1

KG Holding NV bildades den 1 januari 2002 i samband med att nederländska social- och sysselsättningsministeriets reintegrationstjänster överfördes på en självständig enhet. Konungariket Nederländerna innehar samtliga aktier i bolaget.

2

Den 18 maj 2002 bildades Kliq Reïntegratie BV (1450 anställda) och Kliq Employability BV (200 anställda) genom en delning av KG Holdning. KG Holding var ensamt innehavare av samtliga aktier i dessa bolag. Därutöver fanns ett begränsat antal små dotterbolag. Kärnverksamheten för de två största dotterbolagen består i att tillhandahålla tjänster på områdena för arbetsskapande åtgärder för arbetssökande, integrering av handikappade arbetstagare, rekrytering av arbetstagare till lediga tjänster för arbetsgivarnas räkning och förmedling av lediga tjänster i allmänhet.

3

Med anledning av ekonomiska problem i samband med en omstrukturering av Kliq Reïntegratie, bildades Kliq BV den 31 juli 2003. Kliq övertog från och med den 1 oktober 2003 en del av Kliq Reïntegraties avtal.

4

Den 30 september 2003 beslutade KG Holding i egenskap av ensam aktieägare i Kliq att emittera 150000 aktier i Kliq, på vardera ett nominellt belopp på 100 euro och till ett sammanlagt värde av 15 miljoner euro, under förutsättning att 75 procent av detta belopp, det vill säga 11,25 miljoner euro, skulle betalas ut först på Kliqs begäran.

5

Den 12 november 2003 begärde Konungariket Nederländerna att kommissionen skulle godkänna beviljandet av ett undsättningsstöd i form av en kredit på 45 miljoner euro och en löptid på sex månader till förmån för KG Holding. Av denna kredit var 9,25 miljoner euro avsedda för ett lån till Kliq och 35,75 miljoner euro för ett lån till Kliq Reïntegratie, i syfte att dessa bolag skulle kunna uppfylla gällande avtalsförpliktelser och täcka kostnaderna för en social plan.

6

I beslut av den 16 december 2003 (EUT C 33, 2004, s. 8) fastslog kommissionen att det statliga stöd som Konungariket Nederländerna planerade att bevilja KG Holding i form av ett lån på 45 miljoner euro med en löptid på sex månader kunde anses förenligt med den gemensamma marknaden.

7

Den 23 december 2003 träffades ett låneavtal mellan KG Holding och Kliq avseende ett belopp på 9,25 miljoner euro. Detta innehöll ett kvittningsförbud för Kliq medan det innehöll en möjlighet för KG Holding att kvitta utestående belopp på lånet mot en eventuell fordran på Kliq.

8

Den 24 januari 2004 beslutade den nederländska finansministern att omvandla det lån på 45 miljoner euro som hade beviljats KG Holding till ett omstruktureringsstöd till förmån för detta bolag. Rent praktiskt skulle denna omvandling genomföras genom att det undsättningslån som Konungariket Nederländerna hade beviljat KG Holding omvandlades till eget kapital i KG Holding samt genom att Kliq tilldelades 9,25 miljoner euro av detta lån och att Kliq Reïntegratie tilldelades 35,75 miljoner euro av lånet. I sin anmälan till kommissionen av den 26 januari 2004 begärde Konungariket Nederländerna att kommissionen skulle godkänna detta omstruktureringsstöd. I april, augusti och november 2004 begärde kommissionen ytterligare klargöranden.

9

Den 8 februari 2005 beslutade Rechtbank Rotterdam (förstainstansdomstol i Rotterdam) att försätta KG Holding i konkurs och att utse J. R. Maas till konkursförvaltare. Den 9 februari 2005 beslutade Rechtbank Utrecht (förstainstansdomstol i Utrecht) att försätta Kliq Reïntegratie i konkurs och att utse J. L. M. Groenewegen till konkursförvaltare.

10

Den 23 mars 2005 organiserade kommissionen ett möte med företrädare för finansministeriet och företrädare för de berörda bolagen angående begäran om godkännande av omstruktureringsstödet.

11

Med anledning av KG Holdings konkurs och de ekonomiska svårigheter som hade drabbat Kliq, utarbetade det sistnämnda bolaget i början av år 2005 en plan för hur detta bolag skulle kunna säkerställa den fortsatta verksamheten. Syftet med denna plan var att göra det möjligt för KG Holding att avyttra sina aktier i Kliq. För detta ändamål hade Kliq utarbetat en plan i två steg, nämligen först ett verkställande av KG Holdings skyldighet gentemot Kliq att betala dessa aktier genom att kvitta betalningsskyldigheten mot lånet på 9,25 miljoner euro och därefter genomföra en försäljning av de aktier i Kliq som innehades av KG Holding.

12

Den 16 juni 2005 begärde Kliq att konkursförvaltaren för KG Holding skulle betala ut hela det utestående beloppet. Konkursförvaltaren för KG Holding motsatte sig Kliqs begäran, som syftade till att erhålla betalning för aktierna genom att kvitta denna betalningsskyldighet mot Kliqs skuld i form av lånet på 9,25 miljoner euro. Kliq gjorde därefter, den 21 juni 2005, en framställning till rechter-commissaris (konkursdomstolen), som är den nationella domstol som är behörig att ålägga KG Holdings konkursförvaltare att samarbeta vid genomförandet av planen i flera steg, att genomföra omvandlingen och därefter avyttra aktierna i Kliq genom ett anbudsförfarande. Den 22 juni 2005 gjorde även Konungariket Nederländerna en framställning och yrkade att konkursdomstolen skulle ålägga konkursförvaltaren att med alla medel motsätta sig kvittningen mellan Kliqs fordran på KG Holding (skyldigheten att betala aktierna) och KG Holdings fordran på Kliq (ett lån på 9,25 miljoner euro). Den 22 augusti 2005 biföll konkursdomstolen Kliqs yrkande. Denna domstol ansåg att kvittningen och betalningen av aktierna medförde en fördel till förmån för hela KG Holdings borgenärskollektiv. Konungariket Nederländernas yrkande avslogs och KG Holdings konkursförvaltare ålades att samarbeta vid genomförandet av den plan i flera steg som hade utarbetats av Kliq. Ingen av parterna överklagade detta beslut.

13

Den 14 december 2005 försattes Kliq i konkurs och J. R. Maas och C. van den Bergh utsågs till konkursförvaltare. Dessa konkursförvaltare sålde den 21 december 2005 tillgångarna i Kliq till en marknadsaktör för 5,5 miljoner euro.

14

Den 5 augusti 2005 beslutade kommissionen att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 EG, vilket beslut delgavs Konungariket Nederländerna den 26 januari 2004 (EUT C 280, s. 2). I detta beslut kom kommissionen till den preliminära slutsatsen att det omstruktureringsstöd som Konungariket Nederländerna hade för avsikt att bevilja KG Holding genom att omvandla lånet på 45 miljoner euro och upplupna räntor på detta lån till eget kapital i KG Holding, inte uppfyllde kraven i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 288, 1999, s. 2) (nedan kallade riktlinjerna), som gällde vid den tidpunkt då undsättningslånet beviljades. Kommissionen var således tveksam till om det planerade omstruktureringsstödet skulle kunna anses förenligt med den gemensamma marknaden.

15

I skrivelser av den 29 september 2005, den 13 januari och den 17 februari 2006 inkom Konungariket Nederländerna med sina synpunkter på detta beslut till kommissionen och lämnade de ytterligare uppgifter som kommissionen begärt.

16

Den 19 juli 2006 antog kommissionen beslut 2006/939/CE om den stödåtgärd som anmälts av Nederländerna till förmån för KG Holding (EUT L 366, s. 40) (nedan kallat det angripna beslutet).

17

I det angripna beslutet konstaterade kommissionen inledningsvis att det var fråga om ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG.

18

Kommissionen prövade därefter huruvida omstruktureringsstödet var förenligt med den gemensamma marknaden. I skäl 34 i det angripna beslutet angav kommissionen att KG Holding kan betraktas som ett företag i svårigheter i enlighet med riktlinjerna och att det därför kunde beviljas omstruktureringsstöd. Kommissionen konstaterade vidare att stödet endast kan beviljas under förutsättning att den omstruktureringsplan som ska godkännas av kommissionen genomförs (skäl 35 i det angripna beslutet). I skäl 36 i det angripna beslutet angav kommissionen att den omstruktureringsplan som hade anmälts av de nederländska myndigheterna var ofullständig. Enligt kommissionen var omstruktureringsplanen inte ändamålsenlig och kunde inte skapa den nödvändiga förändringen på grund av den otillräckliga interna lönsamheten i förhållande till förväntad avkastning på eget kapital (skälen 37 och 38 i det angripna beslutet).

19

I skäl 39 i det angripna beslutet fastslog kommissionen följande:

”Eftersom rambestämmelsernas främsta villkor för beviljande av omstruktureringsstöd inte är uppfyllda, kan kommissionen inte godkänna omstruktureringsplanen och därför heller inte omstruktureringsstödet. Därför kan den anmälda åtgärden heller inte betraktas som förenlig med den gemensamma marknaden med avseende på artikel 87.3 c [EG].”

20

I punkt 6.2.3 i det angripna beslutet anförde kommissionen ytterligare överväganden angående omvandlingen till eget kapital av undsättningslånet på 9,25 miljoner euro som överförts till Kliq, angående undsättningslånet på 35,75 miljoner euro som överförts till Kliq Reïntegratie och angående gamla lån som hade beviljats vid bildandet av KG Holding.

21

När det gäller omvandlingen till eget kapital av undsättningslånet på 9,25 miljoner euro som hade överförts till Kliq anförde kommissionen i skälen 43–45 i det angripna beslutet följande:

22

När det gäller undsättningsstödet på 35,75 miljoner euro som överförts till Kliq Reïntegratie, konstaterade kommissionen att detta stöd inte hade omvandlats till eget kapital och att åtgärden därför fortsatte att likställas med ett undsättningsstöd. I skäl 50 i det angripna beslutet godkände kommissionen likvidationsplanen för KG Holding och Kliq Reïntegratie, vilka hade försatts i konkurs, förutsatt att följande villkor uppfylldes:

23

När det gäller de gamla lån som beviljats KG Holding i samband med bolagets bildande, hävdade kommissionen att dessa lån faller utanför ramarna för detta omstruktureringspaket och detta förfarande (skäl 51 i det angripna beslutet). Kommissionen framhöll inte desto mindre att den avsåg att tillkännage sin hållning för att bidra till att säkerställa att det inte uppstår ytterligare motstridigheter mellan gemenskapsreglerna om statligt stöd och de behöriga domstolarnas tillämpning av den nationella lagstiftningen, vilket särskilt var fallet i fråga om förfarandet vid den nederländska domstolen, såsom kommissionen närmare redogjort för i skälen 52–55 i det angripna beslutet.

24

Skälen 52–55 i det angripna beslutet har följande lydelse:

25

Mot bakgrund av ovanstående antog kommissionen i det angripna beslutet följande artiklar:

”Artikel 1

[Konungariket] Nederländernas stödåtgärd i form av omstruktureringsstöd till förmån för [KG Holding] på 45 miljoner euro uppfyller inte kraven i [riktlinjerna] och är därför oförenlig med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

1.   [Konungariket] Nederländerna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kräva att den del av stödet i artikel 1 som [KG Holding] har överfört till sitt dotterbolag [Kliq] i form av ett undsättningslån på 9,25 miljoner euro och som har omvandlats till eget kapital återbetalas av [KG Holding] och [Kliq], inklusive upplupen ränta.

2.   Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa [det angripna beslutet].

3.   Det belopp som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag då de olika delarna därav stod till stödmottagarens förfogande till den dag då det har återbetalats.

4.   Den ränta som omnämns i stycke 3 beräknas i enlighet med artiklarna 9 och 11 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004.

Artikel 3

[Konungariket] Nederländerna skall hos konkursförvaltaren registrera sin fordring på [KG Holding] eller Kliq Reïntegratie till ett belopp på 35,75 miljoner euro som fordringsägare i konkursförfarandet. [Konungariket] Nederländerna skall se till att företaget likvideras på ett sådant sätt att snedvridningen av konkurrensen upphör, vilket innebär att de berörda företagens verksamhet ställs in och att deras tillgångar snarast möjligt säljs på normala marknadsvillkor.”

26

J. R. Maas, i egenskap av konkursförvaltare för KG Holding (nedan kallad sökande 1), J. R. Maas och C. van den Bergh, båda i egenskap av konkursförvaltare för Kliq (nedan kallad sökande 2), och J.L.M. Groenewegen, i egenskap av konkursförvaltare för Kliq Reïntegratie (nedan kallad sökande 3), har väckt talan i tre fall genom ansökningar som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 mars 2007.

27

Ordföranden på förstainstansrättens åttonde avdelning beslutade den 3 november 2008 att förena målen T-81/07, T-82/07 och T-83/07 vad gäller det muntliga förfarandet och domen, i enlighet med artikel 50 i förstainstansrättens rättegångsregler.

28

I handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 november 2008 överlämnade kommissionen en skrivelse av den 31 oktober 2008 angående målen T-81/07 och T-82/07, som den riktat till de nederländska myndigheterna. Sökandena 1 och 2 yttrade sig över denna skrivelse i en handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 25 november 2008.

29

Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen den 10 december 2008.

30

Sökandena har yrkat att förstainstansrätten ska

31

Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten ska

32

Sökandena har till stöd för talan i förevarande mål i huvudsak gjort gällande att det angripna beslutet innehåller felaktigheter såvitt avser de faktiska omständigheterna och rättstillämpningen, att beslutet är otillräckligt motiverat, att kommissionen har åsidosatt rätten till försvar och rätten att yttra sig samt åsidosatt allmänna rättsprinciper och i flera fall artiklarna 87 EG och 88 EG.

33

För att kunna pröva talan i förevarande mål är det nödvändigt att på nedanstående sätt särskilja de olika kritiserade delarna av det angripna beslutet:

34

I syfte att förbereda förhandlingen skickade förstainstansrätten förhandlingsrapporten till parterna före förhandlingen och gav parterna tillfälle att, antingen muntligen vid förhandlingen eller skriftligen i god tid före förhandlingen, yttra sig angående denna rapport. I handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 8 december 2008 framförde sökandena 1 och 2 vissa skriftliga synpunkter på förhandlingsrapporten. Vid förhandlingen den 10 december 2008 begärde kommissionen i huvudsak att förstainstansrätten inte skulle beakta dessa synpunkter.

35

Enligt artikel 47.1 i rättegångsreglerna får ansökan och svaromålet kompletteras med en replik från sökanden och en duplik från svaranden. Eftersom sökandena 1 och 2 har ingett sina ansökningar och repliker och kommissionen har ingett sina svaromål och sina dupliker, såvitt avser målen T-81/07 och T-82/07, är det skriftliga förfarandet avslutat sedan den 14 januari 2008. Förstainstansrätten anser att den skrivelse som sökandena 1 och 2 ingav den 8 december 2008 till viss del går utöver de ramar som gäller för yttranden angående förhandlingsrapporten. Eftersom parterna inte får komplettera handlingarna i målet efter det att det skriftliga förfarandet har avslutats, har förstainstansrätten inte beaktat de synpunkter som sökandena 1 och 2 lämnade i skrivelsen av den 8 december 2008 i den mån som skrivelsen gick utöver de ramar som gäller för yttranden angående förhandlingsrapporten.

36

Kommissionen har gjort gällande att påståendena rörande lånefaciliteten inte kan upptas till sakprövning. Enligt kommissionen kan dess bedömning i skälen till det angripna beslutet inte bli föremål för en talan om ogiltigförklaring.

37

Sökandena 1 och 3 har gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i skälen 51–55 i det angripna beslutet gjorde en bedömning av en lånefacilitet på löpande räkning motsvarande 17 miljoner euro, vilken Konungariket Nederländerna, enligt sökandena, hade beviljat KG Holding i samband med bildandet av detta bolag och vilken inte var föremål för beslutet att inleda granskningsförfarandet. Kommissionen överskred således sin behörighet och åsidosatte nämnda sökandes rätt till försvar och rätt att yttra sig samt åsidosatte allmänna rättsprinciper såsom principen om god förvaltningssed enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som proklamerats i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, 2000, s. 1), insynsprincipen och kommissionens omsorgsskyldighet.

38

Kommissionen prövade i skälen 51–55 i det angripna beslutet ett offentligt lån som staten hade beviljat KG Holding år 2002. Det var fråga om en lånefacilitet på löpande räkning i en bank motsvarande 17 miljoner euro, vilken var förenad med en offentlig garanti som ställts ut på marknadsvillkor av Konungariket Nederländerna år 2002 och beträffande vilken sökandena 1 och 3 hade begärt fullgörelse i ett civilrättsligt förfarande vid Rechtbank Den Haag (Haags distriktsdomstol). Utan att motivera sitt ställningstagande i detta avseende angav kommissionen i det angripna beslutet att för det fall den nationella domstolen skulle slå fast att staten var skyldig att fullgöra denna förpliktelse, som ingåtts år 2002, skulle det betraktas som ett beslut att bevilja ett nytt statligt stöd till förmån för KG Holdings borgenärer.

39

Sökandena 1 och 3 har framhållit att kommissionen har överskridit sin behörighet genom att uttala sig om en åtgärd som är föremål för tvist vid en nationell domstol.

40

Dessutom har kommissionen lämnat en otillräcklig motivering av sitt ställningstagande i förhållande till kraven i artikel 253 EG. I skäl 52 i det angripna beslutet fastställde kommissionen att Konungariket Nederländerna hade beviljat lånefaciliteten på 17 miljoner euro på marknadsvillkor och att den inte kunde anses utgöra ett statligt stöd. Eftersom statens beviljande av ett lån till ett företag inte utgjorde statligt stöd, kunde ett beslut av den behöriga domstolen enligt nationell rätt att förplikta denna stat att fullgöra sina skyldigheter enligt ett avtal som vid den tidpunkt då det ingicks inte utgjorde statligt stöd, och att betala ut lånefaciliteten, i ännu mindre grad anses utgöra ett beslut att bevilja ett nytt statligt stöd. Ett kommersiellt företag skulle också, om det befann sig i samma situation som Konungariket Nederländerna, ha varit skyldigt att betala ut den avtalade lånefaciliteten.

41

Lånefaciliteten på 17 miljoner euro ingick för övrigt inte i omvandlingen av undsättningslånet till ett omstruktureringsstöd för KG Holding, vilket anmälts av Konungariket Nederländerna i enlighet med artikel 88.3 EG.

42

Även om Konungariket Nederländerna vid något tillfälle skulle ha kompletterat sin anmälan genom att lägga till lånefaciliteten, vilket sökandena 1 och 3 emellertid inte har blivit underrättade om, omfattas denna fråga ändå inte av granskningen och förfarandet enligt artikel 88.2 EG. Beslutet av den 5 augusti 2005 innehöll under alla omständigheter inte någon sådan uppgift.

43

Enligt principen om god förvaltningssed, insynsprincipen och omsorgsskyldigheten ska berörda parter på grundval av beslutet att inleda granskningsförfarandet på ett tydligt sätt få kännedom om arten och räckvidden av den åtgärd som är föremål för en närmare granskning. Att kommissionen uttalar sig om en åtgärd, oavsett om den skulle kunna ha ett samband med beslutet att inleda granskningsförfarandet eller inte, är inte förenligt med dessa principer även om det sker på ett icke bindande sätt, såvida denna åtgärd inte nämnts i detta beslut.

44

I motsats till vad kommissionen har påstått omfattas lånefaciliteten inte av punkt 5 i bilagan till beslutet att inleda granskningsförfarandet.

45

Sökandena 1 och 3 har i huvudsak gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i skälen 51–55 i det angripna beslutet gjorde en bedömning av lånefaciliteten på 17 miljoner euro och därvid felaktigt kvalificerade denna lånefacilitet som ett nytt statligt stöd som ska anmälas för det fall staten skulle vara skyldig att betala ut hela lånet till konkursförvaltarna. Sökandena anser att kommissionen därvid har åsidosatt deras rätt till försvar, deras rätt att yttra sig, kommissionens omsorgsskyldighet och principerna om god förvaltningssed och insyn.

46

Förstainstansrätten framhåller att kommissionen inte har rätt att i beslutsskälen uttala sig om åtgärder om inte omfattas av beslutets artikeldel. I förevarande fall är det tillräckligt att konstatera att oavsett vilka skäl som ligger till grund för det angripna beslutet, är det nämligen endast artikeldelen i beslutet som har rättsverkningar och som följaktligen kan gå någon emot. Bedömningarna i skälen i ett beslut kan däremot inte som sådana bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. Gemenskapsdomstolen kan pröva dessa bedömningars lagenlighet endast om de såsom skäl i en rättsakt som går någon emot utgör ett nödvändigt stöd för beslutets artikeldel (domstolens beslut av den 28 januari 2004 i mål C-164/02, Nederländerna mot kommissionen, REG 2004, s. I-1177, punkt 21) och, särskilt, om dessa skäl i sak kan förändra det som beslutats i rättsaktens artikeldel (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 20 november 2002 i mål T-251/00, Lagardère och Canal+ mot kommissionen, REG 2002, s. II-4825, punkt 68, och förstainstansrättens beslut av den 30 april 2007 i mål T-387/04, EnBW mot kommissionen, REG 2007, s. II-1195, punkt 127).

47

I förevarande fall utgör kommissionens ifrågasatta bedömningar angående lånefaciliteten inte ett nödvändigt stöd för det angripna beslutets artikeldel. Det ändrar inte heller innehållet i själva artikeldelen. Kommissionen har nämligen i artikeldelen endast konstaterat att det stöd som Konungariket Nederländerna beviljade KG Holding i form av ett omstruktureringsstöd på 45 miljoner euro var oförenligt med den gemensamma marknaden och att Konungariket Nederländerna skulle vidta alla nödvändiga åtgärder för att från KG Holding och Kliq återkräva en del av stödet motsvarande 9,25 miljoner euro samt registrera sin fordran på KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie till ett belopp av 35,75 miljoner euro. Artikeldelen i det angripna beslutet innehåller således inte något ställningstagande från kommissionen angående lånefaciliteten på 17 miljoner euro.

48

Talan i målen T-81/07 och T-83/07 kan således inte upptas till sakprövning i den del den riktar sig mot övervägandena i det angripna beslutet rörande lånefaciliteten på 17 miljoner euro.

49

Förstainstansrätten ska således pröva påståendena om att det anmälda omstruktureringsstödet på 45 miljoner euro (artikel 1 i det angripna beslutet) inte var förenligt med den gemensamma marknaden, kravet att KG Holding och Kliq skulle betala tillbaka det undsättningslån på 9,25 miljoner euro som omvandlats till eget kapital, inklusive upplupen ränta till och med dagen för återbetalningen (artikel 2 i det angripna beslutet), Konungariket Nederländernas registrering hos konkursförvaltaren av sin fordran på KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie till ett belopp på 35,75 miljoner euro som fordringsägare i konkursförfarandet (artikel 3 i det angripna beslutet) och följderna av konkursen vad gäller återkravet av det statliga stödet (artiklarna 2 och 3 i det angripna beslutet).

50

Sökandena har gjort gällande att kommissionen i strid med artiklarna 87 EG och 88 EG inte har styrkt att det planerade stödet påverkade konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Kommissionens överväganden på denna punkt i skäl 23 i det angripna beslutet är i vart fall otillräckligt motiverade och strider därmed mot artikel 253 EG.

51

Sökandena anser vad gäller övervägandena i skäl 23 i det angripna beslutet att den första meningen i detta övervägande, där det anges att även om KG Holding endast är verksamt på den nederländska marknaden kan det inte uteslutas att beviljandet av en fördel för KG Holding snedvrider konkurrensen eller hotar att snedvrida konkurrensen och kan påverka handeln mellan medlemsstaterna, utgör ett obevisat påstående.

52

I andra meningen i skäl 23 i det angripna beslutet angav kommissionen inte närmare vilka företag som utgör de mindre internationella företag som är aktiva på den nederländska marknaden. Kommissionen förklarade inte heller i vilken mån förekomsten av dessa företags dotterbolag på den nederländska marknaden är relevant för fastställandet av huruvida konkurrensen har snedvridits i väsentlig utsträckning och de följder som detta medför för handeln mellan medlemsstaterna. Vid förhandlingen bestred sökandena att dessa företag är internationella såvitt avser den gemensamma marknaden.

53

I den tredje meningen i skäl 23 i det angripna beslutet har kommissionen konstaterat att villkoren för att tillämpa artikel 87.1 EG synes vara uppfyllda. Kommissionen borde ha slagit fast att dessa villkor verkligen var uppfyllda och inte nöjt sig med övervägandet att villkoren synes vara uppfyllda.

54

När det gäller följderna av att undsättningslånet till KG Holding omvandlades till ett omstruktureringsstöd, borde kommissionen ha beaktat karaktären på undsättningslånet och omstruktureringsstödet i fråga.

55

Sökandena 1 och 3 anser att det godkända undsättningslånet på 45 miljoner euro i fösta hand var avsett för Kliq Reïntegraties likvidation. KG Holding ställde 35,75 miljoner euro till Kliq Reïntegraties förfogande för att finansiera uppsägningsplanen för närmare 1000 anställda och andra redovisade utgifter inom ramen för Kliq Reïntegraties likvidation. Detta belopp skulle inte ha kunnat betalas tillbaka och kan således inte påverka den nationella konkurrensen och väsentligt påverka handeln mellan medlemsstaterna.

56

Sökande 2 anser beträffande Kliq att kommissionen inte har angett på vilket sätt kvittningen av de två skulderna i väsentlig mån skulle kunna påverka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Denna kvittning innebär nämligen, i förhållande till en situation där någon kvittning inte skett, en fördel enbart för KG Holdings borgenärskollektiv och inte för Kliq.

57

I replikerna har sökandena även framhållit att skälen i det angripna beslutet är oförenliga med kommissionens ståndpunkt i beslutet av den 16 december 2003. I punkt 3.2.2 i detta beslut ansåg kommissionen att det inte förelåg någon påverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna eller att en sådan påverkan knappt kunde uppfattas. Dessutom har kommissionen, genom att hänvisa till beslutet att inleda granskningsförfarandet, inte beaktat att kommissionens motiveringsskyldighet vid ett beslut att inleda granskningsförfarandet i stor utsträckning skiljer sig från kommissionens motiveringsskyldighet i det angripna beslutet.

58

Sökandena har gjort gällande att kommissionen inte i efterhand kan komplettera skälen i det angripna beslutet. Sökandena har hänvisat till kommissionens beslut av den 23 november 2005 angående stödåtgärd N 465/2005 (EUT C 9, 2006, s. 5) och anser att de omständigheter som kommissionen har åberopat i sina svarsinlagor inte är relevanta för frågan huruvida stödåtgärden kunde snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen eller påverka handeln mellan medlemsstaterna.

59

Kommissionen har bestritt sökandenas argument.

60

När det gäller artikel 1 i det angripna beslutet har sökandena kritiserat dels skälen som påstås vara otillräckliga när det gäller snedvridningen av konkurrensen och påverkan på handeln mellan medlemsstaterna, dels kommissionens bedömning avseende dessa båda villkor.

61

När det gäller motiveringsskyldigheten påpekar förstainstansrätten att den motivering som krävs enligt artikel 253 EG ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt (domstolens dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France, REG 1998 s. I-1719, punkt 63, och av den 22 mars 2001 i mål C-17/99, Frankrike mot kommissionen, REG 2001, s. I-2481, punkt 35).

62

Kravet på motivering ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälens karaktär och det intresse som de vilka rättsakten riktar sig till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha av att få förklaringar. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området (domstolens dom av den 14 februari 1990 i mål C-350/88, Delacre m.fl. mot kommissionen, REG 1990, s. I-395, punkt 16, och domen i det ovan i punkt 61 nämnda målet Frankrike mot kommissionen, punkt 36).

63

När det särskilt gäller beslut om statligt stöd har domstolen fastställt att det visserligen i vissa fall kan framgå av de förhållanden under vilka stödet beviljades att stödet är av sådant slag att det kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen. Det åligger emellertid kommissionen att åtminstone redogöra för dessa omständigheter i skälen till sitt beslut (domstolens dom av den 13 mars 1985 i de förenade målen 296/82 och 318/82, Nederländerna och Leeuwarder Papierwarenfabriek mot kommissionen, punkt 24, svensk specialutgåva, volym 8, s. 103, av den 19 oktober 2000 i de förenade målen C-15/98 och C-105/99, Italien och Sardegna Lines mot kommissionen, REG 2000, s. I-8855, punkt 66, och av den 28 januari 2003 i mål C-334/99, Tyskland mot kommissionen, REG 2003, s. I-1139, punkt 59).

64

Det ska påpekas att kommissionen inte är skyldig att styrka att stödet faktiskt påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen, utan endast undersöka om stödet kan påverka handeln och snedvrida konkurrensen (domstolens dom av den 29 april 2004 i mål C-372/97, Italien mot kommissionen, REG 2004, s. I-3679, punkt 44). I detta avseende omfattar begreppet ”påverkan” på handeln mellan medlemsstaterna även möjligheten att stödet har en sådan verkan (domstolens dom av den 15 december 2005 i mål C-66/02, Italien mot kommissionen, REG 2005, s. I-10901, punkt 112).

65

Förstainstansrätten konstaterar att i förevarande fall angav kommissionen i det angripna beslutet bland annat att den omtvistade åtgärden bestod i att omvandla ett undsättningsstöd på 45 miljoner euro som Konungariket Nederländerna hade beviljat KG Holding till eget kapital (skälen 8 och 22). Vidare angav kommissionen att undsättningslånet till KG Holding och omvandlingen av detta till eget kapital dessutom innebär en fördel som ett företag som befinner sig i liknande svårigheter och på randen till konkurs inte hade kunnat erhålla på finansmarknaden (skäl 22). Kommissionen framhöll dessutom att mindre internationella företag, såsom TMP och Creyff’s (dotterbolag till Solvus, Belgien), var verksamma på den nederländska marknad där även KG Holding var verksamt (skäl 23). Kommissionen drog därefter slutsatsen att den ifrågavarande fördelen synes gynna ett företag i förhållande till dess konkurrenter, vilket snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna (skäl 23). När det gäller storleken på KG Holding och Kliq Reïntegratie, angav kommissionen att dessa företag hade cirka 2000 anställda (skälen 9 och 10) och att KG Holdings aktiekapital uppgick till cirka 73 miljoner euro den 1 januari 2002 (skäl 32).

66

Härigenom har kommissionen på ett tillräckligt klart sätt redogjort för omständigheterna och de rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för det angripna beslutets systematik i detta hänseende. Genom att hänvisa till dessa omständigheter har kommissionen anfört tillräckliga omständigheter för att slå fast att det ifrågavarande stödet kunde påverka handeln och konkurrensen.

67

Denna motivering gör det möjligt för sökandena och förstainstansrätten att få kännedom om skälen för kommissionens ståndpunkt att det inte var uteslutet att den omtvistade transaktionen skulle kunna medföra en snedvridning av konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.

68

När det gäller sökandenas argument att skälen i det angripna beslutet i detta avseende är oförenliga med punkt 3.2.2 i kommissionens beslut av den 16 december 2003, framhåller förstainstansrätten att sistnämnda beslut inte rörde omstruktureringsstöd, utan undsättningsstöd. Vad gäller kommissionens ovannämnda beslut av den 23 november 2005 angående stödåtgärd nr 465/2005 rörande stödtjänster i skolan, har sökandena inte angett i vilken mån detta beslut är relevant i förevarande fall. Detta beslut kan under alla omständigheter inte påverka frågan huruvida det angripna beslutet innehåller en tillräcklig motivering.

69

Förstainstansrätten godtar följaktligen inte de argument som grundar sig på påståendet om en bristfällig motivering.

70

När det sedan gäller frågan huruvida kommissionens bedömning i det angripna beslutet rörande snedvridningen av konkurrensen och påverkan på handeln mellan medlemsstaterna var välgrundad, ska förstainstansrätten pröva huruvida det ifrågavarande stödet kan påverka handeln mellan medlemsstater och huruvida det snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen.

71

Förstainstansrätten erinrar härvid om att det följer av rättspraxis att allt stöd som lämnas till företag som är verksamma på den gemensamma marknaden kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna (se förstainstansrättens dom av den 6 mars 2002 i de förenade målen T-92/00 och T-103/00, Diputación Foral de Álava m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. II-1385, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

72

När det inledningsvis gäller villkoret om en snedvridning av konkurrensen är det utrett att undsättningsstödet på 45 miljoner euro bestod av ett lån som Konungariket Nederländerna hade beviljat KG Holding, varav 9,25 miljoner euro överfördes till Kliq medan 35,75 miljoner euro var avsedda för Kliq Reïntegratie, för att detta bolag skulle kunna fullgöra gällande avtalsförpliktelser och täcka kostnaderna för en social plan.

73

Enligt omstruktureringsplanen skulle det lån på 45 miljoner euro som KG Holding hade beviljats omvandlas till ett omstruktureringsstöd till förmån för detta bolag. Denna omvandling skulle genomföras genom att det undsättningslån som Konungariket Nederländerna hade beviljat KG Holding omvandlades till eget kapital i KG Holding och genom att 9,25 miljoner euro av detta lån överfördes till Kliq och 35,75 miljoner av detta lån överfördes till Kliq Reïntegratie.

74

Den avsedda verkan av omstruktureringsstödet var att KG Holding skulle kunna lösa den ansenliga skulden – i förhållande till aktiekapitalet på 73 miljoner euro den 1 januari 2002 – på 45 miljoner euro. Vad gäller Kliq innebar denna inlösningstransaktion att lånet på 9,25 miljoner euro omvandlades till eget kapital. Det ifrågavarande stödet syftade till att förbättra KG Holdings och Kliqs handlingsutrymme och därigenom den konkurrensmässiga ställningen för dessa företag.

75

När det gäller Kliq Reïntegratie erinrar förstainstansrätten om att det följer av fast rättspraxis att stöd som syftar till att befria ett företag från de kostnader som det normalt skulle bära för den löpande driften eller den normala verksamheten i princip snedvrider konkurrensvillkoren (se förstainstansrättens dom av den 8 juni 1995 i mål T-459/93, Siemens mot kommissionen, REG 1995, s. II-1675, punkterna 48 och 77, av den 30 april 1998 i mål T-214/95, Vlaams Gewest mot kommissionen, REG 1998, s. II-717, punkt 43, och av den 23 november 2006 i mål T-217/02, Ter Lembeek mot kommissionen, REG 2006, s. II-4483, punkt 177). Omstruktureringsstödet syftade till att befria Kliq Reïtegratie från en skuld på 35,75 miljoner euro. Vad beträffar sökandenas argument att beloppet på 35,75 miljoner euro var avsett för Kliq Reïntegraties likvidation, konstaterar förstainstansrätten att det framgår av kommissionens beslut av den 16 december 2003 att detta belopp var avsett för bolagets fullgörande av sina avtalsförpliktelser och för att täcka kostnaderna för en social plan. Kliq Reïntegratie skulle således befrias från kostnader som bolaget annars normalt skulle bära.

76

Vad gäller villkoret om påverkan på handeln mellan medlemsstater följer det av fast rättspraxis att när ett ekonomiskt stöd som beviljats av en medlemsstat förstärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln mellan medlemsstater, ska denna handel anses ha påverkats av stödet (domstolens dom av den 17 september 1980 i mål 730/79, Philip Morris mot kommissionen, REG 1980, s. 2671, punkt 11, svensk specialutgåva, volym 5, s. 303, och av den 17 juni 1999 i mål C-75/97, Belgien mot kommissionen, REG 1999, s. I-3671, punkt 47, samt domen i det ovan i punkt 76 nämnda målet Ter Lembeek mot kommissionen, punkt 181).

77

Förstainstansrätten konstaterar i förevarande fall att det planerade omstruktureringsstödet på 45 miljoner euro stärker ställningen för KG Holding och dess två dotterbolag Kliq et Kliq Reïntegratie i förhållande till deras konkurrenter på den nederländska marknaden, däribland internationella företag som TMP och Creyff’s såsom framgår av skäl 23 i det angripna beslutet.

78

Vid förhandlingen bestred sökandena att dessa företag hade en internationell karaktär i förhållande till den gemensamma marknaden och gjorde gällande att deras verksamhet endast hade en intern påverkan inom Konungariket Nederländerna. Förstainstansrätten konstaterar att sökandena inte har åberopat någon bevisning i detta hänseende. Sökandena har således inte kunnat visa att kommissionens slutsats i det angripna beslutet, det vill säga att de berörda företagen hade internationell karaktär, var oriktig.

79

Eftersom det omtvistade stödet stärker sökandenas ställning i förhållande till andra konkurrerande företag, i synnerhet internationella företag som erbjuder jämförbara tjänster även i andra medlemsstater, anser förstainstansrätten att handeln mellan medlemsstaterna påverkas av stödet.

80

Mot bakgrund av ovannämnda rättspraxis slår förstainstansrätten således fast att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den ansåg att det omtvistade stödet skulle kunna snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.

81

Av det ovanstående följer att förstainstansrätten inte godtar sökandenas argument angående det omtvistade stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 1 i det angripna beslutet.

82

Sökandena 1 och 2 har gjort gällande att kommissionen i skälen 43–46 i det angripna beslutet felaktigt uttalade sig angående betalningen av de aktier i Kliq som innehades av KG Holding och som genomfördes genom att KG Holdings betalningsskyldighet kvittades mot detta bolags fordran på Kliq i enlighet med låneavtalet. Denna fråga omfattades inte av beslutet att inleda granskningsförfarandet av den 5 augusti 2005. Kommissionen har således överskridit sin behörighet och åsidosatt nämnda sökandes rätt till försvar och rätt att yttra sig samt åsidosatt allmänna rättsprinciper och däribland principen om god förvaltningssed enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, insynsprincipen och kommissionens omsorgsskyldighet.

83

Sökandena 1 och 2 anser att den ifrågavarande kvittningen inte omfattas av omvandlingen av undsättningslånet till ett omstruktureringsstöd till förmån för KG Holding, som anmälts av Konungariket Nederländerna i enlighet med artikel 88.3 EG den 26 januari 2004.

84

Även om Konungariket Nederländerna hade kompletterat sin anmälan genom att lägga till den planerade kvittningen av skyldigheter, vilket sökandena 1 och 2 inte har underrättats om, skulle denna fråga inte omfattas av granskningen och förfarandet enligt artikel 88.2 EG. Beslutet att inleda granskningsförfarandet innehöll inte någon sådan uppgift. I motsats till vad kommissionen har påstått nämndes inte omvandlingen till eget kapital i bilagan till beslutet att inleda granskningsförfarandet.

85

Enligt principen om god förvaltningssed, insynsprincipen och omsorgsskyldigheten ska berörda parter på grundval av beslutet att inleda granskningsförfarandet på ett tydligt sätt få kännedom om arten och räckvidden av den åtgärd som är föremål för en närmare granskning. Att kommissionen uttalar sig om en åtgärd, oavsett om den skulle kunna ha ett samband med beslutet att inleda granskningsförfarandet eller inte, är inte förenligt med dessa principer även om det sker på ett icke bindande sätt, såvida denna åtgärd inte nämnts i detta beslut.

86

I sina repliker har sökandena 1 och 2, i motsats till kommissionens ståndpunkt, hävdat att det inte alls är fråga om en ändring av den anmälda stödåtgärden efter det att förfarandet enligt artikel 88.2 EG hade inletts. Genom att KG Holding efter anmälan av den 26 januari 2004 försattes i konkurs den 8 februari 2005, förlorade Konungariket Nederländerna all kontroll över KG Holding och dess dotterbolag, däribland Kliq Reintegratie och Kliq. Konungariket Nederländerna blev därvid en vanlig fordringsägare utan någon kontrollrättighet. Det kan således inte komma i fråga att betrakta denna kvittning, som genomförts ensidigt av Kliq, som en handling av medlemsstaten eller en omständighet i förfarandet enligt artikel 88.2 EG.

87

Sökande 2 har även gjort gällande att kommissionen i skälen 43–46 felaktigt fastslog att Kliq skulle betraktas som mottagare av ett statligt stöd på 9,25 miljoner euro. Enligt denna sökande borde kommissionen ha beaktat att omvandlingen av undsättningslånet till eget kapital inte kunde tillskrivas Konungariket Nederländerna och att omvandlingen således inte kunde kvalificeras som ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG. Det angripna beslutet utgör därmed en felaktig rättstillämpning och/eller innehåller felaktiga faktiska omständigheter och en otillräcklig motivering. Det strider således mot artiklarna 87 EG och 253 EG.

88

Enligt sökande 2 har kommissionen undersökt förekomsten av ett statligt stöd under rubriken ”Stödets förenlighet med den gemensamma marknaden” och inte under rubriken ”Förekomst av stöd”.

89

Vid granskningen av åtgärden grundade sig kommissionen på oriktiga faktiska omständigheter, vilket bland annat framgår av skäl 43 i det angripna beslutet. I motsats till vad kommissionen hävdade riktade sig beslutet från rechter-commissaris inte till Konungariket Nederländerna, utan enbart till konkursförvaltaren för KG Holding, vilken inte kan jämföras eller likställas med staten. Dessutom hävdade kommissionen felaktigt att domstolen hade ålagt de nederländska myndigheterna att omvandla lånet till eget kapital, trots att domstolen endast hade ålagt konkursförvaltaren i KG Holding att tillåta kvittningen för Kliqs räkning.

90

Genom KG Holdings konkurs den 8 februari 2005 förändrades situationen. De handlingar som vidtogs av KG Holdings konkursförvaltare, oavsett om det skedde efter beslut av rechter-commissaris eller med dennes godkännande, kan inte tillskrivas staten. KG Holdings konkursförvaltare utgör inte ett statligt organ, han agerar inte för aktieägarnas räkning (staten) och staten kan inte ge konkursförvaltaren för KG Holding eller rechter-commissaris några anvisningar eller utöva någon kontroll. Konkursförvaltarens ställning regleras i den nederländska konkurslagstiftningen. Artikel 87.1 EG är således inte tillämplig på handlingar och beslut som tas av konkursförvaltaren.

91

Rechter-commissaris är på konkursområdet en domstol i den mening som avses i artikel 234 EG.

92

Enbart det förhållandet att ett offentligt företag kontrolleras av staten är inte en tillräcklig omständighet för att finansiella stödåtgärder ska tillskrivas staten. Det är fortfarande nödvändigt att undersöka om de offentliga myndigheterna kan anses ha varit inblandade på ett eller annat sätt då dessa åtgärder vidtogs. Med anledning av konkursen och utseendet av en konkursförvaltare stod KG Holdings och Kliqs finansiella medel efter den 8 februari 2005 inte längre under ständig offentlig kontroll och stod således inte längre till de behöriga nationella myndigheternas förfogande. Det framgår av skäl 36 i det angripna beslutet att de nederländska myndigheterna inte vid något tillfälle kunde tillhandahålla de begärda uppgifterna.

93

Gemenskapsrättens överordnade ställning, vilken kommissionen har hänvisat till i skäl 44 i det angripna beslutet, och artikel 88.3 EG innebär inte någon skyldighet för konkursförvaltaren i KG Holding. Enligt sökande 2 låg kvittningen i KG Holdings borgenärskollektivs intresse. Det är skälet till att rechter-commissaris, utan att åsidosätta gemenskapsrätten, kunde bifalla begäran, eftersom rechter-commissaris beslut som sådant var förenligt med gemenskapsrätten.

94

I sin replik har sökande 2 framhållit att kommissionen inte beaktade att den av Kliq ensidigt genomförda kvittningen var en annan åtgärd än den som Konungariket Nederländerna hade anmält. Den anmälda åtgärden bestod i de nederländska myndigheternas planerade beslut att bevilja KG Holding ett omstruktureringsstöd genom att omvandla undsättningslånet på 45 miljoner euro, inklusive upplupna räntor, till eget kapital. Den åtgärd som kommissionen granskade i det angripna beslutet var rechter-commissaris beslut att ålägga konkursförvaltaren för KG Holding att samarbeta vid genomförandet av den plan i flera steg som föreslagits av Kliq. De båda åtgärderna borde ha erhållit en åtskild granskning i enlighet med artikel 87.1 EG.

95

Vidare anser sökande 2 att kommissionens påstående om att rechter-commissaris kontrollerade de berörda medlen är oriktigt. Enligt den nationella konkursrätten har alla berörda parter rätt att väcka talan vid rechter-commissaris mot en handling som vidtagits av konkursförvaltaren. Detta innebär dock inte att rechter-commissaris förfogar över fordran eller att fordran kontrolleras av denna domstol. En annan tolkning skulle leda till den oacceptabla konsekvensen att alla åtgärder som vidtogs av ett företag till följd av ett domstolsbeslut skulle anses vara finansierade med statliga medel och därmed tillskrivas staten.

96

När det gäller kravet på återbetalning av räntor har sökandena 1 och 2 gjort gällande att kommissionen i artikel 2.3 i det angripna beslutet felaktigt förpliktade Konungariket Nederländerna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet på 9,25 miljoner euro från KG Holding och Kliq, varvid det belopp som skulle återkrävas innefattade ränta som skulle löpa från den dag då de olika delarna därav stod till stödmottagarnas förfogande till den dag då det hade återbetalats.

97

Enligt dessa sökande följer det av nederländsk konkurslagstiftning att räntor som förfaller efter dagen för konkursbeslutet inte verifieras efter detta datum. De har vidare anfört att olagligt stöd ska återkrävas i enlighet med handläggningsreglerna i nationell rätt, i den mån de nationella bestämmelserna inte gör det omöjligt att i praktiken återkräva stödet.

98

En nationell lagstiftning, enligt vilken skulder i företag som har försatts i konkurs upphör att vara räntebärande från och med dagen för konkursbeslutet kan inte anses vara av sådan art att det i praktiken blir omöjligt att återkräva stödet i enlighet med kraven i gemenskapsrätten.

99

Enligt dessa sökande löper den ränta som avses i artikel 2.3 i det angripna beslutet således till och med den dag då KG Holding och Kliq försattes i konkurs och inte till och med den dag då räntan återbetalats.

100

I sina repliker har sökandena 1 och 2 framhållit att det var omöjligt att före det angripna beslutet veta att kommissionen skulle ålägga Konungariket Nederländerna en förpliktelse som strider mot bestämmelser i nationell rätt. Dessa sökande åsidosatte således inte sin omsorgsskyldighet när de inte underrättade kommissionen om en nationell bestämmelse. Kommissionens samråd med medlemsstaten i enlighet med artikel 10 EG angående villkoren för återkravet är inte tillräckligt. De har vidare angett att i den mån det angripna beslutet inte ogiltigförklaras eller ändras på denna punkt, har Konungariket Nederländerna en skyldighet att även återkräva upplupen ränta till och med dagen för den faktiska återbetalningen.

101

Kommissionen har framhållit att den inte har gått utanför ramarna för beslutet att inleda granskningsförfarandet. De företag som omfattas av detta beslut, det vill säga företagen i Kliqkoncernen, och den typ av stöd som kommissionen har granskat, det vill säga undsättningsstöd och omstruktureringsstöd, har varit desamma under hela förfarandet. Vad gäller Kliq nämndes dessutom den planerade omvandlingen till eget kapital av skulden på 9,25 miljoner euro i punkt 3 i bilagan till beslutet att inleda granskningsförfarandet.

102

I beslutet att inleda granskningsförfarandet kunde den specifika uppgiften att denna åtgärd hade beslutats av rechter-commissaris inte anges, eftersom denna omständighet ägde rum i ett senare skede.

103

Kommissionen har framhållit att stödet var olagligt. Den har vidare angett att när ett stöd är olagligt och kommissionen har inlett ett förfarande enligt artikel 88.2 EG mot en stödordning som redan har genomförts, är kommissionen inte skyldig att utvidga förfarandet när den berörda medlemsstaten ändrar ordningen. Om så inte var fallet skulle denna stat nämligen på ett godtyckligt sätt kunna förlänga förfarandet och försena antagandet av det slutliga beslutet.

104

Dessutom har varken sökandena 1 och 2 eller de bolag för vilka de är konkursförvaltare inkommit med yttrande i förfarandet enligt artikel 88.2 EG, trots att dessa sökande eller företrädare för dessa bolag deltog i mötet med kommissionen, som hölls den 23 mars 2005.

105

I dupliken har kommissionen framhållit att transaktionen ”debt-for-equity-swap” (byte av skuld mot aktier) följde av avtalet rörande det lån på 9,25 miljoner euro som KG Holding hade beviljat Kliq. Det rör sig inte om ett ensidigt agerande från Kliqs sida. Konungariket Nederländerna motsatte sig det krav som Kliq hade framfört och meddelade rechter-commissaris att omvandlingen av undsättningslånet till eget kapital krävde kommissionens tillstånd. Rechter-commissaris beaktade dock inte detta argument. Enligt rechter-commissaris var det i förevarande fall, såvitt avser kvittningen och den fullständiga betalningen av aktierna, enbart fråga om en reglering i enlighet med nationell lag av genomförandet av ett godkänt undsättningsstöd.

106

Den av konkursförvaltaren beslutade omvandlingen av undsättningslånet på 9,25 miljoner euro till eget kapital strider mot punkt 3.1 i riktlinjerna, av vilken det framgår att ett undsättningsstöd ska bestå av lånegarantier eller lån och att undsättningsstödet ska betalas tillbaka inom tolv månader från och med den sista låneutbetalningen till företaget. Rechter-commissaris har inte tolkat nationell rätt i överensstämmelse med gemenskapsrätten, trots att denna domstol förfogade över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller Kliqs begäran.

107

Kommissionen anser att om de argument som framförts av sökandena 1 och 2 godtogs, skulle det innebära, för det fall en medlemsstat hade anmält ett planerat omstruktureringsstöd och kommissionen inledde det formella granskningsförfarandet, att enbart det förhållandet att en domstol utan kommissionens tillstånd därefter beslutade att bevilja nämnda omstruktureringsstöd kunde förhindra kommissionen att inleda ytterligare ett formellt granskningsförfarande.

108

Kommissionen har bestritt de argument som framförts av sökande 2 och framhållit att kommissionen, i punkt 6.2.3.1 i det angripna beslutet, inte bedömde de handlingar som vidtagits av nederländska verkställande myndigheter, utan det beslut som fattats av rechter-commissaris den 22 augusti 2005. De handlingar som konkursförvaltaren vidtagit på grundval av detta beslut ska tillskrivas Konungariket Nederländerna, eftersom handlingarna vidtogs på begäran av en nederländsk domstol.

109

Kommissionen har angett att det är fråga om statliga medel som särskilt härrör från de verkställande myndigheterna i Konungariket Nederländerna i form av ett undsättningsstöd som i princip borde ha betalats tillbaka till staten. Konungariket Nederländerna, och särskilt dess domstolar, kontrollerade dessa medel. Konungariket Nederländerna beslutade att lånet skulle omvandlas till eget kapital.

110

Enligt kommissionen är det beslut som fattades av rechter-commissaris inte förenligt med den gemensamma marknaden. En fordringsägare skulle inte omvandla ett lån till eget kapital i ett företag i svårigheter. Chanserna att återvinna en del av skulden vid en konkurs minskar väsentligt. Kommissionen har även gjort gällande att låneavtalet mellan KG Holding och Kliq innehåller ett kvittningsförbud. Utan rechter-commissaris beslut hade Kliq således inte haft några möjligheter att tvinga KG Holding att omvandla lånet till eget kapital.

111

Det har även vid flera tillfällen bekräftats i rättspraxis att beslut som fattas av domstolar kan ge upphov till statligt stöd.

112

Även om det beslut som fattades av rechter-commissaris den 22 augusti 2005 inte utgjorde en handling som kan tillskrivas staten och därvid således inte utgjorde statligt stöd, skulle detta förhållande inte påverka kommissionens slutsats att lånet på 9,25 miljoner euro ska återkrävas. I sådant fall har det skett ett missbruk av stöd i den mening som avses i artiklarna 14 och 16 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, s. 1). Kommissionen hade endast godkänt ett undsättningsstöd i form av ett kortfristigt lån. Detta lån omvandlades emellertid utan kommissionens godkännande till eget kapital från och med slutet av augusti 2005. Om staten inte kan hållas ansvarig för denna omvandling ska den således tillskrivas någon annan. Om så är fallet har denna person använt stödet på ett annat sätt än det som godkänts av kommissionen, vilket utgör missbruk av statligt stöd.

113

I dupliken har kommissionen framhållit att innehållet i planen i flera steg motsvarade transaktionen ”debt-for-equity-swap”, som beskrivits av kommissionen i punkt 3 i bilagan till beslutet att inleda granskningsförfarandet. Det beslut som fattades av rechter-commissaris angående omvandlingen av undsättningsstödet till omstruktureringsstöd stred mot gemenskapsrätten och kan tillskrivas staten. I förevarande fall är det inte fråga om tillgängliga medel i form av vinstmedel som genererats av Kliq, utan medel som härrör från ett undsättningslån som beviljats av Konungariket Nederländerna.

114

När det gäller återkrav av räntor har kommissionen gjort gällande att ingen, i synnerhet inte sökandena 1 och 2, hade upplyst kommissionen om den nederländska lagstiftningen innan den antog det angripna beslutet. Utan att erhålla sådana specifika uppgifter före antagandet av det angripna beslutet är det omöjligt för kommissionen att vid utformningen av sina beslut om återkrav beakta alla tänkbara nationella lagstiftningar.

115

Sökandena 1och 2 har i huvudsak gjort gällande att kvittningen mellan skyldigheten att betala aktier och lånet på 9,25 miljoner euro inte omfattades av beslutet att inleda granskningsförfarandet. Enligt kommissionen ska denna kvittning anses utgöra ett verkställande av en del av det omstruktureringsstöd som Konungariket Nederländerna anmält. När det gäller återkrav av ränta anser sökandena 1 och 2 att kommissionen felaktigt hade beslutat att ränta skulle löpa till och med dagen för återbetalning.

116

Förstainstansrätten ska inledningsvis pröva huruvida kvittningen mellan skyldigheten att betala aktier och fordran på 9,25 miljoner euro, som genomfördes till följd av ett beslut av rechter-commissaris, omfattades av föremålet för beslutet att inleda granskningsförfarandet.

117

Det följer härvid av artikel 6 i förordning nr 659/1999 att beslutet att inleda granskningsförfarandet ska göra det möjligt för berörda parter att delta på ett verksamt sätt i det formella granskningsförfarandet, under vilket de ska ha möjlighet att lägga fram sina synpunkter (förstainstansrättens dom av den 30 april 2002 i de förenade målen T-195/01 och T-207/01, Government of Gibraltar mot kommissionen, REG 2002, s. II-2309, punkt 138). Det enda syftet med förfarandet enligt artikel 88.2 EG är att ålägga kommissionen att se till att alla som kan komma att beröras underrättas och får möjlighet att framföra sina argument (domstolens dom av den 14 november 1984 i mål 323/82, Intermills mot kommissionen, REG 1984, s. 3809, punkt 17; svensk specialutgåva, volym 7, s. 685).

118

Det följer av punkt 1 i beslutet att inleda granskningsförfarandet att föremålet för beslutet utgör anmälan av den 26 januari 2004, genom vilken Konungariket Nederländerna meddelade sin avsikt att bevilja KG Holding ett omstruktureringsstöd. I punkt 15 i nämnda beslut anges att den ifrågavarande åtgärden syftar till att omvandla det undsättningsstöd som staten beviljade KG Holding, jämte upplupen ränta, till eget kapital. Denna omvandling ingår i den omstruktureringsplan som beskrivits i punkt 10 i nämnda beslut. Enligt denna plan bestod omstruktureringsstödet i att KG Holding skulle tilldela Kliq 9,25 miljoner euro av det statliga undsättningsstödet och att detta lån därefter skulle omvandlas till eget kapital. Denna omstruktureringsåtgärd nämns även i punkt 3 i bilagan till beslutet att inleda granskningsförfarandet.

119

Kvittningen mellan skyldigheten att betala aktier och fordran på 9,25 miljoner euro nämns inte i beslutet att inleda granskningsförfarandet. Det berörda beslutet av rechter-commissaris är nämligen daterat den 22 augusti 2005 och har således meddelats efter antagandet av beslutet att inleda granskningsförfarandet den 5 augusti 2005. Kommissionen kunde således inte nämna denna kvittning i beslutet att inleda granskningsförfarandet.

120

Denna kvittning, som har genomförts till följd av ett beslut som fattats av rechter-commissaris, ska särskiljas från omvandlingen av undsättningslånet till eget kapital som skett i enlighet med den omstruktureringsplan som Konungariket Nederländerna anmält till kommissionen.

121

När det gäller denna kvittning framgår det av handlingarna i målet, särskilt det beslut som fattades av rechter-commissaris den 22 augusti 2005, att kvittningen ingick i den plan i flera steg som utarbetats av Kliq. Enligt denna plan i flera steg skulle KG Holding, genom denna kvittningstransaktion, fullgöra sin skyldighet gentemot Kliq att betala de aktier som KG Holding innehade i Kliq. Dessa aktier skulle därefter säljas.

122

I förevarande fall begärde Kliq att rechter-commissaris, i enlighet med artikel 69 i Faillissementswet (den nederländska konkurslagen), skulle ålägga konkursförvaltaren för KG Holding att samarbeta vid genomförandet av denna plan i flera steg.

123

I beslut av den 22 augusti 2005 biföll rechter-commissaris den begäran som hade framställts av Kliq. Konkursförvaltaren för KG Holding ålades således underförstått att till fullo betala de aktier som KG Holding innehade i Kliq och att kvitta detta belopp mot den del av undsättningsstödet, motsvarande 9,25 miljoner euro, som KG Holding hade lånat ut till Kliq.

124

Denna kvittning resulterade visserligen i omvandlingen av en del av undsättningslånet som motsvarar 9,25 miljoner euro till eget kapital i Kliq, och kvittningen hade således den verkan som bland annat avsågs i den omstruktureringsplan som beskrivits i beslutet att inleda granskningsförfarandet.

125

Det kan emellertid konstateras att rechter-commissaris inte beslutade att omstruktureringsplanen skulle verkställas såsom den förelåg i Konungariket Nederländernas anmälan till kommissionen.

126

Förstainstansrätten konstaterar för det första att föremålet för detta beslut, enligt punkt 1.1 i beslutet, var en begäran från Kliq i enlighet med artikel 69 i Faillissementswet om att få till stånd ett samarbete med konkursförvaltaren för KG Holding vid genomförandet av planen i flera steg, det vill säga först ett fullgörande av KG Holdings skyldighet gentemot Kliq att betala aktierna genom att kvitta denna betalningsskyldighet med lånet på 9,25 miljoner euro och därefter en försäljning av de aktier som KG Holding innehade i Kliq.

127

Detta beslut rörde inte endast den del av undsättningsstödet som uppgick till 9,25 miljoner euro, utan även skyldigheten att betala aktierna. Den ifrågavarande kvittningen var nämligen avhängig betalningen av aktierna. Omvandlingen av undsättningslånet till eget kapital, såsom föreskrevs i omstruktureringsplanen, rörde däremot endast undsättningsstödet. Föremålet för beslutet skiljer sig således klart från föremålet för omstruktureringsplanen.

128

Förstainstansrätten konstaterar vidare att det beslut som fattats av rechter-commissaris endast grundar sig på nederländsk konkurslagstiftning, närmare bestämt artikel 69 i Faillissementswet.

129

Det framgår av rechter-commissaris beslut att denna domstol prövade huruvida ett verkställande av planen i flera steg utgjorde en fördel till förmån för hela borgenärskollektivet i KG Holding. Denna domstol ansåg slutligen att full betalning av de aktier som KG Holding innehade i Kliq och en kvittning av detta belopp med den del av undsättningsstödet som uppgick till 9,25 miljoner euro och som KG Holding lånat ut till Kliq utgjorde en sådan fördel.

130

Rechter-commissaris verkställde således inte omstruktureringsplanen, utan beslutade att planen i flera steg skulle verkställas i enlighet med den begäran som framställts av Kliq.

131

Dessutom påpekar förstainstansrätten att rechter-commissaris inte var inblandad i vare sig utarbetandet av omstruktureringsplanen eller begäran om omstruktureringsstöd. Det är de verkställande myndigheterna som är ansvariga för detta. Dessa myndigheter var således behöriga att genomföra omstruktureringsstödet om detta hade godkänts av kommissionen. I beslutet prövade rechter-commissaris, som oberoende domstol, företagens tillgångar och skulder, vilka inbegrep den del av undsättningsstödet som uppgick till 9,25 miljoner euro, utan att beakta det omstruktureringsstöd som planerades av de nederländska myndigheterna och som anmälts till kommissionen.

132

Det ska även beaktas, såsom kommissionen medgav vid förhandlingen, att vid tidpunkten för rechter-commissaris beslut ville de nederländska myndigheterna inte längre verkställa omstruktureringsplanen såsom den anmälts till kommissionen.

133

Förstainstansrätten konstaterar dessutom att de nederländska myndigheterna inte var inblandade i omvandlingen av den berörda delen av undsättningslånet till eget kapital. Enligt rechter-commissaris beslut och i motsats till vad som angetts i skälen 19 och 43 i det angripna beslutet, är det inte Konungariket Nederländerna som ska omvandla lånet till eget kapital, utan konkursförvaltaren för KG Holding, som är skyldig att samarbeta vid denna omvandling. Det framgår även av kommissionens svarsinlaga att den var medveten om detta förhållande vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet. I denna inlaga har kommissionen förklarat att den anser att staten ska tillskrivas den ifrågavarande delen av stödet på grund av att detta, för det fall stödet inte hade beslutats av de nederländska verkställande myndigheterna, inte desto mindre hade beslutats av rechter-commissaris.

134

I förevarande fall konstaterar förstainstansrätten således att omvandlingen av undsättningslånet på 9,25 miljoner euro som, i enlighet med rechter-commissaris beslut, hade genomförts genom att KG Holdings skyldighet att betala aktier kvittades mot detta bolags fordran på Kliq enligt låneavtalet är en åtgärd som skiljer sig från den som anmälts av Konungariket Nederländerna. Det beslut som fattades av rechter-commissaris rörde tillgångarna och skulderna i KG Holding och Kliq, vilka tillgångar och skulder omfattade den del av undsättningsstödet som uppgick till 9,25 miljoner euro och som godkänts av kommissionen och var oberoende av det omstruktureringsstöd som anmälts av Konungariket Nederländerna. Denna omvandling som genomfördes genom en kvittningstransaktion omfattas således inte av beslutet att inleda granskningsförfarandet.

135

Det framgår visserligen, såsom kommissionen har påpekat, av domstolens dom av den 18 juli 2007 i mål C-119/05, Lucchini (REG 2007, s. I-6199), punkterna 60 och 61, att det åvilar de nationella domstolarna att så långt som möjligt tolka bestämmelser i nationell rätt på ett sådant sätt att bestämmelsernas tillämpning medverkar till gemenskapsrättens genomförande och att dessa domstolar är skyldiga att säkerställa att de gemenskapsrättsliga reglerna ges full verkan, genom att med stöd av sin egen behörighet, om det behövs, underlåta att tillämpa varje motstridande bestämmelse i nationell lagstiftning. Det är även riktigt, såsom kommissionen har gjort gällande, att den nationella domstolen ska se till att den inte meddelar ett avgörande vars enda effekt är att utvidga kretsen av mottagare av ett olagligt stöd (domstolens dom av den 5 oktober 2006 i mål C-368/04, Transalpine Ölleitung in Österreich, REG 2006, s. I-9957, punkt 57).

136

Rechter-commissaris skyldighet att beakta gemenskapsrätten såvitt avser undsättningsstödet ändrar inte det förhållandet att denna domstol inte har fattat något beslut att verkställa omstruktureringsstödet och att dess beslut således inte omfattas av beslutet att inleda granskningsförfarandet.

137

När det gäller kommissionens argument att det beslut som fattats av rechter-commissaris ska tillskrivas staten, konstaterar förstainstansrätten att frågan som uppkommer i förevarande fall inte är huruvida en domstols rättshandlingar ska tillskrivas staten (se, beträffande denna fråga, domstolens dom av den 30 september 2003 i mål C-224/01, Köbler, REG 2003, s. I-10239, punkterna 31–33), utan huruvida, så som anges i skäl 43 i det angripna beslutet, den nationella domstolen har beslutat att verkställa omstruktureringsstödet såsom det anmälts av Konungariket Nederländerna.

138

När det gäller kommissionens argument att den inte är skyldig att utvidga förfarandet enligt artikel 88.2 EG när den berörda medlemsstaten ändrar det ifrågavarande stödet, påpekar förstainstansrätten att det beslut som fattats av rechter-commissaris i förevarande fall inte rörde det omstruktureringsstöd som anmälts av Konungariket Nederländerna. Det är således i förevarande fall inte fråga om en ändring av detta stöd.

139

Förstainstansrätten godtar vidare inte kommissionens alternativa argument, som anförts för det fall det beslut som fattats av rechter-commissaris inte utgör ett statligt stöd, enligt vilket det är fråga om missbruk av det godkända undsättningsstödet. Kommissionen har nämligen för det första inlett ett formellt förfarande för att granska det omstruktureringsstöd som anmälts av Konungariket Nederländerna och inte för att granska missbruk av det av kommissionen godkända undsättningsstödet. För det andra framgår det inte av skälen i det angripna beslutet att detta rör missbruk av statligt stöd.

140

Förstainstansrätten godtar följaktligen inte kommissionens argument.

141

Av det föregående följer att artikel 2 i det angripna beslutet ska ogiltigförklaras utan att det är nödvändigt att pröva de övriga argument som sökandena 1 och 2 har anfört angående den del av undsättningsstödet som uppgår till 9,25 miljoner euro.

142

Denna grund rör återkravet av det undsättningsstöd som Kliq Reïntegratie erhöll i sista led. Sökandena 1 och 3 har bestritt motiveringen i det angripna beslutet samt hävdat att det saknas grund för skyldigheten att registrera fordran på KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie till ett belopp om 35,75 miljoner euro i konkursförfarandet.

143

När det gäller registreringen hos konkursförvaltaren av Konungariket Nederländernas fordran på KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie till ett belopp om 35,75 miljoner euro såsom fordringsägare i konkursförfarandet, har sökandena 1 och 3 gjort gällande att kommissionen har gjort en oriktig bedömning och att det angripna beslutet således har motiverats på ett obegripligt sätt eller i vart fall är otillräckligt motiverat, vilket strider mot artiklarna 87.1 EG och 253 EG. I det angripna beslutet har kommissionen inte på ett klart sätt redogjort för sin ståndpunkt angående huruvida det är fråga om ett lagligt eller olagligt stöd uppgående till 35,75 miljoner euro som Konungariket Nederländerna ska återkräva eller huruvida det är fråga om ett undsättningsstöd som den godkänner i enlighet med artikel 23 d i riktlinjerna. Den förstnämnda tolkningen skulle kunna härledas ur artiklarna 1, 2 och 3 i det angripna beslutet, medan skälen 47–50 samt artikel 3 i det angripna beslutet stöder den sistnämnda tolkningen. Den sistnämnda tolkningen motsägs emellertid av artikel 1 och skälen 39 och 56 i det angripna beslutet, enligt vilka den anmälda åtgärden inte kunde anses som förenlig med den gemensamma marknaden.

144

Enligt sökandena 1 och 3 är det möjligt att kommissionen, i artikel 3 i det angripna beslutet, enbart avsåg att påpeka att Konungariket Nederländerna inte skulle återkräva det godkända undsättningslånet från den avtalspart som ingått detta lån på villkor i enlighet med nationell rätt utan att ange denna avtalsparts identitet.

145

Kommissionen har bestritt de argument som anförts av sökandena 1 och 3.

146

Sökandena 1 och 3 har hävdat att det angripna beslutet är otillräckligt motiverat såvitt avser beloppet på 35,75 miljoner euro.

147

Förstainstansrätten erinrar härvid om att motiveringsskyldigheten utgör en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida det angripna beslutet är välgrundat, vilken rör den omtvistade rättsaktens rättsenlighet i sak och vilken måste uppfylla de krav som uppställts i rättspraxis (se ovan punkterna 62 och 63).

148

I förevarande fall har kommissionen i skälen 7 och 8 i det angripna beslutet beskrivit bakgrunden till det omstruktureringsstöd som anmäldes av Konungariket Nederländerna i en skrivelse av den 26 januari 2004. Kommissionen angav bland annat att den i december 2003 godkände undsättningsstödet på 45 miljoner euro till förmån för KG Holding i avvaktan på omstruktureringsplanen. I skäl 14 framhöll kommissionen att enligt omstruktureringsplanen hade det undsättningsstöd som beviljats KG Holding, varav 35,75 miljoner euro därefter hade tilldelats Kliq Reïntegratie, omvandlats till omstruktureringsstöd genom omvandling till eget kapital.

149

I skäl 22 i det angripna beslutet har kommissionen angett att den omtvistade åtgärden gäller en omvandling till eget kapital av det undsättningsstöd som Konungariket Nederländerna hade beviljat KG Holding, jämte upplupen ränta. I skälen 30–38 i det angripna beslutet undersökte kommissionen först de villkor som ska vara uppfyllda för att ett omstruktureringsstöd ska kunna erhållas och drog därefter i skäl 39 i detta beslut slutsatsen att eftersom villkoren i riktlinjerna för att bevilja omstruktureringsstöd inte var uppfyllda, kunde kommissionen inte godkänna omstruktureringsplanen och därför inte heller godkänna omstruktureringsstödet. I artikel 1 i det angripna beslutet angavs följaktligen att omstruktureringsstödet är oförenligt med den gemensamma marknaden.

150

Skälen 47–50 i det angripna beslutet rörde den del av undsättningsstödet som uppgick till 35,75 miljoner euro. I nämnda skäl redogjorde kommissionen för en likvidationsplan, vilken inbegrep en skyldighet för Konungariket Nederländerna att hos konkursförvaltaren registrera sin fordran på KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie till ett belopp om 35,75 miljoner euro som fordringsägare i konkursförfarandet. I artikel 3 i det angripna beslutet fastställs denna skyldighet samt skyldigheten för Konungariket Nederländerna att se till att de berörda företagen likvideras på ett sådant sätt att snedvridningen av konkurrensen upphör och i synnerhet att de berörda företagens verksamhet ställs in och att deras tillgångar snarast möjligt säljs på normala marknadsvillkor.

151

I skälen i det angripna beslutet gjorde kommissionen således en tydlig åtskillnad mellan undsättningsstödet och omstruktureringsstödet. Kommissionen beaktade bakgrunden till omstruktureringsstödet, som uppgår till samma belopp som undsättningsstödet. Genom att förplikta Konungariket Nederländerna att hos konkursförvaltaren registrera sin fordran på bolagen ”[KG Holding] [och/]eller Kliq Reïntegratie” till ett belopp om 35,75 miljoner euro såsom fordringsägare i konkursförfarandet beaktade kommissionen ärendets komplexitet såvitt särskilt gäller ägarförhållandena i dessa bolag. Kommissionen redogjorde för dessa ägarförhållanden i skäl 15 i det angripna beslutet.

152

Inom ramen för det administrativa förfarandet anordnade kommissionen för övrigt den 23 mars 2005 ett möte rörande begäran om godkännande av omstruktureringsstödet, i vilket företrädare för KG Holding och Kliq Reïntegratie deltog. Dessa företag hade således även god kännedom om bakgrunden till det angripna beslutet.

153

Eftersom kommissionen först angett de överväganden enligt vilka villkoren för att godkänna omstruktureringsstödet inte var uppfyllda och därefter lämnat en redogörelse för följderna av dessa överväganden för den del av undsättningsstödet som uppgår till 35,75 miljoner euro, framgår det av motiveringen i det angripna beslutet på ett klart och otvetydigt sätt hur kommissionen har resonerat. Motiveringen uppfyller således kraven i artikel 253 EG.

154

Sökandena 1 och 3 har hävdat att kommissionen felaktigt har förpliktat Konungariket Nederländerna att hos konkursförvaltaren registrera sin fordran på KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie till ett belopp om 35,75 miljoner euro såsom fordringsägare i konkursförfarandet.

155

I beslutet av den 16 december 2003 medgav kommissionen att beloppet på 35,75 miljoner euro skulle användas för att finansiera personalavgångar och att köpa tillbaka avtal som inte behövdes för Kliq Reïntegratie, vilket bolag därefter skulle likvideras. Sökandena 1 och 3 anser att detta är oförenligt med återkravet av nämnda belopp från KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie.

156

Dessa sökande anser att kommissionen kände till att Kliq Reïntegratie inom ramen för den planerade omstruktureringen enbart skulle fungera som en enhet i vilken KG Holdings olönsamma delar skulle likvideras och att Kliq Reïntegratie också skulle likvideras efter det att ett antal skulder och planerade personalavgångar hade reglerats. I likhet med vad kommissionen angav i punkterna 2.1 och 2.4 i beslutet av den 16 december 2003 var beloppet på 35,75 miljoner euro avsett att tillhandahålla medel för att fullgöra skyldigheter enligt gällande avtal och täcka kostnaderna för den sociala planen.

157

I replikerna har sökandena 1 och 3 gjort gällande att det var onödigt att omformulera de skyldigheter som hade ålagts Konungariket Nederländerna enligt beslutet av den 16 december 2003, eftersom detta beslut redan angav de skyldigheter som skulle gälla för det fall undsättningsstödet inte omvandlades till omstruktureringsstöd eller för det fall kommissionen inte godkände omstruktureringsstödet. Dessutom borde kommissionen, med hänsyn till det sätt som undersökningen har avgränsats i beslutet att inleda granskningsförfarandet, enbart ha granskat begäran om godkännande av omstruktureringsstödet och, i enlighet med beslutet av den 16 december 2003, enbart ha konstaterat att för det fall kommissionen inte beviljade det begärda godkännandet, skulle det ankomma på Konungariket Nederländerna att visa att undsättningsstödet hade återbetalats eller skulle återbetalas, eller att lånet hade blivit föremål för kvittning i enlighet med nationell konkurslagstiftning. Frågan i vilken mån Konungariket Nederländerna hade uppfyllt denna skyldighet borde inte ha omfattats av det angripna beslutet. Granskningen av det anmälda omstruktureringsstödet och det förfarande som härvid inletts i enlighet med artikel 88.2 EG kan inte utnyttjas för att kontrollera att ett tidigare beslut har iakttagits och att Konungariket Nederländerna har uppfyllt de skyldigheter som föreskrevs i detta beslut eller som följde av detta.

158

Sökande 3 har vidare anfört att Konungariket Nederländerna den 23 december 2003 ingick ett låneavtal med KG Holding avseende 45 miljoner euro. Detta bolag ingick i sin tur ett låneavtal med Kliq Reïntegratie avseende 35,75 miljoner euro och med Kliq avseende 9,25 miljoner euro. Konungariket Nederländerna har inte, vare sig enligt låneavtalet eller enligt nationell rätt, någon fordran på Kliq Reïntegratie.

159

Sökande 3 har gjort gällande att Kliq Reïntegratie inte kan kvalificeras som stödmottagande företag. Kommissionen har varken i det angripna beslutet eller i beslutet att godkänna undsättningslånet av den 16 december 2003 angett att ett statligt stöd hade beviljats Kliq Reïntegratie. I beslutet av den 16 december 2003 samt i skäl 24 och artikel 1 i det angripna beslutet har kommissionen endast åberopat ett statligt stöd till förmån för KG Holding.

160

Sökande 3 har vidare gjort gällande att Kliq Reïntegratie inte överhuvudtaget kan kvalificeras som mottagare av ett statligt stöd, eftersom bolaget vid den tidpunkt då det beviljades lånet på 35,75 miljoner euro inte bedrev någon ekonomisk verksamhet och således inte längre kunde anses utgöra ett företag i den mening som avses i artikel 87.1 EG. Låneavtalet mellan KG Holding och Kliq Reïntegratie, som godkändes av kommissionen i beslutet av den 16 december 2003, är daterat den 24 december 2003. Kliq Reïntegraties verksamhet överfördes till Kliq från och med den 1 oktober 2003.

161

Enligt nämnda sökande hade kommissionen i tabell 2 i beslutet av den 16 december 2003 angett att även om föremålet för lånet inte i strikt mening tycktes vara begränsat till KG Holdings normala verksamhet, kunde lånet i förevarande fall inte desto mindre anses utgöra ett undsättningslån. Lånet på 35,75 miljoner euro var nämligen nödvändigt för att täcka kostnaden för personalavgångar avseende 1200 anställda och för att återköpa leasingavtal och hyresavtal som inte längre behövdes. Kommissionen angav vidare att detta lån även skulle göra det möjligt för företaget att förfoga över nödvändiga likvida medel för att kunna fullgöra gällande avtalsförpliktelser.

162

Enligt sökande 3 är det möjligt att kommissionen i artikel 3 i det angripna beslutet enbart avsåg att påpeka att Konungariket Nederländerna var tvunget att registrera fordran till följd av det statliga lånet, motsvarande 35,75 miljoner euro, hos konkursförvaltaren för den avtalspart till vilken staten hade lånat detta belopp, det vill säga KG Holding. Staten registrerade emellertid en fordran hos konkursförvaltaren för KG Holding och hos konkursförvaltaren för Kliq Reïntegratie.

163

I repliken har sökande 3 hänvisat till punkt 9 i beslutet att inleda granskningsförfarandet, enligt vilken KG Holding skulle likvidera det förlustbringande Kliq Reïntegratie och bilda ett nytt dotterbolag, det vill säga Kliq. Enligt omstruktureringsplanen ankom det på Kliq att göra KG Holding livskraftigt på lång sikt. I punkt 10 i beslutet att inleda granskningsförfarandet angav kommissionen även att Kliq Reïntegratie skulle likvideras före slutet av år 2004. I den schematiska översikt som återges i punkt 11 i beslutet att inleda granskningsförfarandet hade kommissionen angett uttrycket ”att avvecklas” vid sidan av firman Kliq Reïntegratie.

164

Kommissionen har bestritt de argument som anförts av sökandena 1 och 3.

165

Sökandena 1 och 3 har för det första gjort gällande att användningen av undsättningslånet till ett belopp av 35,75 miljoner euro för att finansiera likvidationen av Kliq Reïntegratie, såsom fastställts i kommissionens beslut av den 16 december 2003, inte är förenlig med skyldigheten att registrera Konungariket Nederländernas fordran på KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie.

166

Förstainstansrätten erinrar inledningsvis om att det framgår av punkt 10 i riktlinjerna att ett undsättningsstöd per definition avser en övergångsperiod. Enligt punkt 23 d i riktlinjerna ska medlemsstaten i samband med undsättningsstödet förbinda sig att inom sex månader från och med beviljandet av detta stöd till kommissionen lämna en omstruktureringsplan, en likvidationsplan eller ett bevis på att lånet helt och hållet återbetalats. I punkt 25 i riktlinjerna anges att ett undsättningsstöd är en åtgärd som endast vidtas i undantagsfall och som syftar till att upprätthålla driften under en begränsad tid, medan företagets framtidsutsikter bedöms.

167

Härav följer att då kommissionen inte har erhållit någon omstrukturerings- eller likvidationsplan ska undsättningsstödet i princip återbetalas. I förevarande fall anser kommissionen att återbetalning sker genom en registrering av fordran till ett belopp om 35,75 miljoner euro på KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie.

168

Kommissionens beslut av den 16 december 2003 utesluter inte att stödet återbetalas genom denna registrering. Det följer av punkterna 1 och 2.1 i detta beslut att stödet hade anslagits för undsättning av Kliqkoncernen, det vill säga KG Holding och dess dotterbolag Kliq och Kliq Reïntegratie. I punkterna 2.1 och 2.4 i detta beslut angav kommissionen att beloppet på 35,75 miljoner euro var avsett att tillhandahålla medel för att fullgöra förpliktelser enligt gällande avtal och täcka kostnaderna för en social plan för Kliq Reïntegratie.

169

Kommissionen godkände undsättningsstödet med tillämpning av riktlinjerna. För övrigt angavs i beslutet av den 16 december 2003 att Konungariket Nederländerna förband sig att i enlighet med punkt 23 d i riktlinjerna lämna en omstruktureringsplan, en likvidationsplan eller ett bevis på att lånet helt och hållet hade återbetalats.

170

Mot bakgrund av det föregående godtar förstainstansrätten inte det argument som anförts av sökandena 1 och 3 att den användning av undsättningsstödet som angetts i kommissionens beslut av den 16 december 2003 inte är förenlig med återbetalningskravet.

171

När det gäller det argument som anförs av sökandena 1 och 3, som avser att det angripna beslutet är överflödigt eftersom beslutet av den 16 december 2003 redan har fastslagit de skyldigheter som åläggs Konungariket Nederländerna för det fall undsättningsstödet inte skulle omvandlas till omstruktureringsstöd eller för det fall kommissionen inte skulle godkänna omstruktureringsstödet, framhåller förstainstansrätten att enbart det förhållandet att ett beslut är överflödigt inte medför att det är rättsstridigt.

172

I replikerna har sökandena 1 och 3 gjort gällande att det följer av beslutet att inleda granskningsförfarandet att det angripna beslutet enbart skulle avse granskningen av begäran om godkännande av omstruktureringsstödet och att det inte skulle omfatta de skyldigheter som hänför sig till undsättningsstödet, vilka redan har fastställts i beslutet av den 16 december 2003.

173

Förstainstansrätten konstaterar emellertid att sökandena 1 och 3 i ansökan till förstainstansrätten inte har åberopat någon grund som avser det förhållandet att kommissionen i det angripna beslutet inte iakttog de gränser som följer av beslutet att inleda granskningsförfarandet när den prövade undsättningsstödet. Sökandena 1 och 3 har således i sina repliker framställt en ny grund genom att bestrida det angripna beslutet med åberopande av att kommissionen inte har iakttagit de gränser för granskningen som fastställts i beslutet att inleda granskningsförfarandet. Eftersom denna grund har framställts utan någon förklaring som kan motivera varför det inte gjorts tidigare, kan denna grund inte upptas till sakprövning, eftersom den åberopats för sent i enlighet med artikel 48.2 i rättegångsreglerna.

174

Sökande 3 har även hävdat att Kliq Reïntegratie inte är någon stödmottagare och att Konungariket Nederländerna inte har någon fordran på detta bolag. Dessutom har nämnda sökande hävdat att vid tidpunkten för beviljandet av lånet på 35,75 miljoner euro, var detta bolag inte längre ett företag i den mening som avses i artikel 87.1 EG.

175

När det först gäller argumentet att Kliq Reïntegratie inte var mottagare av stödet och att staten inte hade någon fordran på detta bolag, erinrar förstainstansrätten om att i enlighet med gemenskapsrätten kan kommissionen, om den finner att ett stöd inte är förenligt med den gemensamma marknaden, ålägga medlemsstaten att återkräva stödet från dess mottagare (domstolens dom av den 8 maj 2003 i de förenade målen C-328/99 och C-399/00, Italien och SIM 2 Multimedia mot kommissionen, REG 2003, s. I-4035, punkt 65, och av den 29 april 2004 i mål C-277/00, Tyskland mot kommissionen, REG 2004, s. I-3925, punkt 73) eller, med andra ord, från företag som faktiskt kommit i åtnjutande av det statliga stödet (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 3 juli 2003 i mål C-457/00, Belgien mot kommissionen, REG 2003, s. I-6931, punkt 55, och av den 29 april 2004 i det ovannämnda målet Tyskland mot kommissionen, punkt 75).

176

Undsättningsstödet på 45 miljoner euro var avsett för undsättning av Kliqkoncernen. Beloppet 35,75 miljoner euro var avsett för att tillhandhålla medel för att fullgöra gällande avtalsförpliktelser och täcka kostnaderna för en social plan avseende Kliq Reïntegratie. Det var detta sistnämnda bolag som faktiskt erhöll beloppet 35,75 miljoner euro från det undsättningslån som hade beviljats KG Holding. Kliq Reïntegratie var ett helägt dotterbolag till KG Holding. Det sistnämnda bolaget var således endast ett mellanled för beviljandet av det stöd som Kliq Reïntegratie faktiskt kom i åtnjutande av.

177

Kommissionen kunde således göra den korrekta bedömningen att Kliq Reïntegratie var mottagare av stödet på 35,75 miljoner euro utan att det är nödvändigt för förstainstansrätten att pröva huruvida Konungariket Nederländerna verkligen hade en fordran på detta bolag.

178

När det gäller argumentet som anförts av sökande 3 att Kliq Reïntegratie vid tidpunkten då lånet på 35,75 miljoner euro beviljades inte kunde anses utgöra ett företag i den mening som avses i artikel 87.1 EG, erinrar förstainstansrätten om att enligt fast rättspraxis omfattar begreppet företag varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och hur den finansieras (domstolens dom av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Höfner och Elser, REG 1991, s. I-1979, punkt 21, svensk specialutgåva, volym 11, s. I-135, och av den 19 februari 2002 i mål C-309/99, Wouters m.fl., REG 2002, s. I-1577, punkt 46 och där angiven rättspraxis). Det framgår också av fast rättspraxis att ekonomisk verksamhet utgörs av all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad (se domen i det ovannämnda målet Wouters m.fl., punkt 47 och där angiven rättspraxis).

179

Kliq Reïntegraties kärnverksamhet bestod i att tillhandahålla tjänster på områdena för arbetsskapande åtgärder för arbetssökande, integrering av handikappade arbetstagare, rekrytering av arbetstagare till lediga tjänster för arbetsgivarnas räkning och förmedling av lediga tjänster i allmänhet. Mot bakgrund av den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 178 anser förstainstansrätten att Kliq Reïntegratie bedrev ekonomisk verksamhet.

180

När Kliq Reïntegratie beviljades undsättningslånet på 35,75 miljoner euro i enlighet med det låneavtal som hade ingåtts med KG Holding den 24 december 2003, och som hade godkänts av kommissionen i beslutet av den 16 december 2003, hade Kliq Reïntegratie ännu inte försatts i konkurs. Sökande 3 har hävdat att Kliq, från och med den 1 oktober 2003, övertog en del av Kliq Reïntegraties avtal till marknadspris, att en ny ledning tillsattes, att kostnaderna minskades och att en del av Kliq Reïntegraties anställda (500 av 1450 anställda) övertogs av Kliq. Sökande 3 har vidare hävdat att för den del av personalen som inte anställdes av Kliq genomfördes en social plan, i synnerhet en plan för uppsägning av personal.

181

Den 1 oktober 2003 var Kliq Reïntegratie fortfarande ansvarigt för den del av avtalen som inte hade övertagits av Kliq och hade 950 anställda. De finansiella medlen för den sociala planen blev inte tillgängliga förrän efter det att låneavtalet hade ingåtts den 24 december 2003. Slutligen försattes Kliq Reïntegratie i konkurs först 16 månader efter det att Kliq övertagit en del av avtalen, det vill säga den 9 februari 2005. Dessa omständigheter visar att när undsättningslånet på 35,75 miljoner euro beviljades Kliq Reïntegratie genom det låneavtal som detta bolag hade ingått med KG Holding den 24 december 2003, bedrev Kliq Reïntegratie fortfarande ekonomisk verksamhet och kunde kvalificeras som stödmottagande företag såvitt avser undsättningslånet.

182

Av detta följer att de argument som anförts av sökandena 1 och 3 inte kan godtas.

183

Sökandena har gjort gällande att kommissionen i skälen 43–46 och i artikel 2 i det angripna beslutet, i strid med artiklarna 87 EG och 88 EG, felaktigt förpliktat Konungariket Nederländerna att från KG Holding och Kliq återkräva det stöd som hade beviljats till ett belopp om 9,25 miljoner euro. Enligt sökandena har kommissionen även i skälen 47–50 och i artikel 3 i det angripna beslutet felaktigt förpliktat Konungariket Nederländerna att registrera sin fordran på KG Holding och Kliq Reïntegratie i konkursförfarandet för att kunna återkräva stödet till ett belopp om 35,75 miljoner euro från KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie. Med anledning av KG Holdings, Kliq Reïntegraties och Kliqs konkurs blev ett återkrav av stödet omöjligt och utan föremål, eftersom ett återkrav av dessa belopp genom att registrera fordran i konkursförfarandet inte längre var nödvändigt och var överflödigt för att få snedvridningen av konkurrensen att upphöra.

184

Enligt fast rättspraxis är syftet med ett beslut om återkrav av ett stöd att återställa en verklig konkurrens, det vill säga att återställa den situation som förelåg innan det oförenliga stödet beviljades. Detta syfte är uppnått när det olagligt beviljade stödet, jämte dröjsmålsränta, har återbetalats av mottagaren, eftersom mottagaren därvid förlorar den fördel på marknaden som denne hade åtnjutit i förhållande till sina konkurrenter och då den situation som förelåg på marknaden före utbetalningen av stödet därmed är återställd. Om de stödmottagande företagen inte längre är verksamma på denna marknad, är ett återkrav av stödet från konkursboet inte nödvändigt.

185

Sökandena har medgett att enligt domen av den 29 april 2004 i det ovan i punkt 175 nämnda målet Tyskland mot kommissionen, punkt 85, ska stödet återkrävas genom en inskrivning av fordran i konkursboet. Denna dom hänvisar emellertid till domstolens dom av den 15 januari 1986 i mål 52/84, kommissionen mot Belgien (REG 1986, s. 89), och av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369), vilka domar rör mål där de stödmottagande företagen inte var försatta i konkurs vid tidpunkten för det omtvistade beslutet och således var potentiellt verksamma på marknaden. Dessa mål ska således särskiljas från förevarande mål i vilket de stödmottagande företagen inte längre är verksamma på marknaden på grund av att de försatts i konkurs.

186

I replikerna har sökandena framhållit att när ett företag helt och slutgiltigt har upphört med sin verksamhet, på grund av att det har försatts i konkurs och en likvidation av företaget har inletts, såsom är fallet med KG Holding, är det självklart att dess konkurrenter inte längre kan missgynnas. Det stödmottagande företaget har nämligen försvunnit från marknaden och existerar inte längre i ekonomiskt hänseende.

187

Sökandena har hänvisat till kommissionens beslut av den 30 oktober 2002 om det statliga stöd som Italien har genomfört till förmån för Industrie Navali Meccaniche Affini SpA (INMA) (EGT L 22, 2003, s. 36) och av den 7 maj 2004 om det statliga stöd som Tyskland beviljat Fairchild Dornier GmbH (Dornier) (EUT L 357, s. 36). I dessa fall har kommissionen beslutat att avstå från att återkräva stödet, eftersom de stödmottagande företagen hade upphört med sin ekonomiska verksamhet.

188

Sökandena har framhållit att de inte ifrågasätter den fasta rättspraxis som förstainstansrätten har hänvisat till i dom av den 19 oktober 2005 i mål T-324/00, CDA Datenträger Albrechts mot kommissionen (REG 2005, s. II-4309). I denna dom hade det stödmottagande företaget ännu inte försatts i konkurs när kommissionen antog sitt beslut. I domen av den 29 april 2004 i det ovan i punkt 175 nämnda målet Tyskland mot kommissionen hade den ekonomiska verksamheten i det berörda företaget efter konkursen överförts till ett av detta helägt dotterbolag, över vilket det berörda företaget utövade kontroll.

189

Kommissionen har bestritt sökandenas argument.

190

Sökandena har i huvudsak bestritt lagenligheten av beslutet om återkrav i artiklarna 2.1 och 3 i det angripna beslutet med hänsyn till konkursförfarandet och till att sökandena upphört med sin ekonomiska verksamhet.

191

När det för det första gäller konkursförfarandet konstaterar förstainstansrätten att KG Holding, Kliq Reïntegratie och Kliq försattes i konkurs den 8 och den 9 februari respektive den 14 december 2005, det vill säga före antagandet av det angripna beslutet den 19 juli 2006.

192

Det framgår härvid av rättspraxis rörande stödmottagande företag som försatts i konkurs att återupprättandet av den tidigare situationen och undanröjandet av den konkurrenssnedvridning som uppkommit genom det stöd som betalats ut olagligen i princip kan uppnås genom att det bland de förpliktelser som åligger det företag som har försatts i likvidation antecknas en skyldighet att återbetala stödet i fråga, såvida inte detta stöd har kommit ett annat företag till godo (se domen i det ovan i punkt 188 nämnda målet CDA Datenträger Albrechts mot kommissionen, punkt 101 och där angiven rättspraxis).

193

Av denna rättspraxis följer att enbart den omständigheten att företaget har försatts i konkurs inte medför att principen om återkrav av stöd kan ifrågasättas (se även, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 175 nämnda målet Italie et SIM 2 Multimedia mot kommissionen, punkterna 53–55).

194

När det för det andra gäller de berörda företagens upphörande med sin ekonomiska verksamhet, erinrar förstainstansrätten om att lagenligheten av ett beslut avseende statligt stöd ska bedömas mot bakgrund av de uppgifter som kommissionen hade tillgång till när den antog beslutet (domen av den 29 april 2004 i det ovan i punkt 175 nämnda målet Tyskland mot kommissionen, punkt 39), det vill säga i förevarande fall den 19 juli 2006.

195

Förstainstansrätten konstaterar att sökandena inte har lämnat några synpunkter till kommissionen under det administrativa förfarandet. Det finns emellertid inte något skäl att inte uppta sökandenas argument till sakprövning enbart på grund av att de inte anfördes under det administrativa förfarandet. En persons rätt att väcka talan får inte inskränkas av det enkla skälet att denne, trots att han hade kunnat göra det, har avstått från att under det administrativa förfarandet yttra sig över en bedömning som meddelats vid inledningen av förfarandet enligt artikel 88.2 EG och som upprepats i det omtvistade beslutet (förstainstansrättens dom av den 12 december 1996 i mål T-380/94, AIUFFASS och AKT mot kommissionen, REG 1996, s. II-2169, punkt 64, och av den 30 april 1998 i mål T-16/96, Cityflyer Express mot kommissionen, REG 1998, s. II-757, punkt 39).

196

När det gäller KG Holdings ekonomiska verksamhet framgår det av skälen 19 och 20 i det angripna beslutet att de nederländska myndigheterna hade skickat två skrivelser till kommissionen i september 2005 och i februari 2006 för att underrätta kommissionen om hur konkursförfarandet mot KG Holding fortlöpte. Vad gäller Kliq framgår det av skäl 20 i det angripna beslutet att de nederländska myndigheterna hade skickat en skrivelse till kommissionen i januari 2006 för att upplysa kommissionen om att Kliq hade försatts i konkurs den 14 december 2005 och att det därpå följande förfarandet hade inletts. Det framgår inte av handlingarna i målet att kommissionen ska ha erhållit andra uppgifter angående KG Holdings och Kliqs ekonomiska verksamhet efter det att de hade försatts i konkurs. Kommissionen kan således inte kritiseras för att den vid antagandet av det angripna beslutet drog slutsatsen att konkursförfarandet ännu inte hade avslutats och att de berörda företagen ännu inte hade upphört att existera.

197

När det gäller Kliq Reïntegraties ekonomiska verksamhet framgår det av skälen 19 och 20 i det angripna beslutet att de nederländska myndigheterna hade skickat två skrivelser till kommissionen i september 2005 och i februari 2006 för att underrätta kommissionen om hur konkursförfarandet mot Kliq Reïntegratie fortlöpte. Det framgår inte av handlingarna i målet att kommissionen ska ha erhållit andra uppgifter angående Kliq Reïntegraties ekonomiska verksamhet efter det att bolaget hade försatts i konkurs. Det följer ovan av punkterna 178–181 att även om Kliq hade övertagit en del av Kliq Reïntegraties avtal från och med den 1 oktober 2003, bedrev detta bolag fortfarande ekonomisk verksamhet när låneavtalet avseende 35,75 miljoner euro ingicks i december 2003. Detta företag försattes i konkurs först 16 månader efter det att en del av dessa avtal hade övertagits av Kliq, det vill säga den 9 februari 2005. Kommissionen hade kännedom om att Kliq Reïntegratie skulle upphöra med sin verksamhet i enlighet med omstruktureringsplanen. Denna omständighet innebar emellertid inte att företaget faktiskt redan hade upphört med sin verksamhet den 19 juli 2006.

198

Det framgår inte av handlingarna i målet att de uppgifter som lämnats av de nederländska myndigheterna i detta hänseende var fragmentariska och att kommissionen därför borde ha begärt ytterligare uppgifter från Konungariket Nederländerna angående de berörda företagens ekonomiska situation (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 13 april 1994 i de förenade målen C-324/90 och C-342/90, Tyskland och Pleuger Worthington mot kommissionen, REG 1994, s. I-1173, punkt 29). Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den ansåg att enbart det förhållandet att de berörda företagen hade försatts i konkurs inte innebar att dessa företag inte längre existerade.

199

I motsats till vad sökandena har påstått framgår det för övrigt inte av handlingarna i målet att de berörda företagen helt och slutgiltigt hade upphört med sin ekonomiska verksamhet vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet.

200

När det gäller sökandenas argument att det är omöjligt att återkräva det ifrågavarande stödet, erinrar förstainstansrätten för det första om att enbart det förhållandet att ett stödmottagande företag har försatts i konkurs inte innebär att det därvid har blivit omöjligt att återkräva stödet och, för det andra, att den berörda medlemsstaten får anteckna sin fordran i dessa företags skuldförteckning. Vidare kan eventuella svårigheter, såvitt avser förfarandet eller i övrigt, i samband med verkställandet av den angripna rättsakten inte påverka dess rättsenlighet (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 21 mars 1990 i det ovan i punkt 185 nämnda målet Belgien mot kommissionen, punkterna 62 och 63, och av den 13 november 2008 i mål C-214/07, kommissionen mot Frankrike, REG 2008, s. I-8357, punkt 46). Om det föreligger svårigheter ska kommissionen och medlemsstaten i sådana fall, i enlighet med regeln om medlemsstaternas och gemenskapsinstitutionernas ömsesidiga skyldighet till lojalt samarbete, vilken bland annat ligger till grund för artikel 10 EG, samarbeta med god vilja för att övervinna svårigheterna, med fullt iakttagande av bestämmelserna i fördraget, bland annat bestämmelserna om statligt stöd (se dom av den 12 maj 2005 i mål C-415/03, kommissionen mot Grekland, REG 2005, s. I-3875, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

201

Sökandena har hänvisat till de ovan nämnda tidigare besluten från kommissionen av den 30 oktober 2002 och den 7 maj 2004 för att visa att det angripna beslutet var rättsstridigt. Det är härvid tillräckligt att konstatera att förstainstansrätten ska bedöma varje fall av statligt stöd för sig. De beslut som sökandena har hänvisat till, vilka rör specifika fall och vilka saknar samband med förevarande beslut, är således inte relevanta för det aktuella fallet.

202

Härav följer att förstainstansrätten inte godtar sökandenas argument.

203

Mot bakgrund av samtliga föregående överväganden finns det anledning att ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet och ogilla talan i övrigt.

204

Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Om flera parter har tappat målet, ska förstainstansrätten besluta att rättegångskostnaderna ska delas. Enligt artikel 87.3 i rättegångsreglerna får förstainstansrätten besluta att rättegångskostnaderna ska delas eller att vardera parten ska bära sin kostnad om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter.

205

Av det föregående följer att vid en skälig bedömning i enlighet med dessa bestämmelser ska sökandena 1 och 2, med hänsyn till att dessa sökande delvis inte har vunnit framgång med sina grunder, förpliktas att bära sina rättegångskostnader i målen T-81/07 respektive T-82/07. Eftersom sökande 3 inte har vunnit framgång med någon av sina grunder, ska denna sökande, förutom sin egen rättegångskostnad i mål T-83/07, bära kommissionens rättegångskostnad i mål T-83/07. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader i målen T-81/07 och T-82/07.

Mot denna bakgrund beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (åttonde avdelningen)

följande:

Bakgrund till tvisten

1. Bakgrund

2. Det administrativa förfarandet

3. Det angripna beslutet

Förfarande och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

1. Inledande anmärkningar

2. Huruvida talan kan upptas till sakprövning i målen T-81/07 och T-83/07 såvitt avser den lånefacilitet på 17 miljoner euro som Konungariket Nederländerna beviljat KG Holding

Parternas argument

Förstainstansrättens bedömning

3. Prövning i sak

Huruvida det anmälda omstruktureringsstödet på 45 miljoner euro var förenligt med den gemensamma marknaden (artikel 1 i det angripna beslutet)

Parternas argument

Förstainstansrättens bedömning

Kravet på att KG Holding och Kliq ska återbetala det undsättningsstöd på 9,25 miljoner euro som omvandlats till eget kapital, inklusive upplupen ränta till och med dagen för återbetalningen (artikel 2 i det angripna beslutet)

Parternas argument

Förstainstansrättens bedömning

Registreringen hos konkursförvaltaren av Konungariket Nederländernas fordran på KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie till ett belopp om 35,75 miljoner euro såsom fordringsägare i konkursförfarandet (artikel 3 i det angripna beslutet)

Huruvida det angripna beslutet är motiverat

— Parternas argument

— Förstainstansrättens bedömning

Skyldigheten att registrera statens fordran på KG Holding och/eller Kliq Reïntegratie till ett belopp om 35,75 miljoner euro i konkursförfarandet

— Parternas argument

— Förstainstansrättens bedömning

Följderna av konkursen för återkravet av det statliga stödet (artiklarna 2 och 3 i det angripna beslutet)

Parternas argument

Förstainstansrättens bedömning

Rättegångskostnader