1.

Genom sin respektive begäran om förhandsavgörande önskar de nationella domstolarna få klarhet i huruvida rådets genomförandeförordning (EU) nr 158/2013 av den 18 februari 2013 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa beredda eller konserverade citrusfrukter (mandariner osv.) med ursprung i Folkrepubliken Kina ( 2 ) är giltig. Ytterst belyser de nationella domstolarnas begäran det dialektiska förhållandet mellan antidumpningslagstiftningen såsom, å ena sidan, ett system av skyddsåtgärder inom ramen för handelspolitiken och, å andra sidan, såsom ett administrativt beslutsfattande underkastat domstolskontroll.

2.

Frågorna har uppkommit i ett mål mellan CM Eurologistik GmbH (nedan kallat Eurologistik) och Hauptzollamt Duisburg (huvudtullkontor i Duisburg) (nedan kallat tullkontoret i Duisburg) och i ett mål mellan Grünwald Logistik Service GmbH (nedan kallat GLS) och Hauptzollamt Hamburg-Stadt (huvudtullkontor i staden Hamburg) (nedan kallat tullkontoret i Hamburg). Målen rör dessa tullkontors uttag av antidumpningstull på import av mandarinkonserver med ursprung i Folkrepubliken Kina.

3.

De hänskjutande domstolarna har anfört att det kan finnas ett flertal ogiltighetsgrunder vad gäller den omtvistade genomförandeförordningen. På domstolens begäran kommer jag emellertid i detta förslag till avgörande endast behandla frågan huruvida institutionerna – vid ett partiellt återupptagande av antidumpningsförfarandet till följd av en dom från domstolen genom vilken en tidigare förordning om införande av en slutgiltig antidumpningstull ogiltigförklarades – i den därefter antagna genomförandeförordningen kan använda den ursprungliga undersökningsperioden som grund för fastställandet av de aktuella produkternas normalvärde.

4.

I skäl 20 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (nedan kallad grundförordningen) ( 3 ) anges följande:

”Det är nödvändigt att föreskriva att åtgärderna ska upphöra att gälla efter fem år om det inte genom en översyn framkommer att de bör upprätthållas. När det lämnats tillräckliga bevis för att omständigheterna har förändrats är det även nödvändigt att bereda möjlighet för interimsöversyn eller undersökningar för att bestämma huruvida återbetalning av antidumpningstullar är berättigad. …”

5.

I artikel 2 i grundförordningen, som har rubriken ”Fastställande av dumpning” föreskrivs att” [n]ormalvärdet ska vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel.”

6.

I artikel 2.A.7 a i grundförordningen anges följande:

”I fråga om import från länder utan marknadsekonomi ska normalvärdet bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi eller priset från ett sådant tredjeland till andra länder, inbegripet gemenskapen, eller om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalas eller ska betalas i gemenskapen för den likadana produkten, vid behov vederbörligen justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal.

Ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi ska väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn ska tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs. …”

7.

Artikel 6 i grundförordningen, med rubriken ”Undersökningen” har följande lydelse:

”1.   Efter det att förfarandet har inletts ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna inleda en undersökning på gemenskapsnivå. Denna undersökning ska omfatta såväl dumpning som skada och dessa företeelser ska undersökas samtidigt. För att säkerställa att undersökningsresultaten blir representativa ska en undersökningsperiod väljas som i fråga om dumpning normalt ska omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds. Uppgifter avseende en period som infaller efter undersökningsperioden ska normalt inte beaktas.

…”

8.

I punkterna 2 och 3 i artikel 11 i grundförordningen, som har rubriken ”Varaktighet, översyn och återbetalning” föreskrivs följande:

”2.   En slutgiltig antidumpningsåtgärd ska upphöra att gälla fem år efter det att den infördes eller fem år från den dag då den senaste översynen av såväl dumpning som skada avslutades, om det inte vid en översyn konstateras att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. …

…”

3.   Om det är nödvändigt kan en översyn av behovet av en fortsatt tillämpning av åtgärder utföras på initiativ av kommissionen … En interimsöversyn ska inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att den fortsatta tillämpningen av åtgärden inte längre är nödvändig för att motverka dumpning eller för att det är osannolikt att skadan fortsätter eller återkommer om åtgärden upphävs eller ändras eller för att den gällande åtgärden inte längre är tillräcklig för att motverka den skadevållande dumpningen …”

9.

Avgörande för domstolens svar på de hänskjutna frågorna är sålunda räckvidden av domen GLS, ( 4 ) i vilken domstolen slog fast att förordning (EG) nr 1355/2008 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa citrusfrukter ( 5 ) är ogiltig. Det framgår av skäl 3 i denna förordning att undersökningen om dumpning och skada omfattade perioden den 1 oktober 2006‑30 september 2007. ( 6 )

10.

I domen GLS fann domstolen, i linje med generaladvokatens förslag, ( 7 ) att EU-institutionerna mot bakgrund av artikel 2.7 a i grundförordningen är skyldiga att i fråga om import från länder utan marknadsekonomi undersöka samtliga tillgängliga uppgifter i syfte att identifiera ett jämförbart land med marknadsekonomi. ( 8 )

11.

Domstolen konstaterade sålunda att ”kommissionen och rådet har åsidosatt kraven i artikel 2.7 a i grundförordningen genom att de har fastställt den aktuella produktens normalvärde på grundval av priset eller det konstruerade värdet i unionen för en likadan produkt utan att ha visat nödvändig omsorg för att fastställa detta värde med utgångspunkt från priset för en likadan produkt i ett tredjeland med marknadsekonomi.” ( 9 )

12.

Till följd av Domen GLS offentliggjorde kommissionen den 19 juni 2012 ett tillkännagivande om återupptagande av antidumpningsförfarandet ( 10 ) vari kommissionen tillkännagav att de slutgiltiga antidumpningstullar som betalats i enlighet med förordning (EG) nr 1355/2008 skulle återbetalas eller efterges. Kommissionen angav vidare att som en följd av domen GLS är ” import till Europeiska unionen av vissa beredda eller konserverade citrusfrukter (mandariner osv.) ( 11 ) inte längre föremål för de antidumpningsåtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 1355/2008”. Tillkännagivandet innebar även ett partiellt återupptagande av antidumpningsundersökningen avseende import av vissa beredda eller konserverade citrusfrukter (mandariner osv.) med ursprung i Kina i syfte att efterkomma den ovannämnda domen. Kommissionen preciserade i tillkännagivandet att återupptagandet endast avsåg valet av jämförbart land, om sådant finns, och fastställande av det normalvärde i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen som ska användas för beräkningen av en dumpningsmarginal.

13.

Den omtvistade genomförandeförordningen om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull antogs sedan den 18 februari 2013 och trädde i kraft den 23 februari 2013. Förordningens giltighetstid skulle löpa ut den 31 december 2013. ( 12 ) Den undersökning om dumpning och skada som genomförandeförordningen grundade sig på omfattade perioden från och med den 1 oktober 2006 till och med den 30 september 2007. ( 13 )

14.

Omständigheterna i mål C‑283/14 är följande. Eurologistik, ett bolag som tillhandahåller tjänster avseende förvaring och distribution, överförde den 20 och 25 mars 2013 småcitrus med ursprung i Kina till det tullager för vilket bolaget hade erforderligt tillstånd. ( 14 ) I april 2013 tog bolaget ut ett parti av ovannämnda småcitrus ur tullagret och lämnade sedan in en deklaration om övergång till fri omsättning. Bolaget beräknade härvid antidumpningstullen till 9657,99 euro. I beslut av den 7 maj 2013 fastställde tullkontoret i Duisburg antidumpningstullen till 9657,99 euro.

15.

Eurologistik begärde omprövning av detta beslut och anförde som skäl härför att den omtvistade genomförandeförordningen är ogiltig. Den 17 maj 2013 återbetalade tullkontoret i Duisburg 255,25 euro i antidumpningstullar till Eurologistik, varefter det genom beslut den 9 september 2013 lämnade bolagets begäran om omprövning utan bifall med motiveringen att tullkontoret var bundet av nämnda förordning. Eurologistik överklagade detta beslut till Finanzgericht Düsseldorf (skattedomstol i Düsseldorf) och gjorde därvid på nytt gällande att den omtvistade genomförandeförordningen är ogiltig.

16.

Finanzgericht Düsseldorf beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

”Är [den omtvistade] genomförandeförordningen giltig?”

17.

Omständigheterna i mål C‑284/14 är följande. Genom beslut av den 3 april 2013 av tullkontoret i Hamburg ålades GLS – en importör av mandarinkonserver med ursprung i Kina – att betala importtull, varav 62983,52 euro i antidumpningstull på grundval av den omtvistade genomförandeförordningen.

18.

GLS, som gjorde gällande att nämnda förordning var ogiltig, begärde den 30 april 2013 att tullkontoret i Hamburg skulle ompröva sitt beslut. Genom beslut av den 24 maj 2013 lämnades denna begäran utan bifall med motiveringen att den saknade grund. Den 26 juni 2013 överklagade GLS detta beslut till Finanzgericht Hamburg (skattedomstol i Hamburg), som beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

”Är [den omtvistade] genomförandeförordningen giltig, trots att unionsinstitutionerna inte genomförde någon självständig antidumpningundersökning kort tid innan förordningen antogs, utan i stället återupptog en antidumpningundersökning som redan hade genomförts för perioden 1 oktober 2006–30 september 2007, vilken emellertid enligt vad domstolen slog fast i domen GLS hade genomförts i strid med kraven i förordning nr 384/96, något som medförde att EU-domstolen i denna dom ogiltigförklarade förordning nr 1355/2008 … som antogs efter denna undersökning?”

19.

En av de ogiltighetsgrunder som de hänskjutande domstolarnas frågor avser innebär att EU-domstolen har att pröva huruvida den omtvistade genomförandeförordningen strider mot artikel 6.1 i grundförordningen, eftersom den förstnämnda förordningen grundar sig på en undersökningsperiod som daterar sig mer än fem år tillbaka, omfattande perioden den 1 oktober 2006‑30 september 2007. De hänskjutande domstolarna önskar få ett svar från domstolen huruvida det var rättsenligt att inom ramen för det ifrågavarande återinförandet av antidumpningstullar beakta den ursprungliga undersökningsperioden för att avgöra huruvida det fanns ett jämförbart land.

20.

Finanzgericht Düsseldorf anser att det framgår av artikel 6.1 tredje meningen i grundförordningen att denna undersökning med nödvändighet måste utgå från en aktuell undersökningsperiod, vilket även gäller vid återinförande av en antidumpningstull. Finanzgericht Hamburg har tillagt att även om det i princip vore möjligt att beakta den ursprungliga undersökningsperioden föreligger det i förevarande fall hinder härför på grund av att det vid ett sådant tillvägagångssätt inte går att utesluta med tillräcklig säkerhet att omsorgsskyldigheten som domstolen slog fast i domen GLS inte åsidosätts. Finanzgericht Düsseldorf har påpekat att företag i tredjeländer blir mindre benägna att svara på frågor ju längre tid som gått sedan den tillämpliga undersökningsperioden.

21.

Eurologistik och GLS anser att artikel 6.1 och 6.9 i grundförordningen ska granskas tillsammans, varvid det framkommer att antidumpningsåtgärderna endast kan införas på grundval av en undersökningsperiod som ska vara så aktuell som möjligt. Dessa bolag har gjort gällande att skyldigheten som åligger institutionerna att välja en undersökningsperiod som ligger nära i tiden har stöd i domen Industrie des poudres sphériques/rådet. ( 15 ) Slutligen har dessa bolag anfört – med hänvisning till grundförordningens artikel 11.3 som avser interimsundersökningar – att även denna bestämmelse visar att antidumpningstullar som är i kraft inte utgör hinder för en undersökning baserad på aktuella uppgifter.

22.

För att kunna svara på frågan huruvida valet av undersökningsperiod utgör grund för ogiltighet, kommer jag först att ta upp vissa principer vad gäller fastställandet av antidumpningstullar och de klassiska regler som gäller för antagande av administrativa beslut för att sedan mer specifikt behandla frågan huruvida dessa principer och regler beaktades vid antagandet av den omtvistade genomförandeförordningen.

23.

Det är ostridigt att det i artikel 6.1 i grundförordningen inte fastställs några tvingande regler avseende den undersökningsperiod som institutionerna ska beakta. I denna artikel anges endast att undersökningsperioden normalt ska omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds.

24.

Det ska erinras om att antidumpningstullar är avsedda att neutralisera den dumpningsmarginal som blir resultatet av skillnaden mellan priset vid export till gemenskapen och normalvärdet för varan och att på så sätt undanröja den skadliga inverkan av importen av de aktuella varorna till gemenskapen. ( 16 ) Antidumpningsförfarandet syftar till att skydda unionsindustrin, och en sådan rätt till skydd föreligger när de förutsättningar som anges i grundförordningen är för handen (artiklarna 5.9 och 6.4 i grundförordningen). ( 17 )

25.

I domen Industrie des poudres sphériques/rådet ( 18 ) klargjorde domstolen att införandet av antidumpningstullar inte utgör en påföljd för tidigare uppträdande ( 19 ) utan är en säkerhets- och skyddsåtgärd mot illojal konkurrens till följd av dumpning, och att antidumpningstullar av detta skäl i allmänhet varken får införas eller höjas retroaktivt. Av detta drog domstolen därefter slutsatsen att institutionernas undersökning avseende fastställande av skada måste utföras ”på grundval av så aktuella uppgifter som möjligt”. ( 20 )

26.

Unionsinstitutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, särskilt vad gäller antidumpningsåtgärder, med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de har att bedöma. Därav följer att domstolsprövningen av denna bedömning är begränsad till en kontroll av att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk. ( 21 )

27.

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska ett jämförbart land väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt. ( 22 ) Detta val omfattas av det utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna har när de analyserar komplicerade ekonomiska situationer. Även om åtgärderna inom detta utrymme inte undantas från domstolsprövning har denna prövning en relativt begränsad räckvidd. ( 23 ) Följaktligen ska domen GLS vad gäller den felaktighet som däri konstaterades tolkas restriktivt.

28.

Jag skulle vidare vilja göra ett förtydligande vad gäller varaktigheten av antidumpningsåtgärderna – en fråga som har varit en källa till förvirring för parterna i det nationella målet. Av artikel 11.1 och 11.2 i grundförordningen, tolkade mot bakgrund av skäl 20 i denna förordning, följer att en antidumpningsåtgärd ska vara i kraft endast så länge det är nödvändigt. En slutgiltig antidumpningsåtgärd ska upphöra att gälla fem år efter det att den infördes om det inte genom en översyn framkommer att de bör upprätthållas.

29.

En översyn (vid utgången av giltighetstiden för åtgärderna) enligt artikel 11.2 i grundförordningen medför således att kommissionen måste fastställa en ny undersökningsperiod. Skälet till att göra en sådan interimsöversyn som föreskrivs i artikel 11.3 i denna förordning är dessutom att det har skett en förändring av omständigheterna. Detta innebär ofrånkomligen att en ny undersökningsperiod måste fastställas. Vad gäller återbetalning av antidumpningstullar, enligt artikel 11.8 i grundförordningen, ( 24 ) är det dessutom av särskild vikt att undersökningsperioden är aktuell och ändamålsenlig, eftersom detta förfarande följs av en undersökning avseende den exporterande producentens export till unionen liksom en beräkning av den nya dumpningsmarginalen. Kommissionen kan således behöva fastställa två undersökningsperioder. ( 25 ) Jag noterar att det förfarande som följde på domen GLS, liksom antagandet av den omtvistade genomförandeförordningen, inte omfattas av något av något av de ovannämnda antagandena.

30.

Slutligen vill jag erinra om att grundförordningen ska tolkas mot bakgrund av avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT) ( 26 ) som återfinns i bilaga 1 A till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), som godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994). ( 27 )

31.

Av förklaringarna till antidumpningsavtalet framgår att skyldigheten att iaktta dessa tidsfrister bortfaller om varorna är föremål för rättsliga förfaranden. ( 28 ) Detta förtydligande är tillämpligt på bestämmelser i detta avtal som rör påbörjandet av undersökningen och dess förlopp, för vilket det i WTO-avtalet har fastställts en tidsfrist på 18 månader. Samtidigt ska det hållas i minnet att i unionsrätten har denna tidsfrist begränsats till 15 månader genom artikel 6.9 i förordning nr 384/96. Denna regel kan enligt min mening härledas ur den allmänna principen enligt vilken en förlängning av antidumpningsförfarandet på grund av att ett rättsligt förfarande inletts inte innebär att de faktiska omständigheterna bakom påförandet av antidumpningstullarna måste undersökas på nytt enbart av det skälet att tiden löpt ut. Likväl får ett domstolsförfarande avseende en antidumpningsåtgärd naturligtvis inte medföra att det administrativa förfarandet blir till en ”evighetsmaskin”. Jag anser att denna princip även styr tillämpningen av artikel 6.1 i grundförordningen.

32.

När det gäller lagenlighetsprövningen och de bestämmelser som är tillämpliga på alla administrativa förfaranden utgör artikel 266 FEUF grund för de skyldigheter som i förevarande fall åligger institutionerna. I denna artikel anges att den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

33.

Det ska härvid påpekas att det förhållandet att en rättsakt som avslutar ett administrativt förfarande bestående av flera etapper ogiltigförklaras inte nödvändigtvis medför att hela det förfarande som föregått antagandet av den ifrågasatta rättsakten ogiltigförklaras. ( 29 )

34.

Antidumpningsförfarandet är ett exempel på ett förfarande i flera etapper. En ogiltigförklaring av en förordning avseende antidumpningsåtgärder innebär således inte att hela det förfarande som föregick antagandet av den förordningen automatiskt ogiltigförklaras Följaktligen, och såsom rådet har angett i sina skriftliga yttranden, inleder institutionerna systematiskt ett partiellt återupptagande av den ursprungliga undersökningen, i syfte att avhjälpa den rättsstridighet som den ursprungliga förordningen var behäftad med. Omfattningen av detta återupptagande är således begränsat till syftet att efterkomma unionsdomstolens dom. ( 30 )

35.

Jag delar således institutionernas uppfattning att det för att efterkomma den dom i vilken ogiltigheten slogs fast räcker med att gå tillbaka och avhjälpa den enskilda felaktighet som domstolen identifierat.

36.

Inte desto mindre är det viktigt att göra en distinktion mellan själva grunden för ogiltigförklaringen – i förevarande fall åsidosättandet av omsorgsplikten vid fastställandet av normalvärdet – och den materiella räckvidden av denna ogiltighetsgrund – det vill säga dess effekter (spridningseffekter) på den av domstolen ogiltigförklarade rättsakten som helhet. Räckvidden av ett förfarandefel måste nämligen bedömas utifrån den felaktighet som har konstaterats. ( 31 ) Det förefaller mig uppenbart att det kan förekomma fall där undersökningen i sin helhet har utförts på ett så undermåligt sätt att hela förfarandet bör göras om. Detta ska då emellertid framgå på ett tydligt sätt av den dom i vilken domstolen förklarat genomförandeförordningen ogiltig. Jag vill i detta avseende klargöra att domstolen i domen GLS inte ifrågasatte de övriga bestämmelserna i förordning nr 1355/2008 avseende till exempel skada, gemenskapsintresse och exportpris. Det ska särskilt påpekas att undersökningens bevisvärde i sig inte har ifrågasatts. Förfarandefelet bestod i stället av att det inte kunde säkerställas att valet av ett jämförbart tredjeland hade baserats på tillräckliga uppgifter.

37.

Det framgår av resonemanget ovan att kärnan i problematiken är frågan om gränserna för det utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna förfogar över när de ska verkställa en dom från domstolen i vilken en antidumpningsförordning har förklarats vara ogiltig. Detta utrymme är begränsat på så sätt att det ska nyttjas inom de gränser som utgörs av de mål som eftersträvas i grundförordningen. ( 32 )

38.

Jag vill påpeka att undersökningsperioden i artikel 6.1 i grundförordningen främst syftar till att säkerställa att de omständigheter som ligger till grund för fastställandet av dumpningen och av skadan inte påverkas genom de berörda tillverkarnas uppträdande efter det att antidumpningsförfarandet har inletts och att den slutgiltiga tull som införs när förfarandet har avslutats är ägnad att effektivt avhjälpa den skada som orsakas av dumpningen. ( 33 )

39.

I förevarande fall måste således bedömningen av ogiltighetsgrundens effekter göras mot bakgrund av frågan huruvida det är möjligt att – med beaktande av undersökningsperiodens ovannämnda syfte – avhjälpa det fel som domstolen konstaterade i domen GLS, utan att inleda en undersökning baserad på en mer aktuell period och på mer aktuella uppgifter. Det handlar med andra ord om att avgöra i vilken mån felet vad gäller fastställandet av normalvärdet kan ha påverkat bedömningen avseende dumpningen. ( 34 )

40.

Det framgår härvid av domen GLS att kommissonen gjorde sig skyldig till ett förfarandefel och inte ett materiellt fel. Av tillkännagivandet om återupptagande framgår att detta återupptagande ”endast [avser] valet av jämförbart land, om sådant finns, och fastställande av det normalvärde i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen som ska användas för beräkningen av en dumpningsmarginal”. ( 35 )

41.

Jag noterar att det i skälen 43 och 86 i den omtvistade genomförandeförordningen anförs två skäl till varför institutionerna gjorde det ifrågasatta valet. Dels anges att ”med tanke på att antidumpningstullar redan hade införts, skulle alla uppgifter som samlats in under en ny undersökningsperiod ha blivit snedvridna genom att antidumpningstullar redan fanns”, dels att ”de punkter som togs upp av parterna rörande att det för närvarande inte skulle finnas någon dumpning på ett lämpligare sätt kan diskuteras inom ramen för en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen”.

42.

Det anges dessutom i skäl 54 i den omtvistade genomförandeförordningen att ”[m]ed hänsyn tagen till parternas synpunkter och analysen av dessa samt bristen på samarbete med potentiella tillverkare i tredjeländer, trots kommissionens avsevärda ansträngningar, drogs slutsatsen att det inte gick att fastställa ett normalvärde på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi, såsom föreskrivs i artikel 2.7 a i grundförordningen”.

43.

Såsom rådet har påpekat medför dessutom de tullar som infördes genom den omtvistade genomförandeförordningen verkningar endast under den tid som återstår tills giltighetstiden för förordning nr 1355/2008 löper ut, och inte under fem år räknat från dagen för ikraftträdandet av den omtvistade genomförandeförordningen. Det rör sig således inte i de aktuella målen om en undersökning som inletts med tillämpning av artikel 5 i grundförordningen. I samma linje har kommissionen framhållit att den nya undersökningen har visat att förfarandefelet i själva verket inte haft någon som helst inverkan på undersökningsresultatet. Resultaten av den ursprungliga undersökningen är sålunda i största möjliga mån integrerade i resultatet av undersökningen såsom det kommer till uttryck i den omtvistade genomförandeförordningen. Inledandet av en helt ny undersökning, baserad på en mer aktuell undersökningsperiod, skulle ha inneburit avsevärda förseningar som hade varit oförsvarliga med hänsyn till unionsindustrins rätt till detta skydd och den omständigheten att förfarandefelet endast rörde en delaspekt.

44.

Jag anser följaktligen att det fel som begicks i förevarande fall vid fastställandet av ett jämförbart land inte inverkade på de övriga omständigheter som togs i beaktande vid beräkningen av antidumpningstullen. Härav följer att även om logiken i de gemensamma handelspolitiska reglerna vid en första anblick talar för en användning av så aktuella uppgifter som möjligt är det enligt min mening den administrativa logiken – enligt vilken en administrativ rättsakts lagenlighet inte kan ifrågasättas på grund av en senare förändring av den faktiska situationen – som i de aktuella målen får överhanden i dialektiken mellan dessa två utgångspunkter. Av detta följer att institutionerna inte överskred sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

45.

Mot bakgrund av det ovanstående kan det konstateras att det vid granskningen av den omtvistade genomförandförordningen inte har framkommit att förordningen är ogiltig.

46.

Utan att föregripa prövningen av de övriga ogiltighetsgrunder som anförts, föreslår jag att domstolen besvarar frågorna från Finanzgericht Düsseldorf och Finanzgericht Hamburg på följande sätt. Vid granskningen av rådets genomförandeförordning (EU) nr 158/2013 av den 18 februari 2013 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa beredda eller konserverade citrusfrukter (mandariner osv.) med ursprung i Folkrepubliken Kina, har det inte framkommit några omständigheter som medför att denna förordning är ogiltig.