Mål C‑16/10

The Number (UK) Ltd och Conduit Enterprises Ltd

mot

Office of Communications och British Telecommunications plc

(begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division))

”Tillnärmning av lagstiftning – Telekommunikation – Nät och tjänster – Direktiv 2002/22/EG – Urval av företag för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster – Åläggande av särskilda skyldigheter för det utsedda företaget – Nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar”

Sammanfattning av domen

Tillnärmning av lagstiftning – Telekommunikationssektorn – Samhällsomfattande tjänster och användarnas rättigheter – Direktiv 2002/22

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20, artikel 6.2, och 2002/22, artiklarna 3.2 och 8.1)

Det är enligt artikel 8.1 i direktiv 2002/22 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) endast tillåtet för medlemsstaterna – när de beslutar att i enlighet med denna bestämmelse utse ett eller flera företag som ska säkerställa tillhandahållandet av en samhällsomfattande tjänst eller delar av den tjänsten, såsom den definieras i artiklarna 4–7 och 9.2 i direktivet – att ålägga företagen de särskilda skyldigheter som föreskrivs i direktivet, vilka har ett samband med de utsedda företagens eget tillhandahållande av tjänsten eller delarna av tjänsten.

Det ankommer förvisso på medlemsstaterna att i enlighet med artikel 3.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster ”besluta vilket tillvägagångssätt som är mest effektivt och lämpligt för att säkerställa genomförandet av samhällsomfattande tjänster”. Det utrymme för eget skön som medlemsstaterna ges i denna bestämmelse ger dem emellertid inte rätt att föreskriva särskilda skyldigheter för vissa företag annat än i de fall som avses i artikel 6.2 i direktiv 2002/20 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.

(se punkterna 38 och 40 samt domslutet)

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 17 februari 2011 (*)

”Tillnärmning av lagstiftning – Telekommunikation – Nät och tjänster – Direktiv 2002/22/EG – Urval av företag för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster – Åläggande av särskilda skyldigheter för det utsedda företaget – Nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar”

I mål C‑16/10,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Förenade kungariket) genom beslut av den 15 december 2009, som inkom till domstolen den 11 januari 2010, i målet

The Number Ltd,

Conduit Enterprises Ltd

mot

Office of Communications,

British Telecommunications plc,

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts (referent) samt domarna D. Šváby, E. Juhász, G. Arestis och T. von Danwitz,

generaladvokat: J. Mazák,

justitiesekreterare: förste handläggaren L. Hewlett,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 8 december 2010,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        The Number (UK) Limited och Conduit Enterprises Limited, genom D. Rose, QC, och B. Kennelly, barrister,

–        British Telecommunications plc, genom R. Thomson, QC, J. O’ Flaherty, barrister, och S. Murray, solicitor,

–        Förenade kungarikets regering, genom F. Penlington, i egenskap av ombud, biträdd av C. Vajda, QC,

–        Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato,

–        Europeiska kommissionen, genom G. Braun och A. Nijenhuis, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, s. 21), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 52), i deras lydelse vid den tidpunkt då beslutet om hänskjutande fattades.

2        Begäran har framställts i mål mellan The Number Ltd (nedan kallat The Number) och Conduit Enterprises Ltd (nedan kallat Conduit Enterprises), vilka båda är företag som tillhandahåller nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar i Förenade kungariket, och British Telecommunications plc (nedan kallat BT). Målen rör det belopp som BT har krävt för tillhandahållande av upplysningar från en databas innehållande uppgifter om abonnenter till den teletjänst som BT är skyldigt att administrera i egenskap av tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster.

 Tillämpliga bestämmelser

 Unionsrätten

3        I skäl 7 i direktivet om samhällsomfattande tjänster anges följande:

”Medlemsstaterna bör även i fortsättningen säkerställa att de tjänster som anges i kapitel II görs tillgängliga med angiven kvalitet för samtliga slutanvändare inom deras territorium, oberoende av geografisk belägenhet, och att de, mot bakgrund av särskilda nationella förhållanden, tillhandahålls till ett överkomligt pris. ...”

4        I skäl 11 i direktivet om samhällsomfattande tjänster anges följande:

”Abonnentförteckningar och nummerupplysningstjänst utgör viktiga anslutningsverktyg för allmänt tillgängliga telefonitjänster och utgör en del av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Användare och konsumenter önskar fullständiga abonnentförteckningar och en nummerupplysningstjänst som omfattar samtliga förtecknade telefonabonnenter och dessas telefonnummer (inbegripet fasta och mobila nummer) och vill att dessa upplysningar presenteras på ett opartiskt sätt. ... ”

5        Artikel 3.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster har följande lydelse:

”Medlemsstaterna skall besluta vilket tillvägagångssätt som är mest effektivt och lämpligt för att säkerställa genomförandet av samhällsomfattande tjänster med beaktande av principerna om objektivitet, insyn, icke-diskriminering och proportionalitet. Medlemsstaterna skall sträva efter minsta möjliga snedvridning av marknaden, särskilt vad gäller tillhandahållande av tjänster till priser eller andra villkor som avviker från normala affärsmässiga villkor, samtidigt som de skall beakta allmänintresset.”

6        I artikel 4.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall säkerställa att samtliga rimliga krav på anslutning till det allmänna telefonnätet i en fast anslutningspunkt och på tillträde till allmänt tillgängliga telefonitjänster i en fast anslutningspunkt uppfylls av minst ett företag.”

7        I artikel 5 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, med rubriken ”Nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar”, anges följande:

”1.      Medlemsstaterna skall säkerställa att

a)      minst en fullständig abonnentförteckning finns tillgänglig för slutanvändarna i en form som har godkänts av den berörda myndigheten, i tryckt eller elektronisk form eller bådadera, och som regelbundet uppdateras, minst en gång per år,

b)      samtliga slutanvändare, inbegripet användare av telefonautomater, har tillgång till minst en fullständig nummerupplysningstjänst.

2.      Abonnentförteckningarna i punkt 1 skall omfatta, med förbehåll för artikel 11 i direktiv 97/66/EG, samtliga abonnenter av allmänt tillgängliga telefonitjänster.

3.      Medlemsstaterna skall säkerställa att företag som tillhandahåller de tjänster som avses i punkt 1 tillämpar principen om icke‑diskriminering i sin behandling av information som de har fått av andra företag.”

8        Artikel 8.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster har följande lydelse:

”Medlemsstaterna får utse ett eller flera företag som skall säkerställa att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls i enlighet med artiklarna 4, 5, 6 och 7 samt, i tillämpliga fall, artikel 9.2 så att hela det nationella territoriet kan täckas. Medlemsstaterna får utse olika företag eller företagsgrupper som skall tillhandahålla olika delar av de samhällsomfattande tjänsterna och/eller täcka olika delar av det nationella territoriet.”

9        I artikel 9 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, med rubriken ”Överkomliga taxor”, föreskrivs följande:

”1.      De nationella regleringsmyndigheterna skall övervaka utvecklingen av och nivån på taxorna för slutkunder när det gäller de tjänster som i artiklarna 4, 5, 6 och 7 anges vara omfattade av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och som tillhandahålls av utsedda företag, särskilt i förhållande till nationella konsumentpriser och inkomster.

2.      Medlemsstaterna får mot bakgrund av nationella förhållanden kräva att utsedda företag erbjuder konsumenterna olika taxealternativ eller taxepaket som skiljer sig från dem som erbjuds till vanliga kommersiella villkor, särskilt för att säkerställa att låginkomsttagare eller personer med särskilda sociala behov inte hindras från tillträde till eller användning av den allmänt tillgängliga telefonitjänsten.

...

4.      Medlemsstaterna får kräva att företag med skyldigheter i enlighet med artiklarna 4, 5, 6 och 7 tillämpar gemensamma taxor, inklusive geografisk utjämning, för hela territoriet med beaktande av nationella förhållanden eller iakttar prisbegränsningar.

...”

10      I artikel 11 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, med rubriken ”Kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls av de utsedda företagen”, föreskrivs följande:

”1.      De nationella regleringsmyndigheterna skall säkerställa att samtliga utsedda företag med skyldigheter enligt artiklarna 4, 5, 6 och 7 samt artikel 9.2 offentliggör adekvat och aktuell information om de prestanda som de har uppnått i tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster på grundval av parametrar för tjänsternas kvalitet, definitioner och mätmetoder enligt bilaga III. Den offentliggjorda informationen skall även lämnas till den nationella regleringsmyndigheten.

...

4.      De nationella regleringsmyndigheterna skall kunna fastställa prestandamål för företag med skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster åtminstone enligt artikel 4. Härvid skall de nationella regleringsmyndigheterna beakta de berörda parternas synpunkter, särskilt på det sätt som avses i artikel 33. 

5.      Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna kan kontrollera att dessa prestandamål uppnås av de utsedda företagen.”

11      I artikel 25.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster anges följande:

”Medlemsstaterna skall säkerställa att samtliga företag som tilldelar abonnenter telefonnummer tillmötesgår varje rimlig begäran om att få tillgång till ändamålsenlig information, i ett avtalat format på villkor som är rättvisa, objektiva, kostnadsorienterade och icke‑diskriminerande, i syfte att tillhandahålla allmänt tillgängliga nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar.”

12      I artikel 8 i ramdirektivet, med rubriken ”Allmänna mål och regleringsprinciper”, föreskrivs följande:

”1.      Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna, i samband med att de fullgör de regleringsuppgifter som anges i detta direktiv och i särdirektiven, vidtar alla rimliga åtgärder för att uppnå de mål som framgår av punkterna 2, 3 och 4. Åtgärderna skall stå i proportion till dessa mål.

Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna när de fullgör de regleringsuppgifter som anges i detta direktiv och i särdirektiven, i synnerhet de uppgifter som syftar till att säkerställa en effektiv konkurrens, i största möjliga utsträckning beaktar det önskvärda i att regleringen görs teknikneutral.

De nationella regleringsmyndigheterna får inom sitt behörighetsområde bidra till att säkerställa genomförandet av sådan politik som syftar till att främja kulturell och språklig mångfald och mediemångfald.

2.      De nationella regleringsmyndigheterna skall främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster och därvid bland annat

a)      säkerställa att användarna … får maximalt utbyte när det gäller urval, pris och kvalitet,

...

3.      De nationella regleringsmyndigheterna skall bidra till utvecklingen av den inre marknaden …

4.      De nationella regleringsmyndigheterna skall främja de intressen som medborgarna i Europeiska unionen har, genom att bland annat

a)      säkerställa att alla medborgare får tillgång till samhällsomfattande tjänster enligt [direktivet om samhällsomfattande tjänster],

...”

13      Artikel 3.2 i auktorisationsdirektivet har följande lydelse:

”Tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster får, utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda skyldigheter som anges i artikel 6.2 eller nyttjanderätten enligt artikel 5, endast underkastas allmän auktorisation. Det får krävas att det berörda företaget skall göra en anmälan, men inte att det skall ha erhållit ett uttryckligt beslut eller någon annan administrativ handling från den nationella regleringsmyndigheten, innan det börjar utöva de rättigheter som följer av auktorisationen. Företaget får inleda sin verksamhet direkt efter ingiven anmälan, om sådan krävs, under förutsättning att bestämmelserna om nyttjanderätt i artiklarna 5, 6 och 7 är uppfyllda.”

14      I artikel 6.2 i auktorisationsdirektivet föreskrivs följande:

”Särskilda skyldigheter som kan åläggas leverantörer som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, enligt artikel 5.1 och 5.2, samt artiklarna 6 och 8 i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektiv) och artiklarna 16, 17, 18 och 19 i direktiv 2002/22/EG (direktiv om samhällsomfattande tjänster), eller företag som i enlighet med nämnda direktiv utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster skall i rättsligt avseende vara åtskilda från de rättigheter och skyldigheter som följer av den allmänna auktorisationen. I syfte att ge företagen insyn skall den allmänna auktorisationen hänvisa till de kriterier och förfaranden som gäller när sådana särskilda skyldigheter införs för enskilda företag.”

 Nationell rätt

15      I villkor 7 angående tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster (Universal Service Condition 7, nedan kallat USC 7), som gäller för BT i egenskap av tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster enligt bestämmelserna i 2003 års förordning om elektronisk kommunikation (Electronic Communications (Universal service) Regulations 2003), föreskrivs följande:

”7.1      BT ska upprätthålla en databas med adressuppgifter för samtliga abonnenter som har tilldelats telefonnummer av någon teleoperatör (nedan kallad databasen). BT ska tillse att databasen uppdateras regelbundet.

7.2      BT ska, enligt 7.3 och 7.4 nedan, på begäran

a)       lämna ut sådana av BT sammanställda abonnentförteckningar som uppfyller kraven i allmänt villkor nr 8 till alla teleoperatörer som omfattas av 8.2 för att dessa ska fullgöra sina skyldigheter enligt denna,

b)       lämna ut innehållet i databasen i maskinläsbar form till alla personer som önskar tillhandahålla offentliga nummerupplysningstjänster eller abonnentförteckningar.

7.3       BT ska tillhandahålla de upplysningar som avses i 7.2 a) och b) till den som önskar få tillgång till sådana upplysningar, förutsatt att dennes begäran är rimlig. Utan förbehåll för vad som anges ovan får BT vägra att lämna ut sådana upplysningar, om

a)       personen som framställer begäran om tillgång till sådana upplysningar inte åtar sig att behandla de data eller de uppgifter som datan innehåller i enlighet med praxis, och/eller

b)       BT har skälig anledning att anta att personen som begär att få ta del av sådana upplysningar inte kommer att iaktta tillämplig dataskyddslagstiftning.

7.4      BT ska tillhandahålla de upplysningar som avses i 7.2 a) och b) på villkor som är rättvisa, objektiva, kostnadsorienterade och inte onödigt diskriminerande och i ett format som avtalats mellan BT och den person som begär ut uppgifterna. Träffas inte något sådant avtal får direktören, i kraft av sitt tvistelösningsuppdrag, fastställa vilket format som ska användas för uppgifterna.”

 Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

16      I Förenade kungariket ansvarar BT för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster vad avser telekommunikation, utom vad gäller staden Hull och dess närområde.

17      The Office of communications (nedan kallat OFCOM) är nationell regleringsmyndighet i Förenade kungariket på teleområdet. OFCOM ersatte år 2003 Oftel.

18      Enligt USC 7, som utfärdats av Oftel, är BT skyldigt att göra den databas över teleabonnenter (OSIS) – som BT har upprättat genom att samla in uppgifter från samtliga operatörer inom fast telefoni – tillgänglig för leverantörer av nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar, vilka inte har utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Detta ska ske på villkor som är rättvisa, objektiva, kostnadsorienterade och icke-diskriminerande och i ett format som avtalats mellan BT och den som begär ut uppgifterna.

19      USC 7 innehåller således ingen skyldighet vad avser samhällsomfattande tjänster som är inriktad på användaren utan en skyldighet för BT, på grossistnivå, vilket i praktiken innebär att det på marknaden i Förenade kungariket förekommer flera konkurrerande leverantörer som erbjuder nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar med hjälp av databasen OSIS.

20      Domstolen har i dom av den 25 november 2004 i mål C‑109/03, KPN Telecom, (REG 2004, s. I‑11273), bland annat förklarat att teleoperatörernas avgifter för tillhandahållande av ”ändamålsenlig information” om abonnenterna inte ska inkludera interna kostnader för att samla in, sammanställa och uppdatera uppgifter om deras egna abonnenter. The Number och Conduit Enterprises har invänt mot de belopp som BT har fakturerat för tillgång till sin databas OSIS, med åberopande av denna dom.

21      Ärenden i denna fråga inleddes vid OFCOM år 2005. OFCOM meddelade beslut den 10 mars 2008 och förklarade i dessa beslut bland annat att USC 7 är oförenligt med unionsrätten, eftersom det inte innebär ett korrekt införlivande av föreskrifterna i artikel 5 i direktivet om samhällsomfattande tjänster. Enligt OFCOM var BT således inte skyldigt att ge tillgång till databasen OSIS enligt de föreskrivna villkoren annat än vad avser uppgifter om dess egna abonnenter. BT är nämligen skyldigt att lämna ut dessa uppgifter enligt en annan skyldighet, som är åtskild från USC 7, och som inte är i fråga i målet vid den nationella domstolen. Sistnämnda skyldighet är tillämplig på samtliga teleföretag och har införts för att införliva artikel 25 i direktivet om samhällsomfattande tjänster.

22      Competition Appeal Tribunal har i ett avgörande av den 24 november 2008 bifallit överklagandena av OFCOM:s beslut. Competition Appeal Tribunal ansåg härvid att USC 7 innebar ett korrekt införlivande av relevanta bestämmelser i direktivet om samhällsomfattande tjänster.

23      BT, som stöds av OFCOM, överklagade Competition Appeal Tribunals avgörande till den hänskjutande domstolen. Den domstolen fann visserligen preliminärt att USC 7 stred mot direktivet om samhällsomfattande tjänster, men ansåg att den innan den avgör målet måste inhämta förhandsavgörande från domstolen, eftersom ”ett beaktande av berörda principer, skillnader mellan tillämpliga texter och anförda argument” visar ”att det inte är helt klart hur frågeställningen ska besvaras”.

24      Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) beslutade mot denna bakgrund att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

”1)      Ska den befogenhet som medlemsstaterna har enligt artikel 8.1 i [direktivet om samhällsomfattande tjänster], jämförd med artikel 8 i [ramdirektivet], artiklarna 3.2 och 6.2 i [auktorisationsdirektivet], och artikel 3.2 i [direktivet om samhällsomfattande tjänster] samt andra materiella gemenskapsbestämmelser, att utse ett eller flera företag som ska säkerställa att samhällsomfattande tjänster eller olika delar av de samhällsomfattande tjänsterna tillhandahålls i enlighet med artiklarna 4–7 och 9.2 i [direktivet om samhällsomfattande tjänster] tolkas så, att den

a)       endast ger medlemsstaten befogenhet att, när den utser ett företag enligt denna bestämmelse, ålägga detta företag särskilda skyldigheter som innebär att företaget självt ska tillhandahålla den samhällsomfattande tjänsten för vilken det utsetts, eller en del av denna tjänst, till slutanvändare?

eller

b)       ger medlemsstaten befogenhet att, när den utser ett företag enligt denna bestämmelse, ålägga det utsedda företaget sådana särskilda skyldigheter som den medlemsstaten finner vara mest effektiva, ändamålsenliga och proportionerliga för att säkerställa tillhandahållandet till slutanvändare av den samhällsomfattande tjänsten eller del av denna, oavsett om dessa skyldigheter innebär att det utsedda företaget självt ska tillhandahålla den samhällsomfattande tjänsten eller en del därav till slutanvändare?

2)       Tillåter ovannämnda bestämmelser tolkade mot bakgrund av artikel 3.2 i [direktivet om samhällsomfattande tjänster], att medlemsstater för ett företag som är utsett enligt artikel 8.1 i [direktivet om samhällsomfattande tjänster], jämförd med artikel 5.1 b i det direktivet (fullständig nummerupplysningstjänst), föreskriver särskilda skyldigheter – utan att därvid föreskriva någon skyldighet att tillhandahålla en sådan tjänst direkt till slutanvändarna – när det gäller

a)       att upprätthålla och uppdatera en fullständig databas med abonnentinformation,

b)       att i maskinläsbar form göra innehållet i en fullständig databas med abonnentinformation, vilken uppdateras regelbundet, tillgängligt för alla personer som önskar tillhandahålla offentliga nummerupplysningstjänster eller abonnentförteckningar (oavsett om personen i fråga avser att tillhandahålla en fullständig nummerupplysningstjänst till slutanvändare eller ej), och

c)       att tillhandahålla databasen på villkor som är rättvisa, objektiva, kostnadsorienterade och icke-diskriminerande till en sådan person?”

 Prövning av tolkningsfrågorna

 Den första frågan

25      Den hänskjutande domstolen har ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida artikel 8.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster tillåter medlemsstaterna att, när de beslutar att i enlighet med denna bestämmelse utse ett eller flera företag som ska säkerställa att samhällsomfattande tjänster eller olika delar av de samhällsomfattande tjänsterna, såsom dessa definieras i artiklarna 4, 5, 6, 7 och 9.2 i samma direktiv, tillhandhålls, besluta att endast ålägga företagen särskilda skyldigheter som rör hur dessa företag tillhandahåller slutanvändarna den samhällsomfattande tjänsten för vilken de har utsetts, eller om medlemsstaterna tvärtom har rätt att ålägga de utsedda företagen de skyldigheter som de anser vara mest lämpade för att det ska kunna säkerställas att nämnda tjänst tillhandhålls, oavsett om dessa företag själva tillhandahåller tjänsten eller inte.

26      Domstolen konstaterar inledningsvis att denna fråga har uppkommit i ett nationellt mål som rör frågan om förenligheten med unionsrätten av den skyldighet på grossistnivå enligt de tillämpliga nationella bestämmelserna om samhällsomfattande tjänster som åläggs en enda operatör, BT, och som bland annat rör nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar. Denne operatör är skyldig att upprätthålla och göra nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar tillgängliga för andra operatörer på villkor som är rättvisa, objektiva, kostnadsorienterade och icke-diskriminerande och i avtalat format, med användning av sin databas OSIS, vilken nämnda operatör har upprättat genom att insamla uppgifter från samtliga operatörer inom fast telefoni.

27      Det är i detta sammanhang som den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida det enligt bestämmelserna i auktorisationsdirektivet, ramdirektivet och direktivet om samhällsomfattande tjänster, och särskilt artikel 8.1 i sistnämnda direktiv, är tillåtet för medlemsstaterna att – i samband med att en operatör utses att tillhandahålla en samhällsomfattande tjänst enligt den artikeln – ålägga den operatören en skyldighet av ovannämnt slag, på grossistnivå, i syfte att indirekt uppnå det mål i fråga om samhällsomfattande tjänster som utgörs av att alla slutanvändare ska ha tillgång till fullständiga nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar, vilket anges i skäl 11 i direktivet om samhällsomfattande tjänster och avses i artikel 5 i samma direktiv, genom att skapa förutsättningar som främjar konkurrensen.

28      För att avgöra vad artikel 8.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster har för innebörd och tillämpningsområde ska hänsyn för det första tas till vad denna bestämmelse ingår i för lagstiftningssammanhang (se, analogt, domstolens dom av den 3 oktober 2006 i mål C‑475/03, Banca popolare di Cremona, REG 2006, s. I‑9373, punkt 18 och där angiven rättspraxis). Vidare ska bestämmelsen tolkas utifrån dess lydelse, direktivets allmänna sammanhang och de syften som lagstiftaren önskar uppnå.

29      I artikel 3.2 i auktorisationsdirektivet föreskrivs att tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster, utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda skyldigheter som anges i artikel 6.2 i nämnda direktiv eller nyttjanderätten till radiofrekvenser och telefonnummer enligt artikel 5 i samma direktiv, endast får underkastas allmän auktorisation. Sistnämnda rättigheter är inte aktuella i målet vid den hänskjutande domstolen.

30      Medlemsstaterna har således endast rätt att ålägga ett eller flera företag särskilda skyldigheter om dessa skyldigheter omfattas av de fall som anges i artikel 6.2 i auktorisationsdirektivet. I sistnämnda bestämmelse hänvisas bland annat till de skyldigheter som åläggs företag som utsetts för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster enligt direktivet om samhällsomfattande tjänster. Bland dessa skyldigheter ingår tillhandahållande av fullständiga nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar enligt artikel 5 i direktivet om samhällsomfattande tjänster. Det är i artikel 8.1 i det direktivet som det föreskrivs att det ska utses operatörer med uppgift att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster eller vissa delar av samma tjänster.

31      Eftersom det är fråga om ett undantag från förbudet mot att föreskriva särskilda skyldigheter för enskilda operatörer, ska de skyldigheter som med stöd av bestämmelserna i direktivet om samhällsomfattande tjänster kan åläggas företag som utsetts enligt artikel 8.1 i det direktivet för att tillhandahålla sådana tjänster tolkas restriktivt.

32      Det framgår av lydelsen i artikel 8.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster att det i den första meningen i denna bestämmelse visserligen föreskrivs att det ska utses ett företag som ska ”säkerställa att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls”, men att det i den andra meningen i samma bestämmelse även preciseras att ”[m]edlemsstaterna får utse olika företag eller företagsgrupper som skall tillhandahålla olika delar av de samhällsomfattande tjänsterna”. Lydelsen i denna bestämmelse i dess helhet visar således att en medlemsstat endast kan ålägga ett utsett företag de skyldigheter som är särskilt föreskrivna i direktivet om samhällsomfattande tjänster och som avser tillhandahållandet, av företaget självt, av någon av de specifika delarna av den samhällsomfattande tjänsten till slutanvändarna, såsom denna tjänst definieras i artiklarna 4–7 och 9.2.

33      Det ska tilläggas att den omständigheten att företaget självt tillhandahåller slutanvändarna den samhällsomfattande tjänsten inte innebär att företaget inte får lägga ut sina tjänster på underentreprenörer, under förutsättning att företaget bibehåller sitt ansvar gentemot medlemsstatens myndigheter vad avser det sätt på vilket tjänsterna tillhandahålls.

34      Systematiken i direktivet om samhällsomfattande tjänster och de mål som eftersträvas med direktivet talar också för denna tolkning. Bestämmelserna i artiklarna 9 och 11 i samma direktiv angående de taxor som tillämpas och de nationella regleringsmyndigheternas utvärdering av de samhällsomfattande tjänster som de utsedda företagen tillhandahåller innebär med nödvändighet att dessa företag tillhandahåller tjänsterna själva.

35      Vad för det första angår artikel 9 i direktivet om samhällsomfattande tjänster framgår det av skäl 7 i detsamma att ett av direktivets främsta mål är att samtliga slutanvändare ska garanteras tillgång till ett minimum av teletjänster till ett överkomligt pris. I detta syfte finns det i artikel 9 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, och särskilt artikel 9.1, 9.2 och 9.4, föreskrifter för hur de behöriga nationella myndigheterna ska kontrollera och reglera strukturen och nivån på de taxor som tas ut av det företag som utsetts för att tillhandahålla delar av samhällsomfattande tjänster.

36      I artikel 9 finns det däremot inga föreskrifter vad gäller de priser som tas ut av andra företag än det utsedda företaget. Även om dessa övriga företag således kan ha tillgång till en komplett databas avseende samtliga telefonabonnenter, såsom BT:s databas OSIS, genom en särskild nationell skyldighet, såsom USC 7, och detta till priser som fastställts av den nationella regleringsmyndigheten, är de däremot inte skyldiga att till överkomliga priser tillhandahålla den del av den samhällsomfattande tjänsten som avses i artikel 5 i nämnda direktiv, nämligen att tillhandahålla fullständiga nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar vad avser samtliga slutanvändare. När detta är fallet garanterar en skyldighet av det slag som föreskrivs i den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den hänskjutande domstolen inte i sig att den del av den aktuella samhällsomfattande tjänsten tillhandahålls samtliga slutanvändare till ett överkomligt pris.

37      För det andra framgår det av artikel 11 i direktivet om samhällsomfattande tjänster att det ankommer på de nationella regleringsmyndigheterna att kontrollera hur de utsedda företagen tillhandahåller de samhällsomfattande tjänsterna och i förekommande fall ålägga dem särskilda krav vad avser tjänsternas kvalitet. Denna bestämmelse utgår således från premissen att de utsedda företagen förfogar över driftsinformation om tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna och direkt kan påverka det sätt på vilket de tillhandahålls, vilket förutsätter att företagen själva tillhandahåller dem.

38      Det ankommer förvisso på medlemsstaterna att i enlighet med artikel 3.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster ”besluta vilket tillvägagångssätt som är mest effektivt och lämpligt för att säkerställa genomförandet av samhällsomfattande tjänster”. Det utrymme för eget skön som medlemsstaterna ges i denna bestämmelse ger dem emellertid inte rätt att föreskriva särskilda skyldigheter för vissa företag annat än i de fall som avses i artikel 6.2 i auktorisationsdirektivet. Artikel 3.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster ska således inte tolkas så, att räckvidden av det urval som får göras enligt artikel 8.1 i direktivet utvidgas och att medlemsstaten därigenom kan ålägga ett utsett företag andra skyldigheter än dem som föreskrivs i direktivet.

39      Vad gäller relevansen av artikel 25.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster i detta sammanhang räcker det att konstatera att denna bestämmelse endast innebär ett krav att medlemsstaterna ska säkerställa att ”samtliga företag som tilldelar abonnenter telefonnummer” tillmötesgår varje rimlig begäran om att få tillgång till uppgifter om deras egna abonnenter för att tillhandahålla nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar. Denna bestämmelse, som rör en skyldighet som är generellt tillämplig på samtliga operatörer, har således ingen inverkan på omfattningen av de särskilda skyldigheter som en medlemsstat får ålägga ett eller flera företag som denna har utsett för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i enlighet med artikel 8.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster.

40      Av det anförda följer att den första frågan ska besvaras på följande sätt. Det är enligt artikel 8.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster endast tillåtet för medlemsstaterna – när de beslutar att i enlighet med denna bestämmelse utse ett eller flera företag som ska säkerställa tillhandahållandet av en samhällsomfattande tjänst eller delar av den tjänsten, såsom den definieras i artiklarna 4–7 och 9.2 i direktivet – att ålägga företagen de särskilda skyldigheter som föreskrivs i direktivet, vilka har ett samband med de utsedda företagens eget tillhandahållande av tjänsten eller delarna av tjänsten.

 Den andra frågan

41      Mot bakgrund av svaret på den första frågan saknas det skäl att besvara den andra frågan. Den andra frågan utgår nämligen från att en medlemsstat lagligen har ålagt ett företag som utsetts enligt artikel 8.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster en särskild skyldighet, utan att detta företag är skyldigt att direkt tillhandahålla slutkunderna denna tjänst, och avser i huvudsak huruvida en sådan skyldighet kan omfatta krav som rör att upprätthålla en databas och att göra den tillgänglig för övriga operatörer i grossistledet. Det framgår emellertid av svaret på den första frågan att en sådan skyldighet inte kan föreskrivas med stöd av nämnda bestämmelse.

 Rättegångskostnader

42      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Det är enligt artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) endast tillåtet för medlemsstaterna – när de beslutar att i enlighet med denna bestämmelse utse ett eller flera företag som ska säkerställa tillhandahållandet av en samhällsomfattande tjänst eller delar av den tjänsten, såsom den definieras i artiklarna 4–7 och 9.2 i direktivet – att ålägga företagen de särskilda skyldigheter som föreskrivs i direktivet, vilka har ett samband med de utsedda företagens eget tillhandahållande av tjänsten eller delarna av tjänsten.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: engelska.