EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 22.3.2023

COM(2023) 151 final

Rekommendation till

RÅDETS BESLUT

som bemyndigar kommissionen att på unionens vägnar delta i förhandlingarna om ändring av rekvisiten för terroristbrott i Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (CETS nr 196) eller ett tilläggsprotokoll till den konventionen

MOTIVERING

1BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

Terrorismen blir allt mer global och utgör ett växande hot mot grundläggande rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen i Europa och resten av världen. De terroristattacker som har begåtts under de senaste åren i Europeiska unionen och på andra ställen i världen var oacceptabla kränkningar av de grundläggande principerna i demokratiska samhällen.

Inför ett sådant permanent hot krävs beslutsamma åtgärder mot terrorism inte bara på nationell nivå, utan också på europeisk och global nivå. Terrorism är ofta gränsöverskridande till sin natur, vilket kräver omfattande internationellt samarbete grundat på en samsyn kring terroristbrott och brott med anknytning till terroristverksamhet.

För att stärka det internationella samarbetet på detta område undertecknade Europeiska Unionen Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (konvention nr 196) och tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (konvention nr 217) den 22 oktober 2015 och ratificerade dessa den 26 juni 2018. Båda konventionerna trädde i kraft i Europeiska unionen den 1 oktober 2018. Den 27 januari 2023 hade 25 av EU:s medlemsstater 1 ratificerat konvention nr 196.

Konvention nr 196 rör kriminalisering av terroristbrott och verksamhet med anknytning till terroristverksamhet, internationellt samarbete i fråga om sådana brott samt skydd, ersättning och stöd till offer för terrorism. I artikel 1 i konvention nr 196 definieras ”terroristbrott” med hänvisning till de handlingar som anges i tillägg I till konvention nr 196. Tillägg I innehåller en förteckning över en rad FN-fördrag om bekämpande av terrorism, nämligen;

·Konvention för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg, undertecknad i Haag den 16 december 1970.

·Konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet, antagen i Montreal den 23 september 1971.

·Konvention om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer, antagen i New York den 14 december 1973.

·Internationell konvention om tagande av gisslan, antagen i New York den 17 december 1979.

·Konvention om fysiskt skydd för nukleärt kärnämne, antagen i Wien den 3 mars 1980.

·Protokoll för bekämpande av våldsbrott på flygplatser som används för civil luftfart i internationell trafik, antaget i Montreal den 24 februari 1988.

·Konvention för bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet, antagen i Rom den 10 mars 1988.

·Protokoll om bekämpande av brott mot säkerheten för fasta plattformar belägna på kontinentalsockeln, antaget i Rom den 10 mars 1988.

·Internationell konvention om bekämpande av bombattentat av terrorister, antagen i New York den 15 december 1997.

·Internationell konvention om bekämpande av finansiering av terrorism, antagen i New York den 9 december 1999.

·Internationell konvention för bekämpande av nukleär terrorism, antagen i New York den 13 april 2005.

Genom konvention nr 196 kriminaliseras följande handlingar om de begås uppsåtligen: offentlig uppmaning till terroristbrott (artikel 5), rekrytering för terrorismsyften (artikel 6), utbildning för terrorismsyften (artikel 7) samt medhjälp, anstiftan och försök till sådana brott (med anknytning till terroristbrott enligt artikel 9).

Konvention nr 217 kompletterar konvention nr 196 genom att kriminalisera följande handlingar: deltagande i en sammanslutning eller gruppering för terrorismsyften (artikel 2), mottagande av utbildning för terrorismsyften (artikel 3), resor eller försök till resor för terrorismsyften (artikel 4), tillhandahållande eller insamling av medel för sådana resor (artikel 5) samt organisering och underlättande av sådana resor (artikel 6).

Däremot innehåller konvention nr 196 och konvention nr 217 inga heltäckande och entydiga rekvisit för ”terroristbrott”.

I direktiv (EU) 2017/541 fastställs minimiregler för fastställande av rekvisit och påföljder för terroristbrott, brott med anknytning till en terroristgrupp eller brott med anknytning till terroristverksamhet i Europeiska unionen. Artikel 3 i direktiv (EU) 2017/541 anger de uppsåtliga handlingar som allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation och som definieras som ”terroristbrott” när de begås i något av de syften som anges i artikeln. Vid en jämförelse anger de nuvarande rekvisiten i artikel 1 i konvention nr 196 inte uttryckligen vilka handlingar som ska definieras som ”terroristbrott”, utan innehåller en allmän hänvisning till handlingarna i FN:s fördrag om bekämpande av terrorism som anges i tillägget till konventionen. Dessutom omfattar de nuvarande rekvisiten i konvention nr 196 inte de terrorismsyften som innebär att vissa handlingar kan definieras som ”terroristbrott” enligt unionens regelverk. Det finns därmed avsevärda skillnader mellan de nuvarande rekvisiten för ”terroristbrott” i konvention nr 196 och rekvisiten för ”terroristbrott” i direktiv (EU) 2017/541.

För att bättre avspegla det föränderliga terroristhotet som inte längre endast omfattar traditionella mål och tillvägagångssätt, vilka omfattas av FN:s fördrag om bekämpande av terrorism som anges i artikel 1 i konvention nr 196, tillsatte Europarådets kommitté om förebyggande av terrorism (CDCT) 2017 en arbetsgrupp med uppgift att bedöma om det skulle vara nödvändigt och genomförbart att utarbeta rekvisit för ”terroristbrott” som skulle tillämpas på parterna i konvention nr 196. Arbetsgruppen utarbetade en rad alternativa förslag och presenterade sin slutrapport 2 vid CDCT:s plenarmöte i november 2019 där parterna i konvention nr 196 deltog. I slutrapporten rekommenderade arbetsgruppen CDCT:s plenarmöte att slå fast att det är möjligt och nödvändigt att utarbeta rekvisit för ”terroristbrott” i konvention nr 196, och gav exempel på hur framtida rekvisit skulle kunna se ut.

Under 2020 och 2021 lämnade parterna i konventionen in skriftliga synpunkter på slutrapporten. Europeiska unionen har inte lämnat in några skriftliga synpunkter. Dock har ett flertal medlemsstater i sina skriftliga synpunkter påtalat behovet av att anpassa Europarådets eventuella framtida rekvisit för ”terroristbrott” till rekvisiten för ”terroristbrott” i direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism 3 . Förhandlingarna i Europarådet skulle göra det möjligt att anpassa Europarådets rekvisit för terroristbrott till unionens regelverk för bekämpande av terroristbrott.

Europarådets ministerkommitté gav 2022 CDCT i uppgift att enas om möjligheten att ta fram rekvisit för ”terroristbrott” och påbörja förhandlingarna om deras innehåll. Vid det 9:e plenarmötet den 2 december 2022 slog CDCT fast att nya rekvisit för terrorism är möjliga och beslutade enhälligt att inleda formella förhandlingar om formuleringarna vid CDCT:s 10:e plenarmöte den 23–25 maj 2023 4 .

Den 8 februari 2023 antog Europarådets ministerkommitté Europarådets strategi för förebyggande av terrorism (2023–2027) 5 . I handlingsplanen för förebyggande av terrorism (2023–2027) i bilaga I till strategin anges ”Uppdatera Europarådets konventioner om förebyggande av terrorism” som verksamhet 1.9. Det förväntade resultatet av uppdateringen är ”att utarbeta ett tilläggsprotokoll till eller en ändring av konvention nr 196 som omfattar förslaget till nya rekvisit för ”terroristbrott” i artikel 1 i konventionen senast i december 2025”.

Artikel 3.2 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskriver att unionen har exklusiv befogenhet att ”ingå ett internationellt avtal (...) i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa”. Ett internationellt avtal kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa om det område som omfattas av avtalet överlappar unionslagstiftningen eller till stor del omfattas av unionslagstiftningen. Europeiska unionen är part i konvention nr 196 och har utövat sin befogenhet genom att anta direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terroristbrott. Den planerade ändringen av rekvisiten för ”terroristbrott” i konvention nr 196 omfattas av unionsrätten på området bekämpande av terroristbrott, särskilt direktiv (EU) 2017/541. Ändringen kan påverka räckvidden för konvention nr 196 liksom räckvidden för direktiv (EU) 2017/541. Därmed har unionen exklusiv befogenhet att delta i dessa förhandlingar.

Unionens syfte med förhandlingarna bör vara att undvika omotiverade skillnader, och Europarådets framtida rekvisit för ”terroristbrott” bör vara förenliga med rekvisiten för ”terroristbrott” i artikel 3 i direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism 6 .

Om förhandlingarna lyckas skulle det innebära alleuropeiska rekvisit för ”terroristbrott” som utvidgar den gängse tolkningen av ”terroristbrott” till att omfatta inte bara EU:s medlemsstater, utan också de av Europarådets medlemsstater som ratificerar ändringen i konvention nr 196 eller det nya tilläggsprotokollet med rekvisiten för ”terroristbrott”, beroende på vilket rättsligt instrument Europarådet anser vara mest lämpligt för att genomföra ändringen. Allmänt vedertagna alleuropeiska rekvisit skulle också bidra till att främja de pågående diskussionerna om rekvisit för ”terroristbrott” inom ramen för förhandlingarna om FN:s övergripande konvention om internationell terrorism 7 .

Denna rekommendation lämnas till rådet i enlighet med artikel 218.3 och 218.4 i EUF-fördraget för att rådet ska ge bemyndigande att förhandla på Europeiska unionens vägnar om ändringen av konvention nr 196 alternativt det nya tilläggsprotokollet till konventionen, utfärda förhandlingsdirektiv och utse kommissionen till förhandlare.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

Förhandlingarna om ändrade rekvisit för ”terroristbrott” i konvention nr 196 eller i det eventuella nya tilläggsprotokollet till konventionen har en direkt koppling till unionens gemensamma regler om bekämpande av terrorism.

Den 15 mars 2017 antog unionen direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism. I direktivet fastställs harmoniserade rekvisit för terroristbrott och brott med anknytning till terroristverksamhet som tjänar som ett riktmärke för samarbete och informationsutbyte mellan de nationella myndigheterna. När EU:s medlemsstater tillämpar direktivet 8 ska de säkerställa att de brott som anges i direktivet är kriminaliserade i den nationella lagstiftningen. Avdelning II i direktiv (EU) 2017/541 innehåller rekvisit för ”terroristbrott” (artikel 3) och ”brott med anknytning till terroristgrupp” (artikel 4), medan avdelning III innehåller rekvisit för brott med anknytning till terroristverksamhet, som utbildning för terrorismsyften (artiklarna 7 och 8), resor för terrorismsyften (artikel 9) och finansiering av terrorism (artikel 11).

Artikel 3 i direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism innehåller rekvisit för ”terroristbrott”. Artikel 3 är indelad i två punkter: i punkt 1 anges de uppsåtliga gärningar som allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation och som definieras som terroristbrott när de begås i något av de terrorismsyften som anges i punkt 2.

CDCT:s arbetsgrupp utarbetade ett förslag till tänkbara framtida rekvisit för ”terroristbrott” som skickades till parterna i konvention nr 196 i oktober 2022. Förslaget innehåller ett icke-bindande utkast till tänkbart innehåll i framtida rekvisit. Förslaget är uppdelat i två punkter där punkt 1 anger brotten och punkt 2 terrrorismsyftena. Denna uppdelning avspeglar uppdelningen av rekvisit i artikel 3 i direktiv 2017/541. Även om förteckningen över brotten i punkt 1 i förslaget inte är lika omfattande som förteckningen i artikel 3.1 i direktiv 2017/541, finns det god överenstämmelse med direktivet när förteckningen läses tillsammans med de terroristbrott som definieras i något av de fördrag som anges i tillägg I till konvention nr 196. Även om förslaget är icke-bindande väcker de inledande diskussionerna rimliga förhoppningar om att Europarådets rekvisit för "terroristbrott” kommer att närma sig unionslagstiftningen under förhandlingarnas gång.

Med tanke på det unionsregelverk som omfattas av förhandlingarna, bör unionen sträva efter samstämmighet mellan Europarådets framtida rekvisit för ”terroristbrott” och unionslagstiftningens rekvisit för ”terroristbrott”.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Avdelning V i tredje delen i EUF-fördraget beviljar Europeiska unionen befogenheter på området med frihet, säkerhet och rättvisa, däribland befogenhet att fastställa minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder inom områden med särskilt allvarlig brottslighet 9 . Jämte direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism som ålägger medlemsstaterna en skyldighet att kriminalisera terroristbrott och som innehåller sådana minimiregler, har Europeiska unionen antagit en omfattande uppsättning rättsliga instrument för att bekämpa terrorism och andra brott. Dessa EU-rättsliga instrument bidrar till de fyra pelarna i unionens agenda för terrorismbekämpning 10 : i) förutspå nya och befintliga hot i Europa, ii) förhindra att attacker inträffar, iii) skydda européerna och iv) reagera när attacker inträffar. Följande rättsliga instrument ingår i denna omfattande rättsliga ram:

·Rådets rambeslut 2002/465/RIF om gemensamma utredningsgrupper 11 .

·Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna 12 .

·Direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området 13 .

·Konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater 14 .

·Rådets beslut 2005/671/RIF om informationsutbyte och samarbete när det gäller terroristbrott 15 .

·Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater 16 .

·Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (Prümbeslutet) 17 .

·Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF, ändrad av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/991 av den 8 juni 2022 18 .

·Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/784 av den 29 april 2021 om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online 19 .

·Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF 20 .

·Rådets direktiv 2004/80/EG om ersättning till brottsoffer 21 .

Denna omfattande uppsättning EU-rättsliga instrument framhåller medlemsstaternas skyldighet att handla inom EU-institutionernas ram när de tar sig an internationella åtaganden på området terrorismbekämpning. Därför bör förhandlingarna säkerställa att medlemsstaterna kan fortsätta iaktta unionsrätten och även beakta dess framtida utveckling.

Med tanke på unionsrättens framtida utveckling särskilt på detta område bör följande lagstiftningsförslag som kommissionen lagt fram beaktas:

·Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och om upphävande av rådets rambeslut 2006/960/RIF 22 .

·Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om automatiskt utbyte av uppgifter för polissamarbete (”Prüm II”) och om ändring av rådets beslut 2008/615/RIF och 2008/616/RIF samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/1726, 2019/817 och 2019/818 23 .

·Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en samarbetsplattform för gemensamma utredningsgrupper och om ändring av förordning (EU) 2018/1726 24 .

·Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 och rådets beslut 2005/671/RIF vad gäller digitalt informationsutbyte i terrorismärenden 25 .

Avdelning V i EUF-fördraget fastställer syftena med unionens yttre åtgärder. Kapitel 2 i avdelning V fastställer unionens politik inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). Eftersom terrorism och bekämpande av terrorism inte bara påverkar den interna säkerheten, utan också Gusp, måste de berörda parterna sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av unionens yttre åtgärder och övrig politik (artikel 21.3 andra stycket i EUF-fördraget). Rådet och kommissionen ska med bistånd av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik säkerställa denna samstämmighet och samarbeta i detta syfte.

2RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Enligt artikel 218.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska kommissionen lägga fram rekommendationer för rådet som ska anta ett beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar och utse unionens förhandlare. Kommissionen ska utses till förhandlare. Enligt artikel 218.4 i EUF-fördraget får rådet ge förhandlaren direktiv.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Ej tillämpligt.

•Proportionalitetsprincipen

Detta initiativ går inte utöver vad som är nödvändigt för att de uppnå de avsedda målen. Unionen är bäst lämpad att agera då unionen redan utövat sin interna befogenhet på området genom antagandet av direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism. Direktivet innehåller unionsrättsliga rekvisit för terroristbrott som utgör minimiregler som ska tillämpas enhetligt av medlemsstaterna. Därför bör unionen inta en gemensam ståndpunkt i förhandlingarna för att undvika omotiverade skillnader mellan Europarådets rekvisit för terroristbrott och unionsrättens rekvisit.

3RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

Ej tillämpligt.

•Samråd med berörda parter

Ej tillämpligt.

•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

Kommissionen har beaktat de synpunkter som framfördes av medlemsstaternas experter under diskussionerna i rådets berörda arbetsgrupper i samband med förberedelserna inför förhandlingarna.

•Konsekvensbedömning

Ej tillämpligt.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Ej tillämpligt.

•Grundläggande rättigheter

4BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte unionens budget.

5ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Den 8 februari 2023 antog Europarådets ministerkommitté Europarådets strategi för förebyggande av terroristbrott (2023–2027) 26 . Enligt handlingsplanen för förebyggande av terrorism för 2023–2027 i bilagan till strategin har Europarådet förbundit sig att uppdatera sina konventioner om förebyggande av terrorism. Uppdateringen bör ske i form av ”ett utkast till tilläggsprotokoll eller en ändring av konvention nr 196 som omfattar de nya föreslagna rekvisiten för ”terroristbrott” i artikel 1 i konventionen senast i december 2025”. I initiativet föreslås en öppen, inkluderande och transparent förhandlingsprocess.

Rekommendation till

RÅDETS BESLUT

som bemyndigar kommissionen att på unionens vägnar delta i förhandlingarna om ändring av rekvisiten för terroristbrott i Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (CETS nr 196) eller ett tilläggsprotokoll till den konventionen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 218.3 och 218.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och

av följande skäl:

(1)Europarådets ministerkommitté gav 2022 Europarådets kommitté om förebyggande av terrorism (CDCT) i uppdrag att inleda förhandlingar om ändring av rekvisiten för terroristbrott som ska tillämpas av parterna i Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (CETS nr 196).

(2)Den 2 december 2022 beslutade CDCT att ändra rekvisiten för terroristbrott och att inleda formella förhandlingar om de nya rekvisiten vid sitt möte den 23–25 maj 2023.

(3)Europeiska unionen är part i CETS nr 196. Unionen har utövat sin befogenhet på detta område genom att anta Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 27 om minimiregler för rekvisit och påföljder för terroristbrott och brott med anknytning till terroristverksamhet.

(4)Rekvisit för terroristbrott omfattas av unionsrätten, särskilt artikel 3 i direktiv (EU) 2017/541. Ändringen av rekvisiten för terroristbrott i CETS nr 196 kan påverka de gemensamma reglerna som fastställs i direktiv (EU) 2017/541 eller ändra dess räckvidd. Därmed har unionen exklusiv befogenhet att delta i förhandlingarna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Kommissionen bemyndigas härmed att på unionens vägnar förhandla om ändrade rekvisit för terroristbrott i Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (CETS nr 196) eller ett tilläggsprotokoll till den konventionen.

Artikel 2

Förhandlingsdirektiven fastställs i bilagan.

Artikel 3

Förhandlingarna ska föras i samråd med [rådet för in namnet på den särskilda kommittén].

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till kommissionen.

Utfärdat i Bryssel den

(1)    Alla medlemsstater utom Grekland och Irland har ratificerat konvention nr 196.

(2)    Slutrapport från CDCT:s undergrupp inrättad för att granska möjligheten att ta fram rekvisit för terrorism av den 26 september 2019 CDCT-DEF (2019)03rev  

(3)    Direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88 av den 31 mars 2017, s. 6).

(4)    CDCT 9th Plenary Meeting Abridged Report and List of Decisions, 2 december 2022, s.4 CDCT(2022)16

(5)    Council of Europe Counter-Terrorism Strategy (2023-2027) CM(2023)2-add-final

(6)    Direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88 av den 31 mars 2017, s. 6).

(7)    Ad Hoc Committee established by General Assembly resolution 51/210 of 17 December 1996 – Product of the Ad Hoc Committee’s work Last updated: av den 17 februari 2022

(8)    Direktiv (EU) 2017/541 är inte tillämpligt på Danmark och Irland.

(9)    Artikel 83 i EUF-fördraget.

(10)    COM(2020) 795 final.

(11)    EGT L 162, 20.6.2002, s. 1.

(12)    EGT L 190, 18.7.2002, s. 1.

(13)    EUT L 130, 1.5.2014, s. 1.

(14)    Rådets akt av den 29 maj 2000 om upprättande av konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater, EGT C 197, 12.7.2000, s. 1.

(15)    EUT L 253, 29.9.2005, s. 22.

(16)    EUT L 386, 29.12.2006, s. 89.

(17)    EUT L 210, 6.6.2008, s. 1.

(18)

   EUT L 169, 27.6.2022, s. 1.    

(19)    EUT L 172, 17.5.2021, s. 79.

(20)    EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.

(21)    EUT L 261, 6.8.2004, s. 15.

(22)    COM(2021) 782 final

(23)    COM(2021) 784 final

(24)    COM(2021) 756 final

(25)    COM(2021) 757 final

(26)    Council of Europe Counter-Terrorism Strategy (2023-2027) CM(2023)2-add-final

(27)    Direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88 av den 31 mars 2017, s. 6).

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 22.3.2023

COM(2023) 151 final

BILAGA

till

Rekommendation till RÅDETS BESLUT

som bemyndigar kommissionen att på unionens vägnar delta i förhandlingarna om ändring av rekvisiten för terroristbrott i Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (CETS nr 196) eller ett tilläggsprotokoll till den konventionen

BILAGA

När det gäller förhandlingsprocessen bör unionen sträva efter att uppnå följande:

(1)Förhandlingsprocessen är öppen, inkluderande och transparent och bygger på samarbete i god tro.

(2)Bidrag från alla stater som är parter i konventionen beaktas på lika villkor, varigenom en inkluderande process säkerställs.

(3)Förhandlingsprocessen bygger på ett ändamålsenligt och realistiskt arbetsprogram.

När det gäller de allmänna målen för förhandlingarna bör unionen sträva efter att uppnå följande:

(4)Rekvisiten för terroristbrott i konventionen är så långt det är möjligt förenliga med unionsrätten och medlemsstaternas skyldigheter enligt unionsrätten, särskilt direktiv (EU) 2017/541.  

(5)Rekvisiten för terroristbrott återspeglar på ett korrekt och heltäckande sätt räckvidden för terroristbrott och tar hänsyn till att terroristhotet inte längre endast omfattar traditionella mål och tillvägagångssätt.

(6)Rekvisiten för terroristbrott i artikel 3 i direktiv (EU) 2017/541 bevaras i Europeiska unionen och fortsätter tillämpas i ömsesidiga relationer mellan de medlemsstater i EU som tillämpar direktivet.

(7)Förhandlingarna säkerställer respekt för grundläggande rättigheter, friheter och allmänna unionsrättsliga principer som föreskrivs i unionsfördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna.

När det gäller förhandlingarnas sakinnehåll bör unionen sträva efter att uppnå följande:

(8)Rekvisiten för terroristbrott i konventionen definieras på ett sätt som säkerställer klarhet och rättssäkerhet.

(9)Rekvisiten för terroristbrott bör uttryckas i allmänna ordalag. Formuleringen ska, så långt det är möjligt, vara förenlig med relevant unionslagstiftning och FN:s fördrag om bekämpande av terrorism som anges i tillägget till konventionen.

(10)Så långt det är möjligt ska det inte finnas några omotiverade skillnader mellan rekvisiten för terroristbrott i konventionen och rekvisiten för terroristbrott i artikel 3 i direktiv (EU) 2017/541.

(11)Utformningen av rekvisiten för terroristbrott i konventionen överensstämmer med den uppdelning som finns i artikel 3 i direktiv (EU) 2017/541 där första stycket anger de avsiktliga handlingar som allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation och som definieras som terroristbrott när de begås med ett av de terrorismsyften som anges i andra stycket.

(12)Om tillägget till konventionen uppdateras för att omfatta nya fördrag om förebyggande av terrorism, bör brott som definieras i dessa fördrag och deras räckvidd vara förenliga med de brott som anges i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2017/541.

När det gäller konventionens sätt att fungera bör unionen sträva efter att uppnå följande:

(13)Den ändrade konventionen bevarar befintliga globala och regionala instrument och det pågående internationella samarbetet i den globala kampen mot terrorism.

(14)Den ändrade konventionen bevarar genomförandemekanismen och slutbestämmelserna, däribland bestämmelsen om tvistlösning, undertecknande, ratificering, godtagande, godkännande och anslutning, ikraftträdande, ändring, tillfälligt upphävande och uppsägning.