Mål C-353/04

Nowaco Germany GmbH

mot

Hauptzollamt Hamburg-Jonas

(begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof)

”Förordningarna (EEG) nr 1538/91 och nr 3665/87 – Gemenskapens tullkodex – Exportbidrag – Villkor för beviljande – Sund, god och marknadsmässig kvalitet – Tullförfarande – Exportdeklaration – Fysisk kontroll – Prov – Tillåtet antal defekta enheter – Enhetlig kvalitet – Exportörens och tullmyndighetens rättigheter och skyldigheter – Fjäderfäkött”

Förslag till avgörande av generaladvokat P. Léger föredraget den 23 februari 2006 

Domstolens dom (första avdelningen) av den 7 september 2006 

Sammanfattning av domen

1.     Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Villkor för beviljande

(Kommissionens förordning nr 3665/87, artikel 13, och kommissionens förordning nr 1538/91, artiklarna 6 och 7)

2.     Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Villkor för beviljande

(Rådets förordningar nr 386/90 och nr 2913/92, artiklarna 1 och 70; kommissionens förordningar nr 1538/91 och nr 2221/95)

3.     Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Villkor för beviljande

(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 70.1 första stycket; kommissionens förordning nr 1538/91, artikel 7.3–7.5)

4.     Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Villkor för beviljande

(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 70)

1.     Bestämmelserna i förordning nr 1538/91 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1906/90 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött, i dess lydelse enligt förordning nr 1000/96, vilka fastställer minimikvalitetsnormer och toleransmarginaler, särskilt artiklarna 6 och 7 i denna förordning, är tillämpliga vid fastställandet av huruvida en vara för vilken exportbidrag begärts är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”.

(se punkt 39, och punkt 1 i domslutet)

2.     Artikel 70 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 82/97, rörande den partiella undersökningen av varor som omfattas av en deklaration, skall tillämpas vid fastställandet av huruvida en vara för vilken exportbidrag begärts är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”, under förutsättning att den undersökning som föreskrivs i denna artikel har skett i vederbörlig ordning.

Nämnda artikel är nämligen en av de allmänna tullbestämmelser som är tillämpliga på alla exportdeklarationer avseende varor för vilka bidrag utgår, utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser. I den särskilda lagstiftning som är tillämplig vad beträffar kontrollen i samband med export av jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag finns det inte någon särskild bestämmelse som föreskriver att artikel 70 i tullkodexen inte skall tillämpas.

(se punkterna 47–53, och punkt 2 a i domslutet)

3.     Den presumtion om enhetlig kvalitet som föreskrivs i artikel 70.1 första stycket i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 82/97, skall inte tillämpas när det prov som tagits inte är tillräckligt omfattande enligt artikel 7 i förordning nr 1538/91 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1906/90 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött.

Artikel 70.1 första stycket i tullkodexen är nämligen en allmän bestämmelse i vilken det föreskrivs att om endast en del av de varor som omfattas av en deklaration undersöks, skall resultatet av denna partiella undersökning gälla alla de varor som omfattas av deklarationen. Denna presumtion om enhetlig kvalitet är dock inte endast tillämplig på undersökningar som görs med stöd av tullbestämmelserna, utan är även relevant avseende kontroller som görs i enlighet med bestämmelserna om systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter och bestämmelserna om handelsnormer för fjäderfäkött. I artikel 7.3–7.5 i förordning nr 1538/91 anges det tillåtna antalet defekta enheter i förhållande till partiets och provets storlek. Om det minsta antalet prover inte har tagits är det inte möjligt att kontrollera huruvida dessa toleransmarginaler har iakttagits.

(se punkterna 55–57 och 59, samt punkt 2 b i domslutet)

4.     När flera prover har tagits på den export som omfattas av en enda deklaration och undersökningen av en del av proverna visar på en sund, god och marknadsmässig kvalitet, medan undersökningen av en annan del av proverna visar att sådan kvalitet inte föreligger, ankommer det på de nationella myndigheterna och domstolarna att fastställa de faktiska omständigheterna med beaktande av all bevisning. Denna bevisning kan innefatta tillgängliga prover, men även andra uppgifter, i synnerhet redogörelser som upprättats i enlighet med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna av den behöriga tjänsteman som utfört den fysiska kontrollen. För det fall de faktiska omständigheterna inte kan fastställas för att det skall kunna avgöras huruvida rätt till bidrag föreligger, ankommer det på den nationella domstolen att bedöma exportörens och tullmyndighetens agerande och fastställa i vilken mån var och en av dem har utövat sina rättigheter och fullgjort sina skyldigheter samt att dra lämpliga slutsatser vad beträffar rätten till exportbidrag.

(se punkterna 24 och 68, samt punkt 3 i domslutet)

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 7 september 2006 (*)

”Förordningarna (EEG) nr 1538/91 och nr 3665/87 – Gemenskapens tullkodex – Exportbidrag – Villkor för beviljande – Sund, god och marknadsmässig kvalitet – Tullförfarande – Exportdeklaration – Fysisk kontroll – Prov – Tillåtet antal defekta enheter – Enhetlig kvalitet – Exportörens och tullmyndighetens rättigheter och skyldigheter – Fjäderfäkött”

I mål C-353/04,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Bundesfinanzhof (Tyskland), genom beslut av den 22 juli 2004 som inkom till domstolen den 16 augusti 2004, i målet

Nowaco Germany GmbH

mot

Hauptzollamt Hamburg-Jonas,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna J.N. Cunha Rodrigues, E. Juhász (referent), M. Ilešič och E. Levits,

generaladvokat: P. Léger,

justitiesekreterare: handläggaren B. Fülöp,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 20 oktober 2005,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–       Nowaco Germany GmbH, genom C. Bittner och U. Schrömbges, Rechtsanwälte,

–       Hauptzollamt Hamburg-Jonas, genom S. Plenter, i egenskap av ombud,

–       Europeiska gemenskapernas kommission, genom J. Schieferer och F. Erlbacher, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 23 februari 2006 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1       Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97 av den 19 december 1996 (EGT L 17, 1997, s. 1) (nedan kallad tullkodexen), och i kommissionens förordning (EEG) nr 1538/91 av den 5 juni 1991 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1906/90 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött (EGT L 143, s. 11; svensk specialutgåva, område 3, volym 37, s. 214), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1000/96 av den 4 juni 1996 (EGT L 134, s. 9) (nedan kallad förordning nr 1538/91).

2       Begäran har framställts i ett mål mellan Nowaco Germany GmbH (nedan kallat Nowaco) och Hauptzollamt Hamburg-Jonas (tullhuvudkontoret i Hamburg-Jonas, nedan kallat Hauptzollamt) angående rätten till exportbidrag och storleken på dessa bidrag.

 Tillämpliga gemenskapsrättsliga bestämmelser

3       I nionde skälet i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216), anges följande:

”Produkter bör vara av en sådan kvalitet att de kan saluföras enligt normala villkor[*].” [* I överensstämmelse med terminologin i artikel 21.1 i förordning nr 800/1999 används nedan genomgående begreppet under normala omständigheter. Övers. anm.]

4       I artikel 3.4–3.6 i samma förordning föreskrivs följande:

”4.      Exportdagen skall vara avgörande när den exporterade produktens kvantitet, slag och egenskaper fastställs.

5.      De dokument som används vid exporten för att styrka att produkterna berättigar till bidrag måste innehålla all information som är nödvändig för att beräkna bidragsbeloppet, särskilt 

a)      en beskrivning av produkterna enligt bidragsnomenklaturen,

b)      uppgifter om produkternas nettovikt, eller motsvarande uttryckt i den måttenhet som skall användas vid beräkningen av bidraget, samt 

c)      uppgifter om produkternas sammansättning eller en hänvisning till en sådan, i den utsträckning som behövs för att beräkna bidragets storlek.

Om det dokument som avses i denna punkt är en exportdeklaration måste denna också innehålla dessa uppgifter samt uppgiften ’bidragskod’.

6.      När detta mottagande eller likvärdig handling skett skall produkterna ställas under tullkontroll till dess att de lämnar gemenskapens tullområde.”

5       I artikel 13 i nämnda förordning föreskrivs att ”[b]idrag … inte [skall] beviljas för produkter som inte är av sund och god marknadsmässig kvalitet[*] och inte heller för produkter som är avsedda som människoföda och vars egenskaper eller skick utesluter eller i betydande grad försämrar en sådan användning”. [* I överensstämmelse med terminologin i artikel 21.1 i förordning nr 800/1999 används nedan genomgående begreppet sund, god och marknadsmässig kvalitet. Övers. anm.]

6       Artikel 1 i tullkodexen har följande lydelse:

”Tullagstiftningen skall bestå av denna kodex och de bestämmelser på gemenskapsnivå eller nationell nivå som antas för att genomföra den. Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser som fastställs på andra områden gäller kodexen för

–       handeln mellan gemenskapen och tredje land, 

…”

7       Enligt artikel 4.16 h i tullkodexen är export ett tullförfarande.

8       I artikel 69 i denna kodex föreskrivs följande:

”1.      Transport av varor till de platser där de skall undersökas och där prover skall tas samt all hantering som är nödvändig för denna undersökning eller provtagning skall utföras av deklaranten eller på hans ansvar. De kostnader som uppstår skall bäras av deklaranten. 

2.      Deklaranten skall vara berättigad att vara närvarande när varorna undersöks och när prover tas. Om tullmyndigheterna anser det lämpligt, skall de kräva att deklaranten är närvarande eller är representerad när varorna undersöks eller prover tas för att ge tullmyndigheterna den hjälp som behövs för att underlätta undersökningen eller provtagningen.

3.      Under förutsättning att prover tas i enlighet med gällande bestämmelser skall tullmyndigheterna inte vara skyldiga att betala ersättning som en följd av provtagningen, men de skall bära kostnaderna för analys eller undersökning.” 

9       I artikel 70 i tullkodexen föreskrivs följande:

”1.      Om endast en del av de varor som omfattas av en deklaration undersöks, skall resultatet av denna partiella undersökning gälla alla de varor som omfattas av deklarationen.

Deklaranten får dock begära en ytterligare undersökning av varorna om han anser att resultatet av den partiella undersökningen inte är representativt för resten av de deklarerade varorna.

2.      Om ett deklarationsformulär omfattar två eller flera varuposter skall uppgifterna för var och en av varuposterna vid tillämpningen av punkt 1 anses utgöra en särskild deklaration.”

10     Artikel 71 i tullkodexen har följande lydelse:

”1.      De resultat som erhållits vid kontrollen av deklarationen skall användas för tillämpningen av de bestämmelser som gäller det tullförfarande till vilket varorna hänförs.

2.      Om deklarationen inte har kontrollerats, skall de bestämmelser som avses i punkt 1 tillämpas på grundval av de uppgifter som lämnats i deklarationen.”

11     I artikel 247 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 (EGT L 253 s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1) (nedan kallad förordningen om tillämpningsföreskrifter för tullkodexen) föreskrivs följande:

”1.      Om tullmyndigheterna kontrollerar deklarationerna och de bifogade dokumenten eller undersöker varorna skall de åtminstone på den kopia av deklarationen som behålls av dessa myndigheter eller i ett dokument som är bifogat denna ange föremålen för och resultaten av dessa kontroller eller undersökningar. Om endast en del av varorna undersöks skall även uppgifter om den sändning som undersökts lämnas.

Om så är tillämpligt skall tullmyndigheterna även ange i deklarationen att deklaranten eller dennes representant var frånvarande.

2.      Om resultatet av kontrollen av deklarationen och de medföljande dokumenten eller undersökningen av varorna inte överensstämmer med uppgifterna i deklarationen skall tullmyndigheterna åtminstone [på] den kopia av deklarationen som behålls av dessa myndigheter eller i ett dokument som är bifogat denna närmare ange de uppgifter som skall beaktas vid tillämpningen av avgifter för varorna i fråga och om så är tillämpligt vid beräkningen av eventuella exportbidrag eller andra belopp som skall betalas vid export, och vid tillämpningen av andra bestämmelser för det tullförfarande som varorna överförs till.

3.      Tullmyndigheterna skall i sina resultat i förekommande fall uppge på vilket sätt identifiering har skett.

Resultaten skall dateras och innehålla de uppgifter som behövs för att det skall gå att identifiera den tjänsteman som antecknat dem.

4.      Om tullmyndigheterna varken kontrollerar deklarationen eller undersöker varorna, behöver de inte attestera deklarationen eller det bifogade dokument som avses i punkt 1.”

12     Enligt artiklarna 2 och 3 i rådets förordning (EEG) nr 386/90 av den 12 februari 1990 om kontroll i samband med export av jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag eller andra belopp (EGT L 42, s. 6; svensk specialutgåva, område 3, volym 32, s. 36), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 163/94 av den 24 januari 1994 (EGT L 24, s. 2; svensk specialutgåva, område 3, volym 55, s. 378) (nedan kallad förordning nr 386/90), skall medlemsstaterna genomföra fysiska kontroller av varor samtidigt med tullformaliteterna vid export och före det att det ges exporttillstånd för de aktuella varorna, på grundval av de handlingar som har lämnats in som stöd för exportdeklarationen, samt en granskning av handlingarna i betalningsansökan. Enligt samma förordning skall, utan att det påverkar sådana särbestämmelser som kräver en mer utförlig kontroll, de fysiska kontrollerna göras i form av täta och oanmälda stickprovskontroller. De skall under alla omständigheter omfatta ett representativt urval på minst 5 procent av de exportdeklarationer för vilka det har lämnats in en ansökan om exportbidrag. I särskilda bestämmelser anges närmare hur procentsatsen på 5 procent skall uppnås.

13     I åttonde skälet i kommissionens förordning (EG) nr 2221/95 av den 20 september 1995 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 386/90 (EGT L 224, s. 13) föreskrivs följande:

”… [T]ullkodex[en] … tillämpas bland annat på export av alla industri- och jordbruksprodukter. Vad gäller jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag kan det visa sig nödvändigt att vidta särskilda åtgärder.”

14     I artikel 5 i denna förordning föreskrivs följande:

”1.      Med fysisk kontroll enligt artikel 2 a i förordning (EEG) nr 386/90 avses kontroll av överrensstämmelsen mellan exportdeklarationen – däri inbegripet de dokument som lämnats som underlag till denna – och varan vad beträffar varans kvantitet, slag och egenskaper.

…

Exporttullkontoret skall övervaka att artikel 13 i förordning (EEG) nr 3665/87 efterföljs.

…

4.      Om exportbidragets storlek beror på varans innehåll av ett ämne skall exporttullkontoret inom ramen för den fysiska kontrollen ta representativa prover för en analys av ingredienserna i fråga av ett behörigt laboratorium.”

15     I artikel 7.1 och 7.2 i samma förordning föreskrivs följande:

”1.      Varje exporttullkontor skall vidta åtgärder för att alltid kunna kontrollera att kontrollnivån på 5 % har uppnåtts.

Dessa åtgärder skall för varje produktområde visa

–       antalet exportdeklarationer som har räknats in för fysisk kontroll, och

–       antalet utförda fysiska kontroller.

2.      För varje fysisk kontroll skall en detaljerad redogörelse upprättas av den behöriga tjänsteman som utfört kontrollen.

Denna redogörelse skall vara daterad och den behöriga tjänstemannens namn skall anges. Redogörelsen skall finnas arkiverad på exporttullkontoret eller ett annat kontor under tre år efter exportåret, på ett sådant sätt att den är lätt åtkomlig.”

16     I artikel 1.3 första strecksatsen i rådets förordning (EEG) nr 1906/90 av den 26 juni 1990 om vissa handelsnormer för fjäderfä (EGT L 173, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 33, s. 38), föreskrivs följande:

”Denna förordning skall inte gälla

–       fjäderfäkött som skall exporteras från gemenskapen …”

17     I artikel 6 i förordning nr 1538/91 föreskrivs följande:

”1.      Fjäderfäslaktkroppar och styckningsdelar av fjäderfä som omfattas av denna förordning skall uppfylla följande minimikrav för att klassificeras i klass A och B: 

…

–                Fria från utskjutande brutna ben.

…”

18     I artikel 7.1 i denna förordning föreskrivs att beslut till följd av underlåtenhet att följa artikel 6 endast får fattas med avseende på hela det parti som har kontrollerats i enlighet med bestämmelserna i nämnda artikel 7. Enligt artikel 7.3 i samma förordning skall ett prov väljas ut slumpmässigt från varje parti. Enligt tabellen i denna punkt skall antalet prover vara 50 för ett parti om 501–3 200 enheter, medan antalet prover skall vara 80 när partiet omfattar mer än 3 200 enheter. Enligt artikel 7.4 är vid kontroll av fjäderfäkött av klass A det tillåtna antalet defekta enheter 7 respektive 10 för nämnda partier. Om orsaken till den konstaterade defekten är en av dem som anges i artikel 6.1, såsom ”utskjutande brutna ben”, minskar det tillåtna antalet defekta enheter till 3 respektive 4. Vad beträffar fjäderfäkött av klass B skall det tillåtna antalet defekta enheter fördubblas i enlighet med artikel 7.5.

 Bakgrund till målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

19     Nowaco deklarerade i december 1997 och i februari 1998 två sändningar fryst kyckling, bestående av 2 647 och 2 750 kartonger (totalt 43 996 kilogram), för export. Vid undersökningen av varorna tog Zollamt (det tyska tullkontoret) ett prov och ett reservprov.

20     Det konstaterades att vissa kycklingar i de två prover som togs år 1997 hade utskjutande brutna lårben. Vad beträffar sändningen som deklarerades i februari 1998 var det endast det första provet som visade utskjutande brott på den vänstra vingspetsen. Reservprovet var felfritt.

21     Hauptzollamt fastställde således exportbidraget för de två sändningarna till 0 DEM. Finanzgericht fastställde, efter det att Nowaco överklagat detta beslut, att Hauptzollamt skulle bevilja klaganden hälften av exportbidraget för sändningen i februari 1998. Finanzgericht ogillade överklagandet i övrigt, eftersom den ansåg att varorna inte var av sund, god och marknadsmässig kvalitet då de inte uppfyllde handelsnormerna enligt förordning nr 1538/91. Enligt dessa normer skall fjäderfäslaktkroppar och styckningsdelar av fjäderfä åtminstone vara fria från utskjutande brutna ben för att kunna klassificeras i klass A och B.

22     Enligt Finanzgericht borde Hauptzollamt inte ha avslagit ansökan om exportbidrag avseende hela den sändning som deklarerades i februari 1998. Presumtionen i artikel 70.1 i tullkodexen skall nämligen ändras på så sätt att denna sändning till 50 procent skall anses ha innehållit produkter av sund, god och marknadsmässig kvalitet, vilka deklarerats av klaganden.

23     De två parterna vid den nationella domstolen överklagade Finanzgerichts dom till Bundesfinanzhof. Nowaco har gjort gällande att bolaget har rätt till fullt exportbidrag för såväl sändningen i december 1997 som för sändningen i februari 1998. Hauptzollamt har gjort gällande att Finanzgericht borde ha fastställt den bidragsberättigande kvantiteten avseende sistnämnda sändning till 48,1 procent, enligt viktförhållandet mellan det första provet och reservprovet.

24     Under dessa omständigheter beslutade Bundesfinanzhof att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1.      Kan kommissionens förordning (EEG) nr 1538/91 av den 5 juni 1991 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1906/90 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött tillämpas vid fastställandet av huruvida en vara för vilken exportbidrag begärs är av [sund], god och marknadsmässig kvalitet?

2.      För det fall fråga 1 besvaras jakande:

a)      Skall artikel 70 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen tillämpas vid fastställandet av huruvida en vara för vilken exportbidrag begärs är av [sund], god och marknadsmässig kvalitet?

b)      Skall presumtionen om enhetlig kvalitet i artikel 70.1 första stycket i förordning (EEG) nr 2913/92 även tillämpas när endast ett prov av varan har undersökts, när enligt de tillämpliga gemenskapsrättsliga bestämmelserna defekter i varan i viss mån likväl tillåts, och när det enligt dessa bestämmelser följaktligen krävs, och även uttryckligen föreskrivs, att ett visst minsta antal prover skall undersökas fysiskt för att fastställa om dessa toleransmarginaler har iakttagits?

3.      För det fall [fråga 2 a och 2 b] besvaras jakande:

Vilken verkan har ovannämnda presumtion om enhetlig kvalitet när flera prover har tagits på den export som omfattas av en enda deklaration och undersökningen av en del av proverna visar på en [sund], god och marknadsmässig kvalitet, medan undersökningen av en annan del av proverna visar att sådan kvalitet inte föreligger?”

 Tolkningsfrågorna

 Fråga 1

25     Bundesfinanzhof vill enligt beslutet om hänskjutande få klarhet i huruvida förordning nr 1538/91 är tillämplig vid fastställandet av huruvida en sådan vara som den som är i fråga i tvisten vid den nationella domstolen är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” med hänsyn till bestämmelsen om vad som inte skall omfattas av förordningen i artikel 1.3 i förordning nr 1906/90. Under alla omständigheter anser Bundesfinanzhof att inte endast artikel 6 i förordning nr 1538/91 utan även artikel 7 i denna förordning, i vilken det tillåtna antalet defekta enheter anges, skall beaktas vid tillämpningen av förordning nr 1538/91. Vidare undrar den hänskjutande domstolen huruvida det enligt denna förordning, för det fall den är tillämplig, är tillåtet med avvikelser enligt toleransmarginaler i fråga om andra varor än konsumentförpackade varor.

26     Vad beträffar tillämpligheten av förordning nr 1538/91 skall det erinras om att den har till syfte att fastställa tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1906/90. I artikel 1.3 första strecksatsen i sistnämnda förordning föreskrivs uttryckligen att den inte skall gälla fjäderfäkött som skall exporteras från gemenskapen. Nowaco har av detta dragit slutsatsen att det enligt handelsnormerna i förordning nr 1538/91 jämfört med dem i förordning nr 1906/90 inte uppställs något villkor för förekomsten av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”.

27     Domstolen har redan, beträffande kommissionens förordning nr 1041/67/EEG av den 21 december 1967 om tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag för produkter som omfattas av ett enhetligt prissystem (EGT 314, s. 9), slagit fast att kravet på en ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” är ett generellt och objektivt villkor för att bidrag skall beviljas och att en produkt som inte kan saluföras inom gemenskapen ”under normala omständigheter” inte uppfyller dessa kvalitetskrav (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 oktober 1973 i mål 12/73, Muras, REG 1973, s. 963, punkt 12, av den 26 maj 2005 i mål C‑409/03, SEPA, REG 2005, s. I‑4321, punkt 22, och av den 1 december 2005 i mål C-309/04, Fleisch-Winter, REG 2005, s. I-10349, punkt 20).

28     Domstolen har även slagit fast att det förhållandet att kravet på att produkten skall kunna saluföras ”under normala omständigheter” ingår i begreppet ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” klart framgår av bestämmelserna om exportbidrag för jordbruksprodukter. I samtliga relevanta förordningar alltsedan förordning nr 1041/67 föreskrivs nämligen att en produkt för att berättiga till exportbidrag skall uppfylla både kravet på ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” och kriteriet att produkten skall kunna saluföras ”under normala omständigheter”. I förordning nr 3665/87 anges sistnämnda krav i nionde skälet (domarna i de ovannämnda målen SEPA, punkterna 23 och 26, och Fleisch-Winter, punkt 21).

29     Förordning nr 3665/87 har från och med den 1 juli 1999 ersatts av kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 102, s. 11). I artikel 21.1 första och andra styckena i denna förordning föreskrivs att bidrag inte skall beviljas för produkter som inte är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” dagen för mottagandet av exportdeklarationen och att produkter motsvarar dessa krav ”när de kan saluföras på gemenskapens territorium under normala omständigheter”. Domstolen har slagit fast att denna bestämmelse har bekräftat det rådande rättsläget (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet SEPA, punkt 27).

30     Såsom generaladvokaten har betonat i punkterna 32 och 33 i sitt förslag till avgörande följer härav att artikel 13 i förordning nr 3665/87 skall tolkas så, att en produkt som exporteras från gemenskapen till ett tredjeland, för att anses vara av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” och därmed berättiga till exportbidrag, skall kunna saluföras på gemenskapens territorium ”under normala omständigheter” och att produkten således måste uppfylla de kvalitetsnormer som uppställs som villkor för att den skall kunna saluföras som livsmedel inom gemenskapen.

31     Enligt artikel 6 i förordning nr 1538/91 skall fjäderfäslaktkroppar och styckningsdelar av fjäderfä, för att klassificeras i kategorierna A eller B och följaktligen saluföras som livsmedel inom gemenskapen, uppfylla flera kvalitetskrav, och bland annat vara fria från utskjutande brutna ben. Enligt artikel 7 i samma förordning är förekomsten av sådana brutna ben dock tillåten om antalet defekta produkter inte överstiger en högsta gräns, vilken fastställts på grundval av partiets storlek. I det fallet kan ett parti fjäderfäkött som innehåller produkter med utskjutande brutna ben och vars antal inte överstiger den föreskrivna toleransmarginalen saluföras utan restriktioner inom gemenskapen.

32     Det råder inte något tvivel om att det i nämnda bestämmelser, i vilka det uppställs minimivillkor för att fjäderfäköttet skall anses kunna saluföras inom gemenskapen ”under normala omständigheter”, utgör kvalitetsnormer som detta kött måste uppfylla för att anses vara av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” i den mening som avses i artikel 13 i förordning nr 3665/87.

33     Huruvida fjäderfäkött som exporteras är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” skall således bedömas på grundval av de krav som uppställs i de gemenskapsrättsliga bestämmelserna, däribland artiklarna 6 och 7 i förordning nr 1538/91. Nowaco har dessutom, i andra hand, kommit till samma slutsats, genom att göra gällande att det fjäderfäkött för vilket exportbidrag skall utgå är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” i den mening som avses i artikel 13 i förordning nr 3665/87, i den mån de handelsnormer som uppställs för kategori B är uppfyllda.

34     Det skall betonas att artikel 7 i förordning nr 1538/91 kompletterar artikel 6 i samma förordning och att det är på grundval av bestämmelserna i dessa två artiklar som det kan bedömas huruvida ett parti fjäderfäkött, såsom de partier som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, med beaktande av eventuella utskjutna brutna ben på slaktkropparna som upptäckts i nämnda partier, kan saluföras inom gemenskapen ”under normala omständigheter”.

35     Artikel 1.3 första strecksatsen i förordning nr 1906/90, i vilken det föreskrivs att denna förordning inte skall gälla fjäderfäkött som skall exporteras från gemenskapen, utgör inte något hinder för slutsatsen i första meningen i punkt 33 i förevarande dom. Denna bestämmelse skall tolkas mot bakgrund av syftet med förordningen, som är att upprätta handelsnormer inom gemenskapen. Varken i nämnda förordning eller i förordningen om tillämpningsföreskrifter för densamma fastställs således kriterierna för export som sådana. Även om en produkt inte uppfyller de kvalitetsnormer som uppställs i artiklarna 6 och 7 i förordning nr 1538/91 som kriterier för saluföring i gemenskapen under normala omständigheter, kan den i princip exporteras.

36     Normerna i artiklarna 6 och 7 i förordning nr 1538/91 är inte tillämpliga på export i egentlig mening, det vill säga på transaktioner vid vilka de ekonomiska aktörerna i gemenskapen har förbindelser med ekonomiska aktörer i tredjeland. De syftar enbart till att uppställa en rätt till ett ekonomiskt stöd från gemenskapen. Det är i detta avseende fråga om en intern transaktion inom gemenskapen, eftersom den äger rum mellan den ekonomiska aktören inom gemenskapen och de nationella myndigheterna i en medlemsstat och inte omfattar fysiska eller juridiska personer i tredjeland.

37     En tolkning enligt vilken det är möjligt att ge stöd för export av produkter som inte uppfyller saluföringsvillkoren inom gemenskapen skulle innebära en inkonsekvens i gemenskapssystemet för exportbidrag, såsom domstolen redan har konstaterat i punkt 31 i domen i det ovannämnda målet SEPA.

38     Såsom Europeiska gemenskapernas kommission har preciserat i punkt 23 i sitt skriftliga yttrande, utgör de minimivillkor som anges i artikel 6.1 i förordning nr 1538/91 (såsom exempelvis att produkterna skall vara fria från främmande föroreningar eller lukter och från synliga blodfläckar) krav som direkt rör produkternas kvalitet, medan andra bestämmelser i samma förordning som inte avser denna kvalitet (exempelvis de som rör benämning och märkning av produkter), och som har till syfte att upplysa konsumenten och de ekonomiska aktörerna, inte kan åberopas vid tillämpningen av artikel 13 i förordning nr 3665/87.

39     Fråga 1 skall således besvaras så, att bestämmelserna i förordning nr 1538/91 vilka fastställer minimikvalitetsnormer och toleransmarginaler, särskilt artiklarna 6 och 7 i denna förordning, är tillämpliga vid fastställandet av huruvida en vara för vilken exportbidrag begärts är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”.

40     Det skall tilläggas att svaret i punkt 39 i förevarande dom inte påverkas av hur Bundesfinanzhofs andra fråga besvaras, nämligen huruvida det enligt förordningen är tillåtet med avvikelser enligt toleransmarginaler i fråga om andra varor än konsumentförpackade varor.

41     Det skall inledningsvis påpekas att denna osäkerhet huvudsakligen uppkommit till följd av skillnader mellan de olika språkversionerna av artikel 7 i förordning nr 1538/91. Den tyska versionen av denna bestämmelse, som innehåller ordet ”Fertigpackung” (”konsumentförpackning”), överensstämmer nämligen inte med de övriga språkversionerna av bestämmelsen, bland annat den spanska (”unidad”), den danska (”emne”), den grekiska (”μονάδa”), den engelska (”unit”), den franska (”unité)”, den italienska (”unità”), den nederländska (”produkt”), den portugisiska (”unidade”), den finska (”yksiköt”) och den svenska (”enhet”). I ett sådant fall medför enligt fast rättspraxis nödvändigheten av en enhetlig tolkning av gemenskapens rättsakter att det är uteslutet att en bestämmelse betraktas för sig, och att det tvärtom krävs att den skall tolkas och tillämpas mot bakgrund av de övriga officiella språkversionerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 1979 i mål 9/79, Koschniske, REG 1979, s. 2717, punkt 6, av den 2 april 1998 i mål C-296/95, EMU Tabac m.fl., REG 1998, s. I-1605, punkt 36, och av den 9 mars 2006 i mål C-174/05, Zuid‑Hollandse Milieufederatie och Natuur en Milieu (REG 2006, s. I-0000, punkt 20).

42     Förutom jämförelsen av lydelsen av de olika språkversionerna av förordning nr 1538/91, visar även analysen av denna förordnings struktur och historik att det är ordet ”enhet” som skall väljas i tabellen i artikel 7.3 i denna förordning. Det skall erinras om att det är artikel 8 i förordning nr 1538/91 som avser konsumentförpackningar och att den tyska versionen av artikel 7 i samma förordning inte innehöll någonting om konsumentförpackningar innan den ändrades genom artikel 1.4 i kommissionens förordning (EEG) nr 2891/93 av den 21 oktober 1993 (EGT L 263, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 53, s. 73). Det står klart att denna ändring endast avsåg toleransbestämmelserna och inte de berörda produkterna.

43     Även om det antas att ordet ”konsumentförpackning” skall läsas in i artikel 7 i förordning nr 1538/91 i stället för ordet ”enhet”, det vill säga att en lydelse skall väljas enligt vilken de angivna toleransmarginalerna avser konsumentförpackningar, skall den analys väljas som den hänskjutande domstolen gjort och som generaladvokaten redogjort för i punkterna 45 och 46 i sitt förslag till avgörande. Enligt denna skall dessa toleransmarginaler även tillämpas analogt på icke konsumentförpackade produkter. Om sådana toleransmarginaler skall gälla när fjäderfäköttet är avsett för konsumenter, det vill säga de köpare som är mest skyddsvärda, är det logiskt att dessa gränser även skall anses gälla när samma kött skall säljas till mellanhänder.

 Fråga 2

 Fråga 2 a

44     Domstolen erinrar inledningsvis om att enligt artikel 1 första strecksatsen i tullkodexen gäller denna kodex för handeln mellan gemenskapen och tredjeland, utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser som fastställts på andra områden. Bestämmelserna i denna kodex utgör tillsammans med bestämmelserna i tillämpningsförordningen till tullkodexen allmänna bestämmelser för många områden och verksamheter som omfattas av handeln mellan gemenskapen och tredjeland.

45     I enlighet med den definition som ges i artikel 4.16 i samma kodex, avses vidare med ”tullförfarande” övergång till fri omsättning, transitering, lagring i tullager, aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll, temporär import, passiv förädling och export. Export utgör således ett tullförfarande eller, såsom kommissionen har gjort gällande, en tullprocedur.

46     Vad slutligen beträffar tullkodexens struktur, skall det betonas att artikel 70 ingår i avsnitt 1 (Hänförande av varor till ett tullförfarande) i kapitel 2 (Tullförfaranden) i avdelning IV (Godkänd tullbehandling), medan bestämmelserna avseende vart och ett av tullförfarandena återfinns i andra avsnitt i samma kapitel.

47     Härav följer att artikel 70 är en av de allmänna tullbestämmelser som är tillämpliga på alla exportdeklarationer avseende varor för vilka bidrag utgår, utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser.

48     Det skall således kontrolleras huruvida den specifika lagstiftning som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen innehåller sådana bestämmelser.

49     För det första följer det inte av bestämmelserna i förordning nr 3665/87 att artikel 70 i tullkodexen inte skall tillämpas inom ramen för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter. Det följer tvärtom av artikel 3.6 i nämnda förordning att bestämmelserna i tullkodexen är tillämpliga. Enligt denna artikel skall produkterna, när mottagande av exportdeklarationen eller av handlingar som har samma rättsverkan skett, ställas under tullkontroll till dess att de lämnar gemenskapens tullområde.

50     Vad beträffar kontrollen i samband med export av jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag, innebär för det andra förordning nr 386/90 endast att de allmänna tullbestämmelserna kompletteras, eftersom det i artiklarna 2 och 3 i förordningen bland annat föreskrivs att det skall göras fysiska kontroller av varor samtidigt med tullformaliteterna vid export och före det att det ges exporttillstånd för de aktuella varorna, och att de fysiska kontrollerna skall göras i form av täta och oanmälda stickprovskontroller.

51     Det framgår inte heller av förordning nr 2221/95 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 386/90 att artikel 70 i tullkodexen inte skall tillämpas. I åttonde skälet i förordning nr 2221/95 föreskrivs visserligen att det kan visa sig nödvändigt att vidta särskilda åtgärder vad gäller jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag. Men inte någon av bestämmelserna i denna förordning, även om de kan anses utgöra särskilda bestämmelser, innebär att tullkodexen inte skall tillämpas.

52     Såsom har fastställts i punkt 39 i förevarande dom, är för det tredje även vissa bestämmelser i förordning nr 1538/91 tillämpliga vid fastställandet av huruvida en produkt för vilken bidrag begärts är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”. Dessa regler utgör även särskilda bestämmelser i den mening som avses i artikel 1 i tullkodexen. De innebär inte heller att artikel 70 i tullkodexen inte skall tillämpas, utan utgör tillämpningsföreskrifter till densamma.

53     Mot bakgrund av dessa bedömningar skall fråga 2 a besvaras på så sätt att artikel 70 i tullkodexen skall tillämpas under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen vid fastställandet av huruvida en vara för vilken exportbidrag begärts är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”, under förutsättning att den undersökning som föreskrivs i denna artikel har skett i vederbörlig ordning.

 Fråga 2 b

54     Den hänskjutande domstolen har ställt denna fråga för att få klarhet i huruvida den presumtion om enhetlig kvalitet som föreskrivs i artikel 70.1 första stycket i tullkodexen skall tillämpas även när det prov som tagits inte är tillräckligt omfattande enligt artikel 7 i förordning nr 1538/91 och det således inte är möjligt att fastställa huruvida de toleransmarginaler som uppställs i denna artikel har överskridits.

55     Artikel 70.1 första stycket i tullkodexen är en allmän bestämmelse i vilken det föreskrivs att om endast en del av de varor som omfattas av en deklaration undersöks, skall resultatet av denna partiella undersökning gälla alla de varor som omfattas av deklarationen.

56     Denna presumtion om enhetlig kvalitet är inte endast tillämplig på undersökningar som görs med stöd av tullbestämmelserna, utan är även relevant – vilket även följer av svaret på tolkningsfråga 2 a – avseende kontroller som görs i enlighet med bestämmelserna om systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter och bestämmelserna om handelsnormer för fjäderfäkött. Vid tillämpningen av denna presumtion om enhetlig kvalitet är det nödvändigt att villkoren och undersökningen uppfyller de kriterier som anges i nämnda bestämmelser.

57     I artikel 7.3–7.5 i förordning nr 1538/91 anges det tillåtna antalet defekta enheter i förhållande till partiets och provets storlek. Om det minsta antalet prover inte har tagits är det inte möjligt att kontrollera huruvida dessa toleransmarginaler har iakttagits.

58     Härav följer att då det inte är möjligt att kontrollera huruvida dessa toleransmarginaler har iakttagits på grund av att det prov som tagits inte är tillräckligt omfattande, kan resultatet av undersökningen av detta prov inte överföras till att gälla hela partiet och kan således inte anses representativt för hela detta parti.

59     Under dessa omständigheter skall fråga 2 b besvaras så, att den presumtion om enhetlig kvalitet som föreskrivs i artikel 70.1 första stycket i tullkodexen inte skall tillämpas när det prov som tagits inte är tillräckligt omfattande enligt artikel 7 i förordning nr 1538/91.

60     Mot bakgrund av domstolens svar på tolkningsfråga 2 b saknas anledning att besvara fråga 3.

61     Det skall emellertid erinras om att domstolen skall ge den nationella domstolen alla upplysningar om hur gemenskapsrätten skall tolkas som kan vara användbara vid avgörandet av målet vid den nationella domstolen, även om den nationella domstolen inte hänvisar till dessa upplysningar i sina frågor (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 12 december 1990 i mål C-241/89, SARPP, REG 1990, s. I-4695, punkt 8, av den 2 februari 1994 i mål C-315/92, Verband Sozialer Wettbewerb, kallat Clinique, REG 1994, s. I-317, punkt 7, svensk specialutgåva, volym 15, s. I-13, av den 4 mars 1999 i mål C-87/97, Consorzio per la tutela del formaggio Gorgonzola, REG 1999, s. I-1301, punkt 16, och av den 7 september 2004 i mål C-456/02, Trojani, REG 2004, s. I-7573, punkt 38).

62     Inom ramen för förevarande mål skall det särskilt undersökas vilka rättigheter och skyldigheter samt vilket ansvar exportören och de nationella tullmyndigheterna har vad beträffar undersökningen av de produkter som exporterats med gemenskapsstöd.

63     I gemenskapslagstiftningen föreskrivs ett slags samarbete mellan exportören och den nationella tullmyndigheten för att en korrekt kontroll skall göras av den export för vilken bidrag skall utgå.

64     I artikel 69.2 i tullkodexen föreskrivs att deklaranten skall vara berättigad att vara närvarande när varorna undersöks och när prover tas. I artikel 70.1 andra stycket i samma kodex föreskrivs att deklaranten får begära en ytterligare undersökning av varorna om han anser att resultatet av den partiella undersökningen inte är representativt för resten av de deklarerade varorna.

65     Domstolen har i punkt 35 i domen i det ovannämnda målet Fleisch-Winter redan konstaterat att eftersom den exportör som lämnar in bidragsansökan genom ansökan uttryckligen eller underförstått har försäkrat att kvaliteten är sund, god och marknadsmässig, är det denne som, om exportdeklarationen ifrågasätts av de nationella myndigheterna, med tillämpning av bevisreglerna i den nationella rätten skall bevisa att villkoret är uppfyllt. Även om de prover som tagits inte var tillräckligt omfattande i målet vid den nationella domstolen, visar resultatet av tullkontrollen och Hauptzollamts beslut att de nationella tullmyndigheterna ifrågasatte exportörens deklaration.

66     De gemenskapsrättsliga bestämmelserna innehåller i gengäld även särskilda skyldigheter för nämnda myndigheter. I synnerhet föreskrivs i artikel 5.1 tredje stycket i förordning nr 2221/95 att exporttullkontoret skall övervaka att kravet på att den produkt för vilken exportbidrag utgår skall vara av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” iakttas. Det råder inte heller något tvivel om att de nationella tullmyndigheterna på eget initiativ skall tillämpa de relevanta gemenskapsrättsliga bestämmelserna, däribland reglerna för provtagning.

67     Varken enligt förordning nr 386/90 eller förordning nr 2221/95 krävs att det görs en fysisk kontroll av varje parti, men om det görs en fysisk kontroll av ett parti skall den ske i enlighet med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna, däribland reglerna för provtagning.

68     Under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen ankommer det således på de nationella myndigheterna och domstolarna att fastställa de faktiska omständigheterna med beaktande av all bevisning. Denna bevisning kan innefatta tillgängliga prover, men även andra uppgifter, i synnerhet redogörelser som upprättats i enlighet med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna av den behöriga tjänsteman som utfört den fysiska kontrollen. För det fall de faktiska omständigheterna inte kan fastställas för att det skall kunna avgöras huruvida rätt till bidrag föreligger, ankommer det på den nationella domstolen att bedöma exportörens och tullmyndighetens agerande och fastställa i vilken mån var och en av dem har utövat sina rättigheter och fullgjort sina skyldigheter samt att dra lämpliga slutsatser vad beträffar rätten till exportbidrag.

 Rättegångskostnader

69     Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

1)      Bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 1538/91 av den 5 juni 1991 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1906/90, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1000/96 av den 4 juni 1996, vilka fastställer minimikvalitetsnormer och toleransmarginaler, särskilt artiklarna 6 och 7 i denna förordning, är tillämpliga vid fastställandet av huruvida en vara för vilken exportbidrag begärts är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”.

2)      a)     Artikel 70 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97 av den 19 december 1996, skall tillämpas under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen vid fastställandet av huruvida en vara för vilken exportbidrag begärts är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”, under förutsättning att den undersökning som föreskrivs i denna artikel har skett i vederbörlig ordning.

         b)     Den presumtion om enhetlig kvalitet som föreskrivs i artikel 70.1 första stycket i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 82/97, skall inte tillämpas när det prov som tagits inte är tillräckligt omfattande enligt artikel 7 i förordning nr 1538/91.

3)      Under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen ankommer det på de nationella myndigheterna och domstolarna att fastställa de faktiska omständigheterna med beaktande av all bevisning. Denna bevisning kan innefatta tillgängliga prover, men även andra uppgifter, i synnerhet redogörelser som upprättats i enlighet med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna av den behöriga tjänsteman som utfört den fysiska kontrollen. För det fall de faktiska omständigheterna inte kan fastställas för att det skall kunna avgöras huruvida rätt till bidrag föreligger, ankommer det på den nationella domstolen att bedöma exportörens och tullmyndighetens agerande och fastställa i vilken mån var och en av dem har utövat sina rättigheter och fullgjort sina skyldigheter samt att dra lämpliga slutsatser vad beträffar rätten till exportbidrag.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: tyska.