12.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 7/15

1.

Är artikel 14 b i direktiv 2009/103 (1) en lagvalsregel som ratione personae ska tillämpas inte endast på skadelidande vid trafikolyckor utan även på försäkringsgivaren för det fordon som vållat skadan i samband med olyckan, för att fastställa tillämplig lag avseende förhållandena mellan dessa parter, och utgör denna artikel en specialbestämmelse (lex specialis) i förhållande till lagvalsreglerna i Rom I (2)- och Rom II (3)-förordningarna[?]

2.

Om den första frågan besvaras nekande bör det klargöras huruvida de rättsliga förhållandena mellan försäkringsgivarna i förevarande fall omfattas av begreppet avtalsförpliktelser i den mening som avses i artikel 1.1 i Rom I-förordningen. Om de rättsliga förhållandena mellan försäkringsgivare omfattas av detta begrepp är frågan huruvida dessa förhållanden ingår i kategorin försäkringsavtal (rättsliga förhållanden) och om tillämplig lag i sådana fall ska fastställas i enlighet med artikel 7 i Rom I-förordningen.

3.

Om de första två frågorna besvaras nekande bör det klargöras huruvida de rättsliga förhållandena mellan försäkringsgivare för fordon som används i kombination vad avser regressrätt omfattas av begreppet utomobligatoriska förpliktelser i den mening som avses i Rom II-förordningen och huruvida dessa förhållanden ska betraktas som ett härlett rättsligt förhållande som uppkommer till följd av trafikolyckan (vållande) när tillämplig lag bestäms enligt artikel 4.1 i Rom II-förordningen. Ska försäkringsgivarna för de fordon som används i kombination i förevarande fall betraktas som gäldenärer som är ansvariga för samma fordran i den mening som avses i artikel 20 i Rom II-förordningen och ska tillämplig lag avseende förhållandena dem emellan fastställas i enlighet med denna bestämmelse[?]