1

Sökanden, Xinyi PV Products (Anhui) Holdings Ltd, är ett företag som är etablerat i Kina och som tillverkar och till Europeiska unionen exporterar solfångarglas som avses i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 470/2014 av den 13 maj 2014 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solfångarglas med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 142, s. 1, rättelse EUT L 253, 2014, s. 4) (nedan kallad den angripna förordningen).

2

Sökandens enda aktieägare är företaget Xinyi Solar (Hong Kong) Ltd, Hong Kong (Kina) (nedan kallat XSolarHK), som är noterat på Hong Kongbörsen.

3

Den 26 november 2013 antog Europeiska kommissionen förordning (EU) nr 1205/2013 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av solfångarglas med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 316, s. 8) (nedan kallad förordningen om preliminär tull).

4

Det framgår av den angripna förordningen att det förfarande i vilket förordningen om preliminär tull antogs inleddes den 28 februari 2013 till följd av ett klagomål som hade ingetts av företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 procent av unionens sammanlagda tillverkning av solfångarglas (skäl 2 i den angripna förordningen).

5

Av den angripna förordningen framgår vidare att efter det att de viktigaste av de omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa en preliminär antidumpningstull hade tillkännagetts (nedan kallade de preliminära slutsatserna), lämnade flera berörda parter och bland annat sökanden, skriftliga synpunkter på de preliminära slutsatserna (skäl 4 i den angripna förordningen).

6

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. De muntliga och skriftliga synpunkter som lämnats av de berörda parterna togs under övervägande och där så var lämpligt ändrades de preliminära undersökningsresultaten (skäl 5 i den angripna förordningen).

7

Därefter informerade kommissionen alla parter och bland annat sökanden, om de viktigaste av de omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av solfångarglas från Kina och att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallade de slutgiltiga undersökningsresultaten). Parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de slutgiltiga undersökningsresultaten (skäl 6 i den angripna förordningen).

8

Den 21 maj 2013 ingav sökanden en ansökan om status som företag som verkar i en marknadsekonomi och lämnade den 6 juni 2013 in sina svar på kommissionens antidumpningsfrågeformulär.

9

Den 21 juni 2013 besvarade sökanden kommissionens skrivelse med en uppmaning att lämna ytterligare upplysningar.

10

De upplysningar som sökanden lämnade i formuläret för ansökan om status som företag som verkar i en marknadsekonomi och sökandens svar på kommissionens frågeformulär kontrollerades vid sökandens kinesiska säte mellan den 21 och den 26 juni 2013.

11

I slutet av juni och i juli 2013 gav sökanden in kompletterande upplysningar enligt en överenskommelse med kommissionen och på dennas begäran.

12

I skrivelse av den 22 augusti 2013 (nedan kallad kommissionens skrivelse av den 22 augusti 2013) upplyste kommissionen sökanden om att den inte ansåg sig kunna bifalla ansökan om marknadsekonomisk status, eftersom ansökan inte uppfyllde det tredje kravet för beviljande av sådan status. Kommissionen anmodade dessutom sökanden att inkomma med sina synpunkter. Sökanden ansågs däremot ha uppfyllt de fyra övriga kraven för att beviljas marknadsekonomisk status.

13

I skrivelsen av den 22 augusti 2013 angav kommissionen följande:

14

Sökanden inkom med yttrande den 1 september 2013, vilket kommissionen besvarade i sitt slutliga beslut om ansökan om status som företag som verkar i en marknadsekonomi av den 13 september 2013 (nedan kallat kommissionens skrivelse av den 13 september 2013). I denna slog kommissionen fast sitt avslag på sökandens ansökan om status som företag som verkar i en marknadsekonomi.

15

I skrivelsen av den 13 september 2013 angav kommissionen bland annat följande:

16

Efter det att de preliminära slutsatserna hade meddelats och senare, efter det att de slutgiltiga undersökningsresultaten hade meddelats, gjorde sökanden gällande att kommissionen hade begått ett misstag när den avslog sökandens ansökan om status som företag som verkar i en marknadsekonomi. Det argumentet framfördes redan under det preliminära skedet och kommissionen underkände det i skälen 43 och 47 i den preliminära förordningen (skäl 32 i den angripna förordningen).

17

Slutsatserna i skälen 34–47 i den preliminära förordningen, enligt vilka samtliga ansökningar om status som företag som verkar i en marknadsekonomi skulle avslås, slogs fast i den angripna förordningen (skäl 34 i den angripna förordningen).

18

Skälen 34–47 i den preliminära förordningen har följande lydelse:

19

Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 augusti 2014.

20

I det skriftliga förfarandet begärde kommissionen i dupliken att tribunalen, som en åtgärd för processledning och i enlighet med artikel 64 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, skulle ålägga sökanden att visa att denne, från ett företag som var mottagare av en handling som bilagts repliken, hade erhållit ett godkännande att inge densamma. Om ett sådant godkännande inte lämnats måste den handlingen – vilken avsåg de fjärde grunden för talan, avseende åsidosättande av rätten till försvar – utgå ur handlingarna i målet.

21

På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen att inleda det muntliga förfarandet.

22

I enlighet med artikel 64.2 a i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 ställde tribunalen frågor som parterna skulle besvara skriftligen innan förhandlingen.

23

Parterna besvarade dessa frågor inom utsatt frist.

24

I skrivelse till tribunalens kansli av den 8 september 2015 ingav sökanden, i enlighet med artikel 85.3 i tribunalens rättegångsregler, en kopia av kommissionens skrivelse till rådet och Europaparlamentet av den 12 december 1997 om behandlingen av länder som tidigare inte hade marknadsekonomi i samband med antidumpningsförfaranden och av ett förslag till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen [COM(97) 677 slutlig].

25

Samma dag meddelade tribunalen, i enlighet med artikel 85.4 i rättegångsreglerna, kommissionen den bevisning som sökanden förebringat och angav att den kunde ta ställning till den ifrågavarande handlingen under förhandlingen.

26

Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 9 september 2015.

27

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

28

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

29

Såsom tribunalen erinrat om ovan i punkt 24 har sökanden som ny bevisning ingett en handling till tribunalens kansli dagen före förhandlingen.

30

Under förhandlingen har kommissionen begärt att tribunalen i enlighet med artikel 85.3 i rättegångsreglerna inte ska foga den handlingen till handlingarna i målet.

31

Tribunalen erinrar om att det enligt artikel 85.3 i rättegångsreglerna endast är ”undantagsvis [som parterna får] ge in bevis eller inkomma med bevisuppgift innan den muntliga delen av förfarandet har avslutats eller innan tribunalen har beslutat att avgöra målet utan att inleda den muntliga delen av förfarandet, under förutsättning att de anger godtagbara skäl till att detta inte har gjorts tidigare”.

32

I förevarande mål har sökanden inte anfört någon omständighet som kan motivera att den ifrågavarande handlingen har ingetts för sent.

33

Inom ramen för tvisten såsom den har avgränsats av parterna är unionsdomstolen, även om den enbart ska pröva tvisten i enlighet med de yrkanden som framställts av parterna, inte bunden enbart av de argument som parterna åberopat till stöd för sina yrkanden, med risk för att avgörandet annars skulle fattas på felaktiga rättsliga grunder (se dom av den 5 oktober 2009, kommissionen/Roodhuijzen, T‑58/08 P, REG, EU:T:2009:385, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

34

I en tvist där parterna såsom i förevarande mål är oense om tolkningen och tillämpningen av en unionsbestämmelse, ankommer det på unionsdomstolen att tillämpa de rättsregler som är relevanta för att avgöra tvisten på de faktiska omständigheter som parterna har åberopat. Enligt principen jura novit curia, är det nämligen inte parterna som inom ramen för dispositionsprincipen har att tolka lagen (se domen kommission/Roodhuijzen, punkt 33 ovan, EU:T:2009:385, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

35

Den aktuella handlingen är emellertid en förberedande handling för ändring av de bestämmelser som var tillämpliga vid tidpunkten för rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51, rättelse EUT L 7, EUT 2010, s. 22) (nedan kallad grundförordningen). Den kan därför utgöra en av de rättsliga omständigheter som tribunalen ska beakta vid – bland annat den historiska – tolkningen av omfattningen av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.

36

Tribunalen kan därför inte bifalla kommissionens begäran att handlingen inte ska fogas till handlingarna i målet.

37

Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat fyra grunder. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen och sökanden har gjort gällande att kommissionen i den angripna förordningen felaktigt ansåg att tillverkningskostnaderna och sökandens finansiella situation var föremål för en betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet i den mening som avses i den bestämmelsen.

38

Tribunalen erinrar inledningsvis om att enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet – i fråga om import från länder utan marknadsekonomi, med avvikelse från de regler som föreskrivs i artikel 2.1–2.6 i den förordningen – i princip bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi. Syftet med denna bestämmelse är således att undvika att hänsyn tas till de priser och kostnader som gäller i ett land som inte tillämpar marknadsekonomi, eftersom dessa parametrar i sådana länder inte utgör det normala resultatet av marknadskrafterna (se dom av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, C‑337/09 P, REU, EU:C:2012:471, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

39

Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ska emellertid, i fråga om antidumpningsundersökningar rörande import från bland annat Folkrepubliken Kina, normalvärdet för vissa tillverkare bestämmas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i den grundförordningen om det, på grundval av korrekt underbyggda ansökningar från den eller de tillverkare som är föremål för undersökningen och i enlighet med de kriterier som anges i punkt 7 c i samma artikel, visas att marknadsekonomiska förhållanden råder för den eller de tillverkarna vad gäller produktion och försäljning av den aktuella liknande produkten (se, för ett liknande resonemang, dom rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, punkt 38 ovan, EU:C:2012:471, punkt 67).

40

Att artikel 2.7 b och c infördes i grundförordningen motiverades av att reformprocessen i bland annat Folkrepubliken Kina har ändrat sin ekonomi i grunden och lett till att det uppstått företag för vilka marknadsekonomiska förhållanden råder. Det har lett till att det landet har utvecklats i riktning bort från de ekonomiska omständigheter som låg till grund för att systematiskt tillämpa metoden med jämförbart land (dom rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, punkt 38 ovan, EU:C:2012:471, punkt 68).

41

Eftersom Folkrepubliken Kina trots dessa reformer ännu inte utgör en marknadsekonomi med avseende på export som automatiskt omfattas av reglerna i artikel 2.1–2.6 i grundförordningen, ankommer det enligt artikel 2.7 c i samma förordning på varje tillverkare som vill dra nytta av de reglerna att förebringa tillräcklig bevisning, såsom specificeras i den bestämmelsen, för att de är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (dom rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, punkt 38 ovan, EU:C:2012:471, punkt 69).

42

Bevisbördan åvilar den tillverkare som vill erhålla status som företag som verkar i en marknadsekonomi enligt artikel 2.7 b i grundförordningen. I artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen föreskrivs att en sådan tillverkares ansökan måste innehålla tillräcklig bevisning, såsom specificeras i den bestämmelsen, för att tillverkaren är verksam under marknadsmässiga förhållanden. Det åligger därför inte unionens institutioner att styrka att tillverkaren inte uppfyller villkoren för ett beviljas en sådan status (dom av den 2 februari 2012, Brosmann Footwear (HK) m.fl./rådet, C‑249/10 P, REG, EU:C:2012:53, punkt 32).

43

Det åligger däremot Europeiska unionens råd och kommissionen att bedöma huruvida de uppgifter som lämnats av den aktuella tillverkaren är tillräckliga för att styrka att villkoren i artikel 2.7 c i grundförordningen är uppfyllda och att han kan beviljas status som företag som verkar i en marknadsekonomi. Det åligger vidare unionsdomstolen att pröva huruvida något uppenbart fel begåtts vid den bedömningen (dom Brosmann Footwear (HK) m.fl./rådet, punkt 42 ovan, EU:C:2012:53, punkt 32, och dom rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, punkt 38 ovan, EU:C:2012:471, punkt 70).

44

Det framgår i förevarande mål av lydelsen i kommissionens skrivelse av den 22 augusti 2013, som återgetts ovan i punkt 13, och kommissionens skrivelse av den 13 september 2013, som återgetts ovan i punkt 15, samt skälen 34–47 i förordningen om preliminär tull, som återgetts ovan i punkt 18 och som det hänvisas till i skäl 34 i den angripna förordningen, vars innehåll återgetts ovan i punkt 17, att kommissionen inte beviljade sökanden status som företag som verkar i en marknadsekonomi endast på grund av att sökanden inte hade styrkt att den uppfyllde det kriterium som anges i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.

45

Enligt den bestämmelsen ska tillverkaren förebringa tillräcklig bevisning för att styrka att han är verksam under marknadsmässiga förhållanden, nämligen att hans ”tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte är föremål för betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, särskilt vad gäller avskrivning av tillgångar, andra nedskrivningar, byteshandel och betalning genom skuldavskrivning”

46

Oberoende av avskrivning av tillgångar, andra nedskrivningar, byteshandel och betalning genom skuldavskrivning – som i grundförordningen endast anges upplysningsvis, vilket framgår av att orden ”bland annat” använts, och i vart fall inte är relevanta i förevarande mål – slås ett dubbelt och kumulativt villkor fast i den aktuella bestämmelsen, vilket avser dels att det föreligger betydande snedvridningar av det aktuella företagets tillverkningskostnader och finansiella ställning, dels att snedvridningen beror på det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.

47

I förevarande mål har sökanden invänt att förordningen är rättsstridig på grund av att kommissionen bland annat ansåg att de skatteförmåner som sökanden hade åtnjutit utgjorde snedvridningar till följd av det icke-marknadsekonomiska systemet i den mening som avses i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.

48

Sökanden har härvid i huvudsak anfört att orden ”till följd av” ger uttryck för att en omständighet som föreligger sedan tidigare har blivit beständig, vilket framgår av unionsrättens utveckling. Det ger vidare uttryck för att förmånerna inte kan anses tillhöra ett system i vilket handeln är föremål för ett fullständigt eller nästan fullständigt monopol där staten fastställer de interna priserna, det vill säga ett statshandelsland.

49

De aktuella skatteförmånerna har däremot inte något samband med ett statsstyrt och centralplanerat ekonomiskt system. I ett stort antal marknadsekonomier är sådana skatteförmåner nämligen vanligt förekommande för att locka utländska investeringar och uppmuntra vissa verksamheter. Detta är fallet inom unionen, bland annat mot bakgrund av kommissionens praxis i fråga om statligt stöd i form av skatteincitament. Kommissionen gjorde därför en uppenbart oriktig bedömning när den i skrivelsen av den 13 september 2013 ansåg att ett system för inkomstbeskattning som gynnar vissa företag eller ekonomiska branscher som regeringen anser vara strategiska innebär att det ifrågavarande skattesystemet inte är ett skattesystem i en marknadsekonomi, utan fortfarande står under starkt inflytande av statlig planering.

50

Beträffande det förmånliga skattesystemet för företag med aktieinnehav i utländska företag har sökanden anfört att Kina vill dra till sig utländskt kapital och utländska investeringar. Det är ett fullständigt legitimt syfte, som delas av alla världens länder, däribland de flesta av unionens medlemsstater, såsom i synnerhet Irland, Nederländerna och Belgien.

51

Enligt kommissionen bygger sökandens argument på en rent bokstavlig tolkning av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen. Det har anförts som om det var fråga om en klausul som utesluter alla omständigheter som härrör från tidigare system, medan syftet med bestämmelsen är att genom ett nyanserat synsätt beakta Kinas övergång till marknadsekonomi.

52

Först och främst beviljar den kinesiska administrationen skönsmässigt den nedsatta skattesatsen på företagsvinster på 15 procent i stället för 25 procent för högteknologiska företag. Administrationen är skyldig att beakta den tolfte femårsplanen som gäller i Kina. Enligt denna sätts solenergi som en frambrytande strategisk bransch och den nedsatta skattesatsen antogs för att genomföra den nationella planen för vetenskaplig och teknologisk utveckling på medellång och lång sikt (2006–2020). Kommissionen hade därför grund för att anse att skatteförmånen lämnades till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.

53

Detsamma gäller den nedsatta skattesatsen för företag med aktieinnehav i utländska företag.

54

Kommissionen har i båda dessa sammanhang gjort gällande att den inte grundade sin bedömning endast på att sökanden hade erhållit ett antal skatteförmåner, utan snarare på den obestridda omständigheten att förmånsbehandlingen berodde på att sökanden ansågs tillhöra branschen för högteknologiska företag och ny teknik och ansågs vara ett företag med aktieinnehav i utländska företag.

55

Det stöd som de kinesiska myndigheterna beviljat är inte ett uttryck för en övergripande politik som syftar till att bland annat förbättra miljön, stödja regional utveckling eller främja något annat mål av gemensamt intresse i ett marknadsekonomiskt sammanhang, utan ”ett förkroppsligande av ett icke-marknadsekonomiskt system”.

56

Att sökanden åberopat medlemsstaternas skattepolitik är för övrigt helt felaktigt. Vissa medlemsstater beviljar visserligen skatteförmåner för särskilda verksamheter, men sådana förmåner omfattar aldrig de aktuella företagens samtliga intäkter och beviljas inte av det enda skälet att investeringarna är utländska.

57

Beträffande nedsättningen av företagsskatten för högteknologiska företag och företag i branschen för ny teknik har kommissionen slutligen hävdat att den inte lagt den omständigheten att den åtgärden var förknippad med de femårsplaner som Folkrepubliken Kina fastställt till grund för slutsatsen att sökanden inte hade fullgjort sin bevisbörda i fråga om det tredje kriteriet för status som företag som verkar i en marknadsekonomi. Det förhållandet att den åtgärden är resultatet av femårsplanerna är emellertid ett relevant indicium som tillsammans med andra omständigheter – såsom Folkrepubliken Kinas status som ett land som inte har en marknadsekonomi, att sökandens bransch har en priviligierad ställning, de aktuella skattesystemens art och omfattning och den omständigheten att det inte finns några bevis för motsatsen – fick kommissionen att dra slutsatsen att skattesystemen var sådana att de leder till snedvridning.

58

Sökanden har missuppfattat den väsentliga skillnaden mellan stöd till en särskild verksamhet och stöd till all verksamhet i ett företag som ingår i en bransch som staten har beslutat att gynna framför de övriga. Den skattemässigt förmånliga behandlingen av sökanden ingår emellertid i den sistnämnda kategorin och kan inte återfinnas bland de åtgärder som vidtas i en marknadsekonomi.

59

I detta avseende erinrar domstolen om att unionens institutioner, på området för den gemensamma handelspolitiken och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med anledning av att de ska bedöma komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer. Domstolsprövningen av denna bedömning är därför begränsad till en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk. På samma sätt förhåller det sig med faktiska omständigheter av juridisk och politisk art i det aktuella landet, vilka unionsinstitutionerna har att bedöma för att avgöra om en exportör agerar på marknadsmässiga villkor, utan något större statligt inflytande, och därför kan beviljas den status som tillkommer företag som verkar i en marknadsekonomi. På området för handelspolitiska skyddsåtgärder och särskilt antidumpningsåtgärder har unionsdomstolarna inte behörighet att bedöma frågor som är förbehållna unionens myndigheter, utom då bedömningen är uppenbart oriktig eller då det förekommit maktmissbruk. Det åligger emellertid unionsdomstolarna att säkerställa att institutionerna beaktat alla relevanta omständigheter och att de utvärderat handlingarna i ärendet med erforderlig noggrannhet (se dom av den 18 september 2012, Since Hardware (Guangzhou)/rådet, T‑156/11, REU, EU:T:2012:431, punkterna 182–184 och där angiven rättspraxis).

60

I fråga om att artikel 2.7 b och c i grundförordningen är av undantagskaraktär, har det slagits fast att kravet på restriktiv tolkning inte ger institutionerna möjlighet att tolka och tillämpa denna bestämmelse på ett sätt som strider mot dess ordalydelse och syfte (dom rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, punkt 38 ovan, EU:C:2012:471, punkt 93).

61

Av det anförda följer att den fråga som tribunalen ska avgöra vid prövningen av de första grunden för talan är huruvida, vilket sökanden har gjort gällande, kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den underkände de argument som sökanden, i syfte att beviljas status som företag som verkar i en marknadsekonomi, hade anfört för att visa att företagets tillverkningskostnader och finansiella ställning inte påverkats av någon snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, trots att företaget gynnats av de aktuella skattesystemen.

62

Tribunalen finner härvid att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning.

63

De förmåner som följer av ett icke-marknadsekonomiskt system i den mening som avses i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen kan nämligen inte avse samtliga förmåner som de behöriga kinesiska myndigheterna beviljar, om inte den ändamålsenliga verkan och omfattningen av de belysande exemplen i den bestämmelsen ska äventyras.

64

Det följer av lydelsen i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen att snedvridningen av företagens finansiella ställning ska vara följden av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. I de olika språkversionerna av grundförordningen bekräftas att orden ”till följd av” – bland annat ”carried over” på engelska, ”infolge” på tyska, ”voortvloeien” på nederländska och ”derivanti” på italienska – innebär att det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet ska ha lett till eller medfört den aktuella snedvridningen. De förmåner som ligger till grund för den påstådda snedvridningen kan därför inte avse alla förmåner som de behöriga kinesiska myndigheterna beviljat, utan endast dem som följer av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.

65

De aktuella skatteförmånerna kan emellertid inte anses vara en följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet i den meningen att de är resultatet eller konsekvensen av detta.

66

Det är nämligen allmänt känt att även marknadsekonomiska länder beviljar företag skatteförmåner i form av undantag från skattskyldighet under viss tid eller en nedsatt skattesats. Detta framgår för övrigt av domstolens praxis avseende statligt stöd (bland annat av dom av den 29 januari 1998, kommissionen/ItalienC‑280/95, REG, EU:C:1998:28, punkt 2, dom av den 21 mars 2002, Spanien/kommissionenC‑36/00, REG, EU:C:2002:196, punkt 4, och dom av den 28 juli 2011, Diputación Foral de Vizcaya m.fl./kommissionen (C‑471/09 P‑C‑473/09 P, EU:C:2011:521, punkt 6).

67

Kommissionens argument att de systemen är av undantagskaraktär och att det är tveksamt om de är lagenliga mot bakgrund av unionsrätten ändrar inte det förhållandet att det finns skattesystem som liknar de aktuella med beaktande av att jämförbara skattesystem har antagits i en marknadsekonomi. Även om sådana skatteförmåner som en nedsatt skattesats, som förutsätter ett statligt ingripande, kan rikta in företagens beteende i en annan riktning än den som följer av de krafter som finns i en marknadsekonomi, finner domstolen att sådana åtgärder vidtas även i marknadsekonomiska länder. Sådana åtgärder är inte i sig tillräckliga för att kvalificeras som att de följer av ett icke-marknadsekonomiskt system.

68

Den bedömningen ändras inte av de argument som kommissionen har anfört i sina skrivelser och under förhandlingen.

69

Först och främst avser argumentet att de aktuella skatteförmånerna som genomförts genom olika planer i Folkrepubliken Kina är indirekt förbundna med en överdriven formalism. Att dessa planer lever kvar innebär inte med nödvändighet att de systemen var en följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet i Folkrepubliken Kina, om det inte ska anses att samtliga åtgärder som antagits i det landet och som kunnat knytas till en plan varit en följd av dess tidigare icke-marknadsekonomiska system. Det skulle innebära att artikel 2.7 b och c i grundförordningen skulle förlora sin ändamålsenliga verkan.

70

För att underkänna kommissionens argument avseende påståendena att de aktuella skatteförmånerna saknar horisontell karaktär och beviljas skönsmässigt, är det tillräckligt att ange att sökanden under förhandlingen tydligt har gjort gällande att de behöriga myndigheterna inte beviljar förmånerna skönsmässigt, utan när vissa objektiva villkor för att bevilja dem är uppfyllda, nämligen att det aktuella företaget tillhör branschen högteknologiska företag eller har utländskt kapital.

71

Det framgår i vart fall av artikel 28 i Corporate income tax law of the People’s Republic of China (Folkrepubliken Kinas lag om företagsbeskattning) och artikel 93 i tillämpningsföreskrifterna för densamma att de skatteförmåner som beviljats företag i branschen högteknologiska företag, såsom sökanden, vilket kommissionen inte har bestritt, beviljas endast om vissa objektiva villkor är uppfyllda. Dessa villkor innebär bland annat att de aktuella företagen ska vara verksamma inom branschen för ny avancerad teknologi, att de är innehavare av immateriella rättigheter, att deras varor eller tjänster ingår i de högteknologiska branscher som särskilt stöds av staten, att forsknings- och utvecklingskostnader uppgår till en viss procentandel av de totala utgifterna, att intäkterna av de varorna eller tjänsterna uppgår till en viss procentandel av de totala intäkterna och att antalet anställda tekniker uppgår till en viss procentandel av det totala antalet anställda.

72

Det framgår på samma sätt av artikel 27 i Corporate income tax law of the Peoples’s Republic of China och artikel 88 i tillämpningsföreskrifterna för densamma att de skatteförmåner som beviljats företag vars aktiekapital innehas av utländska investerare, såsom sökanden, vilket kommissionen inte har bestritt, beviljas endast om vissa objektiva villkor är uppfyllda. Dessa villkor innebär bland annat att de aktuella företagen ska vara verksamma med miljöskyddsprojekt på energiområdet eller området för bevarande av vattenresurser, såsom teknologisk förnyelse för energibesparing och minskning av vissa utsläpp.

73

Sökanden beviljades således de aktuella skatteförmånerna på grund av att företaget tillhörde en viss kategori av företag och inte personligen på en skönsmässig grund, vilket kommissionen för övrigt har medgett under förhandlingen.

74

Kommissionen kan härvid inte övertyga genom att hävda att de aktuella skattesystemen inte har legitima syften, såsom miljöskydd, folkhälsan eller regional utveckling.

75

Det kan inte bestridas att stöd till vissa branscher, såsom högteknologi, som anses vara strategiska för ett visst land, utgör ett legitimt syfte i en marknadsekonomi, oberoende av huruvida de aktuella åtgärderna är lagenliga i förhållande till bland annat unionsrättens bestämmelser om statligt stöd.

76

Inte heller syftet att locka utländska investeringar kan anses vara en följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. Å ena sidan eftersträvar nämligen ett stort antal marknadsekonomiska länder det syftet och å andra sidan visar sig ett sådant syfte, åtminstone i teorin, vara motsägelsefullt i förhållande till en ekonomisk organisation som grundas på kollektivt eller statligt ägande av företag som har produktionsmål som fastställts i en statsstyrd plan, vilket är kännetecknande för ett icke-marknadsekonomiskt system.

77

Tribunalen kan slutligen inte heller godta kommissionens argument att de aktuella skatteförmånerna inte påverkade endast de kostnader som var direkt förbundna med det eftersträvade syftet, utan även sökandens hela finansiella resultat och därmed sökandens totala ekonomiska ställning.

78

Ett sådant argument kan, även om det antas att det finns grund för det, anföras på ett ändamålsenligt sätt endast med avseende på betydelsen av snedvridningen av produktionskostnaderna och av sökandens finansiella ställning i den mening som avses i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen. Argumentet kan inte anföras till stöd för att den snedvridningen beror på det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, i förevarande fall det i Folkrepubliken Kina, i den mening som avses i samma bestämmelse.

79

Tribunalen finner således att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den, trots de omständigheter som sökanden anförde, ansåg att sökandens produktionskostnader och finansiella ställning varit föremål för en snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet och beslutade att inte bevilja sökanden status som företag som verkar i en marknadsekonomi.

80

Den angripna förordningen ska därför ogiltigförklaras till den del den avser sökanden och det saknas anledning att pröva de tre övriga grunderna för talan. Det saknas därför även anledning att pröva kommissionens begäran om vidtagande av en åtgärd för processledning, eftersom den begäran hänförde sig uteslutande till den fjärde grunden för talan.

81

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen),

följande: