This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 61991TJ0031
Judgment of the Court of First Instance (First Chamber, extended composition) of 29 June 1995. # Solvay SA v Commission of the European Communities. # Competition - Market-sharing agreement - Commission's Rules of Procedure - Authentication of a decision adopted by the college of Commissioners. # Case T-31/91.
Förstainstansrättens dom (första avdelningen i utökad sammansättning) av den 29 juni 1995.
Solvay SA mot Europeiska kommissionen.
Konkurrens - Avtal om uppdelning av marknaden - Kommissionens arbetsordning - Bestyrkande av en rättsakt som har antagits av kommissionsledamöterna i kollegium.
Mål T-31/91.
Förstainstansrättens dom (första avdelningen i utökad sammansättning) av den 29 juni 1995.
Solvay SA mot Europeiska kommissionen.
Konkurrens - Avtal om uppdelning av marknaden - Kommissionens arbetsordning - Bestyrkande av en rättsakt som har antagits av kommissionsledamöterna i kollegium.
Mål T-31/91.
Rättsfallssamling 1995 II-01821
ECLI identifier: ECLI:EU:T:1995:116
Förstainstansrättens beslut (första avdelningen i utökad sammansättning) av den 29 juni 1995. - Solvay SA mot Europeiska kommissionen. - Konkurrens - Avtal om uppdelning av marknaden - Kommissionens arbetsordning - Bestyrkande av en rättsakt som har antagits av kommissionsledamöterna i kollegium. - Mål T-31/91.
Rättsfallssamling 1995 s. II-01821
Pub.RJ s. Pub somm
1 Förfarande - Åberopande av nya grunder under rättegången - Relevanta bestämmelser i rättegångsreglerna innehåller varken någon frist eller något formkrav - Rätten har inte förfallit
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 48.2)
2 Talan om ogiltigförklaring - Grunder - Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter - Ett beslut har, i strid med kommissionens arbetsordning, delgetts utan att dessförinnan ha bestyrkts
(EEG-fördraget, artikel 173, kommissionens arbetsordning, artikel 12)
3 Talan om ogiltigförklaring - Grunder - Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter - Rättelse efter det att talan väckts - Avvisning
(EEG-fördraget, artikel 173)
4 I artikel 48.2 i rättegångsreglerna föreskrivs varken någon tidsfrist eller något formkrav för åberopandet av nya grunder, när detta är tillåtet. Det skall särskilt anmärkas att det i denna bestämmelse inte föreskrivs att en sådan grund måste åberopas omedelbart eller inom en bestämd frist efter det att de faktiska eller rättsliga omständigheter som grunden avser framkommit, vid äventyr att rätten att åberopa grunden annars förfaller. När det emellertid gäller rätten att åberopa en grund kan denna i princip inte förfalla och därmed hindra den berörda parten från att anföra samtliga de omständigheter som är nödvändiga för att vinna bifall till sina anspråk, annat än om så uttryckligen och otvetydigt är stadgat.
5 Bestyrkandet av rättsakter, vilket föreskrivs i artikel 12 första stycket i kommissionens arbetsordning och vilket skall ske efter det att rättsakterna har antagits av kommissionens medlemmar i kollegium och innan de delges eller publiceras, har till syfte att trygga rättssäkerheten genom att, på de giltiga språken, lägga fast den text som har antagits av kollegiet. På så sätt kan det, vid ett ifrågasättande, kontrolleras att de texter som har delgetts eller publicerats exakt överensstämmer med den text som antagits och därmed även med avsikten hos den som utfärdat texten. Av detta följer att bestyrkandet utgör en väsentlig formföreskrift i den mening som avses i artikel 173 i EEG-fördraget, samt att om ett beslut har delgetts utan att ha bestyrkts innebär detta att en väsentlig formföreskrift har åsidosatts, och detta oberoende av om det föreligger någon skillnad mellan den antagna texten och den text som publicerats eller delgetts.
6 Det är uteslutet att en institution, efter det att talan väckts mot ett beslut som den har meddelat, genom en enkel retroaktiv rättelse skulle kunna rätta till en överträdelse av en väsentlig formföreskrift som skett beträffande detta beslut, exempelvis genom att bestyrka ett beslut som hade delgetts utan att denna formföreskrift hade uppfyllts.
Detta gör sig särskilt starkt gällande när det är fråga om ett beslut genom vilket sökanden ålagts en ekonomisk sanktion, eftersom en rättelse som sker efter det att talan väckts i efterhand skulle förta hela meningen med den grund som avser detta fel. En sådan lösning skulle strida mot rättssäkerheten och mot de intressen som de enskilda som berörs av ett sanktionsbeslut har.
I mål T-31/91,
Solvay SA, tidigare Solvay et Cie SA, bolag upprättat enligt belgisk rätt, Bryssel, företrätt av Lucien Simont, advokat vid Cour de cassation de Belgique, och, vid den muntliga förhandlingen, Paul-Alain Foriers och Guy Block, båda advokater i Bryssel, med delgivningsadress hos advokatbyrån Jacques Loesch, 11, rue Goethe, Luxemburg,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Berend Jan Drijber, rättstjänsten, i egenskap av ombud, biträdd av advokat Nicole Coutrelis, Paris, med delgivningsadress hos Carlos Gómez de la Cruz, rättstjänsten, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 91/298/EEG av den 19 december 1990 om ett förfarande angående tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/33.133-B: Sodakarbonat - Solvay, CFK, EGT nr L 152, 1991, s. 16),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(första avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av J.L. Cruz Vilaça, ordförande, samt D.P.M Barrington, A. Saggio, H. Kirschner och A. Kalogeropoulos, domare,
justitiesekreterare: H. Jung,
(domskälen återges inte) en dom med följande domslut:
1) Kommissionens beslut 91/298/EEG av den 19 december 1990 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/33.133-B: Sodakarbonat - Solvay, CFK) ogiltigförklaras i den mån som det berör sökanden.
2) Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.