoarbete genom dörrknackning uteslutande en religiös verksamhet som utövas av enskilda. Härav följer att en sådan verksamhet inte kan anses avse statens specifika verksamhet och den kan således inte jämföras med den verksamhet som avses i artikel 3.2 första strecksatsen i direktiv 95/46.

40

Vad för det andra avser det undantag som föreskrivs i artikel 3.2 andra strecksatsen i direktiv 95/46, innebär denna bestämmelse att behandling av personuppgifter som inte enbart sker som ett led i verksamhet av privat natur eller som har samband med en persons hushåll utan som är av ”rent” privat natur eller som har samband med dennes hushåll ska undantas från tillämpningen av direktiv 95/46 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2014, Ryneš, C‑212/13, EU:C:2014:2428, punkt 30).

41

Uttrycken ”av privat natur” och ”som har samband med hans hushåll”, i den mening som avses i denna bestämmelse, avser den verksamhet som den person som behandlar personuppgifter ägnar sig åt och inte den verksamhet den person vars personuppgifter behandlas ägnar sig åt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2014, Ryneš, C‑212/13, EU:C:2014:2428, punkterna 31 och 33).

42

Såsom domstolen har slagit fast ska artikel 3.2 andra strecksatsen i direktiv 95/46 tolkas så, att bestämmelsen endast avser sådan verksamhet som utgör en del av enskildas privat- eller familjeliv. En verksamhet kan härvid inte anses vara av rent privat natur eller endast ha samband med en persons hushåll, i den mening som avses i denna bestämmelse, om dess syfte är att göra personuppgifter tillgängliga för ett obestämt antal personer eller om denna verksamhet även delvis omfattar ett område dit allmänheten har tillträde och därmed går utanför uppgiftshanterarens privata sfär (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 2003, Lindqvist, C‑101/01, EU:C:2003:596, punkt 47, dom av den 16 december 2008, Satakunnan Markkinapörssi och Satamedia, C‑73/07, EU:C:2008:727, punkt 44, och dom av den 11 december 2014, Ryneš, C‑212/13, EU:C:2014:2428, punkterna 31 och 33).

43

Eftersom det står klart att behandlingen av de personuppgifter som är aktuella i det nationella målet utförs inom ramen för det predikoarbete genom dörrknackning som samfundet Jehovas vittnens medlemmar ägnar sig åt ska det avgöras huruvida en sådan verksamhet är av rent privat natur eller endast har samband med en persons hushåll, i den mening som avses i artikel 3.2 andra strecksatsen i direktiv 95/46.

44

Det framgår härvid av beslutet om hänskjutande att predikoarbetet genom dörrknackning, inom ramen för vilket personuppgifter samlas in av medlemmar i samfundet Jehovas vittnen, med nödvändighet är att sprida samfundet Jehovas vittnens tro till personer vilka, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 40 i sitt förslag till avgörande, i huvudsak inte hör till de predikande medlemmars hushåll. Denna verksamhet är därför utåtriktad i förhållande till de predikande medlemmarnas privata sfär.

45

Det framgår dessutom av beslutet om hänskjutande att en del av de uppgifter som samlas in av predikande medlemmar i det samfundet vidarebefordras till församlingar som ingår i detta samfund, vilka, på grundval av dessa uppgifter, upprättar förteckningar över personer som inte önskar få besök av dessa medlemmar. Dessa medlemmar gör således inom ramen för sitt predikoarbete åtminstone en del av de insamlade uppgifterna tillgängliga för ett potentiellt obestämt antal personer.

46

Vad avser frågan huruvida den omständigheten att behandlingen av personuppgifter utförs inom ramen för en verksamhet som rör religionsutövning kan göra att predikoarbetet ska anses vara av rent privat natur eller endast ha samband med en persons hushåll, ska det erinras om att rätten till samvetsfrihet och religionsfrihet, som slås fast i artikel 10.1 i stadgan, bland annat innefattar en frihet för var och en att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer

47

Stadgan bygger på en bred definition av begreppet ”religion”, i den mening som avses i den bestämmelsen, vilken omfattar såväl forum internum, det vill säga att ha övertygelser, som forum externum, det vill säga att offentligt utöva sin religiösa tro (dom av den 29 maj 2018, Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen m.fl., C‑426/16, EU:C:2018:335, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

48

Dessutom innefattar friheten att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller privat, som kan anta olika former, såsom undervisning, sedvänjor och ritualer, även rätten att försöka övertyga andra personer, exempelvis genom predikoarbete (Europadomstolen, 25 maj 1993, Kokkinakis mot Grekland, CE:ECHR:1993:0525JUD001430788, § 31, och Europadomstolen, 8 november 2007, Perry mot Lettland, CE:ECHR:2007:1108JUD003027303, § 52).

49

Det predikoarbete genom dörrknackning som medlemmarna i ett religiöst samfund ägnar sig åt är således skyddat enligt artikel 10.1 i stadgan, såsom ett uttryck för tro eller predikoarbete, men detta innebär emellertid inte att denna verksamhet ska anses vara av rent privat natur eller endast ha samband med en persons hushåll, i den mening som avses i artikel 3.2 andra strecksatsen i direktiv 95/46.

50

Mot bakgrund av vad som angetts i punkterna 44 och 45 ovan går nämligen detta predikoarbete utanför den predikande samfundsmedlemmens privata sfär.

51

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 3.2 i direktiv 95/46, jämförd med artikel 10.1 i stadgan, ska tolkas så, att den insamling av personuppgifter som medlemmarna i ett religiöst samfund ägnar sig åt inom ramen för sitt predikoarbete genom dörrknackning och senare behandling av dessa uppgifter varken utgör behandling av personuppgifter som genomförs som ett led i sådan verksamhet som avses i artikel 3.2 första strecksatsen i detta direktiv, eller behandling av personuppgifter som utförs av en fysisk person som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med dennes hushåll, i den mening som avses i artikel 3.2 andra strecksatsen i nämnda direktiv.

52

Genom sin andra fråga vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 2 c i direktiv 95/46 ska tolkas så, att begreppet register i denna bestämmelse omfattar en samling av personuppgifter som samlats in inom ramen för predikoarbete genom dörrknackning, som innefattar namn, adress och ytterligare information om de besökta personerna, när dessa uppgifter i praktiken kan erhållas med lätthet för senare användning, eller om denna samling, för att omfattas av detta begrepp, måste bestå av register, särskilda förteckningar eller andra arrangemang för sökning

53

Såsom framgår av artikel 3.1 och av skälen 15 och 27 i direktiv 95/46 omfattar direktivet både automatisk behandling av personuppgifter och manuell behandling av sådana uppgifter, detta för att göra skyddet för personer vars uppgifter behandlas oberoende av de metoder som används och för att undvika risken för att detta skydd kringgås. Av nämnda direktiv framgår emellertid även att det endast är tillämpligt på manuell behandling av personuppgifter om de uppgifter som behandlas ingår i eller kommer att ingå i ett register.

54

Eftersom behandlingen av de personuppgifter som är aktuella i målet vid den nationella domstolen i förevarande fall inte är automatisk, uppkommer frågan huruvida de uppgifter som behandlas ingår i eller kommer att ingå i ett register, i den mening som avses i artikel 2 c och artikel 3.1 i direktiv 95/46.

55

I detta avseende framgår det av artikel 2 c i direktiv 95/46 att begreppet ”register” omfattar ”varje strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grundval av funktionella eller geografiska förhållanden”.

56

Med hänsyn till det mål som anges i punkt 53 i förevarande dom står det klart att denna bestämmelse ger en vid definition av begreppet ”register”, särskilt eftersom det anges att den omfattar ”varje” strukturerad samling av personuppgifter.

57

Såsom framgår av skälen 15 och 27 i direktiv 95/46 måste innehållet i det som anses vara ett register vara strukturerat för att underlätta tillgång till personuppgifterna. Även om det i artikel 2 c i direktivet inte anges preciserade kriterier avseende utformningen av registret, framgår det av ovannämnda skäl att dessa kriterier måste ”[avse] enskilda personer”. Detta innebär att kravet att samlingen av personuppgifter måste vara ”[strukturerad] efter bestämda kriterier” endast syftar till att göra uppgifter om en person lätt tillgängliga.

58

Bortsett från detta krav innehåller artikel 2 c i direktiv 95/46 inga regler om vilka metoder som kan användas för att strukturera ett register eller om registrets utformning. I synnerhet framgår det inte av denna bestämmelse eller någon annan bestämmelse i detta direktiv att personuppgifterna i fråga måste ingå i särskilda kartotek eller förteckningar eller någon form av sökbart system, för att man ska kunna konstatera att det är fråga om ett register, i den mening som avses i detta direktiv.

59

I förevarande fall framgår det av den hänskjutande domstolens konstateranden att de uppgifter som samlats in inom ramen för det i det nationella målet aktuella predikoarbetet genom dörrknackning samlats in som minnesanteckningar, på grundval av en geografisk uppdelning, för att underlätta senare besök hos personer som redan besökts. De innehåller inte bara information om innehållet i samtal som rör den besökta personens övertygelser, utan även dennes namn och adress. Dessutom används denna information, eller åtminstone en del av den, för att upprätta förteckningar som administreras av samfundet Jehovas vittnens församlingar rörande personer som inte önskar ta emot besök från medlemmarna i detta samfund som ägnar sig åt predikoarbete.

60

De personuppgifter som samlats in inom ramen för det i det nationella målet aktuella predikoarbetet genom dörrknackning är således strukturerade enligt kriterier som är knutna till syftet med denna insamling av uppgifter, vilket är att förbereda senare besök och att administrera förteckningar över personer som inte önskar bli besökta. Såsom framgår av beslutet om hänskjutande har dessa kriterier, däribland avseende namn på och adress till besökta personer, deras övertygelser eller information om att de inte önskar ta emot besök, har valts ut på ett sådant sätt att information om en bestämd person kan erhållas med lätthet

61

I detta sammanhang är det betydelselöst vilket exakt kriterium och vilken exakt form som valts för samlingen av personuppgifter som samlats in av varje medlem som ägnar sig åt predikoarbete för att uppnå en viss struktur, om information om en besökt person i praktiken kan erhållas med lätthet ur denna samling, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera mot bakgrund av samtliga omständigheter i det mål den har att avgöra.

62

Den andra frågan ska således besvaras enligt följande. Artikel 2 c i direktiv 95/46 ska tolkas så, att begreppet register i denna bestämmelse omfattar en samling av personuppgifter som samlats in inom ramen för predikoarbete genom dörrknackning, som innefattar namn, adress och ytterligare information om de besökta personerna, när dessa uppgifter i praktiken kan erhållas med lätthet för senare användning. För att omfattas av detta begrepp behöver denna samling inte innehålla register, särskilda förteckningar eller andra arrangemang för sökning.

63

Genom den tredje och den fjärde frågan, vilka det är lämpligt att pröva tillsammans, önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 2 d i direktiv 95/46, jämförd med artikel 10.1 i stadgan, ska tolkas så, att ett religiöst samfund, tillsammans med dess medlemmar som ägnar sig åt predikoarbete, kan anses ansvarigt för behandlingen av personuppgifter som in av dessa medlemmar inom ramen för predikoarbete genom dörrknackning, vilket organiseras, samordnas och uppmuntras av detta samfund, och om det i detta avseende krävs att nämnda samfund har tillgång till dessa uppgifter eller att det har fastställts att samfundet har gett sina medlemmar skriftliga riktlinjer eller instruktioner avseende sådan behandling.

64

I förevarande fall har datasekretessnämnden, i det i det nationella målet aktuella beslutet, förklarat att samfundet Jehovas vittnen tillsammans med dess medlemmar som ägnar sig åt predikoarbete, är ansvarigt för behandlingen av personuppgifter som samlas in av dessa medlemmar inom ramen för sitt predikoarbete genom dörrknackning, Eftersom endast samfundets ansvar bestrids, verkar de predikande medlemmarnas ansvar inte ifrågasättas.

65

Såsom uttryckligen föreskrivs i artikel 2 d i direktiv 95/46 avser begreppet ”registeransvarig” den fysiska eller juridiska person som ”[ensam] eller tillsammans med andra” bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. Detta begrepp avser således inte nödvändigtvis en enda fysisk eller juridisk person och det kan avse flera aktörer som deltar i behandlingen, där var och en av dem omfattas av bestämmelserna om skydd av personuppgifter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2018, Wirtschaftsakademie Schleswig-Holstein, C‑210/16, EU:C:2018:388, punkt 29).

66

Eftersom syftet med denna bestämmelse är att genom en vid definition av begreppet ”registeransvarig” säkerställa ett effektivt och heltäckande skydd för de berörda personerna, innebär förekomsten av ett gemensamt ansvar inte nödvändigtvis att olika aktörer har samma ansvar för samma typ av behandling av personuppgifter. Tvärtom kan dessa aktörer vara involverade i olika skeden av behandlingen och i olika utsträckning, så att ansvaret för var och en av dem ska bedömas med beaktande av alla relevanta omständigheter i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2018, Wirtschaftsakademie Schleswig-Holstein, C‑210/16, EU:C:2018:388, punkterna 28, 43 och 44).

67

I detta avseende ger varken lydelsen av artikel 2 d i direktiv 95/46 eller lydelsen av någon annan bestämmelse i detta direktiv grund för slutsatsen att valet av ändamål och medel för behandlingen av personuppgifter ska ske utifrån skriftliga riktlinjer eller instruktioner från den registeransvariges sida.

68

En fysisk eller juridisk person som i eget syfte påverkar behandlingen av personuppgifter, och därigenom bidrar till att bestämma ändamål och medel för behandlingen, kan däremot anses vara registeransvarig, i den mening som avses i artikel 2 d i direktiv 95/46.

69

För att flera aktörer ska anses ha ett gemensamt ansvar för samma behandling krävs, enligt denna bestämmelse, dessutom inte att var och en av dessa har tillgång till de aktuella personuppgifterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2018, Wirtschaftsakademie Schleswig-Holstein, C‑210/16, EU:C:2018:388, punkt 38).

70

I förevarande fall ankommer det, såsom framgår av beslutet om hänskjutande, visserligen på medlemmar i samfundet Jehovas vittnen som ägnar sig åt predikoarbete att bedöma under vilka konkreta omständigheter de samlar in personuppgifter om besökta personer, exakt vilka uppgifter som samlas in och hur de senare behandlar uppgifterna. Såsom det har erinrats om i punkterna 43 och 44 i förevarande dom sker insamlingen av personuppgifter inom ramen för det predikoarbete genom dörrknackning som medlemmar i samfundet Jehovas vittnen ägnar sig åt för att sprida samfundets tro. Detta predikoarbete utgör, såsom framgår av beslutet om hänskjutande, en viktig verksamhet för samfundet, och predikoarbetet organiseras, samordnas och uppmuntras av detta samfund. I detta sammanhang samlas uppgifterna in som minnesanteckningar för att användas vid eventuella senare besök. Slutligen upprättar de församlingar som ingår i samfundet Jehovas vittnen, utifrån uppgifter som de erhåller från predikande medlemmar, förteckningar över personer som inte vill ta emot besök från sådana medlemmar.

71

Insamlingen av personuppgifter avseende besökta personer och dessa uppgifters vidare bearbetning underlättar således för samfundet Jehovas vittnen att uppnå sitt mål, nämligen att sprida sin tro, och utförs således av samfundets predikande medlemmar för samfundets egna syften. Samfundet Jehovas vittnen har dessutom inte bara allmän kunskap om att sådan verksamhet äger rum i syfte att sprida dess tro, utan organiserar och samordnar självt sina medlemmars predikoarbete, bland annat genom att ange sektorer för vilka olika predikande medlemmar ansvarar.

72

Sådana omständigheter ger grund för slutsatsen att samfundet Jehovas vittnen uppmuntrar sina predikande medlemmar att inom ramen för sitt predikoarbete ägna sig åt behandling av personuppgifter.

73

Med hänsyn till vad som framgår av handlingarna i målet får det således anses klarlagt att samfundet Jehovas vittnen, genom att organisera, samordna och uppmuntra sina medlemmars predikoarbete i syfte att sprida samfundets tro, tillsammans med sina medlemmar, deltar i att bestämma ändamålet med och medlen för behandlingen av personuppgifter som rör besökta personer. Det ankommer dock på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida så är fallet mot bakgrund av samtliga omständigheter i det mål den har att avgöra.

74

Denna slutsats kan inte ifrågasättas med stöd av principen om organisatoriskt oberoende för religiösa samfund, som följer av artikel 17 FEUF. Den skyldighet som åligger var och en att följa unionsrättens bestämmelser om skydd av personuppgifter kan nämligen inte anses utgöra ett intrång i de organisatoriska befogenheterna för nämnda samfund (se, analogt, dom av den 17 april 2018, Egenberger, C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 58).

75

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den tredje och den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 2 d i direktiv 95/46, jämförd med artikel 10.1 i stadgan, ska tolkas så, att ett religiöst samfund, tillsammans med dess medlemmar som ägnar sig åt predikoarbete, ska anses ansvarigt för behandlingen av personuppgifter som insamlats av dessa medlemmar inom ramen för predikoarbete genom dörrknackning, vilket organiseras, samordnas och uppmuntras av detta samfund, och det krävs inte att nämnda samfund har tillgång till dessa uppgifter eller att det har fastställts att samfundet gett sina medlemmar skriftliga riktlinjer eller instruktioner avseende sådan behandling.

76

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande: