—

Camera di Commercio, Industria, Artigianato e Agricoltura (CCIAA) di Cosenza, genom O. Morcavallo och F. Sciaudone, avvocati,

—

Grillo Star Srl, genom R. Mastroianni, avvocato,

—

Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av S. Fiorentino, avvocato dello Stato,

—

Tysklands regering, genom N. Graf Vitzthum, i egenskap av ombud,

—

Österrikes regering, genom C. Pesendorfer, i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom A. Aresu och M. Afonso, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 5.1 c och 6.1 e i rådets direktiv 2008/7/EG av den 12 februari 2008 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (EUT L 46, s. 11).

2

Begäran har framställts i ett förfarande genom vilket konkursdomaren vid Tribunale di Cosenza fastställer det i konkurs försatta bolaget Grillo Star Srls (nedan kallat Grillo Star) skulder. I detta förfarande har konkursdomaren att ta ställning till huruvida en fordran från Camera di Commercio, Industria, Artigianato e Agricoltora di Cosenza (nedan kallad CCIAA di Cosenza) ska tas upp bland Grillo Stars skulder. Fordran avser den årliga avgift, här för år 2009, som varje rörelse som är införd i, eller som omnämns i, företagsregistret är skyldig att betala (nedan kallad den årliga avgiften).

3

I artikel 2 i direktiv 2008/7, som har rubriken ”Kapitalassociationer”, anges följande:

”1.   I detta direktiv avses med kapitalassociationer följande:

2.   I detta direktiv ska varje annan typ av företag, bolag, förening eller juridisk person som bedriver verksamhet i vinstsyfte anses vara en kapitalassociation.”

4

I artikel 5.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna får inte av kapitalassociationer ta ut någon som helst form av indirekt skatt på följande:

…

…”

5

Artikel 6.1 i direktivet har följande lydelse:

”Trots vad som sägs i artikel 5 får medlemsstaterna ta ut följande avgifter och skatter:

…

…”

6

Nedan angivna bestämmelser är tillämpliga i det nationella målet. Bestämmelsernas lydelse är den som gällde före den omarbetning som skedde genom artikel 1.19 i lagstiftningsdekret nr 23 av den 15 februari 2010 om reformering i enlighet med artikel 53 i lag nr 99 av den 23 juli 2009 av systemet med handels-, industri-, hantverks- och lantbrukskammare (decreto legislativo n. 23 – Riforma dell’ordinamento relativo alle camere di commercio, industria, artigianato e agricoltura, in attuazione dell’articolo 53 della legge 23 luglio 2009, n. 99, GURI nr 46 av den 25 februari 2010, s. 1). Lagstiftningsdekretet trädde i kraft den 12 mars 2010.

7

Genom artikel 2188.1 i den italienska civillagen har ett företagsregister införts i vilket samtliga affärsrörelser inom industri, handel och finans ska införas i enlighet med artikel 2195 i civillagen. Registreringsskyldigheten gäller för enskilda näringsidkare och för verksamhet som bedrivs i bolagsform. Enligt artikel 2200 i civillagen gäller skyldigheten även bolag och kooperativ, även när de inte bedriver någon näringsverksamhet.

8

I artikel 8.1 och 8.2 i lag nr 580 av den 29 december 1993 angående omorganisation av handels-, industri-, hantverks- och lantbrukskamrarna (legge n. 580 – Recante Riordinamento delle camere di commercio, industria, artigianato e agricoltura) (ordinarie tillägg till GURI nr 7 av den 11 januari 1994, nedan kallad lag nr 580/1993), föreskrivs att företagsregistret ska föras av handels-, industri-, hantverks- och lantbrukskamrarna.

9

Beräkningssättet för den årliga avgiften bestäms i artikel 18.3–18.5 i lag nr 580/1993.

10

Avgiftens storlek för det år som är aktuellt i det nationella målet bestäms i ministerns för ekonomisk utveckling dekret av den 30 april 2009 om fastställande av de årliga avgifter som företagen ska betala till handelskamrarna för år 2009 (decreto del ministro dello Sviluppo economica – Determinazione delle misure del diritto annuale dovuto per l’anno 2009, dalle imprese alle camere di commercio) (GURI nr 114 av den 19 maj 2009, s. 37). För rörelser vilkas omsättning understiger 100000 euro är avgiften schablonmässigt bestämd till 200 euro. Överstiger omsättningen 100000 euro är avgiften stegvist beräknad som en procentuell andel av den aktuella rörelsens omsättning.

11

Grillo Star försattes i konkurs den 29 april 2009 genom beslut av konkursavdelningen vid Tribunale di Cosenza. I samma beslut förordnades att förfarandet för att avgöra vilka borgenärers fordringar som ska tas upp bland bolagets skulder skulle inledas i enlighet med artikel 93 i konkurslagen.

12

I detta förfarande ansökte CCIAA di Cosenza den 4 juni 2009 om att en fordran på 200 euro, jämte tillägg om 113,39 euro, skulle tas upp som en skuld i Grillo Stars konkurs. Fordran avsåg den årliga avgiften för år 2009.

13

I samband med prövningen av ansökan om att fordran ska tas upp som en skuld i Grillo Stars konkurs har konkursdomaren vid Tribunale di Cosenza ställt sig tvivlande till huruvida den italienska lagstiftningen om fastställande av den årliga avgiften är förenlig med direktiv 2008/7.

14

Konkursdomaren har härvid hänvisat till domstolens praxis, och särskilt till dom av den 20 april 1993 i de förenade målen C-71/91 och C-178/91, Ponente Carni och Cispadana Costruzioni (REG 1993, s. I-1915), av den 2 december 1997 i mål C-188/95, Fantask m.fl. (REG 1997, s. I-6783), och av den 10 september 2002 i de förenade målen C-216/99 och C-222/99, Prisco och CASER (REG 2002, s. I-6761). I dessa domar har begreppet vederlagskaraktär preciserats beträffande de avgifter som medlemsstaterna får ta ut med stöd av undantagsregeln i artikel 12.1 e i rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (EGT L 249, s. 25). Lydelsen i den artikeln har i allt väsenligt överförts till artikel 6.1 e i direktiv 2008/7. Enligt konkursdomaren framstår det emellertid som om den årliga avgiften inte är av vederlagskaraktär, eftersom beräkningen av avgiften saknar samband med kostnaden för den tjänst som tillhandahålls i form av fortsatt inskrivning i det register som förs av handels-, industri-, hantverks- och lantbrukskamrarna.

15

Mot denna bakgrund beslutade konkursdomaren vid Tribunale di Cosenza att vilandeförklara målet och att hänskjuta följande frågor till domstolen för förhandsavgörande:

16

Konkursdomaren vid Tribunale di Cosenza har beträffande tillämpningen av artikel 5.1 c i direktiv 2008/7 på den årliga avgiften kompletterat beslutet om hänskjutande av den 5 november 2009 med följande frågor:

”1)   Strider det mot [direktiv 2008/7] att ett bolag med begränsat ansvar, som inte bedriver – och som aldrig har bedrivit – någon ekonomisk verksamhet och som därför är ’inaktivt’, är skyldigt att betala [den årliga avgiften]?

2)   Strider det mot [direktiv 2008/7] att kräva betalning av en ’årlig avgift’ för registrering i företagsregistret då upptagande i detta register, enligt den italienska rättsordningen, utgör en nödvändig förutsättning för att ett bolag med begränsat ansvar ska förvärva rättskapacitet?”

17

Efter det kompletterande beslutet om hänskjutande beslutade domstolens ordförande den 20 oktober 2010 att det skriftliga förfarandet skulle återupptas.

18

CCIAA di Cosenza har gjort gällande att domstolen inte är behörig att besvara de båda begäran om förhandsavgörande, eftersom konkursdomaren vid Tribunale di Cosenza inte kan kvalificeras som domstol, i den mening som avses i artikel 267 FEUF. CCIAA di Cosenza har hävdat att förfarandet inför konkursdomaren inte utmynnar i något avgörande av rättskipningskaraktär. Konkursdomarens uppgifter består huvudsakligen av tillsyn och kontroll av att förfarandet för uppteckningen av skulder går rätt till genom att helt eller delvis bifalla ansökningar om att en fordran ska tas upp som en skuld, eller genom att avslå eller avvisa sådana ansökningar. CCIAA di Cosenza har vidare påstått att principen om ett kontradiktoriskt förfarande endast i begränsad utsträckning är tillämplig på förfarandet inför konkursdomaren.

19

Grillo Star har däremot hävdat att förfarandet inför konkursdomaren är av rättskipningskaraktär, eftersom domaren enligt italiensk lagstiftning har till uppgift att fatta motiverade beslut angående varje ansökan om upptagande av fordringar som skulder i konkursen. Dessa beslut har – om de inte överklagas – rättskraft och är bindande för parterna. Grillo Star har vidare påpekat att konkursdomarens beslut fattas efter ett sammanträde till vilket parterna blir kallade och under vilket de kan yttra sig.

20

Det framgår av fast rättspraxis att EU-domstolen vid bedömningen av huruvida det hänskjutande organet utgör en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF, vilket är en rent unionsrättslig fråga, beaktar ett antal omständigheter, såsom huruvida organet är upprättat enligt lag, organet är av stadigvarande karaktär, dess jurisdiktion är av tvingande art, förfarandet är kontradiktoriskt, organet tillämpar rättsregler och huruvida det har en oberoende ställning (se dom av den 14 juni 2011 i mål C-196/09, Miles m.fl., REU 2011, s. I-5105, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

21

Nationella domstolar är endast behöriga att begära att EU-domstolen ska meddela förhandsavgörande om en tvist är anhängig vid dem och om förfarandet i fråga är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär (beslut av den 24 mars 2011 i mål C-344/09, Bengtsson, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

22

När den hänskjutande domstolen handlar i egenskap av administrativ myndighet, utan att därvid avgöra någon tvist i den mening som avses i domstolens praxis, kan den således inte anses utöva dömande verksamhet (beslutet i det ovannämnda målet Bengtsson, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

23

Det framgår i förevarande fall av de uppgifter som lämnats av CCIAA di Cosenza, vilka vitsordats av Grillo Star, att konkursdomaren har till uppgift att – på grundval av en av konkursförvaltaren upprättad preliminär uppteckning av skulderna – på ansökan av borgenärerna avgöra vilka fordringar som ska anses utgöra skulder i konkurser. Det framgår även av konkurslagen att såväl förvaltaren som övriga berörda har rätt att inför konkursdomaren bestrida en ansökan om att en fordran ska tas upp som skuld i konkursen. Konkursdomarens beslut att en fordran inte ska tas upp som en skuld i konkursen har, såvida ingen invändning framställs, bindande rättsverkningar.

24

Förvaltaren och borgenären har, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 19 i sitt förslag till avgörande, möjlighet att yttra sig skriftligen och muntligen inför konkursdomaren.

25

Mot bakgrund av det anförda saknas det stöd för uppfattningen att konkursdomaren vid Tribunale di Cosenza inte skulle meddela något avgörande av rättskipningskaraktär, i den mening som avses i unionsrätten, i syfte att genom ett kontradiktoriskt förfarande avgöra en tvist.

26

Domstolen är mot denna bakgrund behörig att besvara de frågor som ställts av den hänskjutande domstolen.

27

Den hänskjutande domstolen vill genom sina frågor, vilka ska prövas i ett sammanhang, få klarhet i huruvida direktiv 2008/7, och i synnerhet artiklarna 5.1 c och 6.1 e i det direktivet, ska tolkas så, att de utgör hinder för att ta ut en sådan årlig avgift som den som är aktuell i det nationella målet, vilken betalas in till de italienska handels-, industri-, hantverks- och lantbrukskamrarna av alla de rörelser som är införda eller omnämnda i det register som förs av kamrarna.

28

Domstolen erinrar inledningsvis om att den redan slagit fast att artikel 12 i direktiv 69/335, vars lydelse i allt väsentligt är identisk med lydelsen i artikel 6 i direktiv 2008/7, utgör ett undantag från det principiella förbudet i artikel 10 i direktiv 69/335 (vars lydelse överförts till artikel 5.1 i direktiv 2008/7) mot skatter med samma kännetecken som en avgift på kapitaltillskott (se för ett liknande resonemang, bland annat, domen i det ovannämnda målet Fantask m.fl., punkt 20).

29

Det ska därför först prövas huruvida en sådan årlig avgift som den som är aktuell i det nationella målet utgör någon av de skatter som är otillåtna enligt artikel 5.1 i direktiv 2008/7.

30

Enligt artikel 5.1 c i direktiv 2008/7 råder det ett förbud mot alla former av indirekta skatter på registrering eller på andra formaliteter som krävs innan verksamhet inleds och som en kapitalassociation måste utföra till följd av sin företagsform.

31

Detta förbud är motiverat av det faktum att även om dessa skatter inte tillämpas på kapitaltillskott till bolag som sådana, tas de likafullt ut på grund av formaliteter som är knutna till bolagets företagsform, det vill säga på grund av sättet för att anskaffa kapital. Ett bibehållande av dessa skatter riskerar därför även att äventyra de ändamål som eftersträvas med direktiv 2008/7 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2007 i mål C-466/03, Albert Reiss Beteiligungsgesellschaft, REG 2007, s. I-5357, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

32

Artikel 5.1 c i direktiv 2008/7 ska i princip ges en vid tolkning och därvid tolkas så, att den inte bara omfattar de formaliteter som måste uppfyllas innan verksamheten i en kapitalassociation påbörjas, utan även de formaliteter som uppställs för att verksamheten i en sådan association ska kunna bedrivas och vidmakthållas (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Albert Reiss Beteiligungsgesellschaft, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

33

Det framgår emellertid av domstolens praxis att nämnda artikel inte förbjuder en årlig avgift som ska betalas på grund av att en rörelse är registrerad vid en handels- eller industrikammare, eftersom betalningsskyldigheten inte inträder till följd av registreringen av det bolag eller den juridiska person som är ägare till rörelsen utan till följd av registreringen av själva rörelsen och eftersom skatten är oberoende av vilken företagsform den enhet som är ägare till rörelsen har. Skatten är således inte knuten till formaliteter som kapitalassociationer måste utföra till följd av sin företagsform (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juni 1996 i mål C-2/94, Denkavit Internationaal m.fl., REG 1996, s. I-2827, punkterna 24–26).

34

Det är utrett att betalningsskyldigheten för den årliga avgift som är aktuell i det nationella målet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte inträder till följd av registreringen av det bolag eller den juridiska person som är ägare till rörelsen, utan till följd av registreringen av själva rörelsen. Det är fråga om en avgift grundad på omsättningen som drabbar samtliga enheter med vinstsyfte.

35

En sådan avgift är, såsom Grillo Star har anfört vid den muntliga förhandlingen, oberoende av vilken företagsform den enhet som är ägare till rörelsen har. Avgiften drabbar såväl rörelser i form av kapitalassociationer, i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 2008/7, som rörelser som drivs i andra företagsformer och särskilt sådana rörelser som innehas och drivs som enskild näringsverksamhet av fysiska personer (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Denkavit Internationaal m.fl., punkt 25).

36

Såsom den italienska regeringen och Europeiska kommissionen dessutom har påpekat innebär det faktum att den årliga avgiften är proportionnell i förhållande till rörelsens omsättning att det är uteslutet att betalningen av avgiften skulle utgöra en formalitet som är mer betungande för en rörelse som har valt kapitalassociation som företagsform, än för en rörelse som har valt en annan företagsform.

37

Det är således uppenbart att en årlig avgift, såsom den som är aktuell i det nationella målet, inte är knuten till formaliteter som kapitalassociationer måste utföra till följd av sin företagsform.

38

Slutsatsen i föregående punkt påverkas inte av den av den hänskjutna domstolen anförda omständigheten att införandet i företagsregistret för kapitalassociationer, i den mening som avses i den aktuella nationella rätten, har konstitutiv verkan, vilket inte gäller för andra rörelser. Trots att införandet i registret och därmed betalningen av den därmed förknippade årliga avgiften utgör ett villkor för en kapitalassociations rättsliga existens, kan inte denna omständighet i sig förändra inträdet för skyldigheten att betala den årliga avgiften, vilken fastställts i punkt 34 ovan, och omvandla avgiften till en avgift som ska betalas på grund av registreringen av den kapitalassociation som äger rörelsen (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Denkavit Internationaal m.fl., punkt 28). Det är dessutom utrett att en kapitalassociations uteblivna betalning av avgiften inte innebär att associationen avförs ur företagsregistret.

39

Den av CCIAA di Cosenza anförda omständigheten att en kapitalassociation, såsom Grillo Star, är skyldig att betala den årliga avgiften även under den tid då den inte bedriver någon faktisk ekonomisk verksamhet saknar likaledes betydelse. Skyldigheten för kapitalassociationer att betala den årliga avgiften är nämligen enligt den aktuella nationella rätten motiverad av att det presumeras att varje kapitalassociation i princip innehar en rörelse. Domstolen har härvid för det första funnit att definitionen av begreppet rörelse på ett område som omfattas av direktiv 2008/7 faller inom den nationella lagstiftarens befogenhet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Denkavit Internationaal m.fl., punkt 31), och för det andra funnit att denna presumtion inte påverkar slutsatsen att betalningsskyldighetens inträde för en skatt eller avgift såsom den årliga avgiften, vilket konstaterats ovan i punkt 34, utgörs av registreringen av själva rörelsen oberoende av dess företagsform (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Denkavit Internationaal m.fl., punkt 29).

40

Det framgår dessutom av handlingarna i målet att ett bolag som Grillo Star, vilket åtminstone genomfört förberedande transaktioner i syfte att bedriva hotellverksamhet genom att bland annat köpa in mark, under alla omständigheter inte kan likställas med ett ”skalbolag”, i den mening som avses i punkt 29 i domen i det ovannämnda målet Denkavit Internationaal m.fl., det vill säga ett bolag som saknar tillgångar och inte längre bedriver någon verksamhet.

41

Domstolen konstaterar mot denna bakgrund att en årlig avgift, såsom den som är aktuell i det nationella målet, inte utgör en otillåten skatt, i den mening som avses i artikel 5.1 c i direktiv 2008/7.

42

Det finns därför inte anledning att pröva huruvida en sådan avgift omfattas av undantaget i artikel 6.1 e i direktiv 2008/7.

43

De hänskjutna frågorna ska således besvaras enligt följande. Artikel 5.1 c i direktiv 2008/7 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en avgift, såsom den som är aktuell i det nationella målet, vilken varje rörelse ska betala årligen för att vara införd i företagsregistret, ens om införandet i registret har konstitutiv verkan för kapitalassociationer och kapitalassociationer är skyldiga att betala avgiften även för den tid som de endast vidtar förberedande åtgärder i syfte att bedriva en rörelse.

44

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Artikel 5.1 c i rådets direktiv 2008/7/EG av den 12 februari 2008 om indirekta skatter på kapitalanskaffning ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en avgift, såsom den som är aktuell i det nationella målet, vilken varje rörelse ska betala årligen för att vara införd i företagsregistret, ens om införandet i registret har konstitutiv verkan för kapitalassociationer och kapitalassociationer är skyldiga att betala avgiften även för den tid som de endast vidtar förberedande åtgärder i syfte att bedriva en rörelse.