This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62016TN0193
Case T-193/16: Action brought on 22 April 2016 – NG v European Council
Mål T-193/16: Talan väckt den 22 april 2016 – NG mot Europeiska rådet
Mål T-193/16: Talan väckt den 22 april 2016 – NG mot Europeiska rådet
EUT C 232, 27.6.2016, p. 26–26
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
27.6.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 232/26 |
Talan väckt den 22 april 2016 – NG mot Europeiska rådet
(Mål T-193/16)
(2016/C 232/34)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: NG (Lesbos, Grekland) (ombud: B. Burns, Solicitor)
Svarande: Europeiska rådet
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara avtalet mellan Europeiska rådet och Turkiet av den 18 mars 2016 med rubriken ”Uttalande från EU och Turkiet den 18 mars 2016”, och |
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
1. |
Första grunden: Avtalet mellan Europeiska rådet och Turkiet av den 18 mars 2016 med rubriken ”Uttalande från EU och Turkiet den 18 mars 2016” är oförenligt med EU:s grundläggande rättigheter, i synnerhet artiklarna 1, 18 och 19 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. |
2. |
Andra grunden: Turkiet är inte ett säkert tredjeland i den mening som avses i artikel 36 i rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, s 13, och rättelse i EUT 2006, L 236, s. 36). |
3. |
Tredje grunden: Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, s. 12) borde ha genomförts. |
4. |
Fjärde grunden: Det angripna avtalet är i själva verket ett bindande fördrag eller en ”akt” med rättslig verkan för sökanden, och underlåtenheten att iaktta artikel 218 FEUF och/eller artikel 78.3 FEUF, antingen tillsammans eller var för sig, medför att det angripna avtalet är ogiltigt. |
5. |
Femte grunden: Förbudet mot kollektiva utvisningar i den mening som avses i artikel 19.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har åsidosatts. |