i)

tillhandahållanden som är identiska från konsumentens synvinkel, eller

ii)

liknande tillhandahållanden som tillgodoser samma behov hos konsumenten, är detta i sig självt tillräckligt för att utgöra ett åsidosättande av principen om skatteneutralitet, eller ska även beaktas följande omständigheter (och hur ska de i så fall beaktas):

a)

de jämförbara tillhandahållandena var föremål för mervärdesskatt enligt nationell rätt men

b)

praxis hos skattemyndigheten i medlemsstaten var att behandla de jämförbara tillhandahållandena som undantagna från mervärdesskatt?

a)

Krävs det att skattemyndigheten klart och otvetydigt uppgett att de jämförbara tillhandahållandena skulle behandlas som undantagna från mervärdesskatt?

b)

Är det relevant att skattemyndigheten vid den tidpunkt den gjorde något tillkännagivande hade otillräckliga eller felaktiga uppgifter om de omständigheter som är relevanta för en korrekt behandling i mervärdesskattehänseende av de jämförbara tillhandahållandena?

c)

Är det relevant att mervärdesskatt inte redovisades av den skattskyldige, eller utkrävts av skattemyndigheten, vad gäller de jämförbara tillhandahållandena, men skattemyndigheten senare har försökt att inkräva mervärdesskatten, med beaktande av de normala nationella preskriptionstiderna?

i)

skattemyndigheten senare ändrar sin praxis

ii)

en nationell domstol senare finner att den ändrade praxisen motsvarar den rätta tolkningen av den nationella lagstiftningen

iii)

medlemsstaten på grund av principer i nationell rätt och/eller europarätt — bland annat principen om skydd för berättigade förväntningar, estoppelprincipen, rättssäkerhetsprincipen och principen om förbud mot retroaktiv lagstiftning — och/eller regler om preskriptionstid är förhindrad att inkräva den mervärdesskatt som hänför sig till sådana tillhandahållanden som tidigare betraktades som undantagna från skatt?