EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 19.10.2023

COM(2023) 633 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om genomförandet av förordning (EG) nr 1007/2009, ändrad genom förordning (EU) 2015/1775, om handel med sälprodukter

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om genomförandet av förordning (EG) nr 1007/2009, ändrad genom förordning (EU) 2015/1775, om handel med sälprodukter

1.Inledning

EU:s sälordning

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 1 om handel med sälprodukter (förordningen) innehåller förbud mot att saluföra sälprodukter på EU:s marknad.

Handelsförbudet gäller för sälprodukter som produceras i EU och för importerade sälprodukter. Förordningen ändrades genom förordning (EU) 2015/1775 2 för att spegla resultatet av Världshandelsorganisationens (WTO:s) avgöranden i fallet rörande EG-sälprodukter 3 . Som en följd av detta omfattar EU:s nuvarande sälordning följande två undantag från förbudet:

1)Den medger saluförande av sälprodukter om dessa produkter kommer från jakt som inuitsamhällen eller andra ursprungsbefolkningar bedriver, förutsatt att de särskilda villkoren i artikel 3.1 i förordningen i dess ändrade lydelse är uppfyllda.

I artikel 3.1a i samma förordning i dess ändrade lydelse föreskrivs också att när en sälprodukt saluförs på EU-marknaden ska den åtföljas av en handling som intygar att de villkor som fastställts för utnyttjande av undantaget för inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar är uppfyllda. Intyget bör utfärdas av ett organ som godkänts av Europeiska kommissionen för detta syfte, i enlighet med artikel 3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1850 4 (genomförandeförordningen).

2)Import av sälprodukter tillåts om den är av tillfällig art och uteslutande består av varor för resenärers eller deras familjers personliga bruk (artikel 3.2 i förordningen i dess ändrade lydelse).

Rapporteringsskyldigheter enligt förordningen (EG) nr 1007/2009, i dess ändrade lydelse

I artikel 7 i förordningen, i dess ändrade lydelse, föreskrivs att medlemsstaterna senast den 31 december 2018 och därefter vart fjärde år ska överlämna en rapport till kommissionen om de åtgärder som har vidtagits för att genomföra denna förordning. Kommissionen ska sedan, inom tolv månader från och med utgången av varje rapporteringsperiod, överlämna en rapport om genomförandet av förordningen till Europaparlamentet och rådet. I sin rapport ska kommissionen utvärdera förordningens funktion, ändamålsenlighet och verkan med avseende på uppnåendet av dess mål. I rapporterna bör kommissionen även utvärdera inverkan på den socioekonomiska utvecklingen inom inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar 5 .

Kommissionens första rapport om genomförandet av förordningen, som omfattar perioden från och med den 18 oktober 2015 (den dag då förordning (EU) 2015/1775 började tillämpas) till och med den 31 december 2018, antogs den 10 januari 2020 6 .

Denna rapport omfattar perioden 1 januari 2019–31 december 2022. Den bygger på bidrag från EU:s medlemsstater, Förenade kungariket och de tre erkända organen i Kanada och Grönland.

2.Bakgrund

För att bemöta den utbredda oron över det årliga dödandet av vissa sälungar antog EU 1983 rådets direktiv 83/129/EEG 7 för att förbjuda importen av produkter från två olika sälarters ungar – grönlandssäl (”whitecoats”) och klappmyts (”bluebacks”) – till EU. Direktivet skulle ursprungligen gälla till den 1 oktober 1985. Dess giltighetstid förlängdes först till och med den 1 oktober 1989 och därefter på obestämd tid genom rådets direktiv 89/370/EEG 8 .

Sälar jagas inom och utanför EU och används för framställning av så skilda produkter som omega 3-kapslar och klädesplagg med detaljer av behandlade skinn och pälsar från säl. Medborgarna och konsumenterna uttryckte oro för att det på marknaden kan finnas sälprodukter från djur som har dödats och avhudats på ett sätt som orsakat lidande. Som svar på denna oro antog flera medlemsstater lagstiftning som reglerar handel med sälprodukter genom att förbjuda import och produktion av sådana produkter, samtidigt som det i andra medlemsstater inte gjordes några begränsningar av handeln med dessa produkter. Dessa skillnader påverkade den inre marknadens funktion negativt och utgjorde ett handelshinder. Därför antog EU Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 (förordningen). Genom förordningen infördes ett förbud mot saluföring av sälprodukter på EU-marknaden.

Samtidigt uppmanades EU av regeringar och organisationer utanför EU som företräder inuit- och ursprungsbefolkningar att erkänna att säljakt är en naturlig del av inuitsamhällenas och andra ursprungsbefolkningars socioekonomi, kosthållning, kultur och identitet och bidrar till deras självhushållning och utveckling, vilket inte bör påverkas negativt, i enlighet med FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter från 2007. EU noterade också att säljakt som traditionellt bedrivs av inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar inte gav upphov till samma moraliska betänkligheter från allmänhetens sida som säljakt som främst bedrivs av kommersiella skäl. Genom förordningen tilläts, genom undantag, därför saluförande av sälprodukter som härrör från jakt som traditionellt bedrivs av inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar, så länge som vederbörlig hänsyn tas till djurskydd och lidandet minskas i den mån det är möjligt. Undantaget begränsades till jakt som bidrar till dessa samhällens och befolkningars självhushållning.

Genom förordningen från 2009 tilläts, genom undantag, även saluförande av sälprodukter som härrör från jakt vars enda syfte är en hållbar förvaltning av marina resurser. Genom förordningen tilläts också import av sälprodukter som är av tillfällig art och uteslutande består av varor för resenärer eller deras familjers personliga bruk.

Under 2010 inledde Kanada och Norge tvistlösningsförfaranden hos WTO mot förordningen och dess ursprungliga genomförandeförordning (EU) nr 737/2010. WTO konstaterade 2013 att EU:s sälordning, genom att tillåta att vissa sälprodukter saluförs på EU-marknaden genom undantagen för inuitsamhällen och förvaltningen av marina resurser, hade haft en negativ inverkan på konkurrensmöjligheterna för kanadensiska och norska produkter i förhållande till likadana produkter som importerats från Grönland eller inhemska produkter i EU. Vid den tidpunkten var det i själva verket bara Grönland som officiellt hade ansökt om godkännande av ett intygande organ.

För att ordningen skulle överensstämma med WTO:s avgöranden antog EU förordning (EU) 2015/1775 och ändrade därmed EU:s sälordning genom att upphäva undantaget för jakt i samband med förvaltning av marina resurser. Upphävandet av detta undantag påverkade dock inte medlemsstaternas rätt att fortsätta att reglera den jakt som bedrivs inom ramen för hållbar förvaltning av marina resurser. Däremot medförde det att medlemsstater hindrades från att tillåta saluförandet av produkter från sådan jakt på EU-marknaden, såvida de inte omfattades av undantaget för inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar, som fortfarande gällde. Den ändrade förordningen bidrog även till att stärka samstämmigheten med målet i förordningen genom att djurskyddshänsyn uttryckligen lades till som ett villkor för tillämpningen av undantaget för inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar.

För att säkerställa ett enhetligt genomförande av förordningen antog kommissionen genomförandeförordningen i syfte att i) specificera kraven för importen av sälprodukter för resenärers eller deras familjers personliga bruk, ii) upprätta en förteckning över villkoren för godkännande av organ som ansvarar för att utfärda dokument som intygar överensstämmelse med undantaget för inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar och iii) specificera rollen för medlemsstaternas behöriga myndigheter vad gäller kontroll av intygen och registrering av uppgifter i intygen.

Enligt artikel 3.1a i förordningen i dess ändrade lydelse ska sälprodukter som saluförs på EU:s marknad enligt undantaget för inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar åtföljas av ett intyg utfärdat av ett organ som godkänts av Europeiska kommissionen för detta ändamål i enlighet med artikel 3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1850.

Hittills har Europeiska kommissionen godkänt följande tre organ:

-Grönlands departement för fiske, jakt och jordbruk 9 (nu kallat departementet för fiske och jakt).

-Regeringen i Nunavut (Kanada) 10 .

- Regeringen i Northwest Territories i Kanada 11 .

3.Medlemsstaternas rapporter

De 27 EU-medlemsstaterna uppmanades att lämna sina nationella rapporter till kommissionen genom att besvara ett frågeformulär. Alla utom tre medlemsstater (Frankrike, Grekland och Malta) lämnade in sina nationella rapporter. När uttrycket ”alla medlemsstater” används nedan bör detta därför tolkas som ”alla utom de tre medlemsstater som inte lämnade in sina rapporter”. I detta avsnitt sammanfattas de uppgifter som mottagits.

a) Behöriga myndigheter

I enlighet med artikel 6.1 i genomförandeförordningen ska varje medlemsstat utse en eller flera behöriga myndigheter som a) ska ansvara för kontroll av intyg för importerade sälprodukter på begäran av tullmyndigheterna, b) kontroll av utfärdandet av intyg genom godkända organ som är etablerade och verksamma i den medlemsstaten och c) bevarande av en kopia av intyg som utfärdats för sälprodukter som härrör från säljakt i den medlemsstaten. Kommissionen har gjort förteckningen över behöriga myndigheter tillgänglig på sin webbplats 12 .

Även om inga organ som är etablerade och verksamma i EU hittills har erkänts officiellt för utfärdande av intyg har vissa medlemsstater folkgrupper som uppfyller definitionen av ”inuitsamhällen eller andra ursprungsbefolkningar” och därför skulle tillåtas att jaga sälar för sitt självhushållningsändamål och släppa ut sälprodukter på EU-marknaden. Dessa medlemsstater kan ansöka om att ett av deras organ ska få officiellt godkännande för att utfärda intyg. I sådana fall skulle artikel 6.1 b och c i genomförandeförordningen vara relevant.

b) Undantaget för inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar

Danmark och Estland var de enda medlemsstater som rapporterade att sälprodukter släpptes ut på deras marknader enligt de villkor som anges i undantaget för inuitsamhällen eller andra ursprungsbefolkningar. Den danska tullen registrerade import av sälprodukter från Grönland till ett sammanlagt värde av 8 347 944 danska kronor (= 1 122 337 euro med växelkursen den 17 januari 2023) och en total volym på 32 109 kg, jämfört med de 10 502 kg som rapporterades för den föregående perioden, som omfattade tre år i stället för fyra. Estland rapporterade för första gången import av sälprodukter från Grönland till ett sammanlagt värde av 1 555,67 euro och en total volym på 34,16 kg. De produkter som importerades av Danmark och Estland omfattade huvudsakligen garvade eller på annat sätt beredda sälskinn, men även kläder, tillbehör till kläder och andra varor av sälskinn, t.ex. skor och stövlar av sälläder.

c) Undantag för resenärers eller deras familjers personliga bruk

Ingen av medlemsstaternas behöriga myndigheter underrättades av tullmyndigheterna om eventuella problem med tillfällig import av sälprodukter för resenärers eller deras familjers personliga bruk.

d) Aktiv förädling

Import av sälprodukter för bearbetning och återexport av bearbetade varor är inte förbjuden enligt förordningen. I Estland importerades garvade sälskinn (2 405 stycken år 2019, 1 682 stycken 2020, 2 030 stycken 2021 och 1 875 stycken 2022) från Kanada och Norge för aktiv förädling av en skotillverkare som sedan återexporterade alla förädlade varor.

e) Sanktioner och säkerställande av efterlevnaden

Alla medlemsstater har bestämmelser om sanktioner för överträdelser av förordningen. De omfattar allt från böter, förverkande och förstöring av varorna (i alla medlemsstater) till fängelsestraff (i Cypern, Danmark, Lettland och Nederländerna). Ingen medlemsstat ålade sådana sanktioner under referensperioden.

Diagrammet nedan visar de högsta bötesbelopp som fastställts i de 18 medlemsstater som lämnade denna information. I åtta av dem varierar bötesbeloppen beroende på om brottet har begåtts av en fysisk person eller av en juridisk person. I Danmark och Finland fastställs inte högsta bötesbelopp i den nationella lagstiftningen. Det måste uppskattas av de behöriga myndigheterna i händelse av överträdelse av förordningen.

Anmärkning: För Nederländerna avser ovannämnda högsta belopp brott som inte har begåtts avsiktligt. Vid uppsåt kan böterna höjas till 90 000 euro för fysiska personer och 900 000 euro för juridiska personer.

Två importer av sälprodukter stoppades av den belgiska tullen. Det första fallet var ett paket som kom per post från Förenta staterna med ett kosttillskott innehållande ett extrakt av sälsköldkörtel (omega-3-kapslar). Det andra fallet var en sälskalle för vilken nödvändiga handlingar inte hade lämnats in. Det svenska tullverket utförde nästan 4 000 dokumentkontroller av importdeklarationer. Sju av dem skulle ha omfattat sälprodukter, men fel nummer i Kombinerade nomenklaturen 13 hade använts. Dessa deklarationer korrigerades av det svenska tullverket.

f) Information via en QR-kod

För att se till att undantaget för inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar tillämpas korrekt och för att förbättra informationen om EU:s sälordning får de godkända organen fästa en QR-kodmärkning på de sälprodukter som de certifierar. Denna QR-kod innehåller en länk till en webbsida 14 med information om EU:s sälordning.

Femton medlemsstater (Belgien, Kroatien, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Irland, Lettland, Litauen, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Sverige) är medvetna om att denna QR-kod finns, och ingen av medlemsstaterna har kontaktats av tullmyndigheterna eller andra tillsynsmyndigheter för att få rådgivning om QR-koden.

g) Säljakt i EU

Sälbestånden i EU är främst koncentrerade till Östersjön. Enligt en helhetsbedömning av tillståndet i Östersjön 15 som gjorts av kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö, även kallad Helcom, finns det tre sälarter i Östersjön. Gråsälen förekommer i hela regionen, medan Östersjövikaren är begränsad till östra och norra Östersjön och knubbsälar till sydvästra Östersjön och Kattegatt.

Syftet med habitatdirektivet 16 är att bidra till att säkerställa den biologiska mångfalden genom att bevara livsmiljöer samt vilda djur och växter i EU. Dess bilaga II, som innehåller en förteckning över arter som kräver att särskilda bevarandeområden utses och förvaltas, omfattar följande:

-Halichoerus grypus (gråsäl).

-Monachus monachus (havsmunk).

-Phoca/Pusa hispida botnica (Östersjövikare).

-Phoca/Pusa hispida saimensis (Saimensäl).

-Phoca vitulina (knubbsäl)

Havsmunken och saimensälen är prioriterade arter och förtecknas därför också i bilaga IV till habitatdirektivet, vilket innebär att medlemsstaterna måste vidta de åtgärder som krävs för att införa ett strikt skyddssystem för dessa arter. De tre andra arterna (gråsäl, Östersjövikare och knubbsäl) förtecknas också i bilaga V, vilket innebär att medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att säkerställa att deras insamling i naturen och utnyttjandet av dem är förenligt med bibehållandet av en gynnsam bevarandestatus.

Eftersom avlägsnandet av undantaget för ”hållbar förvaltning av marina resurser” från den ursprungliga förordningen inte påverkade medlemsstaternas rätt att fortsätta att reglera jakt som bedrivs i detta syfte, har vikare, knubbsäl och gråsäl jagats på Danmarks, Estlands, Finlands och Sveriges territorium under rapporteringsperioden. I sina rapporter beskriver dessa fyra medlemsstater kort syftet med jakten, på vilka villkor den bedrevs, vilken metod som användes, hur man tog vederbörlig hänsyn till djurskyddet och vilken inverkan jakten hade på sälbeståndet, på ekosystemen och på mänsklig verksamhet. I texten nedan återges de synpunkter som uttrycktes i de fyra nationella rapporterna.

I Danmark finns det ingen jaktsäsong eller kvoter för säl. Skjutning av säl får endast tillåtas genom undantag, inom en radie av 100 meter från fiskeredskapen och utanför häcknings- och ruggningsperioderna, för att förhindra allvarliga skador på fisket. Dessutom är det inte tillåtet med undantag för skjutning av gråsäl inom Natura 2000-områden som utsetts för den arten. Under 2018 beviljades undantag även för att skjuta säl i floder, med en positiv inverkan på lekmogna fiskbestånd som är utsatta för tryck. För att undantaget för skjutning ska gälla måste skytten använda ett gevär med godkänd kaliber, ha fått godkänt i ett särskilt prov i gevärsskytte och ha en dansk jaktlicens. Jägaren uppmuntras att sikta på huvudet för omedelbar avlivning. I Bornholm får gråsäl skjutas under hela året, eftersom det inte finns några häckningsplatser i området. Sälbestånden övervakas i Danmark genom en årlig räkning. Danmark rapporterade att antalet sälar som skjutits genom undantag under rapporteringsperioden (134 knubbsälar och 9 gråsälar) inte har haft någon betydande inverkan på populationens storlek.

I Estland får sälar jagas för att säkerställa en hållbar förvaltning av marina resurser och självhushållning för jägare och familjer från lokalsamhällen på Estlands mindre öar, i syfte att hålla deras kulturarv och traditioner vid liv. Säljakten regleras strikt med fullständig hänsyn till djurskyddet. Säljakt får endast äga rum i utsedda områden under jaktsäsongen, och jägare måste ha klarat ett skjutprov och använda särskilda vapen och ammunition. Enligt Estlands senaste övervakningsrapport ökar antalet gråsälar i estniska vatten, och det största antalet gråsälar under de senaste 20 åren har påträffats i Östersjön under 2021. Estland rapporterade att småskalig jakt, begränsad till en årlig kvot på 1 % av sälbeståndet, som utgjorde 55 individer per år under rapporteringsperioden, är nödvändig för att minska skadorna på fisket men den är inte tillåten i de särskilda skyddsområden som utsetts för gråsäl.

I Finland bedrivs säljakt för hållbar förvaltning av marina resurser för att förhindra skador på det kommersiella fisket. Jaktkvoter fastställs för gråsäl och vikare. Under rapporteringsperioden var jaktkvoten för gråsälar på Finlands fastland 1 050 individer per år. Den genomsnittliga jaktkvoten för vikare i Bottenviken under samma period var 335 individer per år, medan den genomsnittliga jaktkvoten för gråsäl på Åland, en autonom region i Finland, var 480 individer per år. Säljakten är också föremål för en jaktsäsong, särskilda tekniska egenskaper för skjutvapen och ammunition samt avläggande av en föregående kurs om jaktetik för att tillämpa en avlivningsmetod som leder till omedelbar död. Ingen jakt är tillåten på hotade sälbestånd (t.ex. vikare i Finska viken och Skärgårdshavet). Finland rapporterade att den uppskattade årliga ökningen av sälbeståndet är större än antalet jagade sälar och att det finns belägg för att sälar äter fisk från fiskeredskap om inte detta redskap är sälsäkert. Endast fällor, ryssjor (långa säckformade fiskenät som hålls öppna med krokar) eller liknande redskap kan dock delvis göras sälsäkra, samtidigt som ett livskraftigt kommersiellt fiske upprätthålls. Sälar äter 3–5 kg fisk per dag, vilket kan utgöra en risk för arter eller bestånd som skyddas genom EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning. Fritidsfiske och kommersiellt fiske med garn minskade med 30–40 % under de senaste årtiondena i den yttre skärgården och upphörde till och med helt i vissa områden på grund av sälarnas predation. Den positiva effekten av att jaga nära fiskeredskapen är endast tillfällig eftersom nya sälar dyker upp inom några dagar eller till och med timmar. Säljakt kan därför inte anses vara det enda sättet att råda bot på de problem som orsakas av sälar.

Sveriges viltvård omfattar licensjakt på gråsäl sedan 2020 och knubbsäl sedan 2022 samt ”skyddsjakt” på vikare. Skyddsjakt är tillåten och strikt reglerad i områden där det växande sälbeståndet orsakar allvarliga skador på det lokala fisket, förstör fiskeredskapen och äter fångsten. Till skillnad från skyddsjakt är licensjakten inte begränsad till de områden där sälar skadar fisket. Det finns en jaktkvot. Den genomsnittliga jaktkvoten för gråsäl under rapporteringsperioden var 1 692 individer per år, medan den var 712 individer för knubbsäl och 346 individer för vikare. Ammunition är strängt reglerad, den avlivningsmetod som används måste leda till omedelbar död och undvika onödigt lidande, och jakt på sälar från en båt kräver att båten står still. Forskning pågår för att utveckla sälsäkra fiskeredskap. Sverige rapporterade att antalet sälar som jagas för att skydda fiskerisektorn endast utgör en liten andel av sälbeståndet.

Diagrammet nedan visar det totala antalet sälar som jagats under rapporteringsperioden av de fyra EU-medlemsstater som tillåter denna jakt för en hållbar förvaltning av sina marina resurser. I Finland och Sverige fastställs kvoterna för en jaktsäsong och inte per kalenderår. Jaktsäsongen börjar på hösten och slutar följande år på våren. Enligt habitatdirektivet ska medlemsstaterna se till att insamling av exemplar av dessa arter, som förtecknas i bilaga V till direktivet, är förenlig med bibehållandet av en gynnsam bevarandestatus.

I Lettland mottogs ansökningar om säljakt under rapporteringsperioden, men avslogs. Efter det att en sälförvaltningsplan nyligen godkänts är jakt på ett litet antal vuxna gråsälar tillåten från och med 2023 för att förhindra skador på fisket när det inte går att hitta någon alternativ metod.

h) Övergripande bedömning av EU:s medlemsstater

Medlemsstaterna ombads göra en övergripande bedömning av tre aspekter i förordningen inom sina respektive territorier: förordningens funktion (förmåga att fungera som avsett), ändamålsenlighet (förmåga att uppnå önskat resultat) och verkan (exempelvis förändrad marknad för sälprodukter).

Åtta medlemsstater (Bulgarien, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Ungern, Irland, Litauen och Slovakien) angav att ingen handel med sälprodukter bedrivs på deras territorium och att de därför inte kan bedöma förordningens funktion, ändamålsenlighet och verkan. Fem medlemsstater (Tyskland, Italien, Luxemburg, Rumänien och Slovenien) lämnade ingen bedömning.

Sju medlemsstater (Österrike, Belgien, Danmark, Nederländerna, Polen, Portugal och Spanien) anser att förordningen är ändamålsenlig och att deras tullmyndigheter har förfaranden för att genomföra den på ett korrekt sätt. De har hittills inte haft några problem med förordningen. Nederländerna åtog sig att stärka samarbetet mellan sina behöriga myndigheter och tullen i detta avseende.

Estland, Finland, Lettland och Sverige anser att förordningen fungerar väl som ett medel för att kontrollera handeln med sälprodukter, men att dess verkan har gått utöver det avsedda syftet. Enligt dem har förbudet bidragit till det nuvarande dåliga tillståndet för kustfisket och har inneburit en betydande försämring av sälens värde som jaktvilt. De anser att det är viktigt att inkludera förvaltningen av sälbestånd i de ekosystembaserade förvaltningsplanerna för EU:s vatten. De hävdar att deras sälbestånd övervakas noga och att det låga antalet sälar som jagas under rapporteringsperioden har haft en nästan obetydlig inverkan på beståndets storlek och bevarandestatus. Dessa medlemsstater anser att säljakt inte borde ge upphov till moraliska betänkligheter från allmänhetens sida om den bedrivs i syfte att hållbart förvalta marina resurser, med fullständig hänsyn till djurskyddet och med säkerställande att alla delar av det fällda djuret används i stället för att gå till spillo. Enligt svensk jaktetik ska ett djur jagas humant och den resulterande resursen bör utnyttjas fullt ut för att jakten ska anses godtagbar. Eftersom säljägarna, efter att ha samlat in vad de behöver för eget bruk, måste förstöra eller dumpa denna värdefulla resurs anser Sverige att förbudet strider mot denna etik och gör säljakten mindre attraktiv. Dessa medlemsstater betonade att det växande sälbeståndet samtidigt orsakar skador på fiskeredskap och fångster, skadar alla fiskarter med sälmaskar, dödar tumlare och fångar stor vuxen torsk, lax, öring och gädda, vilket får ekonomiska konsekvenser för fritidsfisketurismen. För att lindra situationen antog Sverige 2020 en nationell förordning som föreskriver att om en gråsäl av hankön som orsakar skador på fiske eller vattenbruk jagas lagligt, har den skadelidande rätt till ekonomiskt stöd för lämplig beredning av slaktkroppen. I Finland drabbas omkring 350–400 fiskare per år av skador orsakade av sälar. Ersättning kan ges för kostnaderna för bärgning och inlämning av sälkroppar av lagligt jagade sälar till en godkänd anläggning för destruktion. Ingen ersättning ges för själva jakten. Stödet är avsett att uppmuntra till ökad säljakt, men Finland anser att ett upphävande av förbudet mot handel med sälar skulle vara ett ännu starkare incitament. Det skulle också undanröja behovet av ersättning och därmed sammanhängande administrativa kostnader.

Estland, Finland, Lettland och Sverige medger att handeln med sälprodukter aldrig har varit en stor sektor med betydande ekonomisk omsättning. I kustområdena skulle den dock kunna bidra som en inkomstkälla och främja kulturella värden. Ett hävande av förbudet skulle bidra till att utnyttja denna potential, skapa en nationell marknad och exportmöjligheter för sälprodukter och öka värdet på sälprodukter och till och med importvolymen till EU från inuitsamhällen eller andra ursprungsbefolkningar, eftersom saluföring på EU-marknaden av sälprodukter inte felaktigt skulle uppfattas som helt förbjudet längre. Dessa medlemsstater hävdar att småskalig försäljning som hantverk av lokalsamhällen i EU bör tillåtas för att kompensera för jaktens utgifter och lyfta fram dessa samhällens kreativitet och traditioner. Om det inte är möjligt att häva förbudet förespråkar Estland, Finland, Lettland och Sverige att man överväger att återinföra undantaget för hållbar förvaltning av marina resurser för medlemsstater som inkluderar skydds- och licensjakt på sälar i sina viltförvaltningsplaner. Under 2019 uppmanade Sveriges riksdag regeringen att verka för ett hävande av förbudet eller åtminstone ett undantag från förbudet.

4.Rapport från Förenade kungariket

För det pågående förfarandet uppmanades Förenade kungariket fortfarande att lämna sin nationella rapport till kommissionen. Rapporteringsperioden för Storbritannien löpte från den 1 januari 2019 till den 31 december 2020, vilket var slutet på den övergångsperiod som EU och Förenade kungariket gemensamt kom överens om efter Förenade kungarikets utträde ur EU. För Förenade kungariket med avseende på Nordirland var rapporteringsperioden densamma som för EU:s medlemsstater (dvs. fram till slutet av 2022) enligt Windsorramen 17 , som omfattar förordningen om sälar.

Därför var nedanstående delar tillämpliga på Storbritannien fram till övergångsperiodens utgång och de fortsätter att tillämpas i och på Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

EU-förordningen genomförs genom Förenade kungarikets förordning om sälprodukter från 2010. His Majesty’s Revenue & Customs, Home Office och Border Force Agency får i uppdrag att agera i enlighet med EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning och relevant vägledning om sälordningen. Processerna finns på plats för att EU-förordningen ska fungera på ett ändamålsenligt sätt.

Reglerna om påföljder anges i 2010 års förordningar om sälprodukter. Den som gör sig skyldig till ett brott kan åläggas böter på högst 75 000 pund sterling. Det högsta beloppet är detsamma för böter som åläggs juridiska personer.

Under rapporteringsperioden släpptes inga sälprodukter ut på den brittiska marknaden enligt undantaget för inuitsamhällen eller andra ursprungsbefolkningar.

Förenade kungariket rapporterade att det inte förekommer någon säljakt på dess territorium eftersom marina däggdjur, inklusive sälar, är skyddade enligt lagstiftning som gör det till ett brott att avsiktligt döda, skada eller ta vilda marina däggdjur.

5.Rapporter från de godkända organen

För den pågående rapporteringsperioden ombads de erkända organen i Kanada och Grönland att besvara ett frågeformulär. Rapporteringsperioden var densamma som för EU:s medlemsstater, dvs. 1 januari 2019–31 december 2022.

a) Intyg

Grönlands departement för fiske och jakt utfärdade intyg som åtföljde sälskinn från vikare och grönlandssäl, som salufördes på EU-marknaden i Danmark och Estland. Diagrammet nedan visar antalet enheter sälskinn som dessa två EU-medlemsstater importerat från Grönland under rapporteringsperioden. Grönlands departement för fiske och jakt nämnde också exporten av 281 sälskinn till Italien och 18 sälskinn till Portugal under 2019, men denna import rapporterades inte av EU:s behöriga myndigheter.

Regeringen i Nunavut (Kanada) utfärdade två intyg, endast under 2020, för att åtfölja två sälskallar och två sälskinn från vikare som exporterades till Belgien, och en komplett sälskalle med två tänder som exporterades till Italien. Denna import rapporterades inte av EU:s relevanta behöriga myndigheter.

Regeringen för Kanadas nordvästra territorier utfärdade två intyg, endast under 2022, för att åtfölja en pälsputsad päls för Tjeckien och samma för Frankrike. Inte heller här rapporterades denna import av de relevanta behöriga myndigheterna i EU.

Det erkända organet i Nunavut identifierade flera problem med intygen och uppmanade EU att överväga om det skulle vara godtagbart för dem att 1) utfärda ett enda intyg för flera skinn, 2) utfärda ett intyg till hantverkare i Nunavut som intygar att de bara arbetar med sälskinn som härrör från jakt som bedrivs av inuiter, 3) inte behöva ange namnet på den medlemsstat där produkten kommer att saluföras och 4) undersöka andra sätt att bevisa inuitursprunget än ett fysiskt intyg, till exempel en stämpel som tatuerats på skinn eller brickor med QR-koden och en stämpel präglad av Nunavuts regering, vilken är nästan omöjlig att imitera.

År 2021 utarbetade regeringen för Northwest Territories ett program för certifiering av sälar för att identifiera sälprodukter som jagats av inuiter/inuvialuitjägare och som tillverkats av inuiter/inuvialuiter/ursprungsbefolkningar i Northwest Territories. När sälprodukten är färdig anbringas den med en förseglingsetikett (se nedan).

Det erkända organet i Northwest Territories anser att skinn från sälar som jagats av inuiter/inuvialuiter i Northwest Territories bör certifieras automatiskt och att EU bör tillhandahålla ekonomiskt eller tekniskt stöd för att genomföra undantaget. Sanktioner för bristande överensstämmelse finns men har ännu inte behövt tillämpas.

b) Säljakt enligt undantaget för inuitsamhällen eller andra ursprungsbefolkningar

I artikel 3.1 i förordningen i dess ändrade lydelse, anges att det är tillåtet att saluföra sälprodukter endast om de härrör från den jakt som traditionellt bedrivs av inuitsamhällen eller andra ursprungsbefolkningar, som bidrar till deras självhushållning och bedrivs på ett sätt som tar vederbörlig hänsyn till djurskydd.

I detta avseende nämnde de erkända organen följande tre huvudprinciper för inuiterna och inuvialuiterna: 1) hållbar jakt, där resurser skyddas från överjakt och förvaltas så att sälarnas plats i det globala ekosystemet bevaras, 2) användning av hela sälen, där köttet äts, skinnen används för klädesplagg och oljan är en rik källa till omega-3-fettsyror, och 3) human jakt, där sälarnas behandlas med respekt och endast jagas efter behov, och där avlivningen sker snabbt och utan onödigt lidande.

c) Behandling av uppgifter och skydd av personuppgifter

De tre erkända organen använder ett elektroniskt system för utbyte och registrering av uppgifter i intygen. Inget av dem rapporterade problem med skyddet av personuppgifter vid tidpunkten för behandlingen av intygen.

d) Information via en QR-kod

På Grönlands begäran gick kommissionen med på att anbringa en QR-kod på sälprodukter, i syfte att bättre informera konsumenterna om förekomsten av och legitimiteten hos undantaget för inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar och underlätta utsläppandet på EU-marknaden. Denna QR-kod innehåller en länk till en webbsida 18 med information om EU:s sälordning.

Grönland anbringar en QR-kod på alla sina sälskinn. Lokala hantverkare eller små syhus får lägga till sin egen logotyp bredvid QR-koden. Nunavut har en QR-kod som länkar till information om undantaget i EU:s sälordning. QR-koden anbringas på alla attesterade föremål och finns tillgänglig vid behov för hantverkare. I Northwest Territories anbringas en QR-kod på sälprodukter som framställts av dokumenterade/certifierade skinn.

e) Övergripande bedömning av de erkända organen

De erkända organen ombads att göra en bedömning av tre aspekter av förordningen och undantaget för inuitsamhällen eller andra ursprungsbefolkningar när det gäller deras territorium: undantagets funktion och ändamålsenlighet, förordningens inverkan på den socioekonomiska utvecklingen av deras inuitsamhällen eller andra ursprungsbefolkningar och förordningens inverkan på deras sälbestånd.

Grönland erkänner EU:s åtagande att respektera och arbeta för ursprungsbefolkningars rättigheter, inklusive rätten att fritt bedriva ekonomisk verksamhet. I praktiken anser de dock att EU:s sälordning har negativa effekter på dessa samhällen. De ser ett behov av att öka medvetenheten hos och förbättra informationen till de europeiska medborgarna om att det är lagligt att handla med produkter från säl som jagas av inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar, och på så sätt återupprätta konsumenternas förtroende för sälprodukter.

Nunavut delar samma uppfattning och skulle vilja ersätta intyget med små märken med en QR-kod. Nunavut anser att intygskraven har lett till en orimlig börda och hinder för inuitproducenter och köpare inom EU. Nunavut skulle välkomna stöd från EU för att tillsammans med EU-tillverkare, museer och detaljhandlare informera om att undantaget finns och hur det fungerar.

För Northwest Territories skulle de direkta fördelarna med inuitundantaget förbättras avsevärt om EU gick med på att alla sälar som jagats av inuiter/inuvialuiter i Northwest Territories ansågs uppfylla kraven och därför certifierades automatiskt. Nivån på självhushållningsjakten har förblivit relativt konsekvent, och den inhemska och lokala marknaden för sälprodukter och råvaror har förblivit sund under hela den senaste rapporteringscykeln. Exportmarknaden har dock begränsats eller är obefintlig.

I Grönland har säljakt och handel med sälprodukter en avgörande socioekonomisk och kulturell betydelse för inuitsamhällena. Under perioden 2019–2022 ökade antalet sälar som såldes till det grönländska garveriet Great Greenland A/S tannery med nästan 6 % jämfört med föregående rapporteringsperiod, men ligger långt från nivåerna före EU:s förbud.

Det totala antalet sälar som fångats på Grönland under perioden 2019–2021 har minskat med 6 % jämfört med föregående rapporteringsperiod. Diagrammet nedan visar sälfångsterna i Grönland per art under rapporteringsperiodens fyra år. Siffrorna omfattar inte de tre sista månaderna av 2022.

Värdet av sålda skinn från vikare och grönlandssäl (bedlamer och saddleback) till Great Greenland Tannery under rapporteringsperioden har inte heller nått nivåerna före EU-förbudet.

Grönlands departement för fiske och jakt ifrågasätter syftet med sälordningen och noterar att hållbar säljakt med fullständig hänsyn till djurskydd skulle ha varit möjlig utan den. Departementet har uttryckt oro över att ingen föregående bedömning gjordes, t.ex. av de betänkligheter man uppfattade att dagens europeiska medborgare hyste och som utgjorde det främsta motivet till förordningen, och av andra möjliga och mindre handelsbegränsande sätt för att ta itu med eventuella betänkligheter. Man är också orolig över att EU:s sälordning, trots undantaget för inuiter, inte lever upp till konceptet om den blå ekonomin som EU stöder när det gäller alla aspekter som rör hållbar användning av levande resurser, förutom sälarter.

I Nunavut och i Northwest Territories har den säljakt och konsumtion, utformning och försäljning av sälprodukter som sker under hela året länge varit en del av inuit-/inuvialuitsamhällets kulturella uttrycksform och ekonomiska försörjning. I dag är inuiterna/inuvialuiterna beroende av sälarna för att trygga sin livsmedelsförsörjning och inkomst i ett territorium som har de högsta butikspriserna på livsmedel och begränsade sysselsättningsmöjligheter. Inuiterna/inuvialuiter saluför i stor utsträckning sina sälprodukter lokalt och exporterar dem inte till EU. De främsta anledningarna är rädsla för att bryta mot EU:s sälordning, handelshinder som uppstått på grund av förbudet (minskat intresse från köpare, avsaknad av förbindelser med potentiella köpare), brist på erfarenhet av internationell handel samt förvirring över certifieringen av skinn jämfört med produkter från certifierade skinn. Förordningen har ännu inte haft någon positiv inverkan på den socioekonomiska utvecklingen för inuiterna/inuvialuiterna. EU:s sälordning har öppnat en dörr, men ses som ett strikt reglerat instrument.

Enligt Nunavut och Northwest Territories har förordningen inte haft någon inverkan på sälbestånden, och undantaget ledde inte heller till ökad jakt. Jakten har bedrivits och bedrivs fortfarande enligt jaktföreskrifter och inuitiska/inuvialuitska värderingar.

6) Slutsats

Förordningen förefaller fungera väl när det gäller att förhindra saluföring på EU-marknaden av sälprodukter som inte omfattas av undantaget för inuitsamhällen eller andra ursprungsbefolkningar. Medlemsstaterna har fastställt påföljder vid överträdelser, men de har ännu inte ålagt några påföljder. Endast Belgien rapporterade import som inte uppfyllde kraven och som stoppades vid landets tullmyndigheter.

Som de redan har uttryckt i sina tidigare rapporter skulle EU:s medlemsstater i Östersjön välkomna ett återinförande av ”hållbar förvaltning av marina resurser”, som togs bort 2015 för att anpassa förordningen till ett avgörande från Världshandelsorganisationen. De anser att förbudet har negativa socioekonomiska konsekvenser i EU:s medlemsstater i Östersjön.

De erkända organen i Kanada anser att förordningen i EU uppfattas som ett totalförbud mot handel med sälprodukter, att undantaget för inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar inte är tillräckligt välkänt i EU och att detta påverkar den ekonomiska utvecklingen i deras inuit- och inuvialuitska samhällen. Exporten av sälprodukter från Kanada till EU är obetydlig. Grönland fortsätter att exportera sälprodukter till EU, främst till Danmark. Ett litet antal importer från Grönland och Kanada rapporterades inte av EU:s relevanta behöriga myndigheter.

Kommissionen kommer under 2024 att inleda en utvärdering av förordningen om handel med sälprodukter och av direktivet om handel med sälprodukter för att bedöma deras funktion, ändamålsenlighet och inverkan i förhållande till deras mål och huruvida de fortfarande är ändamålsenliga. Detta kommer att inbegripa en bedömning av deras socioekonomiska effekter och deras inverkan på sälbestånden. På grundval av utvärderingsresultaten kommer kommissionen att överväga om det behövs ytterligare åtgärder.

(1)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A32009R1007.

(2)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=uriserv:OJ.L_.2015.262.01.0001.01.ENG.

(3)

http://trade.ec.europa.eu/wtodispute/show.cfm?id=475&code=2.

(4)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A32015R1850.

(5)

Se skäl 8 i förordning (EU) 2015/1775.

(6)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1578667308224&uri=COM%3A2020%3A4%3AFIN.

(7)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:31983L0129.

(8)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:31989L0370.

(9)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A32015D1027(02).

(10)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32020D2125.

(11)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32017D0265.

(12)

https://environment.ec.europa.eu/topics/nature-and-biodiversity/trade-seal-products_sv.

(13)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:L:2022:282:FULL&from=EN.

(14)

https://environment.ec.europa.eu/topics/nature-and-biodiversity/trade-seal-products_sv.

(15)

http://stateofthebalticsea.helcom.fi/biodiversity-and-its-status/marine-mammals/.

(16)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A01992L0043-20130701.

(17)

I enlighet med unionens och Förenade kungarikets gemensamma förklaring nr 1/2023 i den gemensamma kommitté som inrättats genom avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen bör protokollet om Irland/Nordirland sedan den 24 mars 2023 kallas Windsorramen.

(18)

https://environment.ec.europa.eu/topics/nature-and-biodiversity/trade-seal-products_sv.