1

Det förslag om omprövning som har lagts fram av förste generaladvokaten avser den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal (avdelningen för överklaganden) i målet Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen (T‑401/11 P, EU:T:2014:625). Genom den domen upphävde tribunalen den dom som Europeiska unionens personaldomstol meddelade i målet Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen (F–50/09, EU:F:2011:55), varigenom personaldomstolen ogillade den talan om utomobligatoriskt ansvar för unionen som hade väckts av Livio Missir Mamachi di Lusignano. Därigenom hade yrkats att personaldomstolen dels skulle ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 3 februari 2009 att avslå hans ansökan om ersättning för den skada som uppkommit till följd av mordet på hans son Alessandro, tjänsteman vid Europeiska unionen, dels skulle förplikta kommissionen att till honom och till hans sons arvingar utge diverse belopp som ersättning för den ekonomiska och ideella skada som uppstått till följd av detta mord.

2

Till stöd för talan hade åberopats att kommissionen hade åsidosatt sin skyldighet att skydda sina tjänstemän. Sökanden hade i den avlidne tjänstemannens barns namn yrkat att dessa, i deras egenskap av arvingar, skulle uppbära ersättning för den ideella skada som tjänstemannen själv hade åsamkats. Vidare hade sökanden krävt ersättning för den ekonomiska och ideella skada som sökanden och den avlidne tjänstemannens barn hade åsamkats i egenskap av familjemedlemmar till tjänstemannen.

3

Europeiska unionens tribunal fann att Europeiska unionens personaldomstol, vad gäller yrkandet om ersättning för den skada klaganden och barnen till den avlidne tjänstemannen har lidit, borde ha konstaterat att den inte var behörig att pröva detta, eftersom det är Europeiska unionens tribunal som är behörig att göra en sådan prövning. Således borde personaldomstolen ha hänvisat den del av målet som avser nämnda yrkande till tribunalen i enlighet med artikel 8.2 i bilaga I till stadgan för Europeiska unionens domstol.

4

Vad rör yrkandet om ersättning för den skada som tjänstemannen led före sin död konstaterade Europeiska unionens tribunal att Europeiska unionens personaldomstol, trots att den var behörig att pröva detta yrkande, fattade det felaktiga beslutet att avvisa detta yrkande med hänvisning till regeln om ”överensstämmelse” mellan talan och det administrativa klagomålet. Eftersom målet inte var färdigt för avgörande med avseende på detta yrkande fann Europeiska unionens tribunal att denna del av talan borde återförvisas till Europeiska unionens personaldomstol, men att personaldomstolen efter en sådan återförvisning då skulle tvingas konstatera att det vid Europeiska unionens tribunal och personaldomstolen själv pågick mål angående samma sak, och då skulle bli skyldig att, i enlighet med artikel 8.3 andra stycket i bilaga I till domstolens stadga, förklara sig obehörig för att möjliggöra för Europeiska unionens tribunal att döma i dessa mål.

5

Mot denna bakgrund slog Europeiska unionens tribunal fast att den var behörig att pröva samtliga yrkanden och beslutade därför att hänvisa hela målet till sig själv i egenskap av domstol i första instans.

6

Av artikel 256.2 FEUF följer att de avgöranden som Europeiska unionens tribunal meddelar avseende överklaganden av avgöranden som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol i undantagsfall kan omprövas av domstolen, i enlighet med de villkor och begränsningar som fastställs i domstolens stadga, om det finns en allvarlig risk för att de undergräver enhetligheten eller konsekvensen i unionsrätten.

7

Det förslag om omprövning som förste generaladvokaten lade fram den 9 augusti 2014 grundar sig på artikel 62 i domstolens stadga. Enligt den bestämmelsen kan förste generaladvokaten om han anser att det föreligger en allvarlig risk för att enhetligheten eller konsekvensen i unionsrätten undergrävs föreslå att domstolen omprövar ett avgörande från Europeiska unionens tribunal.

8

Det framgår härvidlag av artikel 193.4 i domstolens rättegångsregler att om ett sådant förslag om omprövning har lagts fram ska omprövningsavdelningen besluta huruvida avgörandet från Europeiska unionens tribunal ska omprövas, och att, om så är fallet, endast de frågor som omprövningen avser ska anges i beslutet att ompröva avgörandet från Europeiska unionens tribunal.

9

I det aktuella fallet finner omprövningsavdelningen att domen i målet Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen (EU:T:2014:625) ska omprövas.

10

Den fråga som omprövningen ska avse anges i punkt 2 i slutet i förevarande beslut.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (omprövningsavdelningen):