Överklagande ingett den 27 november 2007 av Philippe Combescot av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 12 september 2007 i mål T-249/04, Combescot mot kommissionen

(Mål C-525/07 P)

(2008/C 37/15)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Philippe Combescot (ombud: A. Maritati och V. Messa, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Tvisten avser det påstått lagenliga upprättandet av karriärutvecklingsrapporten för perioden från den 1 juli 2001 till den 31 december 2002. Klaganden bestrider förstainstansrättens slutsatser och hävdar att karriärutvecklingsrapporten är rättsstridig på grund av att den upprättades av en person, M, som hyser djup motvilja mot Philippe Combescot på grund av att han påtalade mycket allvarliga oegentligheter i förvaltningen vid delegationen i Guatemala, som just M gjort sig skyldig till. Till följd av att dessa oegentligheter påtalades inledde institutionen en inspektion i Guatemala och därefter, till följd av det klagomål som Combescot ingav, beslutade OLAF den 20 september 2004 att inleda en utredning, vilken avslutades genom slutrapporten av den 30 maj 2006 (nedan kallad OLAF-rapporten), vilken ingetts bland handlingarna i målet tillsammans med den rapport som granskningskommissionen skickade år 2002. Genom överklagandet yrkar Combescots ombud att domstolen skall ändra förstainstansrättens dom i den del där förstainstansrätten slog fast att karriärutvecklingsrapporten inte är rättsstridig och till följd därav slog fast att klaganden inte har rätt att begära ersättning för skadan. Genom överklagandet yrkas följaktligen att EG-domstolen skall fastställa att Philippe Combescots karriär och yrkesmässiga anseende har skadats mycket allvarligt till följd av att karriärutvecklingsrapporten för perioden 2001/2002 upprättades på ett partiskt, och därför felaktigt, och under alla omständigheter rättsstridigt sätt. Bedömningen i karriärutvecklingsrapporten har under alla omständigheter, sedd i ett större sammanhang av översitteri och förödmjukande beteende från de överordnades sida, medfört lidande och inre obehag som senare har orsakat en allvarlig depression, vilket finns dokumenterat i handlingar och framförallt har fastställts av institutionen genom dess förtroendeläkare. Klaganden yrkar att domstolen skall göra en helhetsbedömning av de faktiska omständigheterna i målet och anse att samtliga dessa omständigheter är relevanta för att fastställa att karriärutvecklingsrapporten är rättsstridig, och följaktligen fastställa att klaganden har rätt till ersättning för den skada som han har lidit.

Klaganden gör gällande att förstainstansrättens dom är motsägelsefull. Förstainstansrätten angav att kraven på oberoende och integritet skall anses vara tvingande i alla situationer då en anställd måste uttrycka en åsikt om en viss angelägenhet, och följaktligen får den anställde inte befinna sig i en sådan personlig situation att det, oaktat att bedömningen faktiskt är objektiv och korrekt, i tredje mans ögon kan framstå som att oberoendet och objektiviteten har gått förlorad. I domen dras dock slutsatser i fråga om M som är helt obegripliga. Det görs även gällande att domen är motsägelsefull i den del där det slogs fast att de initiativ som Combescot tog, när han väl hade tillträtt befattningen som rådgivare i Guatemala, hade medfört en minst lika besvärlig situation för M, men trots detta slogs det fast att denna situation inte kunde anses medföra att M befinner sig i en ställning som är helt oförenlig med uppgiften som bedömare med tillämpning av principen om opartiskhet och objektivitet. Klaganden framhåller att upprättandet av karriärutvecklingsrapporten består i en skönsmässig bedömning, vilket medför att varje övervägande i sak avseende denna bedömning inte har någon avgörande betydelse och inte kan bekräfta eller motbevisa de faktiska uppgifter som utgör utgångspunkten och att M gjorde bedömningen i karriärutvecklingsrapporten trots sin uppenbara och allvarliga ovänskap med Combescot. I det avseendet framhåller klaganden att det inte kan åberopas som en avgörande omständighet att en person närvarade i egenskap av medbedömare, vilken inte alls kände till förhållandet mellan Combescot och M. Klaganden ifrågasätter följaktligen punkt för punkt innehållet i karriärutvecklingsrapporten. Klaganden vidhåller slutligen att yrkandena om utredningsåtgärder skall bifallas.