26.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 107/19

1)

Skall artiklarna 3 och 4 i direktiv 80/987/EEG (1) av den 20 oktober 1980, i den del det föreskrivs om betalning av arbetstagarnas utestående lönefordringar, tolkas så att de medger att dessa fordringar, när de görs gällande gentemot en garantiinstitution, kan förlora sin ursprungliga karaktär av lön och i stället kan klassificeras som socialförsäkringsförmåner endast på grund av att medlemsstaten ålagt en socialförsäkringsinstitution att betala sådana fordringar, och att begreppet lön i de nationella bestämmelserna följaktligen kan ersättas med begreppet socialförsäkringsförmån?

2)

Är det, med beaktande av direktivets sociala mål, tillräckligt att en arbetstagares lönefordran i de nationella bestämmelserna endast tillämpas som utgångspunkt vid fastställandet per relationem av den ersättning som garanteras genom att garantiinstitutionen ingriper eller är det nödvändigt att en arbetstagares lönefordran gentemot en insolvent arbetsgivare skyddas, genom att garantiinstitutionen ingriper, och att det därvid säkerställs att lönefordran har samma innehåll och omfattas av samma garantier, frister och föreskrifter om hur den skall göras gällande som övriga lönefordringar som omfattas av denna rättsordning?

3)

Skall de principer som följer av gemenskapsbestämmelserna och närmare bestämt likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen tolkas så att det är tillåtet att på arbetstagares utestående lönefordringar som avser den period som föreskrivs i artikel 4 i direktiv 80/987 tillämpa bestämmelser om preskription som är mindre förmånliga än de som tillämpas på liknande fordringar.