1

Den 30 oktober 2009 beslutade Europeiska gemenskapernas kommission att inleda ett förfarande angående Thomson Reuters Corporation och de företag som direkt eller indirekt kontrolleras av detta företag, däribland Reuters Limited (nedan kallat TR), på grund av ett eventuellt missbruk av dominerande ställning på världsmarknaden för konsoliderad datainmatning i realtid.

2

Den 19 september 2011 antog kommissionen en preliminär bedömning i enlighet med artikel 9.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 FEUF] och [102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1), vilken delgavs TR den 20 september 2011.

3

Det framgår av den preliminära bedömningen att TR har en dominerande ställning på världsmarknaden för konsoliderad datainmatning i realtid. TR kan ha missbrukat sin dominerande ställning genom att påtvinga sina kunder vissa restriktioner vid användningen av Reuters Instrument Codes (Reuters koder för finansiella instrument, nedan kallade RIC). RIC är korta alfanumeriska koder utvecklade av TR för identifiering av värdepapper och deras handelsplatser.

4

TR förbjuder sina kunder att använda RIC för att hämta information från konsoliderad datainmatning i realtid från andra leverantörer och hindrar tredje parter och konkurrerande leverantörer från att utveckla och driva avbildningstabeller med RIC som skulle göra det möjligt för TR:s kunders system att interagera med konsoliderad datainmatning i realtid från andra leverantörer. Kommissionen har i sin preliminära bedömning kommit fram till slutsatsen att dessa metoder skapar betydande hinder för byte av datainmatningsleverantör och utgör missbruk av dominerande ställning i den mening som avses i artikel 102 FEUF artikel 54 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

5

Den 8 november 2011 lämnade TR i enlighet med artikel 9.1 i förordning nr 1/2003 in ett förslag till åtaganden för att avhjälpa de problem som kommissionen påpekat i sin preliminära bedömning.

6

I TR:s förslag till åtaganden erbjöds följande:

7

Den 14 december 2011 publicerade kommissionen ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning, i enlighet med artikel 27.4 i rådets förordning nr 1/2003, i vilket ärendet sammanfattades och berörda tredje parter uppmanades att lämna synpunkter på TR:s förslag.

8

Den 7 mars 2012 underrättade kommissionen TR om de synpunkter som den hade mottagit från berörda tredje parter till följd av publiceringen av meddelandet om en marknadsundersökning.

9

Den 27 juni 2012 lade TR fram ett ändrat förslag till åtaganden som svar på de synpunkter som framförts. De viktigaste ändringarna var följande:

10

Den 12 juli 2012 lanserade kommissionen en ny enkät hos marknadsaktörerna och publicerade de ändrade åtaganden i enlighet med artikel 27.4 i förordning nr 1/2003.

11

Den 25 september 2012 underrättade kommissionen TR om de synpunkter den erhållit från berörda tredje parter till följd av publiceringen av det andra meddelandet om en marknadsundersökning.

12

Den 7 november 2012 lade TR fram en tredje serie med åtaganden (nedan kallade de slutgiltiga åtagandena) som innehåller följande punkter:

13

Det föreskrivs också i bilaga V till TR:s slutgiltiga åtaganden att en oberoende övervakande förvaltare ska utses som ska godkännas av kommission. Förvaltarens uppgift är att kontrollera att dessa åtaganden iakttas och regelbundet lämna en rapport till kommissionen samt vid behov föreslå åtgärder för att säkerställa iakttagandet av åtagandena. Förvaltaren ska även avge rapporter om resultatet av det förfarande för tvistlösning som föreskrivs i bilaga IV till de slutgiltiga åtagandena.

14

Kommissionen ansåg att åtagandena var tillräckliga för att lösa de konkurrensproblem som hade framkommit. Följaktligen antog kommissionen den 20 december 2012, i enlighet med artikel 9.1 i förordning nr 1/2003, beslutet om ett förfarande enligt artikel 102 FEUF och artikel 54 i EES-avtalet (ärende COMP/D2/39.654 – Reuters Instrument Codes (RIC)) (EUT C 326, 2013, s. 4) (nedan kallat det angripna beslutet), varav en sammanfattning har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Genom beslutet gjordes de av TR föreslagna åtgärderna tvingande för företaget och där konstaterades också att det mot bakgrund av dessa åtaganden inte längre fanns anledning för kommissionen att agera.

15

Sökanden, Morningstar, Inc., har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 4 februari 2014.

16

Den 16 maj 2014 ingav kommissionen sitt svaromål.

17

Repliken inkom till tribunalens kansli den 5 augusti 2014.

18

Genom en åtgärd för processledning av den 27 augusti 2014, begärde tribunalen (åttonde avdelningen) att kommissionen skulle förete den preliminära bedömning, i en icke–konfidentiell version, som den hade gjort i enlighet med artikel 9.1 i förordning nr 1/2003 i ärendet i fråga. Kommissionen efterkom denna begäran inom den utsatta fristen.

19

Den 16 oktober 2014 inkom dupliken till tribunalens kansli.

20

Ordföranden på tribunalens åttonde avdelning biföll genom beslut av den 21 oktober 2014 TR:s interventionsansökan som hade inkommit till tribunalens kansli den 22 maj 2014.

21

Den 2 januari 2015 inkom TR med sin interventionsinlaga.

22

Parternas synpunkter på TR:s interventionsinlaga inkom till tribunalens kansli inom den utsatta fristen.

23

På förslag av referenten beslutade tribunalen (åttonde avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och som en åtgärd för processledning enligt artikel 89.3 d i tribunalens rättegångsregler begärde den att kommissionen skulle inkomma med de svar i icke-konfidentiella versioner som mottagits av aktörerna på den enkät som hade publicerats i Europeiska unionens officiella tidning den 14 december 2011 och den 12 juli 2012. Kommissionen efterkom denna begäran inom den utsatta fristen.

24

Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 3 mars 2016.

25

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

26

Kommissionen har, med stöd av intervenienten, yrkat att tribunalen ska

27

Sökanden har hävdat att företaget har rätt att väcka den aktuella talan, då det angripna beslutet påverkar bolaget direkt och personligen i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Sökanden är direkt berörd av det angripna beslutet vilket begränsar dess möjlighet att ingå ett avtal med TR angående RIC, eftersom beslutet uttryckligen utesluter de konkurrerande leverantörerna av konsoliderad datainmatning i realtid från de personer som kan erhålla licenser. Vad beträffar egenskapen att vara personligen berörd, har sökanden hävdat att företaget aktivt deltog i det administrativa förfarande som ledde till att det angripna beslutet antogs. Dessutom ingår Morningstar, Inc. i en sluten och identifierbar krets av personer som deltog i det administrativa förfarandet. Vidare tillåts enligt det angripna beslutet ett affärsmässigt uppträdande från dess främsta konkurrents sida, vilket påverkar dess ställning på den relevanta marknaden.

28

Kommissionen godtar inte sökandens argument och har hävdat, dock utan att framställa en invändning om rättegångshinder i den mening som avses i artikel 130.1 i rättegångsreglerna, att talan inte kan tas upp till sakprövning.

29

Tribunalen erinrar om att artikel 263 fjärde stycket FEUF gör det möjligt för andra personer än dem till vilken en rättsakt är riktad att väcka talan om ogiltigförklaring av denna rättsakt om den berör dem direkt och personligen.

30

Av domstolens rättspraxis följer att frågan om en sökande har talerätt ska bedömas i förhållande till de verkningar som den påtalade åtgärden har på den enskildes rättsliga situation, i den mån sökanden är direkt berörd av den angripna rättsakten, såtillvida att det krävs för att den enskilde ska vara direkt berörd att åtgärden har direkta verkningar på dennes rättsliga situation och att den inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning till dem som åtgärden riktar sig till och som ska genomföra den, eftersom åtgärden har en rent automatisk karaktär och endast följer av unionslagstiftningen utan att några mellanliggande regler ska tillämpas (dom av den 5 maj 1998, Glencore Grain/kommissionen, C‑404/96 P, EU:C:1998:196, punkt 42 och dom av den 24 mars 1994, Air France/kommissionen, T‑3/93, EU:T:1994:36, punkt 80). Sökanden kan även vara direkt berörd av samma åtgärd i den mån den angår bolaget på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för det eller på grund av en faktisk situation som särskiljer det i förhållande till alla andra personer och därigenom försätter bolaget i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, s. 223).

31

I det aktuella fallet gör det angripna beslutet TR:s slutgiltiga åtaganden av den 7 november 2012 tvingande i enlighet med artikel 9.1 i förordning nr 1/2003. Kommissionen har nämligen prövat verkningarna av de begränsningar som ålagts TR avseende RIC och dragit slutsatsen att begränsningarna är skadliga för konkurrensen genom att de utgör hinder mot att TR:s kunder byter leverantör och följaktligen minskar konkurrenternas förmåga att ta sig in på marknaden eller ägna sig åt konkurrens som bygger på deras tjänsters meriter. De slutgiltiga åtagandena som syftar till att göra det lättare för TR:s kunder att byta till konkurrerande leverantörer av konsoliderad datainmatning i realtid utesluter uttryckligen att dessa konkurrenter kan erhålla ett ERL-avtal och ett TPDL-avtal. Eftersom de begränsar sökandens möjlighet att ingå sådana avtal har det direkta verkningar på sökandens rättsliga situation.

32

Vad angår frågan om sökanden är personligen berörd, ska det framhållas att Morningstar, Inc. ansökte om möten med kommissionen i sina skrivelser av den 5 mars och den 16 juni 2010. Till följd av dessa ansökningar anordnades ett första möte den 27 juli 2010. Såväl på kommissionens som på sökandens begäran, ägde andra möten och telefonsamtal rum under åren 2010–2012. Likaledes efter en begäran av kommissionen, daterad den 18 april 2012 tillhandahöll sökanden en icke-konfidentiell version av protokollen från de ifrågavarande telefonsamtalen och mötena. Sökanden har även reagerat och lämnat sina synpunkter på de av TR föreslagna åtagandena via telefonsamtal, möten, e-postmeddelanden och svar på skrivelser med en formell begäran om upplysningar från kommissionen.

33

Även om sökandens namn inte uttryckligen förekommer i det angripna beslutet, framgår det av det administrativa förfarande som föregick detta beslut att kommissionen har beaktat sökandens synpunkter.

34

Det ska uppmärksammas att sökanden aktivt deltog i förfarandet, inte endast på eget initiativ utan även på initiativ av kommissionen vilken uppmanade sökanden att inkomma med synpunkter på diverse aspekter av marknaden och på de föreslagna åtagandena och detta utanför ramen för marknadsundersökningarna i enlighet med artikel 27.4 i förordning nr 1/2003 i vilka sökanden också deltog. Härav följer att sökanden har deltagit aktivt i förfarandet. Även om enbart ett deltagande i förfarandet visserligen inte i sig är tillräckligt för att det ska kunna visas att sökanden är personligen berörd av beslutet, kvarstår dock att sökandens aktiva deltagande i det administrativa förfarandet utgör en omständighet som beaktas i rättspraxis på konkurrensområdet, inklusive på det mer specifika området för åtaganden enligt artikel 9 i förordning nr 1/2003, när det i samverkan med andra specifika omständigheter ska avgöras om talan kan upptas till sakprövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 januari 1986, Cofaz m.fl./kommissionen, 169/84, EU:C:1986:42, punkterna 24 och 25, dom av den 31 mars 1998, Frankrike m.fl./kommissionen, kallad Kali & Salz, C‑68/94 och C‑30/95, EU:C:1998:148, punkterna 54‑56, och dom av den 3 april 2003, BaByliss/kommissionen, T‑114/02, EU:T:2003:100, punkt 95).

35

En sådan specifik omständighet utgörs i det aktuella fallet av att sökandens ställning på den relevanta marknaden påverkas. Det framgår nämligen av handlingarna i målet vid tribunalen att sökanden i likhet med TR är verksam på marknaden för konsoliderad datainmatning i realtid, vilken kännetecknas av ett begränsat antal konkurrenter och på vilken TR har en dominerande ställning. Härav kan slutsatsen dras att sådana restriktiva åtgärder från TR:s sida i dess egenskap av dominerande företag, som var föremål för kommissionens preliminära bedömning kan ha märkbara negativa verkningar på sökandens verksamhet.

36

Det följer av det ovan anförda att sökanden även är personligen berörd. Talan kan följaktligen upptas till sakprövning.

37

Sökanden har åberopat fyra grunder till stöd för sin talan.

38

Tribunalen erinrar om att det framgår av artikel 9 i förordning nr 1/2003 att när kommissionen avser att fatta ett beslut om att en överträdelse ska upphöra och de berörda företagen erbjuder åtaganden för att undanröja de betänkligheter angående konkurrensen som kommissionen har delgivit dem i sin preliminära bedömning, får kommissionen genom beslut göra dessa åtaganden bindande för företagen.

39

Den mekanism som införts genom artikel 9 i förordning nr 1/2003 syftar till att säkerställa en effektiv tillämpning av unionens konkurrensregler. Detta sker genom beslut genom vilka de av parterna föreslagna och av kommissionen godtagna åtagandena görs bindande för att åstadkomma en snabbare lösning på de problem som kommissionen har identifierat jämfört med att formellt konstatera att det föreligger en överträdelse. Artikel 9 i nämnda förordning, som antagits av processekonomiska skäl, ger särskilt företagen en möjlighet att fullt ut delta i förfarandet genom att föreslå de i deras tycke mest ändamålsenliga och lämpade lösningarna för att undanröja kommissionens betänkligheter (dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Alrosa, C‑441/07, EU:C:2010:377, punkt 35).

40

I detta sammanhang förfogar kommissionen över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den beslutar att göra ett förslag till åtaganden bindande eller att inte godta ett sådant förslag (dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Alrosa, C‑441/07, EU:C:2010:377, punkt 94).

41

Eftersom kommissionen ska göra en bedömning som kräver att många ekonomiska faktorer beaktas, exempelvis en ingående analys i syfte att fastställa huruvida de åtaganden som det berörda företaget har erbjudit är adekvata, åtnjuter den vidare ett utrymme för skönsmässig bedömning som tribunalen ska ta hänsyn till vid utövandet av sin kontroll. Härav följer att tribunalen inom ramen för sin begränsade prövning av komplicerade ekonomiska omständigheter, inte kan ersätta kommissionens bedömning med sin egen (dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Alrosa, C‑441/07, EU:C:2010:377, punkt 67, och dom av den 11 september 2014, CB/kommissionen, C‑67/13 P, EU:C:2014:2204, punkt 46).

42

Såsom kommissionen emellertid vid upprepade tillfället har anfört på områden som ger upphov till komplexa bedömningar, såsom konkurrensrätten, betyder inte det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen förfogar över att unionsdomstolen måste avstå från att pröva kommissionens tolkning av ekonomiska uppgifter (dom av den 15 februari 2005, kommissionen/Tetra Laval, C‑12/03 P, EU:C:2005:87, punkt 39, dom av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala, C‑413/06 P, EU:C:2008:392, punkt 145, och dom av den 11 september 2014, CB/kommissionen, C‑67/13 P, EU:C:2014:2204, punkt 46). Enligt de principer som kan härledas ur denna rättspraxis, ska unionsdomstolen emellertid inte bara pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även huruvida dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kan ligga till grund för de slutsatser som dragits (se dom av den 11 september 2014, CB/kommissionen, C‑67/13 P, EU:C:2014:2204, punkt 46 och där angiven rättspraxis, dom av den 11 december 2013, Cisco Systems och Messagenet/kommissionen, T‑79/12, EU:T:2013:635, punkt 50 och där angiven rättspraxis, och dom av den 13 maj 2015, Niki Luftfahrt/kommissionen, T‑162/10, EU:T:2015:283, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

43

För övrigt framgår det också av rättspraxis att även om proportionalitetsprincipen är tillämplig på de beslut som antas i enlighet med artiklarna 7 och 9 i förordning nr 1/2003, ska den dock tillämpas på olika sätt beroende på vilken av dessa bestämmelser som är aktuell.

44

Dessa bestämmelser har de facto olika syften. Artikel 9 i förordning nr 1/2003 syftar till att undanröja de betänkligheter som kommissionen gett uttryck för i sin preliminära bedömning, medan artikel 7 i förordningen syftar till att få den konstaterade överträdelsen att upphöra (dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Alrosa, C‑441/07, EU:C:2010:377, punkt 46).

45

Härav följer, när det gäller åtagandenas proportionalitet, att det test som kommissionen ska utföra inom ramen för ett förfarande enligt artikel 9 i förordning nr 1/2003 består i att kontrollera huruvida åtagandena i fråga är ”tillräckliga” och på ”ett adekvat sätt” kan undanröja dess betänkligheter med beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet, det vill säga hur allvarliga och omfattande betänkligheterna är med hänsyn till tredje parters intressen (dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Alrosa, C‑441/07, EU:C:2010:377, punkterna 41 och 61).

46

Det följer av det ovan anförda att unionsdomstolens prövning är begränsad till att, med tillämpning av de principer som det har erinrats om ovan i punkterna 40–45, kontrollera huruvida den bedömning som kommissionen har utfört är uppenbart oriktig.

47

Inom ramen för den första grunden har sökanden gjort gällande att de slutgiltiga åtagandena inte har inneburit att det konstaterade missbruket har upphört eller minskat i väsentlig utsträckning och inte heller att de betänkligheter som kommissionen uttryckt har undanröjts. Det angripna beslutet är således enligt sökanden behäftat med en uppenbart oriktig bedömning.

48

Sökanden har anmärkt att såväl definitionen av ”berättigad kund” som definitionen av ”tredjepartsutvecklare” som återfinns i ERL, respektive TPDL, uttryckligen utesluter de konkurrerande leverantörerna. Dessutom kan enligt åtagandena, de konkurrerande leverantörerna av konsoliderad datainmatning i realtid inte själva behandla RIC, för en berättigad licensinnehavares räkning. Följaktligen är de bolag som i likhet med sökanden har den kapacitet, de kunskaper och de incitament som behövs för att erbjuda konkurrerande tjänster, direkt förhindrade att göra detta. Mot bakgrund av avtalsvillkoren i de ifrågavarande licenserna, är det endast möjligt att bevilja de kunder licenser som kan använda RIC för att själva eller via tredjepartsutvecklare utveckla sätt att få tillgång till tjänster som skulle kunna börja konkurrera med de tjänster som TR erbjuder.

49

Härvidlag anser sökanden att leverantörerna av konsoliderad datainmatning i realtid är oförmögna att tillhandahålla TR:s kunder en effektiv tjänst för leverantörsbyte, eftersom de genom att de utestängts från avtalsvillkoren i licenser för ERL och TPDL, inte kan erbjuda en fullständigt integrerad konkurrerande tjänst. Sannolikheten för att tredjepartsutvecklare utvecklar avbildningstabeller är vidare teoretisk och mycket låg. Hela kostnaden för leverantörsbyte bärs sedan TR:s kunder, även om det är uppenbart osannolikt att de byter leverantör med anledning av kostnaden och komplexiteten förknippad med ett sådant byte på grund av arbetena med ominstallation av deras system och ytterligare förhandlingar med en tredje part som detta skulle medföra, karaktären på marknaden för konsoliderad datainmatning i realtid samt kostnaden och komplexiteten förknippad med att använda en tredje parts avbildningstabeller. Dessutom skulle TR:s kunder inte hellre arbeta med ett konverteringsverktyg som utvecklats av en tredje part, än av en konkurrent, därför att det krävs att dessa verktyg är mycket snabba och tillförlitliga. Att anlita en tredje part innebär faktiskt risker för integriteten och exaktheten vid avbildningen av koderna. Ett eventuellt samarbete med en tredjepartsutvecklare vid utarbetandet av en avbildningstabell skulle också vara ineffektivt då det är omöjligt att utbyta den information som behövs angående RIC. Att konkurrerande leverantörer av konsoliderad datainmatning i realtid inte skulle kunna erbjuda en likvärdig tjänst beror även på att ”RIC‑kedjor” (en metod att få tillgång till en grupp instrument genom att använda ett enda användarnamn) inte omfattas av de licenser som TR erbjuder, fastän banker och finansinstitut har behov av att få tillgång till RIC‑kedjor, eftersom det rör sig om ett av de främsta sätten att få tillgång till data. I och med att enbart de mest elementära uppgifterna är tillgängliga, är det inte möjligt för en annan leverantör att återskapa dessa kedjor eller att göra en avbildning av dessa utan att kunna få tillgång till bakomliggande data. Slutligen har sökanden påpekat att såvitt företaget vet har ingen kund hos TR vänt sig till en konkurrerande leverantör av konsoliderad datainmatning i realtid. För det fall ett stort antal bolag skulle försöka erhålla och exploatera licenser, hade det funnits bevis på detta på marknaden. Enligt sökanden är emellertid så inte fallet och företaget har upprepat, såsom redan uppgavs under det administrativa förfarandet, att sådana övergångar till en annan leverantör är mycket osannolika.

50

Kommissionen har gjort gällande att en ERL som gör det möjligt för TR:s kunder att använda RIC för att söka efter uppgifter i andra leverantörers datainmatning utan att de behöver skriva om sina applikationer, är tillräckligt för att undanröja dess betänkligheter i fråga om begränsningarna angående användningen av RIC vid leverantörsbyte. Sedan anser kommissionen att en TPDL som gör det möjligt för tredjepartsutvecklare att utveckla och driva avbildningstabeller mellan RIC och andra leverantörers symbolspråk också är tillräcklig för att undanröja dess betänkligheter i fråga om begränsningarna angående användningen av RIC för att utveckla dessa tabeller. Kommissionen har i illustrerande syfte lagt tyngdpunkten på olika klausuler och villkor som ERL och TPDL innehåller för att underlätta leverantörsbyten. I det sammanhanget har den nämnt att en ERL beviljas en berättigad kund för hela världen om kunden bedriver faktisk verksamhet i EES, att en ERL beviljas för evig tid under förutsättning att den har begärts inom fem år från dagen för den berättigade kundens lansering, att den berättigade kunden när som helst kan öka eller minska antalet berättigade RIC allt efter sina behov i affärsverksamheten, samt att TR regelbundet tillhandahåller den berättigade kunden uppdateringar av berättigade RIC samt nödvändig information om korshänvisning för att det ska gå att entydigt identifiera bakomliggande marknadsdata i realtid.

51

Slutligen har kommissionen gjort gällande att inget av de argument som sökanden har framfört är av den art att det kan påverka slutsatsen att de slutgiltiga åtagandena är tillräckliga för att undanröja dess betänkligheter.

52

Kommissionen har härvidlag anfört att en konkurrent kan inleda ett partnerskap med en tredjepartsutvecklare för att erbjuda TR:s kunder en tjänst för leverantörsbyte som är personlig och fullständigt integrerad, Eftersom IT-arkitekturen för varje kund hos TR i allmänhet är specifik för honom, är det oundvikligt att varje kund måste utföra arbeten med ominstallationer och således ådrar sig vissa kostnader om kunden beslutar att byta leverantör av konsoliderad datainmatning i realtid. Kommissionen har tillagt att TR:s främsta kunder är världsomfattande finansinstitut som förfogar över expertis och nödvändiga finansiella medel för att byta leverantör, om de anser att det ligger i deras kommersiella intresse att samarbetet mellan leverantörer av konsoliderad datainmatning i realtid och tredjepartsutvecklare skulle kunna möjliggöra stordriftsfördelar och att det inte finns någon anledning att tro att de avbildningstabeller som utvecklats av tredjepartsutvecklare inte skulle vara tillförlitliga eller mindre snabba i jämförelse med användningen av TR:s tjänst. Påståendena angående RIC‑kedjor har framförts för första gången i repliken och de grundas inte på rättsliga eller faktiska omständigheter som har framkommit under det administrativa förfarandet och förfarandet vid tribunalen och borde därför avvisas, då de inte kan upptas till sakprövning och de i vart fall saknar fog. Slutligen har kommissionen anmärkt att, eftersom ERL och TPL inte infördes förrän den 20 juni 2013 och bytet av leverantör var en komplex och lång procedur, det inte är förvånande att detta byte inte ägde rum under perioden från införandet av dessa licensavtal till ingivandet av ansökan.

53

Tribunalen erinrar om, vad angår upptagandet till sakprövning av argumentet angående RIC‑kedjor och argumentet om begränsningarna av de beskrivande data som tillhandahålls för varje RIC, att det framgår av artikel 44.1 c jämförd med artikel 48.2 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 att den ansökan genom vilken talan väcks ska innehålla uppgift om saken, de grunder och argument som åberopas samt en kortfattad framställning av dessa grunder. Nya grunder får inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången.

54

Enligt fast rättspraxis kan emellertid en grund som utgör en utvidgning av en grund som tidigare – direkt eller implicit – har åberopats i ansökan och som har ett nära samband med denna prövas i sak (dom av den 19 september 2000, Dürbeck/kommissionen, T‑252/97, EU:T:2000:210, punkt 39, och dom av den 30 september 2003, Cableuropa m.fl./kommissionen, T‑346/02 och T‑347/02, EU:T:2003:256, punkt 111).

55

I det aktuella fallet kan det konstateras att denna grund, i motsats till vad kommissionen har påstått, utgör en utvidgning av den första grunden såsom den lagts fram i ansökan, det vill säga grunden angående en uppenbart oriktig bedömning av de slutgiltiga åtagandena. Här ska det framhållas att det redan i ansökan förekom långa resonemang som gällde de slutgiltiga åtagandenas inadekvata karaktär. Följaktligen kan argumenten i repliken – varigenom det ifrågasätts att de slutgiltiga åtagandena är tillräckliga för att undanröja kommissionens betänkligheter angående vissa luckor i åtagandena, exempelvis det faktum att det saknades en bestämmelse om RC‑kedjor – tas upp till sakprövning.

56

Vad sedan angår prövningen i sak av den första grunden ska, såsom det har erinrats om ovan i punkt 41, med hänsyn till det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen förfogar över när den ska fastställa huruvida de åtaganden som det berörda företaget har erbjudit är adekvata, tribunalens roll begränsas till att kontrollera att kommissionen inte har gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning. Närmare bestämt rör det sig om att inom ramen för denna domstolsprövning fastställa huruvida det föreligger adekvans mellan de betänkligheter som kommissionen uttryckt i sin preliminära bedömning och de åtaganden som TR har erbjudit vilka måste vara tillräckliga för att undanröja dessa betänkligheter.

57

Vidare måste prövningen av lagenligheten av beslut genom vilka åtaganden blir tvingande ske mot bakgrund av kommissionens betänkligheter och inte mot bakgrund av krav som konkurrenter ställt på innehållet i åtagandena.

58

Det lämpliga kriteriet är därför, med hänsyn till kommissionens betänkligheter såsom de kommit till uttryck i dess preliminära bedömning, huruvida åtagandena är tillräckliga för att på ett adekvat sätt undanröja nämnda betänkligheter, vilka i det aktuella fallet syftar till att underlätta för kunderna att byta leverantör.

59

Den omständigheten att betänkligheterna skulle kunna åtgärdas genom att TR:s konkurrenter inbegreps i licensvillkoren, såsom sökanden har föreslagit, visar inte i sig att det angripna beslutet är behäftat med en uppenbart oriktig bedömning och den omständigheten att andra åtaganden också hade kunnat godtas, eller till och med kunde ha varit mer fördelaktiga för konkurrensen, kan inte leda till att det angripna beslutet ogiltigförklaras, eftersom kommissionen rimligen kunde finna att de åtaganden som återges i det angripna beslutet gjorde det möjligt att undanröja betänkligheter som väckts i den preliminära bedömningen.

60

Det ska erinras om att genom det angripna beslutet genomförs en rad av TR föreslagna åtaganden beträffande verksamhet som ger upphov till betänkligheter vad gäller konkurrensen och att sökanden i korthet anser att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den gjorde åtaganden tvingande, vilka inte på ett tillräckligt sätt kan undanröja dessa betänkligheter.

61

Först ska sökandens påstående underkännas enligt vilket konkurrenterna inte är förmögna att tillhandahålla en effektiv tjänst för byte av leverantör, genom att de inte kan erbjuda en helt integrerad tjänst, eftersom de inte omfattas av villkoren i de berörda licensavtalen.

62

Det är nämligen viktigt att erinra om de betänkligheter som kommissionen har uttryckt i fråga om de begränsningar som införts för TR:s kunder och det faktum att tredje part i realiteten förhindras att upprätta avbildning mellan de olika koderna varvid det uppstår betydande hinder för leverantörsbyten. De åtaganden som kommissionen har godtagit rör således väsentligen kundernas möjligheter att byta leverantör, oavsett om det sker med egna medel eller genom samarbete med en tredjepartsutvecklare. Kommissionen har i detta sammanhang anfört att betänkligheterna i fråga om konkurrensen skulle kunna undanröjas genom att TR ålades beteendereglerande åtgärder, vilka inte gäller i förhållande till konkurrenter utan i förhållande till kunder och tredje parter. Detta konstaterande, enligt vilket åtagandena är riktade främst till kunder och tredjepartsutvecklare, bygger på de möjligheter som de sistnämnda erbjuds att samarbeta och hjälpa varandra med att utveckla avbildningstabeller via de licenser som TR erbjuder. TR:s kunder kan också välja tredjepartsutvecklare som har ingått partnerskapsavtal med konkurrerande leverantörer. Partnerskapen består av samarbete med utarbetande, genomförande, underhåll och marknadsföring av avbildningstabeller samt kundservice beträffande dessa. TR:s kunder erbjuds således olika valmöjligheter när det gäller leverantörsbyte oavsett om det är innanför eller utanför deras infrastrukturer.

63

Kommissionen har således genom att godta åtagandena funnit att det för att undanröja de betänkligheter som den tagit upp inte var nödvändigt att inbegripa TR:s konkurrenter i licensvillkoren. Såsom framgår av det angripna beslutet ansåg kommissionen att den omständigheten att medge TR:s konkurrenter tillgång till RIC skulle vara att gå utöver vad som är nödvändigt för att undanröja dess betänkligheter. Mot bakgrund av tribunalens konstateranden som det redogjorts för ovan i punkt 62, har kommissionen inte gjort någon uppenbart oriktig bedömning i det avseendet.

64

Tribunalen avfärdar även sökandens argument enligt vilka sannolikheten för att en tredjepartsutvecklare skapar avbildningstabeller är låg och teoretisk. Avbildningstabellerna skulle enligt sökanden inte vara så tillförlitliga och snabba som krävs om de hade framställts av tredje parter.

65

Även om det inte är nödvändigt att erinra om de olika lösningar som erbjuds tredjepartsutvecklare vid utarbetandet av avbildningstabeller, vilka ökar sannolikheten för en sådan framställning, kan det anföras, vad gäller den påstådda bristen på tillförlitlighet och snabbhet hos dessa tabeller att sökanden inte har framfört några konkreta argument till stöd för dessa påståenden. Redan av det skälet är det möjligt att avvisa dem.

66

Om en kund eventuellt kräver en garanti för tillförlitligheten, kan en tredjepartsutvecklare och en konkurrerande leverantör komma överens om att lämna denna garanti till kunden, vilket är en möjlighet som inte har uteslutits i åtagandena, enligt den klausul som finns i punkt 1.3 c iii i TPDL. Följaktligen är det fullt möjligt att avhjälpa kundens eventuella bekymmer och göra honom trygg inför bytet av leverantör. Utöver det faktum att TR:s kunder kan ingå en ERL för att byta leverantör av konsoliderad datainmatning i realtid avseende alla deras applikationer, kan de också välja att göra ett partiellt byte för en period av minst tolv månader. Ett sådant partiellt byte kan göra det möjligt för en kund att bedöma om en konkurrerande datakälla är tillförlitlig genom att låta applikationer som använder TR:s datakälla fungera parallellt med andra applikationer som använder den konkurrerande datakällan. Detta är en möjlighet som gör det lättare för en kund att byta leverantör.

67

Argumentet att alla kostnader i samband med leverantörsbyten skulle bäras av TR:s kunder kan inte heller godtas. Det ska erinras om att kommissionens betänkligheter väsentligen rörde begränsningar vid användningen av RIC som drabbade TR:s kunder. Begränsningarna hindrade dem från att finna konkurrerande leverantörers data i datainmatningen med användning av RIC‑koder, och detta till och med via avbildningstabellerna. Eftersom RIC‑koderna har integrerats i kundernas IT-applikationer, är det nödvändigt att skriva om dessa applikationer när kunderna vill byta leverantör, då detta leverantörsbyte inom ramarna för de av TR införda begräsningarna faktiskt medför ett byte av det använda symbolspråket. Denna ändringsprocedur avseende applikationerna betraktas av kunderna som lång och kostsam. Det framgår nämligen av de marknadsundersökningar som kommissionen utfört, vilkas slutsatser har införts i den preliminära bedömningen, att den största delen av kostnaderna för bytet tillskrivs konverteringen av kod. Dessa kostnader är ibland svåra att mäta i siffror, bland annat därför att IT-arkitekturen är specifik för varje kund. Kommissionen uppgav emellertid i sin preliminära bedömning att de kunder som hade gjort en ingående uppskattning av kostnaderna för leverantörsbyte, ansåg att kostnaderna var oöverkomliga och kunde avskräcka kunder från att byta leverantör. Som en reaktion på dessa betänkligheter erbjöd TR då kunder och tredjepartsutvecklare möjligheten att upprätta avbildningstabeller mellan RIC‑koderna och det symbolspråk som den nya leverantören använder, så att det inte längre skulle behövas någon ändring av applikationerna. Dessa åtaganden innebär därför en verklig förbättring för TR:s kunder som inte längre behöver konfronteras med avskräckande kostnader inför ett leverantörsbyte, då det inte behövs någon omfattande förändring av IT-applikationerna. Även om upprättandet av en avbildningstabell per kund, oavsett om det sker internt eller via en tredjepartsutvecklare också kan medföra kostnader, ska det erinras om att åtagandena inte syftar till att kostnaderna helt ska elimineras, utan till att göra ett byte av leverantör mer tillgängligt genom rimliga kostnader.

68

Det ska vidare slås fast att en förändring av IT-system och IT-applikationer i vart fall kan ge upphov till utgifter som ska bäras av kunden, med hänsyn till att IT-arkitekturen är specifik för varje kund. Dessutom är kunderna i allmänhet institutioner eller företag med världsomfattande verksamhet som har finansiella möjligheter att bära dessa kostnader.

69

I likhet med vad kommissionen funnit, ska det även slås fast att samarbetet mellan leverantörer av konsoliderad datainmatning i realtid och tredjepartsutvecklare kan medföra stordriftsfördelar. Dessa fördelar kan innebära att kostnaderna för byte av leverantör sänks vilket skulle kunna utgöra ett ytterligare incitament för kunderna, inklusive de av mindre storlek, att byta leverantör.

70

Slutligen är även de argument grundlösa enligt vilka bristen på data angående RIC‑kedjor och begränsningarna av de beskrivande data som lämnas för varje RIC hindrar de konkurrerande leverantörerna från att erbjuda en likvärdig tjänst. För det första kan det härvidlag noteras, att det visade sig under det administrativa förfarandet att varken sökanden eller någon tredje part har uttryckt minsta betänklighet i fråga om det faktum att vissa RIC‑kedjor inte omfattades av de licenser TR erbjuder. De enda RIC‑kedjor beträffande vilka det har uttryckts betänkligheter under det administrativa förfarandet var index, och enligt den klausul som finns i punkt 2.8 i de slutgiltiga åtagandena och den klausul som finns i punkt 1.6 i ERL, är TR skyldigt att tillhandahålla data som rör index. Det framgår vidare av handlingarna i målet att anledningen till att de data som TR har levererat i vissa fall inte anger den mnemotekniska kod som tilldelats av börsen, är att denna kod inte utgör det enda säkra sättet att identifiera ett instrument genom att gå tillbaka till källan. Relativt enkla finansiella instrument som börsnoterade värdepapper kan identifieras antingen genom den berörda handelsplatsen, valutan och den officiella koden eller genom den berörda handelsplatsen, valutan och deras beskrivning. TR är skyldigt att tillhandahålla innehavare av ERL denna information i enlighet med den klausul som finns i punkt 2.12 i de slutgiltiga åtagandena. Detsamma gäller mer komplexa finansiella instrument, exempelvis OTC‑instrument, beträffande vilka TR är skyldigt att tillhandahålla den mnemotekniska kod som tilldelats av börsen om det är det enda entydiga sättet att identifiera dem.

71

Bortsett från det förfarande för tvistlösning som nämnts ovan i punkt 13 i vilket den förvaltare som har till uppgift att övervaka åtagandena spelar en viss roll, föreskrivs det uttryckligen i den klausul som finns i punkt 6 f i bilaga V till de slutgiltiga åtagandena att förvaltaren ska bidra till att lösa alla konflikter i samband med begäran om data angående korshänvisningar som TR levererar. Om således den mnemoniska kod som börsen tillhandahåller faktiskt är det enda sättet att entydigt identifiera bakomliggande marknadsdata i realtid så kan den förvaltare som ansvarar för övervakningen underrätta TR om detta.

72

Avslutningsvis ska frågan huruvida de åtaganden som TR föreslagit har bedömts på ett korrekt sätt i det angripna beslutet, nämligen att de kan undanröja kommissionens betänkligheter, besvaras jakande. Talan kan således inte bifallas vad avser den grund enligt vilken beslutet är behäftat med en uppenbart oriktig bedömning.

73

Vad vidare angår sökandens påstående att det fram till nu inte har skett något leverantörsbyte och att det således är en indikation på att åtagandena inte är effektiva, ska det anmärkas att kommissionens prövning som sådan, i likhet med vad som är fallet i förfarandet för granskning av koncentrationer, är en framåtblickande prövning. Kommissionen ska fatta ett beslut som har karaktär av förutsägelse, som föranleder den att bedöma hur marknaden kommer att uppföra sig i framtiden när åtagandena verkställs. Såsom redan har angetts har kommissionen inte begått något uppenbart fel i sin bedömning, enligt vilken de slutgiltiga åtagandena är ägnade att undanröja de betänkligheter som kommit till uttryck. Oavsett vad svaret är på frågan huruvida de slutgiltiga åtagandena under tiden har haft en konkret verkan på den berörda marknaden, kan det inte inverka på konstaterandet att dessa vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet var tillräckliga för att undanröja de uppmärksammade konkurrensproblemen.

74

Härvidlag ska det påpekas att de slutgiltiga åtagandena, såsom de godtagits av kommissionen, underlättar ett leverantörsbyte, om en kund till TR skulle vilja det. Detta betyder emellertid inte att kunden med nödvändighet byter leverantör, om kunden exempelvis är nöjd med de tjänster och villkor som TR erbjuder.

75

Av vad som ovan anförts följer att talan inte kan vinna bifall på den första grunden.

76

Sökanden har medgett att artikel 9 i förordning nr 1/2003 tillåter att kommissionen godtar åtagandena när dessa gör det möjligt att undanröja de betänkligheter som kommissionen gett uttryck för. Kommissionen kan dock inte godta åtaganden som uppenbarligen inte gör det möjligt att undanröja eller betydligt begränsa de angivna problemen. Genom att godta åtaganden som uppenbarligen inte råder bot på de problem som uppmärksammats, har kommissionen överskridit sina befogenheter enligt artikel i 9 förordningen och således agerat utan befogenhet (ultra vires).

77

Kommissionen och intervenienterna anser att talan inte kan bifallas på denna grund.

78

Tribunalen påpekar, såsom redan angetts ovan i punkt 40, att kommissionen förfogar över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning vid prövningen av åtagandena. I samband med ett förfarande i enlighet med artikel 9 i förordningen, behöver inte kommissionen, såsom framgår av skäl 13 i förordning nr 1/2003, avgöra huruvida det föreligger en överträdelse och kvalificera den, utan dess uppgift är begränsad till att mot bakgrund av de problem som kommissionen har konstaterat i sin preliminära bedömning och mot bakgrund av de mål som eftersträvas, pröva och eventuellt godta åtaganden som de berörda företagen föreslår. Det ankommer på kommissionen, vid utövandet av sin befogenhet att göra en skönsmässig bedömning, att godta åtagandena efter att ha kontrollerat huruvida de kan undanröja de betänkligheter som uttryckts. Härvidlag har det redan konstaterats att kommissionen inte gjorde någon uppenbart oriktig bedömning när den fann att åtagandena i fråga var tillräckliga. Argumentet att kommissionen genom att godta dem överskred sin befogenhet och härigenom handlade utan behörighet (ultra vires) ska således avfärdas. Den omständigheten att talan inte kan bifallas vad avser den första grunden medför nämligen att detsamma gäller den andra grunden.

79

Sökanden har påstått att det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen i och med att kommissionen godtog olämpliga åtaganden och inte beaktade tredje parters intressen.

80

Under åberopande av domen av den 11 juli 2007, Alrosa/kommissionen (T‑170/06, EU:T:2007:220), och den dom som meddelades efter överklagande den 29 juni 2010, kommissionen/Alrosa (C‑441/07, EU:C:2010:377), har sökanden gjort gällande att skyldigheten att iaktta proportionalitetsprincipen, när kommissionen beslutar att göra de åtaganden tvingande som erbjuds enligt artikel 9.1 i förordning nr 1/2003, innebär att den åtgärd som kommissionen vidtagit är lämplig och nödvändig för att uppnå det eftersträvade syftet. Genom att kommissionen godtog olämpliga åtaganden, åsidosatte den således denna princip.

81

Proportionalitetsprincipen har likaledes åsidosatts på grund av att kommissionen inte beaktade åtagandenas förutsebara och angivna brist på effektivitet, trots de betänkligheter som tredje parter uttryckt, såsom redan har förklarats inom ramen för den första grunden.

82

Kommissionen och intervenienten har hävdat att talan inte kan bifallas på denna grund.

83

Tribunalen konstaterar att det följer av svaren på de två första grunderna att talan inte heller kan bifallas såvitt avser den tredje grunden.

84

Proportionalitetsprincipen innebär att unionsinstitutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet. När det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan ska den åtgärd väljas som är minst ingripande (dom av den 17 maj 1984, Denkavit Nederland, 15/83, EU:C:1984:183, punkt 25, och dom av den 11 juli 1989, Schräder HS Kraftfutter, 265/87, EU:C:1989:303, punkt 21).

85

Proportionalitetsprincipen, vilken är en allmän princip i unionsrätten, utgör ett kriterium som ska beaktas vid prövningen av huruvida ett agerande av unionens institutioner är rättsenligt. När kommissionsåtgärder prövas uppkommer alltid dels frågan om omfattningen på och de exakta gränserna för de skyldigheter som följer av denna princip, dels frågan om vilka gränser som gäller för domstolsprövningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Alrosa, C‑441/07, EU:C:2010:37, punkterna 36 och 37).

86

Det följer nämligen av den rättspraxis som angetts i ovanstående punkt att kommissionens tillämpning av proportionalitetsprincipen i samband med artikel 9 i förordning nr 1/2003 inskränker sig till att den ska kontrollera dels om de berörda åtagandena undanröjer de betänkligheter om vilka den har underrättat de berörda företagen, dels att dessa inte har föreslagit åtaganden som är mindre betungande men som på ett lika adekvat sätt undanröjer dessa betänkligheter.

87

Även domstolsprövningen är begränsad till att enbart kontrollera om kommissionens bedömning är uppenbart oriktig.

88

Det har således i samband med den första grunden redan angetts att kommissionen inte har gjort någon uppenbart oriktig bedömning, med hänsyn till att de slutgiltiga åtaganden som föreslagits av TR var ägnade att undanröja de betänkligheter som den hade uppmärksammat i den preliminära bedömningen.

89

Om företagen erbjuder åtaganden på grundval av artikel 9 i förordning nr 1/2003 som är mer långtgående än dem som kommissionen själv skulle kunna ålägga företagen, i ett beslut som den efter en fördjupad prövning skulle anta i enlighet med artikel i 7 förordningen, kan kommissionen för övrigt godta dem och göra dem tvingande. Inte desto mindre har den inte befogenhet att kräva sådana åtaganden med tillämpning av artikel 9 i förordning nr 1/2003.

90

Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

91

Sökanden har gjort gällande att det inte förklaras i det angripna beslutet på vilket sätt de slutgiltiga åtagandena på ett adekvat sätt skulle kunna avhjälpa de betänkligheter i fråga om konkurrensen som TR informerades om i den preliminära bedömningen, i den mån dessa åtaganden inte tillåter att konkurrerande leverantörer av datainmatning i realtid ingår TPDL-avtal.

92

Sökanden har i detta avseende erinrat om att företaget, flera gånger under det förfarande som ledde till det angripna beslutet, uppmärksammade kommissionen på att det faktum att konkurrenterna inte omfattades av de licenser som föreskrevs i åtagandena skulle beröva dem all effektivitet. I punkt 6.3 i det angripna beslutet nämnde kommissionen att det hade väckts betänkligheter om detta, men förklarade inte varför denna kritik inte beaktades.

93

Kommissionen och intervenienten godtar inte sökandens argument.

94

Tribunalen slår fast att sökanden anser att det av motiveringen i det angripna beslutet inte är möjligt att förstå orsaken till att kommissionen fann att den omständigheten att konkurrenterna inte omfattades av tillämpningsområdet för åtagandena inte inverkade på huruvida åtagandena var adekvata.

95

Enligt fast rättspraxis ska det av den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs vidare inte att alla relevanta faktiska och rättsliga förhållanden anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte enbart ska ske mot bakgrund av dess lydelse, utan även mot bakgrund av sammanhanget och alla rättsregler på det aktuella området (se dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 63 och där angiven rättspraxis, och dom av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala, C‑413/06 P, EU:C:2008:392, punkterna 166 och 178 och där angiven rättspraxis).

96

Kommissionen är inte skyldig att ta ställning till samtliga argument som de berörda personerna har åberopat inför den, utan det räcker att den anger de faktiska omständigheter och rättsliga överväganden som har haft avgörande betydelse för beslutet. Kommissionen är i synnerhet inte skyldig att ta ställning till omständigheter som uppenbarligen är irrelevanta, saknar betydelse eller klart saknar direkt samband med saken (dom av den 15 juni 2005, Corsica Ferries France/kommissionen, T‑349/03, EU:T:2005:221, punkt 64, och dom av den 16 juni 2011, Air liquide/kommissionen, T‑185/06, EU:T:2011:275, punkt 64).

97

Vad beträffar beslut genom vilka åtaganden görs tvingande vilka antagits i enlighet med artikel 9 i förordning nr 1/2003, fullgör kommissionen sin motiveringsskyldighet genom att redogöra för de faktiska och rättsliga omständigheter som föranlett den att dra slutsatsen att de föreslagna åtagandena på ett adekvat sätt kan undanröja betänkligheter i fråga om konkurrensen som kommissionen har identifierat, så att det inte längre finns anledning för den att agera.

98

I det aktuella fallet ägnas skälen 48–90 (punkterna 5.1–6.7) i det angripna beslutet åt de av TR föreslagna åtagandena och tredje parters reaktioner på åtagandena.

99

Det framgår härav att kommissionen förklarade skälen till att åtagandena undanröjde de betänkligheter som uttryckts. Under det att den besvarade tredje parters synpunkter, förklarade den varför de frågor som tagits upp i synpunkterna gick längre än de betänkligheter i fråga om konkurrensen som hade kommit till uttryck i den preliminära bedömningen (skälen 77, 84, 86 och 89 i det angripna beslutet). Vad mer specifikt angår den kritik som sökanden har formulerat, ska det slås fast att det i skäl 77 i det angripna beslutet anges att vissa tredje parter ansåg att konkurrenterna borde få tillgång till RIC därför att de skulle vara bäst lämpade att tillhandahålla avbildningstabeller och teknisk assistens. Det framgår av skäl 78 i det angripna beslutet att kommissionen ansåg att om TR:s konkurrenter gavs tillgång till RIC, skulle detta gå utöver vad som behövdes för att undanröja betänkligheterna i fråga om konkurrensen. I skäl 79 i det angripna beslutet tillades det att ”enligt de föreslagna åtagandena kommer tredjepartsutvecklare att tillåtas att tillhandahålla konkurrerande marknadsdata tillsammans med beskrivande referensdata i samband med RIC (men inte RIC som sådana), när tredjepartsutvecklare inte själva lyckas genomföra ett fullständigt avbildningssystem” och att ”detta utbyte av information sk[ulle] ge konkurrerande leverantörer möjlighet att göra en avbildning med sina egna referenssymboler så att en tredjepartsutvecklare kan utveckla en exakt och effektiv avbildning”.

100

Det framgår av dessa synpunkter att kommissionen har fullgjort sin motiveringsskyldighet genom att klart och otvetydigt ange de faktiska omständigheter och den rättsliga bedömning som legat till grund för dess slutsats att åtagandena var tillräckliga för att undanröja de betänkligheter som uttryckts i fråga om konkurrensen. Eftersom dessa preciseringar gör det möjligt för tribunalen att göra en faktisk kontroll av hur kommissionen använde sitt utrymme för skönsmässig bedömning i det angripna beslutet, är det angripna beslutet tillräckligt motiverat i detta hänseende.

101

Kommissionen är skyldig att motivera ett beslut som den antar, men den behöver däremot inte förklara varför den avstått från att fatta ett annat beslut (se, för ett liknande resonemang, ovan i punkterna 95 och 96 angiven rättspraxis).

102

I den mån sökandens argumentation sedan kan förstås så, att den syftar till att kritisera de slutgiltiga åtagandenas olämpliga karaktär, ska det erinras om att denna fråga inte avser åsidosättande av väsentliga formföreskrifter som kan innebära att det angripna beslutet är rättsstridigt. Det rör sig i stället om en prövning av huruvida kommissionens bedömning av de åtaganden som erbjudits för att undanröja dess betänkligheter angående konkurrensen var välgrundade (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 67). Detta är en fråga som redan har behandlats i samband med den första, den andra och den tredje grunden för talan.

103

Härav följer att talan inte kan bifallas på den fjärde grunden och att den därmed ska ogillas i sin helhet.

104

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats.

105

Eftersom Morningstar, Inc. har tappat målet ska bolaget förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med kommissionens yrkande.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

följande: