1. 

Domstolen ska i förevarande mål klargöra räckvidden av artikel 8.2 och 8.4 i direktiv 91/439/EEG ( 2 ) som möjliggör för en medlemsstat att vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat, om dess innehavare inom den förstnämnda medlemsstatens territorium är föremål för begränsning, återkallande, indragning eller annullering av rätten att föra fordon.

2. 

Vad som utmärker förevarande mål är att ett körkort har utfärdats till en person trots att denna var föremål för en lämplighetsprövning till följd av ett trafikbrott som begicks innan detta körkort utfärdades.

3. 

Den hänskjutande domstolen har således ställt frågan huruvida den medlemsstat inom vars territorium indragningen har skett, under dessa omständigheter, kan vägra att erkänna giltigheten av det sålunda utfärdade körkortet.

4. 

I detta förslag till avgörande föreslår jag att domstolen ska tolka artikel 8.2 och 8.4 i direktiv 91/439 på så sätt att en medlemsstat får vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat, när detta körkort har utfärdats trots att det, till följd av ett trafikbrott som tidigare begåtts inom den förstnämnda medlemsstatens territorium, pågår en lämplighetsprövning av körkortsinnehavaren.

5.

Genom direktiv 91/439 har det införts en princip om ömsesidigt erkännande av körkort ( 3 ) i syfte att öka rörligheten för personer inom gemenskapen eller för personer som bosätter sig i en annan medlemsstat än den där de har godkänts i ett förarprov.

6.

Fastställandet i detta direktiv av minimikrav för utfärdande av körkort syftar även till att förbättra trafiksäkerheten inom Europeiska unionen. ( 4 )

7.

Artikel 7.1 a i ovannämnda direktiv har följande lydelse:

”Körkort får dessutom endast utfärdas till

sökande som godkänts i ett körprov och ett kunskapsprov samt uppfyller de medicinska krav som fastställs i bilaga 2 och 3.”

8.

Enligt direktiv 91/439 får körkort framför allt inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är beroende av alkohol eller psykofarmaka.

9.

I punkt 14.1 i bilaga 3 till detta direktiv föreskrivs följande:

”Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är beroende av alkohol eller inte är i stånd att avstå från att föra fordon i alkoholpåverkat tillstånd.”

10.

I punkt 15 i samma bilaga föreskrivs följande:

”Oavsett vilken behörighet ansökan gäller skall körkort inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är beroende av eller, utan att vara beroende, regelbundet missbrukar psykofarmaka.”

11.

Enligt artikel 7.5 i ovannämnda direktiv kan en person endast inneha ett körkort.

12.

I artikel 8.2 i direktiv 91/439 anges att den medlemsstat i vilken innehavaren har sin permanenta bosättningsort får tillämpa sina nationella bestämmelser om begränsning, återkallande, indragning eller annullering av rätten att föra fordon för innehavaren av ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat.

13.

Artikel 8.4 i detta direktiv har följande lydelse:

”En medlemsstat får vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat om innehavaren inom den förstnämnda medlemsstatens territorium är föremål för någon av de åtgärder som anges i punkt 2.

En medlemsstat får likaså vägra att utfärda körkort om den sökande är föremål för en sådan åtgärd i en annan medlemsstat.”

14.

I 28 § stycke 1 förordning om personers tillträde till vägtrafik (Verordnung über die Zulassung von Personen zum Strassenverkehr, nedan kallad FeV) föreskrivs att innehavare av ett körkort som är utfärdat av en medlemsstat i Europeiska unionen har rätt att framföra fordon inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium.

15.

Enligt 28 § stycke 4 punkt 3 FeV gäller detta tillstånd dock inte personer vars körkort på det tyska territoriet varit föremål för ett domstolsbeslut om tillfälligt eller slutgiltigt återkallande eller för ett omedelbart verkställbart eller slutgiltigt förvaltningsbeslut om återkallelse.

16.

Om det visar sig att innehavaren av ett körkort inte är lämpad att framföra ett motorfordon ska körkortsmyndigheten enligt 46 § FeV återkalla körkortet och detta särskilt vid allvarliga eller upprepade överträdelser av vägtrafikbestämmelser eller bestämmelser i strafflagen.

17.

I 3 § punkt 1 vägtrafiklagen (Straβenverkehrsgesetz) föreskrivs att ”[o]m någon visar sig vara olämplig eller oförmögen att framföra motorfordon skall körkortsmyndigheten återkalla dennes förarbehörighet. Rör det sig om ett utländskt körkort innebär en återkallelse av förarbehörigheten – även om detta sker med stöd av andra bestämmelser – att innehavaren förlorar rätten att använda förarbehörigheten i landet. ...”

18.

Frank Weber, som är bosatt i Tyskland, blev den 18 september 2004 stoppad i samband med en vägtrafikkontroll. Där konstaterades det att han var påverkad av cannabis och amfetamin. Till följd av detta brott fastställde Kreis Siegen-Wittgenstein, genom dom av den 17 november 2004, som vann laga kraft den 4 december 2004, ett bötesstraff och meddelade en månads körförbud.

19.

Den 18 november 2004 utfärdade de tjeckiska myndigheterna ett körkort till Frank Weber, som hade genomgått förarprovet den 16 november 2004.

20.

På grund av brottet den 18 september 2004 inledde Ordnungsamt des Kreises Siegen-Wittgenstein en lämplighetsprövning av Frank Weber. Denne informerades härom den 7 januari 2005 och lämnade i februari 2005 in sitt tyska körkort till den behöriga förvaltningsmyndigheten.

21.

Genom ett beslut av den 17 mars 2005, som vann laga kraft den 6 april 2005, beslutade Ordnungsamt des Kreises Siegen-Wittgenstein att återkalla Frank Webers tyska körkort.

22.

Den hänskjutande domstolen har även angett att Frank Weber inom den föreskrivna fristen inte har efterkommit den skyldighet som förelagts honom, att undergå en fysisk och psykisk undersökning för att visa att han var lämplig att framföra motorfordon, och att den tyska förvaltningsmyndigheten inte haft kännedom om att han förfogade över ett tjeckiskt körkort.

23.

Då Frank Weber den 6 januari 2006 färdades på allmän väg i Tyskland kontrollerades han av polis, för vilken han uppvisade ett tjeckiskt körkort.

24.

Till följd av denna kontroll dömde Amtsbericht Siegen, genom dom av den 22 augusti 2006, Frank Weber för vårdslöshet i trafik och olovlig körning. Frank Weber överklagade denna dom till Landgericht Siegen (Tyskland).

25.

Det är i samband härmed som Landgericht Siegen har beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

”Skall artikel 1.2 jämförd med artikel 8.2 och 8.4 i direktiv 91/439 … tolkas så, att den utgör hinder mot att en medlemsstat inom sitt territorium inte erkänner den behörighet som följer av ett körkort som utfärdats i en annan medlemsstat, och därmed dess giltighet, på grund av att dess innehavare i den förstnämnda medlemsstaten fått sitt körkort återkallat efter det att det så kallade ”andra” körkortet utfärdades i en annan medlemsstat inom EU, när återkallelsen skett med anledning av en händelse/ett felaktigt beteende som inträffat innan körkortet utfärdades av den andra medlemsstaten?”

26.

Den hänskjutande domstolen vill med sin fråga få klarhet i huruvida artikel 8.2 och 8.4 i direktiv 91/439 ska tolkas på så sätt att en medlemsstat får vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat, när detta körkort har utfärdats trots att det, till följd av ett trafikbrott som tidigare begåtts inom den förstnämnda medlemsstatens territorium, pågår en lämplighetsprövning av körkortsinnehavaren.

27.

Det ska erinras om att innehavaren av ett tyskt körkort, i målet vid den nationella domstolen, har begått ett trafikbrott inom det tyska territoriet. Cirka en månad efter brottet erhöll han ett tjeckiskt körkort, trots att det till följd av detta brott pågick en lämplighetsprövning av honom och att denna prövning till slut medförde att det tyska körkortet återkallades.

28.

Frågan är således huruvida de tyska myndigheterna är skyldiga att erkänna giltigheten av det andra körkortet som erhållits trots att den ovannämnda lämplighetsprövningen pågick.

29.

Genom förevarande mål har domstolen möjlighet att klargöra sin rättspraxis i dom av den 29 april 2004 i målet Kapper ( 5 ), och i beslut av den 6 april 2006 i målet Halbritter ( 6 ) och av den 28 september 2006 i målet Kremer ( 7 ).

30.

Domstolen, som redan funnit att skyldigheten till ömsesidigt erkännande av körkort är formlös och inte lämnar medlemsstaterna något utrymme för att efter eget skön bedöma vilka åtgärder som ska vidtas för att följa de ifrågavarande kraven ( 8 ), har i det ovannämnda målet Kapper fastslagit den fulla utsträckningen av principen om ömsesidigt erkännande.

31.

Domstolen fastställde att värdmedlemsstaten nämligen inte har rätt att kontrollera villkoren för utfärdande av ett körkort som erhållits i en annan medlemsstat. Värdmedlemsstaten är följaktligen skyldig att erkänna giltigheten av ett sålunda utfärdat körkort. ( 9 )

32.

Domstolen påpekade dock att det finns ett undantag från denna princip om ömsesidigt erkännande av körkort som följer av själva ordalydelsen av direktiv 91/439. I artikel 8.2 och 8.4 i detta direktiv föreskrivs nämligen att en medlemsstat kan vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som har erhållits i en annan medlemsstat, om innehavaren inom den förstnämnda medlemsstatens territorium är föremål för begränsning, återkallande, indragning eller annullering i fråga om körkort.

33.

Domstolen har klargjort denna bestämmelse i de ovannämnda målen Kapper, Halbritter och Kremer.

34.

Domstolen har först och främst angett att den ovannämnda bestämmelsen utgör ett undantag från principen om ömsesidigt erkännande och därför ska tolkas restriktivt. ( 10 ) Domstolen har även preciserat att de omständigheter under vilka ett körkort inte kan erkännas vara giltigt enligt artikel 8.2 och 8.4 i direktiv 91/439 inte är begränsade till fall då innehavaren av detta körkort begär att detta ska bytas ut. Syftet med denna bestämmelse är även att möjliggöra för en medlemsstat att inom sitt territorium tillämpa sina nationella bestämmelser om begränsning, återkallande, indragning och annullering i fråga om körkort, om innehavaren av detta körkort till exempel har begått ett brott. ( 11 )

35.

Domstolen fastställde därefter att nämnda bestämmelse inte kan åberopas av en medlemsstat för att på obestämd tid vägra att erkänna ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat, när innehavaren av detta körkort inom den förstnämnda medlemsstatens territorium har varit föremål för en restriktiv åtgärd. Domstolen preciserade att när spärrtiden för att begära ett nytt körkort löpt ut inom värdmedlemsstatens territorium utgör artikel 8.2 och 8.4 i direktiv 91/439 hinder för att denna medlemsstat fortsätter att vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som en annan medlemsstat därefter utfärdat. ( 12 )

36.

En sådan tolkning gäller a fortiori när återkallelsen av körkortet inte är förenad med någon spärrtid. ( 13 ) I ett sådant fall ska värdmedlemsstaten erkänna det körkort som utfärdats av en annan medlemsstat efter återkallelsen. Värdmedlemsstaten har endast möjlighet att tillämpa artikel 8.2 i direktiv 91/439 om den berörda personen har handlat felaktigt efter det att han erhöll det nya körkortet. ( 14 )

37.

I de ovannämnda målen Kapper, Halbritter och Kremer hade innehavarna av de körkort vars erkännande ifrågasatts erhållit sina körkort efter återkallelsen eller efter det att spärrtiden hade löpt ut. Kontrollerna hade utförts, brottet hade bestraffats och verkningarna av den restriktiva åtgärden hade således upphört.

38.

Det förhåller sig dock annorlunda i förevarande mål, eftersom det i Frank Webers fall är fråga om en person som har begått ett trafikbrott i Tyskland och som har erhållit ett nytt körkort inom tjeckiskt territorium, trots att han till följd av detta brott och inom tyskt territorium var föremål för en lämplighetsprövning. Till skillnad från de mål som domstolen tidigare avgjort har i målet vid den nationella domstolen tidpunkten för utfärdandet av det nya körkortet inträffat efter det felaktiga handlandet och före återkallelsen till följd av detta handlande.

39.

De åtgärder som säkerställer att en farlig person inte kan köra på vägnätet hade följaktligen ännu inte vidtagits och dessa åtgärder hade under alla förhållanden inte nått sin fulla verkan.

40.

Det ska i detta avseende erinras om att det av punkterna 14.1 och 15 i bilaga 3 till direktiv 91/439 framgår att körkort inte får utfärdas eller förnyas för en person som är beroende av alkohol eller psykofarmaka eller som utan att vara beroende därav regelbundet missbrukar alkohol eller psykofarmaka.

41.

Syftet med det förfarande som, med tillämpning av punkterna 14.1 och 15 i bilaga 3 till nämnda direktiv, föreskrivs i tysk rätt och som följer när ett brott begås är, enligt min mening, att exakt avgöra, exempelvis genom blodprover och en uppföljning av den ifrågavarande personen, huruvida denna fortfarande är beroende av alkohol eller psykofarmaka.

42.

Om ett brott begås inom en medlemsstats territorium är denna medlemsstat ensam behörig att bestraffa detta brott genom att i förekommande fall återkalla denna persons körkort, med eller utan en spärrtid.

43.

I ett sådant fall anser jag följaktligen att artikel 8.2 och 8.4 i direktiv 91/439 innebär att den medlemsstat inom vars territorium en lämplighetsprövning pågår har möjlighet att inte erkänna ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat under den tid denna prövning pågår.

44.

För det första är syftet med den prövning som pågår i den medlemsstat inom vars territorium brottet har begåtts att bedöma huruvida en person ska betraktas som farlig. Denna person har nämligen fått det nya körkortet utan att de i den tyska rätten föreskrivna ingående undersökningarna har utförts.

45.

Det skulle således strida mot syftet i direktiv 91/439, som är att förbättra trafiksäkerheten, att erkänna detta nya körkort.

46.

För det andra skulle den berörda personen genom att erhålla ett nytt körkort inte kunna undgå de påföljder som han riskerar till följd av det brott som han begått inom en medlemsstats territorium.

47.

Under sådana omständigheter som dem som föreligger i målet vid den nationella domstolen, strider slutligen utfärdandet av ett körkort mot bestämmelserna i artikel 7.5 i direktiv 91/439. I det skede av förfarandet då den berörda personen erhöll det nya körkortet, var han nämligen fortfarande innehavare av ett körkort som utfärdats av Förbundsrepubliken Tyskland.

48.

Syftet med denna artikel är just precis att förhindra ett sådant handlande som Frank Webers. Det framgår av omständigheterna i målet vid den nationella domstolen att Frank Weber, trots att han hade begått ett trafikbrott, försökte undgå påföljder genom att bege sig till en annan medlemsstat för att erhålla ett nytt körkort där. ( 15 ) Detta handlande är uppenbart bedrägligt.

49.

Att tvinga Förbundsrepubliken Tyskland att erkänna ett körkort, trots att ett förfarande som följer efter det att ett brott har begåtts fortfarande pågår, medför med andra ord att en potentiellt farlig person ges tillstånd att köra, att denna person tillåts undgå den straffrättsliga påföljd som han riskerar och att bedrägeri främjas.

50.

Jag anser följaktligen att artikel 8.2 och 8.4 i direktiv 91/439 ska tolkas på så sätt att en medlemsstat får vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat, när detta körkort har utfärdats trots att det, till följd av ett trafikbrott som tidigare begåtts inom den förstnämnda medlemsstatens territorium, pågår en lämplighetsprövning av körkortsinnehavaren.

51.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska svara Landgericht Siegen på följande sätt:

Artikel 8.2 och 8.4 i rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003, ska tolkas så att en medlemsstat har rätt att vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat, om detta körkort har utfärdats trots att det, till följd av ett trafikbrott som tidigare begåtts inom den förstnämnda medlemsstatens territorium, pågår en lämplighetsprövning av körkortsinnehavaren.