—

T‑Mobile Austria GmbH, genom E. Lichtenberger, Rechtsanwalt,

—

Telekom-Control-Kommission, genom W. Feiel, Rechtsanwalt,

—

Hutchison Drei Austria Holdings GmbH och Hutchison Drei Austria GmbH, genom B. Burtscher, Rechtsanwalt,

—

A1 Telekom Austria AG, genom H. Kristoferitsch och S. Huber, Rechtsanwälte,

—

Österrikes regering, genom A. Posch, i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom G. Braun och L. Nicolae, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 4 och 9b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, s. 37) (nedan kallat ramdirektivet), och artikel 5.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, s. 21), i dess lydelse enligt direktiv 2009/140 (nedan kallat auktorisationsdirektivet).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan T‑Mobile Austria GmbH (nedan kallat T‑Mobile Austria) och Telekom-Control-Kommission (kontrollnämnd för telekommunikation) (nedan kallad TCK) rörande den sistnämndas beslut att inte låta T‑Mobile Austria delta som part i ett förfarande för beviljande av tillstånd till den ändring av aktieägarstrukturen som följde av Hutchison 3G Austria GmbH:s, sedermera Hutchison Drei Austria GmbH (nedan kallat Hutchison Drei Austria), övertagande av Orange Austria Telecommunication GmbH (nedan kallat Orange), samt rörande möjligheten att överklaga TCK:s beslut i nämnda förfarande.

3

Artikel 4 i ramdirektivet har rubriken ”Rätt att överklaga”. I punkt 1 i artikeln föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska säkerställa att det på nationell nivå finns fungerande system enligt vilka varje användare eller företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster, som berörs av ett beslut av en nationell regleringsmyndighet, har rätt att överklaga beslutet till en besvärsinstans som är oberoende av de inblandade parterna. Denna instans, som kan vara en domstol, ska ha den kompetens som är nödvändig för att den effektivt ska kunna utföra sina uppgifter. Medlemsstaterna ska säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till ärendet i sak och att det finns ett effektivt förfarande för överklagande.

...”

4

Artikel 8 i ramdirektivet har rubriken ”Allmänna mål och regleringsprinciper”. I punkt 2 i artikeln föreskrivs följande:

”De nationella regleringsmyndigheterna skall främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster och därvid bland annat

...

…

5

I artikel 9b i ramdirektivet, som har rubriken ”Överlåtelse eller hyra av individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser”, föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att företag får överlåta eller hyra ut individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser inom de band där denna möjlighet erbjuds i genomförandeåtgärderna som antagits i enlighet med punkt 3 till andra företag, i enlighet med de villkor som är knutna till nyttjanderätter till radiofrekvenser och i enlighet med nationella förfaranden.

Inom övriga band får medlemsstaterna även tillåta företag att överlåta eller hyra ut individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser till andra företag i enlighet med nationella förfaranden.

...

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att ett företags avsikt att överlåta nyttjanderätter till radiofrekvenser och den faktiska överföringen av dessa anmäls i enlighet med nationella förfaranden till den behöriga nationella myndighet som har ansvaret för tilldelningen av individuella nyttjanderätter och att de offentliggörs. …

...”

6

Artikel 5 i auktorisationsdirektivet har rubriken ”Nyttjanderätter till radiofrekvenser och nummer”. I punkterna 2 och 6 i denna artikel föreskrivs följande:

”2.   ...

Utan att det påverkar de särskilda kriterier och förfaranden som medlemsstaterna antagit för att bevilja nyttjanderätter till radiofrekvenser för leverantörer av innehåll i radio- och tv-sändningar för att verka för de mål som avser allmänintressena i enlighet med gemenskapslagstiftningen, ska nyttjanderätterna till radiofrekvenser och nummer beviljas genom öppna, objektiva, icke-diskriminerande och proportionella förfaranden med god insyn och, i fråga om radiofrekvenser, i enlighet med bestämmelserna i artikel 9 i [ramdirektivet]. Ett undantag från kravet på öppna förfaranden kan tillämpas om det krävs att man beviljar leverantörerna av innehållstjänster för radio- eller tv-sändning individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser för att uppnå ett mål av allmänt intresse som medlemsstaterna fastställt i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

Medlemsstaterna ska vid beviljandet av nyttjanderätten ange om denna kan överlåtas av rättsinnehavaren och på vilka villkor detta kan ske. I fråga om radiofrekvenser ska sådana bestämmelser vara förenliga med artiklarna 9 och 9b i [ramdirektivet].

...

6.   De behöriga nationella myndigheterna ska säkerställa att radiofrekvenserna används effektivt i enlighet med artiklarna 8.2 och 9.2 i [ramdirektivet]. De ska säkerställa att konkurrensen inte snedvrids av någon överlåtelse eller ackumulering av nyttjanderätter till radiofrekvenser. För detta ändamål får medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder, som t.ex. att minska, återkalla eller tvinga fram en försäljning av en nyttjanderätt för radiofrekvenser.”

7

I 8 § i den allmänna förvaltningslagen (Allgemeines Verwaltungsverfahrensgesetz) föreskrivs följande:

”Med intressenter avses personer som utnyttjar en myndighets verksamhet eller som berörs av densamma. Om personerna dessutom, med avseende på denna verksamhet, har ett rättsanspråk eller ett rättsligt intresse är personerna parter.”

8

I 54 § 1 i 2003 års telekommunikationslag (Telekommunikationsgesetz 2003) (BGBl. I, 70/2003) (nedan kallad TKG 2003), som har rubriken ”Tilldelning av frekvenser”, föreskrivs följande:

”Tilldelning av frekvenser sker enligt planen för användning och tilldelning av frekvenser i enlighet med objektiva, transparenta, icke-diskriminerande och proportionerliga kriterier, med tillämpning av transparenta och objektiva förfaranden samt med iakttagande av principerna om tjänste- och teknikneutralitet.”

9

I 55 § TKG 2003, som har rubriken ”Regleringsmyndighetens tilldelning av frekvenser”, föreskrivs följande:

”1)   Regleringsmyndigheten ska tilldela de frekvenser som har överlåtits till den till den sökande som uppfyller de allmänna villkoren i 55 § 2 andra raden och som kan säkerställa den mest effektiva användningen av frekvenserna. …

2)   Regleringsmyndigheten ska tilldela frekvenserna i enlighet med principerna om ett öppet, opartiskt och icke-diskriminerande förfarande samt kostnadseffektivitet. Frekvenserna ska tilldelas efter offentlig anbudsinfordran

...

...”

10

I 56 § TKG 2003, som har rubriken ”Överlåtelse av frekvenser, ändring av aktieägarstrukturen”, föreskrivs följande:

”1)   För överlåtelse av nyttjanderätter till frekvenser som tilldelats av regleringsmyndigheten krävs förhandsgodkännande av denna myndighet. Regleringsmyndigheten ska offentliggöra ansökan om tillstånd till överlåtelsen av nyttjanderätter till frekvenser samt beslutet i ärendet. Regleringsmyndigheten fattar beslut på grundval av en bedömning av överlåtelsens inverkan i det enskilda fallet, bland annat i tekniskt hänseende, på konkurrensen. Tillstånd kan beviljas på villkor att vissa skyldigheter uppfylls om detta krävs för att förhindra att konkurrensen begränsas. Ansökan om tillstånd ska avslås om konkurrensen, trots de föreskrivna skyldigheterna, riskerar att begränsas.

1a)   Om det beträffande en överlåtelse av nyttjanderätter till frekvenser visar sig att det sätt på vilket frekvenserna nyttjas och omfattningen av nyttjandet måste ändras för att undvika negativa återverkningar i tekniskt hänseende för konkurrensen, ska en sådan ändring genomföras i enlighet med bestämmelserna i artikel 57.

2)   Väsentliga ändringar i aktieägarstrukturen i bolag som tilldelats nyttjanderätter till frekvenser i enlighet med det förfarande som föreskrivs i 55 §, kräver förhandstillstånd av regleringsmyndigheten. 55 § 1 tredje till sista meningen gäller i tillämpliga delar.

...”

11

I 57 § 4 TKG 2003, som har rubriken ”Ändring av tilldelningen av frekvenser”, föreskrivs följande:

”På begäran av nyttjanderättsinnehavaren får regleringsmyndigheten (54 § 3) ändra den föreskrivna användningen av frekvenserna. ...”

12

Av de handlingar i målet som domstolen förfogar över följer att målet vid den nationella domstolen har sin upprinnelse i Hutchison Drei Austrias övertagande av Orange, som tillhörde Stubai SCA och Orange Belgium SA. A1 Telekom Austria AG (nedan kallat A1 Telekom Austria) deltog i denna transaktion genom att överlåta vissa nyttjanderätter till radiofrekvenser, vilka innehas av den nya enhet som skapades genom övertagandet.

13

Den 7 maj 2012 anmäldes nämnda transaktion mellan Hutchison Drei Austria och Orange till Europeiska kommissionen. Transaktionen utgjorde en koncentration enligt artikel 3.1 b i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (EUT L 24, s. 1).

14

Den 23 maj 2012 ansökte Hutchison Drei Austria och Orange, i enlighet med 56 § 2 TKG 2003, om tillstånd hos TCK till att genomföra den ändring av aktieägarstrukturen som följde av koncentrationen.

15

Den 9 juli 2012 ansökte A1 Telekom Austria, Hutchison Drei Austria och Orange om tillstånd till överlåtelsen av vissa frekvenser i enlighet med 56 § 1 TKG 2003.

16

Den 10 juli 2012 inkom T‑Mobile Austria med synpunkter till TCK inom ramen för det förfarande som Hutchison Drei Austria och Orange hade inlett den 23 maj 2012. I dessa synpunkter ifrågasatte T‑Mobile Austria Hutchison Drei Austrias övertagande av Orange och ändringen av dessa företags aktieägarstrukturer. T‑Mobile Austria begärde att dessa företag skulle åläggas skyldigheter för att undvika att konkurrensen begränsades.

17

Den 10 december 2012 begärde T‑Mobile Austria att TCK skulle erkänna företaget som part i detta förfarande, i den mening som avses i 8 § i den allmänna förvaltningslagen. T‑Mobile Austria begärde dels att det skulle ges rätt att höras formellt inom ramen för nämnda förfarande samt att det skulle underrättas om sökandenas inlagor, sakkunnigutlåtanden, förhandlingsprotokoll och det slutgiltiga beslutet, dels att det skulle ges möjlighet att överklaga detta beslut.

18

Genom beslut av den 12 december 2012 lämnade kommissionen tillstånd till den koncentration som planerades av de nämnda företagen under förutsättning att vissa åtaganden iakttogs. Inom ramen för detta förfarande gavs T‑Mobile Austria tillstånd att närvara vid det muntliga hörandet i egenskap av berörd tredje part och deltog i det marknadstest som ägde rum avseende Hutchison Drei Austrias åtaganden.

19

Den 13 december 2012 gav TCK också tillstånd till den ändring av aktieägarstrukturen som Hutchison Drei Austria och Orange hade ansökt om, under förutsättning att bland annat de villkor som hade uppställts av kommissionen var uppfyllda och att dessa företag överlät vissa nyttjanderätter till frekvenser till A1 Telekom Austria. TCK gav på så sätt tillstånd till Hutchison Drei Austrias och Oranges överlåtelse av nyttjanderätter till radiofrekvenser till A1 Telekom Austria. TCK avslog T‑Mobiles begäran om att betraktas som part i förfarandet för beviljande av tillstånd till ändringen av Hutchison Drei Austrias och Oranges aktieägarstruktur.

20

I det beslut genom vilket T‑Mobile Austrias sistnämnda begäran avslogs bedömde TCK att vare sig nationell lagstiftning eller unionslagstiftning kräver att ett företag, som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster och som oroar sig för att en ändring av konkurrenternas aktieägarstruktur ska skada företaget ekonomiskt, ska ges ställning som part i förfarandet för beviljande av tillstånd till denna ändring.

21

T‑Mobile Austria överklagade TCK:s beslut till Verwaltungsgerichtshof (högsta förvaltningsdomstolen). Till stöd för överklagandet gjorde T‑Mobile Austria gällande att, inom ramen för ett förfarande för tillstånd, av den nationella regleringsmyndigheten, till en ändring av företags aktieägarstruktur eller för överlåtelse, av den nationella regleringsmyndigheten, av nyttjanderätter till radiofrekvenser, ska en konkurrent som själv förfogar över nyttjanderätter till radiofrekvenser anses vara berörd i den mening som avses i artikel 4.1 i ramdirektivet. T‑Mobile Austria åberopade i detta hänseende domen i målet Tele2 Telecommunication (C‑426/05, EU:C:2008:103).

22

Den hänskjutande domstolen frågar sig huruvida T‑Mobile Austria, som innehar nyttjanderätter till radiofrekvenser, ska anses vara berörd, i den mening som avses i artikel 4.1 i ramdirektivet, av ett beslut som antagits inom ramen för ett förfarande för beviljande av tillstånd till den ändring av aktieägarstrukturen som följer av sammanslagningen/förvärvet av andra företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster. Nämnda domstol har anfört att, i enlighet med den dom som den meddelade den 26 mars 2008, ska T‑Mobile Austria ges ställning som part i detta förfarande, i den mening som avses i 8 § i den allmänna förvaltningslagen, om företaget ska anses vara berört i den mening som avses i denna artikel.

23

Den hänskjutande domstolen har anfört att nämnda förfarande vid en första anblick inte ger några direkta rättigheter åt en tredje man vars rättsliga ställning förblir densamma i den mån som denne kan fortsätta att på samma sätt använda de radiofrekvenser som den redan har tilldelats. Enligt nämnda domstol kan det emellertid inte uteslutas att klaganden, i egenskap av innehavare av nyttjanderätter till radiofrekvenser, ska anses vara berörd i den mening som avses i artikel 4.1 i ramdirektivet.

24

Den hänskjutande domstolen har nämligen noterat att, i ett förfarande som syftar till att ändra aktieägarstrukturen för företag som innehar nyttjanderätter till radiofrekvenser, kan lämpliga kompletterande åtgärder behöva vidtas för att undvika snedvridning av konkurrensen till följd av tilldelningen av dessa rättigheter. I artikel 5.6 sista meningen i auktorisationsdirektivet anges uttryckligen ”försäljning av en nyttjanderätt för radiofrekvenser”. Det är just detta som har hänt i förevarande fall, konstaterar nämnda domstol. Hutchison Drei Austrias övertagande av Orange gav upphov till oro för en sådan snedvridning av konkurrensen vilket föranledde TCK:s bedömning att det var nödvändigt att det förstnämnda företaget överlät en del av sina nyttjanderätter till radiofrekvenser till ett annat företag. Enligt den hänskjutande domstolen påverkar en sådan skyldighet emellertid inte bara den rättsliga ställningen för det företag som innehar nyttjanderätter vilka ska överlåtas och för det företag som förvärvar dessa rättigheter, utan också den rättsliga ställningen för andra företag som redan innehar nyttjanderätter till radiofrekvenser, såsom T‑Mobile Austria, vilka är potentiella förvärvare eller vilkas andelar av radiofrekvenserna ändras till följd av sammanslagningen och den delvisa överlåtelse av nyttjanderätter till radiofrekvenser till ett annat företag som åläggs för att mildra den negativa inverkan på konkurrensen av denna sammanslagning.

25

Den hänskjutande domstolen har tillagt att kandidaterna, inom ramen för den nationella regleringsmyndighetens preliminära tilldelning av radiofrekvenser, utgör en sammanhållen grupp under förfarandet och att denna tilldelning av radiofrekvenser ska ske med beaktande av de principer om ett öppet och icke-diskriminerande förfarande med god insyn som föreskrivs i artikel 5.2 i auktorisationsdirektivet. Eventuella senare överlåtelser av nyttjanderätter till radiofrekvenser, vilka ändrar denna tilldelning, ska således också ske med beaktande av dessa principer, oberoende av om de följer av avtal eller beordras av den nationella regleringsmyndigheten med stöd av artikel 5.6 i detta direktiv.

26

Verwaltungsgerichtshof beslutade under dessa omständigheter att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Ska artiklarna 4 och 9b i ramdirektivet och artikel 5.6 i auktorisationsdirektivet tolkas så, att en konkurrent ska anses vara ’berörd’, i den mening som avses i artikel 4.1 i ramdirektivet, i ett nationellt förfarande enligt artikel 5.6 i auktorisationsdirektivet?”

27

Genom beslut av domstolens ordförande av den 30 september 2013 avslogs den hänskjutande domstolens begäran om att förevarande begäran om förhandsavgörande skulle handläggas skyndsamt i enlighet med artikel 23a i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 105 i domstolens rättegångsregler.

28

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artiklarna 4.1 och 9b i ramdirektivet samt artikel 5.6 i auktorisationsdirektivet ska tolkas så, att ett företag som innehar nyttjanderätter till radiofrekvenser samt konkurrerar med företag som är parter i ett förfarande för beviljande av tillstånd till en sådan överlåtelse av nyttjanderätter till radiofrekvenser som föreskrivs i nämnda artikel 5.6, kan anses vara berört av ett beslut som en nationell regleringsmyndighet antagit inom ramen för nämnda förfarande, i den mening som avses i artikel 4.1 i ramdirektivet och, följaktligen, ska ges rätt att delta i nämnda förfarande.

29

T‑Mobile Austria och kommissionen har gjort gällande att denna fråga ska besvaras jakande. Hutchison Drei Austria, Hutchison Drei Austria Holdings GmbH, A1 Telekom Austria och den österrikiska regeringen har däremot gjort gällande att frågan ska besvaras nekande. De sistnämnda har bland annat preciserat att artikel 5.6 i auktorisationsdirektivet inte ger ett företag, som inte är part i det förfarande för överlåtelse av nyttjanderätter till radiofrekvenser som föreskrivs i denna bestämmelse, någon rätt att delta i detta förfarande.

30

I artikel 4.1 i ramdirektivet föreskrivs att ”medlemsstaterna ska säkerställa att det på nationell nivå finns fungerande system enligt vilka varje användare eller företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster, som berörs av ett beslut av en nationell regleringsmyndighet, har rätt att överklaga beslutet till en besvärsinstans som är oberoende av de inblandade parterna”.

31

Begreppet användare eller företag som berörs av ett beslut av en nationell regleringsmyndighet definieras emellertid inte i ramdirektivet.

32

Vid tolkningen av en unionsrättslig bestämmelse ska enligt fast rättspraxis inte bara dess lydelse beaktas utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom Tele2 Telecommunication, EU:C:2008:103, punkt 27, och dom The Number (UK) och Conduit Enterprises, C‑16/10, EU:C:2011:92, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

33

Det ska erinras om att domstolen redan har fastställt att artikel 4 i ramdirektivet utgör ett uttryck för principen om ett effektivt domstolsskydd, enligt vilken det åligger medlemsstaternas domstolar att säkerställa det rättsliga skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom Tele2 Telecommunication, EU:C:2008:103, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

34

I det typfall som avses i artikel 4 i ramdirektivet är medlemsstaterna således skyldiga att föreskriva en möjlighet att överklaga till en dömande instans för att skydda användares och företags rättigheter enligt unionsrätten. Av detta följer att skyldigheten att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd enligt artikel 4 i ramdirektivet även ska tillämpas vad beträffar användare och företag som kan ha rättigheter enligt unionsrätten, exempelvis enligt direktiv som rör telekommunikationer, och vars rättigheter påverkas av ett beslut som fattats av en nationell regleringsmyndighet (dom Tele2 Telecommunication, EU:C:2008:103, punkterna 31 och 32).

35

Med beaktande härav har domstolen, i ett mål rörande det förfarande för marknadsanalys som föreskrivs i artikel 16 i ramdirektivet, fastställt att företag som konkurrerar med ett företag med betydande inflytande på den relevanta marknaden, vilka potentiellt kan erhålla rättigheter motsvarande de föreskrivna specifika skyldigheter som en nationell regleringsmyndighet ålägger företaget med betydande inflytande, kan anses vara berörda, i den mening som avses i artikel 4.1 i ramdirektivet, av beslut av denna myndighet som innebär att dessa skyldigheter ändras eller upphävs (se, för ett liknande resonemang, dom Tele2 Telecommunication, EU:C:2008:103, punkt 36).

36

För övrigt har domstolen anfört att enligt artikel 8.2 i ramdirektivet ska de nationella regleringsmyndigheterna främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster och därvid bland annat säkerställa att det inte uppstår någon snedvridning eller begränsning av konkurrensen inom sektorn för elektronisk kommunikation. En strikt tolkning av artikel 4.1 i ramdirektivet, enligt vilken denna bestämmelse inte skulle ge andra personer än dem till vilka de nationella regleringsmyndigheternas beslut riktar sig rätt att överklaga, låter sig därför svårligen förenas med de allmänna syften och principer för de nationella regleringsmyndigheternas arbete som följer av artikel 8 i nämnda direktiv, däribland särskilt syftet att främja konkurrensen (se, för ett liknande resonemang, dom Tele2 Telecommunication, EU:C:2008:103, punkterna 37 och 38).

37

Såsom generaladvokaten har anfört i punkt 74 i sitt förslag till avgörande avser artikel 4.1 i ramdirektivet bland annat alla företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster. Denna bestämmelse ska således anses avse såväl det eller de företag som beslutet i fråga riktar sig till som de andra företag vilka tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, och som kan vara konkurrenter till detta/dessa företag, i den mån som beslutet i fråga kan påverka deras ställning på marknaden.

38

Det ska också noteras att medlemsstaterna enligt artikel 8 i ramdirektivet ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna vidtar alla rimliga åtgärder för att främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationstjänster, genom att kontrollera att det inte uppstår någon snedvridning eller begränsning av konkurrensen inom sektorn för elektronisk kommunikation och genom att avlägsna kvarvarande hinder för tillhandahållande av sådana tjänster (se, för ett liknande resonemang, dom Centro Europa 7, C‑380/05, EU:C:2008:59, punkt 81, och dom kommissionen/Polen, C‑227/07, EU:C:2008:620, punkterna 62 och 63).

39

Ett företag som T‑Mobile Austria ska således anses vara berört, i den mening som avses i artikel 4.1 i ramdirektivet, av ett beslut som en nationell regleringsmyndighet antagit inom ramen för ett förfarande som föreskrivs i direktiven om elektronisk kommunikation när företaget, vilket tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, konkurrerar med det eller de företag till vilket/vilka den nationella regleringsmyndighetens beslut riktar sig, för det fall myndigheten antar beslutet inom ramen för ett förfarande som syftar till att säkerställa konkurrensen och om beslutet i fråga kan påverka det förstnämnda företagets ställning på marknaden.

40

I förevarande fall rör den fråga som ställts av den hänskjutande domstolen en konkurrents rättigheter inom ramen för ett förfarande för beviljande av tillstånd till en ändring av konkurrerande företags aktieägarstrukturer, vilken medför att radiofrekvenser tillhörande de företag som deltar i förfarandet överlåts och därmed att fördelningen av radiofrekvenser mellan de företag som är aktiva på marknaden ändras. Det är klarlagt att det rör sig om ett förfarande vilket TCK genomför med stöd av 56 § 2 TKG 2003, genom vilken artikel 5.6 i auktorisationsdirektivet, rörande överlåtelse av nyttjanderätter till radiofrekvenser, har införlivats med österrikisk rätt.

41

Det ska följaktligen fastställas huruvida de beslut som en nationell regleringsmyndighet kan anta med stöd av artikel 5.6 i auktorisationsdirektivet syftar till att säkerställa konkurrensen och huruvida sådana beslut kan påverka ställningen på marknaden för ett företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster och som konkurrerar med det eller de företag till vilket/vilka dessa beslut riktar sig.

42

Vad avser förfarandena för överlåtelse av nyttjanderätter till radiofrekvenser föreskriver artikel 9b.1 i ramdirektivet att medlemsstaterna ska säkerställa att företag får överlåta individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser, i enlighet med de villkor som är knutna till nyttjanderätter till radiofrekvenser och i enlighet med nationella förfaranden.

43

Enligt artikel 5.2 andra stycket i auktorisationsdirektivet ska medlemsstaterna, när nyttjanderätter till radiofrekvenser tilldelas för första gången, säkerställa att dessa beviljas genom öppna, objektiva, icke-diskriminerande och proportionella förfaranden med god insyn samt i enlighet med bestämmelserna i artikel 9 i ramdirektivet.

44

Dessutom ska den nationella regleringsmyndigheten, enligt artikel 5.6 i auktorisationsdirektivet, bland annat säkerställa att konkurrensen inte snedvrids av någon överlåtelse eller ackumulering av nyttjanderätter till radiofrekvenser.

45

Såsom tribunalen erinrat om i punkt 38 ovan ska medlemsstaterna i synnerhet, enligt artikel 8.2 i ramdirektivet, säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna vidtar alla rimliga åtgärder för att främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationstjänster, genom att kontrollera att det inte uppstår någon snedvridning eller begränsning av konkurrensen inom sektorn för elektronisk kommunikation och genom att avlägsna kvarvarande hinder för tillhandahållande av sådana tjänster.

46

Av detta följer att förfarandet för överlåtelse av nyttjanderätter till radiofrekvenser, vilket bland annat omfattas av artikel 5.6 i auktorisationsdirektivet, och därmed det förfarande vid TCK som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, syftar till att säkerställa konkurrensen.

47

Såsom framgår av beslutet om hänskjutande konkurrerar klaganden i målet vid den nationella domstolen (T‑Mobile Austria) för övrigt direkt med de företag som deltar i överlåtelsen av frekvenser (Orange, Hutchison Drei Austria och A1 Telekom Austria) på marknaden för elektroniska kommunikationstjänster. Klaganden ska följaktligen anses vara berörd av ett sådant beslut av en nationell regleringsmyndighet som är i fråga vid den nationella domstolen, då överlåtelsen av Oranges och Hutchison Drei Austrias nyttjanderätter till radiofrekvenser till A1 Telekom Austria ändrar dessa företags andelar av radiofrekvenser och följaktligen påverkar T‑Mobile Austrias ställning på nämnda marknad.

48

Av det anförda följer att den ställda frågan ska besvaras enligt följande. Artiklarna 4.1 och 9b i ramdirektivet samt artikel 5.6 i auktorisationsdirektivet ska tolkas så, att ett företag, under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen, kan anses vara berört, i den mening som avses i artikel 4.1 i ramdirektivet, om företaget, som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, konkurrerar med ett eller flera företag som är part/parter i ett sådant förfarande för beviljande av tillstånd till överlåtelse av nyttjanderätter till radiofrekvenser som föreskrivs i nämnda artikel 5.6, till vilket/vilka den nationella regleringsmyndighetens beslut riktar sig, och detta beslut kan påverka det förstnämnda företagets ställning på marknaden.

49

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Artiklarna 4.1 och 9b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, och artikel 5.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv), i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, ska tolkas så, att ett företag, under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen, kan anses vara berört, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2002/21, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, om företaget, som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, konkurrerar med ett eller flera företag som är part/parter i ett sådant förfarande för beviljande av tillstånd till överlåtelse av nyttjanderätter till radiofrekvenser som föreskrivs i nämnda artikel 5.6, till vilket/vilka den nationella regleringsmyndighetens beslut riktar sig, och detta beslut kan påverka det förstnämnda företagets ställning på marknaden.