62002J0211

I mål C-211/02,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av C. Schmidt, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Storhertigdömet Luxemburg, företrätt av N. Mackel, i egenskap av ombud,

svarande,

"angående en talan om fastställelse av att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet (EGT L 24, 1998, s. 1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet,

meddelar DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna D.A.O. Edward (referent) och A. La Pergola,

generaladvokat: S. Alber,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 10 december 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 4 juni 2002, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet (EGT L 24, 1998, s. 1, nedan kallat direktivet) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

Tillämpliga bestämmelser

2 Direktivets syfte är att säkerställa en likvärdig nivå inom samtliga medlemsstater på skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet rätten till privatliv, med avseende på behandling av personuppgifter inom telekommunikationsområdet samt att säkerställa fri rörlighet för sådana uppgifter och för teleutrustning och teletjänster inom gemenskapen.

3 I artikel 15 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i direktivet, förutom artikel 5, senast den 24 oktober 1998. Medlemsstaterna skall vidare sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 5 i direktivet senast den 24 oktober 2000. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

Det administrativa förfarandet

4 Efter det att Storhertigdömet Luxemburg getts tillfälle att inkomma med yttrande, riktade kommissionen genom skrivelser av den 23 juli 1999 och den 25 juli 2001 två motiverade yttranden till nämnda medlemsstat i enlighet med förfarandet i artikel 226 EG, och uppmanade denna stat att inom två månader från delgivningen av respektive motiverade yttrande vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla de skyldigheter som följer av nämnda direktiv, förutom artikel 5, respektive de skyldigheter som följer av artikel 5 i direktivet. Eftersom Storhertigdömet Luxemburg inte besvarade de båda motiverade yttrandena, har kommissionen väckt förevarande talan.

Fördragsbrottet

5 Den luxemburgska regeringen har inte bestritt att bestämmelserna i direktivet inte har införlivats inom den i direktivet föreskrivna fristen. Den luxemburgska regeringen har anfört att direktivet håller på att införlivas, och även redogjort för skälen till att direktivet inte införlivats inom fristen.

6 Domstolen gör följande bedömning. Enligt fast rättspraxis skall förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet och domstolen skall inte beakta senare förändringar (se bland annat dom av den 4 juli 2002 i mål C-173/01, kommissionen mot Grekland, REG 2002, s. I-6129, punkt 7).

7 Vidare kan en medlemsstat enligt fast rättspraxis inte åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som föreskrivs i ett direktiv (se bland annat dom av den 13 juni 2002 i mål C-286/01, kommissionen mot Frankrike, REG 2002, s. I-5463, punkt 13).

8 Det finns således anledning att fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

Rättegångskostnader

9 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Storhertigdömet Luxemburg skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Storhertigdömet Luxemburg har tappat målet, skall denna stat ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(fjärde avdelningen)

följande dom:

1) Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2) Storhertigdömet Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.