61982J0297

Jordbruk - gemensam organisation av marknaderna - nationella åtgärder - tillfällig höjning av fastighetsskatten på jordbruksfastigheter - tillåtlighet - gränser - inverkan på prisbildningen - ändring av jordbruksföretagens struktur - den nationella domstolens bedömning

(artikel 39 i EEG-fördraget)

En tillfällig höjning av fastighetsskatten på jordbruksfastigheter med syftet att inom ramen för en ekonomisk helhetslösning, som påverkar de flesta samhällsgrupper, till statskassan dra in en stor del av den ökning av jordbruksinkomsterna som uppkommit till följd av en ändring av den växelkurs som används inom den gemensamma jordbrukspolitikens ram, är i sig inte oförenlig vare sig med fördragets bestämmelser om den gemensamma jordbrukspolitiken eller med bestämmelserna om de gemensamma marknadsorganisationerna, även om införandet av denna skatt är nära knuten till nämnda ändring av växelkursen.

En höjning av fastighetsskatten skulle däremot vara oförenlig med nämnda bestämmelser i den mån den hindrade de mekanismer från att fungera som införts inom ramen för de gemensamma marknadsorganisationerna, antingen på grund av skattehöjningens inverkan på prisbildningen eller på grund av den ändring av jordbruksföretagens struktur som den skulle kunna leda till.

Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om och i förekommande fall i vilken utsträckning den

skatt som den skall ta ställning till verkligen har haft sådana verkningar.

I mål 297/82

har Østre Landsret (fjärde avdelningen) till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

De samvirkende danske landboforeninger,

sökande,

och

Ministeriet för skatter och avgifter,

svarande.

Begäran avser tolkningen av avdelning II om jordbruk i fördraget, särskilt artiklarna 39 och 40, och av de rättsakter som antagits till följd av fördraget, för att göra det möjligt för den nationella domstolen att bedöma om lag nr 541 av den 28 december 1979 om statlig fastighetsskatt på jordbruksfastigheter är förenlig med gemenskapsrätten.

1 Genom beslut av den 19 november 1982, som inkom till domstolen den 24 november samma år, har Østre Landsret i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt en fråga till domstolen angående den tolkning av gemenskapsrätten som är nödvändig för att den skall kunna avgöra huruvida en dansk skatt som innebär en tillfällig höjning till förmån för staten av den redan befintliga kommunala fastighetsskatten är förenlig med gemenskapsrätten.

2 Bakgrunden till den omtvistade beskattningen är följande: I slutet av 1979 antog den danska regeringen en plan för den ekonomiska politiken för att minska underskottet i betalningsbalansen och förbättra sysselsättningssituationen. Planen gick bl. a. ut på en dämpning av inkomstutvecklingen för alla samhällsgrupper och en rättvis fördelning av de bördor som därvid lades på befolkningen. En devalvering av den danska kronan var en viktig ingrediens i denna plan, varför kronan den 30 november 1979 devalverades med 4,76 % i förhållande till övriga valutor i Europeiska monetära systemet. Då den danska regeringen emellertid ville åstadkomma en överensstämmelse mellan den danska kronans centralkurs och jordbruksomräkningskursen i förhållande till ecun för att undvika att införa monetära utjämningsbelopp, företog rådet på den danska regeringens anmodan den 3 december 1979 en nedskrivning om 4,63 % av den danska kronans representativa kurs gentemot ecun inom jordbrukssektorn (rådets förordning nr 2717/79, EGT nr L 309, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

3 Denna devalvering ledde till en höjning av jordbrukspriserna uttryckt i danska kronor, som under normala förhållanden skulle ha medfört en betydande inkomstökning för det danska jordbruket. För att utjämna denna inkomstökning, som ansågs strida mot nämnda plan, lade den danska regeringen den 4 december 1979 fram ett lagförslag om statlig fastighetsskatt på jordbruksfastigheter. Lagen antogs av Folketinget den 21 december 1979, fastställdes den 28 december 1979 och offentliggjordes som lag nr 541.

4 Underlaget för denna skatt som endast togs ut under 1980 fastställdes utifrån en generell värdering av jordbruksmarkens kommersiella värde, utan hänsyn till jordbruksproduktionens volym eller inriktning.

5 De samvirkende danske Landboforeninger har, i egenskap av ombud för tre ägare till jordbruksfastigheter som ifrågasatt skattens giltighet, väckt talan vid Østre Landsret och gjort gällande att lagen om statlig fastighetsskatt på jordbruksfastigheter måste anses oförenlig med EEG-fördragets anda och tillämpningsvillkor liksom med den gemensamma jordbrukspolitiken, såtillvida som den hade som mål och verkan att dels neutralisera verkningarna av en rättsakt från Europeiska gemenskaperna, dels omintetgöra syftet med devalveringen, vilket var att öka det danska jordbrukets inkomster.

6 Østre Landsret har förklarat målet vilande och beslutat att hänskjuta följande fråga till domstolen för förhandsavgörande:

"Skall EEG-fördraget, särskilt andra delen, avdelning II om jordbruket och i synnerhet artiklarna 39 och 40 samt de rättsakter som antagits till följd av fördraget, tolkas så att de hindrar att en medlemsstat tillfälligt höjer skatten på jordbruksfastigheters värde, när detta sker i omedelbar anslutning till en av rådet genomförd devalvering av medlemsstatens "gröna valuta" och när höjningen av skatten har som mål att till statskassan dra in en väsentlig del av den inkomstökning som devalveringen medför för jordbrukarna, som ett led i en ekonomisk helhetsplan som berör de flesta samhällsgrupper"

7 Det framgår av beslutet om hänskjutande att skatteintäkterna inflöt till statskassan utan att anslås till något bestämt ändamål liksom att det är ostridigt mellan parterna att den omtvistade skatten inte påverkat vare sig prisbildningen, den fria rörligheten för varor eller mängden varor på marknaden; inte heller har den haft verkan som en tull eller en avgift med motsvarande verkan. Härav följer att frågan om den omtvistade skattens förenlighet med gemenskapsrätten endast kan avgöras med avseende dels på artikel 39-43 i fördraget, dels på de gemensamma principerna för marknadsorganisationerna.

8 Även om parterna i målet vid den nationella domstolen har olika uppfattningar om de närmare orsakerna till att den danska regeringen införde den omtvistade skatten och de exakta verkningarna av denna, är de eniga om att den är ett led i en inkomstpolitik som syftar till att fördela skattebördan på de olika grupperna av den förvärvsarbetande befolkningen. Som den danska, den franska och den italienska regeringen samt kommissionen med rätta har gjort gällande, och som dessutom domstolen har fastslagit i sin dom av den 10 mars 1981 i de förenade målen 36 och 71/80, Irish Creamery Milk Suppliers Association m.fl. (Rec. 1981, s. 735) hindrar de gemensamma marknadsorganisationerna i princip inte en sådan nationell politik. Enligt artikel 39.2 c i fördraget skall vid utarbetandet av den gemensamma jordbrukspolitiken hänsyn tas till "det faktum att jordbruket i medlemsstaterna utgör en sektor som är nära förbunden med ekonomin i dess helhet". Den gemensamma jordbrukspolitiken har således inte som mål att undanta jordbruksproducenterna från verkningarna av en nationell inkomstpolitik. Fastställandet av gemensamma priser inom ramen för de gemensamma marknadsorganisationerna har för övrigt inte som mål att garantera jordbruksproducenterna ett nettopris som är helt oberoende av inhemsk beskattning, och själva lydelsen i artikel 39.1 a visar att ökningen av jordbrukarnas individuella inkomster i första hand är tänkt att vara resultatet av de strukturåtgärder som beskrivs under punkten a.

9 Enligt sökanden i målet vid den nationella domstolen är den omtvistade nationella åtgärden emellertid oförenlig med gemenskapsrätten på grund av de särskilda omständigheter under vilka den vidtogs. Det uppenbara syftet med den skatt som infördes genom lag nr 541 var enligt sökanden att genom att begränsa de danska jordbrukarnas inkomster upphäva den enda avsedda verkan av en gemenskapsrättsakt, dvs. rådets förordning av den 3 december 1979, varigenom den danska kronan devalverades i förhållande till ecun i syfte att öka just dessa jordbrukares inkomster. Folketinget inkräktade alltså på en behörighet som överförts till gemenskapsinstitutionerna.

10 Detta argument kan inte godtas. Av ingressen till rådets förordning av den 3 december 1979 framgår att denna förordning inte antogs i syfte att tillförsäkra de danska jordbrukarna ökade nettoinkomster, utan uteslutande för att undvika införandet av monetära utjämningsbelopp i Danmark. Detta syfte påverkades inte alls av införandet av den omtvistade fastighetsskatten. Som kommissionen vidare med rätta har anfört kunde det i verkligheten bara varit tal om ett upphävande av verkningarna av rådets förordning, om den höjning av jordbrukspriserna uttryckt i danska kronor som orsakades av förordningen faktiskt inte hade ägt rum. Det är dock uppenbart att den fastighetsskatt som infördes genom lag nr 541 inte haft denna verkan. Den har bara lett till att en del av jordbruksproducenternas inkomster från försäljningen av deras produkter absorberades, efter det att marknadskrafterna och det gemensamma prissystemet på normalt sätt spelat in.

11 Det står emellertid fast att tillvägagångssättet vid genomförandet av en nationell inkomstpolitik innefattande bl. a. jordbruksproducenterna skulle vara oförenligt med fördraget och bestämmelserna om gemensam organisation av marknaderna om det hindrade de mekanismer från att fungera som används för att uppnå målet med de berörda marknadsorganisationerna. Det egentliga problemet med den omtvistade fastighetsskatten med avseende på dessa bestämmelser är således frågan om den har haft sådana verkningar.

12 Som domstolen har fastslagit i ovannämnda dom av den 10 mars 1981 ankommer det på den nationella domstolen att avgöra om den skatt den skall ta ställning till faktiskt har haft verkningar som hindrar de gemensamma marknadsorganisationernas mekanismer från att fungera. För den bedömning som skall göras av den nationella domstolen kan emellertid vissa gemenskapsrättsliga förhållanden framhållas och en del kriterier för bedömningen anges.

13 De gemensamma marknadsorganisationernas mekanismer har huvudsakligen som mål att åstadkomma en prisnivå i produktions- och grossistledet som tillgodoser såväl den totala gemenskapsproduktionens intressen inom ifrågavarande sektor som konsumenternas intressen, och som garanterar försörjningen utan att uppmuntra till överproduktion.

14 Dessa mål skulle för det första kunna äventyras genom nationella beskattningsåtgärder som, även om det inte var avsikten, hade en väsentlig inverkan på prisnivån på marknaden. Dock är risken för en sådan inverkan på prisbildningen mindre när det inte är frågan om en avgift på jordbruksproduktionen utan om en fastighetsskatt som läggs på alla jordbruksfastigheter och som inte beräknas på grundval av jordbruksproduktionens volym eller inriktning.

15 För det andra måste det noteras - som sökanden i målet vid den nationella domstolen anfört inför domstolen och kommissionen har erkänt - att beskattningsåtgärder som direkt eller indirekt har ett väsentligt inflytande på jordbruksföretagens struktur, och följaktligen på sammansättningen och volymen av varutillförseln till jordbruksmarknaderna, likaledes kan äventyra de mål som eftersträvas genom de gemensamma marknadsorganisationerna.

16 Det står i det sammanhanget klart att risken för en sådan inverkan på jordbruksproduktionens struktur bl.a. är beroende av skattens storlek, om den är tillfällig eller permanent, om den drabbar alla jordbruksegendomar eller ej, om det finns en direkt relation mellan skattens storlek och den enskilda producentens inkomst och slutligen, om skatteintäkterna skall användas till något bestämt ändamål.

17 Av dessa skäl blir svaret på frågan följande.

- En tillfällig höjning av fastighetsskatten på jordbruksfastigheter med syftet att inom ramen för en ekonomisk helhetslösning, som påverkar de flesta samhällsgrupper, till statskassan dra in en stor del av den ökning av jordbruksinkomsterna som uppkommit till följd av en ändring av den växelkurs som används inom den gemensamma jordbrukspolitikens ram, är i sig inte oförenlig vare sig med EEG-fördragets bestämmelser om den gemensamma jordbrukspolitiken eller med bestämmelserna om de gemensamma marknadsorganisationerna, även om införandet av denna skatt är nära knuten till nämnda ändring av växelkursen.

- En höjning av fastighetsskatten skulle däremot vara oförenlig med nämnda bestämmelser i den mån den hindrade de mekanismer från att fungera som införts inom ramen för de gemensamma marknadsorganisationerna, antingen på grund av dess inverkan på prisbildningen eller på grund av den ändring av jordbruksföretagens struktur som den skulle kunna leda till.

- Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om och i förekommande fall i vilken utsträckning den skatt som den skall ta ställning till verkligen har haft sådana verkningar.

25 De kostnader som har förorsakats den franska och den italienska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

-angående de frågor som genom beslut av den 19 november 1982 förts vidare av Østre Landsret - följande dom:

1) En tillfällig höjning av fastighetsskatten på jordbruksfastigheter med syftet att inom ramen för en ekonomisk helhetslösning, som påverkar de flesta samhällsgrupper, till statskassan dra in en stor del av den ökning av jordbruksinkomsterna som uppkommit till följd av en ändring av den växelkurs som används inom den gemensamma jordbrukspolitikens ram, är i sig inte oförenlig vare sig med EEG-fördragets bestämmelser om den gemensamma jordbrukspolitiken eller med bestämmelserna om de gemensamma marknadsorganisationerna, även om införandet av denna skatt är nära knuten till nämnda ändring av växelkursen.

2) En höjning av fastighetsskatten skulle däremot vara oförenlig med nämnda bestämmelser i den mån den hindrade de mekanismer från att fungera som införts inom ramen för de gemensamma marknadsorganisationerna, antingen på grund av skattehöjningens inverkan på prisbildningen eller på grund av den ändring av jordbruksföretagens struktur som den skulle kunna leda till.

3) Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om och i förekommande fall i vilken utsträckning den skatt som den skall ta ställning till verkligen har haft sådana verkningar.