Överklagande ingett den 20 maj 2008 av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster, modeller) av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 28 februari 2008 i mål T-215/06, American Clothing Associates SA mot harmoniseringsbyrån

(Mål C-208/08 P)

(2008/C 209/32)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster, modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Övrig part i målet: American Clothing Associates SA

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande en enda grund till stöd för sitt överklagande, nämligen att artikel 7.1 h i förordningen om gemenskapsvarumärken i förening med artikel 6ter 1 a i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd av den 20 mars 1883, med ändringar och tillägg (2) har åsidosatts. I motsats till vad förstainstansrätten slog fast i domen är nämligen den sistnämnda artikeln, i vilken det hänvisas till artikel 7.1 h i förordningen om gemenskapsvarumärken, tillämplig på både varumärken för varor och varumärken för tjänster.

Klaganden påpekar för det första att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att göra en bokstavstolkning av artikel 6ter i Pariskonventionen. Artikeln tolkades vidare utanför sitt sammanhang. Förstainstansrätten beaktade inte andan bakom vare sig bestämmelsen eller bakom konventionen överhuvudtaget. Efter de ändringar som infördes genom Lissabonakten av den 31 oktober 1958 ska samtliga bestämmelser som gäller fabriks- och handelsmärken, med undantag för vissa bestämmelser som inte är tillämpliga i det nu aktuella målet, tillämpas på varumärken för tjänster.

Klaganden gör för det andra gällande att gemenskapslagstiftaren själv har uttryckt att det inte ska göras någon åtskillnad mellan varumärken för varor och varumärken för tjänster genom att det i artikel 29 i förordningen om gemenskapsvarumärken om rätt till prioritet, genom vilken artikel 4 A i Pariskonventionen införlivas, hänvisas uttryckligen till tjänster för vilka ansökan om registrering av ett varumärke gjorts.

För det tredje anser klaganden, tvärtemot vad förstainstansrätten ansåg i den överklagade domen, att artikel 16 i varumärkeskonventionen, antagen i Genève den 27 oktober 1994, ska tolkas på så sätt att den tydliggör Pariskonventionens tillämpningsområde utan att tillämpningsområdet för den skull utsträcks till situationer som inte omfattas av sistnämnda konvention i dess nuvarande lydelse.

Slutligen betonar sökanden att domstolen i en nyligen meddelad dom åtminstone underförstått fann att varumärken för varor och varumärken för tjänster enligt Pariskonventionen ska behandlas på samma sätt.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1).

(2)  Förenta nationernas fördragssamling, volym 828, nr 11847, s. 108, SÖ 1970:60.