Talan väckt den 20 maj 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-244/11)

2011/C 219/13

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Zαvvós och E. Montaguti)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Den omständigheten att det i artikel 11.1 i förening med artikel 11.2 i lag 3631/2008 föreskrivs ett krav på förhandstillstånd från Diypourgiki Epitropi Apokratikopoiiseon (interministeriella privatiseringskommittén) för att förvärva rösträtter som motsvarar 20 procent eller mer av det totala aktiekapitalet i bolag av nationell strategisk betydelse, innebär enligt kommissionen en begränsning av den fria rörligheten för kapital (artikel 63 FEUF) och av etableringsfriheten (artikel 49 FEUF). Även om de aktuella åtgärderna inte är diskriminerande, såsom den grekiska regeringen gör gällande, kan de avhålla ekonomiska aktörer från att investera kapital i bolag av nationell strategisk betydelse och därmed från att etablera sig i Grekland.

Vidare anser kommissionen att artikel 11.3 i lag 3631/2008, där det föreskrivs en mekanism med efterhandskontroll från ekonomi- och finansministerns sida av vissa frågor av avgörande betydelse angående bolaget, begränsar den fria rörligheten för kapital (artikel 63 FEUF) och etableringsfriheten (artikel 49 FEUF), eftersom den ger staten en möjlighet att av administrativa skäl, som uppstår senare och således inte var kända från början, ogiltigförklara beslut som har betydelse för bolaget. Detta innebär att aktieägarnas befogenhet att efter eget omdöme genomföra sina beslut begränsas och att deras faktiska deltagande i ledningen och kontrollen av bolag av nationell strategisk betydelse hindras, vilket följaktligen även gäller deras etablering i Grekland.

Den grekiska regeringen påstår att begränsningar införs genom den omtvistade lagen endast i fråga om privatiseringen av sex bolag av nationell strategisk betydelse som kontrolleras av staten. Kommissionen anser däremot att tillämpningsområdet för lagen i princip förblir oförutsägbart, eftersom varken de bolag som avses eller de sektorer som omfattas av tillämpningsområdet för den nya lagstiftningen nämns i lagen, vilket medför att lagen blir tvetydig inte bara i fråga om det aktuella tillämpningsområdet, utan även med avseende på det framtida tillämpningsområdet. Lagen uppfyller följaktligen inte det nödvändiga kravet på rättssäkerhet.

Den grekiska regeringen påstår att lagens enda syfte är att skydda allmänintresset och att säkerställa ett fortlöpande och ohindrat tillhandahållande av allmänna tjänster och nätdrift. Kommissionen hävdar dock att ändamålet med lagen därtill är att säkerställa staters möjlighet att välja ut en strategisk investerare för bolag av nationell strategisk betydelse, att deras konkurrenskraft ska förbättras och att säkerställa att privatiseringen av bolag av strategisk betydelse för den nationella ekonomin kan genomföras på öppna villkor. Kommissionen framhåller att även om de aktuella bestämmelserna kan motiveras av allmänintresset är de kriterier som föreskrivs för att tillstånd ska beviljas — i motsats till EU-domstolens praxis enligt vilken tillståndssystem ”måste vara grundade på objektiva kriterier som inte är diskriminerande och som de berörda företagen känner till i förväg och alla som berörs av en åtgärd med begränsande verkan av denna typ måste ha möjlighet att få åtgärden överprövad” (1) — lämpliga för att uppfylla syftena med lagen. De kriterier för privatisering (beviljande av förhandstillstånd, samt efterhandskontroll med en möjlighet att ogiltigförklara ett bolags beslut) som föreskrivs genom de aktuella bestämmelserna är inte tydliga, objektiva eller exakt fastställda på förhand i lagen, och det finns inte heller något samband mellan dem och syftena med lagen. Samtidigt ger de myndigheterna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, vilket medför att tillkommande begränsningar i fråga om privatisering av bolag av nationell strategisk betydelse kan åläggas i efterhand, att investerare sannolikt får en selektiv tillgång till bolag och sektorer på marknaden som har privatiserats och att det blir omöjligt för domstolar att granska det sätt som de administrativa myndigheterna har utövat sina befogenheter enligt lagen på.

Kommissionen anser inte att Republiken Grekland har framfört förklaringar och skäl som är tillräckliga för att motivera ovannämnda begränsningar och att artikel 11.1 i förening med artikel 11.2 och artikel 11.3 i lag 3631/2008, där systemet med förhandstillstånd respektive efterhandskontroll föreskrivs, följaktligen strider mot artikel 63 FEUF och artikel 49 FEUF.

(1)  Se dom i mål C-205/99, Analir m.fl., punkt 38, i mål C-380/05, Centro Europa 7 Sri, punkt 116, i mål C-367/98, kommissionen mot Portugal, punkt 50, i mål C-483/99, kommissionen mot Frankrike, punkt 46, och i mål C-463/00, kommissionen mot Spanien, punkt 69.