En nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs ett förbud mot att utan koncession eller polistillstånd som beviljats av den berörda medlemsstaten bedriva verksamhet avseende upptagande, mottagande, registrering och överföring av vadhållningsinsatser, i synnerhet i samband med sportevenemang, utgör en inskränkning i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster som fastställs i artiklarna 43 EG respektive 49 EG.

Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida den nationella lagstiftningen, i den mån som den begränsar antalet aktörer som är verksamma inom området för hasardspel, verkligen svarar mot målet att förhindra att verksamheten på detta område används i bedrägliga eller brottsliga syften.

Artiklarna 43 EG och 49 EG skall tolkas på så sätt att de utgör hinder mot en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i målet vid de nationella domstolarna, vilken innebär att aktörer som bedriver sin verksamhet i form av kapitalassociationer vars aktier är noterade på reglerade marknader utestängs och dessutom fortsätter att utestängas från området för hasardspel.

Artiklarna 43 EG och 49 EG skall tolkas på så sätt att de utgör hinder mot en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i målet vid de nationella domstolarna, genom vilken sådana personer som de tilltalade i nämnda mål påförs en straffrättslig påföljd för att de bedrivit en verksamhet avseende upptagande av vadhållningsinsatser utan sådan koncession eller sådant polistillstånd som krävs enligt den nationella lagstiftningen, trots att dessa personer inte har kunnat erhålla nämnda koncessioner eller tillstånd till följd av att denna medlemsstat, i strid med gemenskapsrätten, har nekat att bevilja dem dessa.