—

med beaktande av artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), där det fastställs att den gemensamma jordbrukspolitikens mål är att trygga livsmedelsförsörjningen, stabilisera jordbruksmarknaderna och säkerställa skäliga priser för konsumenterna,

—

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (1),

—

med beaktande av artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 11 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, där rätten till mat erkänns som en del av rätten till en tillräcklig levnadsstandard,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012 EU-strategi för resiliens: lära av livsmedelsförsörjningskriser (COM(2012)0586),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 november 2021 Beredskapsplan för att trygga livsmedelstillgången och livsmedelsförsörjningen under kristider (COM(2021)0689),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 mars 2022 Säkra livsmedelsförsörjningen och stärka motståndskraften i livsmedelssystemen (COM(2022)0133),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2022 om behovet av en brådskande EU-handlingsplan för att trygga livsmedelsförsörjningen inom och utanför EU efter Rysslands invasion av Ukraina (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2022 om livsmedelstrygghet i utvecklingsländerna (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2557 av den 14 december 2022 om kritiska entiteters motståndskraft och om upphävande av rådets direktiv 2008/114/EG (4), som till de berörda sektorerna tillfogar produktion, bearbetning och distribution av livsmedel,

—

med beaktande av rapporterna om tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition i världen, den globala rapporten om livsmedelskriser och den globala nutritionsrapporten, inklusive 2021 års upplaga, riktlinjerna för rätt till mat från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), de frivilliga riktlinjerna för livsmedelssystem och nutrition från FAO:s kommitté för globalt tryggad livsmedelsförsörjning, FAO:s tio agroekologiska faktorer för styrning av omställningen till hållbara livsmedels- och jordbrukssystem (”10 Elements of Agroecology -Guiding the Transition to Sustainable Food and Agricultural Systems”) och 2014 års handlingsram för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition under utdragna kriser,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 25 september 2015 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 1 april 2016 om FN:s årtionde för nutritionsåtgärder (2016–2025), som syftar till att intensifiera åtgärderna för att stoppa hungern och eliminera felnäring i hela världen samt säkra universell tillgång till en mer hälsosam och hållbar kost för alla människor, vilka de än är och var de än bor,

—

med beaktande av de fakultativa riktlinjerna från 2012 för ansvarsfull förvaltning av markområden, fiskevatten och skogar mot bakgrund av den nationella livsmedelstryggheten från kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning (CFS) och CFS principer för ansvarsfulla investeringar i jordbruks- och livsmedelssystem från 2015,

—

med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling och av hur nära kopplade till och integrerade med varandra de är, särskilt mål 1 (att avskaffa fattigdom i alla dess former överallt) och mål 2 (att avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad nutrition samt främja ett hållbart jordbruk),

—

med beaktande av FN:s rapport av den 30 december 2021 ”Seeds, right to life and farmers rights” (A/HRC/49/43), författad av den särskilda rapportören för rätten till mat,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2022 Säkerställa tillgång till gödselmedel till överkomliga priser (COM(2022)0590),

—

med beaktande av kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet om utvecklingen av vegetabiliska proteiner i Europeiska unionen av den 22 november 2018 (COM(2018)0757),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 december 2022 om en långsiktig vision för EU:s landsbygdsområden – för starkare, sammanlänkade, resilienta och välmående landsbygdsområden 2040 (5),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

—

med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för utveckling,

—

med beaktande av initiativbetänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A9-0185/2023), och av följande skäl:

A.

Den 24 februari 2022 invaderade Ryska federationen lagstridigt Ukraina, vilket har fått förödande konsekvenser och bl.a. har inneburit ett allvarligt hot mot den globala livsmedelstryggheten med störst risk för de mest sårbara länderna. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har allvarligt förvärrat en redan svår och utmanande situation inom den jordbruksbaserade livsmedelssektorn, som fortfarande återhämtar sig från konsekvenserna av covid-19-pandemin och kämpar mot den pågående klimatkrisen samt stigande priser på energi och gödselmedel.

B.

Effekterna av den kris som orsakats av Rysslands aggression mot Ukraina har satt livsmedelstrygghet och det globala livsmedelssystemets motståndskraft i centrum för den politiska agendan. Den europeiska livsmedelsproduktionen måste därför betraktas som en strategisk sektor och jämställas med energitrygghet, försvar och kampen mot klimatförändringarna på både EU-nivå och internationell nivå.

C.

Enligt FAO stod Ukraina och Ryssland för nästan 30 % av världens export av majs och vete i början av 2022, och Ryssland var världens största exportör av gödselmedel. Fler än 30 länder, framför allt i Afrika, Mellanöstern och Centralasien, är beroende av Ukraina och Ryssland för över 30 % av sin spannmålsimport. Rysslands invasion av Ukraina förvärrar denna globala osäkra livsmedelsförsörjning och skulle kunna leda till att ytterligare 8–13 miljoner människor drabbas av osäker livsmedelsförsörjning, enligt FAO:s simuleringar.

D.

Den gemensamma jordbrukspolitiken har på ett positivt sätt bidragit till att stärka det europeiska jordbrukets roll under de sextio år som den tillämpats. Den bör fortsätta att göra så i framtiden med hjälp av ett budgetstöd som är tillräckligt stort och omfattande för att garantera livsmedelstrygghet och livsmedelsförsörjning i Europa.

E.

Kriget mot Ukraina och de betydande prisökningarna på insatsvaror såsom gödselmedel, energi och foder som är en följd av konflikten leder tillsammans med livsmedelsspekulation till betydande kumulativa snedvridningar och spänningar på de globala jordbruks-, fiske- och vattenbruksmarknaderna, särskilt marknaderna för spannmål, vegetabilisk olja och kreatur. Livsmedelsproduktionen och tillgången till livsmedel får inte ytterligare äventyras och under inga omständigheter användas som ett geopolitiskt vapen, eftersom detta kommer att påverka världens ekonomier och inte minst medborgarna och de mest utsatta i samhället.

F.

De första hungeruppror som bröt ut i arabländerna 2008 visade hur effektivt livsmedel kan fungera som ett destabiliserande geopolitiskt vapen.

G.

Inte bara livsmedelspriserna i konsumentledet utan även hushållens inkomster är viktiga faktorer som påverkar livsmedelstryggheten. När låginkomsthushåll, som lägger en stor del av sin budget på mat, ställs inför högre livsmedelspriser än någonsin tidigare kan de tvingas att välja mindre hälsosamma och mindre varierade livsmedel, vilket gör dem särskilt utsatta för risken att drabbas av icke-smittsamma sjukdomar som är förknippade med dåliga kostvanor.

H.

Även om livsmedelspriserna är höga kompenserar de inte för produktionskostnaderna för EU:s jordbrukare och jordbrukskooperativ. Deras produktionskostnader har stigit exponentiellt under det senaste året på grund av de kraftigt stigande energi- och förpackningspriserna samt på grund av problem i samband med tillgången till och priserna på gödselmedel och maskiner.

I.

Enligt Internationella spannmålsrådet stod Ryssland och Ukraina för 8,6 % av den globala spannmålsproduktionen, med undantag för ris, och för 24 % av exporten under skördeåret 2021. Rysslands krig mot Ukraina, störningar och flaskhalsar i kritisk infrastruktur, särskilt transport- och lagringsinfrastruktur för jordbruksprodukter, begränsar leveranserna av livsmedel, foder och andra jordbruksprodukter, i synnerhet spannmål och oljefrön från Svarta havet. Priserna på de globala jordbruksmarknaderna hade stigit redan före den ryska invasionen av Ukraina, delvis på grund av klimateffekter och konsekvenserna av covid-19-pandemin.

J.

Transport- och lagringsinfrastruktur är en nödvändig förutsättning för att säkerställa effektiva och säkra handelsflöden, varutillgång och marknadsstabilitet. Störningar i denna infrastruktur kan påverka konsumentpriser som tidigare legat på en nivå som betraktats som rimlig. Livsmedelstrygghet omfattar inte bara jordbruk och livsmedelsproduktion utan påverkar flera områden, inte bara primärproducenter och konsumenter, utan även ekonomin i stort, handeln, utvecklingen och humanitära insatser samt den sociala och regionala sammanhållningen.

K.

Kommissionen bör använda alla till buds stående medel för att säkerställa att EU:s inre marknad fungerar väl. Kommissionen bör intensifiera sina insatser för att ta itu med alla hinder för jordbruksbaserade livsmedel på den inre marknaden, inbegripet att undanröja flaskhalsar inom transportsektorn.

L.

Enligt FAO är begreppet livsmedelstrygghet inte begränsat till livsmedelsproduktion, utan innefattar även aspekterna tillgång, tillgänglighet och stabilitet, och omfattar också rätten till mat och tillgång till hälsosam och näringsrik kost till överkomliga priser för alla, vilket är en internationellt erkänd mänsklig rättighet. Ingen annan mänsklig rättighet kränks så ofta som denna.

M.

En hälsosam och balanserad kost har en positiv inverkan på människors liv och möjliggör en rättvis och hållbar samhällsutveckling. Konsumenterna väljer i allt högre grad hälsosamma och säkra livsmedel, hållbara produkter, insyn i leveranskedjan samt bättre spårbarhet inom alla produktions- och distributionsprocesser på grundval av deras rätt att få mer information om varifrån livsmedlen de konsumerar kommer och om hur de har framställts.

N.

Tillgång till säkra och hälsosamma livsmedel för alla är en internationellt erkänd rättighet. För samhället är det nödvändigt att fokusera på livsmedelstillgång och överkomliga livsmedelspriser för alla, med tanke på livsmedlens sociala, ekonomiska och miljömässiga följder och konsekvenser liksom deras påverkan på människors hälsa.

O.

Rätten till mat är en grundläggande mänsklig rättighet. Mål 2 för hållbar utveckling är att avskaffa hunger senast 2030. EU bör kämpa för rätten till tillräckligt med mat som en prioritering i livsmedelssystemen för att uppnå livsmedelstrygghet och förbättra kosten.

P.

Enligt FN:s rapport ”Seeds, right to life and farmers’ rights”, utarbetad av den särskilda rapportören för rätten till mat, har rätten till mat en naturlig koppling till system där jordbrukarna själva kontrollerar utsädet och till jordbrukarnas odelbara rätt att fritt spara, använda, byta och sälja egenproducerat utsäde. Team Europe bör stödja program som tar hänsyn till de behov som jordbrukarnas utsädessystem eller informella utsädessystem uppvisar och stödja fröbanker eller fröbibliotek som gör det möjligt för jordbrukare och trädgårdsodlare att samla in, bevara och dela inhemska utsäden, lantsorter och andra sorter.

Q.

Livsmedelskrisen tar ingen hänsyn till landsgränser och inget land kan ta sig ur den på egen hand. Det finns ett brådskande behov av gemensamma insatser och solidaritet.

R.

Till följd av den globala försörjningskrisen uppskattar FAO att de internationella livsmedels- och foderpriserna har stigit till nivåer som inte har uppmätts sedan FAO började göra prisanalyser och som ligger över de redan höga nivåerna, även för produkter för vilka det inte fanns någon grund för prisökningar. I oktober 2022 uppmättes inflationen på livsmedel till 17,26 %. Många människor i världen riskerar att drabbas av matbrist, svält och alltför dyra livsmedel. För att identifiera, förhindra och undanröja den livsmedelsspekulation som bidrar till livsmedelsprisernas volatilitet måste aktörerna i livsmedelskedjan bli mer transparenta när det gäller deras andel av mervärdet, vilket skulle öka den övergripande marknadstransparensen.

S.

Den osäkra livsmedelsförsörjningen i världen orsakas inte främst av bristande tillgång, utan av konflikter, ojämlik livsmedelsfördelning, alltför dyra livsmedel och störningar i den globala leveranskedjan. Stigande livsmedelspriser påverkar främst låginkomstfamiljer, för vilka livsmedel är den största utgiften. Det är viktigt att analysera de faktorer som driver upp priserna på jordbrukets insatsvaror och hur detta påverkar ökningen av livsmedelspriserna.

T.

Var tredje person i världen har fortfarande inte tillgång till lämplig mat i tillräcklig mängd och hälsosam kost. 2,3 miljarder människor i världen levde med en ganska eller mycket osäker livsmedelsförsörjning under 2021. Många av dessa människor är sysselsatta inom jordbruket. Enligt FN:s världslivsmedelsprogram drabbades rekordmånga människor – 349 miljoner – av akut osäker livsmedelsförsörjning under 2022.

U.

Hungern och den osäkra livsmedelsförsörjningen ökar i världen och många länder är på väg åt helt fel håll när det gäller att uppnå målet om ingen hunger senast 2030. Undernäring är en livslång börda för enskilda människor och samhällen, eftersom det hindrar barn från att nå sin fulla potential och därmed hämmar den mänskliga och nationella ekonomiska utvecklingen.

V.

1994 års Marrakechavtal och i synnerhet Världshandelsorganisationens (WTO) jordbruksavtal har bidragit till att jordbruksregioner specialiserat sig på produktionen av särskilda avsalugrödor, vilket har skapat stigberoenden i produktionssystemen. Denna situation är inte motståndskraftig mot kriser, i synnerhet eftersom den gör livsmedelsimporterande länder sårbara för prischocker.

W.

Naturen och den biologiska mångfalden interagerar med jordbruk, livsmedel och näring inom ett antal nyckelområden, genom att tillhandahålla många olika växter och djur av både domesticerat och vilt ursprung.

X.

Biologisk mångfald bland grödor är viktig eftersom den gör det möjligt för enskilda jordbrukare att anpassa sin jordbruksplanering till klimatförhållandena och gör livsmedelssystemen naturligt mer motståndskraftiga mot klimatförändringar, skadegörare och patogener. Samtidigt bidrar denna naturbaserade strategi till att stärka den biologiska mångfalden. Ett antal innovativa projekt har dragits igång av några länder utanför EU, exempelvis initiativet ”den stora gröna muren” i Afrika, som främjar agroekologiska projekt. EU:s stöd för hållbara livsmedelssystem är en av prioriteringarna i de fleråriga vägledande program som har antagits tillsammans med omkring 70 partnerländer inom ramen för instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen för perioden 2021–2027.

Y.

Tillgången på livsmedel varierar beroende på ekonomiska chocker, klimat, säsongsbundenhet och störningar. EU måste investera i den jordbruksbaserade livsmedelssektorns motståndskraft och få till stånd en omställning till ett mer hållbart jordbruk, vilket kommer att stärka livsmedelstryggheten på lång sikt och skulle kunna erbjuda jordbrukarna alternativa inkomstkällor. Kampen mot den globala uppvärmningen är avgörande för att garantera ett motståndskraftigt och hållbart jordbruk på lång sikt.

Z.

63 % av låginkomsttagarna i världen är sysselsatta inom jordbruket, och en överväldigande majoritet av dem arbetar på små och medelstora jordbruk vars ekonomiska hållbarhet för närvarande hotas.

AA.

Världsorganisationen för djurhälsa (WOAH) bedömer att konkurrensen om jordbruksmark och skogar tilltar i samma takt som ökningen av världens befolkning, som förväntas öka från dagens 8 miljarder till 9,5 miljarder år 2050.

AB.

EU:s nuvarande och långsiktiga livsmedelstrygghet är direkt kopplad till ambitionerna i från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald. I från jord till bord-strategin beskrivs flera viktiga initiativ, bl.a. en EU-beredskapsplan för att säkerställa livsmedelstillgången och livsmedelstryggheten i kristider.

AC.

Ambitionerna i den gröna given skulle kunna göra EU:s livsmedelssystem rättvisare, hälsosammare och mer miljövänliga eftersom både EU:s och den globala livsmedelstryggheten är beroende av motståndskraftiga och hållbara livsmedelssystem på kort och lång sikt. Den kumulativa effekten av att genomföra lagstiftning som hänför sig till den gröna given måste vara att upprätthålla EU:s kapacitet att producera livsmedel, och den måste inbegripa en smidig omställning både vad gäller tidsaspekt och krav och får inte leda till ett ökat beroende av import från länder utanför EU, eftersom allt detta skulle kunna äventyra livsmedelstryggheten i EU. Det är mycket viktigt att avsätta tillräcklig offentlig finansiering till vegetabilie- och animalieproduktionssektorerna för att skydda dem mot negativa konsekvenser och förhindra en nedgång i EU:s livsmedelsproduktion.

AD.

Genomförandet av den gröna given bör säkerställa en rättvis omställning som garanterar lämpligt skydd för jordbrukare, särskilt små och medelstora jordbrukare, och tillräckliga mängder säkra och överkomliga jordbruksprodukter för konsumenterna, i linje med EU:s långsiktiga mål för motståndskraft och hållbarhet. En hållbar försörjning för primärproducenterna, vars inkomster alltjämt släpar efter, utgör grunden för en hållbar hantering av de aktuella kriserna på jordbruksmarknaderna och för att uppnå målen i den gröna given på ett bestående sätt.

AE.

2016 var nästan 34 % av jordbrukarna i EU 65 år eller äldre. Många jordbrukare kommer att gå i pension inom en nära framtid, vilket är ett stort bekymmer i flera medlemsstater. Generationsskiftet är en av de största utmaningarna för fortlevnaden av en motståndskraftig jordbrukssektor och motståndskraftiga livsmedelssystem i EU. Även om detta är en EU-prioritering har de insatser som gjorts via den gemensamma jordbrukspolitiken hittills visat sig vara otillräckliga för att vända trenden, och därför kommer det att behövas en bredare uppsättning politiska verktyg.

AF.

I synnerhet unga jordbrukare är innovativa, särskilt när det gäller användningen av ny teknik. Om de får skälig ersättning, motiveras och ges inflytande är de villiga att göra investeringar som kan öka jordbrukets hållbarhet, produktionskapacitet och konkurrenskraft. Anslutning till bredbandsnät med hög kapacitet är avgörande för att jordbruksföretagen ska kunna moderniseras och för att öka produktiviteten och förbättra effektiviteten. Det behövs incitament för att främja it-utbildning för jordbrukare.

AG.

Den kraftiga och markanta ökningen av de globala priserna på gödselmedel och energi orsakar tillsammans med den kraftiga ökningen av andra insatskostnader svårigheter för jordbrukarna och hotar den framtida växtodlingen och därmed livsmedelstryggheten och livsmedlens överkomlighet. I september 2022 hade priserna på kvävegödselmedel ökat med 149 % jämfört med priserna på EU:s gödselmedelsmarknad det föregående året. Mot bakgrund av den rådande krisen för insatsvaror och energi måste kommissionen noggrant studera de europeiska jordbrukarnas ekonomiska situation.

AH.

De rådande geopolitiska utmaningarna visar att livsmedelstrygghet inte är något som uppnås en gång för alla och att den europeiska livsmedelsproduktionen bör betraktas som en strategisk sektor som bör bevaras och stärkas i detta avseende. En välfungerande europeisk inre marknad är en förutsättning för att livsmedelstrygghet ska kunna säkerställas. Alla tariffära och icke-tariffära hinder inom den jordbruksbaserade livsmedelssektorn bör ses över. Starkare, livskraftiga, motståndskraftiga och välmående landsbygdsområden och landsbygdssamhällen är mycket viktiga för EU:s livsmedelstrygghet och livsmedelsoberoende.

AI.

Jordbruket är av stor betydelse för ekonomin i EU:s yttersta randområden, där situationen vad gäller livsmedelstrygghet ofta är särskilt bräcklig. Med tanke på livsmedelstrygghetens natur kostar det mer att vidta åtgärder i efterhand än att genomföra insatser i ett tidigare skede.

AJ.

Om EU vill förhindra destabilisering, livsmedelsfattigdom, svält samt sociala och politiska oroligheter i andra länder måste unionen utveckla en vision för att säkerställa livsmedels- och nutritionstrygghet i EU och bidra till livsmedelstrygghet på det internationella planet.

AK.

Uppskattningsvis 20 % av alla producerade livsmedel går förlorade eller slängs. Fler än 36 miljoner människor har varannan dag inte råd att äta ett mål bra mat. Den andel av befolkningen som har störst behov blir allt större till följd av den rådande ekonomiska krisen.

AL.

De livsmedelsföretag som bedriver logistikverksamhet och grossisthandel, storskalig industriproduktion och bearbetning har identifierats som kritiska organisationer vars motståndskraft behöver stärkas, eftersom de tillhandahåller samhällsviktiga tjänster. Grossistmarknaderna är enheter av allmänt intresse som förser stora regionala och regionövergripande områden med en tjänst som är viktig för leveransen och distributionen till slutkonsumenterna av färska och fördärvliga jordbruks- och fiskeriprodukter, och som garanterar att dessa produkter uppfyller kvalitets- och hygienstandarder. Dessutom visade grossistmarknaderna under covid-19-pandemin att de är motståndskraftiga och spelar en nyckelroll som garanter för kontinuiteten i leveranserna och distributionen av livsmedel.

AM.

År 2020 var endast 11,9 % av alla driftsledare inom jordbruket i EU under 40 år, medan 33,2 % av dem var 65 år eller äldre. Genomsnittsåldern för de europeiska jordbrukarna har ökat till 57 år. År 2020 fanns det 5,3 miljoner färre jordbruk i EU jämfört med 2005, vilket är en minskning med 37 %. Antalet driftsledare inom jordbruket minskade med 11,2 % mellan 2016 och 2020. I de flesta EU-medlemsstater skedde det en allmän minskning av antalet driftsledare.

AN.

Kvinnor spelar en avgörande roll på landsbygden. För att motverka den tillbakagång av landsbygdsområdena som förutses är det viktigt att kvinnor får erkännande för sitt arbete inom jordbruket och för sin roll som medägare av jordbruksföretag samt att de synliggörs. Det behövs även insatser och åtgärder för att överbrygga klyftan mellan könen inom den jordbruksbaserade livsmedelssektorn, och det är absolut nödvändigt att involvera kvinnor i beslutsfattandet på alla nivåer när planer och strategier utarbetas.