This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62013CA0018
Case C-18/13: Judgment of the Court (Seventh Chamber) of 13 February 2014 (request for a preliminary ruling from the Administrativen sad Sofia-grad — Bulgaria) — Maks Pen EOOD v Direktor na Direktsia ‘Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika’ Sofia, formerly Direktor na Direktsia ‘Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto’ Sofia (Taxation — Common system of value added tax — Directive 2006/112/EC — Deduction of input tax — Supplies made — Tax inspection — Supplier not having the necessary resources — Concept of tax evasion — Obligation to make a finding of tax evasion of the court’s own motion — Requirement that the service actually be supplied — Requirement to keep accounts in sufficient detail — Legal proceedings — National court prohibited from classifying the tax evasion as a criminal offence and adversely affecting the applicant’s situation)
Mål C-18/13: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 13 februari 2014 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen Sad Sofia-grad — Bulgarien) — ”Maks Pen” EOOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Sofia, tidigare Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” Sofia (Beskattning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Tillhandahållna tjänster — Kontroll — Tillhandahållare som inte har tillräckliga medel — Begreppet skatteundandragande — Skyldighet att ex officio fastslå skatteundandragande — Krav på att tjänsten verkligen tillhandahålls — Skyldighet att föra tillräckligt detaljerade räkenskaper — Process — Förbud för domstolen att kvalificera undandragandet som brottsligt och försämra sökandens situation)
Mål C-18/13: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 13 februari 2014 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen Sad Sofia-grad — Bulgarien) — ”Maks Pen” EOOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Sofia, tidigare Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” Sofia (Beskattning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Tillhandahållna tjänster — Kontroll — Tillhandahållare som inte har tillräckliga medel — Begreppet skatteundandragande — Skyldighet att ex officio fastslå skatteundandragande — Krav på att tjänsten verkligen tillhandahålls — Skyldighet att föra tillräckligt detaljerade räkenskaper — Process — Förbud för domstolen att kvalificera undandragandet som brottsligt och försämra sökandens situation)
EUT C 93, 29.3.2014, p. 16–17
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
29.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 93/16 |
Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 13 februari 2014 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen Sad Sofia-grad — Bulgarien) — ”Maks Pen” EOOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Sofia, tidigare Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” Sofia
(Mål C-18/13) (1)
(Beskattning - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Avdrag för ingående mervärdesskatt - Tillhandahållna tjänster - Kontroll - Tillhandahållare som inte har tillräckliga medel - Begreppet skatteundandragande - Skyldighet att ex officio fastslå skatteundandragande - Krav på att tjänsten verkligen tillhandahålls - Skyldighet att föra tillräckligt detaljerade räkenskaper - Process - Förbud för domstolen att kvalificera undandragandet som brottsligt och försämra sökandens situation)
2014/C 93/25
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Administrativen Sad Sofia-grad
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Maks Pen EOOD
Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Sofia, tidigare Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” Sofia
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Administrativen sad Sofia-grad — Tolkning av artiklarna 63, 178.1 a, 226.1 punkt 6, 242 och 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Begreppet ”skatteundandragande” — En på fakturan angiven uppgift om en leverantör som saknar den personal, det material och de tillgångar som krävs för att kunna tillhandahålla tjänsten — Avsaknad av räkenskapsbevis — Falska handlingar som har upprättats som motivera tillhandahållandet av tjänsten — Skyldighet för den nationella domstolen att ex officio fastställa skatteundandragande — Ett villkor för rätt till avdrag är att tjänsten faktiskt har tillhandahållits — Iakttagande av internationell redovisningsstandard krävs för att tillgodose behovet av tillräckligt detaljerade räkenskaper för att möjliggöra en kontroll av huruvida det föreligger en avdragsrätt — Fråga huruvida det är nödvändigt att på fakturorna ange att tjänsten faktiskt har tillhandahållits — Nationell lagstiftning enligt vilken tjänsten anses ha tillhandahållits den dag då villkoren för erkännandet av intäkterna från denna tjänst uppkom enligt relevant lagstiftning
Domslut
1. |
Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att det utgör hinder för att en beskattningsbar person gör avdrag för mervärdesskatt som anges på fakturor som utfärdats av en leverantör, när det, trots att tjänsten har tillhandahållits, framgår att den inte har tillhandahållits av denna leverantör eller dennes underleverantör, bland annat därför att leverantören och underleverantören inte förfogade över den personal, det material och de tillgångar som krävdes, att kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsten inte har angetts i redovisningen och att ställningen för personerna som har undertecknat vissa handlingar för leverantörerna visat sig vara oriktig. Detta gäller under förutsättning att dessa omständigheter utgör skatteundandragande och att det fastslås, med beaktande av de objektiva omständigheter som anförts av skattemyndigheten, att den beskattningsbara personen kände till eller borde ha känt till att den transaktion som åberopats till stöd för avdragsrätten ingick i skatteundandragandet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva. |
2. |
När de nationella domstolarna är skyldiga eller har möjligheten att ex officio beakta rättsliga grunder som följer av en tvingande regel i nationell rätt, måste de också göra detta i förhållande till en tvingande regel i unionsrätten såsom den regel som kräver att nationella myndigheter och domstolar nekar avdragsrätt för mervärdesskatt om det mot bakgrund av objektiva omständigheter är fastslaget att avdragsrätten har åberopats på ett sätt som utgör skatteundandragande eller missbruk. Vid prövningen av huruvida åberopandet av avdragsrätten utgör skatteundandragande eller missbruk ankommer det på de nationella domstolarna att i möjligaste mån tolka den nationella rätten mot bakgrund av ordalydelsen och syftet med direktiv 2006/112 för att uppnå det resultat som avses i direktivet. Detta kräver att de nationella domstolarna gör allt som ligger inom deras behörighet, med hänsyn till den nationella rätten i dess helhet och med tillämpning av de tolkningsmetoder som är erkända i nationell rätt. |
3. |
Direktiv 2006/112 — vilket särskilt, enligt artikel 242, kräver att varje beskattningsbar person ska föra tillräckligt detaljerade räkenskaper för att mervärdesskatt ska kunna tillämpas och kunna kontrolleras av skattemyndigheten — ska tolkas så, att det inte utgör hinder för att den berörda medlemsstaten, inom de gränser som anges i artikel 273 i direktivet, kräver av varje beskattningsbar person att denne i detta hänseende följer samtliga nationella bestämmelser om redovisning, vilka överensstämmer med internationella redovisningsstandarder. Detta gäller under förutsättning att de vidtagna åtgärderna inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen att säkerställa en riktig uppbörd av skatten och att förebygga skatteundandragande. I detta hänseende utgör direktiv 2006/112 hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken tillhandahållandet av en tjänst anses äga rum vid den tidpunkt då villkoren för erkännandet av intäkterna som härrör från den har uppfyllts. |