FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

JÁN MAZÁK

föredraget den 6 mars 2007 ¹(1)

Mål C-142/06

Olicom A/S

mot

Skatteministeriet

(begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret (Danmark))

”Gemensamma tulltaxan – Tulltaxenummer 8471 (automatiska databehandlingsmaskiner) och 8517 (telekommunikationsapparater) – Nätverkskort med dubbel funktion, tillgång till lokala adb-nätverk (LAN) och externa adb-nätverk (WAN) – Klassifikation i Kombinerade nomenklaturen – Specifik uppgift”

1.        Detta mål rör tullklassificering av kombinerade nätverks- och modemkort som ger tillgång till både lokala abd-nätverk, LAN (till exempel intranät); och externa abd-nätverk, WAN (till exempel Internet). Domstolen har i huvudsak ombetts att uttala sig om huruvida dessa produkter i tullhänseende skall klassificeras som databehandlingsutrustning (pc) enligt nummer 8471 eller som telekommunikationsapparater enligt nummer 8517. Det som är avgörande i sammanhanget är bland annat huruvida produkterna i fråga utför någon ”specifik uppgift”.

2.        Meningarna förefaller för närvarande gå isär beträffande tullklassificeringen av elektroniska (och framför allt IT-) produkter. Det är emellertid inte första gången som dessa frågor har tagits upp vid domstolen.(2) Domstolen har redan avgjort ett antal frågor i detta sammanhang. Jag vill i detta hänseende särskilt nämna domstolens domar i målen Peacock och Cabletron(3). Jag anser emellertid, vilket jag redogör för nedan, att en alltför strikt tillämpning av denna senare rättspraxis av domstolen i ett mål som det förevarande skulle kunna strida mot syftet med tullklassificeringen.

I –    Tillämpliga bestämmelser

3.        I bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan,(4) anges en nomenklatur för varor som benämns den kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN), vilken grundar sig på Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS).(5) Den version av KN som var i kraft vid tidpunkten för händelserna i målet vid den nationella domstolen är den som ändrades genom kommissionens förordning (EG) nr 3009/95,(6) tillämplig från den 1 januari 1996.

4.        I avdelning XVI(7) i bilaga I ingår kapitlen 84 och 85,(8) vilka är av intresse i förevarande mål. Nummer 8471 i KN avser ”Maskiner för automatisk databehandling och enheter till sådana maskiner, magnetiska och optiska läsare, maskiner för överföring av data till databärare i kodad form samt maskiner för bearbetning av sådana data, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans”. Nummer 8517 i KN har följande lydelse: ”Elektriska apparater för trådtelefoni eller trådtelegrafi, inbegripet apparater för trådtelefoni med trådlösa mikrotelefoner och apparater för bärfrekvenssystem eller för digitala trådsystem; bildtelefoner.”(9)

5.        I de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN (nedan kallade tolkningsbestämmelserna),(10) vilka återfinns i avsnitt 1 A i del 1 i KN, föreskrivs bland annat följande:

”3.       När vid tillämpning av regel 2 b, eller i annat fall, två eller flera tulltaxenummer kan komma ifråga för en vara gäller följande:

a)       Det tulltaxenummer som har den mest specificerade varubeskrivningen skall tillämpas framför ett tulltaxenummer som har en mera allmän varubeskrivning. När det i var och en av två eller flera tulltaxenummer anges endast en del av de material eller ämnen som ingår i en blandning eller i en sammansatt vara eller endast en del av de artiklar som ingår i en sats för försäljning i detaljhandeln, skall dock dessa tulltaxenummer anses ha lika specificerad varubeskrivning, även om ett av tulltaxenumren ger en fullständigare eller noggrannare beskrivning än något av de andra.

b)       Blandningar, varor som består av olika material eller är sammansatta av olika beståndsdelar samt varor i satser för försäljning i detaljhandeln vilka inte kan klassificeras med ledning av regel 3 a, skall såvitt möjligt klassificeras som om de bestod av det material eller den beståndsdel som ger blandningen, varan eller satsen dess huvudsakliga karaktär.

c)       När en vara inte kan klassificeras med ledning av 3 a eller 3 b, skall det tulltaxenummer tillämpas som står sist av de tulltaxenummer som skäligen kan komma ifråga.

4.       Varor som inte kan klassificeras med ledning av ovanstående, skall klassificeras enligt det tulltaxenummer som är tillämpligt för närmast liknande vara.”

6.        I anmärkning 3 till avdelning XVI respektive anmärkning 5 till kapitel 84 i KN föreskrivs följande:

”3. Om inte annat föreskrivs skall maskinkombinationer som består av två eller flera maskiner som sammanfogats till en enhet samt andra maskiner som kan utföra två eller flera kompletterande eller alternativa arbetsuppgifter klassificeras som om de bestod enbart av den komponent eller utgjorde en sådan maskin som utför den huvudsakliga arbetsuppgiften.”

”5. A. Med datorer i nr 8471 förstås

…

c) hybridmaskiner som består antingen av en digitalmaskin med analogielement eller av en analogimaskin med digitalelement.

B. Datorer kan förekomma i form av system som består av ett varierande antal enheter i separata höljen. Om inte annat anges i E nedan skall en enhet anses utgöra en del av ett komplett system om den uppfyller följande villkor:

a) Den är av sådant slag som endast eller huvudsakligen används i en dator.

b) Den kan anslutas till centralenheten antingen direkt eller via en eller flera andra enheter.

c) Den kan ta emot eller leverera data i sådan form (kod eller signaler) som kan användas av systemet.

C. Separata enheter av en dator skall klassificeras enligt nr 8471.

…

E. Maskiner som utför en specifik uppgift, annan än databehandling, och ingår i eller arbetar i anslutning till en dator skall klassificeras enligt de nummer som motsvarar deras respektive arbetsuppgifter eller, om detta inte är möjligt, enligt något slumpnummer.”

7.        I Världstullorganisationen (WCO) ingår en harmoniseringskommitté (nedan kallad HS-kommittén), i vilken Europeiska gemenskapen såsom part till HS-konventionen företräds av kommissionen. HS-kommittén har bland annat till uppgift att föreslå ändringar och tillägg, samt att utarbeta förklarande anmärkningar till HS (nedan kallade FAHS), lämna meddelanden om klassificering och andra råd angående tolkningen samt rekommendationer för att säkerställa enhetligheten vid tolkningen och tillämpningen av HS.(11) Kommissionen utarbetar även förklarande anmärkningar avseende KN. Dessa kompletterar dem som avser HS.

II – Bakgrund och förfarande och tolkningsfrågorna

8.        Detta mål rör kombinerade nätverks- och modem-PCMCIA-kort, konstruerade för att föras in i bärbara datorer, av typerna OC 2232 och OC 3232 (nedan kallade GoCards eller produkterna), importerade av Olicom A/S (nedan kallat Olicom) under perioden 1996–1999.(12) Varje GoCard har ett pc-gränssnitt, som överensstämmer med PCMCIA-standarden. Korten är ”kombinerade” i den meningen att vart och ett av dessa har ett LAN-gränssnitt och ett WAN-gränssnitt (modem), som gör det möjligt för en pc att kommunicera med andra pc:ar via ett nätverk.(13) En enhet mottar, behandlar och sänder alltså data från en pc till andra pc:ar inom nätverket. I KN används begreppet automatiska databehandlingsmaskiner i allmänhet i stället för ”datorer” eller ”pc:ar”, vilket även är fallet i HS. Därför använder även jag i detta förslag denna tekniska term eller dess förkortning ”ADP-maskiner”.

9.        Enligt beslutet om hänskjutande är GoCards, eftersom de i själva verket endast utgör en förbättrad form av LAN-kort, konstruerade på ett sådant sätt att WAN-funktionen (modemet) inte kan fungera utan LAN-funktionen (Tokenringen). Den senare fungerar emellertid oavsett huruvida WAN-funktionen avlägsnas.(14)

10.      Olicom, ett danskt bolag, importerade nätverksutrustning, i synnerhet de i målet vid den nationella domstolen omtvistade GoCards, och klassificerade då denna som ADP-utrustning enligt nummer 8473/71. Bolaget importerade även GoCards av en typ som endast hade en LAN-funktion, vilka det också klassificerade enligt nummer 8471. Kommissionen antog två förordningar, nr 1638/94(15) och nr 1165/95,(16) enligt vilka i synnerhet LAN-utrustning som framställts som adaptrar, länkadaptrar, transceivers och anpassningskort skall klassificeras enligt tulltaxenummer 8517 i stället för 8471, och genom vilka den tillämpliga tulltaxan därmed ökar. Genom beslut av den 16 mars 1999 vidtog Told- og Skatteregion Helsingør (Helsingørs regionala tull- och skattemyndighet) i efterhand uppbörd av skatteskulden avseende GoCards från Olicom. Olicom överklagade detta beslut den 16 juni 1999.

11.      Domstolen ogiltigförklarade emellertid genom sin dom i målet Cabletron dessa två förordningar beträffande tullklassificeringen av adaptrar, länkadaptrar, transceivers och anpassningskort. Kommissionen antog, i enlighet men den domen, riktlinjer för varuomfång och återbetalning av importtullar i det målet.(17) Myndigheterna återbetalade sedan importtullar avseende GoCards som endast hade LAN-funktion, men hävdade att produkter som hade både LAN- och WAN-funktion skulle klassificeras som WAN-kort. Sedan de administrativa möjligheterna till överprövning uttömts, anhängiggjordes tvisten angående klassificeringen vid Østre Landsret den 14 april 2003.

12.      Den 11 november 2004 sammanträdde tulltaxekommittén för att utfråga Olicom. Den upprättade sedan ett förslag den 10 januari 2005, i vilket den angav att de i målet vid den nationella domstolen omtvistade produkterna skulle klassificeras enligt KN-nummer 8517. Tulltaxekommittén grundade denna slutsats på sin bedömning att produkterna saknade huvudfunktion.(18)

13.      Genom beslut av den 9 mars 2006 vilandeförklarade därför Østre Landsret (östra regionala domstolen, femtonde avdelningen, Köpenhamn) målet och ställde följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1.      Skall bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt [kommissionens] förordning nr 3009/95, tolkas så att kombinerade nätverks- och modemkort som de som är omtvistade i målet vid den nationella domstolen skall klassificeras som databehandlingsmaskiner enligt nummer 8471 eller skall de klassificeras som telekommunikationsapparater enligt nummer 8517?

Skall härvidlag begreppet ’specifik uppgift’ i anmärkning 5 E till kapitel 84 i dess lydelse enligt förordning nr 3009/95 tolkas så att varorna skall klassificeras enligt ett annat nummer än nummer 8471 på grund av att de har en WAN-funktion, eller skall de endast klassificeras enligt ett annat nummer än 8471 om WAN-funktionen fungerar utan hjälp av en maskin för automatisk databehandling?

2.      Om domstolen finner att WAN-funktionen i det kombinerade nätverks- och modemkortet utför en specifik uppgift, ombeds domstolen att ta ställning till om det har betydelse för klassificeringen att LAN-funktionen kan anses vara produktens huvudfunktion.”

III – Bedömning

A –    Parternas argument

14.      Enligt beslutet om hänskjutande har Olicom (käranden i målet vid den nationella domstolen) gjort gällande att produkterna skall klassificeras som ADP-maskiner enligt nummer 8471, eftersom de inte utför någon specifik uppgift. Även om parterna är eniga om att tre av de fyra villkoren i domen i målet Cabletron(19) är uppfyllda, är de oeniga om huruvida det fjärde också är uppfyllt, nämligen att ”4. nätverkskorten inte fyller en uppgift som de skulle kunna utföra utan hjälp av en [ADP-]maskin”. Enligt domarna i målen Cabletron och Peacock(20) kräver kommunikationsapparater, bland annat nätverkskort, en ADP-maskin för att kunna utföra en uppgift(21) – till skillnad från exempelvis en mobiltelefon, vilken på ett självständigt sätt utför kommunikationsfunktionen – och skall alltså klassificeras enligt nummer 8471.(22) Olicom anser under alla omständigheter att nummer 8471 skall tillämpas, på grund av produkternas huvudfunktion (LAN), eftersom de endast utgör en ”förbättring” av rena LAN-produkter. Olicom instämmer inte med tulltaxekommitténs uttalande.

15.      Skatteministeriet (svaranden i målet vid den nationella domstolen) och kommissionen har båda i huvudsak gjort gällande att produkternas korrekta klassificering borde vara enligt nummer 8517, eftersom de har en specifik uppgift. Anmärkning 5 E till kapitel 84 utgör hinder för att de klassificeras enligt 8471, eftersom de, på grund av det inbyggda modemet, har förmåga att upprätta datakommunikation oberoende av ADP-maskinen. Produkternas fysiska anknytning till en ADP-maskin innebär inte att de inte utför en specifik uppgift i sig, eftersom WAN-funktionen inte är beroende av ADP-maskinen och dess funktioner. Både skatteministeriet och kommissionen(23) har hävdat att det fjärde villkoret i domen i målet Cabletron inte är uppfyllt.

B –    Den första tolkningsfrågan

16.      Den nationella domstolen har genom den första tolkningsfrågan önskat få klarhet i huruvida produkterna skall klassificeras enligt nummer 8471 eller 8517 i KN, i dess lydelse enligt förordning nr 3009/95. Jag skall emellertid först nämna en del av domstolens rättspraxis som har samband med frågan.

17.      Som domstolen vid upprepade tillfällen har slagit fast skall, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, det avgörande kriteriet för tullklassificeringen av varor i allmänhet vara deras objektiva kännetecken och egenskaper, såsom dessa definieras i lydelsen av det relevanta numret i KN.(24)

18.      Domstolen slog i sin dom i målet Peacock fast att mellan juli 1990 och maj 1995 skulle (LAN-)nätverkskort utformade för att installeras i ADP-maskiner klassificeras enligt nummer 8471 som enheter till den avsedda typen av maskiner,(25) medan den i sin dom i målet Cabletron(26) huvudsakligen bekräftade att (LAN-)nätverksutrustning, i synnerhet nätverkskort, skall klassificeras enligt KN-nummer 8471 både före och efter den 1 januari 1996.

19.      Domstolen slog i sin dom i målet CBA Computer(27) fast att de i det målet omstridda ljudkorten(28) inte har någon specifik uppgift och skall klassificeras enligt KN-nummer 8471. Domstolen bekräftade senare i sin dom i målet Jacob Meijer(29) att ljudkort inte skall klassificeras enligt nummer 8543, som endast omfattar elektroniska maskiner och apparater som har en specifik uppgift. Domstolen angav däremot i sin dom i målet Ikegami(30) att en apparat som i videoövervakningssyfte spelar in signaler som sänds ut av kameror, och som efter att ha komprimerat dessa signaler återger dem på skärm, fullgör en specifik uppgift, annan än databehandling i den mening som avses i anmärkning 5 E till kapitel 84 i KN.

20.      Förstainstansrätten slog i sin dom i målet Hewlett Packard(31) bland annat fast att ”[d]et framgår ... av anmärkning 5 E att den typ av maskin som utesluts från nummer 8471 är en självständig enhet som utför en specifik arbetsuppgift vilken skulle kunna utföras, om än med större besvär, utan hjälp av en [ADP-] maskin”.(32) Förstainstansrätten angav vidare att överföring av data inom ett system för databehandling inte skall anses som en uppgift som hör till området telekommunikation.(33)

21.      Jag måste påpeka att även om domstolen redan i ett flertal domar har fastställt klassificeringen av elektroniska kretsar (LAN-apparater), har den ännu inte gjort det beträffande WAN. Även om det nu tydligt framgår av domstolens rättspraxis att LAN-nätverkskort endast ”levererar och tar emot data” i en form som dessa maskiner kan använda och således kan jämföras med alla andra sätt på vilka denna maskin kan ta emot och leverera data (och att de alltså inte har någon specifik uppgift), är de i förevarande mål omtvistade produkterna kombinerade/modem-nätverkskort.

22.      Enligt min uppfattning kan alltså inte det som sagts beträffande LAN-kort tillämpas analogt på nätverkskort som innehåller en WAN-funktion, eftersom den senare, till skillnad från att endast leverera och ta emot data, även nödvändigtvis måste ”omvandla” data/signaler. WAN-apparater måste faktiskt behandla mottagna data/signaler genom att ”modulera” och ”demodulera” dem (därav beteckningen ”modem”) från analog till digital form och vice versa så att de dels är överförbara i telefonnätverket (analog form), dels är kompatibla med en ADP-maskin (digital form). Jag anser att kommissionens argument i detta hänseende – att WAN-funktionen, inte minst som framgår av föregående punkt, skall anses som en ”annan uppgift än databehandling” – är välgrundat.

23.      Enligt min uppfattning skall WAN-(modem-)funktionen på grundval av dess objektiva karaktär klassificeras som telekommunikation (det vill säga enligt nummer 8517), inte som databehandling (det vill säga enligt nummer 8471). Vidare använder WAN, till skillnad från LAN-apparater, telefonlinjer för kommunikation. Jag vill i detta avseende påpeka att produkterna redan hade godkänts för användning i ett telefonnätverk och mycket väl kan användas som modem.

24.      Följaktligen kommer jag till slutsatsen att WAN-apparater därmed – till skillnad från apparater som endast omfattar LAN-funktioner – utför en specifik uppgift, eftersom de data som sänds och tas emot av modemet oundvikligen måste omvandlas från signaler som en ADP-maskin kan behandla till signaler som är överförbara genom telefonlinjer eller motsvarande medel.

25.      Detta bekräftas i FAHS, enligt vilka modem uttryckligen utesluts från klassificering enligt artikel 8471 och i stället direkt betraktas som tillhörande nummer 8517.(34) Produkternas klassificering enligt nummer 8517 bekräftades även av tulltaxekommittén.(35) Kompendium med synpunkter på klassificering(36) som offentliggörs av Världstullorganisationen innehåller vidare en förteckning över de uttalanden i klassificeringsfrågor som utarbetas av Världstullorganisationen och upprättas i nummerordning enligt ordningsföljden för nummer och undernummer i HS. I detta kompendium förekommer följande synpunkter på klassificering av den 13 november 1998:

”3. Kort som är utformade för att införas i en [ADP-]maskin (slot-it card)” bör klassificeras enligt nummer 8517.50/3, eftersom de ”omvandlar digitala [ADP-] maskinsignaler till analoga signaler, och vice versa, och således tillåter kommunikation med en annan [ADP-]maskin genom telefonlinjesystemet. Kortet gör det också möjligt för [ADP-]maskinen att sända och ta emot fax och e-mail, genom att det tillåter dessa operationer även via en mobiltelefon.”(37)

26.      Dessutom stödjer de senaste ändringarna i KN (till följd av omstruktureringen av HS), vilka trädde i kraft den 1 januari 2007 och medförde betydande förändringar i strukturen i kapitel 84 och 85, min bedömning, även om de inte av tidsmässiga skäl (ratione temporis) är relevanta i förevarande mål. Medan anmärkning 5 E är oförändrad, har genom en ny anmärkning 5 D specifika produkter nu uteslutits från nummer 8471. Dessa omfattar bland annat: ”[ii] Apparater för överföring eller mottagning av röst, bild eller annan data, inklusive apparater för kommunikation i ett tråd- eller trådlöst nätverk (såsom ett lokalt eller externt nätverk).”(38) Samtidigt har KN-nummer 8517 ändrats till att omfatta ”telefonapparater, inbegripet telefoner för cellulära nät eller för andra trådlösa nät; andra apparater för sändning eller mottagning av tal, bilder eller andra data, inbegripet apparater som används för kommunikation i ett tråd- eller trådlöst nätverk (såsom LAN och WAN)”.(39)

27.      Tolkningsfrågorna innehåller antagandet att produkten under alla omständigheter skall klassificeras enligt artikel 8471, eftersom WAN-funktionen inte kan fungera på ett självständigt sätt i förhållande till en ADP-maskin.

28.      Jag måste säga att jag inte instämmer i detta. Som jag har förklarat ovan skall produktens WAN-funktion objektivt tolkas som åtskild från databehandling. Om det absoluta kriteriet i domarna i målen Peacock och Cabletron(40) och kapitlen 84 och 85 tolkades alltför strikt skulle alla apparater behöva klassificeras som ADP-maskiner – även om de utförde uppgifter som var helt åtskilda från databehandling – endast på den grunden att sådana maskiner fungerar i samband med en ADP-maskin, exempelvis genom elektriska kretsar.(41) I samma anda delar jag kommissionens åsikt att en sådan tolkning skulle göra KN-anmärkning 5 E helt verkningslös.

C –    Den andra tolkningsfrågan

29.      Den nationella domstolen har genom den andra tolkningsfrågan – för det fall domstolen slår fast att produktens WAN-uppgift är en specifik uppgift – önskat få klarhet i huruvida det är av betydelse för tullklassificeringen att LAN-funktionen kan anses vara produktens huvudfunktion.

30.      Olicom har gjort gällande att LAN under alla omständigheter är produktens huvudfunktion och den som huvudsakligen används av konsumenterna. Den omständigheten att de ifrågavarande korten är särskilt konstruerade för användning i bärbara datorer visar redan, enligt min uppfattning, att det mycket väl, på grund av bärbara datorers objektiva egenskaper och deras användning och syfte, ofta kan vara så att endast WAN-funktionen är tillgänglig (eftersom LAN-funktionen till sin natur är ”lokal” och länkad till exempelvis användarens kontor eller företagslokaler i allmänhet). Jag tror att man vanligen köper en bärbar dator i stället för en vanlig pc just med tanke på den flexibilitet och transportmöjlighet som den förstnämnda erbjuder, vilket återspeglas i det högre pris och vanligen den lägre datorkraft, utrustning och så vidare som denna har.

31.      Enligt min uppfattning följer av vad jag ovan har anfört i samband med den första frågan att det räcker att konstatera att eftersom produkternas WAN-funktion utför en specifik uppgift spelar det ingen roll huruvida LAN-funktionen faktiskt utgör dess huvudfunktion.

32.      Under alla omständigheter anser jag, i motsats till Olicom, att produktens huvudsakliga karaktär i själva verket måste vara dess dubbla funktion (det vill säga den omständigheten att den både har LAN- och WAN-kapacitet), vilket för övrigt återspeglas i dess specifika utformning för bärbara datorer, pris och så vidare. Som jag redan har angett ovan beslutade dessutom tulltaxekommittén genom en enhetlig omröstning (alla medlemsstater representerade) att det är omöjligt att fastställa en huvudfunktion för de i målet vid den nationella domstolen omtvistade produkterna.(42)

33.      Mot bakgrund av det ovan anförda är det – eftersom i förevarande fall varken tolkningsbestämmelse 3 a eller tolkningsbestämmelse 3 b är tillämplig (eftersom, vad gäller den förstnämnda, både 8471 och 8517 har samma grad av specificitet och, vad gäller den senare, det skulle vara den huvudsakliga karaktären – kortens dubbla funktion – snarare än huvudfunktionen som skulle vara avgörande) – enligt min uppfattning tolkningsbestämmelserna 1, 3 c (klassificering enligt det nummer som står sist i ordningen) och 6 som avgör att produktens korrekta klassificering är KN-nummer 8517.

IV – Förslag till avgörande

34.      Följaktligen anser jag att domstolen skall besvara Østre Landsrets frågor på följande sätt:

1.      Bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om gemensamma tulltaxan skall tolkas så, att kombinerade nätverks- och modemkort, såsom de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, efter den 1 januari 1996 skall beläggas med tullavgift, såsom telekommunikationsapparater, enligt nummer 8517.

         Begreppet specifik uppgift i anmärkning 5 E till kapitel 84 i den kombinerade nomenklaturen, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 3009/95, skall tolkas så att klassificeringen skall ske enligt ett annat nummer än 8471 när en WAN-funktion förekommer, oavsett huruvida WAN-funktionen kan fungera oberoende av en automatisk databehandlingsmaskin.

2.      Eftersom WAN-funktionen i kombinerade nätverks- och modemkort av det slag som de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen utgör en specifik uppgift, saknar det betydelse för tullklassificeringen att LAN-funktionen kan anses vara produkternas huvudfunktion.

---

1 – Originalspråk: engelska.

---

2 – Generaladvokaten Jacobs angav, redan år 1999, i sitt förslag till avgörande i mål C-339/98, Peacock (REG 2000, s. I-8947) att ”[u]tvecklingen av LAN och närmandet av teknikerna för dataöverföring och telefoni har lett till osäkerhet i fråga om gränsdragningen mellan de båda typerna av system”.

---

3 – Dom av den 10 maj 2001 i mål C-463/98, Cabletron (REG 2001, s. I-3495).

---

4 – EGT L 256, s. 1 (svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22).

---

5 – Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering enligt den internationella konventionen av den 14 juni 1983, vilken godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 12, s. 3). Till KN har därifrån hämtats nummer och undernummer med sex siffror varvid endast undergrupperna med en sjunde och åttonde siffra är nya. Därmed görs det genom KN möjligt att fylla de behov som föranleds av både såväl den gemensamma tulltaxan som statistiken över gemenskapens utrikeshandel. Jag vill tillägga att bilaga I ändras varje år med verkan från den 1 januari.

---

6 – Kommissionens förordning (EG) nr 3009/95 av den 22 december 1995 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 319, s. 1). Denna kommissionsförordning återspeglar en betydande omarbetning av HS.

---

7 – Den har rubriken ”Maskiner och apparater samt mekaniska redskap …”.

---

8 – Det förstnämnda gäller ”Kärnreaktorer, ångpannor, maskiner …” och den senare ”Elektriska maskiner …”.

---

9 – Båda KN-numren samt tolkningsbestämmelserna i ändrad lydelse genom kommissionens förordning nr 3009/95 (ovan fotnot 6).

---

10 – De sex tolkningsbestämmelserna skall tillämpas i hierarkisk ordning (det vill säga tolkningsbestämmelse 1 före tolkningsbestämmelse 2, den senare före tolkningsbestämmelse 3 och så vidare). Tolkningsbestämmelse 1 är den grundläggande bestämmelsen enligt vilken följande gäller: ”Benämningarna på avdelningar, kapitel och underavdelningar av kapitel är endast vägledande. Klassificeringen skall bestämmas med ledning av lydelsen av tulltaxenumren (med fyrställig sifferkod), av anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen och, om inte annat föreskrivs i tulltaxenumren eller i anmärkningarna, med ledning av följande bestämmelser.” I tolkningsbestämmelse 6 föreskrivs följande: ”Klassificeringen av varor enligt de olika undernumren till ett tulltaxenummer skall bestämmas med ledning av undernumrens lydelse, av anmärkningarna till dessa undernummer och av ovanstående regler i tillämpliga delar, varvid gäller att endast varubeskrivningar på samma siffernivå skall jämföras med varandra. Vid tillämpningen av denna regel skall anmärkningarna till den berörda avdelningen och det berörda kapitlet också beaktas, om inte omständigheterna kräver annat.”

---

11 – Även om dessa inte anses som rättsligt bindande anses de vanligtvis vara vägledande. Se domstolens dom av den 10 december 1998 i mål C-328/97, Glob-Sped (REG 1998, s. I-8357), punkt 26, och av den 6 november 1997 i mål C-201/96, LTM mot FIRS (REG 1997, s. I-6147), punkt 17, och där angiven rättspraxis.

---

12 – Den tidigare modellens fullständiga beteckningar är GoCard 2232 Eth/Modem 336 PC Card och den senares GoCard 3232 TRN/Modem 336 PC Card. ”Eth” och ”TRN” är förkortningar för Ethernet och Token Ring, som när korten marknadsfördes var de två vanligaste teknikerna för LAN-kommunikation.

---

13 – PCMCIA står för Personal Computer Memory Card Industry Association. GoCards kan därmed lätt föras in i vilken bärbar pc som helst (som överensstämmer med denna standard) i öppningar avsedda för detta ändamål. LAN-utrustning avser, som beteckningen antyder, lokal kommunikation, exempelvis ett intranät. WAN-utrustning är utformad för långdistanskommunikation och därmed avsedd för externa nätverk, särskilt Internet. I produktanvisningen tilläggs att ”modemets kapacitet tillåter användare att när de reser eller arbetar hemifrån koppla upp sig till servrar för att få tillgång till interna uppgifter, elektronisk post, BBS och offentliga tjänster via allmänt tillgängliga telenät (PSTN) eller via en analog mobiltelefon”.

---

14 – För vidare detaljer och förklaringar avseende nätverkskort som LAN, WAN och det bredare sammanhanget hänvisar jag till domstolens domar i målen Peacock och Cabletron, i vilka LAN-nätverkskort respektive LAN-utrustning behandlades. Se särskilt generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Peacock (ovan fotnot 2), exempelvis punkterna 10–18, 39 och 40, samt i viss utsträckning även hans förslag i målet Cabletron (ovan fotnot 3), punkterna 3–10.

---

15 – Kommissionens förordning (EG) nr 1638/94 av den 5 juli 1994 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EGT L 172, s. 5; svensk specialutgåva, område 2, volym 12, s. 104).

---

16 – Kommissionens förordning (EG) nr 1165/95 av den 23 maj 1995 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EGT L 117, s. 15).

---

17 – Kommissionens riktlinjer för varuomfång och återbetalning av importtullar i mål C-463/98, Cabletron (TAXUD/1666/2002), den 12 februari 2002.

---

18 – Enligt beslutet om hänskjutande är tulltaxekommitténs uttalande grundat på det felaktiga antagandet att parterna faktiskt var eniga om att WAN-funktionen i fråga var en specifik uppgift, nämligen trådtelefoni. Kommissionen har emellertid avvisat detta argument som en missuppfattning. Enligt kommissionen kan det inte i tulltaxekommitténs förslag utläsas att parterna skulle ha varit eniga om att modem är en ”specifik uppgift” i den mening som avses i anmärkning 5 E till KN. Om tulltaxekommittén var av den uppfattningen skulle hela målet vara meningslöst, eftersom det är just på denna punkt som parterna är oeniga.

---

19 – Ovan i fotnot 3, punkt 17. Genom dessa fyra villkor slog domstolen fast när nätverkskort skall klassificeras som ADP-maskiner under nummer 8471.

---

20 – Ovan i fotnot 2, punkt 16.

---

21 – Eftersom en ADP-maskin överför elektrisk ström, instruktioner och även data till produkterna som är nödvändiga för att dessa skall fungera, saknar de kapacitet att fungera utan hjälp av en ADP-maskin (pc) och av ett relevant program (driver). Såväl LAN som WAN kräver att produkterna är fysiskt knutna till en ADP-maskin.

---

22 – Eftersom produkternas enda syfte är att upprätta datakommunikation mellan ADP-maskiner, kan de inte enligt rättspraxis anses utföra en specifik uppgift i den mening som avses i anmärkning 5 E. Modemfunktionen ändrar ingenting i detta avseende. LAN- och WAN-funktionerna liknar varandra i den meningen att de båda sänder/tar emot data mellan ADP-maskiner inom ett nätverk, med den enda skillnaden att de förstnämnda avser lokala nätverk och de senare externa sådana, särskilt Internet.

---

23 – I kommissionens ovannämnda riktlinjer anges att när de fyra villkoren inte är uppfyllda skall produkten klassificeras enligt ett annat nummer än 8471, sannolikt enligt nummer 8517 (och vidare i) att en specifik uppgift föreligger när produkten har kapacitet att upprätta kommunikation mellan datanätverk över telefonlinjer eller genom att använda telekommunikationsteknologi, och ii) att modem, inklusive digitala modem, och produkter som innehåller någon typ av modem alltid skall klassificeras enligt HS-nummer 8517).

---

24 – Se exempelvis domstolens dom av den 17 mars 2005 i mål C-467/03, Ikegami (REG 2005, s. I‑2389), punkt 17. Se även domen i det ovan i fotnot 2 nämnda målet Peacock, punkt 9 och där angiven rättspraxis.

---

25 – Ovan fotnot 2. I synnerhet är (LAN-)nätverkskort endast utformade för ADP-maskiner och är direkt knutna till dessa maskiner. Deras uppgift är att leverera och ta emot data i en form som dessa maskiner kan använda.

---

26 – Ovan fotnot 3, punkt 27. Jag vill påpeka att även om en av de 58 typer av utrustning som behandlas i domen i målet Cabletron förefaller vara utformad även för WAN, ansåg domstolen i det målet att alla dessa typer av apparater var avsedda att sammanlänka datorer som fungerar med LAN.

---

27 – Domstolens dom av den 7 juni 2001 i mål C-479/99, CBA Computer (REG 2001, s. I-4391), punkterna 21–28.

---

28 – Definierade som ”elektroniska integrerade kretsar med hjälp av vilka [ADP-]maskiner ... och enheter till sådana maskiner kan bearbeta ljudsignaler”.

---

29 – Domstolens dom av den 7 juli 2005 i de förenade målen C-304/04 och C-305/04, Jacob Meijer och Eagle International Freight (REG 2005, s. I-6251).

---

30 – Ovan fotnot 24.

---

31 – Förstainstansrättens dom av den 13 februari 2001 i de förenade målen T-133/98 och T-134/98, Hewlett Packard France och Hewlett Packard Europe mot kommissionen (REG 2001, s. II-613).

---

32 – Ibidem, punkt 39. Förstainstansrätten ansåg emellertid att ingen av dessa produkter (för LAN-nätverk) kan utföra en uppgift oberoende av en maskin för automatisk databehandling eller ett komplett sådant system.

---

33 – Ibidem, punkt 42.

---

34 – I avdelning XVI, under rubriken ”IV. Apparater för bärfrekvenssystem eller för digitala trådsystem” anges följande: ”Dessa system bygger på modulation av en elektrisk bärvåg eller på en ljusstråle genom analoga eller digitala signaler [och] används vid sändning av all slags information (tecken, grafik, bilder och annat data osv.). Detta inbegriper ... B) Kombinerade modulatorer-demodulatorer (modem)”, s. 1654 (version från februari 2004).

---

35 – Domstolen angav visserligen att tulltaxekommitténs slutsatser inte är rättsligt bindande men påpekade också att de ”utgör viktiga hjälpmedel för att säkerställa att medlemsstaternas tullmyndigheter gör en enhetlig tolkning av tullkodexen och i denna egenskap kan betraktas som giltiga hjälpmedel vid tolkningen av kodexen” (domstolens dom av den 11 maj 2006 i mål C‑11/05, Friesland Cobero Dairy Foods, REG 2006, s. I-4285, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

---

36 – Världstullorganisationen, Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering – Kompendium med synpunkter på klassificering, Avdelning XVI, anmärkning 8517.50, s. XVI/19 E (version från februari 2004).

---

37 –      I kompendiet hänvisas också till de andra angränsande synpunkterna 8517.50/1 angående apparater för sammanlänkning av en maskin med en telefonlinje och 8517.50/2 angående apparater för sammanlänkning av en ADP-maskin med en telefonlinje via ISDN, med tillägget att tolkningsbestämmelserna 1 och 6 tillämpades.

---

38 – Ändringar i nomenklaturen som bilagts konventionen, antagen enligt rekommendation av den 26 juni 2004 av Tullsamarbetsrådet, Världstullorganisationen, Internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (Bryssel den 14 juni 1983), ikraftträdande: den 1 januari 2007, s. 67.

---

39 – Ibidem, s. 80.

---

40 – Enligt detta gäller bland annat att produkter som inte har någon uppgift som de skulle kunna utföra utan hjälp av en ADP-maskin måste klassificeras enligt 8471.

---

41 – Vid beaktande av teknologins framsteg (omfattande användning av pc:ar, elektriska kretsar och så vidare, i ett ökande antal produkter) måste jag tillägga att detta följaktligen skulle omfatta ett icke ovidkommande procenttal produkter, vilket endast intensifierar allvaret i den aktuella frågan.

---

42 – Jag anser att tulltaxekommitténs synpunkter i detta fall – där den angav att produkterna på grundval av objektiva egenskaper och argument inte har en huvudfunktion – är mycket övertygande. Tulltaxekommitténs slutsats var att produkterna har två åtskilda funktioner (LAN och WAN) och således inte har en huvudfunktion.