–

Jorge Luís Colino Sigüenza, genom J.M. Blanco Martín, abogado,

–

In-Pulso Musical SC, genom J. Lozano Blanco, abogado,

–

Spaniens regering, genom A. Gavela Llopis, i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom J. Rius och M. Kellerbauer, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 1.1 och 4.1 i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 2001, s. 16) och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Jorge Luís Colino Sigüenza och å andra sidan Ayuntamiento de Valladolid (Valladolids kommun, Spanien), In-pulso Musical SC, Miguel del Real Llorente, Administrator Concursal de Músicos y Escuela SL (i sin egenskap av konkursförvaltare för Músicos y Escuela), Músicos y Escuela och Fondo de Garantía Salarial (Fogasa) (Lönegarantifonden (Fogasa), Spanien) angående huruvida uppsägningen av Jorge Luís Colino Sigüenza i samband med en kollektiv uppsägning var lagenlig.

3

Direktiv 2001/23 är en kodifiering av rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, 1977, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91) i dess lydelse enligt rådets direktiv 98/50/EG av den 29 juni 1998 (EGT L 201, 1998, s. 88).

4

Artikel 1.1 i direktiv 2001/23 har följande lydelse:

5

I artikel 3.1 första stycket i direktivet föreskrivs följande:

”Överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid tidpunkten för [övergången] skall till följd av en sådan [övergång] övergå på förvärvaren.”

6

Enligt artikel 4.1 första stycket i direktiv 2001/23 gäller följande:

”En [övergång] av ett företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet skall inte i sig utgöra skäl för uppsägning från överlåtarens eller förvärvarens sida. Denna bestämmelse skall dock inte hindra uppsägningar som görs av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl, och som innefattar förändringar i arbetsstyrkan.”

7

De bestämmelser som är tillämpliga på arbetstagare vid övergång av ekonomiska enheter anges i Real Decreto Legislativo 1/1995 por el que se aprueba el texto refundido de la Ley del Estatuto de los Trabajadores (kungligt lagstiftningsdekret 1/1995 om godkännande av ändringar i lagen om arbetstagares ställning) av den 24 mars 1995 (BOE nr 75 av den 29 mars 1995, s. 9654), i dess lydelse enligt lag 12/2001 av den 9 juli 2001 (BOE nr 164 av den 10 juli 2001, s. 24890) (nedan kallad lagen om arbetstagares ställning).

8

I artikel 44.1 och 44.2 i lagen om arbetstagares ställning föreskrivs följande:

”1.   Övergång av ett företag, en verksamhet eller en autonom produktionsenhet medför inte i sig att anställningsförhållandet upphör, utan den nye arbetsgivaren övertar sin föregångares rättigheter och skyldigheter gentemot de anställda avseende anställningsavtal och social trygghet, inbegripet åtaganden beträffande pensioner, enligt de villkor som fastställs i tillämplig speciallagstiftning samt, i allmänhet, alla de skyldigheter vad gäller kompletterande social trygghet som överlåtaren har åtagit sig.

2.   Vid tillämpningen av denna artikel anses det föreligga övergång av företag om övergången avser en ekonomisk enhet som behåller sin identitet och varmed förstås en organiserad gruppering av tillgångar, vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet, vare sig denna utgör huvud- eller sidoverksamhet.”

9

I artikel 51 i denna lag, med rubriken ”Kollektiv uppsägning”, föreskrivs följande:

”Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag avses med kollektiv uppsägning upphörande av anställningsavtal av ekonomiska, tekniska, organisatoriska eller produktionsrelaterade skäl, om antalet uppsägningar under en period av 90 dagar avser minst

Ekonomiska skäl ska anses föreligga om företagets resultat visar på en negativ ekonomisk situation, till exempel om förlust faktiskt har uppkommit eller beräknas uppkomma eller om företagets ordinarie intäkter eller försäljning ihållande minskat. En minskning ska under alla förhållanden anses ha varit ihållande om företagets ordinarie intäkter eller försäljning under tre på varandra följande kvartal varit lägre än de intäkter eller den försäljning som redovisats under motsvarande kvartal föregående år.

…

Kollektiv uppsägning ska även anses föreligga när anställningsavtalen upphör för samtliga anställda i företaget, under förutsättning att antalet arbetstagare är fler än fem, när detta är resultatet av att företaget helt upphör med sin verksamhet av samma skäl som anges ovan.

…

2.   Kollektiva uppsägningar ska föregås av överläggningar med arbetstagarnas rättsliga representanter under en period som ska vara maximalt 30 kalenderdagar, eller maximalt 15 kalenderdagar för företag med färre än 50 arbetstagare.

…

Arbetsmarknadsmyndigheten ska säkerställa att överläggningarna förlöper väl. Myndigheten kan i förekommande fall utfärda tillsägelser eller rekommendationer till parterna. Detta kan dock inte i något fall medföra att förfarandet avbryts eller skjuts upp. Utan att det påverkar tillämpningen av föregående punkt kan Arbetsmarknadsmyndigheten, under överläggningsperioden, på parternas gemensamma begäran vidta lämpliga medlingsåtgärder i syfte att finna en lösning på de problem som den kollektiva uppsägningen ger upphov till. I samma syfte kan den även vara behjälplig på begäran av en part eller på eget initiativ.

När överläggningsperioden har löpt ut ska arbetsgivaren översända resultatet till arbetsmarknadsmyndigheten. Om en överenskommelse har nåtts ska en kopia av hela överenskommelsen översändas. Om en överenskommelse inte har nåtts ska arbetsgivaren översända sitt slutliga beslut om kollektiv uppsägning, med villkoren för denna uppsägning, till arbetstagarnas representanter och till arbetsmarknadsmyndigheten.

…

4.   Efter det att beslutet meddelats arbetstagarnas representanter kan arbetsgivaren underrätta var och en av de berörda arbetstagarna om uppsägningen på de villkor som anges i artikel 53.1 i denna lag. Under alla omständigheter får uppsägningen verkan tidigast trettio dagar efter det att meddelandet om att överläggningsperioden inleddes skickades till Arbetsmarknadsmyndigheten.

…

6.   För arbetsgivarens beslut gäller samma rättsmedel som för uppsägningen. Om arbetstagarnas representanter väcker talan skjuts behandlingen av de individuella målen upp till dess denna talan har avgjorts.”

10

Kollektiva uppsägningar regleras i artikel 124 i Ley 36/2011 reguladora de la jurisdicción social (lag 36/2011 om domstolar med behörighet i arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga mål) av den 10 oktober 2011 (BOE nr 245, av den 11 oktober 2011, s. 106584). I den version som trädde i kraft den 15 juli 2012 har denna artikel, med rubriken ”Kollektiva uppsägningar av ekonomiska, organisatoriska, tekniska eller produktionsrelaterade skäl eller force majeure”, följande lydelse:

”1.   Arbetstagarnas rättsliga representanter får väcka talan mot arbetsgivarens beslut genom de förfaranden som anges i följande punkter. När talan väcks av de fackliga företrädarna, ska dessa i tillräcklig omfattning ha deltagit i det förfarande som ledde fram till den kollektiva uppsägningen.

2.   Följande grunder kan anföras till stöd för talan:

Yrkanden om att frångå de regler om förtur till fortsatt anställning som föreskrivs i lagstiftningen, kollektivavtal eller i den överenskommelse som antagits under överläggningsperioden kan inte under någon omständighet omfattas av detta förfarande. Sådana yrkanden ska framställas i samband med det enskilda förfarande som föreskrivs i punkt 11 i denna artikel.

…

6.   Talan ska – vid äventyr av preklusion – väckas inom 20 dagar från den dag då överenskommelsen antogs under överläggningsperioden eller den dag då arbetstagarnas representanter underrättades om arbetsgivarens beslut om kollektiv uppsägning.

…

9.   Efter det att talan förklarats kunna upptas till prövning ska domstolens kansli delge arbetsgivaren i egenskap av svarande och förelägga denne att inom fem dagar och helst i elektronisk form inge de handlingar och protokoll som upprättats under överläggningsperioden samt det meddelande om resultaten av dessa överläggningar som skickats till Arbetsmarknadsmyndigheten.

I samma föreläggande ska domstolens kansli ålägga arbetsgivaren att inom fem dagar underrätta de arbetstagare som berörs av den kollektiva uppsägningen om att arbetstagarnas representanter har väckt talan, så att dessa arbetstagare inom 15 dagar kan underrätta domstolen om en adress för delgivning av domen.

…

11.   Domen ska meddelas senast fem dagar efter förhandlingen och är överklagbar.

Beslutet om uppsägning ska förklaras vara giltigt om arbetsgivaren, i enlighet med artikel 51.2 eller 51.7 i lagen om arbetstagares ställning, styrker att det lagliga skäl som åberopats faktiskt föreligger.

Beslutet om uppsägning ska förklaras vara ogiltigt om arbetsgivaren inte kan styrka att det lagliga skäl som anges i meddelandet om uppsägning faktiskt föreligger.

…

12.   Domen ska, när den vunnit laga kraft, delges parterna och de arbetstagare som berörs av den kollektiva uppsägningen och som underrättat domstolen om en delgivningsadress, i det syfte som anges i punkt 13 b i denna artikel.

Den lagakraftvunna domen skickas för information till Arbetsmarknadsmyndigheten, arbetslöshetskassan och socialförsäkringsmyndigheten, när dessa inte har varit parter i förfarandet.

13.   När förfarandet rör en talan som en enskild arbetstagare har väckt vid Juzgado de lo Social (Arbetsdomstolen, Spanien) för att bestrida uppsägningen av anställningsavtalet, ska artiklarna 120–123 i denna lag tillämpas, med förbehåll för följande särskilda bestämmelser

Arbetsgivarens uppsägning är även ogiltig om arbetsgivaren inte iakttagit de bestämmelser om förtur till fortsatt anställning som följer av lag, kollektivavtal eller den överenskommelse som antagits under överläggningsperioden. Denna ogiltighet avser inte uppsägning av anställningsavtal som skett i samband med den kollektiva uppsägningen och som överensstämmer med bestämmelserna om förtur till fortsatt anställning.”

11

I artikel 160.5 i nämnda lag anges följande:

”En lagakraftvunnen dom ska ha rättskraft i förhållande till en individuell talan som ännu inte har avgjorts, eller som kan väckas, och som rör samma sak eller är direkt hänförlig till denna, oavsett om talan har väckts eller kan väckas vid en arbets- eller förvaltningsdomstol. Prövningen av en sådan talan ska därför vilandeförklaras så länge prövningen av grupptalan pågår. Ett beslut om att vilandeförklara målet ska fattas även om en dom i första instans har meddelats och ett överklagande av denna är föremål för prövning. Domstolen är bunden av den lagakraftvunna dom som meddelats avseende grupptalan. Detta gäller även om den lagakraftvunna domen inte har åberopats såsom ett motstridigt avgörande i överklagandeförfarandet vid Tribunal Supremo [(Högsta domstolen, Spanien)] i syfte att säkerställa en enhetlig rättspraxis.”

12

Jorge Luís Colino Sigüenza var anställd som musiklärare vid den kommunala musikskolan i Valladolid (Spanien) från den 11 november 1996. Till att börja med drevs musikskolan direkt av Valladolids kommun och Jorge Luís Colino Sigüenza anställdes ursprungligen av kommunen.

13

År 1997 upphörde Valladolids kommun att själv driva musikskolan och genomförde flera på varandra följande offentliga upphandlingar för att tilldela denna tjänst. Den leverantör som tilldelades kontraktet vid dessa på varandra följande förfaranden var, utan avbrott från denna tidpunkt till och med den 31 augusti 2013, Músicos y Escuela. Detta företag fortsatte att driva musikskolans verksamhet och tog därvid över ansvaret för de lokaler, inventarier och instrument som krävdes för att utföra denna tjänst. Músicos y Escuela övertog även en del av de arbetstagare som anställts av kommunen, bland annat Jorge Luís Colino Sigüenza. Verksamheten fortsatte att betraktas som en tjänst som Valladolids kommun tillhandahöll sina invånare, i form av en kommunal musikskola.

14

På grund av att antalet elever vid Valladolids kommunala musikskola minskade under läsåret 2012–2013 stod de avgifter som eleverna betalade för denna tjänst inte längre i proportion till den ersättning för tjänsten som betalades av Valladolids kommun i enlighet med det avtal som ingåtts med Músicos y Escuela. Detta ledde till att Músicos y Escuela krävde att kommunen skulle betala 58403,73 euro för det första kvartalet av detta läsår och 48592,74 euro för det andra kvartalet av det läsåret.

15

Då Valladolids kommun vägrade att betala dessa belopp begärde Músicos y Escuela, den 19 februari 2013, att avtalet om tillhandahållande av tjänsten skulle hävas på grund av att kommunen hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter och begärde också skadestånd. Som svar hävde kommunen i augusti 2013 avtalet på grund av att Músicos y Escuela hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att upphöra med verksamheten före överenskommen tid. Målet togs upp till prövning vid Sala de lo Contencioso-Administrativo du Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León (avdelningen för förvaltningsrättsliga mål vid Överdomstolen i den autonoma regionen Kastilien och León, Spanien). Denna domstol fann, i flera lagakraftvunna domar från åren 2014 och 2015, att Valladolids kommun hade brutit mot det avtal som ingåtts med Músicos y Escuela, eftersom det i detta föreskrevs en intäktsgaranti som var oberoende av antalet inskrivna elever och att kommunen genom att inte uppfylla denna garanti själv hade förhindrat Músicos y Escuelas fortsatta verksamhet, vilket således utgjorde skäl för att häva kontraktet på grund av att kommunen inte uppfyllt sina skyldigheter. Vidare ogillades Músicos y Escuelas yrkande om skadestånd, eftersom företaget åsidosatt sina skyldigheter genom att ensidigt besluta att upphöra med sin verksamhet den 31 mars 2013.

16

Under tiden, redan den 4 mars 2013, hade Músicos y Escuela inlett den period med överläggningar och samråd som krävdes för att företaget skulle kunna genomföra en kollektiv uppsägning av hela företagets personal på grund av den ekonomiska situation som uppkommit till följd av tvisten med Valladolids kommun. Då det inte nåddes någon överenskommelse med arbetstagarnas representanter, fattade Músicos y Escuela den 27 mars 2013 beslutet att kollektivt säga upp all personal.

17

Den 31 mars 2013, det vill säga några månader före det pågående läsårets slut, upphörde Músicos y Escuela med sin verksamhet och redan den 1 april 2013 lämnade företaget tillbaka de lokaler, instrument och resurser det anförtrotts för att kunna driva Valladolids kommunala musikskolas verksamhet till Valladolids kommun. Den 4 april 2013 lämnade Músicos y Escuela skriftliga uppsägningar till hela personalstyrkan, däribland Jorge Luís Colino Sigüenza, med verkan från och med den 8 april 2013. Beslut om att detta företag skulle försättas i konkurs fattades den 30 juli 2013.

18

Eftersom endast representanterna för arbetstagarna vid Músicos y Escuela, enligt lagen om domstolar med behörighet i arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga mål, var behöriga att väcka talan i samband med en kollektiv uppsägning, väckte dessa talan med avseende på beslutet om kollektiv uppsägning vid Sala de lo Social de Valladolid du Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León (avdelningen för arbetsrättsliga mål vid Överdomstolen i den autonoma regionen Kastilien och León, Valladolid, Spanien). Denna domstol ogillade talan genom beslut av den 19 juni 2013.

19

Arbetstagarnas representanter överklagade detta beslut till Tribunal Supremo (Högsta domstolen), vilken genom dom av den 17 november 2014 likaledes ogillade överklagandet. Den domen har vunnit laga kraft.

20

Under tiden, i augusti 2013, tilldelade Valladolids kommun In-pulso Musical kontraktet för driften av Valladolids kommunala musikskola och lät detta företag, liksom den låtit Músicos y Escuela göra, använda de lokaler, instrument och resurser som var nödvändiga för driften. In-pulso Musical påbörjade sin verksamhet i september 2013, med avseende på läsåret 2013–2014. Efter en ny upphandling tilldelade Valladolids kommun åter In-pulso Musical, i egenskap av utsedd leverantör, kontraktet för läsåren 2014–2015 och 2015–2016. Detta företag anställde inte någon av de arbetstagare som tidigare arbetat vid den kommunala musikskolan och som kollektivt sagts upp av Músicos y Escuela.

21

Jorge Luís Colino Sigüenza väckte en individuell talan vid Juzgado de lo Social no 4 de Valladolid (Arbetsdomstol nr 4 i Valladolid) mot Músicos y Escuela, Valladolids kommun och In-pulso Musical och bestred uppsägningen av honom.

22

Genom dom av den 30 september 2015 ogillade den domstolen Jorge Luís Colino Sigüenzas talan med motiveringen att den var bunden av den rättskraftiga dom som meddelats av Tribunal Supremo (Högsta domstolen) den 17 november 2014 – genom vilken den talan som väckts av arbetstagarnas representanter mot den kollektiva uppsägningen ogillades – vid prövningen av den individuella talan han väckt för att bestrida sin uppsägning, även om han inte, som enskild part, hade deltagit i det förfarande som låg till grund för denna dom. Juzgado de lo Social no 4 de Valladolid (Arbetsdomstol nr 4 i Valladolid) ansåg dessutom att In-pulso Musical inte hade efterträtt Músicos y Escuela i egenskap av arbetsgivare för Jorge Luís Colino Sigüenza, eftersom nästan fem månader hade förflutit mellan hans uppsägning och In-pulso Musicals övertagande av verksamheten vid Valladolids kommunala musikskola.

23

Jorge Luís Colino Sigüenza har överklagat detta avgörande till den hänskjutande domstolen, Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León (Överdomstolen i den autonoma regionen Kastilien och León, Spanien).

24

Jorge Luís Colino Sigüenza har till stöd för sin talan i huvudsak gjort gällande att den rättskraft som gäller för den dom som meddelades av Tribunal Supremo (Högsta domstolen) den 17 november 2014, genom vilken talan mot den kollektiva uppsägningen ogillades, inte kan påverka honom som enskild person, eftersom han inte var part i det förfarandet och en sådan utvidgning av rättskraften således skulle strida mot hans rätt till ett effektivt rättsmedel, vilken garanteras av artikel 47 i stadgan. Han har vidare gjort gällande att det i förevarande fall skett en övergång av företag till In-pulso Musical, vilket innebär att denna transaktion inte kan motivera att hans anställningsavtal sades upp.

25

Denna domstol frågar sig i huvudsak dels huruvida det tillfälliga avbrott som inföll mellan det att Músicos y Escuela upphörde med verksamheten den 1 april 2013 och det att verksamheten vid Valladolids kommunala musikskola återupptogs av In-pulso Musical i början av september 2013 utgör hinder för att fastställa att det är fråga om en övergång av ett företag eller en verksamhet i den mening som avses i artikel 1 i direktiv 2001/23, dels huruvida en tillämpning av nationell rätt om rättskraft, i en sådan situation som domstolen har att pröva, medför att Jorge Luís Colino Sigüenzas rätt till ett effektivt rättsmedel åsidosätts.

26

Mot denna bakgrund har Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León (Överdomstolen i den autonoma regionen Kastilien och León) beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

27

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 1.1 i direktiv 2001/23 ska tolkas så, att direktivets tillämpningsområde omfattar en situation, som den i det nationella målet, i vilken den som tilldelats ett kontrakt att driva en kommunal musikskola, vilken kommunen hade tillhandahållit alla materiella resurser som krävdes för att driva denna verksamhet, upphör med denna verksamhet två månader före läsårets slut och därvid säger upp personalen och lämnar tillbaka dessa materiella resurser till kommunen, som gör en ny upphandling som endast avser följande läsår och tillhandahåller den nya tjänsteleverantören samma materiella resurser.

28

Domstolen erinrar inledningsvis om att den slagit fast att tillämpningsområdet för direktiv 2001/23 omfattar samtliga fall när det som ett led i ett avtalsförhållande sker ett byte av den fysiska eller juridiska person som är ansvarig för verksamhetens drift och som av denna anledning tar på sig en arbetsgivares skyldigheter i förhållande till företagets anställda, oberoende av om äganderätten till de materiella tillgångarna har överförts eller inte (dom av den 26 november 2015, Aira Pascual och Algeposa Terminales Ferroviarios, C‑509/14, EU:C:2015:781, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

29

Enligt domstolens fasta rättspraxis är syftet med direktiv 2001/23 att trygga kontinuiteten i anställningsförhållanden inom en ekonomisk enhet, oberoende av om det sker ett ägarbyte. Det avgörande kriteriet för att fastställa om det föreligger en övergång enligt direktivet är således huruvida den aktuella enheten behåller sin identitet, vilket är fallet i synnerhet när driften faktiskt fortsätter eller återupptas (dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl., C‑160/14, EU:C:2015:565, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

30

För att avgöra om detta villkor är uppfyllt måste hänsyn tas till samtliga faktiska omständigheter som kännetecknar den aktuella transaktionen. Till dessa omständigheter hör särskilt vilket slags företag eller vilken verksamhet som det är fråga om, huruvida några materiella tillgångar – såsom fastigheter eller lös egendom – har övertagits, värdet på de immateriella tillgångarna vid tidpunkten för övergången, huruvida huvuddelen av personalstyrkan har övertagits av den nya arbetsgivaren, huruvida kundkretsen har övertagits samt hur lika de verksamheter är som har bedrivits före och efter övergången och hur länge ett eventuellt avbrott i verksamheten har varat. Alla dessa omständigheter är emellertid endast aspekter av den helhetsbedömning som ska göras och kan därför inte bedömas var för sig (dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl., C‑160/14, EU:C:2015:565, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

31

Domstolen har i synnerhet betonat att den betydelse som ska tillmätas de olika kriterierna med nödvändighet varierar med hänsyn till den verksamhet som bedrivs och även till de produktions- eller driftsmetoder som används i ifrågavarande företag, verksamhet eller del av verksamhet (dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl., C‑160/14, EU:C:2015:565, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

32

Domstolen har i detta hänseende slagit fast att identiteten hos en ekonomisk enhet i en bransch där det viktigaste för driften av verksamheten är arbetskraften, inte kan bibehållas om huvuddelen av personalstyrkan vid denna enhet inte övertas av den tänkta förvärvaren (dom av den 26 november 2015, Aira Pascual och Algeposa Terminales Ferroviarios, C‑509/14, EU:C:2015:781, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

33

Inom en bransch där det viktigaste för driften av verksamheten är utrustningen räcker den omständigheten att den nya entreprenören inte övertar den personalstyrka som dennes föregångare särskilt hade avdelat för denna uppgift däremot inte för att det ska vara uteslutet att det föreligger en övergång av en enhet som behåller sin identitet i den mening som avses i direktiv 2001/23 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2015, Aira Pascual och Algeposa Terminales Ferroviarios, C‑509/14, EU:C:2015:781, punkt 41).

34

Den första frågan ska prövas mot bakgrund av denna rättspraxis och med beaktande av de huvudsakliga faktiska omständigheterna som den nationella domstolen har redogjort för i beslutet om hänskjutande.

35

Det ska först påpekas att de materiella resurserna, såsom musikinstrument, inredning och lokaler, i en sådan situation som den i det nationella målet, är inslag som är nödvändiga för att bedriva den aktuella ekonomiska verksamheten, eftersom denna avser driften av en musikskola. I förevarande fall är det ostridigt att Valladolids kommun har ställt alla de materiella resurser den anvisat den föregående tjänsteleverantören till den nya tjänsteleverantörens förfogande.

36

Eftersom den ekonomiska verksamheten i det nationella målet inte kan anses vara en verksamhet i vilken arbetskraften utgör det huvudsakliga inslaget, eftersom det krävs viktig utrustning, innebär den omständigheten att In-pulso Musical inte övertagit Músicos y Escuelas arbetstagare inte i sig att det är uteslutet att det föreligger en övergång av ett företag i den mening som avses i direktiv 2001/23.

37

Vad därefter gäller den omständigheten att Valladolids kommun hela tiden har ägt de materiella tillgångar som varit nödvändiga för att bedriva den verksamhet som är aktuell i det nationella målet, kan det – såsom anges i punkt 28 i denna dom – påpekas att frågan om huruvida äganderätten till de materiella tillgångarna överförts eller inte är ovidkommande för tillämpningen av direktiv 2001/23.

38

Domstolen har i detta hänseende slagit fast att den omständigheten att de materiella tillgångar som övertogs av den nya entreprenören inte tillhörde dennes föregångare utan endast tillhandahölls av beställaren inte kan medföra att det är uteslutet att det föreligger en övergång av företag i den mening som avses i direktivet (dom av den 26 november 2015, Aira Pascual och Algeposa Terminales Ferroviarios, C‑509/14, EU:C:2015:781, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

39

Av detta följer att en tolkning av artikel 1.1 b i direktiv 2001/23 som från direktivets tillämpningsområde utesluter fall där materiella tillgångar som är nödvändiga för den aktuella verksamheten aldrig har upphört att tillhöra tillhandahållaren (Valladolids kommun), skulle beröva direktivet en del av dess ändamålsenliga verkan (se dom av den 26 november 2015, Aira Pascual och Algeposa Terminales Ferroviarios, C‑509/14, EU:C:2015:781, punkt 40).

40

Slutligen styrker andra uppgifter som lämnats till domstolen, med hänsyn till de kriterier som nämns i punkt 30 ovan, att det i det nationella målet är fråga om en ”[övergång] av ett företag” i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 2001/23. Detta gäller bland annat den omständigheten att In-pulso Musical övertagit Músicos y Escuelas elever och den omständigheten att In-pulso Musical redan i september 2013 övertog den verksamhet som Músicos y Escuela hade tillhandahållit fram till den 1 april 2013.

41

Dessutom framgår det av domstolens rättspraxis att ett tillfälligt avbrott, under enbart några månader, i företagets verksamhet inte innebär att det är uteslutet att den ekonomiska enhet som är aktuell i det nationella målet har behållit sin identitet och därmed inte att det kan uteslutas att det är fråga om en övergång av företag i den mening som avses i samma direktiv (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl., C‑160/14, EU:C:2015:565, punkt 31).

42

Domstolen har i detta hänseende bland annat slagit fast att den omständigheten att företaget vid tidpunkten för övergången, stängdes tillfälligt och inte hade några anställda i sin tjänst är en faktor som ska beaktas vid bedömningen av huruvida övergången avsåg en ännu befintlig ekonomisk enhet. Att företaget tillfälligt stängdes och att det därför inte fanns någon personal vid tidpunkten för övergången medför emellertid inte i sig att det är uteslutet att det är fråga om övergång av företag i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 2001/23 (dom av den 15 juni 1988, Bork International m.fl., 101/87, EU:C:1988:308, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

43

Denna slutsats gör sig bland annat gällande i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet där avbrottet i företagets verksamhet visserligen avsåg fem månader men där det i denna period ingick tre månaders skollov.

44

Det tillfälliga avbrottet i företagets verksamhet och den omständigheten att In-pulso Musical inte övertog Músicos y Escuelas arbetstagare innebär följaktligen inte att det är uteslutet att den ekonomiska enheten i det nationella målet har behållit sin identitet och att det är fråga om en övergång av företag i den mening som avses i direktivet.

45

Slutligen ankommer det på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av ovan angivna överväganden och med beaktande av samtliga faktiska omständigheter som kännetecknar den aktuella transaktionen, slå fast huruvida det föreligger en övergång av företag i det nationella målet.

46

Den första frågan ska således besvaras på följande sätt. Artikel 1.1 i direktiv 2001/23 ska tolkas så, att direktivets tillämpningsområde omfattar en sådan situation, som den i det nationella målet, i vilken den som tilldelats ett kontrakt att driva en kommunal musikskola, vilken kommunen hade tillhandahållit alla materiella resurser som krävdes för att driva denna verksamhet, upphör med denna verksamhet två månader före läsårets slut och därvid säger upp personalen och lämnar tillbaka dessa materiella resurser till kommunen, som gör en ny upphandling som endast avser följande läsår och tillhandahåller den nya tjänsteleverantören samma materiella resurser.

47

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 4.1 i direktiv 2001/23 ska tolkas så, att en uppsägning av arbetstagarna under sådana omständigheter som de i det nationella målet – där den tjänsteleverantör som tilldelats kontraktet att driva en kommunal musikskola upphör med verksamheten två månader före det pågående läsårets slut och därvid säger upp personalen och där den nya tjänsteleverantören återupptar verksamheten i början av nästa läsår – ska anses ha gjorts av ”ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl, och som innefattar förändringar i arbetsstyrkan” eller om skälet för uppsägningen ska anses vara ”en [övergång] av ett företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet”.

48

Domstolen erinrar inledningsvis om att den tidigare vid flera tillfällen har slagit fast att direktiv 2001/23 avser att skydda arbetstagarnas rättigheter vid byte av arbetsgivare genom att göra det möjligt för dem att fortsätta sin anställning hos den nye arbetsgivaren på samma villkor som hos överlåtaren (dom av den 27 november 2008, Juuri, C‑396/07, EU:C:2008:656, punkt 28 och där angiven rättspraxis). Det nämnda direktivet har till syfte att såvitt möjligt säkerställa att anställningsavtal eller anställningsförhållanden upprätthålls av förvärvaren utan ändringar, detta för att förhindra att de arbetstagare som berörs av övergången hamnar i en mindre fördelaktig situation enbart på grund av övergången (dom av den 17 december 1987, Ny Mølle Kro, 287/86, EU:C:1987:573, punkt 25, och dom av den 26 maj 2005, Celtec, C‑478/03, EU:C:2005:321, punkt 26).

49

Det följer dock av lydelsen i artikel 3.1 första stycket i direktiv 2001/23 att direktivets skydd endast gäller arbetstagare som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid tidpunkten för övergången.

50

Enligt domstolens rättspraxis kan rättigheterna enligt direktiv 2001/23, om inte annat är särskilt föreskrivet, endast åberopas av de arbetstagare som har ett gällande anställningsavtal eller anställningsförhållande vid tidpunkten för övergången. Frågan om ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande gäller vid denna tidpunkt ska bedömas utifrån nationell rätt, dock med förbehåll för att direktivets tvingande regler om skydd för arbetstagare mot uppsägning till följd av övergången ska beaktas (dom av den 15 juni 1988, Bork International m.fl., 101/87, EU:C:1988:308, punkt 17).

51

Enligt artikel 4.1 i direktiv 2001/23 utgör en övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet inte i sig skäl för uppsägning från överlåtarens eller förvärvarens sida.

52

De arbetstagare vars anställningsavtal eller anställningsförhållande har avslutats före övergången, i strid med artikel 4.1 i direktiv 2001/23, ska därför alltjämt anses vara anställda i företaget vid tidpunkten för övergången. Detta medför bland annat att arbetsgivarens skyldigheter gentemot dessa arbetstagare fullt ut överförs från överlåtaren till förvärvaren (dom av den 12 mars 1998, Dethier Équipement, C‑319/94, EU:C:1998:99, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

53

Vid bedömningen av huruvida övergången, i strid med artikel 4.1 i direktiv 2001/23, var det enda skälet för uppsägningen ska det beaktas under vilka objektiva omständigheter uppsägningen ägde rum (dom av den 15 juni 1988, Bork International m.fl., 101/87, EU:C:1988:308, punkt 18).

54

I beslutet om hänskjutande anges att uppsägningen av Jorge Luís Colino Sigüenza ägde rum ett bra tag innan verksamheten övergick till In-pulso Musical och att skälet till att anställningsförhållandet upphörde var att Músicos y Escuelas inte kunde avlöna sin personal, vilket var en situation som uppkommit på grund av att Valladolids kommun hade brutit mot bestämmelserna i det avtal kommunen ingått med Músicos y Escuela. Dessa omständigheter tyder på att Músicos y Escuelas personal sades upp av ”ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl” i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/23. Detta gäller dock endast såvitt de omständigheter som ledde till att hela personalstyrkan sades upp eller det förhållandet att det tog så lång tid att utse en ny tjänsteleverantör inte var en medveten åtgärd för att frånta de berörda arbetstagarna de rättigheter de har enligt direktiv 2001/23, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

55

Den andra frågan ska således besvaras enligt följande. Artikel 4.1 i direktiv 2001/23 ska tolkas så, att en uppsägning av arbetstagarna under sådana omständigheter som de i det nationella målet – där den tjänsteleverantör som tilldelats kontraktet att driva en kommunal musikskola upphör med verksamheten två månader före det pågående läsårets slut och därvid säger upp personalen och där den nya tjänsteleverantören återupptar verksamheten i början av nästa läsår – ska anses ha gjorts av ”ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl, och som innefattar förändringar i arbetsstyrkan”, i den mening som avses i denna bestämmelse Detta gäller under förutsättning att de omständigheter som ledde till att hela personalstyrkan sades upp eller det förhållandet att det tog så lång tid att utse en ny tjänsteleverantör inte var en del i en medveten åtgärd för att frånta dessa arbetstagare de rättigheter de har enligt direktiv 2001/23, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

56

Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida direktiv 2001/23 och rätten till ett effektivt rättsmedel, som föreskrivs i artikel 47 i stadgan, ska tolkas på så sätt, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning avseende rättskraft, som den i det nationella målet, som innebär att de nationella domstolarna inte får pröva en arbetstagares bestridande, med stöd av direktiv 2001/23, av dennes individuella uppsägning som ägt rum i samband med en kollektiv uppsägning, om det redan tidigare har meddelats ett domstolsavgörande i ett förfarande rörande denna kollektiva uppsägning, i vilket endast arbetstagarnas representanter kunde delta.

57

Det framgår av domstolens fasta praxis att det förfarande som har införts genom artikel 267 FEUF utgör ett medel för samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna, genom vilket EU-domstolen tillhandahåller de nationella domstolarna de uppgifter om unionsrättens tolkning som de behöver för att kunna avgöra de mål som de ska pröva (se, bland annat, dom av den 16 juli 1992, Meilicke, C‑83/91, EU:C:1992:332, punkt 22, och dom av den 24 mars 2009, Danske Slagterier, C‑445/06, EU:C:2009:178, punkt 65).

58

Inom ramen för detta samarbete ankommer det på den nationella domstolen – som har att avgöra målet och som är den enda som har direkt kunskap om de faktiska omständigheterna i målet och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet – att, mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet, bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen. Följaktligen är domstolen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som har ställts avser tolkningen av unionsrätten (se, bland annat, dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra, C‑379/98, EU:C:2001:160, punkt 38, dom av den 6 december 2001, Clean Car Autoservice, C‑472/99, EU:C:2001:663, punkt 13, och dom av den 5 februari 2004, Schneider, C‑380/01, EU:C:2004:73, punkt 21).

59

Det krävs emellertid att den nationella domstolen klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden till de frågor som ställs, eller att den åtminstone förklarar de faktiska omständigheter som ligger till grund för dessa frågor, eftersom det är nödvändigt att komma fram till en tolkning av unionsrätten som är användbar för den nationella domstolen (se, bland annat, dom av den 26 januari 1993, Telemarsicabruzzo m.fl., C‑320/90–C‑322/90, EU:C:1993:26, punkt 6, och beslut av den 13 juli 2006, Eurodomus, C‑166/06, ej publicerat, EU:C:2006:485, punkt 9).

60

Domstolen konstaterar att beslutet om hänskjutande inte innehåller tillräckliga uppgifter om relevant nationell lagstiftning. Den hänskjutande domstolen har nämligen inte lämnat några uppgifter avseende tillämpningen av principen om rättskraft, i den mening som avses i artikel 124.13 b i lag 36/2011 om domstolar med behörighet i arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga mål.

61

Dessutom anges i artikel 160.5 i den lagen, vilken hänvisar till artikel 124.13 b i samma lag, att rättskraften är begränsad till saken i målet. Beslutet om hänskjutande innehåller inte någon information om artikel 160.5 i nämnda lag och det är dessutom – såsom den spanska regeringen har uppgett vid förhandlingen – för att i förevarande fall kunna avgöra huruvida det rör sig om samma sak, med hänsyn till att såväl uppsägningen som övergången som berör alla anställda är av kollektiv karaktär, nödvändigt att beakta även andra bestämmelser i spansk processrätt.

62

Eftersom domstolen inte har tillgång till de uppgifter som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på den tredje frågan ska denna fråga avvisas.

63

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande: