7.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 260/36

1.

Ska begreppet ”kollektiva uppsägningar” i artikel 1.1 a i direktiv 98/59 (1), eftersom det omfattar varje ”upphörande av enskilda arbetstagares anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ av någon anledning som inte hänför sig till arbetstagaren personligen” (förutsatt att vissa tröskelvärden är uppnådda), med beaktande av att det är ett gemenskapsrättsligt begrepp, tolkas så, att begreppet utgör hinder för en nationell införlivandebestämmelse som begränsar omfattningen av detta begrepp till endast vissa typer av uppsägningar, närmare bestämt sådana som sker på ”ekonomiska, tekniska, organisatoriska eller produktionsrelaterade grunder”, såsom föreskrivs i artikel 51.1 i Estatuto de los Trabajadores?

2.

Ska vid beräkningen av antalet uppsägningar som ska beaktas för att fastställa huruvida det föreligger ”kollektiva uppsägningar” i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 98/59 — oavsett om det rör sig om ”uppsägningar från arbetsgivarens sida” (led a) eller om ”upphörande av enskilda arbetstagares anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ av någon anledning som inte hänför sig till arbetstagaren personligen … om antalet uppgår till minst fem” (led b) — även beaktas de individuella upphöranden av anställningsavtal som beror på att ett tidsbestämt anställningsavtal (som slutits för en viss tidsperiod, projekt eller arbetsuppgift) har löpt ut, såsom de som anges i artikel 49.1 c i Estatuto de los Trabajadores?

3.

Ska begreppet ”kollektiva uppsägningar som uppkommer på grund av anställningsavtal som gäller för begränsad tid eller för vissa arbetsuppgifter” i artikel [1.]2 a i direktiv 98/59 — som behandlar de situationer då direktivet inte ska tillämpas — definieras uteslutande på grundval av det rent kvantitativa kriteriet i artikel [1.]1 a eller krävs det därutöver att skälet för den kollektiva uppsägningen hänför sig till samma avtalsramar för kollektivanställning, som avser samma tidsperiod, projekt eller arbetsuppgifter?

4.

Mot bakgrund av att begreppet arbetsplats är ett gemenskapsrättsligt begrepp som är grundläggande för definitionen av vad som ska avses med ”kollektiva uppsägningar” i artikel 1.1 i direktiv 98/59, och med beaktande av att direktivet är en minimiregel (såsom framgår av dess artikel 5), kan begreppet arbetsplats tolkas så, att det är tillåtet med en bestämmelse genom vilken direktivet införlivas med medlemsstatens rättsordning (i Spaniens fall artikel 51.1 i Estatuto de los Trabajadores), i vilken beräkningen av tröskelvärdet endast sker på grundval av ”företaget” i dess helhet, vilket leder till att sådana situationer inte omfattas där tröskelvärdet skulle ha passerats om beräkningen istället hade skett på grundval av ”arbetsplatsen”?