—

Sophiane Gysen, genom N. Sluse, avocate, och

—

Europeiska gemenskapernas kommission, genom J. Currall och D. Martin, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande från Tribunal du travail de Bruxelles (arbetsdomstolen i Bryssel), rörande rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 2074/83 av den 21 juli 1983 (EGT L 203, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 31) (nedan kallad tjänsteföreskrifterna) har framställts i ett mål mellan Sophiane Gysen och Groupe S-Caisse d’Assurances sociale pour indépendants (nedan kallad försäkringskassan) och avser fastställande av ordningsföljden för Sophiane Gysens barn för att bestämma storleken på belgiska familjetillägg.

2

I artikel 11 andra stycket i förordning nr 259/68 anges att tjänsteföreskrifterna är ”till alla delar bindande och direkt tillämplig[a] i alla medlemsstater”.

3

Enligt artikel 67.1 i tjänsteföreskrifterna skall familjetilläggen omfatta hushållstillägg, barntillägg och utbildningstillägg.

4

I artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna stadgas att tjänstemän som är berättigade till familjetillägg som avses i artikel 67 skall uppge likartade tillägg som betalas ut från annan källa. Sådana andra tillägg skall dras av från dem som betalas ut enligt artiklarna 1–3 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

5

Enligt artikel 2.7 i bilaga 7 till tjänsteföreskrifterna skall barntillägget, om en annan person enligt lag eller avgörande av domstol eller annan behörig myndighet har vårdnaden om det underhållsberättigade barnet, betalas till den personen i tjänstemannens namn och på hans vägnar.

6

Enligt kunglig förordning av den 8 april 1976 om fastställande av ett system för familjeförmåner för egenföretagare (Moniteur belge/Belgisch Staatsblad av den 6 maj 1976) blir tilläggsbeloppet per barn högre ju fler barnen är.

7

Enligt artikel 16.1 första stycket i ovannämnda kungliga förordning, i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, skall ordningsföljden bestämmas med hänsyn till den kronologiska ordningen av födslarna av de barn som är berättigade till tillägg med stöd av denna kungliga förordning, de samordnade lagarna angående familjetillägg för anställda, den kungliga förordningen av den 26 mars 1965 angående familjetillägg som beviljas vissa kategorier av staten avlönad personal, lagen av den 20 juli 1971 om inrättande av garanterade familjeförmåner och de internationella fördragen angående social trygghet som är i kraft i Belgien.

8

Sophiane Gysen, som är belgisk medborgare, utövar verksamhet som egenföretagare i Belgien. Hon gifte sig den 1 februari 1986. I det äktenskapet föddes ett barn den 20 oktober 1989. Parets skilde sig i juni 1993.

9

Sophiane Gysen gifte om sig i december 1993. I det äktenskapet föddes två barn, den 5 maj 1994 och den 17 september 1996. Paret skilde sig år 2000.

10

Sophiane Gysens äldsta son bor hos modern sedan den 17 januari 2001. Vad gäller de två yngre barnen, har föräldrarna enligt domstolsavgörande av den 13 februari 2001 gemensam vårdnad och Sophiane Gysen uppbär familjetilläggen.

11

Den 1 december 2001 anställdes fadern till det barn som föddes år 1989 av Europeiska gemenskapernas kommission. Från samma datum uppbär Sophiane Gysen hela det familjetillägg som kommissionen betalar ut för hennes äldsta son, i hans fars namn och för dennes räkning.

12

Sophiane Gysen underrättade försäkringskassan om denna situation genom skrivelse av den 22 februari 2002, vilken till följd av detta upphörde att betala ut familjetillägg för hennes äldsta son men fortsatte med utbetalningarna för de yngre barnen.

13

Eftersom försäkringskassan ansåg att tillägg hade betalats ut oriktigt, gjorde den dessutom från mars månad 2003 avdrag från det månatliga familjetillägget med ett belopp om 2284,84 euro. Det beloppet motsvarar skillnaden mellan de tillägg som redan utbetalats för de båda yngre barnen i egenskap av det andra och det tredje barnet och de tillägg som enligt försäkringskassan skulle ha utbetalats för dessa barn i deras egenskap av första och andra barnet.

14

Sophiane Gysen ansåg att försäkringskassans förvaltningsbeslut rörande detta avdrag grundade sig på en rättsstridig slutsats om ordningsföljden för de tre barnen och därför borde ogiltigförklaras, och hon väckte därför talan vid den hänskjutande domstolen.

15

Det är mot denna bakgrund som Tribunal du travail de Bruxelles har beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Kan eller bör [tjänsteföreskrifterna] och dess bilaga 7, om löner …, särskilt artikel 67.1 i avsnitt 1 i förordningen, om familjetillägg, vilket omfattar … hushållstillägg, … barntillägg [och] … utbildningstillägg anses utgöra vad som i den här omtvistade nationella lagstiftningen avses med ’… internationella fördrag angående social trygghet som är i kraft i Belgien’?”

16

För att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar, så att den kan avgöra den tvist den ställts inför, vill domstolen framhålla tjänsteföreskrifternas art och rättsverkan.

17

Inom ramen för det system för rättsligt samarbete som upprättats genom artikel 234 EG ankommer det på domstolen att tolka gemenskapsrättens bestämmelser. Vad gäller de nationella bestämmelserna erinras om att dessa skall tolkas av de nationella domstolarna (se dom av den 12 oktober 1993 i mål C-37/92, Vanacker och Lesage, REG 1993, s. I-4947, punkt 7).

18

Det framgår av de bestämmelser som är tillämpliga på tvisten i målet vid den hänskjutande domstolen, och som nämnda domstol har redogjort för, att om ett barn till en egenföretagare som erhåller ett tillägg vilket en institution för social trygghet i en annan medlemsstat med tillämpning av ett internationellt fördrag betalar ut, med anledning av en make eller före detta make, skall detta barn, enligt belgisk rätt, beaktas vid ordningsföljden för egenföretagarens barn när storleken på de belgiska familjetillägg som denne har rätt till för sina andra barn bestäms.

19

Det framgår också av begäran om förhandsavgörande att tvisten vid den nationella domstolen uppkom genom att försäkringskassan inte tog hänsyn till det barn som erhåller ett tillägg som betalas ut helt och hållet på grundval av tjänsteföreskrifterna i faderns (som är gemenskapstjänsteman) namn och på hans vägnar när den fastställde ordningsföljden för barnen till modern (som är egenföretagare) vid beräkningen av de familjetillägg som den sistnämnda har rätt till för sina andra barn.

20

Det framgår av handlingarna i målet att försäkringskassan behandlat de två fallen olika till följd av den särskilda rättsliga grunden för det tillägg som betalades ut med stöd av tjänsteföreskrifterna för det av Sophiane Gysens barn som föddes år 1989.

21

Försäkringskassan har inför den hänskjutande domstolen hävdat att tjänsteföreskrifterna ger gemenskapstjänstemän rättigheter som de kan göra gällande gentemot sin arbetsgivare liksom, i förekommande fall, en rätt att väcka talan vid gemenskapsdomstolarna, men att dessa rättigheter inte är omedelbart och direkt tillämpliga inom de nationella rättsordningarna.

22

Domstolen konstaterar att detta påstående strider mot tjänsteföreskrifternas art och rättsverkan.

23

Förordning nr 259/68, genom vilken tjänsteföreskrifterna fastställdes, kan inte likställas med ett internationellt fördrag, eftersom den inte antogs av medlemsstaterna i enlighet med folkrättens regler utan av rådet i egenskap av självständigt agerande institution inom den europeiska gemenskapen (se, för liknande resonemang, dom av den 18 februari 1970 i mål 38/69, kommissionen mot Italien, REG 1970, s. 47, punkt 11, och av den 18 mars 1980 i mål 91/79, kommissionen mot Italien, REG 1980, s. 1099, punkt 7), liksom EG-fördraget, som nämnda förordning grundar sig på, inte heller kan likställas med ett internationellt fördrag angående social trygghet. Enligt artikel 249 andra stycket EG har ovannämnda förordning allmän giltighet, är till alla delar bindande och är direkt tillämplig i varje medlemsstat (se dom av den 20 oktober 1981 i mål 137/80, kommissionen mot Belgien, REG 1981, s. 2392, punkt 7, och av den 7 maj 1987 i mål 186/85, kommissionen mot Belgien, REG 1987, s. 2029, punkt 21). Dessutom föreskrivs uttryckligen i själva artikel 11 andra stycket i förordningen, såsom Sophiane Gysen har gjort gällande, att denna är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

24

Med hänsyn till att förordning nr 259/68 är direkt tillämplig inom medlemsstaternas rättsordningar, är de nationella domstolarna skyldiga att tillämpa den för att säkerställa att icke-diskrimineringsprincipen iakttas. Det ankommer således på dessa att garantera att personer vars barn medför rätt till familjetillägg med stöd av tjänsteföreskrifterna behandlas på samma sätt som personer vars barn medför rätt till sådant tillägg med stöd av nationell rätt eller ett internationellt fördrag angående social trygghet som är i kraft i den berörda medlemsstaten.

25

Av vad som har anförts följer att den ställda tolkningsfrågan skall besvaras så, att tjänsteföreskrifterna har allmän giltighet, är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat och vidare, vad gäller den direkta tillämpningen av förordning nr 259/68 inom medlemsstaternas rättsordningar, att ett barn som medför rätt till familjetillägg med stöd av tjänsteföreskrifterna skall likställas med ett barn som medför rätt till sådant tillägg med stöd av nationell rätt eller ett internationellt fördrag angående social trygghet som är i kraft i den berörda medlemsstaten.

26

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 2074/83 av den 21 juli 1983, har allmän giltighet, är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Vad gäller den direkta tillämpligheten av förordning nr 259/68 inom medlemsstaternas rättsordningar skall ett barn som medför rätt till familjetillägg med stöd av tjänsteföreskrifterna likställas med ett barn som medför rätt till sådant tillägg med stöd av nationell rätt eller ett internationellt fördrag angående social trygghet som är i kraft i den berörda medlemsstaten.