10.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 343/6

1.

Utgör proportionalitetsprincipen som kommer till uttryck i artikel 56 FEUF och i artiklarna 15–17 i stadgan om de grundläggande rättigheterna hinder mot en nationell lagstiftning som de i det nationella målet relevanta bestämmelserna i 3–5 §§ samt 14 och 21 §§ GSpG [Glückspielgesetz], enligt vilka det enbart är tillåtet att anordna hasardspel med spelautomater på villkor att ett föregående tillstånd — av vilka enbart ett begränsat antal står till förfogande — har beviljats och som både är straffbelagt och kan medföra direkta påföljder i form av förverkande och förstöring av automaterna, fastän staten hittills, såvitt framgår, inte vid ett enda förfarande vid domstol eller administrativt förfarande har styrkt att därmed sammanhängande kriminalitet eller spelberoende faktiskt utgör ett väsentligt problem som inte kan avhjälpas genom en kontrollerad expansion av tillåtna spelverksamheter, utan endast genom en kontrollerad måttfull expansion genom en monopolist (respektive mycket få oligopolister)?

2.

För det fallet att den första frågan ska besvaras nekande: Utgör proportionalitetsprincipen som kommer till uttryck i artikel 56 FEUF och i artiklarna 15–17 i stadgan om de grundläggande rättigheterna hinder för sådana nationella bestämmelser som 52–54 §§ GSpG, 56a § GSpG och 168 § StGB [Strafgesetzbuch], vilken genom obestämda lagdefinitioner även medför en närapå fullständig kriminalisering av ett stort antal personer som endast är avlägset medverkande (bland annat personer med hemvist i andra av Europeiska unionens medlemsstater, såsom sådana personer som enbart saluför, lånar ut eller hyr ut spelautomater)?

3.

För det fallet att även den andra frågan ska besvaras nekande: Utgör de demokratiska och rättsstatliga krav som uppenbart ligger till grund för artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och/eller kravet på rättvisa och effektivitet i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och/eller skyldigheten att lämna insyn enligt artikel 56 FEUF och/eller förbudet mot dubbelbestraffning i stadgan om de grundläggande rättigheterna hinder för sådana nationella bestämmelser som 52–54 §§ GSpG, 56a § GSpG och 168 § StGB, vars inbördes avgränsning i avsaknad av entydig lagstiftning medborgarna knappast kan förutse i förhand, utan vilken först kan klarläggas i det enskilda fallet genom ett omfattande formellt förfarande som emellertid är förenat med långtgående skillnader ifråga om behörighet (förvaltningsmyndighet eller domstol), befogenhet att vidta åtgärder, den stigmatisering som är kopplad till detta och den processuella ställningen (till exempel omvänd bevisbörda)?

4.

För det fallet att en av de tre första frågorna ska besvaras jakande: Utgör artikel 56 FEUF och/eller artiklarna 15–17 och/eller artikel 50 i stadgan om de grundläggande rättigheterna hinder mot en bestraffning av personer som står i ett särskilt nära förhållande till spelautomater enligt 2 § första stycket punkt 1 och 2 § andra stycket GSpG och/eller ett beslagtagande, respektive ett förverkande av dessa apparater och/eller en stängning av hela företaget för sådana personer?