Mål T-101/03

Suproco NV

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Associeringssystemen för de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT) – Socker som inte kommer från ULT – Ansökan om undantag från ursprungsreglerna – Avslag på ansökan om undantag – Motiveringsskyldighet”

Förstainstansrättens dom (femte avdelningen) av den 22 september 2005 

Sammanfattning av domen

Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut 2001/822 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna – Beslut om att inte bevilja ett undantag från ovannämnda beslut avseende vilka ursprungsregler som skall tillämpas för socker från Nederländska Antillerna – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

(Artikel 253EG; rådets beslut 2001/822, bilaga III, artikel 37; kommissionens beslut 2003/34)

Den motivering som krävs enligt artikel 253 EG skall vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen skall klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Kravet på motivering skall bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälens karaktär och det intresse som de vilka rättsakten är riktad till eller andra personer som direkt och personligen berörs av den kan ha av att få förklaringar. Det krävs inte att samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG inte skall ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området.

Kommissionens beslut att inte bevilja ett undantag från beslut 2001/822 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna uppfyller inte kraven i artikel 253 EG. Kommissionen kan inte, avseende frågan vilka ursprungsregler som skall tillämpas på socker från Nederländska Antillerna, med tillfredsställande säkerhet avgöra att reglerna rörande ursprungskumulation möjliggör en lösning av problemet och att transaktionen med socker från Guyana inte skulle få producenten att upphöra med sin verksamhet. Kommissionen kan inte heller avgöra om artikel 37.3 b i bilaga III till ULT-beslutet om beviljande av undantag från ursprungsreglerna kan tillämpas eller inte, och kommissionen kan slutligen inte ange vilken beräkningsmetod den har använt avseende mervärdet för socker från Guyana, om nu artikel 37.7 i bilagan kan tillämpas.

(se punkterna 20, 42–43, 45 och 49)

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (femte avdelningen)

den 22 september 2005 (*)

”Associeringssystemen för de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT) – Socker som inte kommer från ULT – Ansökan om undantag från ursprungsreglerna – Avslag på ansökan om undantag – Motiveringsskyldighet”

I mål T-101/03,

Suproco NV, med säte i Curaçao (Nederländska Antillerna), företrätt av advokaterna M. Slotboom och N.J. Helder,

sökande,

med stöd av

Konungariket Nederländerna, företrätt av H. Sevenster, i egenskap av ombud,

intervenient,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av T. van Rijn och X. Lewis, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

med stöd av

Europeiska unionens råd, inledningsvis företrätt av G. Houttuin och M. Bishop, därefter av G. Houttuin och D. Canga Fano, samtliga i egenskap av ombud,

och av

Konungariket Spanien, företrätt av advokaten N. Díaz Abad, med delgivningsadress i Luxemburg,

intervenienter,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 10 januari 2003 om avslående av en ansökan om undantag från rådets beslut 2001/822/EG när det gäller ursprungsreglerna för socker från Nederländska Antillerna (EGT L 11, s. 50),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(femte avdelningen)

sammansatt av ordföranden M. Vilaras samt domarna F. Dehousse och D. Šváby,

justitiesekreterare: byrådirektören J. Plingers,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 november 2004,

följande

Dom

 Bakgrund till tvisten

1       Bolaget Suproco NV, med säte i Curaçao (Nederländska Antillerna), är ett företag som bearbetar obearbetat rörsocker till löst socker och till sockerbitar.

2       Suproco har sedan företaget grundades år 1995 bearbetat rörsocker som huvudsakligen kommer från Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS) och i andra hand från Europeiska gemenskapen. De färdiga produkterna, för vilka det tillämpas ett system betecknat ”ursprungskumulation”, anses ha sitt ursprung i de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT) och kan följaktligen exporteras till gemenskapen utan att det skall erläggas tull.

3       Mot bakgrund av svårigheter med leveranser av råmaterial och av gemenskapens vidtagande av skyddsåtgärder för i synnerhet socker med kumulerat ursprung i AVS och ULT, har Soproco börjat saluföra socker med stöd av ett system som betecknas ”30/70” och som inledningsvis föreskrevs i bilaga 2 till bilaga 2 till rådets beslut 91/482/EEG av den 25 juli 1991 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 263, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 18, s. 3). Systemet medgav ULT-ursprung för socker, under förutsättning att värdet av det använda sockret från sockerrör eller sockerbetor och kemiskt ren sackaros, oberoende av dess ursprung, inte översteg 30% av produktens pris fritt fabrik. Sökanden färgade och smaksatte med stöd av systemet socker från Colombia med användning av melass.

4       I artikel 5.1 g i bilaga III till rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (EGT L 314, s. 1, nedan kallat ULT-beslutet) preciseras emellertid att ”tillsats av färgämnen till socker eller formning av sockerbitar” är otillräckliga bearbetnings- eller behandlingsåtgärder för att ge en produkt ursprungsstatus.

5       Konungariket Nederländerna ansökte därför den 20 februari 2002 hos kommissionen om ett undantag med stöd av artikel 37 i bilaga III till ULT-beslutet. Konungariket Nederländerna ansökte närmare bestämt, för Suprocos räkning, om att beviljas ett undantag för en årlig volym om 3 000 ton av en årlig kvot om 28 000 ton socker som omfattas av sådan ursprungskumulation som föreskrivs i artikel 6.4 i bilaga III till ULT-beslutet.

6       Konungariket Nederländerna meddelade i skrivelse av den 13 maj 2002, efter det att kommissionen hade ställt frågor och efter de första diskussionerna i Tullkodexkommittén, att Konungariket Nederländerna drog tillbaka sin ansökan tills vidare, i avvaktan på resultatet av ytterligare undersökningar av möjligheterna att leverera socker från AVS till den berörde producenten.

7       Konungariket Nederländerna meddelade i skrivelse av den 4 oktober 2002 kommissionen, efter det att ytterligare undersökningar hade genomförts, att Konungariket Nederländerna, lämnade in en ny ansökan om undantag.

8       Kommissionen antog den 10 januari 2003 beslut 2003/34/EG om avslående av en ansökan om undantag från rådets beslut 2001/822/EG när det gäller ursprungsreglerna för socker från Nederländska Antillerna (EGT L 11, s. 50, nedan kallat det omtvistade beslutet).

 Förfarande och parternas yrkanden

9       Sökanden har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 mars 2003 väckt förevarande talan.

10     Genom beslut av ordföranden på förstainstansrättens tredje avdelning av den 18 september 2003 tilläts rådet och Konungariket Spanien att intervenera till stöd för svarandens yrkanden, och Konungariket Nederländerna tilläts att intervenera till stöd för sökandens yrkanden. Konungariket Nederländerna yrkade med stöd av artikel 116.2 i förstainstansrättens rättegångsregler att vissa konfidentiella uppgifter i repliken inte skulle tillställas intervenienterna. Konungariket Nederländerna tillhandahöll en icke-konfidentiell version av sin replik. De handlingar som tillställdes intervenienterna begränsades till denna icke-konfidentiella version. Intervenienterna motsatte sig inte detta och inkom med interventionsinlaga inom den angivna fristen.

11     På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (femte avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet. Förstainstansrätten förelade Suproco, kommissionen och Konungariket Nederländerna, som en processledningsåtgärd, att inge vissa handlingar.

12     Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen den 25 november 2004. Kommissionen gavs möjlighet att skriftligen besvara en ytterligare fråga, vilket kommissionen gjorde inom angiven frist. Suproco ingav sina synpunkter på kommissionens svar och tillhandahöll en icke konfidentiell version av sina synpunkter. Suprocos synpunkter tillställdes intervenienterna men begränsades till denna icke-konfidentiella version. Intervenienterna motsatte sig inte detta. Det muntliga förfarandet avslutades den 25 januari 2005.

13     Suproco har yrkat att förstainstansrätten skall

–       bifalla talan,

–       ogiltigförklara det omtvistade beslutet, och

–       förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

14     Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall

–       ogilla talan, och

–       förplikta Suproco att ersätta rättegångskostnaderna.

15     Rådet har yrkat att förstainstansrätten skall bifalla kommissionens yrkanden.

16     Konungariket Spanien har yrkat att förstainstansrätten skall

–       i första hand avvisa invändningen om rättstridighet som riktats mot artikel 5.1 g i bilaga III till ULT-beslutet, och i andra hand ogilla invändningen,

–       ogilla talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet, och

–       förplikta Suproco att ersätta rättegångskostnaderna.

17     Konungariket Nederländerna har yrkat att förstainstansrätten skall ogiltigförklara det omtvistade beslutet.

 Rättslig bedömning

18     Suproco har anfört tre grunder till stöd för sin talan. Den första grunden, som anförts i första hand, avser en invändning om rättsstridighet mot artikel 5.1 g i bilaga III till ULT-beslutet. Den andra grunden, som anförts i andra hand, avser att kommissionen saknar behörighet. Den tredje grund som anförts därutöver avser åsidosättande av artikel 37 i bilaga III till ULT-beslutet samt att det gjorts en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna.

19     Det skall inledningsvis konstateras att det omtvistade beslutet är ett beslut i den mening som avses i artikel 249.4 EG och att det således skall motiveras enligt artikel 253 EG. Avsaknad av, eller en bristfällig motivering, utgör åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och hänför sig till den allmänna ordning som skall prövas ex officio av gemenskapsdomstolarna (dom av den 2 april 1998 i mål C‑367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France, REG 1998, s. I‑1719, punkt 67, och dom av den 12 juli 2001 i de förenade målen T-12/99 och T-63/99, UK Coal mot kommissionen, REG 2001, s. II-2153, punkt 199).

20     Förstainstansrätten erinrar om att den motivering som krävs enligt artikel 253 EG enligt fast rättspraxis skall vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen skall klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Kravet på motivering skall bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälens karaktär och det intresse som de vilka rättsakten är riktad till eller andra personer som direkt och personligen berörs av den kan ha av att få förklaringar. Det krävs inte att samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG inte skall ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området (domen i det ovan i punkt 19 nämnda målet kommissionen mot Sytraval och Brink’s France, punkt 63, av den 30 september 2003 i mål C-301/96, Tyskland mot kommissionen , REG 2003, s. I-9919, punkt 87 och av den 22 juni 2004 i mål C‑42/01, Portugal mot kommissionen, REG 2004, s. I-0000).

21     Det skall i förevarande fall för det första påpekas att den begäran om undantag som framställts av Konungariket Nederländerna enligt artikel 37 i bilaga III till ULT-beslutet grundas på ett antal omständigheter och ekonomiska uppgifter som tillställts kommissionen. Konungariket Nederländerna har särskilt fyllt i den blankett som nämns i tillägg 7 till bilaga III till ULT-beslutet och som nämns i artikel 37.2 i bilaga III till ULT-beslutet. Blanketten, som fyllts i av nederländska myndigheter, innehåller upplysningar om produktionskostnader och det mervärde som uppkommit vid användning av råmaterial från Colombia. Det skall understrykas att kommissionen inte har kunnat visa i det omtvistade beslutet att de uppgifter som lämnats av Konungariket Nederländerna var bristfälliga. Kommissionen har således ansett att den förfogade över alla de uppgifter som krävs enligt artikel 37.2 i bilaga III till ULT-beslutet.

22     Det skall för det andra påpekas att Konungariket Nederländerna, i sin egenskap av den som begärt undantaget, och Suproco, i sin egenskap av den som skulle gynnas av undantaget, förutsatt att det beviljas, har ett intresse av att erhålla förklaringar från kommissionen.

23     Det skall för det tredje påpekas att i det omtvistade beslutet åberopas artikel 37 i bilaga III till ULT-beslutet och särskilt punkterna 4–7, som samtliga citerats i skäl 1 och skäl 8, som grund för att avslå den begäran om undantag som ingetts av Konungariket Nederländerna.

24     Enligt artikel 37.4 i bilaga III till ULT-beslutet skall det alltid undersökas om reglerna rörande ursprungskumulation inte möjliggör en lösning av problemet. Det betyder att om reglerna rörande ursprungskumulation löser problemet får kommissionen avslå begäran om undantag.

25     I artikel 37.7 i bilaga III till ULT-beslutet föreskrivs att ”[u]tan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1–6 skall undantaget beviljas när det mervärde som lagts till i de icke-ursprungsprodukter som används i det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet utgör minst 45 % av värdet av den färdiga produkten, förutsatt att undantaget inte är sådant att det ger upphov till allvarlig skada för en ekonomisk sektor i gemenskapen eller en eller flera medlemsstater”. Användandet av formuleringen ”utan att det påverkar” visar att den regel som föreskrivs i artikel 37.7 medför att bestämmelserna i artikel 37.1–6 i bilaga III till ULT-beslutet helt kvarstår. Kommissionen skall särskilt, enligt artikel 37.4 i bilaga III till ULT-beslutet, även om artikel 37.7 i bilaga III till ULT-beslutet är tillämplig, undersöka om reglerna rörande ursprungskumulation inte möjliggör en lösning av problemet. Om så är fallet får kommissionen, som sagts ovan, avslå begäran om undantag. Oberoende av om kommissionen väljer att tillämpa artikel 37.7 i bilaga III till ULT-beslutet, skall skälen för kommissionens beslut framgå med tillräcklig klarhet i beslutet.

26     Det skall, mot bakgrund av vad som anförts ovan, undersökas om motiveringen till det omtvistade beslutet uppfyller kraven i artikel 253 EG.

27     Det omtvistade beslutet består av nio skäl samt själva beslutet, med två artiklar, och utmynnar i att ansökan om undantag avslås.

28     I skäl 1 anges den rättsliga bakgrunden till den ansökan om undantag som ingetts av Konungariket Nederländerna. Artikel 37.1 och 37.4 i bilaga III till ULT-beslutet nämns särskilt.

29     I skäl 2 erinras om föremålet för den ansökan om undantag som först ingavs av Konungariket Nederländerna den 20 februari 2002.

30     I skäl 3 påpekas att Konungariket Nederländerna tog tillbaka denna ansökan den 13 maj 2002.

31     I skäl 4 påpekas att ”sockertillverkare i fem olika AVS-stater i maj och juni 2002 vägrat att till producenten leverera det socker som begärts, medan en sockertillverkare i Guyana var beredd att leverera den begärda kvantiteten och kvaliteten men till ett pris (450 US-dollar per ton fob Georgetown) som var mycket högre än priset på det colombianska sockret (275 US-dollar per ton fritt köparens lager)”. Konungariket Nederländerna skickade dessa upplysningar till kommissionen den 4 oktober 2002.

32     I skäl 5 anges att Konungariket Nederländerna har pekat på att lönekostnaderna och de löpande kostnaderna på Antillerna uppgick till 1 095 570 euro för 3 000 färdiga produkter. Värdet på de färdiga produkterna uppgick till 3 241 200 euro. Dessa upplysningar är hämtade från den gemensamma blanketten för ansökan om undantag.

33     I skäl 6 anges att en undersökning av de upplysningar som tillhandahållits visar att mervärdet på transaktionen överstiger 45 % av priset fritt fabrik [för den färdiga produkten], både för socker från Colombia och Guyana. Påståendet avseende mervärdet av socker från Guyana härstammar från en beräkning som utförts av kommissionen på grundval av de uppgifter som lämnats av Konungariket Nederländerna.

34     I skäl 7 påpekas att Suproco, inom ramen för den årliga kvoten på 28 000 ton för år 2002, erhöll en importlicens för en kvantitet på 6 222 ton. Konungariket Nederländerna tillhandahöll kommissionen denna upplysning i skrivelse av den 4 oktober 2002.

35     Det framgår av vad som angetts ovan att i skäl 1 i det omtvistade beslutet anges vissa bestämmelser i bilaga III till ULT-beslutet. Föremålet för ansökan om undantag anges i skäl 2. I skälen 3–7 begränsas innehållet till en återgivning av faktiska omständigheter som åberopats av Konungariket Nederländerna (skälen 3–5 och skäl 7) eller som fastställts på grundval av upplysningar som tillhandahållits av Konungariket Nederländerna (skäl 6). I skäl 9 anges att de åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Tullkodexkommittén.

36     I skäl 8 till det omtvistade beslutet anges den rättsliga motiveringen för kommissionens avslag på den ansökan om undantag som ingetts av Konungariket Nederländerna.

37     I skäl 8 anges att ”[m]ot bakgrund av dessa omständigheter är det undantag som ansökan avser inte berättigat enligt artikel 37.1 i bilaga III. De upplysningar som tillhandahållits visar att reglerna rörande ursprungskumulation kan ge en lösning på problemet. Det har framför allt inte lämnats några upplysningar om att transaktionen med socker från Guyana skulle vara så oekonomisk att producenten skulle bli tvungen att upphöra med sin verksamhet. Eftersom mervärdet för transaktionen i fallet med socker från både Colombia och Guyana dessutom överstiger 45 % av priset fritt fabrik för den färdiga produkten, är inte artikel 37.7 tillämplig.”

38     Den andra meningen i skälet avser genomförandet av bestämmelsen i artikel 37.4 i bilaga III till ULT-beslutet då det anges att reglerna rörande ursprungskumulation kan lösa problemet. Det kategoriska och kortfattade påståendet i meningen stöds emellertid inte av någon precis motivering.

39     Den tredje meningen i skäl 8 utgör inte tillräckligt stöd för påståendet i den andra meningen i samma skäl.

40     Ordvalet i tredje meningen tyder på att kommissionen troligen har gjort en lönsamhetskalkyl av transaktionen med socker från Guyana. En sådan beräkning är för övrigt nödvändig att göra för att kunna bedöma om reglerna rörande ursprungskumulation möjliggör en lösning av Suprocos problem. Av det omtvistade beslutet framgår emellertid varken vilken metod som kommissionen har använt för att göra beräkningen i fråga eller ens resultatet av den. Det framgår inte heller av handlingarna i målet att Konungariket Nederländerna och Suproco har haft kännedom om metoden eller resultatet under det administrativa förfarandet. Även om man antar att den berörda beräkningen kan härledas ur andra uppgifter i andra skäl i det omtvistade beslutet förblir en sådan beräkning osäker mot bakgrund av valutaomräkningen. Priset på socker från Guyana som nämns i skäl 4 till det omtvistade beslutet anges nämligen i amerikanska dollar (USD) fastän de ekonomiska uppgifter som återges i skäl 5 i det omtvistade beslutet anges i euro. Varken i det omtvistade beslutet eller i handlingarna i ärendet avseende det administrativa förfarandet anges vilken växelkurs som kommissionen har använt.

41     Det förklaras för övrigt inte heller i tredje meningen i skäl 8 hur ett företag, som bedriver en ”olönsam” eller ”oekonomisk” verksamhet enligt andra språkversioner av det omtvistade beslutet, ändå kan besluta att fortsätta med sin produktion.

42     Det följer av dessa upplysningar att det inte med tillfredsställande säkerhet kan avgöras hur kommissionen har kommit fram till att reglerna rörande ursprungskumulation möjliggör en lösning av problemet och att transaktionen med socker från Guyana inte skulle få producenten att upphöra med sin verksamhet. Motiveringen av det omtvistade beslutet möjliggör under dessa omständigheter inte för förstainstansrätten att utöva sin prövningsrätt.

43     Motiveringen möjliggör varken för Konungariket Nederländerna eller för Suproco att förstå skälen för beslutet och att kunna tillvarata sina rättigheter inför förstainstansrätten. Det skall på denna punkt erinras om att Suproco i sin ansökan har anfört som grund att artikel 37.3 b i bilaga III till ULT-beslutet har åsidosatts. Konungariket Nederländerna understödde denna grund i sin interventionsinlaga. Suproco anser att kommissionen har åsidosatt denna bestämmelse genom att anse att det var ett väsentligt villkor för att bevilja undantag att verksamheten hade upphört. Det är svårt att avgöra vid en läsning av det omtvistade beslutet huruvida kommissionen har tillämpat artikel 37.3 b i bilaga III till ULT-beslutet eller inte, särskilt eftersom det påstås i skäl 8 i beslutet att transaktionen med socker från Guyana inte har fått producenten att upphöra med sin verksamhet.

44     Det skall dessutom slås fast att motiveringen i sista meningen i skäl 8 till det omtvistade beslutet avseende artikel 37.7 i bilaga III till ULT-beslutet inte heller den uppfyller kraven enligt artikel 253 EG.

45     Det är tillräckligt att påpeka, utan att här uttala sig om huruvida artikel 37.7 i bilaga III till ULT-beslutet är tillämplig i förevarande fall, att det inte framgår av beslutet vilken beräkningsmetod kommissionen har använt avseende mervärdet för socker från Guyana och att kommissionen samtidigt har tillhandahållit olika resultat av beräkningen i sina inlagor (punkt 35 i svaromålet), vid förhandlingen (med anledning av en fråga från förstainstansrätten) och efter förhandlingen (i ett skriftligt svar av den 6 december 2004 på en fråga från förstainstansrätten).

46     Det följer av kommissionens förklaringar att vid beräkningen, i procent, av det mervärde (vilket skall förstås som produkternas pris fritt fabrik, med avdrag för tullvärdet av de varor som importerats från tredjeland till gemenskapen, ATS-staterna och ULT) som tillförts det importerade sockret i förhållande till värdet av den färdiga produkten, var den tillämpliga växelkursen den som gällde den 4 oktober 2002, nämligen 1 USD för 1,0111 euro. Kommissionen har emellertid medgett i sitt skriftliga svar att den tillämpat en annan växelkurs, 1 USD för 1 euro, för att beräkna tullvärdet av det importerade sockret. Denna sistnämnda växelkurs har dessutom använts vid en beräkning utifrån ett belopp (3 241 200 euro) som uppkommit efter en omräkning enligt en tredje växelkurs (1 USD för 1,1505 euro per den 20 februari 2002). Beloppet 3 241 200 euro, som dessutom utan närmare angivande bekräftas i det omtvistade beslutet som värdet av de färdiga produkterna, motsvarar inte heller produkternas pris fritt fabrik utan detta pris jämte kostnaderna för att transportera produkterna till köparna.

47     Det framgår för övrigt av skriftväxlingen att kommissionen anser att ett belopp om 37,2 USD per ton importerat socker för transportkostnader är motiverat för att beräkna det mervärde som tillförts sockret från Guyana och att kommissionen anser att det belopp om 85 USD per ton som framförts av Konungariket Nederländerna i skrivelse av den 4 oktober 2002 är för högt. Beloppet om 37,2 USD per ton förekommer inte i det omtvistade beslutet. Det framgår inte heller av handlingarna från det administrativa förfarandet att detta belopp var känt för Konungariket Nederländerna och för Suproco.

48     Under dessa omständigheter möjliggör inte heller motiveringen i sista meningen i skäl 8 till det omtvistade beslutet för Konungariket Nederländerna och för Suproco att tillvarata sina rättigheter vid förstainstansrätten och för rätten att utöva sin prövningsrätt.

49     Det skall mot bakgrund av vad som anförts ovan konstateras att det omtvistade beslutet inte uppfyller kraven i artikel 253 EG och att det därför skall ogiltigförklaras. Det saknas därför anledning att pröva de andra grunder som Suproco anfört till stöd för sin talan.

 Rättegångskostnader

50     Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Suproco har yrkat att kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet skall Suprocos yrkande bifallas.

51     Enligt artikel 87.4 i rättegångsreglerna skall medlemsstater och institutioner som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)

följande dom :

1)      Kommissionens beslut 2003/34/EG av den 10 januari 2003 om avslående av en ansökan om undantag från rådets beslut 2001/822/EG när det gäller ursprungsreglerna för socker från Nederländska Antillerna ogiltigförklaras.

2)      Kommissionen skall bära sin rättegångskostnad och ersätta Suprocos rättegångskostnad.

3)      Rådet, Konungariket Spanien och Konungariket Nederländerna skall bära sina rättegångskostnader.

Vilaras

Dehousse

Šváby

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 22 september 2005.

H. Jung

M. Vilaras

Justitiesekreterare

Ordförande

---

* Rättegångsspråk: nederländska.