62000O0264

1. Begäran om förhandsavgörande - Svar som klart framgår av rättspraxis - Tillämpning av artikel 104.3 i rättegångsreglerna

(Domstolens rättegångsregler, artikel 104.3)

2. Bestämmelser om skatter och avgifter - Harmonisering av lagstiftning - Indirekta skatter på kapitalanskaffning - Skatt eller avgift i den mening som avses i direktiv 69/335 - Begrepp - Avgifter som tas ut av en notarie som är statstjänsteman med anledning av en transaktion som omfattas av direktivet och vilka tillförs statskassan - Omfattas

(Rådets direktiv 69/335)

3. Bestämmelser om skatter och avgifter - Harmonisering av lagstiftning - Indirekta skatter på kapitalanskaffning - Handling upprättad inför notarius publicus vari bildandet av en kapitalassociation fastställs - Väsentlig formalitet - Påförande av avgift - Otillåtlighet

(Rådets direktiv 69/335, artikel 10 c)

4. Bestämmelser om skatter och avgifter - Harmonisering av lagstiftning - Indirekta skatter på kapitalanskaffning - Handling upprättad inför notarius publicus vari bildandet av en kapitalassociation fastställs - Avgifter av vederlagskaraktär - Begrepp - Avgift som fastställs proportionellt i förhållande till det tecknade kapitalet - Omfattas inte - Avgifter med övre gräns - Av betydelse

(Rådets direktiv 69/335, artikel 12.1 e)

I mål C-264/00,

angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Amtsgericht Müllheim/Baden (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Gründerzentrum-Betriebs-GmbH

och

Land Baden-Württemberg,

angående tolkningen av rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitaltillskott (EGT L 249, s. 25), i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 85/303/EEG av den 10 juni 1985 (EGT L 156, s. 23),

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden F. Macken samt domarna N. Colneric, R. Schintgen (referent), V. Skouris och J.N. Cunha Rodrigues,

generaladvokat: L.A. Geelhoed,

justitiesekreterare: R. Grass,

efter att ha meddelat den domstol som hänskjutit frågan att domstolen har för avsikt att avgöra saken genom att meddela ett motiverat beslut i enlighet med artikel 104.3 i rättegångsreglerna,

efter att ha berett parter och övriga som avses i artikel 20 i EG-stadgan för domstolen tillfälle att yttra sig i denna fråga,

efter att ha hört generaladvokaten,

följande

Beslut

1 Amtsgericht Müllheim/Baden har, genom beslut av den 20 juni 2000 som kom in till domstolens kansli den 29 juni samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (EGT L 249, s. 25), i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 85/303/EEG av den 10 juni 1985 (EGT L 156, s. 23) (nedan kallat direktiv 69/335).

2 Denna fråga har uppkommit i en tvist mellan Gründerzentrum-Betriebs-GmbH (nedan kallad Gründerzentrum) och Land Baden-Württemberg (nedan kallad delstaten), angående de avgifter som debiterats för upprättandet inför notarius publicus av en handling genom vilken bildandet av en kapitalassociation fastställts.

Tillämpliga bestämmelser

De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

3 Det framgår av det första skälet i direktiv 69/335 att dess syfte är att främja den fria rörligheten för kapital, vilken anses väsentlig för inrättandet av en ekonomisk union med egenskaper liknande en inre marknads egenskaper.

4 Enligt det sjätte skälet i direktiv 69/335 förutsätter fullföljandet av ett sådant ändamål vad beträffar beskattning av kapitalanskaffning att de indirekta skatter som dittills varit i kraft i medlemsstaterna avskaffas och att en skatt som påförs en gång inom den gemensamma marknaden och som är lika hög i samtliga medlemsstater i stället skall påföras.

5 Artikel 4 i direktiv 69/335 har följande lydelse:

"1. Skatt på kapitaltillskott skall uttas vid följande transaktioner:

a) bildande av en kapitalassociation,

...

c) ökning av kapitalet i en kapitalassociation genom tillskott av egendom av vilket slag det än må vara,

...

3. Varje ändring av en kapitalassociations stiftelseurkund eller bolagsordning skall inte anses utgöra bildande enligt punkt 1 a, i synnerhet inte

a) ombildning av en kapitalassociation till en annan sorts kapitalassociation,

b) överföring från en medlemsstat till en annan av det faktiska sätet eller sätet enligt bolagsordningen för ett bolag, en sammanslutning eller en juridisk person som vad beträffar uttagande av skatt på kapitaltillskott anses som en kapitalassociation i båda dessa medlemsstater,

c) förändring av en kapitalassociations verksamhetsföremål och

d) förlängning av en kapitalassociations verksamhetstid."

6 I artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 69/335 föreskrivs följande:

"1. Medlemsstaterna skall från skatteplikt avseende kapitaltillskott undanta transaktioner ... som den 1 juli 1984 var undantagna från skatteplikt eller som då beskattades enligt en skattesats om högst 0,50 procent.

Undantaget gäller på de villkor som var tillämpliga ovannämnda datum vad avser förutsättningarna för undantag eller i förekommande fall för tillämpning av en skattesats om högst 0,50 procent.

...

2. Medlemsstaterna får beträffande alla andra transaktioner än dem som avses i punkt 1 antingen undanta transaktionerna från skatteplikt på kapitaltillskott eller påföra dem skatter med en enhetlig skattesats om högst 1 procent."

7 I direktiv 69/335 föreskrivs även, i enlighet med sista skälet, att andra indirekta skatter med samma egenskaper som skatten på kapitaltillskott skall avskaffas. Dessa skatter som det är förbjudet att påföra räknas upp bland annat i artikel 10 i direktiv 69/335. I denna artikel föreskrivs följande:

"Medlemsstaterna får, utöver skatten på kapitaltillskott, inte påföra bolag, sammanslutningar eller juridiska personer som bedriver verksamhet i vinstsyfte någon annan skatt eller avgift, av vilket slag det än må vara, avseende

a) transaktioner som avses i artikel 4,

b) tillskott, lån eller tjänster som tillhandahålls som ett led i transaktioner som avses i artikel 4,

c) registrering eller någon annan formalitet som föregår utövandet av en verksamhet och som ett bolag, en sammanslutning eller en juridisk person som bedriver verksamhet i vinstsyfte kan tvingas genomgå på grund av sin rättsliga form."

8 I artikel 12.1 e i direktiv 69/335 preciseras följande:

"Med avvikelse från bestämmelserna i artiklarna 10 och 11 kan medlemsstaterna påföra

...

e) avgifter av vederlagskaraktär."

Den nationella lagstiftningen

9 I enlighet med § 2 första stycket första meningen i Gesetz betreffend die Gesellschaften mit beschränkter Haftung (lag om bolag med begränsat ansvar), av den 20 april 1892 (RGBl. 1898, s. 846), i dess ändrade lydelse enligt Gesetz zur Neuregelung des Kaufmanns- und Firmenrechts und zur Änderung anderer handels- und gesellschaftsrechtlicher Vorschriften (lag med nya bestämmelser på handels- och affärsrättens område och om ändring av vissa bestämmelser på handels- och bolagsrättens område), av den 22 juni 1998 (BGBl. 1998 I, s. 1474), skall avtal om bildande av bolag med begränsat ansvar upprättas inför notarius publicus.

10 I enlighet med Beurkundungsgesetz (lag om upprättande av officiella handlingar), av den 28 augusti 1969 (BGBl. 1969 I, s. 1513), i dess ändrade lydelse enligt drittes Gesetz zur Änderung des Bundesnotarordnung und anderer Gesetze (den tredje lagen om ändring av förbundslagen om notarius publicus och vissa andra lagar), av den 31 augusti 1998 (BGBl. 1998 I, s. 2585, nedan kallad BeurkG), skall handlingen i notarius publicus närvaro läsas upp för parterna vilka skall godkänna denna och underteckna den samtidigt med notarius publicus.

11 Notarius publicus skall enligt § 17 första stycket BeurkG förhöra sig om avtalsparternas vilja, klargöra de faktiska omständigheterna, informera parterna om handlingens rättsverkningar samt på ett otvetydigt sätt återge parternas uttalanden i handlingen. Notarius publicus skall försäkra sig om att det inte föreligger något missförstånd och att oerfarna parter inte missgynnas. Det föreskrivs i § 17 andra stycket BeurkG att om notarius publicus hyser tvivel beträffande transaktionens lagenlighet eller en parts verkliga vilja skall han diskutera detta med parterna.

12 I enlighet med § 115 i Bundesnotarordnung (förbundslag om notarius publicus), av den 24 februari 1961 (BGBl. 1961, s. 98), i dess ändrade lydelse enligt Gesetz zur Änderung des Einführungsgesetzes zur Insolvenzordnung und anderer Gesetze (lag om ändring av lagen om tillämpningsbestämmelser för insolvenslagstiftningen och om ändring av vissa andra bestämmelser), av den 19 december 1998 (BGBl. 1998, s. 3836, nedan kallad BNotO), är denna förbundslag inte tillämplig inom domkretsen för Oberlandesgericht Karlsruhe (Tyskland). Inom denna domkrets tillämpas i stället Landesgesetz über die freiwillige Gerichtsbarkeit (delstatslag om frivillig rättsvård), av den 12 februari 1975 (GBl. für Baden-Württemberg 1975, s. 116), i dess ändrade lydelse enligt Rechtsbereinigungsgesetz (lag om aktualisering och förenkling av lagstiftningen), av den 18 december 1995 (GBl. für Baden-Württemberg, s. 29), enligt vilken notarius publicus skall vara delstatstjänstemän för att få utöva sin verksamhet inom domkretsen för Oberlandsgericht Karlsruhe. I den övriga delen av delstaten, det vill säga inom domkretsen för Oberlandsgericht Stuttgart (Tyskland), får både delstatstjänstemän och fria yrkesutövare fullgöra uppgifter som notarius publicus.

13 Det skall emellertid understrykas att både notarius publicus i statlig tjänst och fria yrkesutövare enligt § 20 BNotO får upprätta officiella handlingar vilka skall erkännas i hela Tyskland.

14 De avgifter som notarius publicus uppbär fastställs i Gesetz über die Kosten in Angelegenheiten der freiwilligen Gerichtsbarkeit (Kostenordnung) (förbundslag om avgifter vid frivillig rättsvård), av den 26 juli 1957 (BGBl. 1957 I, s. 960), i dess ändrade lydelse enligt drittes Gesetz zur Änderung der Bundesnotarordnung und anderer Gesezte av den 31 augusti 1998 (nedan kallad KostO). Dessa avgifter gäller i hela Tyskland både för notarius publicus i offentlig tjänst och för fria yrkesutövare.

15 Avgiften för upprättandet av en handling inför notarius publicus beräknas enligt KostO med beaktande av tre faktorer.

16 Den första av dessa faktorer är transaktionens värde. I enlighet med § 39 första stycket KostO skall detta värde beräknas utifrån värdet av det rättsförhållande som handlingen avser. Det föreskrivs emellertid i § 39 fjärde stycket KostO att i fråga om upprättande av handlingar rörande avtal, stadgar och bolagsordningar, såsom stiftelseurkunder är transaktionens högsta värde begränsat till 10 miljoner DEM.

17 Den andra faktorn utgörs av tabellen för beräkning av grundavgiften som är införd i § 32 KostO. Denna grundavgift uppgår till 20 DEM för transaktioner vars värde inte uppgår till 2 000 DEM. Avgiften höjs med 15 DEM för varje ökning med 2 000 DEM mellan 2 000 och 10 000 DEM, med 10 DEM för varje ökning med 5 000 DEM mellan 10 000 och 100 000 DEM, med 30 DEM för varje ökning med 20 000 DEM mellan 100 000 och 10 miljoner DEM, med 33 DEM för varje ökning med 50 000 DEM mellan 10 miljoner och 50 miljoner DEM, med 20 DEM för varje ökning med 100 000 DEM mellan 50 miljoner och 100 miljoner DEM, med 15 DEM för varje ökning med 500 000 DEM mellan 100 miljoner och 500 miljoner DEM och med 15 DEM för varje ökning med 1 miljon DEM när värdet överstiger 500 miljoner DEM. Transaktionens värde är vid upprättandet av bolagsavtal begränsat till 10 miljoner DEM. Avgiften för en sådan handling kan enligt denna bestämmelse följaktligen inte överstiga 15 110 DEM.

18 Den tredje faktorn som skall beaktas vid beräkningen av avgiften är avgiftskoefficienten. I enlighet med § 36 andra stycket KostO uttas dubbel grundavgift för upprättande av bolagsavtal inför notarius publicus. Denna faktor är avsedd att ta hänsyn till transaktionens komplexitet och den arbetsinsats som krävs. Avgiften för upprättande inför notarius publicus av handling vari bildandet av en kapitalassociation fastställs får enligt dessa regler inte överstiga 30 220 DEM.

19 Det framgår av handlingarna i målet att notarius publicus som är i delstatens tjänst inte direkt kan tillgodogöra sig avgifterna som utgår för upprättandet av en handling. Dessa avgifter tillkommer nämligen direkt delstaten och ingår i dess budget. Avlöningen för notarius publicus i delstatens tjänst består av en fast del, vilken fastställs enligt samma kriterier som för andra delstatstjänstemän, och av en rörlig del som beräknas på grundval av de avgifter som utgår för tillhandahållna tjänster. Delstaten finansierar genom sin budget bland annat utbildningen av notarius publicus, deras sociala trygghetsförsäkring, förvärv och inredning av kontorslokaler, och notarius publicus har inte någon beslutanderätt beträffande användningen av dessa medel. Bortsett från fall av grov vårdslöshet eller uppsåt är notarius publicus i offentlig tjänst inte personligt ansvariga för fel begångna i tjänsten utan delstaten påtar sig detta ansvar.

Tvisten vid den nationella domstolen

20 Gründerzentrum är ett bolag med begränsat ansvar vars stiftelseurkund upprättades den 27 oktober 1999 av notarius publicus nr 1 i Müllheim. Gründerzentrums bolagskapital uppgår till 285 000 euro och avgiften för handlingen beräknades till 1 900 DEM. Till denna avgift lades skrivkostnader på 60 DEM och mervärdesskatt på 313,60 DEM. Gründerzentrum skulle således erlägga en avgift på 2 273,60 DEM.

21 Gründerzentrum väckte den 15 november 1999 talan vid Amtsgericht Müllheim/Baden och ifrågasatte de kostnader som debiterats för upprättandet av handlingen inför notarius publicus. Med hänvisning till domstolens dom av den 29 september 1999 i mål C-56/98, Modelo (REG 1999, s. I-6427), anförde Gründerzentrum i synnerhet att avgiften i själva verket utgjorde en skatt, att den var oproportionerligt hög i förhållande till den tjänst som utförts och att uttaget av avgiften stred mot direktiv 69/335.

22 Bezirksrevisor II beim Landgericht Freiburg (Tyskland), som företräder skattemyndigheten, anförde bland annat följande vid den nationella domstolen:

- Med hänsyn till de vidsträckta skyldigheter som åligger notarius publicus i enlighet med § 17 första stycket BeurkG, utgör inte hans agerande en formalitet i den mening som avses i artikel 10 c i direktiv 69/335 och därigenom kan inte de avgifter som uttas anses utgöra en skatt i den mening som avses i denna bestämmelse.

- Det nationella rättssystem som var aktuellt i målet Modelo skiljer sig betydligt från det tyska rättssystemet, eftersom det i Tyskland, förutom notarius publicus i offentlig tjänst, även finns två andra typer av notarius publicus vilka är fria yrkesutövare. Eftersom medborgarna kan vända sig till dessa fria yrkesutövare uppbärs inte nödvändigtvis avgifterna för upprättande av en handling inför notarius publicus av staten och utgör därför inte en skatt i den mening som avses i direktiv 69/335.

- De avgifter som uttas i enlighet med KostO för upprättandet av handlingar inför notarius publicus avseende sådana transaktioner som faller inom tillämpningsområdet för direktiv 69/335 är, för det första, begränsade av det stadgade maximibeloppet och, för det andra, avsevärt lägre än det belopp som var aktuellt i det ovannämnda målet Modelo.

- Dessa avgifter har ett samband med kostnaderna för den utförda tjänsten och strider därför inte mot direktiv 69/335.

23 Amtsgericht Müllheim/Baden delade Gründerzentrums analys och ansåg därför att det var tveksamt huruvida KostO inom ramen för det system som gällde inom domkretsen för Oberlandesgericht Karlsruhe var förenlig med gemenskapsrätten. Amtsgericht Müllheim/Baden beslöt att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

"Omfattas de avgifter som en notarius publicus i offentlig tjänst inom domkretsen för Oberlandesgericht Karlsruhe i Baden-Württemberg debiterar för att han utfärdar intyg avseende sådana transaktioner som avses i artikel 4.3 i direktiv 69/335/EEG, samt för att bestyrka dessa, av det förbud som anges i artikel 10 i detta direktiv så att endast sådana avgifter får debiteras som motsvarar de utgifter som notarius publicus faktiskt har haft för att utföra den aktuella tjänsten?"

Tolkningsfrågan

24 För att besvara denna fråga, bör det först undersökas om de avgifter som uttas då en notarius publicus i offentlig tjänst upprättar en officiell handling vari bildandet av en kapitalassociation fastställs skall anses utgöra en skatt i den mening som avses i direktiv 69/335. Om så är fallet, skall det därefter bedömas om dessa avgifter omfattas av det förbud som anges i artikel 10 c i direktiv 69/335. Det skall slutligen avgöras om det faktum att avgifterna, vars storlek ökar i förhållande till värdet av bolagskapitalet, inte får överskrida ett visst maximibelopp kan inverka på deras vederlagskaraktär i den mening som avses i artikel 12.1 e i direktiv 69/335.

25 Domstolen anser att svaret på dessa tre aspekter av tolkningsfrågan tydligt kan utläsas ur rättspraxis och har följaktligen meddelat den domstol som har hänskjutit frågan att domstolen i enlighet med artikel 104.3 i rättegångsreglerna har för avsikt att avgöra saken genom att meddela ett motiverat beslut och har berett parter och övriga som avses i artikel 20 i EG-stadgan för domstolen tillfälle att yttra sig i denna fråga.

26 Gründerzentrum, den spanska regeringen och kommissionen har inte haft något att invända mot att domstolen avgör saken genom att meddela ett motiverat beslut. Delstaten och den tyska regeringen har däremot uttryckt en motsatt åsikt.

27 I fråga om den första aspekten av tolkningsfrågan, kan det erinras om att domstolen i punkt 23 i domen i det ovannämnda målet Modelo slog fast att direktivet skall tolkas på så sätt att avgifter som tas ut för att upprätta en handling inför notarius publicus genom vilken en transaktion som omfattas av direktivet fastställs, inom ramen för ett system som utmärks av att notarius publicus är statstjänstemän och av att avgifterna delvis betalas till staten för att finansiera de uppgifter som skall utföras av denna, utgör en skatt eller avgift i den mening som avses i direktivet.

28 Samma lösning gäller emellertid beträffande ett sådant system som det som är tillämpligt inom domkretsen för Oberlandesgericht Karlsruhe, vilket också utmärks av att notarius publicus är offentliga tjänstemän och att avgifterna som tas ut för att upprätta en handling inför notarius publicus genom vilken en transaktion som omfattas av direktiv 69/335 fastställs delvis betalas till offentliga myndigheter som använder dessa medel för att finansiera de uppgifter som de skall uppfylla.

29 Vad gäller den andra aspekten av tolkningsfrågan, slog domstolen i punkt 26 i domen i det ovannämnda målet Modelo fast att, eftersom det enligt portugisisk rätt föreligger en skyldighet att genom en handling upprättad inför notarius publicus stadfästa en ökning av kapitalet i en kapitalassociation utgör den handlingen en väsentlig formalitet som hänger samman med bolagets rättsliga form och ett krav för att utöva och fortsätta detta bolags verksamhet. Domstolen drog följaktligen i punkt 28 i denna dom slutsatsen att de avgifter som skall betalas för upprättandet av en handling inför notarius publicus, varigenom en ökning av bolagskapitalet samt ändring av en kapitalassociations firma och säte fastställs, i princip är förbjudna enligt artikel 10 c i direktivet när de utgör en skatt eller avgift i direktivets mening.

30 Denna argumentering är tillämplig även i ett fall som det som behandlas vid den nationella domstolen, för det första, eftersom bildandet av en kapitalassociation i direktiv 69/335 behandlas på samma sätt som en ökning av kapitalet i ett sådant bolag och, för det andra, eftersom, i likhet med de transaktioner som var aktuella i domen i det ovannämnda målet Modelo, en handling varigenom en kapitalassociation bildas enligt tysk rätt ovillkorligen skall upprättas inför notarius publicus.

31 Vad gäller den tredje aspekten av tolkningsfrågan framgår det för det första av fast rättspraxis att skillnaden mellan sådana skatter eller avgifter som är förbjudna enligt artikel 10 i direktiv 69/335 och avgifter av vederlagskaraktär som får tas ut, är att de senare endast omfattar avgifter som beräknas på grundval av kostnaden för den tillhandahållna tjänsten. En avgift vars storlek inte har något samband med kostnaderna för den konkreta tjänsten, eller som inte beräknas på grundval av kostnaderna för den åtgärd som avgiften utgör ersättning för utan på grundval av samtliga drifts- och investeringskostnader för den förvaltning som är ansvarig för tjänsten, skall anses utgöra en pålaga som uteslutande faller under förbudet i artikel 10 i direktivet (se särskilt dom av den 20 april 1993 i de förenade målen C-71/91 och C-178/91, Ponente Carni och Cispadana Costruzioni, REG 1993, s. I-1915, punkterna 41 och 42, Modelo, nämnt ovan, punkt 29, och dom av den 21 juni 2001 i mål C-206/99, SONAE, REG 2001, s. I-4679, punkt 32).

32 För det andra har domstolen vid upprepade tillfällen slagit fast att en avgift vars storlek ökar direkt och utan begränsningar i förhållande till det tecknade nominella kapitalet på grund av sin beskaffenhet inte heller kan anses utgöra en avgift av vederlagskaraktär i den mening som avses i direktivet. Även om det i vissa fall kan föreligga ett samband mellan en tillhandahållen tjänsts komplexitet och storleken på det tecknade kapitalet, har storleken på en sådan avgift i allmänhet inget samband med de verkliga kostnaderna för den myndighet som tillhandahållit tjänsten (se särskilt domen i det ovannämnda målet Modelo, punkt 30).

33 Domstolen fastslog slutligen, i punkt 36 i domen i det ovannämnda målet SONAE, att även om det förhållandet att det inte finns någon övre gräns förvisso utgör ett tecken på att en avgift som beräknas på grundval av värdet på den registrerade åtgärden inte är av vederlagskaraktär i den mening som avses i direktiv 69/335, kan förekomsten av en sådan gräns, som för övrigt varken är föreskriven eller förbjuden i det ifrågavarande direktivet, inte i sig medföra att denna avgift är av vederlagskaraktär. Domstolen tillade i punkt 37 i denna dom att en övre gräns som inte kan anses vara rimlig i förhållande till denna kostnad inte kan ändra det förhållandet att avgiften i fråga saknar karaktär av vederlag.

34 Under dessa omständigheter skall tolkningsfrågan besvaras på följande sätt:

- Direktiv 69/335 skall tolkas på så sätt att avgifter som tas ut för att upprätta en handling inför notarius publicus, genom vilken en transaktion som omfattas av direktiv 69/335 fastställs, inom ett system som det som är tillämpligt i domkretsen för Oberlandesgericht Karlsruhe, vilket utmärks av att notarius publicus är offentliga tjänstemän och att avgifterna delvis betalas till offentliga myndigheter som använder dessa medel för att finansiera de uppgifter som skall utföras av dessa, utgör en skatt eller avgift i den mening som avses i direktivet.

- De avgifter som utgår för upprättandet av en handling inför notarius publicus genom vilken bildandet av en kapitalassociation fastställs är i princip förbjudna enligt artikel 10 c i direktivet när de utgör en skatt eller avgift i den mening som avses i detta direktiv.

- Det förhållandet att avgifterna, som uttas för upprättandet av en handling inför notarius publicus genom vilken bildandet av en kapitalassociation fastställs och vars storlek ökar direkt i förhållande till det tecknade bolagskapitalet, inte får överskrida en övre gräns medför inte i sig att dessa avgifter är av vederlagskaraktär i den mening som avses i direktiv 69/335 om denna gräns inte fastställs på ett rimligt sätt i förhållande till kostnaden för den tjänst för vilken avgifterna utgör ersättning.

Rättegångskostnader

35 De kostnader som har förorsakats den tyska och den spanska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder fattar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

angående den fråga som genom beslut av den 20 juni 2000 har ställts av Amtsgericht Müllheim/Baden, följande beslut:

Rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning, i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 85/303/EEG av den 10 juni 1985 skall tolkas på så sätt att avgifter som tas ut för att upprätta en handling inför notarius publicus, genom vilken en transaktion som omfattas av direktiv 69/335 i dess ändrade lydelse fastställs, inom ett system som det som är tillämpligt i domkretsen för Oberlandesgericht Karlsruhe, vilket utmärks av att notarius publicus är offentliga tjänstemän och att avgifterna delvis betalas till offentliga myndigheter som använder dessa medel för att finansiera de uppgifter som skall utföras av dessa, utgör en skatt eller avgift i den mening som avses i direktivet i dess ändrade lydelse.

De avgifter som utgår för upprättandet av en handling inför notarius publicus genom vilken bildandet av en kapitalassociation fastställs är i princip förbjudna enligt artikel 10 c i direktivet när de utgör en skatt eller avgift i den mening som avses i detta direktiv.

Det förhållandet att avgifterna, som uttas för upprättandet av en handling inför notarius publicus genom vilken bildandet av en kapitalassociation fastställs och vars storlek ökar direkt i förhållande till det tecknade bolagskapitalet, inte får överskrida en övre gräns medför inte i sig att dessa avgifter är av vederlagskaraktär i den mening som avses i direktiv 69/335 i dess ändrade lydelse om denna gräns inte fastställs på ett rimligt sätt i förhållande till kostnaden för den tjänst för vilken avgifterna utgör ersättning.