1

Binca Seafoods GmbH (nedan kallat Binca) har yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 11 mars 2016, Binca Seafoods mot kommissionen (T‑94/15, ej publicerat, EU:T:2016:164) (nedan kallat det överklagade beslutet). Genom detta beslut ogillade tribunalen Bincas talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1358/2014 av den 18 december 2014 om ändring av förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ekologiska vattenbruksdjurs ursprung, djurhållningsmetoder för vattenbruk, foder för djur i ekologiskt vattenbruk samt produkter och ämnen som får användas i ekologiskt vattenbruk (EUT L 365, 2014, s. 97) (nedan kallad den angripna förordningen).

2

I artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, 2007, s. 1) (nedan kallad grundförordningen), föreskrivs följande:

”1.   Denna förordning utgör grunden för en hållbar utveckling av ekologisk produktion samtidigt som den sörjer för en väl fungerande inre marknad, garanterar sund konkurrens, inger förtroende hos konsumenterna och skyddar deras intressen.

I förordningen fastställs gemensamma mål och principer som skall ligga till grund för de regler som fastställs i enlighet med denna när det gäller

…

2.   Denna förordning skall tillämpas på följande produkter från jordbruk, inklusive vattenbruk, om produkterna släpps ut på marknaden eller är avsedda att släppas ut på marknaden:

Produkter från jakt på vilda djur eller fiske efter viltlevande arter skall inte anses vara ekologisk produktion.

…”

3

Artikel 2 i grundförordningen har följande lydelse:

”I denna förordning gäller följande definitioner:

…

…”

4

Artikel 15 i grundförordningen, som fastställer regler för produktion av vattenbruksdjur, har följande lydelse:

”1.   Utöver de allmänna regler för jordbruksproduktion som fastställs i artikel 11 skall följande regler tillämpas på produktion av vattenbruksdjur:

…”

5

Artikel 38 i grundförordningen ges Europeiska kommissionen befogenhet att anta tillämpningsbestämmelser för denna förordning.

6

Enligt artikel 42 i grundförordningen är den tillämplig sedan den 1 januari 2009.

7

I sin ursprungliga lydelse, undantogs enligt artikel 1.2 a i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 834/2007 med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll (EUT L 250, 2008, s. 1) (nedan kallad tillämpningsförordningen), som är tillämplig från och med den 1 januari 2009 i enlighet med dess artikel 97, vattenbruksprodukter från dess tillämpningsområde.

8

Genom kommissionens förordning (EG) nr 710/2009 av den 5 augusti 2009 (EUT L 204, 2009, s. 15) (nedan kallad den första förordningen om ändring av tillämpningsförordningen) utvidgades tillämpningen av tillämpningsförordningen till att omfatta vissa vattenbruksdjur och särskilda produktionsregler för vattenbruksprodukter infördes i tillämpningsförordningen.

9

Den första förordningen om ändring av tillämpningsförordningen införde i avdelning II i tillämpningsförordningen ett kapitel 2a, med rubriken ”Produktion av vattenbruksdjur”. I avsnitt 2 i detta kapitel, som handlar om ursprunget för vattenbruksdjur, anger artikel 25e under vilka förutsättningar de vattenbruksdjur som inte är ekologiskt uppfödda djur får föras in på en anläggning.

10

I sin ursprungliga lydelse, som härrörde från den första förordningen om ändring av tillämpningsförordningen, föreskrevs följande i artikel 25e:

”1.   För avelsändamål eller för att förbättra det genetiska materialet och när ekologiska vattenbruksdjur inte finns tillgängliga får viltfångade eller icke-ekologiska vattenbruksdjur föras in på en anläggning. Sådana djur ska hållas ekologiskt i minst tre månader innan de får användas för avel.

2.   För uppfödningsändamål och när ekologiska vattenbruksyngel inte finns tillgängliga får icke-ekologiska vattenbruksyngel föras in på en anläggning. Åtminstone de två sista tredjedelarna av produktionscykeln ska förvaltas ekologiskt.

3.   Den största andel icke-ekologiska vattenbruksyngel som får föras in på anläggningen ska uppgå till: 80 % fram till den 31 december 2011, 50 % fram till den 31 december 2013 och 0 % fram till den 31 december 2015.

4.   För uppfödningsändamål är insamling av vilda vattenbruksyngel specifikt begränsat till

11

I artikel 25i, som har rubriken ”Förbud mot hormoner”, i avsnitt 4 om uppfödning, kapitel 2a, avdelning II i tillämpningsförordningen genom den första förordningen om ändring av tillämpningsförordningen, föreskrivs följande:

”Användning av hormoner och hormonderivat är förbjuden.”

12

Artikel 25k, med rubriken ”Särskilda regler för foder för köttätande vattenbruksdjur”, som infördes i tillämpningsförordningen genom den första förordningen om ändring av tillämpningsförordningen, har i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 505/2012 av den 14 juni 2012 om ändring och rättelse av förordning nr 889/2008 (EUT L 154, 2012, s. 12) följande lydelse:

”1.   Följande prioriteringar ska gälla för foder för köttätande vattenbruksdjur:

…

3.   Foderransonen får innehålla högst 60 % ekologiska växtprodukter.

4.   Astaxantin som huvudsakligen härrör från ekologiska källor, såsom ekologiska kräftdjursskal, får användas i foder till lax och öring inom ramen för deras fysiologiska behov. Om inga ekologiska källor finns tillgängliga, får naturliga källor för astaxantin användas (såsom Phaffia-jäst).”

13

Enligt artikel 2 i den första förordningen om ändring av tillämpningsförordningen skulle den tillämpas från och med den 1 juli 2010.

14

Genom den första förordningen om ändring av tillämpningsförordningen lades följande punkt till artikel 95 i tillämpningsförordningen:

”11.   Under en period som löper ut den 1 juli 2013 får den behöriga myndigheten tillåta att de produktionsenheter för vattenbruksdjur och alger som är etablerade och bedriver produktion enligt nationellt godkända ekologiska bestämmelser innan denna förordning träder i kraft behåller sin ekologiska status medan en anpassning till denna förordning sker, förutsatt att det inte förekommer någon otillbörlig förorening av vattnet med ämnen som inte är tillåtna vid ekologisk produktion. Aktörer som gynnas av denna åtgärd ska anmäla berörda anläggningar, fiskdammar, kassar eller algpartier till den behöriga myndigheten.”

15

I artikel 2 sista stycket i den första förordningen om ändring av tillämpningsförordningen föreskrevs följande:

”Denna förordning får ses över på grundval av relevanta och vederbörligen motiverade förslag från medlemsstaterna i syfte att ändra den från och med den 1 juli 2013.”

16

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1030/2013 av den 24 oktober 2013 (EUT L 283, 2013, s. 15) (nedan kallad den andra förordningen om ändring av tillämpningsförordningen), ersattes dagen för utgången av den övergångsperiod under vilken den första förordningen om ändring av tillämpningsförordningen inte kunde ses över (nedan kallad övergångsperioden), vilken fastställdes till den 1 juli 2013 genom artikel 95.11 i tillämpningsförordningen, till den 1 januari 2015.

17

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1364/2013 av den 17 december 2013 om ändring av [tillämpningsförordningen] när det gäller användning av icke-ekologiska vattenbruksyngel och icke-ekologiskt förökningsmaterial för musslor vid ekologiskt vattenbruk (EUT L 343, 2013, s. 29) (nedan kallad tredje förordningen om ändring av tillämpningsförordningen), ändrade artikel 25e.3 i tillämpningsförordningen.

18

Den period under vilken den högsta andelen icke-ekologiska vattenbruksyngel som får föras in på anläggningen får uppgå till 50 % förlängdes till och med den 31 december 2014.

19

Den dag då den högsta procentsatsen skulle uppgå till 0 %, den 31 december 2015, ändrades inte.

20

Artikel 1 led 1 i den angripna förordningen har ersatt artikel 25e.4 i tillämpningsförordningen enligt följande:

”4.   För uppfödningsändamål är insamling av vilda vattenbruksyngel specifikt begränsat till

21

Skälen 3 och 4 i förordningen har motiverat tilläggen i artikel 25e.4 i tillämpningsförordningen enligt följande:

22

Artikel 1 led 3 i den angripna förordningen kompletterade artikel 25k.1 i tillämpningsförordningen enligt följande:

”e) Foderprodukter som härrör från hel fisk som fångats vid fiske som certifierats som hållbart enligt ett system som godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med de principer som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 [av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 2013, s. 22)].”

23

Artikel 1 led 5 i den angripna förordningen införde också en ny punkt i artikel 25k i tillämpningsförordningen med följande lydelse:

”5.   Histidin som framställts genom fermentering får användas i foderransonen till laxfiskar när de foderkällor som anges i punkt 1 inte ger tillräckligt mycket histidin för att tillgodose fiskens näringsbehov och förhindra uppkomst av grå starr.”

24

Binca, ett bolag bildat enligt tysk rätt med ekologisk certifiering, importerar pangasiusfisk till Tyskland producerad i Vietnam på vattenbruksanläggningen Binca Organic Farm i ekologiskt vattenbruk, och säljer därefter vidare fisken till handelspartners i Tyskland, Österrike och de nordiska länderna.

25

Binca köper in pangasius i fryst form genom ett företag etablerat i Vietnam (nedan kallad förmedlaren) som är noterat och miljöcertifierat, som sköter beredningen och frysningen av fisken från vattenbruket och fakturerar varan som levereras till Binca, i egenskap av exportör.

26

Binca köper själv fiskfodret, som det levererar till förmedlaren och gör avdrag för kostnaden på det pris som betalas till förmedlaren.

27

Genom en skrivelse till kommissionen i september 2014 inkom Binca med förslag till ändringar av tillämpningsförordningen, särskilt artikel 25e.3 i dess lydelse enligt den tredje förordningen om ändring av tillämpningsförordningen om förlängning till och med år 2021 av möjligheten att föra in icke-ekologiska vattenbruksyngel på anläggningar.

28

Genom skrivelse av den 15 oktober 2014 underrättade kommissonen Binca om att en översyn av tillämpningsförordningen pågick samt att medlemsstaternas och berörda parters synpunkter skulle beaktas.

29

Den angripna förordningen antogs den 18 december 2014.

30

Genom skrivelse av den 18 februari 2015 anmodade Binca i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget kommissionen att förlänga den övergångsperiod som avses i artikel 95.11 i tillämpningsförordningen till den 1 januari 2018 vad gäller pangasius producerad i Vietnam.

31

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 19 februari 2015 väckte Binca talan om ogiltigförklaring av den angripna förordningen. Bolaget hävdade att det hade utsatts för diskriminering, eftersom kommissionen i den angripna förordningen föreskrev övergångsbestämmelser och särskilda undantagsbestämmelser för andra ekologiska vattenbruksprodukter än bolagets egna. Denna förordning gynnade därför bolagets konkurrenter, men inga övergångsbestämmelser eller undantagsbestämmelser föreskrevs i denna som kunde komma Binca till gagn. Enligt Binca berörde sådana övergångs- och undantagsbestämmelser särskilt ursprunget för ungfisk.

32

Binca påpekade att andra ekonomiska aktörer kunde fortsätta att använda märkningen ”ekologisk” enligt vissa villkor, vilket emellertid inte var möjligt för Binca. I detta hänseende åberopade Binca i sin ansökan särskilt skillnaden i behandling i produktionen av fisk mellan Mekongdeltat (Vietnam) och brackvattenområden i Europa.

33

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 21 maj 2015 framställde kommissionen, med stöd av artikel 114 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, en invändning om rättegångshinder.

34

I det överklagade beslutet slog tribunalen fast att Binca inte hade ett intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av den angripna förordningen, varför talan avvisades.

35

Binca har yrkat att domstolen ska

36

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

37

Till stöd för sitt överklagande har Binca i huvudsak anfört fem grunder. Den första grunden avser underlåtenhet att beakta argumentationen om konkurrensskydd och att konstatera ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen. Den andra grunden rör åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel, medan den tredje handlar om åsidosättande av rätten till försvar och av motiveringsskyldigheten. Den fjärde grunden rör åsidosättande av rätten till en offentlig förhandling och den femte åsidosättande av näringsfriheten.

38

Binca har genom sin första grund klandrat tribunalen för att den gjorde en bedömning som ledde till en felaktig omdefiniering av dess ansökan. Genom att den bedömde att det inte förelåg diskriminering i förhållande till konkurrenter som kunde bibehålla märkningen ”ekologisk” på grund av en godtycklig och selektiv förlängning av övergångsperioden har tribunalen behandlat denna ansökan så, att den enbart syftade till att få till stånd en förlängning av övergångsperioden.

39

Kommissionen har gjort gällande att motiveringen av det överklagade beslutet i huvudsak och helt riktigt bygger på Bincas intresse av att begära ogiltigförklaring av den angripna förordningen för att kunna fortsätta saluföringen av pangasius med märkningen ”ekologisk”, eftersom bolaget i sin ansökan uttryckligen hade angett att syftet med ansökan var att få till stånd en förlängning av den övergångsperiod som fastställs i artikel 95.11 i tillämpningsförordningen. Detta ska också ha varit syftet med de utomrättsliga åtgärder som vidtagits av Binca och som nämndes i det överklagade beslutet.

40

Enligt kommissionen omfattas Binca inte heller av samma konkurrensvillkor som adressaterna av den angripna förordningen, det vill säga de som driver vattenbruksanläggningar, eftersom Bincas verksamhet består i import av pangasius såsom ekologisk produkt.

41

Kommissionen har tillagt att Binca inte har lagt fram några övertygande bevis för att motivera att det föreligger ett konkurrensförhållande mellan bolaget och de andra producenterna av ekologiskt odlad fisk. Tribunalen gjorde sig följaktligen inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den inte prövade bolagets argument mer i detalj Binca avseende konkurrensskydd.

42

Inledningsvis bör det påpekas att tribunalen, vid prövningen av huruvida talan kunde tas upp till sakprövning, prövade denna så, att den endast avsåg förlängningen till förmån för Binca av övergångsperioden i artikel 95.11 i tillämpningsförordningen. Eftersom den angripna förordningen inte ändrade denna övergångsperiod, fastslog tribunalen i det överklagade beslutet att en ogiltigförklaring inte skulle ändra den tillämpliga rättsliga ramen. Utan att pröva de övriga villkoren för upptagande till sakprövning slog således tribunalen fast i punkt 73 i det överklagade beslutet att Binca inte hade ett berättigat intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av den angripna förordningen och att bolagets talan följaktligen inte kunde tas upp till sakprövning.

43

Genom sitt överklagande har Binca gjort gällande att inom ramen för huruvida talan vid tribunalen kunde tas upp till prövning borde tribunalen ha kommit fram till att nämnda ansökan visade på en ojämlik behandling som infördes genom den angripna förordningen, vars tillämpning ledde till en snedvridning av konkurrensen.

44

Enligt domstolens fasta praxis kan en talan om ogiltigförklaring som väckts av en fysisk eller juridisk person endast prövas i den mån som personen har ett berättigat intresse av att den angripna rättsakten ogiltigförklaras. Ett sådant intresse förutsätter att en ogiltigförklaring av rättsakten i sig kan få rättsverkningar och att talan således kan medföra en fördel för den som har väckt den (dom av den 4 juni 2015, Andechser Molkerei Scheitz/kommissionen, C‑682/13 P, ej publicerad, EU:C:2015:356, punkt 25, dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 55, och beslut av den 6 april 2017, Proforec/kommissionen, C‑176/16 P, ej publicerat, EU:C:2017:290, punkt 32).

45

Enligt denna rättspraxis ankommer det på sökanden att visa att vederbörande har ett berättigade intresse av att få saken prövad, vilket utgör det väsentliga och främsta villkoret för att ha rätt att väcka talan vid domstol (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 58). För att en talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som lämnats in av en fysisk eller juridisk person ska kunna upptas till sakprövning, måste sökanden särskilt motivera vilket intresse vederbörande har av att rättsakten ogiltigförklaras (dom av den 4 juni 2015, Andechser Molkerei Scheitz/kommissionen, C‑682/13 P, ej publicerad, EU:C:2015:356, punkterna 26–28, och beslut av den 6 april 2017, Proforec/kommissionen, C‑176/16 P, ej publicerat, EU:C:2017:290, punkterna 33 och 34).

46

I förevarande fall framgår det av punkterna 60 och 62 i det överklagade beslutet att Binca gjorde gällande vid tribunalen att den angripna förordningen gjorde det möjligt för vissa av bolagets konkurrenter, men inte för Binca, att fortsätta saluföra sina produkter med märkningen ”ekologisk” och att, i den mån som bolaget inte längre kunde sälja pangasius med denna märkning, konsumenterna skulle välja fisk av andra arter som härrörde från ekologiskt vattenbruk. Binca hävdar därför, i händelse av en ogiltigförklaring av den angripna förordningen, skulle det kunna behålla sina kunder, eftersom inte heller dess konkurrenter längre skulle tillåtas att använda märkningen ”ekologisk”.

47

Det framgår även av punkt 70 i det överklagade beslutet att Binca vid tribunalen gjorde gällande att dess talan om ogiltigförklaring skulle kunna göra det möjligt att få till stånd rättvisa och lika villkor mellan sökanden och andra producenter av ekologiskt odlad fisk på så sätt att de sistnämnda, precis som Binca, inte längre kunde använda märkningen ”ekologisk” på marknaden.

48

Härav följer att Binca vid tribunalen gjorde gällande att bolaget hade ett berättigat intresse av att få den angripna förordningen ogiltigförklarad, eftersom en sådan ogiltigförklaring skulle kompensera för den olikbehandling som denna förordning hade skapat mellan sökanden och andra producenter av ekologiskt odlad fisk och inte enbart eftersom den angripna förordningen inte förlängde den övergångsperiod som fastställs i artikel 95.11 i tillämpningsförordningen.

49

Såsom framgår av punkt 69 i det överklagade beslutet har Binca vid tribunalen medgett att det genom sin talan inte kunde komma i åtnjutande av en förlängning av övergångsperioden enligt artikel 95.11 i tillämpningsförordningen, i dess lydelse enligt den andra förordningen om ändring av tillämpningsförordningen, samtidigt som den gjorde gällande att det skulle vara möjligt att få ett slut på den diskriminering som bolaget anser sig ha lidit genom att inte heller de andra producenterna av ekologiskt odlad fisk skulle få använda märkningen ”ekologisk”.

50

Under dessa omständigheter har tribunalen, genom att felaktigt slå fast att den talan som väckts av Binca avsåg ogiltigförklaring av den angripna förordningen enbart på grund av att den inte förlängde övergångsperioden, vilket resulterade i en felaktig omklassificering av talan, gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning.

51

Av detta skäl ska det överklagade beslutet ogiltigförklaras, utan att de övriga grunder som Binca har åberopat behöver prövas.

52

I enlighet med artikel 61 första stycket andra meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol kan domstolen, om den upphäver tribunalens avgörande, själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande.

53

I förevarande fall förfogar domstolen över de upplysningar som krävs för att slutligt avgöra huruvida Binca hade ett berättigat intresse av att få saken prövad.

54

I detta avseende ska det inledningsvis erinras om att Binca i sin ansökan i första instans hävdade att det var nödvändigt att ogiltigförklara den angripna förordningen på grundval av en ojämlik och godtycklig behandling av olika ekologiska vattenbruk och att en sådan ogiltigförklaring skulle göra det möjligt att sätta stopp för diskrimineringen och tvinga kommissionen att anta ett beslut om övergångsåtgärder som inte är diskriminerande. I denna ansökan preciserade Binca, angående ursprunget för ungfisk, att ändringen av artikel 25e.4 i tillämpningsförordningen genom artikel 1 led 1 i den angripna förordningen leder till en ojämlik behandling av vattenbruk som bedrivs i Mekongdeltat och i brackvattenområden i Europa.

55

I sitt yttrande över den invändning om rättegångshinder som kommissionen hade framställt vid tribunalen angav Binca dessutom att producenterna av ekologisk lax och öring fick en fördel genom två undantag som följde av dels artikel 25k.1 e i tillämpningsförordningen, som infördes genom artikel 1 led 3 i den angripna förordningen, dels artikel 25k.5 i tillämpningsförordningen, som infördes genom artikel 1 led 5 i den angripna förordningen, vilka tillåter en användning av hel fisk som foderkälla för köttätande djur respektive en tillsats av histidin för att säkerställa laxfiskars näringsbehov.

56

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 69–73 i sitt förslag till avgörande, kan de specifika argument avseende artikel 1 leden 3 och 5 i den angripna förordningen, genom vilken införs led e i artikel 25k.1 och punkt 5 i artikel 25k i tillämpningsförordningen, vilka Binca inte framställde i sin ansökan i första instans, inte tas i beaktande vid bedömningen av huruvida Binca hade ett intresse av att begära en ogiltigförklaring av den angripna förordningen. Det framgår nämligen av bestämmelserna i artikel 21 i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 44.1 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 (numera artikel 76 i tribunalens rättegångsregler av den 23 april 2015) att den ansökan som ges in i första instans bland annat ska innehålla uppgifter om tvisteföremålet och en kort framställning av grunderna för talan.

57

Vad däremot beträffar frågan huruvida Binca hade ett berättigat intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av artikel 1 led 1 i den angripna förordningen, som ändrar artikel 25e.4 i tillämpningsförordningen, konstaterar kommissionen för det första att detta företag, som endast är importör av fisk, inte konkurrerar med de producenter som Binca påstår gynnas av den angripna förordningen, och för det andra att pangasius inte konkurrerar med andra typer av fisk som Binca menar får en förmånligare behandling i den angripna förordningen.

58

För det första, såsom framgår av punkterna 25 och 26 i förevarande dom, är däremot Bincas roll i distributionskedjan för ekologisk pangasius från Vietnam bredare och mer komplex än den som en traditionell importör har. I alla händelser, med hänsyn till att kraven för ekologisk märkning som uppställs för importörer av produkter från ekologiska vattenbruk omfattar de produktionskrav som införts genom den angripna förordningen, vilket kommissionen medgav under den muntliga förhandlingen vid domstolen, kan det i förevarande fall inte anses att det endast är producenterna av fisk som kan ha intresse av att den angripna förordningen ogiltigförklaras.

59

För det andra ankommer det inte på domstolen att vid bedömningen av huruvida talan kan upptas till prövning slutgiltigt ta ställning till konkurrensförhållandet mellan Binca och de fiskproducenter som Binca påstår gynnas av den angripna förordningen eller mellan ekologisk pangasius och annan fisk från ekologiskt vattenbruk i syfte att slå fast Bincas talerätt (se, analogt, dom av den 28 januari 1986, Cofaz m.fl./kommissionen, 169/84, EU:C:1986:42, punkt 28). I förevarande fall är det tillräckligt att kontrollera att Binca vederbörligen motiverat det intresse bolaget har av att den angripna förordningen ogiltigförklaras.

60

I detta sammanhang har Binca förutom att vid tribunalen hävda att det skulle gynnas av ogiltigförklaringen av artikel 1 led 1 i den angripna förordningen, som ändrar artikel 25e.4 i tillämpningsförordningen, också förklarat hur denna ändring genom den angripna förordningen skulle ge vissa andra producenter av ekologiskt odlad fisk fördelar och ge upphov till negativa kommersiella konsekvenser för Binca.

61

I samband med denna argumentation förklarade Binca också att på grund av de särskilda naturliga förhållanden som råder för odling i Mekongflodens delta, kunde den exploatering som förser Binca, i motsats till anläggningar i europeiska vatten, inte dra nytta av artikel 25e.4 c i tillämpningsförordningen, i den lydelse som följer av artikel 1 led 1 i den angripna förordningen.

62

Det bör i detta avseende påpekas, såsom framgår av punkt 87 i generaladvokatens förslag till avgörande, att enligt skälen 3 och 4 i den angripna förordningen syftar de undantag som föreskrivs i artikel 25e.4 i tillämpningsförordningen till att underlätta pågående produktion av ekologisk fisk som annars skulle ha avbrutits. Den ogiltigförklaring som yrkas av Binca skulle därför ta bort undantagen och försvåra eller till och med omöjliggöra andra producenters produktion av vissa typer av fisk på ett ekologiskt sätt i den mening som avses i grundförordningen, tillämpningsförordningen och förordningarna om ändring av tillämpningsförordningen.

63

Det ska således konstateras att Binca i tillräcklig mån har motiverat sitt intresse av att få saken prövad genom att vid tribunalen ange hur bestämmelserna i den angripna förordningen som avses i Bincas yrkande om ogiltigförklaring skulle påverka bolaget negativt, liksom den nytta som kan komma att uppstå för bolaget om dessa bestämmelser ogiltigförklaras. Vid prövningen av huruvida talan kan tas upp till sakprövning vid tribunalen, ska denna nytta tas i beaktande oberoende av om tribunalen vid sakens avgörande ogiltigförklarar den aktuella bestämmelsen eller ej.

64

Av detta följer att Binca hade ett berättigat intresse av att få saken prövad.

65

Domstolen förfogar emellertid inte över tillräckliga uppgifter för att uttala sig om de övriga argument som framförts i kommissionens invändning om rättegångshinder mot Bincas talan om ogiltigförklaring eller om tvisten i sak.

66

Målet ska således återförvisas till tribunalen. Frågan om rättegångskostnader ska anstå.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande: