Föredragande:

Maurizio MENSI

Medföredragande:

Jan PIE

Rådgivare	Alberto Dal Ferro (för föredraganden, grupp III) Vassilis Theodosopoulos (för medföredraganden, grupp I)
Remiss	Europeiska kommissionen, 27.3.2024
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
Antagande av sektionen	15.5.2024
Antagande vid plenarsessionen	30.5.2024
Plenarsession nr	588
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	208/2/10

1   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar strategin för europeisk försvarsindustri som ett viktigt steg för att stärka Europas försvarsberedskap och därmed dess förmåga att skydda unionens medborgare, territorium och grundläggande värden.

1.2

Kommittén anser att arbetet med att garantera den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens beredskap och reaktionsförmåga är en avgörande del av Europas försvarsberedskap, eftersom den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen är den inhemska leverantör som på ett tillförlitligt sätt kan tillhandahålla den senaste spetsteknologin i fråga om den hårdvara, programvara och de tjänster som våra väpnade styrkor behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

1.3

EESK välkomnar övergången från nödåtgärder till mer långsiktiga strukturella insatser, vilket är avgörande för att kunna anpassa den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen till det nya säkerhetsläget. Kommittén välkomnar särskilt att fokus läggs på behovet av att i högre grad välja europeiska leverantörer för att tillgodose europeiska behov. I detta avseende är det minst lika viktigt att öka, konsolidera och kanalisera den europeiska efterfrågan i riktning mot den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen som att stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens förmåga att tillgodose denna efterfrågan.

1.4

Vi välkomnar fokus på försörjningstrygghet, som är grundläggande för den europeiska försvarsberedskapen, som för närvarande undergrävs av ett alltför stort beroende av icke-europeiska leverantörer och avsaknaden av en mekanism för strategisk styrning på EU-nivå i kristider. Kommittén noterar också att det föreslagna systemet för försörjningstrygghet innehåller flera intressanta inslag, men att tillämpningen av det kan bli problematisk på grund av leveranskedjornas komplexitet och av att den information som behövs för kartläggning och övervakning kan vara av känslig natur eller hemligstämplad.

1.5

EESK betonar dessutom vikten av att dra full nytta av partnerskapen med vänligt sinnade länder som delar våra värderingar för att uppnå strategins mål. Ukrainas deltagande i EU:s försvarsindustriprogram och insatser för att främja närmare kopplingar mellan den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen och Ukrainas försvarstekniska och försvarsindustriella bas kommer att skapa viktiga strategiska fördelar för båda parter. En förstärkt samordning med Nato i frågor av gemensamt intresse kommer också att vara till nytta, förutsatt att alla EU-medlemsstaters säkerhetsintressen respekteras till fullo.

1.6

Kommittén beklagar samtidigt att allmänhetens syn på försvaret inte behandlas i strategin. Detta är en allvarlig brist, eftersom allmänhetens uppfattning är en viktig faktor i demokratiska samhällen och fria marknadsekonomier som våra, och därmed en viktig drivkraft för att möta de utmaningar för den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen som handlar om hållbarhet och som påverkar både politiska beslut och marknadsbeslut. EU måste snarast möjligt ta sig an denna utmaning, bland annat med hjälp av en samordnad EU-omfattande offentlig kommunikationskampanj för att bemöta djupt rotade missuppfattningar hos den europeiska befolkningen och göra den mer medveten om och positivt inställd till behovet av att värna Europas fred, säkerhet, välstånd och värden samt lyfta fram den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens viktiga bidrag i detta hänseende.

1.7

EESK anser mot denna bakgrund att strategin uppvisar vissa brister, vilka beskrivs nedan. När det gäller strategins mål kommer det viktigaste instrumentet för att genomföra strategin (programmet för europeisk försvarsindustri) sannolikt inte kunna tas i drift förrän i slutet av 2025. Strategin måste därför kompletteras med andra kortsiktiga åtgärder för att tillgodose omedelbara behov.

1.8

Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna att anamma kommissionens uppmaning att undersöka möjligheterna att på kort sikt och med hjälp av befintliga instrument främja storskaliga gemensamma försvarsupphandlingar, en storskalig utbyggnad av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen och sjösättningen av olika flaggskeppsprojekt på försvarsområdet.

1.9

Vi anser också att det är mycket viktigt att försvarsindustrin får tillgång till kompetens, teknik och forskning både ur ett industriellt och strategiskt perspektiv. I detta syfte är investeringar i utbildning, forskning och strategisk utveckling av avgörande betydelse. Den ovannämnda kampanjen för att göra den europeiska allmänheten mer medveten om den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens bidrag till Europas säkerhet, välstånd och värden bör därför omfatta åtgärder som syftar till att främja mångfalden inom den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen och göra den mer attraktiv bland ungdomar och andra som kan tänkas arbeta i försvarsindustrin i framtiden samt till att undanröja hinder såsom universitetens bestämmelser om civil verksamhet. Initiativ för att främja arbetskraftens rörlighet för försvarsändamål, eventuellt med inspiration från det militära Erasmus, bör också utforskas.

1.10

EESK understryker att strategins framgång i första hand kommer att bero på medlemsstaternas fulla engagemang och erkännande av mervärdet av en europeisk strategi. Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna att se till att strategin genomförs utan onödigt dröjsmål och backas upp av tillräckliga ekonomiska resurser. I detta avseende ställer vi oss även helt och hållet bakom kommissionens uppmaning till Europeiska investeringsbanken att ändra sin utlåningspolitik och till fullo stödja försvarsindustrin samtidigt som vi välkomnar förtydligandena om att försvarsverksamhet inte ska ingå i EU:s miljötaxonomi. Det är viktigt att skapa närmare kopplingar och ökat samarbete mellan industri, militär, vetenskap och forskning.

2   Bakgrund till yttrandet, inklusive det aktuella lagstiftningsförslaget

2.1

Den 5 mars 2024 lade Europeiska kommissionen och den höga representanten fram den första strategin för europeisk försvarsindustri någonsin samtidigt som de lade fram programmet för europeisk försvarsindustri.

2.2

Syftet med strategin är att på en bredare front stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens beredskap och konkurrenskraft såsom en nödvändig förutsättning för den europeiska försvarsberedskapen.

2.3

Försvarsberedskapen har blivit en fråga av avgörande betydelse i det nya säkerhetsläget, som kännetecknas av en kraftig ökning av regionala och globala säkerhetshot och framför allt av återgången till högintensiv konventionell krigföring i Europa efter Rysslands olagliga, brutala och fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022.

2.4

Mot denna bakgrund står EU och dess medlemsstater inför två stora utmaningar. På mycket kort sikt måste vi kunna hjälpa Ukraina att stå emot Rysslands angrepp. Därefter måste EU snabbt förbereda sig inför en eventuell storskalig konflikt. Detta är viktigt, eftersom europeiska militära experter vid upprepade tillfällen har varnat för att Ryssland, som i allt högre grad kanaliserar sina resurser till landets militära styrkor, skulle kunna inleda en storskalig hybridattack eller militär attack mot en EU-medlem inom några år, och nyligen varnade en europeisk ledare uttryckligen för att Europa befinner sig i en ”förkrigstid”.

2.5

För att uppnå dessa mål måste den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen alltid ha beredskap och förmåga att leverera hela det spektrum av kvalitativt sett överlägset försvarsmateriel som de europeiska väpnade styrkorna behöver.

2.6

Detta är dock inte fallet i dag. Efter tre årtionden av underinvesteringar i försvarsutrustning och försvarsrelaterad utbildning och kompetens i hela Europa har den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens produktionskapacitet försvagats avsevärt. EU:s medlemsstater har främst använt sina begränsade budgetar för anskaffning av försvarsmateriel till att upphandla icke-europeiska produkter utan att denna upphandling samordnats.

2.7

Sedan februari 2022 har utgifterna för försvarsinvesteringar i EU ökat kraftigt, men trenden att enbart köpa in materiel från länder utanför EU utan samordning har samtidigt blivit ännu tydligare. Enligt en färsk studie gjordes 78 % av EU-medlemsstaternas försvarsförvärv från början av Rysslands anfallskrig fram till juni 2023 från länder utanför EU, och enligt de senaste uppgifterna från Europeiska försvarsbyrån avsattes endast 18 % av de totala utgifterna för utrustning till gemensam EU-upphandling av försvarsmateriel år 2022. Denna trend har ytterst negativa effekter på den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen, eftersom den leder till att intäkter, investeringskapacitet, stordriftsfördelar, know-how och produktionskapacitet går förlorade.

2.8

För att komma till rätta med denna utmaning innehåller strategin för europeisk försvarsindustri flera åtgärder som bygger på fyra pelare som syftar till att 1) underlätta och skapa incitament för medlemsstaterna att gemensamt planera, investera i och upphandla materiel från den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen (1), 2) stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens produktions- och innovationskapacitet och inrätta ett EU-system för försörjningstrygghet, 3) integrera försvarsindustriella överväganden i all EU-politik och 4) dra full nytta av partnerskapen med Ukraina, Nato och andra partner för att stödja dessa mål.

2.9

I strategin erkänns att de medel som finns tillgängliga för programmet för europeisk försvarsindustri (1,5 miljarder euro) inom ramen för EU:s nuvarande fleråriga budgetram endast kommer att räcka till en småskalig insats och att medlen bör kompletteras med andra finansieringskällor på kort sikt. Efter 2027 är en ambitiös finansieringsram inom EU:s nästa fleråriga budgetram av största betydelse.

2.10

Strategin innehåller icke-bindande mål på medellång sikt för andelen handel med försvarsmateriel inom EU på EU:s totala försvarsmarknad.

3   Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar strategin för europeisk försvarsindustri som ett viktigt steg för att stärka Europas försvarsberedskap och därmed dess förmåga att skydda unionens medborgare, territorium och grundläggande värden samt den europeiska livsstilen. Detta är av yttersta vikt för EU:s samtliga medlemsstater.

3.2

Kommittén anser också att arbetet med att garantera den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens beredskap och reaktionsförmåga är en avgörande del av Europas försvarsberedskap.

3.3

EESK välkomnar övergången från nödåtgärder till mer långsiktiga strukturella insatser, vilket är avgörande för att kunna anpassa den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen till det nya säkerhetsläget.

3.4

Med tanke på EU:s befogenheter på försvarsområdet anser EESK att strategin omfattar de viktigaste aspekterna, till exempel åtgärder för att konsolidera efterfrågan, frågan om stöd till industrin, inbegripet FoU och innovation, försörjningstryggheten, vikten av att integrera försvarsberedskapen i EU:s politik samt partnerskap. Vi anser också att strategin inrättar en solid ram och instrument för att ytterligare stimulera det europeiska samarbetet.

3.5

Kommittén välkomnar särskilt att fokus läggs på behovet av att i högre grad välja europeiska leverantörer för att tillgodose europeiska behov. I detta avseende är det minst lika viktigt att öka, konsolidera och kanalisera den europeiska efterfrågan i riktning mot den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen som att stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens förmåga att tillgodose denna efterfrågan.

3.6

De mål på medellång sikt som läggs fram i strategin är viktiga framstegsindikatorer, som krävs för att kunna utvärdera och eventuellt finjustera framtida insatser. EESK beklagar dock att målen inte är bindande. Målen har dessutom satts alltför lågt och ska inte uppfyllas tillräckligt snabbt med tanke på de säkerhetsrisker som står på spel. Industrin har gjort uppskattningen att uppbyggnaden av en europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell bas som är anpassad till det nya säkerhetsläget kräver att 80 % av de europeiska försvarsbudgetarna investeras inom Europa. EESK anser därför att detta bör vara målet och att EU bör sträva efter att uppnå detta mål senast 2040.

3.7

EESK uppmanar medlemsstaterna samt kommissionen och Europaparlamentet att göra sitt yttersta för att se till att dessa mål inte förblir tomma ord utan att de uppfylls till fullo. Detta kommer också att bidra till att undvika oekonomisk fragmentering och dubbelarbete och säkerställa en effektivare fördelning av knappa resurser.

3.8

Att integrera försvarsindustriella överväganden i EU:s politik på samtliga områden är en viktig möjliggörande faktor i detta avseende. Kommissionens tydliga budskap är av särskild relevans: den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens bidrag till Europas resiliens och säkerhet är av största betydelse, och detta bidrag måste därför återspeglas i industrins tillgång till finansiering. Vi ställer oss även helt och hållet bakom kommissionens uppmaning till Europeiska investeringsbanken att ändra sin utlåningspolitik och till fullo stödja försvarsindustrin samtidigt som vi välkomnar förtydligandena om att försvarsverksamhet inte ska ingå i EU:s miljötaxonomi.

3.9

EESK välkomnar också strategins fokus på försörjningstrygghet, kritiska råvaror, chip och kompetens, som är av avgörande betydelse för försvarsberedskapen. I Europa undergrävs försörjningstryggheten för närvarande av ett alltför stort beroende av icke-europeiska leverantörer och avsaknaden av en mekanism för strategisk styrning på EU-nivå i kristider. Det föreslagna systemet för försörjningstrygghet innehåller flera intressanta inslag, såsom åtskillnaden mellan olika typer av kriser och gradvisa åtgärder samt eventuellt stöd till strategisk lagring av grundläggande komponenter. Andra bestämmelser, såsom möjligheten att öppna upp befintliga ramavtal under kriser, skulle också kunna stärka försörjningstryggheten avsevärt. Samtidigt kan det vara svårt att genomföra ett sådant system. Komplexiteten i leveranskedjorna på försvarsområdet gör en omfattande kartläggning och övervakning resurskrävande och utmanande, särskilt för de delar som ligger utanför unionen. En ytterligare svårighet kan vara att den information som efterfrågas kan vara av känslig natur eller hemligstämplad. Att i första hand använda sig av offentligt tillgänglig information och frivillig informationsinhämtning kan vara en lösning på problemet, men kan också innebära begränsningar med avseende på om informationen är korrekt, giltig, relevant och fullständig.

3.10

EESK betonar dessutom vikten av att dra full nytta av partnerskapen med vänligt sinnade länder som delar våra värderingar för att uppnå strategins mål. Ukrainas deltagande i EU:s försvarsindustriprogram och insatser för att främja närmare kopplingar mellan den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen och Ukrainas försvarstekniska och försvarsindustriella bas kommer att skapa viktiga strategiska fördelar för båda parter, både under och efter kriget och inför Ukrainas eventuella anslutning till unionen. En förstärkt samordning med Nato i frågor av gemensamt intresse kommer också att vara till nytta, förutsatt att alla EU-medlemsstaters säkerhetsintressen respekteras till fullo.

3.11

Kommittén beklagar samtidigt att allmänhetens syn på försvaret inte behandlas i strategin. Detta är en allvarlig brist, eftersom allmänhetens uppfattning är en viktig faktor i demokratiska samhällen och fria marknadsekonomier som våra, och därmed en viktig drivkraft för att möta de utmaningar för den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen som handlar om hållbarhet och som påverkar både politiska beslut och marknadsbeslut. Det är särskilt viktigt att framhålla att ett stort antal européer fortfarande anser att försvarsindustrin är ”ohållbar” och tar resurser från investeringar för sociala ändamål och därmed inte förtjänar något stöd, eftersom de bortser från såväl försvarets avgörande bidrag till det allmänna bästa i form av säkerhet som den ömsesidigt fördelaktiga korsbefruktningen mellan civil och militär teknik och innovation. Dessa missuppfattningar kan förvärras av utländsk informationsmanipulering och inblandning i våra samhällen och politiska processer som en del av de hybridkampanjer som bedrivs att fientligt sinnade aktörer, framför allt Ryssland. Denna negativa bild av försvarsindustrin skapar allvarliga utmaningar för den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen, inte bara i fråga om tillgången till finansiering utan också tillgången till försäkringar, energi, anläggningar och kompetens. EU måste snarast möjligt ta sig an denna utmaning, bland annat med hjälp av en samordnad EU-omfattande offentlig kommunikationskampanj för att bemöta djupt rotade missuppfattningar hos den europeiska befolkningen och göra den mer medveten om och positivt inställd till behovet av att värna Europas fred, säkerhet, välstånd och värden samt lyfta fram den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens viktiga bidrag i detta hänseende. Det är de politiska ledarnas skyldighet att påminna medborgarna i våra fria och demokratiska samhällen om att freden och friheten måste försvaras och att detta inte är gratis. Samtidigt bör EU:s verktygslåda för hantering av hybridhot som föreslås i den strategiska kompassen också kunna användas för att skydda den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen mot hybridhot.

3.12

Rent generellt välkomnar EESK att den exceptionella utmaning som Rysslands aggression innebär för Europa erkänns i strategin. Samtidigt står Europa också inför andra allvarliga hot, såsom pågående och potentiella framtida konflikter i och utanför Europas närområde samt ett eventuellt tillbakadragande av dess viktigaste allierade. Strategin läggs fram i en tid då dessa utmaningar har blivit akuta och det sedan länge diskuterade behovet av att Europa tar ett större ansvar för sin egen säkerhet har blivit överhängande. Det verkliga riktmärket för strategin kommer därför att vara om den kan bidra till att Europa kommer till rätta med dessa utmaningar.

3.13

EESK anser mot denna bakgrund att strategin uppvisar vissa brister, vilka beskrivs nedan. När det gäller strategins mål kommer det viktigaste instrumentet för att genomföra strategin (programmet för europeisk försvarsindustri) sannolikt inte kunna tas i drift förrän i slutet av 2025. Denna tidsram beaktar inte Ukrainas akuta behov och medlemsstaternas bristande försvarsförmåga på kort sikt, vilka måste åtgärdas så snabbt som möjligt. Strategin måste därför kompletteras med andra kortsiktiga åtgärder för att tillgodose omedelbara behov.

3.14

Även om kommissionen och den höga representanten framhåller att strategin innebär ett paradigmskifte i EU:s syn på försvarsindustrin vill EESK även betona att strategin i sig inte kommer att skapa den krigsdugliga försvarsindustriella bas som Europa behöver. Medlemsstaterna har i själva verket de resurser och beslutsbefogenheter som krävs för att vända trenden i fråga om försvarsupphandling, samarbeta kring program avseende försvarsförmågan och tydligt fastställa att försvaret är en garanti för vår säkerhet. Kommissionen kan uppmana medlemsstaterna att agera i denna riktning och skapa incitament för detta ändamål. Dagens incitament är dock begränsade och beror, när det handlar om finansieringsfrågan, i slutändan också på medlemsstaternas beredvillighet.

3.15

EESK betonar att det i årtionden har funnits ett oerhört stort avstånd mellan medlemsstaternas ord och handling i en rad olika försvarsrelaterade frågor, från harmonisering av militära krav och samarbetsprojekt till beslut sedan en lång tid tillbaka i många medlemsstater om att inte tillåta att nationella pensionsfonder investerar i försvarsindustrin, för att bara nämna några exempel. Det är viktigt att notera att försvaret ofta har ansetts vara av sekundär betydelse och inte en central prioritering i medlemsstaterna. Dessutom har försvarsbudgeten, särskilt de delar av budgeten som avser investeringar, ofta använts som ett sätt att anpassa budgeten i tider av ekonomisk åtstramning.

3.16

EESK instämmer också i kommissionens bedömning att de medel som hittills funnits tillgängliga för att genomföra strategin är otillräckliga. Den föreslagna budgeten på 1,5 miljarder euro för programmet för europeisk försvarsindustri utgör en alltför liten del av de europeiska behoven och försvarsutgifterna för att påverka marknaden i strukturellt hänseende, samtidigt som det fortfarande är långt ifrån säkert att de oväntade intäkterna från frysta ryska tillgångar kan användas för att finansiera programmet för europeisk försvarsindustri

3.17

Kommittén uppmanar därför medlemsstaterna att anamma kommissionens uppmaning att undersöka möjligheterna att på kort sikt och med hjälp av befintliga instrument främja storskaliga gemensamma försvarsupphandlingar, en storskalig utbyggnad av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen och sjösättningen av olika flaggskeppsprojekt på försvarsområdet. Förslaget att inkludera försvarsinvesteringar som en relevant faktor inom ramen för den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten skulle kunna vara av särskild betydelse för finansieringen av sådana projekt.

3.18

Vi instämmer i kommissionens bedömning att det kommer att krävas att nästa fleråriga budgetram innehåller en verkligt ambitiös finansieringsram för att strategins mål ska kunna uppnås. Stöd för att anpassa den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen till den nya era som kännetecknas av strategisk konkurrens kan kräva att EU avsätter uppemot 100 miljarder euro till försvaret under perioden 2028–2035. Dessa anslag kommer att behövas för att FoU-projekt inom ramen för en förstärkt europeisk försvarsfond ska kunna finansieras på ett korrekt sätt samt för att skapa incitament för och stödja att medlemsstaterna satsar på gemensam upphandling. Anslagen kommer också att behövas för att upprätthålla försvarsförmågan, särskilt i fråga om viktiga stödresurser, och för att stödja industrin när det gäller att stärka dess beredskap, produktionskapacitet och resiliens i leveranskedjan, inom ramen för en fullfjädrad efterföljare till programmet för europeisk försvarsindustri.

3.19

Vi anser också att det är viktigt att försvarsindustrin får tillgång till kompetens både ur ett industriellt och strategiskt perspektiv. Den ovannämnda kampanjen för att göra den europeiska allmänheten mer medveten om och positivt inställd till den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens bidrag till Europas säkerhet, välstånd och värden bör därför omfatta åtgärder som syftar till att främja mångfalden inom den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen och göra den mer attraktiv bland ungdomar och andra som kan tänkas arbeta i försvarsindustrin i framtiden samt till att undanröja hinder såsom universitetens bestämmelser om civil verksamhet. Initiativ för att främja arbetskraftens rörlighet för försvarsändamål, eventuellt med inspiration från det militära Erasmus, bör också utforskas.

3.20

Sammanfattningsvis anser EESK att strategin för europeisk försvarsindustri innebär ett viktigt erkännande av de utmaningar som Europa står inför och av det akuta behovet av omfattande insatser för att stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens beredskap och konkurrenskraft. Samtidigt tydliggörs gränserna för EU:s befogenheter och resurser på försvarsområdet av de föreslagna åtgärderna för att uppnå detta mål.

3.21

EESK understryker att strategins framgång som sådan i första hand kommer att bero på medlemsstaternas fulla engagemang och erkännande av mervärdet av en europeisk strategi.

3.22

EESK anser dessutom att det endast är stats- och regeringscheferna som kan ta kommandot och ge det konkreta stöd från medlemsstaterna som är akut nödvändigt för att få till stånd en avsevärd förstärkning av det europeiska försvarets (industriella) beredskap.

3.23

EESK efterlyser därför en parallell insats i Europeiska rådet som går längre än strategin för europeisk försvarsindustri och ser till att det europeiska försvaret och den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen har det fulla stöd som behövs från medlemsstaterna och i Europaparlamentet för att stärka EU:s tekniska suveränitet och strategiska oberoende i rådande kritiska säkerhetsläge.

3.24

EESK betonar också att den europeiska försvarsindustrin är en av de nyckelindustrier som utgör grunden för EU:s framtida strategiska oberoende, inte bara på grund av den avgörande roll som försvaret som sådant spelar, utan också på grund av att företag som är verksamma inom försvarsområdet också är nyckelaktörer i Europas strategiskt viktiga rymdsektor och utvecklar tillförlitliga, avancerade cybersäkerhetslösningar för att skydda Europas kritiska digitala infrastruktur.

3.25

Med tanke på det allt farligare geopolitiska läget och de allvarliga konsekvenser för vår gemensamma europeiska säkerhet som skulle kunna bli följden av ett icke samordnat och ineffektivt genomförande av strategin och andra relevanta åtgärder uppmanar EESK avslutningsvis medlemsstaterna att utforska alla möjligheter att i större utsträckning utnyttja befintliga fördragsbestämmelser som föreskriver en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar.

---

(1)  Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2418 av den 18 oktober 2023 om inrättande av ett instrument för förstärkning av den europeiska försvarsindustrin genom gemensam upphandling (Edirpa) (EUT L, 2023/2418, 26.10.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2418/oj) och EESK:s yttrande ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av instrumentet för förstärkning av den europeiska försvarsindustrin genom gemensam upphandling” (COM (2022) 349 final) (EUT C 486, 21.12.2022, s. 168).