FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (andra avdelningen)

den 18 februari 2004

Mål T-320/02

Monika Esch-Leonhardt m.fl.

mot

Europeiska centralbanken

”Tjänstemän – Personalakt – Skrivelse angående skickandet av fackliga meddelanden via e-post – Vägran att avlägsna skrivelsen ur sökandenas personalakter”

Fullständig text på tyska II - 0000

Saken:      Talan om ogiltigförklaring av beslutet att till sökandenas personalakter lägga en skrivelse angående deras användning av det interna e-postsystemet för att skicka fackliga meddelanden samt talan om skadestånd.

Avgörande:      Talan ogillas. Varje part skall bära sin rättegångskostnad, inklusive den som uppkommit i det interimistiska förfarandet T-320/02 R.

Sammanfattning

1.     Tjänstemän – Talan – Tvister mellan Europeiska centralbanken och dess anställda – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – En skrivelse angående de anställdas skickande av fackliga meddelanden via e-post som lagts till deras personalakter – Upptagande till sakprövning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.1, Europaparlamentets och rådet förordning nr 45/2001, artiklarna 2 a – 2 c, 5 och 10, anställningsvillkoren för anställda vid Europeiska centralbanken, artikel 42)

2.     Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Talan – Skadeståndsyrkande som har ett direkt samband med en talan om ogiltigförklaring – Kan upptas till prövning trots att det inte förekommit något administrativt förfarande i enlighet med anställningsvillkoren

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91, anställningsvillkoren för anställda vid Europeiska centralbanken, artiklarna 41 och 42)

3.     Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Personalakt – Skrivelser angående skickandet av fackliga meddelanden via e-post som lagts till personalakten – Åsidosättande av föreningsfriheten och skyddet av uppgifter av personlig karaktär – Föreligger inte

(Europaparlamentets och rådet förordning nr 45/2001, artiklarna 5 c, 10.1 och 2 d)

1.     I artikel 42 i anställningsvillkoren för anställda vid Europeiska centralbanken anges beträffande möjligen för anställda vid Europeiska centralbanken att väcka talan att gemenskapsdomstolen är behörig att pröva alla tvister mellan banken och dess anställda sedan alla tillgängliga möjligheter till interna förfaranden är uttömda, samtidigt som gemenskapsdomstolens behörighet i princip är begränsad till en prövning av huruvida ”åtgärden eller beslutet” är rättsenligt. I artikel 8.2.1 i de föreskrifter som är tillämpliga på personalen föreskrivs att den talan som de anställda väcker bland annat måste avse ”det slutgiltiga beslut som fattats under klagomålsförfarandet”.

Eftersom det saknas en uttrycklig definition av begreppen ”beslut” och ”åtgärder” som används i föreskrifterna, skall förstainstansrätten tolka dessa mot bakgrund av den modell som används vid rättshandlingar som går någon emot i den mening som avses i artiklarna 90.2 och 91.1 i tjänsteföreskrifterna.

Det är endast åtgärder som har tvingande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning som utgör rättsakter eller beslut som går någon emot.

Innan Europeiska Centralbanken lade skrivelserna angående skickandet av fackliga meddelanden via e-post till de anställdas personalakter behandlade den de personliga uppgifterna genom att spara dem i en särskild akt för uppgifter av personlig karaktär i den mening som avses i artikel 2 a–2 c i Europaparlamentets och rådets förordning nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter. Genom detta tillvägagångssätt har banken uppenbarligen för det första ansett att denna behandling är lagenligt i den meningen att de anställda är skyldiga att acceptera en sådan behandling som nödvändig för genomförandet av deras anställningsavtal med banken, samt för det andra ansett att förbudet att avslöja medlemskap i fackförening i den mening som avses i artikel 10 i denna förordning inte är tillämpligt på de berörda personerna.

Handlingen att lägga dessa skrivelser till personalakterna kan i sig påverka sökandenas rättigheter vad gäller ett tillräckligt skydd mot en rättsstridig behandling av uppgifter av personlig karaktär som berör dem, och den utgör således en rättsakt mot vilken talan kan väckas i den mening som avses i ovannämnda artikel 42.

(se punkterna 36, 37, 39 och 40)

Hänvisning till domstolen av den 14 februari 1989 i mål 346/87, Bossi mot kommissionen, REG 1989, s. 303, punkt 23, förstainstansrätten av den 6 juni 1996 i mål T-391/94, Baiwir mot kommissionen, REGP 1996, s. I-A-269 och II-787, punkt 34, förstainstansrätten av den 28 september 1999 i mål T‑140/97, Hautem mot EIB, REGP 1999, s. I-A-171 och II-897, punkt 77

2.     I systemet med förfaranden för att föra talan enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna kan ett skadeståndsyrkande, som för första gången framställs vid förstainstansrätten, upptas till prövning, även om det administrativa klagomålet endast avsåg ogiltigförklaring av det beslut som påstås vara skadebringande, eftersom en ansökan om ogiltigförklaring implicit kan innebära en ansökan om ersättning för den påstådda skadan. Artiklarna 41 och 42 i anställningsvillkoren för anställda vid Europeiska centralbanken innehåller bestämmelser som är jämförbara med bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna vad gäller det administrativa förfarandet. Följaktligen kan yrkanden som avser ersättning för ideell skada som orsakats till följd av bankens handlande upptas till sakprövning trots att sökandena inte har framställt dessa yrkanden vid det administrativa förfarandet, på grund av att skadeståndsyrkandena har ett nära samband med yrkandet om ogiltigförklaring.

(se punkt 47)

Hänvisning till förstainstansrätten av den 13 juli 1995 i mål T-44/93, Saby mot kommissionen, REGP 1995, s. I-A-175 och II-541, punkt 28

3.     Europeiska centralbanken hade fog för att anse att det var ”nödvändigt” att lägga skrivelserna angående skickandet av fackliga meddelanden via e-post till de berörda personernas personalakter i syfte att genomföra deras anställningsavtal, i den mening som avses i artikel 5 c i Europaparlamentets och rådets förordning nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter. I den mån dessa skrivelser innehåller en varning till de berörda personerna, berör skrivelserna deras administrativa ställning och kan komma att bli relevant i samband med upprättandet av en eventuell rapport angående deras uppförande i tjänsten i den mening som avses i artikel 1.3.3 i de föreskrifter som är tillämpliga på de anställda. Av denna anledning är det lämpligt att bevara dessa skrivelser i personalakterna.

En förkortad version av dessa skrivelser, där alla hänvisningar till förhållandet mellan de berörda personerna och en fackförening är dolda, är inte tillräckligt för att tillgodose en lämplig förvaltning av personalakterna. Det förhållandet att de anställda i fråga i egenskap av medlemmar i en fackförening åsidosatte bestämmelserna om användandet av det interna e-postsystemet vid Europeiska centralbanken samt att det skedde för att tillgodose fackliga syften och inte i vinstsyfte eller i andra syften som saknar samband med tjänsten, utgör omständigheter som kan påverka bedömningen av deras uppförande i tjänsten.

Dessutom kan det förhållandet att skrivelserna lagts till personalakterna inte anses utgöra ett åsidosättande av föreningsfriheten och det strider inte heller mot artikel 10.1 i ovannämnda förordning, eftersom det är uppenbart att det är fråga om uppgifter som de berörda personerna själva har offentliggjort i den mening som avses i artikel 10.2 d i denna förordning.

(se punkterna 57–61 och 71)