Talan väckt den 22 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-518/07)

(2008/C 37/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Docksey och C. Ladenburger)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Artikel 28.1 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG förpliktar medlemsstaterna att tillse att det utses ”en eller flera myndigheter” som har till uppgift att ”övervaka tillämpningen av de bestämmelser som medlemsstaterna antar till följd av detta direktiv”, det vill säga dataskyddsbestämmelser. Enligt artikel 28.1 andra stycket i direktivet måste tillsynsmyndigheterna vara ”fullständigt oberoende”. Bestämmelsens ordalydelse medför att tillsynsmyndigheterna inte får kunna påverkas av myndigheter eller av personer utanför statsförvaltningen. Medlemsstaternas lagstiftning på området måste således vara sådan att det är uteslutet att tillsynsmyndigheterna påverkas när de fattar sina beslut och verkställer dem. Uttrycket ”fullständigt” oberoende implicerar att beroende inte skall kunna uppstå från någon sida eller i något avseende.

Det är således inte förenligt med artikel 28.1 andra stycket i direktivet att, såsom har skett i alla 16 delstater i Förbundsrepubliken Tyskland, att ställa de tillsynsmyndigheter som skall ansvara för tillsynen över behandling av uppgifter utanför det allmännas kontroll under saklig, rättslig och administrativ tillsyn i statlig regi. Eftersom varje delstats lagstiftning ställer tillsynsmyndigheten under tillsyn i olika kombinationer av dessa tre former av tillsyn, utgör var och en av de relevanta lagarna i delstaterna ett självständigt åsidosättande av Förbundsrepubliken Tysklands skyldighet enligt artikel 28.1 andra stycket i direktivet att säkerställa att tillsynsmyndigheterna ”fullständigt oberoende” kan utöva sina uppgifter. Oavsett skillnaderna mellan saklig, rättslig och administrativ tillsyn utgör alla dessa former för tillsyn ett åsidosättande av kravet på oberoende som gäller enligt direktivet.

Från en teleologisk synvinkel har gemenskapslagstiftaren ansett att fullständigt oberoende är nödvändigt för att tillsynsmyndigheterna skall kunna utföra sina funktioner enligt artikel 28 i direktivet på ett effektivt sätt. Begreppet ”fullständigt oberoende” har vidare sin förklaring i hur bestämmelsen tillkom. Kravet att de nationella tillsynsmyndigheterna skall vara fullständigt oberoende ingår också gemenskapens lagstiftning om dataskydd. Det är dessutom ett krav enligt artikel 8 i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheterna att en ”oberoende myndighet ska kontrollera” att bestämmelserna om skydd för personuppgifter efterlevs.

Förbundsrepubliken Tysklands argument att begreppet endast syftar på relativt oberoende, det vill säga att tillsynsmyndighetens oberoende endast gäller i förhållande till den som kontrolleras, faller redan på grund av att denna syn på begreppet ”fullständigt oberoende” inte överensstämmer med direktivets entydiga ordalydelse. En sådan tolkning skulle dessutom betyda att artikel 28.1 andra stycket helt skulle förlora sitt innehåll. Argumentationen som rör artikel 95 EG som grund för direktivet och att subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen talar för en restriktiv tolkning av kravet på ”fullständigt oberoende” saknar även det stöd. Domstolen har redan förklarat att direktivet är formellt giltigt och att det är förbjudet att tolka direktivets bestämmelser som inte rör ekonomi restriktivt. Rättsakten i fråga är dessutom inte mer långtgående än vad som är nödvändigt för att uppnå dess syfte enligt artikel 95 EG och subsidiaritetsprincipen.

(1)  EGT L 281, s. 31.