1

HX har yrkat att domstolen delvis upphäver den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 2 juni 2016, HX/rådet (T‑723/14, EU:T:2016:332) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade tribunalen rådets genomförandebeslut 2014/448/Gusp av den 22 juli 2014 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 217, 2014, s. 49) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 793/2014 av den 22 juli 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 217, 2014, s. 10) i den del genomförandebeslutet och genomförandeförordningen avser HX, och ogillade HX:s yrkande om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2015/837 av den 28 maj 2015 om ändring av beslut 2013/255/Gusp (EUT L 132, 2015, s. 82).

2

I artikel 44 i tribunalens rättegångsregler, i den lydelse som var tillämplig i det mål som avgjordes genom den överklagade domen (nedan kallade tribunalens rättegångsregler), återfinns en förteckning över rättegångsspråken vid tribunalen, däribland bulgariska.

3

Artikel 45 i tribunalens rättegångsregler har rubriken ”Fastställande av rättegångsspråk” och återfinns i avdelning II med rubriken ”Språk”. Artikel 45.1 har följande lydelse:

”I mål om direkt talan i den mening som avses i artikel 1 väljs rättegångsspråket av sökanden …”

4

Artikel 78 i rättegångsreglerna har följande lydelse:

”1.   En ansökan ska, i förekommande fall, åtföljas av de handlingar som anges i artikel 21 andra stycket i stadgan [för Europeiska unionens domstol].

2.   En ansökan med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av unionen eller för dess räkning, i enlighet med artikel 272 FEUF, ska åtföljas av ett exemplar av det avtal som innehåller klausulen.

3.   Om sökanden är en privaträttslig juridisk person, ska ansökan åtföljas av aktuellt bevis på personens rättsliga existens (utdrag ur näringslivsregister, föreningsregister eller annan officiell handling).

4.   Ansökan ska åtföljas av de handlingar som avses i artikel 51.2 och 51.3.

5.   Om ansökan inte uppfyller kraven i punkterna 1–4, ska justitiesekreteraren fastställa en skälig frist för sökanden inom vilken denne ska ge in de nämnda handlingarna. Löper fristen ut utan att sökanden har avhjälpt bristen, ska tribunalen besluta huruvida underlåtelsen att iakttaga dessa formkrav utgör hinder mot att ta upp talan till prövning.”

5

Artikel 86 i rättegångsreglerna har rubriken ”Justering av talan”, och bestämmelsen har följande lydelse:

”1.   När den rättsakt som en talan om ogiltigförklaring avser har ersatts av eller har ändrats genom en annan rättsakt som rör samma sak, får sökanden, innan den muntliga delen av förfarandet har avslutats eller innan tribunalen har beslutat att avgöra målet utan att inleda den muntliga delen av förfarandet, justera talan för att ta hänsyn till denna nya omständighet.

2.   Justering av talan ska göras genom separat handling och inom den frist som enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF gäller för att väcka talan om ogiltigförklaring av den rättsakt som föranleder justeringen av talan.

3.   Inlagan om justering av talan ska innehålla följande:

4.   Inlagan om justering av talan ska åtföljas av den rättsakt som föranleder justeringen. Om så inte sker, ska justitiesekreteraren fastställa en rimlig frist inom vilken sökanden ska inkomma med nämnda akt. Löper fristen ut utan att sökanden har avhjälpt bristen, ska tribunalen besluta huruvida underlåtelsen att iaktta detta krav utgör hinder mot att beakta inlagan om justering av talan.

5.   Ordföranden ska, utan att det föregriper tribunalens beslut huruvida inlagan om justering av talan kan beaktas, fastställa en frist inom vilken svaranden får yttra sig över nämnda inlaga.

…”

6

Artikel 102.1 i tribunalens rättegångsregler har följande lydelse:

”Justitiesekreteraren ska föra protokoll över varje sammanträde för bevisupptagning. Detta protokoll ska undertecknas av ordföranden och justitiesekreteraren och ska äga vitsord.”

7

I artikel 227 i tribunalens rättegångsregler föreskrivs att rättegångsreglerna har giltighet på de språk som anges i artikel 44 i rättegångsreglerna.

8

Klaganden är en syrisk affärsman som har blivit föremål för restriktiva åtgärder inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). Hans namn togs upp i förteckningen i bilaga I till rådets beslut 2013/255/Gusp av den 31 maj 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 147, 2013, s. 14) genom genomförandebeslut 2014/488, samt i förteckningen i bilaga II till rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning (EU) nr 442/2011 (EUT L 16, 2012, s. 1) genom genomförandeförordning nr 793/2014. I sin ansökan till tribunalen yrkade han att tribunalen skulle ogiltigförklara nämnda genomförandebeslut och genomförandeförordning såvitt de avser honom.

9

I och med att beslut 2013/255 därefter förlängts genom beslut 2015/837, yrkade klaganden även att tribunalen skulle ogiltigförklara beslut 2015/837 och justerade därvid sin talan på sätt som anges i artikel 86 i tribunalens rättegångsregler.

10

Klaganden framställde sin begäran om justering under förhandlingen den 8 december 2015. Under förhandlingen uppgav sig klaganden ha fått kännedom om förlängningsbeslutet i och med att ombudet för Europeiska unionens råd höll sin plädering.

11

Tribunalen biföll de yrkanden om ogiltigförklaring som hade framställts i ansökan. Tribunalen avvisade emellertid begäran om justering. Tribunalen fann att nämnda begäran skulle avvisas, eftersom den inte hade framställts i en ”separat handling” på sätt som anges i artikel 86 i tribunalens rättegångsregler.

12

Klaganden har yrkat att domstolen ska

13

Rådet har yrkat att domstolen ska

14

Klaganden har gjort gällande följande. Tribunalen gjorde fel då den inte beaktade klagandens begäran om justering av talan. Det är visserligen så, att denna begäran framställdes muntligen under förhandlingen, men den ska ändå anses ha framställts i skriftlig form innan den muntliga delen av förfarandet avslutades i och med att begäran nämns i förhandlingsprotokollet. Trots att klaganden inte gett in någon skriftlig separat handling i egentlig mening, borde klagandens begäran om justering av talan ha ansetts uppfylla de krav som anges i artikel 86 i tribunalens rättegångsregler. Någon egentlig skriftlig handling har inte getts in, men detta har inte inneburit att motpartens rättigheter trätts förnär, och tribunalen har inte heller hindrats i sin handläggning av målet.

15

Klaganden har vidare anfört att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning i den överklagade domen i och med att tribunalen underlät att beakta de särdrag som kännetecknar det rättegångsspråk som valts av klaganden, nämligen bulgariska. I den bulgariska versionen av tribunalens rättegångsregler används en ambivalent term som inte nödvändigtvis ger vid handen att en skriftlig separat handling måste ges in för att man ska få framställa en begäran om justering av talan.

16

Vidare åsidosatte tribunalen principen om ett kontradiktoriskt förfarande i och med att tribunalen inte beviljade klaganden ytterligare anstånd med att framställa ett yrkande om ogiltigförklaring av beslut 2015/837, trots att klaganden fick kännedom om detta beslut först under förhandlingen.

17

Rådet har gjort gällande följande. Det framgår utan tvetydighet av artikel 86.2 i tribunalens rättegångsregler att en skriftlig begäran ska ges in. Även om det antas att den bulgariska versionen i detta avseende formulerats på ett sätt som avviker från övriga språkversioner, är det enligt rådet inte den bulgariska versionen som ska ges företräde. I alla övriga språkversioner används nämligen termer som obestridligen ger uttryck för att en skriftlig och separat handling måste ges in. Det framgår under alla omständigheter av en kontextuell bedömning av artikel 86 i rättegångsreglerna i dess helhet att det bara kan vara fråga om en skriftlig handling, särskilt när det är fråga om inlagor som ”åtföljer” handlingen.

18

Det följer av domstolen praxis att parternas yrkanden i princip inte kan ändras (se, bland annat, dom av den 11 november 2010, kommissionen/Portugal, C‑543/08, EU:C:2010:669, punkt 20 och där angiven rättspraxis). Artikel 86 i tribunalens rättegångsregler kodifierar tidigare rättspraxis om undantag från denna princip om att yrkandena inte kan ändras. Domstolens uttalanden i detta mål om överklagande äger således giltighet endast i denna undantagssituation.

19

I mål om direkt talan är det enligt artikel 45 i tribunalens rättegångsregler möjligt för sökanden att välja rättegångsspråk. I det mål vid tribunalen som avgjordes genom den överklagade domen valde HX att rättegångsspråket skulle vara bulgariska, ett språk som HX:s advokat behärskar.

20

HX har vid domstolen – och utan att detta har bestritts av rådet – gjort gällande att den bulgariska versionen av artikel 86.2 i tribunalens rättegångsregler är tvetydig på så sätt att den bulgariska versionen av nämnda bestämmelse – till skillnad från den engelska språkversionen (separate document) och den franska språkversionen (acte séparé) – inte använder termen för ”handling”, utan termen molba (begäran). Enligt HX innebär denna term inte nödvändigtvis ett krav på skriftlighet, eftersom den mer allmänt kan anses ge uttryck för en viljeyttring som således kan vara antingen muntlig eller skriftlig.

21

Domstolen finner att det således inte kan uteslutas att klagandens ombud på grund av denna tvetydighet förletts att tro att det är möjligt att muntligen framställa en begäran om justering av talan under förhandlingen, då denne uppgett sig ha fått kännedom om det beslut som nämnda begäran avser. Klaganden kan också ha förstärkts i sin uppfattning i och med att denna begäran tagits upp i förhandlingsprotokollet; enligt artikel 102.1 i tribunalens rättegångsregler ska förhandlingsprotokollet äga vitsord.

22

Om nu tribunalen ansåg att den på detta sätt framställda begäran om justering av talan inte uppfyllde de formkrav som föreskrivs i rättegångsreglerna, så ålåg det tribunalen att i vart fall påpeka för klaganden att denne gjort fel och att bereda klaganden tillfälle att rätta till felet.

23

Även om det – såsom även framhållits av generaladvokaten i punkterna 33 och 34 i förslaget till avgörande – är helt motiverat att uppställa vissa formkrav som ska vara uppfyllda för att justera talan, så är dessa formkrav inte en målsättning i sig. Målsättningen med dessa formkrav är i stället att garantera ett kontradiktoriskt förfarande och en god rättskipning.

24

Även i artikel 86.3 och 86.4 i tribunalens rättegångsregler föreskrivs det att om begäran om justering av talan inte uppfyller vissa formkrav, så innebär detta inte nödvändigtvis att begäran ska avvisas. Tribunalen har för övrigt ett sådant bedömningsutrymme även när det gäller bilagor till ansökan, eftersom det i artikel 78.5 i rättegångsreglerna föreskrivs en möjlighet genom justitiesekreterarens försorg att avhjälpa brister, och om dessa brister inte avhjälps så kan tribunalen fortfarande fatta beslut om att talan trots detta kan tas upp till prövning.

25

De argument som framförts av rådet föranleder inte domstolen att göra någon annan bedömning. Rådet har därvid dels gjort gällande att det bara är den bulgariska språkversionen av tribunalens rättegångsregler som innehåller den tvetydighet som påtalats av klaganden, dels åberopat praxis från domstolen som innebär att unionsrätten ska tillämpas och tolkas enhetligt, vilket medför att det inte kan göras en isolerad prövning av en bestämmelse i en av språkversionerna, utan att bestämmelsen i stället ska tolkas mot bakgrund av alla andra språkversioner utifrån lagstiftarens avsikt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 1969, Stauder, 29/69, EU:C:1969:57, punkt 3; dom av den 17 juli 1997, Ferriere Nord/kommissionen, C‑219/95 P, EU:C:1997:375, punkt 15, och dom av den 15 oktober 2015, Grupo Itevelesa m.fl., C‑168/14, EU:C:2015:685, punkt 42).

26

När det gäller en bestämmelse i rättegångsreglerna för en unionsdomstol – vilka för övrigt antagits av unionsdomstolen och har giltighet på samtliga rättegångsspråk för densamma enligt artikel 44 jämförd med artikel 227.1 i rättegångsreglerna – konstaterar domstolen nämligen följande. Att förvänta sig att enskilda ska åberopa samtliga språkversioner av rättegångsreglerna för att förhindra att en eventuellt avvikande lydelse av rättegångsreglerna på rättegångsspråket medför en avvisning, skulle strida mot de enskildas rätt att vända sig till unionsdomstolen på det officiella språk som de valt, vilket följer såväl av artikel 20.2 d och artikel 24 fjärde stycket FEUF, som av artikel 45 i tribunalens rättegångsregler.

27

Tribunalen gjorde således fel då den avvisade HX:s begäran om justering av talan enbart av det skälet att begäran inte framställts i en skriftlig separat handling, utan att först ha berett HX tillfälle att avhjälpa bristen.

28

Punkt 2 i domslutet i den överklagade domen ska således upphävas, och det saknas anledning att pröva den andra grunden för överklagandet.

29

Enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol kan domstolen, om den upphäver tribunalens avgörande, själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande. Den bestämmelsen ska tillämpas i förevarande fall.

30

Såsom följer av domstolens fasta praxis ska såväl en sökandes berättigade intresse av att få saken prövad som föremålet för tvisten föreligga inte bara då talan väcks, utan även fram till meddelandet av domstolsavgörandet, vid äventyr av att det annars fastslås att det saknas anledning att döma i saken. Detta förutsätter att utgången av talan kan medföra en fördel för den som väckt talan (dom av den 19 oktober 1995, Rendo m.fl./kommissionen, C‑19/93 P, EU:C:1995:339, punkt 13; dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen, C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 42, och dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen, C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 61).

31

HX har i huvudsak begärt att få justera sin ursprungliga talan vid tribunalen där HX bland annat yrkade ogiltigförklaring av genomförandebeslut 2014/488 om att ta upp hans namn i den i bilaga I till beslut 2013/255 angivna förteckningen, på så sätt att denna talan även ska avse ogiltigförklaring av beslutet att förlänga förteckningens giltighetstid med ytterligare ett år.

32

Den ogiltigförklaring av genomförandebeslut 2014/488 som tribunalen beslutade om i punkt 1 i domslutet i den överklagade domen har retroaktiv verkan, och nämnda punkt 1 har vunnit laga kraft i och med att överklagandet i detta mål endast avser punkt 2 i domslutet i den överklagade domen; denna retroaktiva verkan innebär att det ska anses att klagandens namn aldrig har funnits med i den i bilaga I till beslut 2013/255 angivna förteckningen.

33

Om beslut 2015/837 att förlänga förteckningens giltighetstid ogiltigförklaras, kan detta således inte för klagandens del medföra någon fördel som är mer långtgående än den fördel som klaganden kunnat få genom ogiltigförklaringen av genomförandebeslut 2014/488 att ta upp hans namn däri.

34

Det finns således inte längre anledning att döma i saken vad gäller den av HX vid tribunalen framställda begäran om justering av talan.

35

Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet bifalls och domstolen avgör målet slutligt.

36

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 är tillämplig i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

37

HX har yrkat att rådet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom rådet har tappat målet, ska rådet förpliktas att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för HX såväl vid tribunalen som vid domstolen.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande: