30.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/8

1)

Är kommissionen enligt artikel 54.1 i förordning nr 178/2002 (1) skyldig att vidta nödåtgärder i den mening som avses i artikel 53 i samma förordning när en medlemsstat så begär, även om det för vissa livsmedel eller foder bedöms inte föreligga en allvarlig, uppenbar risk för människors och djurs hälsa och miljön?

2)

Om kommissionen underrättar medlemsstaten om att den gör en annan bedömning än vad medlemsstaten gjort i sin begäran – en bedömning som i princip innebär att det inte är nödvändigt att vidta nödåtgärder – och kommissionen av detta skäl inte vidtar sådana åtgärder enligt artikel 34 i förordning nr 1829/2003 (2), såsom medlemsstaten begärt, får då medlemsstaten i fråga vidta tillfälliga nödåtgärder i den mening som avses i artikel 53 i förordning nr 178/2002?

3)

Kan överväganden kopplade till försiktighetsprincipen som avviker från parametrarna om att användning av ett livsmedel eller ett foder ska utgöra en allvarlig, uppenbar risk för människors och djurs hälsa och miljön motivera att en medlemsstat vidtar tillfälliga nödåtgärder enligt artikel 34 i förordning nr 1829/2003?

4)

När det är tydligt och uppenbart att kommissionen har funnit att de materiella villkoren för att vidta nödåtgärder rörande ett livsmedel eller ett foder inte är uppfyllda, en bedömning som sedan också bekräftats i ett vetenskapligt yttrande från Efsa (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet), och den medlemsstat som begärt att åtgärder ska vidtas har underrättats skriftligen om denna bedömning, kan då denna medlemsstat behålla sina tillfälliga nödåtgärder och/eller förlänga giltighetstiden för sådana åtgärder när den period för vilken de infördes har löpt ut?