61995J0147

1 Socialpolitik - Manliga och kvinnliga arbetstagare - Lika lön - Lön - Begrepp - Pensionssystem som inrättats genom lagstiftning för en offentlig organisation, vilket försäkrar såväl arbetstagaren som dennes efterlevande make mot de risker för ekonomiska konsekvenser som hög ålder medför, och som utgör en förmån som utbetalas av arbetsgivaren på grund av anställningen - Omfattas

(EG-fördraget, artikel 119)

2 Socialpolitik - Manliga och kvinnliga arbetstagare - Lika lön - Tjänstepensionssystem inrättat genom lagstiftning -Införande av rätt till efterlevandepension som för änklingar är underställd villkor som inte föreskrivs för änkor - Otillåtet

(EG-fördraget, artikel 119)

3 Socialpolitik - Manliga och kvinnliga arbetstagare - Lika lön - Artikel 119 i fördraget - Tillämplighet avseende tjänstepensionssystem - Rätt att kräva likabehandling vad gäller förmåner som hänför sig till anställningstid före den 17 maj 1990, begränsad av protokoll nr 2 om artikel 119 som bifogats Fördraget om Europeiska unionen, för arbetstagare och deras förmånsberättigade anhöriga som väckt talan före den 17 maj 1990 - Väckande av talan före nämnda datum - Begrepp

(EG-fördraget, artikel 119, protokoll nr 2)

4 Socialpolitik - Manliga och kvinnliga arbetstagare - Lika lön - Artikel 119 i fördraget - Tjänstepensionssystem som medför diskriminering av änklingar avseende efterlevandepension - Tillämpning även på änklingar av det system som gäller änkor

(EG-fördraget, artikel 119)

5 Tillämpningsområdet för artikel 119 i fördraget omfattar pensionssystem för sådana offentliga organisationer som det grekiska offentliga elektricitetsföretaget, vilket innebär att systemet är underställt det förbud mot könsdiskriminering som föreskrivs i denna artikel. Att systemet har inrättats genom lagstiftning saknar nämligen betydelse, eftersom det bara gäller en särskild kategori arbetstagare och eftersom pensionen som utbetalas direkt är beroende av fullgjord tjänstgöringstid och beräknas efter den senaste lönen, vilket innebär att pensionen utbetalas på grund av anställningsförhållandet med organisationen i fråga.

En efterlevandepension som beviljas enligt ett sådant system omfattas således av artikel 119 i fördraget.

6 En nationell lagbestämmelse, som innebär att beviljandet av pension till änkling enligt ett tjänstepensionssystem - när denna pension omfattas av begreppet lön i den mening som avses i artikel 119 i fördraget - är underställt särskilda villkor som inte föreskrivs för änkor, står i strid med nämnda artikel 119, och ingen bestämmelse i gemenskapsrätten kan motivera att den upprätthålls.

7 Protokoll nr 2 om artikel 119 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tolkas så, att artikel 119 kan åberopas i en talan om att erhålla förmåner på grund av ett socialförsäkringssystem med anknytning till tjänsten som väckts före den 17 maj 1990, även om denna talan har förklarats inte kunna upptas till prövning i sak på grund av att vederbörande inte har ingivit ett föregående klagomål, om en ny frist medges honom av den nationella domstolen så att han kan inge ett sådant klagomål.

8 Genomförandet av principen om lika lön kräver att de änklingar som har drabbats av könsdiskriminering i ett tjänstepensionssystem skall erhålla samma förmåner som änkor, det vill säga pension eller andra förmåner för efterlevande makar. När lönediskriminering väl har konstaterats och så länge åtgärder för att återställa likabehandling inte har vidtagits i tjänstesystemet i fråga kan nämligen åtlydnaden av artikel 119 endast försäkras genom att de diskriminerade beviljas samma förmåner som de privilegierade åtnjuter.

I mål C-147/95,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Dioikitiko Efeteio Athinon (Grekland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Dimossia Epicheirissi Ilektrismou (DEI)

och

Efthimios Evrenopoulos,

angående tolkningen av artikel 119 i EG-fördraget, av protokollet om artikel 119 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och av rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (EGT L 6, 1979, s. 24),

meddelar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden G.F. Mancini (referent) samt domarna J.L. Murray, C.N. Kakouris, P.J.G. Kapteyn och H. Ragnemalm,

generaladvokat: F.G. Jacobs,

justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Dimossia Epicheirissi Ilektrismou (DEI), genom advokaten Konstantinos Papadimitriou, Aten,

- Efthimios Evrenopoulos, genom advokaten Sofia Spyliotopoulou-Koukouli, Aten,

- Greklands regering, genom juridiske rådgivaren Panagiotis Kamarineas, statens juridiska råd, biträdande juridiska rådgivaren Kyriaki Grigoriou, statens juridiska råd och särskilda juridiska rådgivaren Ioanna Galani-Maragkoudaki, specialavdelningen för gemenskapsfrågor, utrikesministeriet, samtliga i egenskap av ombud,

- Förenade kungarikets regering, genom John E. Collins, Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, biträdd av Nicholas Paines, barrister,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Dimitrios Gouloussis och Marie Wolfcarius, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 21 november 1996 av: Dimossia Epicheirissi Ilektrismou (DEI), företrätt av Konstantinos Papadimitriou, Efthimios Evrenopoulos, företrädd av Sofia Spyliotopoulou-Koukouli, Greklands regering, företrädd av Ioanna Galani-Maragkoudaki och biträdande juridiske rådgivaren Vassilios Kontolaimos, statens juridiska råd, Förenade kungarikets regering, företrädd av John E. Collins, biträdd av Nicholas Paines, samt av kommissionen, företrädd av Dimitrios Gouloussis,

och efter att den 16 januari 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Genom beslut av den 30 mars 1995, som inkom till domstolen den 12 maj 1995, har Dioikitiko Efeteio Athinon (Grekland) begärt att domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande angående tolkningen av artikel 119 i EG-fördraget, av protokollet om artikel 119 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan kallat protokoll nr 2) och av rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (EGT L 6, 1979, s. 24, nedan kallat direktivet).

2 Dessa frågor har väckts i en rättegång mellan Efthimios Evrenopoulos och Dimossia Epicheirissi Ilektrismou (ett offentligt elektricitetsföretag, nedan kallat DEI) angående rätt till efterlevandepension.

3 DEI är en offentlig organisation av eget slag (sui generis) med status som juridisk person, som i sina flesta funktioner, bland annat som arbetsgivare, lyder under privaträttens regler. Dess socialförsäkringssystem, som omfattar pension, hälso- och sjukvård och socialhjälp, grundades direkt genom lagen 4491/1966 (nedan kallad lagen) som uteslutande reglerar dess uppgifter. Administrationen av socialförsäkringssystemet har anförtrotts en särskild avdelning, som bildats genom beslut av DEI:s administrativa råd och som med stöd av artikel 1 i lagen har kallats "försäkringsavdelningen".

4 Av artikel 2 i lagen framgår att samtliga personer som har en arbetsrelaterad anknytning till DEI, liksom deras familjemedlemmar, obligatoriskt omfattas av det ovan beskrivna systemet.

5 Genom artikel 4 i lagen har en försäkringsnämnd bestående av elva medlemmar inrättats, vilken fungerar inom DEI och har befogenhet att godkänna berörda personers försäkringsperioder, besluta om beviljande av lagstadgade förmåner och framställa förslag till DEI:s administrativa råd om nödvändiga åtgärder för att förbättra villkoren för beviljande av det [försäkrings]skydd som lagen ger DEI:s personal.

6 I enlighet med artikel 8 i samma lag beräknas den pensionsutbetalning som beviljas med stöd av detta system efter det senaste tjänsteårets lön och är direkt avhängig av den tjänstgöringstid som fullgjorts, eftersom den nödvändiga försäkringstiden för dess beviljande motsvarar tjänstgöringstiden hos DEI.

7 Enligt artikel 9.1 a i lagen (nedan kallad den omtvistade bestämmelsen) gäller att "i händelse av dödsfall avseende en pensionerad eller försäkrad person ... föreligger rätt till pension för änkan eller, om den försäkrade var kvinna, änklingen om han saknar tillgångar och är helt oförmögen att arbeta samt om den avlidna har åtagit sig att försörja honom under en tidsperiod om fem år före dödsfallet".

8 Efthimios Evrenopoulos hustru arbetade hos DEI. Efter hennes död begärde Efthimios Evrenopoulos att få efterlevandepension genom ett brev av den 20 januari 1989 till direktören för DEI:s personalförsäkring (nedan kallad direktören).

9 Efter tre månader från hans begäran väckte Efthimios Evrenopoulos den 12 juni 1989, eftersom direktören inte hade svarat, talan om ogiltigförklaring av det underförstådda avslag på hans begäran som detta innebar vid Dioikitiko Protodikeio Athinon.

10 Den 21 september 1989 avslog direktören Efthimios Evrenopoulos begäran på den grunden att han inte uppfyllde de krav som ställdes i den omtvistade bestämmelsen. I en inlaga som Efthimios Evrenopoulos lämnade in till Dioikitiko Protodikeio Athinon utsträckte han sin talan till att även omfatta ogiltigförklaring av det uttryckliga avslagsbeslutet.

11 I dom av den 26 november 1990 förklarade Dioikitiko Protodikeio Athinon att talan mot det underförstådda avslagsbeslutet till följd av att direktören inte hade svarat kunde upptas till prövning i sak men avvisade talan mot det uttryckliga avslagsbeslutet på grund av att Efthimios Evrenopoulos inte före det att han väckte talan hade klagat på direktörens beslut till försäkringsnämnden. Emellertid tillerkände domstolen Efthimios Evrenopoulos en frist på tre månader räknat från den 26 november 1990 för att inge ett sådant klagomål, eftersom direktören inte hade informerat honom om skyldigheten att inleda ett sådant förfarande.

12 Efthimios Evrenopoulos klagomål, som ingavs den 4 februari 1991 till försäkringsnämnden, avslogs den 26 mars samma år på samma grund som direktören angivit i sitt beslut.

13 Den 2 maj 1991 överklagade Efthimios Evrenopoulos försäkringsnämndens beslut till Dioikitiko Protodikeio Athinon. I dom av den 16 april 1992 förklarade nämnda domstol att den omtvistade bestämmelsen var ogiltig och otillämplig på grund av att den stod i strid med förbudet mot könsdiskriminering såsom stadgas i artiklarna 4 och 116 i den grekiska författningen liksom i gemenskapsrätten. Domstolen ogiltigförklarade följaktligen DEI:s försäkringsnämnds beslut.

14 DEI överklagade denna dom till den nationella domstolen som beslutade att vilandeförklara målet och att till domstolen ställa följande tolkningsfrågor:

"1) Har DEI:s socialförsäkringssystem anknytning till anställningen eller är det ett lagstadgat system?

2) Är artikel 119 i EG-fördraget eller direktiv 79/7/EEG tillämpliga på detta system, särskilt avseende de förmåner som föreskrivs för efterlevande.

3) Står ovannämnda bestämmelse i artikel 9.1 a i lagen 4491/1966 i strid med artikel 119 i fördraget?

4) Kan någon annan gemenskapsbestämmelse motivera att den upprätthålls?

5) Är artikel 119 i fördraget tillämplig i det fall som nu är under prövning med hänsyn till protokoll nr 2 till fördraget om Europeiska unionen och med hänsyn till att motparten i detta mål, å ena sidan, har väckt sin första talan före den 17 maj 1990, nämligen den 12 juni 1989, men då, å andra sidan, denna talan avvisades genom dom nr 8361/1990 av Dioikitiko Protodikeio Athinon på den grunden att han inte hade klagat på det beslut som direktören för personalförsäkringen fattat (administrativt förfarande) och då denna dom gav honom en frist om tre månader för att inkomma med ett sådant klagomål?

6) Vid jakande svar på den tredje och den femte frågan, kan en änkling som inte uppbär någon pension eller andra förmåner i egenskap av efterlevande make såsom anges i bestämmelsen i fråga [artikel 9.1 a i lag 4491/1966] göra anspråk på pension och förmåner för efterlevande make på samma villkor som föreskrivs för änkor?"

Den första och den andra frågan

15 Genom sin första fråga vill den nationella domstolen i huvudsak veta om de förmåner som kan beviljas enligt ett sådant pensionssystem som DEI:s socialförsäkringssystem omfattas av tillämpningsområdet för artikel 119 i fördraget.

16 DEI och den grekiska regeringen har hävdat att DEI:s socialförsäkringssystem är ett lagstadgat system som inte faller inom tillämpningsområdet för artikel 119. I det avseendet har DEI understrukit att systemet är inrättat direkt och reglerat uteslutande i lag och att företaget självt sköter det i egenskap av offentligrättslig juridisk person. Företaget har tillagt att systemet varken har inrättats genom ett ensidigt beslut av arbetsgivaren eller efter förhandling eller överläggning mellan arbetsmarknadens parter, varför de närmare bestämmelserna sammanhänger med socialpolitiska skäl och inte med anknytningen till anställningen samt, slutligen, att systemet inte är av kompletterande karaktär i förhållande till ett annat allmänt socialförsäkringssystem, vilket innebär att de förmåner som betalas ut enligt systemet varken helt eller delvis ersätter dem som betalas ut av ett annat allmänt socialförsäkringssystem, oavsett vilket. Med hänsyn till dessa synpunkter har DEI och den grekiska regeringen ansett att systemet inte överensstämmer med de kriterier som klargjorts av domstolen för tolkningen av begreppet "lön" i den mening som avses i artikel 119.

17 För övrigt har de ansett att direktivet inte heller är tillämpligt i det nationella målet med hänsyn till att förmåner för efterlevande enligt artikel 3.2 i detta är uteslutna från dess tillämpningsområde.

18 Efthimios Evrenopoulos, den brittiska regeringen och kommissionen har också hävdat att direktivet inte är tillämpligt i målet vid den nationella domstolen. Däremot gör de gällande att DEI:s socialförsäkringssystem omfattas av tillämpningsområdet för artikel 119. Eftersom det bara gäller en särskild kategori arbetstagare och då förmånen i fråga direkt är beroende av fullgjord tjänstgöringstid och då beloppet beräknas efter det senaste tjänsteåret, är systemet i huvudsak beroende av anknytningen till anställningen och uppfyller således de avgörande kriterierna för att den pension som det berättigar till skall kvalificeras som lön i den mening som anges i artikel 119 i fördraget.

19 I detta avseende finns det anledning att påminna om att enbart kriteriet om att pension utbetalas till en arbetstagare på grund av anställningsförhållandet mellan honom och hans tidigare arbetsgivare, det vill säga kriteriet om anställningsförhållande som framgår av ordalydelsen i artikel 119, kan utgöra ett avgörande kännetecken, vilket domstolen upprepade gånger har klargjort (dom av den 28 september 1994 i mål C-7/93, Beune, Rec. 1994, s. I-4471, punkt 43).

20 Som domstolen tidigare har fastslagit kan naturligtvis inte uteslutande detta kriterium anses ge ett pensionssystem dess särprägel, eftersom pensioner som utbetalas i enlighet med ett lagstadgat system för social trygghet helt eller delvis kan beakta erhållna löner (domen i det ovannämnda målet Beune, punkt 44).

21 Socialpolitiska, statsorganisatoriska, etiska eller till och med budgetmässiga hänsyn, som har haft eller som har kunnat ha betydelse när den nationella lagstiftaren reglerat systemet, kan emellertid inte tillåtas överväga om pensionen endast gäller en särskild kategori arbetstagare, om den är direkt beroende av fullgjord tjänstgöringstid och om den beräknas efter senaste lön (domen i det ovannämnda målet Beune, punkt 45).

22 Det finns vidare anledning att påminna om att en efterlevandepension som föreskrivs i ett tjänstepensionssystem är en förmån som har sitt ursprung i den avlidna makens anslutning till systemet, vilket öppnar för en tillämpning av artikel 119 (dom av den 6 oktober 1993 i mål C-109/91, Ten Oever, Rec. 1993, s. I-4879, punkterna 13 och 14, och dom av den 28 september 1994 i mål C-200/91, Coloroll Pension Trustees, Rec. 1994, s. I-4389, punkt 18).

23 Det följer av vad som ovan anförts att en efterlevandepension som utbetalas av ett tjänstepensionssystem av det slag som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, som i huvudsak är beroende av den anställning som vederbörandes hustru innehade, står i samband med den lön som den sistnämnda åtnjöt och således omfattas av artikel 119 i fördraget.

24 Svaret på den första och den andra frågan är således att de förmåner som beviljas enligt ett sådant pensionssystem som DEI:s socialförsäkringssystem, i vilket förmåner för efterlevande innefattas, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 119 i fördraget.

Den tredje och den fjärde frågan

25 Med dessa frågor vill den nationella domstolen veta dels om artikel 119 i fördraget hindrar tillämpningen av en nationell bestämmelse som innebär att beviljande av pension till änkling, när denna pension omfattas av begreppet lön i den mening som avses i samma artikel, underställs särskilda villkor som inte föreskrivs för änkor, dels om upprätthållandet av en sådan bestämmelse är tillåtet enligt någon regel i gemenskapsrätten.

26 I detta avseende räcker det att erinra om att artikel 119 förbjuder all diskriminering vad gäller lön mellan manliga och kvinnliga arbetstagare oavsett vilken ordning som medför denna ojämlikhet (dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber, Rec. 1990, I-1889, punkt 32).

27 Det framgår av handlingarna i akten i det nationella målet att den omtvistade bestämmelsen är direkt diskriminerande till nackdel för män. Skillnaden i behandling består i att beviljande av pension till änkling, när denna pension omfattas av lön i den mening som avses i artikel 119, är underställd särskilda villkor som inte föreskrivs för änkor.

28 Det är uppenbart att ingen regel i gemenskapsrätten kan motivera att en sådan diskriminerande bestämmelse upprätthålls.

29 Svaret på frågorna tre och fyra är således dels att artikel 119 i fördraget hindrar tillämpningen av en nationell bestämmelse som innebär att beviljande av pension till änkling, när denna pension omfattas av begreppet lön i den mening som avses i samma artikel, är underställd särskilda villkor som inte föreskrivs för änkor, dels att ingen bestämmelse i gemenskapsrätten kan motivera att den upprätthålls.

Den femte frågan

30 Med denna fråga vill den nationella domstolen i huvudsak veta om protokoll nr 2 skall tolkas på så sätt att artikel 119 i fördraget kan åberopas i ett mål där talan om rätt till förmåner enligt ett socialförsäkringssystem med anknytning till tjänst väcktes före den 17 maj 1990, det vill säga dagen för domen i målet Barber, även om den ursprungliga talan avvisades på grund av att sökanden inte hade ingett ett föregående klagomål.

31 DEI har hävdat att artikel 119 inte är tillämplig i ett mål som detta, på grund av begränsningen av verkan i tiden av den ovannämnda domen i målet Barber, vilken har upprepats i protokoll nr 2. Genom att ha väckt talan den 12 juni 1989 inför Dioikitiko Protodikeio Athinon, utan att först ha ingett ett föregående klagomål till DEI:s försäkringsnämnd, hade Efthimios Evrenopoulos inte respekterat de processuella villkor som föreskrivs i den nationella rättsordningen, vilket innebär att denna talan inte kan anses som "[en] talan vid domstol eller ... ett likvärdigt förfarande enligt tillämplig nationell lagstiftning" i den mening som avses i protokoll nr 2. Enligt DEI skall därför talan i den nationella rättegången anses väckt tidigast den 4 februari 1991, det vill säga det datum då Efthimios Evrenopoulos ingav sitt överklagande till DEI:s försäkringsnämnd, och därmed efter avkunnandet av domen i målet Barber.

32 Efthimios Evrenopoulos, som i detta avseende har stöd av kommissionen, har ansett att han väckt talan i den mening som avses i protokoll nr 2 redan den 12 juni 1989, det vill säga den dagen då han väckte talan mot direktörens underförstådda avslagsbeslut vid Dioikitiko Protodikeio Athinon. Enligt Efthimios Evrenopoulos påverkas inte denna omständighet av förseningen med att inge klagomålet till försäkringsnämnden. Efthimios Evrenopoulos har gjort gällande att han, även om den grekiska lagen inte tillät honom att väcka talan direkt vid den behöriga nationella domstolen utan att först ge direktören möjlighet att agera eller förbli passiv, när denne inte svarade, faktiskt hade rätt att väcka talan vid domstol och yrka ogiltigförklaring av denna passivitet som kan betraktas som ett underförstått avslag att bevilja pension.

33 Kommissionen har tillagt att även om den första talan avvisades på processuell grund så har den berörde före den 17 maj 1990 påtalat kränkningen av den rätt som artikel 119 ger honom inför de nationella domstolarna, eftersom Dioikitiko Protodikeio hade förklarat att talan av den 12 juni 1989 kunde upptas till prövning i sak i den del den avsåg direktörens underförstådda avslagsbeslut. Han borde från den tidpunkten kunna omfattas av det undantag som föreskrivs i protokoll nr 2.

34 Den brittiska regeringen har först och främst hävdat att den berörde, eftersom han inte har respekterat de tidsfrister som föreskrivs i de nationella rättegångsreglerna, inte kan åberopa undantaget i protokoll nr 2. Det skulle endast förhålla sig annorlunda om han enligt tillämplig nationell lag hade kunnat överklaga avslaget av den tidigare talan. Vid sammanträdet har den brittiska regeringen vidare ansett att om det är så att Efthimios Evrenopoulos ändå har iakttagit ett korrekt förfarande i enlighet med den grekiska lagen borde de kommande besluten av de grekiska domstolarna betraktas såsom faser av ett förfarande som inleddes den 12 juni 1989. Enligt denna analys skulle begränsningen av verkan i tiden av domen i målet Barber inte vara tillämplig på Efthimios Evrenopoulos talan.

35 I den ovannämnda domen i målet Barber, punkterna 44 och 45, har domstolen klargjort att på grund av tvingande rättssäkerhetshänsyn kan den direkta effekten av artikel 119 i fördraget inte åberopas för att väcka talan om rätt till pension avseende tiden före den 17 maj 1990. Emellertid föreskrivs i artikeln ett undantag till förmån för dem som i tid har tagit initiativ i syfte att ta till vara sina rättigheter, nämligen de arbetstagare eller deras förmånstagare som före den tidpunkten har väckt talan vid domstol eller inlett ett likvärdigt förfarande enligt tillämplig nationell lagstiftning.

36 Denna begränsning framgår likaledes i protokoll nr 2 som föreskriver att "[v]id tillämpningen av artikel 119 i detta fördrag skall förmåner för arbetstagare på grund av sociala trygghetssystem inte anses som lön om och i den mån förmånerna kan hänföras till anställningstider före den 17 maj 1990, utom när det gäller arbetstagare eller deras förmånsberättigade anhöriga som före den tidpunkten har väckt talan vid domstol eller inlett ett likvärdigt förfarande enligt tillämplig nationell lagstiftning".

37 Som generaladvokaten har konstaterat i punkt 40 i sitt förslag till avgörande är det uppenbart att den talan eller det likvärdiga förfarande som enligt domen i målet Barber och protokoll nr 2 ger möjlighet att göra undantag från den begränsning av verkan i tiden som de föreskriver måste ha väckts eller inletts i enlighet med de rättegångsregler som är tillämpliga i den berörda medlemsstaten.

38 I målet vid den nationella domstolen är det visserligen så, att den första talan som Efthimios Evrenopoulos väckte mot det underförstådda avslagsbeslutet på hans begäran om pension avvisades av den nationella domstolen i första instans, vad gäller den utvidgade delen av talan som avsåg direktörens uttryckliga avslagsbeslut, men att denna domstol medgav honom en tidsfrist om tre månader för att inkomma med ett klagomål mot försäkringsnämndens avslagsbeslut, vilket han gjorde, och därefter väckte Efthimios Evrenopoulos sin andra talan vid domstolen mot denna nämnds avslag på hans klagomål. Det är beslutet av den nationella domstolen i första instans avseende denna andra talan som är föremål för överklagande till den nationella domstol som har begärt detta förhandsavgörande.

39 Följaktligen har den rättsliga processen mellan Efthimios Evrenopoulos och DEI inletts genom att den första talan väcktes den 12 juni 1989 vid Dioikitiko Protodikeio och således före den 17 maj 1990, vilket är dagen för domen i målet Barber.

40 Svaret på den femte frågan är således att protokoll nr 2 skall tolkas så, att artikel 119 i fördraget kan åberopas i en talan om att erhålla förmåner på grund av ett socialförsäkringssystem med anknytning till tjänsten som väckts före den 17 maj 1990, även om denna talan har förklarats inte kunna upptas till prövning i sak på grund av att vederbörande inte har ingivit ett föregående klagomål, om en ny frist medges honom av den nationella domstolen så att han kan inge ett sådant klagomål.

Den sjätte frågan

41 Med denna fråga vill den nationella domstolen i huvudsak veta om artikel 119 i fördraget kräver att änklingar som är föremål för en diskriminering som är otillåten enligt denna bestämmelse får pension eller andra förmåner för efterlevande makar på samma villkor som gäller för änkor.

42 I detta avseende är det lämpligt att påpeka att i den ovannämnda domen i målet Coloroll Pension Trustees, punkt 32, har domstolen klargjort att när en lönediskriminering väl har konstaterats av domstolen, och så länge åtgärder för att återställa likabehandlingen inte har vidtagits i systemet, kan åtlydnaden av artikel 119 endast försäkras genom att de diskriminerade beviljas samma förmåner som de privilegierade åtnjuter.

43 Det innebär att en änkling i Efthimios Evrenopoulos situation skall få förmåner på samma villkor som föreskrivs för änkor.

44 Svaret på den sjätte frågan till domstolen är således att det enligt artikel 119 i fördraget krävs att de änklingar som har drabbats av en diskriminering som är otillåten enligt denna bestämmelse skall erhålla pension eller andra förmåner för efterlevande på samma villkor som gäller för änkor.

Rättegångskostnader

45 De kostnader som har förorsakats den grekiska och den brittiska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

- angående de frågor som genom beslut av den 30 mars 1995 förts vidare av Dioikitiko Efeteio Athinon - följande dom:

46 De förmåner som beviljas enligt ett sådant pensionssystem som Dimossia Epicheirissi Ilektrismous socialförsäkringssystem, i vilket förmåner för efterlevande innefattas, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 119 i EG-fördraget.

47 Artikel 119 i fördraget hindrar tillämpningen av en nationell bestämmelse som innebär att beviljande av pension till änkling, när denna pension omfattas av begreppet lön i den mening som avses i samma artikel, är underställt särskilda villkor som inte föreskrivs för änkor, och ingen bestämmelse i gemenskapsrätten kan motivera att den upprätthålls.

48 Protokollet om artikel 119 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tolkas så, att artikel 119 i fördraget kan åberopas i en talan om att erhålla förmåner på grund av ett socialförsäkringssystem med anknytning till tjänsten som väckts före den 17 maj 1990, även om denna talan har förklarats inte kunna upptas till prövning i sak på grund av att vederbörande inte har ingivit ett föregående klagomål, om en ny frist medges honom av den nationella domstolen så att han kan inge ett sådant klagomål.

49 Det krävs enligt artikel 119 i fördraget att de änklingar som har drabbats av en diskriminering som är otillåten enligt denna bestämmelse skall erhålla pension eller andra förmåner för efterlevande på samma villkor som gäller för änkor.