Mål C‑331/09

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Polen

”Fördragsbrott – Statligt stöd – Stöd som Republiken Polen har beviljat koncernen Technologie Buczek – Beslut i vilket kommissionen konstaterar att stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden och fastställer att det ska återkrävas – Underlåtenhet att verkställa beslutet inom den frist som angetts”

Sammanfattning av domen

1.        Talan om fördragsbrott – Underlåtenhet att följa ett kommissionsbeslut avseende statligt stöd – Skyldighet att återkräva det stöd som beviljats – Den frist som det hänvisas till

(Artikel 88.2 andra stycket EG)

2.        Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Tillämpning av nationell rätt – Villkor och gränser

(Artikel 88.2 EG; rådets förordning nr 659/1999, artikel 14.3)

3.        Talan om fördragsbrott – Underlåtenhet att iaktta skyldigheten att återkräva ett rättsstridigt stöd – Grunder för försvar – Absolut hinder för verkställighet – Bedömningskriterier – Svårigheter att verkställa beslutet

(Artikel 88.2 EG; rådets förordning nr 659/1999, artikel 14.3)

1.        Den dag som är relevant för bedömningen av ett fördragsbrott, beträffande vilket talan väckts enligt artikel 88.2 EG, är den som föreskrevs i det beslut som, enligt vad som påståtts, inte har verkställts, eller, i förekommande fall, den som kommissionen därefter har fastställt. I denna artikel föreskrivs nämligen inte, till skillnad från artikel 226 EG, något administrativt förfarande, och kommissionen avger följaktligen inte något motiverat yttrande vari det föreskrivs en frist för medlemsstaterna att efterkomma dess beslut.

För att fastställa vilken dag fristen för verkställighet löpte ut är det emellertid nödvändigt att ta hänsyn till ett eventuellt beslut genom vilket tribunalens ordförande har skjutit upp verkställigheten av kommissionens beslut.

(se punkterna 50 och 52)

2.        I enlighet med artikel 14.3 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 i EG‑fördraget ska återkravet av ett olagligt stöd i enlighet med ett beslut från kommissionen verkställas utan dröjsmål och enligt de förfaranden som föreskrivs i den berörda medlemsstatens nationella rätt, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa nämnda beslut.

När företag vilka har mottagit stöd som förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden har försatts i konkurs, kan återställandet av den tidigare situationen och undanröjandet av den konkurrenssnedvridning som följer av de stöd som har betalats ut olagligt i princip ske genom att fordran på återbetalning av stöden i fråga tas upp bland skulderna i bouppteckningen.

(se punkterna 59 och 60)

3.        Den enda grund som en medlemsstat kan åberopa till sitt försvar vid en talan om fördragsbrott som kommissionen väckt med stöd av artikel 88.2 EG är att det föreligger ett absolut hinder för en korrekt verkställighet av återkravsbeslutet. Villkoret att det ska föreligga ett absolut hinder för verkställighet är inte uppfyllt när svarandemedlemsstaten endast underrättar kommissionen om de rättsliga, politiska eller praktiska svårigheter som det innebär att genomföra beslutet, utan att vidta någon faktisk åtgärd gentemot de ifrågavarande företagen i syfte att återkräva stödet och utan att föreslå kommissionen några alternativa lösningar för att genomföra beslutet, som skulle göra det möjligt att övervinna svårigheterna. Farhågor om interna svårigheter vid genomförandet av ett beslut om återkrav av statligt stöd som har förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden berättigar inte heller en medlemsstat att inte uppfylla de skyldigheter som ankommer på den enligt unionsrätten.

(se punkterna 69, 70 och 72)

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 14 april 2011 (*)

”Fördragsbrott – Statligt stöd – Stöd som Republiken Polen har beviljat koncernen Technologie Buczek – Beslut i vilket kommissionen konstaterar att stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden och fastställer att det ska återkrävas – Underlåtenhet att verkställa beslutet inom den frist som angetts”

I mål C‑331/09,

angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 88.2 EG, som väckts den 17 augusti 2009,

Europeiska kommissionen, företrädd av K. Gross och A. Stobiecka-Kuik, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Polen, företrädd av M. Krasnodębska-Tomkiel, i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden A. Tizzano samt domarna M. Ilešič, E. Levits, M. Safjan och M. Berger (referent),

generaladvokat: E. Sharpston,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Europeiska gemenskapernas kommission har i sin ansökan yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 249 fjärde stycket EG samt artiklarna 3, 4 och 5 i kommissionens beslut 2008/344/EG av den 23 oktober 2007 om det statliga stöd C 23/06 (ex NN 35/06) som Polen har genomfört till förmån för ståltillverkaren Technologie Buczek Group (EUT L 116, 2008, s. 26), genom att inte följa föreskrifterna i nämnda beslut.

 Tillämpliga bestämmelser

2        Skäl 13 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88] i EG‑fördraget (EGT L 83, s. 1) har följande lydelse:

”I fall av olagligt stöd som inte är förenligt med den gemensamma marknaden bör en effektiv konkurrens återställas. Därför är det nödvändigt att stödet jämte ränta återkrävs utan dröjsmål. Det är lämpligt att återkravet verkställs enligt förfaranden i nationell rätt. Tillämpningen av dessa förfaranden bör inte försvåra återställandet av en effektiv konkurrens genom att hindra att kommissionens beslut genomförs omedelbart och effektivt. För att nå detta resultat bör medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kommissionens beslut verkställs.”

3        I artikel 14.3 i förordning nr 659/1999 anges följande:

”Utan att det påverkar förordnanden av Europeiska gemenskapernas domstol enligt artikel [242] i fördraget skall återkravet verkställas utan dröjsmål och enligt den berörda medlemsstatens förfaranden enligt nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa kommissionens beslut. I det syftet skall de berörda medlemsstaterna vid förfaranden inför nationella domstolar vidta alla nödvändiga åtgärder som är tillgängliga i deras respektive rättssystem, inbegripet interimistiska åtgärder, utan att gemenskapsrätten påverkas.”

4        Artikel 23.1 i samma förordning har följande lydelse:

”Om den berörda medlemsstaten inte följer villkorliga eller negativa beslut, särskilt i fall som avses i artikel 14, får kommissionen hänskjuta ärendet direkt till Europeiska gemenskapernas domstol i enlighet med artikel [88].2 i fördraget.”

 Bakgrund till tvisten

5        Kommissionen förklarade i artikel 1 i beslut 2008/344, som Republiken Polen delgetts den 24 oktober 2007, att de åtgärder som Republiken Polen vidtagit till förmån för koncernen Technologie Buczek (nedan kallad KTB) utgör ett statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden (nedan kallat det aktuella stödet).

6        KTB var, vid tidpunkten för de omständigheter som gett upphov till detta mål, aktiv inom stålproduktionssektorn som rörtillverkare. Koncernen utgjordes av Technologie Buczek SA (nedan kallat TB), som ägde flera dotterbolag, varav två av dem, enligt kommissionen, också var mottagare av det aktuella stödet, nämligen Buczek Automotive sp. z o.o. (nedan kallat BA) och Huta Buczek sp. z o.o. (nedan kallat HB).

7        Det aktuella stödet till förmån för KTB utgjordes av underlåtenheten att driva in offentligrättsliga fordringar som flera offentliga borgenärer hade, däribland socialförsäkringsorganet, kommunen Sosnowiec, inom vilken KTB hade sitt säte, och Statliga fonden för rehabilitering av funktionshindrade.

8        De fem första artiklarna i artikeldelen i beslut 2008/344 har följande lydelse:

”Artikel 1

Det statliga stöd på 20 761 643 zloty som Polen olagligen har beviljat [KTB] strider mot artikel 88.3 i fördraget och är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

Det statliga stöd på 1 369 186 zloty som Polen beviljade [KTB] mellan 1997 och 2003 har inte använts i enlighet med de villkor som anges i protokoll nr 8 till anslutningsfördraget och är därför oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 3

1.      Polen ska särskilt från dotterbolagen [HB] och [BA] återkräva det stöd som avses i artikel 1 vilket olagligen tillhandahållits [KTB], i proportion till den förmån de faktiskt har erhållit. Polen ska följaktligen återkräva 13 578 115 zloty från [HB] och 7 183 528 zloty från [BA].

2.      Polen ska från [TB] återkräva det missbrukade stöd som avses i artikel 2 vilket beviljats [KTB].

3.      Det stöd som ska återkrävas ska innefatta ränta som löper från den dag då stödet ställdes till stödmottagarens förfogande till den dag då det verkligen har återbetalats.

4.      Räntan ska beräknas enligt systemet med kapitaliserad ränta enligt kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88] i EG‑fördraget ...

Artikel 4

1.      Återkravet av det stöd som avses i artiklarna 1 och 2 ska ske omedelbart och effektivt.

2.      Polen ska genomföra detta beslut senast fyra månader från den dag då det anmälts[*]. [*I överensstämmelse med översättningen av bland annat artikel 5.1 i beslut 2008/344 används nedan begreppet ”delgetts”. Övers. anm.]

Artikel 5

1. Polen ska inom två månader från delgivningen av detta beslut lämna följande upplysningar till kommissionen:

a)      Det totala belopp (kapitalbelopp och räntor) som ska återkrävas från stödmottagarna.

b)      En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits och som planeras för att efterkomma detta beslut.

c)      Dokumentation som styrker att stödmottagarna har beordrats att betala tillbaka stödet.

2.      Polen ska underrätta kommissionen om framstegen med de nationella åtgärder som vidtas för att genomföra detta beslut, till dess att hela det stöd som omtalas i artiklarna 1 och 2 har återbetalats. Polen ska på kommissionens begäran omedelbart lämna upplysningar om de åtgärder som redan har vidtagits och de åtgärder som planeras för att efterkomma detta beslut. Polen ska också lämna detaljerade uppgifter om de stödbelopp och räntebelopp som redan har återkrävts från stödmottagaren.”

9        TB var föremål för ett konkursförfarande vid tidpunkten då beslut 2008/344 antogs och förklarades vara insolvent den 16 augusti 2006. BA förklarades däremot vara insolvent den 25 juni 2008 och HB den 29 april 2009, det vill säga efter utgången av den frist som avses i artikel 4 i beslutet.

10      Den 8 januari 2008 väckte TB, BA och HB talan om ogiltigförklaring av beslut 2008/344 vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (som registrerats under målnummer T‑465/07, T‑1/08 respektive T‑440/07). Parallellt med sin talan inkom HB och BA med en ansökan om uppskov med verkställigheten av nämnda beslut till förstainstansrättens ordförande. Denne förordnade den 13 februari 2008 om att verkställigheten av beslutet skulle skjutas upp till dess att det meddelats slutligt beslut i de interimistiska förfarandena. Genom två beslut av den 14 mars 2008 i mål T‑1/08 R, Buczek Automotive mot kommissionen, respektive T‑440/07 R, Huta Buczek mot kommissionen, avslog förstainstansrättens ordförande BA:s och HB:s respektive ansökan om interimistiska åtgärder.

11      Republiken Polen intervenerade, den 18 mars 2008, till stöd för HB:s och BA:s respektive talan och yrkade att förstainstansrätten skulle ogiltigförklara beslut 2008/344.

12      Såvitt avser de verkställighetsåtgärder som vidtagits av de polska myndigheterna till följd av nämnda beslut, lämnade Republiken Polen för kommissionen, i skrivelse av den 25 januari 2008, uppgifter om några organ som skulle återkräva det aktuella stödet från stödmottagarna. Det angavs emellertid inte vilka stödbelopp som kunde återkrävas av HB och BA. Republiken Polen gjorde gällande svårigheter som berodde på att stödet hade ställts till stödmottagarnas förfogande innan denna medlemsstat anslöt sig till Europeiska unionen, och anförde särskilt att det behövdes en förlängd frist för att återkräva det aktuella stödet, på grund av nödvändigheten av att söka efter och, eventuellt, återge de relevanta handlingarna. Nämnda myndigheter hade dessutom, i samma skrivelse, frågat huruvida det, enligt beslut 2008/344, var möjligt att driva in huvuddelen av stödet från TB under konkursförfarandet och endast kräva att HB och BA skulle återbetala det resterande beloppet.

13      Kommissionen besvarade nämnda skrivelse den 13 februari 2008. Den motsatte sig härvid ett sådant tillvägagångssätt för att återkräva det aktuella stödet, med motiveringen att det inte var förenligt med innehållet i beslut 2008/344.

14      I skrivelse av den 7 mars 2008 gjorde de polska myndigheterna på nytt gällande att det förelåg betydande rättsliga och praktiska svårigheter med att återkräva det aktuella stödet och de begärde att den frist inom vilken de skulle verkställa nämnda beslut skulle förlängas till den 30 juni 2008.

15      De gjorde i detta hänseende, i skrivelse av den 7 mars 2008, gällande tekniska svårigheter med att söka efter de originalhandlingar som låg till grund för beviljandet av det aktuella stödet. De hävdade att det ur rättslig synvinkel fanns en risk att TB och dess dotterbolag skulle verkställa en ”dubbel återbetalning” av stödet. Orsaken till denna risk var, enligt Republiken Polen, att det inte finns något rättsligt stöd som gör det möjligt för de administrativa organen att återkalla sina fordringar på TB, vars förvaltare är skyldig att verkställa återbetalningen av de aktuella skulderna, däribland de belopp som skulle återkrävas från TB:s dotterbolag, vilka i praktiken var de som hade mottagit det aktuella stödet. För det fall skulderna återbetalas finns det inte heller längre, enligt polsk konkurslagstiftning, något rättsligt stöd som gör det möjligt för TB att vända sig mot sina dotterbolag för att få tillbaka de belopp som bolaget självt betalat.

16      Kommissionen antydde, i sitt svar av den 4 april 2008, samtidigt som den beklagade att de polska myndigheterna inte hade föreslagit någon lösning på det problem som avsåg en ”dubbel återbetalning”, att beslut 2008/344 kunde tillämpas provisoriskt genom öppnandet av ett spärrat bankkonto på vilket de faktiska mottagarna av det aktuella stödet skulle sätta in de belopp som angavs i beslutet, jämte den ränta som var tillämplig. Kommissionen villkorade emellertid denna möjlighet med att nämnda myndigheter garanterade att TB:s förvaltare väckte regresstalan mot HB.

17      De polska myndigheterna informerade kommissionen, i skrivelse av den 13 juni 2008, om att den förvaltare som ansvarade för likvidationen av TB hade fördelat vissa tillgångar under april 2008, varvid den totalsumma som drivits in från detta bolag denna dag uppgick till nästan 13 miljoner PLN. Det framhölls på nytt att skyldigheten att återbetala det stöd som TB hade mottagit grundades på den polska konkurslagstiftningen. Kommissionen informerades dessutom om de ytterligare belopp som vissa offentliga borgenärer skulle återkräva från HB och BA.

18      Kommissionen begärde, i sin skrivelse av den 18 juli 2008, en utförlig rapport om hur den faktiska indrivningen av det aktuella stödet framskred genom att ställa flera precisa frågor angående de belopp som fordrades av de olika borgenärerna. Såvitt avser frågan om ”dubbel återbetalning” insisterade kommissionen på det förhållandet att de polska myndigheternas lösning, hur de än hade tänkt sig denna, inte fick strida mot de skyldigheter som klart angavs i beslut 2008/344, och kommissionen underrättade Republiken Polen om att den skulle kunna inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 EG, för det fall denna stat inte verkställde beslutet.

19      De polska myndigheterna underrättade kommissionen, i skrivelse av den 5 september 2008, om att konkursförfarandet avseende TB hade förklarats vilande till följd av att det ingetts ett överklagande av fördelningsplanen. Vad beträffar TB:s dotterbolag hade endast ett organ väckt talan mot dem vid domstol. I det fallet uppfyllde ansökan om en exekutionstitel emellertid inte de formella kraven, varför något avgörande inte hade kunnat meddelas i det avseendet. Republiken Polen förklarade dessutom i skrivelsen att de ville få till stånd ett direkt möte mellan sina egna och kommissionens företrädare.

20      I sitt svar av den 29 oktober 2008 erinrade kommissionen nämnda medlemsstat på nytt om att det kunde inledas ett förfarande enligt artikel 88.2 EG. Samtidigt som kommissionen ställde ytterligare frågor förklarade den att det var möjligt att ha ett sådant möte på villkor att medlemsstaten först lade fram ett förslag på hur problemet med en ”dubbel återbetalning” skulle lösas.

21      De polska myndigheterna informerade kommissionen, i skrivelse av den 22 december 2008, om att det stödbelopp som skulle återkrävas från TB visade sig vara högre än det belopp som kommissionen hade fått uppgift om vid utarbetandet av beslut 2008/344 och att de skulle driva in det högre beloppet. De upplyste dessutom institutionen om att en polsk domstol hade meddelat ett beslut avseende BA:s konkurs. Nämnda myndigheter tillkännagav dels att det skulle organiseras ett möte med de olika organ som beviljade stöd, för att diskutera frågan om ”dubbel återbetalning”, dels att det skulle lämnas ytterligare upplysningar i detta avseende. De bifogade en kopia av anmälan från samtliga borgenärer om de fordringar som dessa hade i TB:s konkursbo och tillkännagav att det hade lämnats ett förslag för januari 2009.

22      De polska myndigheterna föreslog, i sin skrivelse av den 30 januari 2009, att de skulder som TB hade till de offentliga organen den 31 december 2004, inklusive ränta till och med den 15 augusti 2006, det vill säga dagen innan TB försattes i konkurs, skulle återbetalas med tillgångarna i detta bolags konkurs, i enlighet med de nationella bestämmelserna om betalningsanstånd för skulder till offentliga organ. Däremot skulle varken HB eller BA vara betalningsskyldiga för ovannämnda skulder. De skulle dock återbetala den ekonomiska fördel som erhållits på grund av att skulderna inte hade drivits in, det vill säga ”bidragsekvivalenten”, som motsvarade skillnaden mellan den ränta som dessa bolag faktiskt hade betalat och den ränta som de skulle ha betalat under normala marknadsvillkor, bland annat med hänsyn till den svåra situation som de befann sig i. Förutom ”bidragsekvivalenten” i egentlig mening skulle HB och BA betala den ränta som tillkom utöver denna ekvivalent, en ränta som i BA:s fall beräknades för perioden den 1 januari 2005–24 juni 2008, som var den dag som föregick konkursbeslutet avseende BA, och som i HB:s fall skulle löpa till dagen för betalning.

23      Enligt de polska myndigheterna innebar förslaget således att 22 130 829 PLN inklusive dröjsmålsränta skulle återkrävas. Av detta belopp hade 13 491 124,77 PLN redan återbetalats. Följaktligen skulle ytterligare 7 789 272,01 PLN drivas in, vilket, med hänsyn till de belopp som HB och BA var betalningsskyldiga för, överskred de belopp som skulle återkrävas enligt beslut 2008/344.

24      Kommissionen har bestritt denna beräkning och anfört att den anser att det totalbelopp som skulle återkrävas från TB uppgick till sammanlagt 14 570 608,06 PLN. Vad beträffar de två andra bolagen skulle 180 678,22 PLN drivas in från HB och BA, varav 118 163,55 PLN för HB och 62 514,67 PLN för BA. Ränta på alla dessa belopp skulle tillkomma.

25      Kommissionen upprepade följaktligen, i skrivelse av den 27 februari 2009, för Republiken Polen att dessa åtgärder stred mot bestämmelserna i beslut 2008/344, eftersom det var TB och inte – såsom angavs i beslutet – HB och BA som alltjämt skulle återbetala den största delen av stödet. I samma skrivelse framhöll kommissionen dessutom att den redan hade avvisat möjligheten att från TB återkräva en del av det stöd som skulle drivas in från HB och BA, varför åtgärder skulle vidtas för att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 EG.

26      Den 26 oktober 2009 översände de polska myndigheterna en skrivelse till kommissionen i vilken de informerade institutionen om inledandet av ett insolvensförfarande avseende HB och om respektive anmälan som samtliga borgenärer lämnat om sina fordringar, i enlighet med beslut 2008/344, för att göra det möjligt för borgenärerna att få utdelning för sina fordringar i insolvensförfarandena avseende HB och BA.

27      Efter denna skriftväxling och flera andra påminnelser beslutade kommissionen, som ansåg att Republiken Polen fortfarande inte hade verkställt beslut 2008/344 korrekt, att väcka förevarande talan.

 Talan

 Parternas argument

28      Kommissionen har grundat sin talan på att det inte har skett ett omedelbart och effektivt verkställande av beslut 2008/344, enligt artiklarna 3 och 4 i beslutet, där det föreskrivs att det aktuella stödet ska återkrävas inom fyra månader från delgivningen av beslutet. Kommissionen har i detta hänseende gjort gällande att HB och BA inte hade återlämnat något stöd efter det att mer än 21 månader hade förflutit sedan Republiken Polen mottagit beslutet och att upplysningar om de åtgärder som vidtagits av nämnda medlemsstat i vart fall inte hade lämnats till kommissionen, i enlighet med artikel 5 i beslutet. Kommissionen har subsidiärt åberopat att TB inte har återlämnat någon del av det totalbelopp som kan återkrävas från GTB. Slutligen har kommissionen gjort gällande att Republiken Polen inte har åberopat att extraordinära omständigheter skulle ha hindrat denna stat från att verkställa beslutet korrekt.

29      Vad beträffar argumentet att det inte har skett ett omedelbart och effektivt verkställande av beslut 2008/344, har kommissionen understrukit att det stöd som BA och HB beviljats fortfarande inte hade återlämnats efter det att mer än 21 månader hade förflutit sedan Republiken Polen mottagit beslut 2008/344. HB fortsätter därför att utnyttja den fördel som stödet medför. För att kommissionen ska anse att den fördel som BA beviljats har upphävts, krävs det, i enlighet med fast rättspraxis och punkt 64 i kommissionens tillkännagivande av den 15 november 2007, med rubriken ”Effektivare verkställande av kommissionsbeslut som ålägger medlemsstater att återkräva olagligt och oförenligt statligt stöd” (EUT C 272, s. 4) (nedan kallat meddelandet från år 2007), att det statliga stöd som ska återbetalas av BA har registrerats i konkursförfarandet avseende detta bolag, vilket, enligt de uppgifter som kommissionen förfogar över, inte är fallet.

30      Kommissionen har dessutom hävdat att det förefaller som om vissa belopp alltjämt är obestämda, trots att de belopp som ska återkrävas från samtliga stödmottagare klart har angetts i beslut 2008/344 och trots att beloppen har fastställts på grundval av de upplysningar som de polska myndigheterna själva har lämnat. Eftersom det bara i ett fall hade mottagits upplysningar om att borgenärerna hade gjort ett försök att driva in stödet direkt hos HB och BA, kan det inte anses att skyldigheten att återkräva de belopp som fastställts i beslutet från dessa bolag har iakttagits. De upplysningar som kommissionen fick om de fordringsbelopp som kunde registreras i konkursförfarande avseende TB var dessutom motsägelsefulla.

31      Kommissionen har slutligen erinrat om att en talan om ogiltigförklaring som väckts enligt artikel 230 andra stycket EG inte kan ha någon suspensiv verkan för skyldigheten att verkställa beslut 2008/344 och, således, för att utverka att det olagliga och oförenliga stödet återbetalas. Beslutet ska följaktligen verkställas, även om en sådan talan har väckts och tribunalen inte har meddelat ett avgörande, enligt artikel 242 EG, genom vilket det förordnas om uppskov med verkställigheten av det beslut i vilket det föreskrivs att det aktuella stödet ska återkrävas.

32      Vad beträffar ett effektivt verkställande av beslut 2008/344 har kommissionen, med åberopande av bland annat dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal, REG 1978, s. 629, punkterna 17, 18 och 21–24, svensk specialutgåva, volym 4, s. 75), och av den 18 juli 2007 i mål C‑119/05, Lucchini, REG 2007, s. I‑6199, punkterna 60–62), gjort gällande att det är bestämmelserna i den polska konkurslagstiftningen som har gett upphov till ett betydande dröjsmål med att återkräva det aktuella stödet och, således, hindrat ett omedelbart verkställande av beslutet. Även om det är riktigt att de polska myndigheterna har tagit upp frågan om ”dubbel återbetalning” i sin skriftväxling med kommissionen, i ett tidigt skede i förfarandet, har de emellertid inte föreslagit någon lösning på problemet, som hade kunnat säkerställa att beslutet verkställdes effektivt. Myndigheternas förslag skulle leda till att återbetalningen i huvudsak ankom på TB, och inte HB och BA, vilket strider mot de bestämmelser i beslut 2008/344 som handlar om vilken enhet som ska bära den ekonomiska börda som följer av att det aktuella stödet återkrävs, och det skulle inte leda till att konkurrensvillkoren återställdes.

33      Kommissionen har även gjort gällande att de polska myndigheterna inte heller har verkställt beslutet provisoriskt genom att ge stödmottagarna möjlighet att betala in motsvarande belopp på ett spärrat bankkonto, såsom den hade föreslagit. Även om Republiken Polen ställdes inför svårigheter med att verkställa beslut 2008/344, är det följaktligen ändå så att denna stat inte har uppfyllt sin skyldighet att föreslå rimliga alternativa lösningar, att den inte har följt förslaget att verkställa beslutet provisoriskt och att den inte har accepterat det förhållandet att kommissionen klart avvisade möjligheten att från TB återkräva de belopp avseende det aktuella stödet som skulle återbetalas av TB:s dotterbolag.

34      Vad beträffar anmärkningen att det inte fanns några extraordinära omständigheter som hindrade Republiken Polen från att verkställa beslut 2008/344 korrekt, har kommissionen påmint om att den berörda medlemsstaten, för att rättfärdiga en underlåtenhet att verkställa ett beslut om återkrav av ett stöd, endast får åberopa omständigheter som visar att det förelåg ett absolut hinder för verkställighet av beslutet. En medlemsstat som vid verkställandet av ett sådant beslut möter oförutsedda och oförutsägbara svårigheter, eller som blir varse följder som kommissionen inte har förutsett, är, enligt punkt 28 i meddelandet från år 2007, skyldig att underställa kommissionen dessa problem för bedömning, med förslag på lämpliga ändringar av det aktuella beslutet. I ett sådant fall bör kommissionen och medlemsstaten, i enlighet med principen om lojalt samarbete, som bland annat ligger till grund för artikel 10 EG, samarbeta med god vilja för att övervinna svårigheterna, med fullt iakttagande av bestämmelserna i EG‑fördraget, särskilt de bestämmelser som avser stöd.

35      Kommissionen har, med hänvisning till dels fast praxis vid domstolen, dels punkt 29 i meddelandet från år 2007, gjort gällande att de polska myndigheterna, även om det är riktigt att de ställdes inför tekniska och rättsliga svårigheter, ändå inte har åberopat att det förelåg ett ”absolut hinder” för att verkställa beslut 2008/344. Kriteriet ett absolut hinder är inte uppfyllt om medlemsstaten åberopar rättsliga, politiska eller praktiska förhållanden som hindrar den från att verkställa det aktuella beslutet, utan att dessutom ha försökt återkräva stödet eller ha underställt kommissionen rimliga alternativa lösningar för att verkställa beslutet, vilka skulle göra det möjligt att övervinna svårigheterna. I förevarande fall har de polska myndigheterna inte föreslagit någon tillfredsställande lösning på problemet med ”dubbel återbetalning”.

36      Republiken Polen har för det första gjort gällande att, när den upprättade sitt svaromål, samtliga gäldenärer för det aktuella stödet, det vill säga TB, HB och BA, var föremål för ett insolvensförfarande och att samtliga borgenärer som hade fordringar som omfattades av det statliga stöd som angavs i beslut 2008/344 hade anmält sina fordringar för att få utdelning för dem i de olika förfarandena. Denna medlemsstat har hävdat att den hade tillhandahållit kommissionen alla nödvändiga upplysningar om nämnda insolvensförfaranden. Det kan därför med fog göras gällande att beslutet redan fullständigt har verkställts i enlighet med dess innehåll.

37      Republiken Polen har hävdat att denna slutsats inte alls påverkas av den omständigheten att hela det belopp som anges i beslut 2008/344 inte har återfåtts, eftersom samtliga fordringar har anmälts till konkursboet för de gäldenärer som angetts av kommissionen och som är föremål för ett insolvensförfarande. I detta hänseende ska de åtgärder som avser återbetalning av det aktuella stödet vidtas enligt nationell rätt inom ramen för de pågående insolvensförfarandena. Detta argument grundas på lydelsen av artikel 14.3 i förordning nr 659/1999, enligt vilken återkravet ska verkställas enligt de förfaranden som föreskrivs i den berörda medlemsstatens nationella rätt.

38      De polska myndigheterna har dessutom anfört att även om de betalningar som redan har verkställts fram till denna tidpunkt inte ansågs som återbetalning av det aktuella stödet, skulle det inte påverka slutsatsen att beslut 2008/344 har verkställts med hänsyn till borgenärernas anmälan i de olika insolvensförfaranden som pågår, en slutsats som vinner stöd av punkt 64 i meddelandet från år 2007.

39      Republiken Polen har även bestritt kommissionens ståndpunkt angående frågan om ”dubbel återbetalning”, genom att understryka att den inte har framställt svårigheterna med att verkställa beslut 2008/344 så att det är omöjligt att återkräva det aktuella stödet, utan så att stödet skulle återbetalas två gånger, vilket kunde leda till att det inleddes ett insolvensförfarande avseende de företag som förvärvat tillgångarna till marknadspris och som följaktligen inte har haft någon fördel på grund av det statliga stöd som ställts till TB:s förfogande. Denna fråga motsvarar föremålet för det mål som pågår vid tribunalen, i vilket Republiken Polen i detalj har angett varför den anser att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att utsträcka ansvaret för att återbetala stödet till tredje man, det vill säga HB och BA.

40      Enligt Republiken Polen var syftet med det förslag som sändes till kommissionen den 25 januari 2008 att undvika en situation i vilken förvaltaren i TB:s konkursbo, som förfogade över tillräckliga medel för att ge full utdelning för de fordringar som anmälts, inte skulle kunna neka utdelning för de fordringar som anmälts till denne i insolvensförfarandet avseende TB, medan utdelningen inte alls påverkar skyldigheten att återkräva samma belopp från HB och BA. Denna medlemsstat har i detta hänseende grundat sig på beslutet i det ovannämnda målet Huta Buczek mot kommissionen, i vilket det framför allt bekräftas att det, med hänsyn till unionsrätten, är möjligt att verkställa beslut 2008/344 enligt nämnda förslag från de polska myndigheterna.

41      Republiken Polen anser dessutom att kommissionen saknar grund för sin anmärkning att beslut 2008/344 inte har verkställts inom den frist som avses i artikel 4.2 i beslutet, eftersom kommissionen inte har fastställt vilken dag beslutet senast ska verkställas. Det kan nämligen inte anses att utgången av fyramånadersfristen, beräknad från den dag då beslutet antogs, utgör en tidpunkt då beslutet senast skulle ha verkställts. Nämnda frist, som anges i punkt 42 i meddelandet från år 2007, visar visserligen att det är nödvändigt att verkställa ett sådant beslut från kommissionen så fort som möjligt, men den är inte tvingande. Kommissionen skulle, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i detta fall, ha fastställt en annan frist som kunde anses vara tvingande, vilket den inte gjorde.

42      Kommissionen har besvarat dessa argument i sin replik genom att förklara att den vidhåller hela den argumentering som den angett i sin ansökan. Den har även gjort gällande att alla handlingar som ingetts till domstolen eller kommissionen efter det att talan väckts, det vill säga den 17 augusti 2009, i vart fall ska anses sakna relevans vid bedömningen av huruvida Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter.

43      Kommissionen har dessutom bestritt Republiken Polens argument att institutionen inte har fastställt en tidpunkt då beslut 2008/344 senast ska ha verkställts. Kommissionen har, med stöd av punkt 53 i dom av den 14 december 2006 i de förenade målen C‑485/03–C‑490/03, kommissionen mot Spanien, REG 2006, s. I‑11887), hävdat att fristerna klart framgår av beslutet och att de var lämpliga för de ändamål som avser bedömningen av fördragsbrottet.

44      Kommissionen anser vidare att Republiken Polen har hänvisat till uppgifter och händelser som hänför sig till tiden efter det att talan väckts, vilka för övrigt endast visar att fordringar i TB:s konkursbo hade anmälts, däremot inte att fordringarna har drivits in.

45      Kommissionen har slutligen gjort gällande att enligt fast praxis, som grundas på punkterna 66 och 67 i meddelandet från år 2007, ska, vid återkrav av stöd från en mottagare som har försatts i konkurs, nationella myndigheter som är ansvariga för verkställandet av beslutet om återkrav överklaga varje beslut, från förvaltaren i det förenklade konkursförfarandet eller konkursdomstolen, att låta den stödmottagare som hamnat på obestånd fortsätta sin verksamhet efter de frister som fastställs i beslutet om återkrav. De nationella domstolarna är i ett sådant fall skyldiga att beakta behovet av att säkerställa att det aktuella beslutet omedelbart och effektivt verkställs. Kommissionen anser att nämnda domstolar därför inte bör tillåta att verksamheten för en stödmottagare på obestånd fortsätter om det aktuella stödet inte har återbetalats i sin helhet. Om borgenärerna föreslås en plan för fortsatt verksamhet för stödmottagaren, får nämnda myndigheter endast stödja planen om den är utformad så, att stödet återbetalas i sin helhet inom den frist som föreskrivs i beslutet om återkrav.

46      Republiken Polen har i sin duplik förklarat att den i huvudsak vidhåller sin argumentering om att kommissionens talan ska ogillas i sin helhet.

47      Republiken Polen har dessutom upprepat att den hade tillhandahållit kommissionen alla nödvändiga upplysningar, även om det skedde i svaromålet. Eftersom kommissionen i sin replik inte gjorde gällande att vissa uppgifter, däribland förklaringen om att HB var insolvent, hade föranletts av nya förhållanden eller faktiska omständigheter som inte var kända dessförinnan, kan den inte vinna framgång med sitt påstående att de uppgifter som lämnats inte var relevanta i detta mål med motiveringen att de hade lämnats efter det att talan väckts. Dessa uppgifter var nämligen kända av kommissionen vid denna tidpunkt.

48      Republiken Polen har även gjort gällande att det datum som kommissionen angav såsom utgörande utgången av den frist som denna medlemsstat beviljats för att verkställa beslut 2008/344, det vill säga den17 augusti 2009, innebär att det helt bortsågs från de särskilda omständigheter som hängde samman med verkställandet av beslutet. Ett sådant datum ska snarare anses utgöra den tidpunkt då kommissionen hade färdigställt sin ansökan.

 Domstolens bedömning

 Huruvida artiklarna 3 och 4 i beslut 2008/344 har åsidosatts

49      Republiken Polen anser att kommissionen inte har fastställt en tidpunkt då beslut 2008/344 senast ska ha verkställts. Eftersom fyramånadersfristen, beräknad från den dag då beslutet delgetts, inte kan anses vara tvingande, kan utgången av en sådan frist inte anses utgöra en tidpunkt då beslutet senast skulle ha verkställts.

50      Domstolen erinrar i detta hänseende om att den dag som är relevant för bedömningen av ett fördragsbrott, beträffande vilket talan väckts enligt artikel 88.2 EG – till skillnad från Republiken Polens påståenden och med hänsyn till att det i denna bestämmelse, till skillnad från artikel 226 EG, inte föreskrivs något administrativt förfarande och kommissionen följaktligen inte avger något motiverat yttrande vari det föreskrivs en frist för medlemsstaterna att efterkomma dess beslut –, endast kan vara den som föreskrevs i det beslut som, enligt vad som påståtts, inte har verkställts, eller, i förekommande fall, den som kommissionen därefter har fastställt (dom av den 3 juli 2001 i mål C‑378/98, kommissionen mot Belgien, REG 2001, s. I‑5107, punkt 26, av den 2 juli 2002 i mål C‑499/99, kommissionen mot Spanien, REG 2002, s. I‑6031, punkt 28, av den 1 juni 2006 i mål C‑207/05, kommissionen mot Italien, punkt 31, och av den 5 oktober 2006 i mål C‑232/05, kommissionen mot Frankrike, REG 2006, s. I‑10071, punkt 32).

51      I förevarande fall medges Republiken Polen enligt artikel 4.2 i beslut 2008/344 en fyramånadersfrist från den dag då beslutet delgetts för att den ska kunna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att återkräva det aktuella stödet. Denna frist ska följaktligen anses vara relevant vid bedömningen av det fördragsbrott som har påtalats, om en ny frist inte har fastställts av kommissionen.

52      Förstainstansrättens ordförande förordnade emellertid, genom beslut av den 13 februari 2008, om att verkställigheten av beslut 2008/344, på ansökan av BA och HB, skulle skjutas upp till dess att det meddelats slutligt beslut i de interimistiska förfarandena. De interimistiska yrkanden som hade framställts av BA och HB avslogs av förstainstansrättens ordförande genom två beslut i de ovannämnda målen Buczek Automotive mot kommissionen respektive Huta Buczek mot kommissionen, vilket gjorde det möjligt att förlänga den frist som avses i artikel 4.2 i beslut 2008/344 såvitt avser BA och HB.

53      Efter att detta har preciserats ska det emellertid konstateras att de polska myndigheternas åtgärder inte hade lett till att det aktuella stödet återkrävts från stödmottagarna vid utgången av nämnda frist.

54      Det ska i detta hänseende erinras om att, såsom kommissionen har gjort gällande, upphävandet av ett olagligt stöd genom återkrav är en logisk följd av att det har slagits fast att stödet är olagligt och att denna följd inte kan vara beroende av den form i vilken stödet har beviljats (se, bland annat, dom av den 10 juni 1993 i mål C‑183/91, kommissionen mot Grekland, REG 1993, s. I‑3131, punkt 16, av den 27 juni 2000 i mål C‑404/97, kommissionen mot Portugal, REG 2000, s. I‑4897, punkt 38, och av den 22 december 2010 i mål C‑507/08, kommissionen mot Slovakien, REU 2010, s. I‑0000, punkt 42).

55      Den medlemsstat som ett beslut att återkräva ett olagligt stöd riktar sig till är, enligt artikel 249 EG, skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att beslutet verkställs (se dom av den 12 december 2002 i mål C‑209/00, kommissionen mot Tyskland, REG 2002, s. I‑11695, punkt 31, och av den 26 juni 2003 i mål C‑404/00, kommissionen mot Spanien, REG 2003, s. I‑6695, punkt 21, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike). Medlemsstaten måste se till att faktiskt återfå de aktuella beloppen (se, bland annat, dom av den 12 maj 2005 i mål C‑415/03, kommissionen mot Grekland, REG 2005, s. I‑3875, punkt 44, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 42).

56      Det följer även av fast rättspraxis att medlemsstatens skyldighet att upphäva ett stöd som kommissionen anser vara oförenligt med den gemensamma marknaden avser att återställa den tidigare situationen på unionsmarknaden (dom av den 4 april 1995 i mål C‑350/93, kommissionen mot Italien, REG 1995, s. I‑699, punkt 21, och av den 17 juni 1999 i mål C‑75/97, Belgien mot kommissionen, REG 1999, s. I‑3671, punkt 64). Så länge som stödet inte har drivits in kan stödmottagaren behålla de tillgångar som härrör från det stöd som har förklarats vara oförenligt och dra nytta av den otillbörliga konkurrensfördel som dessa ger honom (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 47).

57      En medlemsstat som enligt ett sådant beslut från kommissionen är skyldig att återkräva olagligt stöd får således välja hur detta ska ske, förutsatt att de valda åtgärderna inte inverkar menligt på vare sig unionsrättens tillämplighet eller dess verkan (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 34, dom av den 20 maj 2010 i mål C‑210/09, Scott och Kimberly Clark, REU 2010, s. I‑0000, punkt 21, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Slovakien, punkt 51).

58      Domstolen har vidare slagit fast att en medlemsstat endast kan fullgöra en sådan skyldighet att återkräva ett stöd om de åtgärder som medlemsstaten vidtar kan återskapa de normala konkurrensvillkor som snedvridits genom det olagliga stöd som enligt ett beslut från kommissionen ska återkrävas (domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Tyskland, punkt 35, respektive Scott och Kimberly Clark, punkt 22).

59      I enlighet med artikel 14.3 i förordning nr 659/99 ska återkravet av ett olagligt stöd i enlighet med ett beslut från kommissionen dessutom verkställas utan dröjsmål och enligt de förfaranden som föreskrivs i den berörda medlemsstatens nationella rätt, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa nämnda beslut.

60      Det ska däremot erinras om att – såsom framgår av rättspraxis rörande företag vilka har mottagit stöd, som förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden, och vilka har försatts i konkurs – återställandet av den tidigare situationen och undanröjandet av den konkurrenssnedvridning som följer av de stöd som har betalats ut olagligt i princip kan ske genom att fordran på återbetalning av stöden i fråga tas upp bland skulderna i bouppteckningen (dom av den 15 januari 1986 i mål 52/84, kommissionen mot Belgien, REG 1986, s. 89, punkt 14, av den 21 mars 1990 i mål C‑142/87, Belgien mot kommissionen, det så kallade Tubemeusemålet, REG 1990, s. I‑959, punkterna 60–62, svensk specialutgåva, volym 10, s. 369, och av den 29 april 2004 i mål C‑277/00, Tyskland mot kommissionen, REG 2004, s. I‑3925, punkt 85).

61      Det är mot bakgrund av dessa principer som Republiken Polens argument ska bedömas.

62      Republiken Polen har, för det första, gjort gällande att samtliga gäldenärer för det aktuella stödet var föremål för ett insolvensförfarande och att samtliga borgenärer som hade sådana fordringar som omfattades av nämnda stöd hade anmält sina fordringar för att få utdelning för dem i de olika förfarandena. De polska myndigheterna hade informerat kommissionen om att dessa gäldenärer hade förklarats vara insolventa och om de fordringar som hade anmälts i förfarandena, varför beslutet fullständigt hade verkställts i enlighet med dess innehåll.

63      Såvitt avser insolvensförfarandena kan det härvid konstateras att det, vid utgången av den frist som avses i artikel 4.2 i beslut 2008/344 och med hänsyn till att fristen förlängts genom det uppskov med att verkställa beslutet som beviljats av förstainstansrättens ordförande, endast var TB som omfattades av ett konkursförfarande, varvid detta bolag förklarades vara insolvent den 16 augusti 2006. BA och HB förklarades vara insolventa den 25 juni 2008 respektive den 29 april 2009, det vill säga efter utgången av nämnda frist.

64      Av detta följer att Republiken Polen, vid utgången av nämnda frist, inte hade lämnat upplysningar som gjorde det möjligt för kommissionen att sluta sig till att GTB var insolvent och befann sig i en situation i vilken verksamheten definitivt och fullständigt hade upphört, så till den grad att enbart den omständigheten att de fordringar som avsåg återkraven av stöden hade tagits upp bland skulderna i bouppteckningen för bolagen i koncernen räckte för att följa beslut 2008/344.

65      Vad beträffar BA och HB är rättspraxis rörande stödmottagare som har försatts i konkurs inte tillämplig. Den registrering av nämnda fordringar som skett efter utgången av ovannämnda frist utgör följaktligen inte ett korrekt verkställande av de skyldigheter som Republiken Polen har enligt artiklarna 4 och 5 i beslut 2008/344.

66      Såvitt avser TB kan det konstateras att Republiken Polen, i skrivelse av den 13 juni 2008, informerade kommissionen om att ett belopp på cirka 13 miljoner PLN hade drivits in från TB, i april 2008, och att indrivningen ägde rum inom ramen för verkställandet av beslut 2008/344.

67      Även om detta belopp härvid kan anses utgöra en återbetalning av det aktuella stödet som ägt rum inom ramen för verkställandet av beslut 2008/344, är det likväl så att det inte motsvarar de belopp som ska återkrävas, såsom de har fastställts i beslutet.

68      Vad, för det andra, avser de omständigheter som Republiken Polen har gjort gällande för att rättfärdiga underlåtenheten att verkställa beslut 2008/344 och, följaktligen, underlåtenheten att driva in det aktuella stöd som GTB beviljats, har denna medlemsstat hävdat att dröjsmålet med att återkräva stödet huvudsakligen beror på den samtidiga tillämpningen av såväl de polska processuella bestämmelserna om konkurs som bestämmelserna i beslutet, vilket har medfört en risk för att fordringar återbetalas dubbelt. Republiken Polen har även gjort gällande andra rättsliga, politiska och praktiska svårigheter som genomförandet av beslutet har gett upphov till.

69      Det ska i detta hänseende erinras om att enligt fast rättspraxis är den enda grund som en medlemsstat kan åberopa till sitt försvar vid en talan om fördragsbrott som kommissionen väckt med stöd av artikel 88.2 EG att det föreligger ett absolut hinder för en korrekt verkställighet av återkravsbeslutet (se dom av den 13 november 2008 i mål C‑214/07, kommissionen mot Frankrike, REG 2008, s. I‑8357, punkt 44, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Slovakien, punkt 43).

70      Det följer av samma rättspraxis att villkoret att det ska föreligga ett absolut hinder för verkställighet inte är uppfyllt när svarandemedlemsstaten endast underrättar kommissionen om de rättsliga, politiska eller praktiska svårigheter som det innebär att genomföra beslutet, utan att vidta någon faktisk åtgärd gentemot de ifrågavarande företagen i syfte att återkräva stödet och utan att föreslå kommissionen några alternativa lösningar för att genomföra beslutet, som skulle göra det möjligt att övervinna svårigheterna (se, bland annat, dom av den 14 december 2006 i de ovannämnda förenade målen kommissionen mot Spanien, punkt 74, och av den 13 november 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 46).

71      Det kan i förevarande mål konstateras att Republiken Polen, även om den har åberopat ”betydande svårigheter”, ”problem” och ”avsevärda hinder” vid verkställandet av beslut 2008/344, själv har förklarat, i sina skriftliga yttranden, att den inte anser att de befintliga svårigheterna gör det omöjligt att återkräva det aktuella stödet.

72      Vad beträffar Republiken Polens argument att det finns en potentiell risk för dubbel återbetalning, ska det erinras om att det av domstolens fasta praxis framgår att farhågor om interna svårigheter vid genomförandet av ett beslut om återkrav av statligt stöd som har förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden inte berättigar en medlemsstat att inte uppfylla de skyldigheter som ankommer på den enligt unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 7 december 1995 i mål C‑52/95, kommissionen mot Frankrike, REG 1995, s. I‑4443, punkt 38, av den 9 december 1997 i mål C‑265/95, kommissionen mot Frankrike, REG 1997, s. I‑6959, punkt 55, av den 29 januari 1998 i mål C‑280/95, kommissionen mot Italien, punkt 16, och av den 18 oktober 2007 i mål C‑441/06, kommissionen mot Frankrike, s. I‑8887, punkt 43).

73      Av det anförda följer att vid utgången av den frist som fastställs i artikel 4.2 i beslut 2008/344 och, såvitt avser BA och HB, med hänsyn till att fristen förlängts genom det uppskov med att verkställa beslutet som beviljats av förstainstansrättens ordförande i det interimistiska förfarandet, hade de polska myndigheternas åtgärder inte lett till en effektiv återbetalning av det aktuella stödet, och de normala konkurrensvillkoren hade följaktligen inte återställts inom fristen.

 Huruvida artikel 5 i beslut 2008/344 har åsidosatts

74      Domstolen saknar anledning att pröva yrkandet i den del det grundas på artikel 5 i beslut 2008/344 och avser fastställande av att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att inte underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits och som planeras för att verkställa beslutet, eftersom denna medlemsstat faktiskt inte har verkställt dessa skyldigheter inom den fastställda fristen (se, bland annat, dom av den 20 september 2007 i mål C‑177/06, kommissionen mot Spanien, REG 2007, s. I‑7689, punkt 54, och av den 13 november 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 67).

75      Det ska följaktligen fastställas att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 249 fjärde stycket EG samt artiklarna 3 och 4 i beslut 2008/344, genom att inte, inom den angivna fristen, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att nämnda beslut verkställs.

 Rättegångskostnader

76      Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Polen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Polen har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

1)      Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 249 fjärde stycket EG samt artiklarna 3 och 4 i kommissionens beslut 2008/344/EG av den 23 oktober 2007 om det statliga stöd C 23/06 (ex NN 35/06) som Polen har genomfört till förmån för ståltillverkaren Technologie Buczek Group, genom att inte, inom den angivna fristen, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att nämnda beslut verkställs.

2)      Republiken Polen ska ersätta rättegångskostnaderna.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: polska.