1

Den 4 mars 2005 ingav sökanden, Ella Valley Vineyards (Adulam) Ltd, en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)).

2

Det sökta varumärket utgörs av nedanstående figurkännetecken:

3

De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 33 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”viner”.

4

Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 37/2005 av den 12 september 2005.

5

Intervenienten, Hachette Filipacchi Presse (HFP), framställde den 12 december 2005, med stöd av artikel 42 i förordning nr 40/94 (nu artikel 41 i förordning nr 207/2009), en invändning mot registrering av det sökta varumärket för de varor som anges i punkt 3 ovan.

6

Invändningen grundade sig på två äldre varumärken som består av följande figurkännetecken:

7

Det rörde sig dels om ett gemenskapsfigurmärke, för vilket ansökan ingavs den 30 oktober 2003 och vilket registrerades den 11 oktober 2005 med nummer 3475365 för bland annat varor i klass 16, med beskrivningen ”Tidskrifter” och ”Böcker”, dels om ett franskt figurmärke, för vilket ansökan ingavs den 27 juni 1989 och vilket registrerades den 27 juni 1999 med nummer 1538354 för bland annat varor i klass 16, med beskrivningen ”Tidskrifter” och ”Böcker”.

8

Till stöd för invändningen åberopades det registreringshinder som avses i artikel 8.5 i förordning nr 40/94 (nu artikel 8.5 i förordning nr 207/2009).

9

Invändningsenheten avslog den 8 juli 2008 invändningen med motiveringen att de motstående kännetecknen inte liknade varandra tillräckligt för att det ska föreligga en risk att man i omsättningskretsen associerar dem med varandra eller får intrycket att det finns ett samband mellan dem, vilket gör att artikel 8.5 i förordning nr 40/94 inte är tillämplig.

10

Den 8 september 2008 överklagade intervenienten invändningsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån med stöd av artiklarna 57–62 i förordning nr 40/94 (nu artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009).

11

Harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd biföll, genom beslut av den 11 november 2009 (nedan kallat det angripna beslutet), överklagandet med stöd av artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 och upphävde invändningsenhetens beslut.

12

Överklagandenämnden ansåg inledningsvis att eftersom de aktuella kännetecknen liknar varandra, kan man i omsättningskretsen få intrycket att det finns ett samband mellan dem. Enligt överklagandenämnden består det sökta varumärket av det dominerande ordelementet ”ella”, vilket visuellt liknar de äldre kännetecknen, däribland vad avser det särskilda typsnittet. Övriga beståndsdelar i det sökta varumärket är inte särskiljande, eftersom de så ofta används i vinbranschen. Dessutom har beståndsdelarna ”ella” och ”valley” i det sökta varumärket inte samma betydelse i begreppsmässigt avseende. Omsättningskretsen uppfattar, enligt överklagandenämnden, inte ordet ”ella” som en del av en geografisk beteckning tillsammans med ordet ”valley”, utan som ett förnamn eller ett kvinnligt pronomen. Överklagandenämnden ansåg vidare att det har fastställts att de äldre varumärkena åtnjuter renommé inom tidningsbranschen i Europeiska unionen.

13

Överklagandenämnden ansåg vidare att tidskriften Elle, som åtnjuter prestige inom omsättningskretsen, associeras till en särskild image av elegans som är knuten till fransk livsstil, vilken inte endast omfattar mode, utan även gastronomi. Det finns ett samband mellan mattidskrifter och vintidskrifter. Dessutom publicerar tidskriften Elle temamagasin som rör vin och gastronomi, som magasinet Elle À TABLE och receptsamlingar. Tidskriften Elle har också direkt knutit sitt namn till ett vin (Cuvée ELLE) och brukar regelbundet rekommendera sina läsare viner som utvalts på grund av deras kvalitet. Att under dessa förutsättningar marknadsföra viner under ett varumärke vars dominerande beståndsdel är ett ord som i hög grad liknar ordet ”elle” och som skrivs med samma typsnitt innebär att det uppstår en allvarlig risk att sökanden drar otillbörlig fördel av de äldre varumärkenas renommé. Vinkonsumenter inom unionen känner nämligen till tidskriften Elle och kan därför få intrycket att det finns ett samband mellan denna tidskrift och sökandens viner.

14

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

15

Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska

16

Intervenienten har yrkat att tribunalen ska ogilla talan.

17

Sökanden har anfört en enda grund till stöd för sin talan, nämligen åsidosättande av artikel 8.5 i förordning nr 207/2009. Sökanden har gjort gällande att i förevarande fall är de villkor som enligt rättspraxis måste vara uppfyllda för att omsättningskretsen ska anses få intrycket att det finns ett samband mellan de äldre varumärkena och det sökta varumärket inte uppfyllda. De aktuella kännetecknen uppvisar för det första ingen påtaglig likhet. För det andra liknar de aktuella varorna inte varandra. För det tredje har de äldre varumärkena endast ett begränsat renommé. Sökanden har i andra hand gjort gällande att det sökta varumärket i vilket fall som helst inte drar någon otillbörlig fördel av de äldre varumärkenas renommé.

18

Det framgår av ordalydelsen i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 att denna bestämmelse endast är tillämplig under förutsättning att följande tre villkor är uppfyllda. För det första ska de motstående varumärkena vara identiska eller likna varandra, för det andra ska det äldre varumärke som åberopats till grund för invändningen vara känt och för det tredje ska det finnas risk för att användningen av det varumärke som ansökan avser utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att om ett av dem inte är uppfyllt, får inte bestämmelsen tillämpas (se tribunalens dom av den 8 december 2011 i mål T-586/10, Aktieselskabet af 21. november 2001 mot harmoniseringsbyrån – Parfums Givenchy (only givenchy), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 57 och där angiven rättspraxis].

19

Det framgår också av rättspraxis att de intrång som åsyftas i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009, när de äger rum, är följden av en viss likhet mellan varumärkena, som medför att omsättningskretsen kopplar samman de två varumärkena, det vill säga den får uppfattningen att det finns ett samband mellan dem, även om den inte förväxlar dem (tribunalens dom av den 12 november 2009 i mål T-438/07, Spa Monopole mot harmoniseringsbyrån - De Francesco Import (SpagO), REG 2009, s. II-4115, punkt 15; se, analogt, domstolens dom av den 27 november 2008 i mål C-252/07, Intel Corporation, REG 2008, s. I-8823, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

20

Vid prövningen av huruvida man i omsättningskretsen får intrycket att det finns ett samband mellan de motstående varumärkena ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet (se, analogt, domen i det ovan i punkt 19 nämnda målet Intel Corporation, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

21

Domstolen har preciserat vilka faktorer som kan vara relevanta vid helhetsbedömningen av sambandet mellan de motstående varumärkena. Domstolen har härvid hänvisat till 1) graden av likhet mellan de motstående varumärkena, 2) arten av de varor och tjänster för vilka vart och ett av de motstående varumärkena är registrerat, inbegripet dels hur närliggande eller olikartade dessa varor eller tjänster är, dels omsättningskretsen, 3) i hur hög grad det äldre varumärket är känt, 4) graden av ursprunglig eller genom användning förvärvad särskiljningsförmåga hos det äldre varumärket och 5) förekomsten av risk för förväxling hos allmänheten (domen i det ovan i punkt 19 nämnda målet Intel Corporation, punkt 42).

22

Det är mot bakgrund av dessa principer som det angripna beslutets rättsenlighet ska bedömas.

23

Vad avser omsättningskretsen ska det anmärkas att det framgår av rättspraxis att det bara kan anses föreligga ett samband mellan de motstående varumärkena – vilket är en förutsättning för att det ska anses att missbruk är för handen enligt artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 – om de omsättningskretsar som berörs av de varor och tjänster för vilka varumärkena har registrerats är identiska eller om den ena omsättningskretsen ”överlappar” den andra i viss mån (domen i det ovan i punkt 19 nämnda målet Intel Corporation, punkterna 46–49).

24

I förevarande fall är omsättningskretsen för de varor, närmare bestämt ”tidskrifter” och ”böcker”, som omfattas av de äldre varumärkena, vars renommé har åberopats, den breda allmänheten (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 19 november 2009 i de förenade målen T-425/07 och T-426/07, Agencja Wydawnicza Technopol mot harmoniseringsbyrån (100 och 300), REG 2009, s. II-4275, punkt 24, och i de förenade målen T-200/07–T-202/07, Agencja Wydawnicza Technopol mot harmoniseringsbyrån (222, 333 och 555), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 26). Vad avser det av de två äldre varumärkena som avses i sökandens invändning mot registrering som är ett gemenskapsvarumärke är omsättningskretsen den breda allmänheten i unionen.

25

Det ska vidare anmärkas att för de varor som omfattas av det sökta varumärket – det vill säga ”viner” – är omsättningskretsen också den breda allmänheten inom unionen. Av rättspraxis framgår nämligen att eftersom vin vanligtvis saluförs generellt, i alltifrån varuhusens livsmedelsavdelningar till restauranger och kaféer, är det fråga om dagligvaror, för vilka omsättningskretsen utgörs av en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av dagligvaror (se tribunalens dom av den 16 september 2009 i mål T-458/07, Dominio de la Vega mot harmoniseringsbyrån – Ambrosio Velasco (DOMINIO DE LA VEGA), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 27, och av den 23 september 2009 i mål T-291/07, Viñedos y Bodegas Príncipe Alfonso de Hohenlohe mot harmoniseringsbyrån – Byass (ALFONSO), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

26

Eftersom de berörda konsumenterna av de varor som omfattas av de motstående kännetecknen är den breda allmänheten i unionen, föreligger i förevarande fall en ”överlappning” mellan de berörda omsättningskretsarna, i den mening som avses i den ovan i punkt 23 nämnda rättspraxisen.

27

Sökanden har gjort gällande att de konsumenter som berörs av de varor som omfattas av det sökta varumärket är mer uppmärksamma än genomsnittet, eftersom dessa konsumenter är särskilt krävande, vilket beror på att det är fråga om ”kosher”-vin. Detta argument saknar stöd.

28

Det framgår nämligen av den fasta rättspraxis som det har hänvisats till i punkt 25 ovan att vinkonsumenten i allmänhet visar uppmärksamhet av normalgraden. Det räcker inte med ett påstående från sökandens sida om att genomsnittskonsumenten inom en viss sektor är särskilt uppmärksam när det gäller varumärken för att tvivel ska uppstå beträffande överklagandenämndens bedömning, utan sökanden måste styrka sitt påstående (se tribunalens dom av den 5 oktober 2011 i mål T-118/09, La Sonrisa de Carmen m.fl. mot harmoniseringsbyrån – Harald Heldmann (BLOOMCLOTHES), REU 2011, ej offentliggjort i rättsfallssamlingen, , punkterna 21 och 22 och där angiven rättspraxis], vilket denne inte har gjort i förevarande fall.

29

Tribunalen konstaterar vidare att det sökta varumärket omfattar vin i allmänhet och inte en viss typ av vin. Den omständigheten att sökanden har för avsikt att använda det sökta varumärket för att sälja ”kosher”-vin – vilket är något som beror på hur de varor som omfattas av nämnda varumärke marknadsförs, vilket i sin tur är något som kan variera över tiden och beror på varumärkesinnehavarens vilja – gör ingen skillnad, vilket sökanden själv medgett vid förhandlingen, för det faktum att det skydd som följer av det sökta varumärket, om det registreras, omfattar allt vin, varför omsättningskretsen ska anses vara konsumenter av samtliga varor som kan kallas ”viner” (se, för ett liknande resonemang och analogt, tribunalens dom av den 16 september 2009 i mål T-400/06, Zero Industry mot harmoniseringsbyrån – zero Germany (zerorh+), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

30

Vad avser de äldre varumärkenas renommé har sökanden hävdat att det inte räcker att man i omsättningskretsen får intrycket att det finns ett samband mellan de äldre varumärkena och det sökta varumärket vad avser viner. Den omständigheten att tidskriften Elle ibland innehåller artiklar eller rubriker som rör vin gör inte att de äldre varumärkena är kända inom denna bransch.

31

Ett äldre varumärke ska, för att uppfylla kravet på att vara känt, vara känt av en betydande del av omsättningskretsen för de varor eller tjänster som omfattas av varumärket. Vid bedömningen av detta villkor ska samtliga relevanta omständigheter beaktas, nämligen bland annat det äldre varumärkets marknadsandel, i hur stor omfattning, på hur stort geografiskt område och hur länge varumärket har använts samt hur stora investeringar företaget har gjort för att marknadsföra det, utan att det krävs att varumärket är känt av en viss procentandel av den på så sätt definierade omsättningskretsen eller att varumärket är känt inom hela det berörda territoriet, när det är känt inom en väsentlig del av detsamma (se, analogt, domstolens dom av den 14 september 1999 i mål C-375/97, General Motors, REG 1999, s. I-5421, punkterna 24, 25, och 27–29, och, vad rör artikel 8.5 i förordning nr 40/94, tribunalens dom av den 19 juni 2008 i mål T-93/06, Mülhens mot harmoniseringsbyrån – Spa Monopole (MINERAL SPA), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 33).

32

Tribunalen konstaterar att sökanden i förevarande fall har medgett att de äldre varumärkena, på grund av tidskriften Elles framgångar, är kända inom branschen för tidskrifter och böcker i unionen eller åtminstone inom en betydande del av unionen.

33

Det finns emellertid inget i rättspraxis som stöder påståendet att det under prövningen av huruvida man i omsättningskretsen kan tänkas sammankoppla de motstående varumärkena – genom att man där får uppfattningen att det finns ett samband mellan dem – måste bevisas att de äldre varumärkena har förvärvat renommé vad avser de varor eller tjänster som omfattas av det sökta varumärket. Överklagandenämnden var således enligt artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 inte skyldig att avgöra huruvida de äldre varumärkena har renommé vad avser viner.

34

Tribunalen anmärker vidare att det enligt rättspraxis endast är om omsättningskretsen för de varor som omfattas av det äldre varumärket respektive det sökta varumärket är åtskilda som det kan vara nödvändigt att beakta i hur hög grad det äldre varumärket är känt i syfte att avgöra om det är känt utanför sin omsättningskrets (domen i det ovan i punkt 19 nämnda målet Intel Corporation, punkterna 51–53). I förevarande fall berör emellertid, såsom anmärkts i punkt 26 ovan, de varor som omfattas av de äldre varumärkena respektive det sökta varumärket åtminstone delvis samma omsättningskrets.

35

Av det ovanstående följer att sökanden inte har visat att överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning när den ansåg att den omständigheten att de äldre varumärkena är kända räcker för att man i omsättningskretsen ska kunna få intrycket att det finns ett samband mellan de äldre varumärkena och det sökta varumärket.

36

Beträffande villkoret att de motstående kännetecknen ska vara identiska eller likna varandra kommer tribunalen att jämföra de äldre varumärkena med det sökta varumärket.

37

Det ska inledningsvis anmärkas att för att villkoret i artikel 8.5 i förordning nr 207/2009, att varumärkena ska likna varandra, ska vara uppfyllt, är det inte nödvändigt att det styrks att det finns en risk att man i omsättningskretsen förväxlar det äldre varumärket, som är känt, med det sökta varumärket. Det räcker att graden av likhet mellan dessa varumärken får till följd att man i omsättningskretsen får uppfattningen att det finns ett samband dem emellan (se, analogt, domstolens dom av den 23 oktober 2003 i mål C-408/01, Adidas-Salomon och Adidas Benelux, REG 2003, s. I-12537, punkterna 27 och 31, och av den 18 juni 2009 i mål C-487/07, L’Oréal m.fl. mot Bellure m.fl., REG 2009, s. I-5185, punkt 36, samt förstainstansrättens dom av den 16 april 2008 i mål T-181/05, Citigroup och Citibank mot harmoniseringsbyrån - Citi (CITI), REG 2008, s. II-669, punkterna 64 och 65). Härvid gäller att ju mer de motstående varumärkena liknar varandra desto större är sannolikheten för att det yngre varumärket kommer att föra omsättningskretsens tankar till det äldre kända varumärket (domen i det ovan i punkt 19 nämnda målet Intel Corporation, punkt 44).

38

Helhetsbedömningen av sambandet mellan de aktuella varumärkena ska, vad gäller de motstående varumärkenas visuella likhet, ljudlikhet eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som kännetecknen åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar (tribunalens dom av den 16 maj 2007 i mål T-137/05, La Perla mot harmoniseringsbyrån – Worldgem Brands (NIMEI LA PERLA MODERN CLASSIC), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 35, och av den 25 mars 2009 i mål T-21/07, L’Oréal mot harmoniseringsbyrån – Spa Monopole (SPALINE), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 18).

39

Bedömningen av likheten mellan två varumärken kan inte heller avse endast en beståndsdel i ett sammansatt varumärke och bestå i att denna jämförs med ett annat varumärke. Jämförelsen ska tvärtom göras genom att de aktuella varumärkena, betraktade vart och ett för sig, undersöks i deras helhet. Detta utesluter emellertid inte att omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som ett sammansatt varumärke ger under vissa förhållanden kan domineras av en eller flera av varumärkets beståndsdelar (se, analogt, tribunalens dom av den 15 december 2009 i mål T-412/08, Trubion Pharmaceuticals mot harmoniseringsbyrån – Merck (TRUBION), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

40

Dessa principer ska hållas i minnet vid prövningen av huruvida överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning när den förklarade att kännetecknen i fråga liknar varandra tillräckligt mycket för att man i omsättningskretsen ska få intrycket att det finns ett samband mellan varumärkena i fråga.

41

Överklagandenämnden har i det angripna beslutet först ansett att ordet ”ella” är dominerande i det sökta varumärket, eftersom detta ord skrivs med versaler i stor teckengrad och eftersom övriga ord- och bildelement endast har svag särskiljningsförmåga. Överklagandenämnden ansåg, utifrån denna utgångspunkt, vidare att man i omsättningskretsen kan få intrycket att det finns ett samband mellan varumärkena i fråga på grund av likheten mellan det dominerande elementet ella i det sökta varumärket och det enda ord som de äldre varumärkena ELLE består av.

42

I förevarande fall består det sökta varumärket, såsom framgår av punkt 2 ovan, av en svart rektangel med en smal kontur i vitt, som återger etiketten från en vinflaska. Orden ”ella” och ”valley” står skrivna i versaler med vit text inuti rektangeln. Ordet ”vineyards” står skrivet i versaler med svart text under rektangeln.

43

Såsom överklagandenämnden har anmärkt står ordet ”ella” i det sökta varumärket i större teckengrad än ordet ”valley” och det återfinns ovanför sistnämnda ord. Tribunalen anser emellertid inte att det sökta varumärket är utformat så, att de två orden ska ses som avskilda från varandra. Orden ”ella” och ”valley” står nämligen båda innanför den svarta rektangeln och båda orden är skrivna i stor teckengrad och i samma färg. Eftersom båda orden är inneslutna i den svarta rektangeln och återgivna i samma färg och i samma typsnitt, uppfattar omsättningskretsen därför, trots att orden inte återges i samma teckengrad, uttrycket ”ella valley” som en odelbar helhet. Det ska härvid erinras om att enligt fast rättspraxis uppfattar genomsnittskonsumenten vanligtvis ett varumärke som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka dess olika detaljer (se domstolens beslut av den 29 juni 2011 i mål C-532/10 P, adp Gauselmann mot harmoniseringsbyrån, REU 2011, ej offentliggjort i rättsfallssamlingen, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

44

Dessa överväganden är än mer relevanta vad gäller viner. I dessa sammanhang händer det nämligen ofta att konsumenten vid inköpet stöter på etiketter som innehåller ursprungsbenämningar som innehåller ett visst ord följt av ordet ”valley”, som betyder dalgång. Överklagandenämnden har själv bekräftat detta genom att i både punkt 16 och punkt 19 i det angripna beslutet nämna ett antal benämningar för vin som är uppbyggda på detta sätt, som ”Napa Valley”, ”Sonoma Valley” eller ”Barrosa Valley”. Det står således klart att sådana benämningar är vanliga i vinbranschen.

45

Vid en läsning av uttrycket ”ella valley” som en helhet förstår således konsumenten oftast uttrycket som en hänvisning till den plats som vinet kommer ifrån. Det ska härvid även anmärkas att även om vinkonsumentens uppmärksamhet i allmänhet inte överstiger normalgraden, såsom har förklarats i punkterna 25 och 28 ovan, är vinets ursprung sällan honom helt egalt vid inköpet. Konsumenten ägnar således normalt sett en viss uppmärksamhet åt vinets ursprungsbenämning vid inköpet.

46

Såsom sökanden har anmärkt vid förhandlingen vid tribunalen syftar det engelska uttrycket ”ella valley” på Elahs dal, vilket är en dalgång i Israel – som i bibeln anges som den plats där David besegrade Goliat – i vilken man odlar det vin som sökanden säljer under det sökta varumärket. Frågan blir då huruvida denna omständighet kan leda till att det sökta varumärket ska anses helt bestå av beskrivande kännetecken, men denna fråga har inte ställts i förevarande mål. Den omständigheten att uttrycket ”ella valley” syftar på en dalgång som finns i verkligheten talar dock för slutsatsen att detta uttryck utgör ett ortnamn. Parterna har för övrigt vid den muntliga förhandlingen medgett att både ordet ”ella” och ordet ”elah” endast är ungefärliga transkriberingar av ett hebreiskt uttryck, vilket är förklaringen till varför ordet har skrivits på olika sätt.

47

Tribunalen anser därför att man i omsättningskretsen, tvärtemot vad överklagandenämnden har angett, uppfattar uttrycket ”ella valley” som en helhet, utan att dela upp det i de ord som det består av, och således förstår uttrycket som ett ortnamn som beskriver platsen som vinet kommer ifrån.

48

Vad avser ordet ”vineyards” är det ostridigt att detta uttryck, i den utsträckning som det syftar på begreppet ”vingård”, åtminstone för den engelskspråkiga allmänheten i unionen, anger ursprunget för den vara som omfattas av det sökta varumärket, varför det inte är särskilt särskiljande. Med tanke på att ordet står i en mindre teckengrad och med tanke på dess placering i det sökta kännetecknet, kan konsumenten inte tänkas uppfatta det som ett element som rör de aktuella varornas kommersiella ursprung, vilket samtidigt inte heller innebär att ordet ska anses vara av försumbar betydelse för det helhetsintryck som det sökta varumärket väcker.

49

Tribunalen konstaterar därför att uttrycket ”ella valley” som en helhet – och inte, såsom överklagandenämnden ansett, det enda ordet ”ella” – utgör det dominerande elementet i det sökta varumärket. Av detta följer att helhetsbedömningen med syfte att avgöra huruvida det föreligger ett samband mellan varumärkena i fråga, vad gäller de motstående varumärkenas visuella likhet, ljudlikhet eller begreppsmässiga likhet, ska avse de äldre varumärkena och det sökta varumärket vars dominerande beståndsdel är uttrycket ”ella valley”, utan att övriga delar för den skull ska anses vara av försumbar betydelse.

50

I ett sådant sammanhang står det emellertid klart att de aktuella kännetecknen inte liknar varandra särskilt mycket till utseendet. De första tre bokstäverna i det sökta varumärket är visserligen desamma som i de äldre varumärkena, men denna omständighet räcker inte för att överbrygga de många skillnader som föreligger mellan kännetecknen i fråga. De äldre varumärkena består av ett ord med fyra bokstäver, medan den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket består av två ord på var sin rad, vilka tillsammans består av tio bokstäver. Det första ordet i uttrycket ”ella valley” är inte heller detsamma som ordet ”elle” i de äldre varumärkena och skiljer sig vad avser den sista bokstaven i ordet. Ordet ”vineyards” och figurelementen i det sökta varumärket bidrar också till att skilja de aktuella kännetecknen åt utseendemässigt, även om skillnaderna inte är särskilt iögonenfallande.

51

Överklagandenämnden, harmoniseringsbyrån och intervenienten har härvid rätt i att typsnitten i de äldre varumärkena och i det sökta varumärket är identiska. Det ska dock anmärkas att detta typsnitt är välkänt och ofta använt. Det typsnitt som har använts för de ord som förekommer i de motstående kännetecknen kan således i förevarande fall inte överbrygga de många skillnaderna mellan varumärkena i fråga.

52

Varumärkena i fråga skiljer sig även åt fonetiskt, så att skillnaderna är mer påtagliga än likheterna. Skillnaden i längd mellan de äldre varumärkena – som består av ett enda ord med fyra bokstäver – och det sökta varumärket – som består av ett dominerande ordelement med två ord med sammanlagt tio bokstäver och av ytterligare ett ord med nio bokstäver – ger en annan ljudbild och rytm, vilken inte överbryggs av den omständigheten att de första tre bokstäverna i de äldre varumärkena och det första ordet i den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket är desamma.

53

Kännetecknen i fråga liknar inte heller varandra så mycket i begreppsmässigt hänseende att man i omsättningskretsen ska få intrycket att det finns ett samband mellan varumärkena i fråga. Såsom framgår av punkterna 43–47 ovan, leder det sökta varumärket omsättningskretsens tankar till ett ortnamn som är knutet till det vin som säljs under varumärket, medan så inte är fallet med de äldre varumärkena. Även om det, med hänsyn till de äldre varumärkenas renommé, inte är omöjligt att tänka sig att ordet ”elle” för en del av allmänheten i unionen leder tankarna till tidskriften Elle, förändrar detta inte det faktum att kännetecknen i fråga inte liknar varandra begreppsmässigt.

54

Vad avser de motstående kännetecknens likhet – särskilt med hänsyn till att intervenienten har åberopat nationella domstolars avgöranden till stöd för sitt påstående att orden ”elle” och ”ella” liknar varandra – anmärker tribunalen att det framgår av fast rättspraxis att även om varken parterna eller tribunalen är förhindrade att i tolkningen av unionsrätten låta sig inspireras av nationell rättspraxis (se tribunalens dom av den 13 juli 2011 i mål T-499/09, Evonik Industries mot harmoniseringsbyrån (Purpurfärgad rektangel med en konvex sida), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 42 och där angiven rättspraxis), är unionsdomstolarna på intet sätt bundna av denna rättspraxis, eftersom systemet med gemenskapsvarumärke är ett självständigt system som ska tillämpas utan hänsyn till de nationella systemen (tribunalens dom av den 5 december 2000 i mål T-32/00, Messe München mot harmoniseringsbyrån (electronica), REG 2000, s. II-3829, punkt 47, och av den 12 juli 2006 i mål T-97/05, Rossi mot harmoniseringsbyrån – Marcorossi (MARCOROSSI), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 53).

55

Av detta följer att kännetecknen i fråga, tvärtemot vad överklagandenämnden har ansett, inte liknar varandra så mycket att man i omsättningskretsen kan tänkas associera det sökta varumärket med de äldre varumärkena.

56

Eftersom helhetsbedömningen syftar till att avgöra huruvida man i omsättningskretsen får intrycket att det finns ett samband mellan de motstående varumärkena, såsom krävs enligt den i punkterna 19–21 ovan nämnda rättspraxisen, blir slutsatsen att med hänsyn till skillnaderna mellan kännetecknen i fråga föreligger det i förevarande fall, trots att de äldre varumärkena är kända, ingen risk att man i omsättningskretsen gör en sådan koppling mellan varumärkena.

57

Ett av villkoren för att artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 ska vara tillämplig, nämligen att de motstående varumärkena liknar varandra så mycket att man i omsättningskretsen gör en koppling mellan nämnda varumärken, är således inte uppfyllt.

58

Eftersom villkoren för att artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 ska vara tillämplig är kumulativa – och det således räcker att ett av villkoren inte är uppfyllt för att nämnda bestämmelse inte ska kunna tillämpas (se punkt 18 ovan) – ska talan bifallas och det angripna beslutet ogiltigförklaras, utan att det behöver prövas huruvida det finns risk för att användningen av det sökta varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

59

Enligt artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

60

Sökanden har yrkat att harmoniseringsbyrån ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom harmoniseringsbyrån har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas. Intervenienten har tappat målet och ska därför bära sin rättegångskostnad.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (första avdelningen)

följande: