61997J0237

Tillnärmning av lagstiftning - Paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang - Direktiv 90/314 - Tillämpningsområde - Internationellt elevutbyte - Omfattas inte - Särfall (Rådets direktiv 90/314, artikel 2.1)

Direktiv 90/314 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang är inte tillämpligt på resor - som består i utbytesverksamhet för skolelever som pågår ungefär ett halvt eller ett helt år, - som har till syfte att eleven skall gå i skola i värdlandet och lära känna dess folk och kultur, samt - under vilka eleven bor som familjemedlem i en frivillig värdfamilj.

I mål C-237/97,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från högsta förvaltningsdomstolen (Finland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i ett mål vid den nationella domstolen som anhängiggjorts av

AFS Intercultural Programs Finland ry,

angående tolkningen av rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (EGT L 158, s. 59; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 53),

meddelar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J.-P. Puissochet samt domarna P. Jann, C. Gulmann (referent), D.A.O. Edward och L. Sevón,

generaladvokat: A. Saggio,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- AFS Intercultural Finland ry, genom advokaten Mårten Aspelin, Helsingfors,

- Finlands regering, genom ambassadören Holger Rotkirch, chef för utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud,

- Förenade kungarikets regering, genom Stephanie Ridley, Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, biträdd av Jon Turner, barrister,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom Pieter van Nuffel och Kirsi Leivo, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 25 juni 1998 av: AFS Intercultural Programs Finland ry, företrädd av Mårten Aspelin, Finlands regering, företrädd av lagstiftningsrådet Tuula Pynnä, utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud, Förenade kungarikets regering, genom Stephanie Ridley, biträdd av Jon Turner, och kommissionen, företrädd av Pieter van Nuffel och Kirsi Leivo,

och efter att den 16 juli 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Högsta förvaltningsdomstolen har genom beslut av den 23 juni 1997, som inkom till domstolens kansli den 27 juni 1997, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget ställt två frågor om tolkningen av rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (EGT L 158, s. 59; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 53, nedan kallat direktivet).

2 Dessa frågor har uppkommit i ett förvaltningsrättsligt mål som har anhängiggjorts av AFS Intercultural Programs ry (nedan kallad AFS Finland), som är en registrerad förening utan vinstsyfte med verksamhet i Finland och som arrangerar internationellt elevutbyte, angående tillämpningen av direktivet, i synnerhet dess artikel 7, på sådan verksamhet som den som AFS Finland bedriver.

3 I första övervägandet i ingressen till direktivet konstateras att ett av gemenskapens huvudmål är att förverkliga den inre marknaden där turistsektorn är en väsentlig del. I femte övervägandet sägs att rådet har välkomnat kommissionens initiativ för att fästa uppmärksamheten på turismens betydelse och har uppmärksammat kommissionens första riktlinjer för ett gemenskapsprogram för turism, och i sjunde övervägandet uttalas att turistnäringen spelar en allt större och viktigare roll för ekonomierna i medlemsstaterna och att systemet med paketresor utgör en väsentlig del av denna näring.

4 Enligt artikel 1 i direktivet är avsikten med detta direktiv att inbördes närma medlemsstaternas lagar och andra författningar om paketresor som säljs eller bjuds ut till försäljning inom gemenskapens territorium.

5 Artikel 2 i direktivet har följande lydelse:

"I detta direktiv avses med:

1) [Paketresa]: en i förväg ordnad kombination av minst två av följande komponenter som säljs eller bjuds ut till försäljning till ett totalpris, om tjänsten varar längre än ett dygn eller inkluderar övernattning:

a) Transport. b) Inkvartering.

c) Andra turisttjänster som inte är direkt knutna till transport eller inkvartering och som utgör en väsentlig del av [paketresan].

Att olika delar i samma [paketresa] debiteras separat befriar inte arrangören eller återförsäljaren från skyldigheterna enligt detta direktiv.

2) Arrangör av [paketresa]: en person som inte enbart i enstaka fall anordnar paketresor och som direkt eller genom en återförsäljare säljer eller bjuder ut dem till försäljning.

..."

6 Artiklarna 3-6 i direktivet innehåller bestämmelser om skydd för konsumenten mot vissa risker som hänger samman med paketresor, nämligen vilseledande information i beskrivningen av paketresan, det sätt på vilket paketresan skall betalas samt fördelning av ansvaret mellan arrangören och/eller återförsäljaren av paketresan samt de olika leverantörer vilkas kombinerade tjänster utgör denna paketresa.

7 I artikel 4.3 i direktivet föreskrivs att om konsumenten blir förhindrad att delta i paketresan får han överlåta sin bokning till en person som uppfyller alla de villkor som gäller för denna resa, på villkor att han i rimlig tid före avresan underrättat arrangören eller återförsäljaren om sin avsikt.

8 I artikel 7 i direktivet föreskrivs att "den arrangör eller återförsäljare som är part i avtalet skall visa att han, i händelse av obestånd, har tillräcklig säkerhet för återbetalning av erlagda belopp och för hemtransport av konsumenten".

9 Direktivet genomfördes i Finland genom två lagar, nämligen lagen om paketreserörelser nr 1080/1994 och lagen om paketresor nr 1079/1994.

10 I lag nr 1080/1994 krävs att den som idkar paketreserörelse skall göra en anmälan till konsumentverket för införande i registret. Enligt 8 § i denna lag skall en researrangör, för den händelse att han blir insolvent, hos konsumentverket ställa av det godkänd säkerhet som tryggar de rättigheter som resenären har enligt lag nr 1080/1994.

11 Föremålet för AFS Finlands verksamhet är enligt föreningens stadga att främja internationellt samarbete samt utbyte mellan olika kulturer. Föreningen anordnar i detta syfte, i likhet med sina systerorganisationer som är verksamma i andra stater, utbytesprogram för elever som är mellan 16 och 18 år. AFS Finlands verksamhet bygger på stöd från olika donatorer och stiftelser samt på frivilligarbete. Föreningen får stöd av den finska staten för att finansiera sin verksamhet.

12 AFS Finland skickar elever utomlands två gånger om året, vanligtvis för en vistelse på sex till elva månader. Eleverna går i skola i värdlandet och bor i familjer som inkvarterar dem vederlagsfritt. AFS Finland utser eleverna och placerar dem i familjerna på grundval av intervjuer. Föreningen anordnar sedan elevernas resa till värdlandet med linjeflyg och värdfamiljerna tar i regel emot dem på ankomstorten. Före avresan deltar eleverna med sina föräldrar i kurser som förbereder dem för livet utomlands.

13 Tio procent av resekostnaderna betalas när elevens ansökan har godkänts, det vill säga vanligtvis tio månader före avresan. Resten av priset betalas i tre delar före resans början. Vid avresan får eleven sin returbiljett som på förhand betalats till flygbolaget. En del av de medel som AFS Finland uppbär betalas till en reservfond som bland annat tjänar till att trygga elevens återresa, om det blir omöjligt att använda returbiljetten.

14 Konsumentverket underrättade den 25 augusti 1995 AFS Finland om att det ansåg att föreningens utbytesverksamhet för skolelever var att likställa med handel med paketresor. Konsumentverket beviljade AFS Finland en frist på en månad för att anmäla sig för införande i registret över researrangörer och meddelade att det, om AFS Finland tredskades, skulle kunna förbjuda föreningen att idka sin verksamhet. Eftersom AFS Finland inte följde registreringsuppmaningen, förbjöd konsumentverket genom beslut av den 14 oktober 1996 föreningen att idka sin verksamhet.

15 AFS Finland har sökt ändring i detta beslut hos högsta förvaltningsdomstolen och gjort gällande att den inte idkar paketreseverksamhet i den mening som avses i direktivet.

16 Den nationella domstolen har under dessa omständigheter beslutat att förklara målet vilande fram till dess att EG-domstolen meddelar ett förhandsavgörande beträffande de följande två tolkningsfrågorna:

"1) Omfattar tillämpningsområdet för rådets direktiv 90/314/EEG om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang helt eller till vissa delar även en resa för utbyteselever som pågår ungefär ett halvår eller ett helt år och vars avsikt inte är resande eller turism utan att gå i skola i ett främmande land och lära känna dess folk och kultur genom att vederlagsfritt bo som familjemedlem i en värdfamilj? Påverkas frågan, huruvida en resa för utbyteselever omfattas av direktivets tillämpningsområde, av sådana omständigheter som betonar de icke-kommersiella dragen i anordnandet av resor, såsom att den som deltar i resan själv endast betalar en del av resekostnaderna och att resorna anordnas i samarbete mellan allmännyttiga organisationer i olika länder och till stor del grundas på frivilligarbete samt att resorna får understöd ur statens kulturanslag?

2) Om ovan beskrivna resor för utbyteselever omfattas av paketresedirektivets allmänna tillämpningsområde, begärs dessutom svar på följande frågor rörande den närmare tolkningen av artikel 2 i direktivet:

a) Skall inkvartering enligt artikel 2.1 b anses omfatta sådan långvarig och vederlagsfri inkvartering i en familj där vederbörande behandlas som en familjemedlem och likställs med barnen i familjen?

b) Skall begreppet andra turisttjänster enligt artikel 2.1 c anses omfatta den undervisning som ges eleven och hans föräldrar, valet av värdfamilj och skola i värdlandet samt iordningställandet av de handlingar som krävs för vistelsen i det landet?"

17 Den nationella domstolen vill genom sin första fråga i huvudsak få klarhet i om direktivet är tillämpligt på resor

- som består i utbytesprogram för skolelever som pågår ungefär ett halvt eller ett helt år,

- som har till syfte att eleven skall gå i skola i värdlandet och lära känna dess folk och kultur, samt

- under vilken eleven bor som familjemedlem i en frivillig värdfamilj.

18 AFS Finland har angett att tillämpningen av direktivet, och i synnerhet artikel 7, på dess verksamhet skulle medföra orimligt höga utgifter för säkerheten som skulle leda till ökade kostnader för varje elev, vilket skulle ha en negativ inverkan på utbytet av skolelever såväl på det internationella som på det nationella planet. Föreningen har påpekat att målet med detta utbyte är att främja utbildning i internationell anda samt fredsvilja och internationellt samförstånd. För att uppnå detta mål måste AFS Finland transportera ungdomar till värdländerna och finna värdfamiljer för dem, men denna kombination anordnas inte i turistsyfte, och resan kan inte anses utgöra en väsentlig del av den erfarenhet som erhålls genom utbytet av skolelever.

19 AFS Finland anser dessutom att det särskilda behovet av att skydda konsumenten, vilket direktivet är avsett att tillgodose, är en följd av den hårdnande konkurrensen inom turistsektorn men att organisationerna utan vinstsyfte inte befinner sig i en motsvarande konkurrenssituation och att deras verksamhet inte har några särdrag som kan äventyra konsumentskyddet. AFS Finland anser således att en resa som sker inom ramen för ett utbytesprogram för skolelever faller utanför direktivets tillämpningsområde.

20 Enligt den finska regeringens uppfattning kan direktivet inte tolkas så, att endast semesterresenärer drar fördel av skyddet enligt direktivet. Direktivet förutsätter inte heller att resorna anordnas eller bjuds ut till försäljning inom ramen för ekonomisk verksamhet. Endast tillfällig verksamhet faller utanför direktivets tillämpningsområde. I direktivet föreskrivs dessutom inte något särskilt villkor i fråga om inkvarteringens form, standard eller varaktighet. Enligt definitionen i direktivet säljs eller bjuds en paketresa ut till försäljning till ett totalpris. Att inkvarteringen i det vid den nationella domstolen aktuella fallet varar lång tid och är vederlagsfri saknar relevans för tillämpningen av direktivet. Det väsentliga är att anordnandet av inkvarteringen ingår i paketresan. I resor som anordnas vid utbytesverksamhet för skolelever ingår således både anordnande av transport och inkvartering, vilket medför att tolkningen av begreppet "andra turisttjänster" inte är relevant.

21 Den brittiska regeringen har hävdat att det följer av direktivets allmänna systematik och syfte att det är tillämpligt på turistsektorn och inte omfattar sådan utbildningsverksamhet som den som AFS Finland bedriver. Att artikel 2.1 c i direktivet hänvisar till "andra turisttjänster" visar nämligen att de andra två komponenterna också skall erbjudas inom ramen för en turisttjänst för att paketresan skall falla inom direktivets tillämpningsområde.

22 Enligt kommissionen är direktivet tillämpligt oberoende av syftet med resan, även om konsumenten exempelvis beger sig till resmålet för att där få utbildning. Utbytesprogram för skolelever faller inte heller utanför direktivets tillämpningsområde endast på grund av att arrangören av denna verksamhet saknar vinstsyfte. Direktivet är vidare tillämpligt även om konsumenten inte betalar samtliga resekostnader själv.

23 Kommissionen har dessutom gjort gällande att den omständigheten att rätten att delta i utbytesprogrammen är beroende av en bedömning av elevens personlighet och hans förmåga att anpassa sig till den ort där programmet äger rum och till den familj som har för avsikt att inkvartera honom visar att det inte är fråga om en paketresa i den mening som avses i direktivet. Deltagandet i utbytesprogrammen för skolelever grundas således inte på objektiva omständigheter, och det är inte möjligt att på det tillämpa den bestämmelse som föreskrivs i artikel 4.3 i direktivet enligt vilken konsumenten, om han blir förhindrad att delta i paketresan, får överlåta sin bokning till en person som uppfyller alla de villkor som gäller för denna resa. Kommissionen har vidare hävdat att det utbyte av skolelever som AFS Finland anordnar inte utgör en paketresa i den mening som avses i direktivet, eftersom långvarig vederlagsfri vistelse i en familj där eleven behandlas som en familjemedlem inte kan betraktas som inkvartering i den mening som avses i direktivet. Kommissionen har slutligen gjort gällande att de turisttjänster som ingår i elevutbytet inte utgör en väsentlig del av paketresorna.

24 Det skall inledningsvis erinras om att en paketresa enligt artikel 2.1 i direktivet består av en i förväg ordnad kombination av minst två av de tre komponenterna "transport", "inkvartering" och "andra turisttjänster som inte är direkt knutna till transport eller inkvartering och som utgör en väsentlig del av [paketresan]", om tjänsten varar längre än ett dygn eller inkluderar övernattning.

25 Det kan konstateras att resorna i fråga innehåller den transportkomponent som förutsätts i artikel 2.1 i direktivet, eftersom AFS Finland anordnar elevernas resa till värdlandet med linjeflyg.

26 Vad gäller tolkningen av begreppet "inkvartering" skall det påpekas att, även om det traditionellt sett är hotell, värdshus eller liknande inrättningar som tillhandahåller denna tjänst mot vederlag, det inte är nödvändigt att vistelsen sker i en sådan inrättning, som tillhandahåller denna tjänst mot vederlag, för att det skall vara fråga om inkvartering i den mening som avses i direktivet.

27 Det skall vidare framhållas att, även om inkvarteringen under en paketresa vanligtvis är relativt kortvarig, detta inte kan anses vara avgörande för om det är fråga om inkvartering i den mening som avses i direktivet. Såsom den finska regeringen har påpekat omfattas alla resor som varar längre än ett dygn på grund av artikel 2.1 i direktivet nämligen av definitionen av paketresor, eftersom ingen övre gräns har föreskrivits.

28 Av det föregående resonemanget följer emellertid inte nödvändigtvis att en elevs vistelse i en värdfamilj där han behandlas som en familjemedlem och likställs med barnen i familjen skall betecknas som inkvartering i den mening som avses i direktivet. Även om typen av inkvartering, dess vederlagsfrihet och varaktighet som sådana, sedda var och en för sig, inte är avgörande för om det är fråga om inkvartering i den mening som avses i direktivet, medför de nämligen tillsammans att en vistelse med samtliga dessa kännetecken inte kan betecknas som inkvartering i den mening som avses i direktivet.

29 Slutsatsen blir således att sådan utbytesverksamhet för skolelever som avses i målet vid den nationella domstolen inte innefattar den komponent avseende inkvartering som förutsätts i artikel 2.1 i direktivet. Det är följaktligen nödvändigt att ta ställning till frågan om sådant utbyte innefattar "andra turisttjänster som inte är direkt knutna till transport eller inkvartering och som utgör en väsentlig del av [paketresan]".

30 Det skall i detta avseende inledningsvis framhållas att paketresearrangörens val av skola inte i sig kan anses som en turisttjänst i den mening som avses i artikel 2.1 c i direktivet. Denna tjänst, som erbjuds de elever som deltar i internationellt utbyte av skolelever, har nämligen som särskilt mål att utbilda deltagarna.

31 Det skall vidare konstateras att den tjänst som består i att välja en familj, vilket gör det möjligt för eleven att ha ett ställe att bo på under vistelsen, i varje fall är en till övriga komponenter direkt knuten tjänst i den mening som avses i artikel 2.1 c i direktivet och omfattas således inte av begreppet andra turisttjänster.

32 Även om det slutligen antogs att iordningställandet av de handlingar som krävs för vistelsen i det landet och de kurser som eleverna går med sina föräldrar före avresan, för att förbereda sig för livet utomlands, skulle kunna anses omfattas av begreppet andra turisttjänster, uppfyller de inte ett av de kriterier som uppställs i artikel 2.1 c i direktivet, nämligen kriteriet att tjänsterna skall utgöra en väsentlig del av paketresan.

33 Under dessa omständigheter skall det konstateras att en sådan elevutbytesverksamhet, som i det föreliggande fallet, inte innehåller de komponenter som är nödvändiga för att verksamheten skall anses utgöra en paketresa i den mening som avses i direktivet.

34 Den första delen av den första frågan skall således besvaras så, att direktivet inte är tillämpligt på resor

- som består i utbytesverksamhet för skolelever som pågår ungefär ett halvt eller ett helt år,

- som har till syfte att eleven skall gå i skola i värdlandet och lära känna dess folk och kultur, samt

- under vilken eleven bor som familjemedlem i en frivillig värdfamilj.

35 Med beaktande av det föregående resonemanget saknas det anledning att besvara de övriga frågor som den nationella domstolen har ställt.

Rättegångskostnader

36 De kostnader som har förorsakats den finska och den brittiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

- angående de frågor som genom beslut av den 23 juni 1997 har ställts av högsta förvaltningsdomstolen - följande dom:

Rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang är inte tillämpligt på resor

- som består i utbytesverksamhet för skolelever som pågår ungefär ett halvt eller ett helt år,

- som har till syfte att eleven skall gå i skola i värdlandet och lära känna dess folk och kultur, samt

- under vilken eleven bor som familjemedlem i en frivillig värdfamilj.