EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 8.2.2022

COM(2022) 46 final

2022/0032(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om en ram med åtgärder för att stärka Europas halvledarekosystem (förordning om halvledare)

(Text av betydelse för EES)

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

Halvledarchip är centrala för den digitala ekonomin. De gör att digitala produkter fungerar: allt från smarttelefoner och bilar till kritiska tillämpningar och infrastrukturer inom hälso- och sjukvård, energi, kommunikation och automatisering och till de flesta andra industrisektorer. De är också avgörande för framtidens teknik, inbegripet artificiell intelligens (AI) och 5G/6G. Digital teknik fungerar inte utan chip.

Under det senaste året har Europa upplevt störningar i leveranserna av chip, vilket har orsakat brister inom flera ekonomiska sektorer och kan få allvarliga konsekvenser för samhället. Många sektorer i Europa, däribland bilindustrin, energi, kommunikation och hälso- och sjukvård samt strategiska sektorer som försvar, säkerhet och rymden hotas av sådana leveransstörningar. Samtidigt börjar falska chip dyka upp på marknaden, vilket äventyrar säkerheten för elektroniska apparater och system.

Den nuvarande krisen har avslöjat strukturella sårbarheter i de europeiska värdekedjorna. Den globala bristen på halvledare har blottlagt Europas beroende av leveranser från ett begränsat antal företag och geografiska områden, och dess sårbarhet för exportrestriktioner från tredjeländers sida och andra störningar i den nuvarande geopolitiska miljön. Dessutom förvärras detta beroende av sektorns extremt höga inträdeshinder och kapitalintensitet. De mest beräkningsintensiva chipen kräver exempelvis tillverkning med en noggrannhet på några få nanometer (nm) 1 . Att bygga sådana anläggningar förutsätter en initial investering på minst 15 miljarder euro 2 och kräver tre år för att uppnå produktionsförmåga med tillräcklig avkastning 3 . Utgifterna för att utforma sådana chip kan variera från 0,5 miljarder euro till långt över 1,0 miljarder euro. Forsknings- och utvecklingsintensiteten inom sektorn är hög och över 15 % 4 .

I dag investerar europeiska aktörer främst i FoU, men inte tillräckligt i verksamheter för att omsätta resultaten i industriella fördelar. Sådan FoU är en viktig faktor för den miniatyrisering av halvledarteknik som krävs för produktion av nästa generations beräkningsintensiva chip. I Europa finns världsledande forsknings- och teknikorganisationer. Många resultat av europeisk forskning och utveckling omsätts dock industriellt utanför unionen.

Unionen är stark när det gäller utformningen av halvledarkomponenter för kraftelektronik, radiofrekvenser och analoga enheter, sensorer och styrprocessorer som i dag har en utbredd användning inom bil- och tillverkningsindustrin. Den är mindre stark när det gäller utformningen av digital logik (processorer och minne), som blir allt viktigare i takt med att data, AI och konnektivitet får allt större betydelse.

Unionen har också en mycket god position när det gäller de material och den utrustning som behövs för att driva stora anläggningar för chiptillverkning, och många företag har viktiga roller längs leveranskedjan. Den har starka och diversifierade industriella användarsektorer, t.ex. bilindustrin, industriell automatisering, hälso- och sjukvård, energi och kommunikation. Samarbetet mellan aktörerna längs värdekedjan är dock svagt.

Unionens totala globala marknadsandel för halvledare är 10 % sett till värde 5 , vilket är långt under dess ekonomiska tyngd. Trots sin starka globala ställning när det gäller tillverkning av material och utrustning är unionen starkt beroende av leverantörer från tredjeländer när det gäller design, tillverkning, kapsling, testning och montering av chip.

I dag står halvledare i centrum för starka geostrategiska intressen och är centrala i den globala tekniska kapplöpningen. Länder är angelägna om att säkra sin försörjning med de mest avancerade chipen eftersom detta avgör deras kapacitet att agera (ekonomiskt, industriellt och militärt) och är en motor för den digitala omställningen. Alla viktiga regioner i världen investerar kraftigt och inför stödåtgärder för att stimulera innovation och stärka sin produktionsförmåga.

Unionen har de tillgångar som krävs för att bli en industriell ledare på framtidens chipmarknad. Dess ambition är att fördubbla sin andel av världsproduktionen till 20 % sett till värde fram till 2030 6 . Målet är inte bara att minska beroendet, utan också att ta vara på de ekonomiska möjligheterna eftersom den globala marknaden för halvledare förväntas fördubblas före slutet av decenniet, vilket förbättrar konkurrenskraften för halvledarekosystemet och industrin i stort genom innovativa produkter för Europas invånare.

Nya marknadstendenser och marknadsmöjligheter håller på att växa fram. Halvledarföretag som i allt högre grad tillsammans med slutanvändarföretag utformar kundanpassade chip för att förbättra systemprestanda genom optimering av hårdvara/programvara. AI, kantdatorsystem, molnteknik och digital omställning av industrisektorer erbjuder nya möjligheter till framtida konkurrenskraft för europeisk teknik och europeiskt industriellt ledarskap.

Samtidigt utvecklas tekniken ständigt. Miniatyriseringen fortsätter ytterligare, i riktning mot mindre noddimensioner i den vanliga processtekniken (FinFET och FDSOI) och i linje med Moores lag 7 , samtidigt som mer energieffektiva lösningar efterfrågas i hög grad för att säkerställa att det ständigt växande koldioxidavtrycket av bearbetning förblir hållbart. Nya beräkningsparadigm, såsom neuromorfisk databehandling och kvantteknik, är lovande teknik för nya tillämpningsområden. Nya material som kiselkarbid och galliumnitrid är nödvändiga för energistyrning, t.ex. optimal användning av batterikraft och särskilt för elfordon av alla slag och för produktion av förnybar energi.

Denna motivering åtföljer förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram med åtgärder för att stärka unionens halvledarekosystem (EU-förordningen om halvledare).

Den europeiska chipstrategin struktureras kring fem strategiska mål, som ska förverkliga visionen:

·Europa ska stärka sitt ledarskap inom forskning och teknik.

·Europa ska bygga upp och stärka den egna kapaciteten för innovativ design, tillverkning och kapsling av avancerade chip och för att omsätta dem i kommersiella produkter.

·Europa ska införa en ändamålsenlig ram för att avsevärt öka den europeiska produktionskapaciteten till 2030.

·Europa måste göra något åt den akuta kompetensbristen, locka till sig nya begåvningar och stödja framväxten av en högkvalificerad arbetskraft.

·Europa bör utveckla en djupgående förståelse av de globala leveranskedjorna för halvledare.

·Inrätta initiativet chip för Europa för att stödja storskalig teknisk kapacitetsuppbyggnad och innovation i hela unionen i syfte att möjliggöra utveckling och införande av avancerad och nästa generations halvledar- och kvantteknik, vilket kommer att stärka unionens förmåga och kompetens inom avancerad design, systemintegration och chipproduktion, inbegripet betoning på uppstartsföretag och expanderande företag (pelare 1, ”Initiativet chip för Europa”).

Initiativet kommer i synnerhet att skapa en plattform för innovativ virtuell design för att stärka den europeiska designkapaciteten, och plattformen kommer att vara tillgänglig på öppna, icke-diskriminerande och transparenta villkor. Plattformen kommer att stimulera ett brett samarbete mellan användargrupper och företag på designområdet, uppstartsföretag, små och medelstora företag, tillhandahållare av immateriella rättigheter och verktyg, konstruktörer och forsknings- och teknikorganisationer, och den kommer att integrera befintliga och nya designanläggningar med utökade bibliotek och EDA 10 -verktyg.

Initiativet kommer att stödja pilotlinjer där tredjeparter får möjlighet att på öppna, transparenta och icke-diskriminerande villkor testa, validera och vidareutveckla sin produktdesign. Utvecklingen av nya avancerade pilotlinjer kommer att förbereda nästa generations produktionsförmåga och valideringen av denna.

Initiativet kommer också att bidra till uppbyggnad av avancerad teknisk kapacitet för att påskynda den innovativa utvecklingen av kvantchip, t.ex. genom designbibliotek för kvantchip, pilotlinjer och test- och experimentanläggningar.

Initiativet kommer att stödja ett unionsövergripande nätverk av kompetenscentrum som kommer att tillhandahålla expertis åt intressenter, inbegripet slutanvändare som är små och medelstora företag, uppstartsföretag och vertikala sektorer, och höja deras kompetens. Dessa kompetenscentrum kommer att främja en öppen, transparent och icke-diskriminerande tillgång till och ändamålsenlig användning av designinfrastrukturen och pilotlinjerna. De kommer att locka till sig innovation och nya, högkvalifícerade begåvningar.

Utöver initiativet bör verksamhet för att underlätta tillgången inom värdekedjan för halvledare till lånefinansiering och finansiering genom eget kapital, sammantaget benämnt chipfonden, stödja utvecklingen av ett dynamiskt och resilient halvledarekosystem, genom att erbjuda möjligheter till ökad tillgång till medel för att stödja tillväxten i uppstartsföretag, expanderande företag och små och medelstora företag samt investeringar i hela värdekedjan, inbegripet för företag i värdekedjorna för halvledare och eventuellt med blandfinansiering från initiativet.

·Skapa en ram för att säkerställa försörjningstrygghet genom att attrahera investeringar och ökad produktionskapacitet inom tillverkning av halvledare samt avancerad kapsling, testning och montering via integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning som är de ”första av sitt slag” (pelare 2, ”Försörjningstrygghet”).

I förslaget fastställs särskilt kriterier för att underlätta genomförandet av särskilda projekt som bidrar till försörjningstryggheten för halvledare i unionen. I detta syfte skiljer förslaget mellan två typer av första anläggningar av sitt slag 11 , nämligen integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning 12 . Om en ansökan från en anläggning om att erkännas som en av de två typerna av första anläggningar av sitt slag godkänns, ska medlemsstaterna enligt förslaget säkerställa en effektiv handläggning av administrativa ansökningar som rör planering, uppförande och drift av en erkänd första anläggning av sitt slag.

Som ett svar på det ökande behovet av cyberresilienta leveranskedjor 13 kommer kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och privata aktörer för att identifiera sektorsspecifika krav på betrodda chip i syfte att fastställa gemensamma standarder, gemensam certifiering samt gemensamma krav för upphandling, som ska utvecklas med stöd av de europeiska standardiseringsorganisationerna när så är lämpligt och med beaktande av principerna i den nya lagstiftningsramen för bedömning av överensstämmelse och marknadskontroll.

·Inrätta en mekanism för samordning mellan medlemsstaterna och kommissionen för att stärka samarbetet med och mellan medlemsstaterna, övervaka tillgången på halvledare, uppskatta efterfrågan, förutse brister, aktivera en krisfas och agera genom en särskild verktygslåda med åtgärder (pelare 3, ”Övervakning och krishantering”).

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

Förslaget är i överensstämmelse med kommissionens meddelande från maj 2021 om uppdatering av den nya industristrategin 2020 16 , som identifierar strategiska beroenden som skulle kunna leda till sårbarheter, såsom försörjningsbrister. I förslaget behandlas de utmaningar i fråga om design, tillverkning, kapsling, testning och montering som anges i meddelandet och i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar. I meddelandet aviseras en allians för processorer och halvledarteknik (alliansen) 17 för att identifiera brister i produktionen av mikrochip och den tekniska utveckling som krävs för att företag och organisationer ska kunna blomstra och för att hjälpa företagen att bli konkurrenskraftiga, öka Europas digitala suveränitet och tillgodose efterfrågan på nästa generation av säkra, energieffektiva och kraftfulla chip och processorer. I samband med denna förordning kommer alliansen att spela en rådgivande roll.

För att påskynda genomförandet av åtgärderna innehåller initiativet chip för Europa ett nytt rättsligt instrument – ett europeiskt konsortium för chipinfrastruktur (ECIC) – som är särskilt utformat för att förenkla och strukturera de rättsliga förbindelserna mellan de privata och offentliga konsortiemedlemmarna, särskilt forsknings- och teknikorganisationer, och tillhandahålla en strukturell dialog med kommissionen för genomförandet av åtgärderna inom ramen för initiativet. Detta nya rättsliga instrument är frivilligt och kommer att komplettera unionens verktygslåda med olika andra rättsliga instrument, däribland det europeiska konsortiet för digital infrastruktur15, och gör det möjligt att kombinera finansiering från medlemsstaterna, unionens budget och privata investeringar. Rättsliga enheter kommer, när de bildar ett offentlig-privat konsortium för genomförandeåtgärderna inom ramen för initiativet, att bland unionens tillgängliga rättsliga instrument kunna välja det instrument som bäst passar ett visst konsortiums specifika syfte, sammansättning och inrättande. Det gemensamma företaget för halvledare, som anförtrotts det övergripande genomförandet av vissa åtgärder inom detta initiativ, får på de villkor som anges i artikel 134 i kommissionens förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2021/2085 om bildande av gemensamma företag inom ramen för Horisont Europa, vad gäller det gemensamma företaget för halvledare 29 , föreskriva att vissa åtgärder endast får genomföras av rättsliga enheter som samarbetar inom ett konsortium som kan struktureras i form av ett europeiskt konsortium för chipinfrastruktur, eller enligt andra tillgängliga unionsrättsliga instrument för att bilda ett konsortium.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Förslagets åtgärder kan stödja viss central unionspolitik, som den gröna given 30 . Tillämpning av halvledarteknik och digital teknik i största allmänhet är kraftfulla möjliggörande faktorer för hållbarhetsomställningen och kan leda till nya produkter och mer effektiva och ändamålsenliga arbetssätt som bidrar till den gröna givens mål.

Leveransstörningar och beroenden av andra regioner vad gäller halvledare kan bromsa hållbarhetsomställningen i europeiska sektorer som använder digitala lösningar. För att komma till rätta med dessa störningar och beroenden stärker förslaget Europas produktionskapacitet för halvledare. I tillämpliga fall bör anläggningarna till fullo uppfylla de krav som följer av unionslagstiftningen, till exempel i fråga om miljökonsekvensbedömningar, utsläpp till luft, vatten och mark, inbegripet risker för och förebyggande av industriolyckor, och sträva efter att säkerställa hög energi-, resurs- och vatteneffektivitet. För att stärka produktionskapaciteten krävs ett snabbt inrättande av anläggningar för tillverkning av halvledare, som i undantagsfall kan anses utgöra ett övervägande allmänintresse om det är nödvändigt för att beviljas undantag i tillståndsförfaranden, inbegripet vid vissa miljöbedömningar, förutsatt att de övriga villkor som anges i de relevanta bestämmelserna är uppfyllda. Samtidigt omfattar tanken att en anläggning ska vara den första av sitt slag potentiella inskränkningar även utifrån anläggningens planerade energi- eller miljöprestanda.

Att öka elektroniska produkters livslängd, genom design för hållbarhet och uppgraderingstjänster, kommer att minska utbytesnivåerna och behovet av nya produkter. Mikrochipmaterial kan återvinnas från elektroniskt avfall: det är till exempel tekniskt möjligt att återvinna blandade halvledarmaterial, men för närvarande endast i mycket små mängder. Initiativet för hållbara produkter, som bygger på en utvidgning av ekodesigndirektivets tillämpningsområde, kommer att utgöra ett potentiellt verktyg för att uppnå sådana krav. Kommissionen undersöker också olika möjligheter till system för återlämnande och återförsäljning av hemelektronik för att öka tillgången på funktionell begagnad utrustning.

Med en ökande digitalisering och elektrifiering bidrar energieffektiva chip även till andra politikområden, såsom politiken för industriell tillverkning, transport och energi, t.ex. den kommande handlingsplanen för digitalisering av energisektorn 37 . Efterfrågan på halvledarteknik väntas fördubblas på tio år. Fler och fler chip används i robotar och verktygsmaskiner för massproduktion, inom industri och jordbruk, men även i transportfordon och annan utrustning. Eftersom förslaget syftar till en smart användning av chip och annan digital teknik, och produktion av mer energieffektiva chip, är det förenligt med och bidrar till politiken inom flera olika sektorer.

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Denna förordning har två separata specifika mål, som utgör väsentliga delar av dess allmänna mål att inrätta en enhetlig ram för att stärka unionens ekosystem för halvledare. Förordningens första specifika mål, som ligger till grund för pelare 1, är att skapa storskalig innovationskapacitet och tillräcklig teknisk förmåga inom halvledarindustrin för påskyndande av och anpassning till innovation. Förordningen syftar dessutom, som en grund för pelare 2 och 3, till att öka unionens resiliens och försörjningstrygghet på området halvledarteknik genom att stödja och samordna investeringar i avancerad tillverkning av halvledare (pelare 2) och möjliggöra samordnad övervakning och krishantering (pelare 3).

Den lämpliga rättsliga grunden för det första målet är artiklarna 173.3, 182.1 och 183 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Enligt artikel 173.3 får Europaparlamentet och rådet, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, besluta om särskilda åtgärder för att stödja de insatser som görs av medlemsstaterna för att säkerställa de nödvändiga förutsättningarna för unionens konkurrenskraft och innovationsförmåga och för att säkerställa industrins anpassning till strukturförändringar till följd av snabba innovationscykler. Denna rättsliga grund är, när det gäller de flesta åtgärder som genomförs inom ramen för initiativet, lämplig med tanke på att pelare 1 i denna förordning syftar till att påskynda unionsindustrins produktion av halvledare, stärka suveräniteten i leveranskedjan för halvledare, öka industrins kapacitet, underlätta utvecklingen av innovativa uppstartsföretag och små och medelstora företag och uppmuntra till nya investeringar i innovation och teknisk utveckling. Med tanke på initiativets breda karaktär bygger det också på avdelningen ”Forskning och teknisk utveckling samt rymden” i EUF-fördraget (artiklarna 182.1 och 183).

Den lämpliga rättsliga grunden för det andra målet, som ligger till grund för pelarna 2 och 3, är artikel 114 i EUF-fördraget. Pelarna 2 och 3 i detta förslag syftar till att skapa en harmoniserad rättslig ram för att öka unionens resiliens och försörjningstrygghet. Användningen av halvledare är avgörande för flera ekonomiska sektorer och samhällsfunktioner i unionen och därför är en resilient försörjning avgörande för den inre marknadens funktion. Alla leveransstörningar måste därför förutses och åtgärdas utan dröjsmål så att strategiska sektorer i senare led kan fortsätta att fungera på ett stabilt sätt. Mot bakgrund av de betydande ekonomiska konsekvenserna av den nuvarande bristen på halvledare är det sannolikt att medlemsstaterna vidtar regleringsåtgärder för att ta itu med de strukturella sårbarheter inom sektorn som har lett till den nuvarande bristen eller för att åtgärda och mildra framtida brister i krissituationer 38 . Även om sådana regleringsåtgärder är lämpliga för att åtgärda brister på nationell nivå skulle de kunna innebära ett inkonsekvent svar på behovet av att stärka resiliensen och hantera potentiella kriser på den inre marknaden, vilket skulle leda till en fragmentering av sektorn. I syfte att möjliggöra samordnade åtgärder för att bygga upp resiliensen krävs harmoniserade regler som ska underlätta genomförandet av specifika projekt vilka bidrar till försörjningstryggheten för halvledare i unionen (pelare 2). Den föreslagna övervaknings- och krishanteringsmekanismen (pelare 3) bör vara enhetlig för att möjliggöra en samordnad strategi för krisberedskap när det gäller den gränsöverskridande värdekedjan för halvledare. Förslaget föreskriver en lämplig styrningsstruktur och ett lämpligt samarbete mellan medlemsstaterna på unionsnivå, vilket stöder förtroende, innovation och tillväxt på den inre marknaden. Artikel 114 i EUF-fördraget är därför en relevant rättslig grund för pelarna 2 och 3 i syfte att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl.

Andra artiklar i EUF-fördraget eller enskilda artiklar på egen hand kan inte motivera båda de ovannämnda målen. Artikel 122 i EUF-fördraget är inte relevant, eftersom den inte ger någon grund för båda målen och inte är förenlig med någon av artiklarna 114 och 173 i EUF-fördraget. Förslagets delar ingår i en enda rättsakt, eftersom alla åtgärder utgör en sammanhängande strategi för att på olika sätt hantera behovet av att stärka unionens halvledarekosystem.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

·När det gäller den första pelaren (”Initiativet chip för Europa”) kommer initiativet att stödja storskalig teknisk kapacitetsuppbyggnad och innovation i hela unionen för att möjliggöra utveckling och användning av banbrytande och nästa generations halvledar- och kvantteknik och för att ta itu med Europas kroniska strukturella svagheter när det gäller design och produktion. Medlemsstaterna inrättade ett första ”viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse” 2018, för att stödja gränsöverskridande innovativa projekt i hela värdekedjan för mikroelektronik, och ett andra viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse planeras på detta område 39 . Även om sådana initiativ är av strategisk betydelse för sektorn är det i detta skede sannolikt att de inte i sig räcker till för säkra den kapacitetsuppbyggnad i form av pilotlinjer och designinfrastruktur som måste göras allmänt tillgänglig för alla berörda tredje parter i hela Europa och som också kommer att göra det möjligt för unionen att spela en starkare roll i ett globalt och ömsesidigt beroende ekosystem. Sådana storskaliga anläggningar kan endast tillhandahållas på unionsnivå på grund av omfattningen av de investeringar och den sakkunskap som krävs.

·När det gäller den andra pelaren (”Försörjningstrygghet”) kan åtgärder som syftar till att påskynda investeringar i tillverkning av halvledare endast utformas och genomföras på lämpligt sätt på unionsnivå, med tanke på omfattningen av de investeringar som behövs och eftersom sådana tillverkningsanläggningar per definition kommer att tjäna hela den inre marknaden, stärka hela ekosystemet och garantera försörjningstrygghet vid kriser.

·När det gäller den tredje pelaren (”Övervakning och krishantering”) kommer ett utökat unionssamarbete att säkerställa den nödvändiga insamlingen av jämförbara underrättelser. Tillsammans kommer medlemsstaterna och kommissionen att kunna förutse brister, aktivera en krisfas i en situation med allvarlig brist och vidta de åtgärder som krävs för att hantera en sådan kris på ett mer ändamålsenligt sätt än genom ett lapptäcke av nationella åtgärder.

•Proportionalitetsprincipen

•Val av instrument

Förslaget är utformat som en Europaparlamentets och rådets förordning. Detta är det lämpligaste rättsliga instrumentet för pelare 1 i förslaget om inrättande av initiativet chip för Europa, eftersom endast en förordning med dess direkt tillämpliga rättsliga bestämmelser kan ge den grad av enhetlighet som krävs för att inrätta och driva ett unionsinitiativ som syftar till att stödja en industrisektor på hela den inre marknaden. Valet av en förordning som rättsligt instrument för pelare 2 motiveras av behovet av en enhetlig tillämpning av de nya reglerna, särskilt definitionen av integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning, samt av ett enhetligt förfarande för erkännande av och stöd till dessa. Vidare är en förordning det lämpligaste instrumentet för pelare 3, eftersom denna del bör innehålla en mekanism för att förutse och hantera allvarliga störningar i försörjningen med halvledare i unionen. Mekanismen kräver inte införlivande genom nationella åtgärder och är direkt tillämplig.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Samråd med berörda parter

•Grundläggande rättigheter

I artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) föreskrivs näringsfrihet. Åtgärderna inom pelare 1 och 2 enligt detta förslag skapar innovationskapacitet och främjar försörjningstrygghet för halvledare, vilket kan stärka näringsfriheten i enlighet med unionsrätten och nationell lagstiftning och praxis. Vissa åtgärder inom pelare 3 som behövs för att hantera allvarliga störningar i försörjningen med halvledare i unionen kan dock tillfälligt begränsa näringsfriheten och avtalsfriheten, som skyddas av artikel 16, och rätten till egendom, som skyddas av artikel 17 i stadgan. Varje begränsning av dessa rättigheter i detta förslag kommer, i enlighet med artikel 52.1 i stadgan, att vara föreskriven i lag, förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter och förenlig med proportionalitetsprincipen.

Skyldigheten att lämna specifik information till kommissionen, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda, är förenlig med det väsentliga innehållet i och påverkar inte på ett oproportionerligt sätt näringsfriheten (artikel 16 i stadgan). Varje begäran om information tjänar målet av allmänt intresse för unionen att göra det möjligt att identifiera potentiella begränsande åtgärder vid en kris i form av halvledarbrist. Dessa begäranden om information är lämpliga och ändamålsenliga för att uppnå målet genom att tillhandahålla den information som behövs för att bedöma den aktuella krisen. Kommissionen begär i princip endast önskad information från representativa organisationer och kan utöver detta endast rikta en begäran till enskilda företag om det är nödvändigt. Eftersom information om försörjningssituationen inte finns tillgänglig på annat sätt finns det inte någon lika ändamålsenlig åtgärd för att få fram den information som krävs för att europeiska beslutsfattare ska kunna vidta begränsande åtgärder. Mot bakgrund av de allvarliga ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna av brist på halvledare och de begränsande åtgärdernas respektive betydelse står begäran om information i proportion till det eftersträvade målet. Begränsningen av näringsfriheten och rätten till egendom uppvägs dessutom av lämpliga skyddsåtgärder. En begäran om information får endast lämnas i en krissituation där kommissionen har aktiverat krisfasen genom en genomförandeakt.

Skyldigheten att acceptera och ge förtur åt prioritetsklassade order respekterar det väsentliga innehållet i, och påverkar inte på ett oproportionerligt sätt, näringsfriheten och avtalsfriheten (artikel 16 i stadgan) och rätten till egendom (artikel 17 i stadgan). Denna skyldighet tjänar unionens mål av allmänt intresse att säkerställa att kritiska sektorer som berörs av leveransstörningar till följd av brist på halvledare fortsätter att fungera. Skyldigheten är lämplig och ändamålsenlig för att uppnå detta mål genom att se till att tillgängliga resurser används företrädesvis för produkter som levereras till dessa sektorer. Det finns ingen lika ändamålsenlig åtgärd. Det är proportionerligt att i en krissituation ålägga anläggningar för tillverkning av halvledare som har ansökt om att erkännas som ”integrerade produktionsanläggningar” och ”EU-anläggningar för uppdragstillverkning”, andra anläggningar för tillverkning av halvledare som har godtagit en sådan möjlighet i samband med offentligt stöd, eller företag längs leveranskedjan för halvledare som är föremål för en prioritetsklassad order från ett tredjeland i en omfattning som avsevärt påverkar försörjningstryggheten för kritiska sektorer, att acceptera och prioritera vissa order. Lämpliga skyddsåtgärder säkerställer att prioriteringsskyldighetens eventuella negativa inverkan på näringsfriheten, avtalsfriheten och rätten till egendom inte utgör en kränkning av dessa rättigheter. En skyldighet att prioritera vissa order får endast anges i en krissituation där kommissionen har aktiverat krisfasen genom en genomförandeakt. Det berörda företaget får begära att kommissionen omprövar den prioritetsklassade ordern om det inte kan utföra ordern eller om det skulle lägga en orimlig ekonomisk börda på det och medföra särskilda svårigheter. Dessutom är föremålet för skyldigheten befriat från allt skadeståndsansvar för det åsidosättande av avtalsförpliktelser som följer av att fullgöra skyldigheten.

4.BUDGETKONSEKVENSER

5.ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Kommissionen kommer att utvärdera outputen, resultaten och effekterna av detta förslag tre år efter den dag då det börjar tillämpas och därefter vart fjärde år. De viktigaste resultaten av utvärderingen kommer att presenteras i en rapport till Europaparlamentet och rådet, som kommer att offentliggöras. För att utvärderingen ska kunna genomföras kommer Europeiska nämnden för halvledare, medlemsstaterna och de nationella behöriga myndigheterna att på kommissionens begäran lämna information till kommissionen.

Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

1.1.Kapitel I – Allmänna bestämmelser

I kapitel I anges förordningens innehåll. Där anges också de definitioner som används i hela instrumentet. Genom denna förordning inrättas en ram, bestående av tre ”pelare”, för att stärka Europas halvledarekosystem. Genom förordningen inrättas i synnerhet initiativet chip för Europa, som skapar de nödvändiga villkoren för att stärka unionens kapacitet för industriell innovation (pelare 1), anges definitioner av och kriterierna för integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning som är de första av sitt slag (pelare 2) och inrättas en samordningsmekanism för övervakning och krishantering (pelare 3).

1.2.Kapitel II – Initiativet chip för Europa

1.3.Kapitel III – Försörjningstrygghet

I kapitel III fastställs ramen för integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning. Integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning är tillverkningsanläggningar som tillhandahåller förmåga till tillverkning av halvledare som är den första av sitt slag i unionen och bidrar till försörjningstryggheten och ett resilient ekosystem på den inre marknaden. För att kunna betecknas som integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning bör anläggningarna i synnerhet ha en tydlig positiv inverkan på värdekedjan för halvledare i unionen.

Integrerade produktionsanläggningar är vertikalt integrerade produktionsanläggningar, medan EU-anläggningar för uppdragstillverkning erbjuder en betydande del av sin produktionskapacitet till andra industriella aktörer, såsom fabrikslösa halvledarföretag (dvs. företag som bedriver design men inte tillverkning av chip). Investeringar i sådana anläggningar underlättar utvecklingen av halvledartillverkning i unionen. När kommissionen erkänner sådana anläggningar som integrerade produktionsanläggningar eller EU-anläggningar för uppdragstillverkning ska de därför anses bidra till försörjningstryggheten för halvledare i unionen och därmed ligga i allmänhetens intresse. För att uppnå försörjningstrygghet får medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av reglerna om statligt stöd, tillämpa stödsystem och ska tillhandahålla administrativt stöd, inbegripet snabba administrativa ansökningsförfaranden när det gäller planering, uppförande och drift av sådana anläggningar. Kommissionen kommer att erkänna anläggningar som integrerade produktionsanläggningar eller EU-anläggningar för uppdragstillverkning om de uppfyller kriterierna i detta kapitel. Kommissionen kan upphäva sitt beslut om erkännandet grundades på felaktig information eller om anläggningen inte längre uppfyller kriterierna.

1.4.Kapitel IV – Övervakning och krishantering

Kapitel IV innehåller en mekanism för samordnad övervakning av värdekedjan för halvledare och för att hantera störningar i leveranserna av halvledare som påverkar den inre marknadens funktion.

I avsnitt 1 (Övervakning) fastställs ett övervaknings- och varningssystem för värdekedjan för halvledare. Systemet bygger på regelbunden övervakning av medlemsstaterna, som i synnerhet består av observationer av tidiga varningsindikatorer och tillgången till och integriteten hos de tjänster och varor som tillhandahålls av viktiga marknadsaktörer. Kommissionen tillhandahåller grunden för övervakningsverksamheten genom en riskbedömning på unionsnivå där den identifierar de tidiga varningsindikatorerna. För att säkerställa industrins deltagande kommer medlemsstaterna att uppmana relevanta intressenter och branschorganisationer att informera om betydande variationer i efterfrågan och störningar i deras leveranskedja. Medlemsstaterna bör tillhandahålla regelbundna uppdateringar och utbyta sina resultat i europeiska nämnden för halvledare. Om medlemsstaterna får kännedom om en potentiell halvledarkris eller förekomsten av en relevant riskfaktor inom ramen för sin övervakningsverksamhet eller genom en uppdatering från intressenter, ska de varna kommissionen. Efter denna varning, eller efter en varning via andra källor, inbegripet information från internationella partner, ska kommissionen sammankalla ett extra möte i europeiska nämnden för halvledare. Syftet med mötet är att bedöma behovet av att aktivera en krisfas och diskutera en eventuell samordnad upphandling innan en brist uppkommer. Dessutom ska kommissionen på unionens vägnar inleda samråd eller samarbete med relevanta tredjeländer i syfte att finna samarbetslösningar för att hantera störningar i leveranskedjan.

Avsnitt 2 (Krisfas) innehåller regler om aktivering av en krisfas för halvledare och närmare uppgifter om de nödåtgärder som kan tillgripas för att hantera krisen.

Kommissionen får möjlighet att aktivera en krisfas genom en genomförandeakt när det finns konkreta, allvarliga och tillförlitliga bevis för en halvledarkris. En sådan halvledarkris inträffar när det uppstår allvarliga störningar i leveranserna av halvledare som leder till betydande brister, vilket får betydande negativa effekter på en eller flera viktiga sektorer i unionen, eller hindrar leverans, reparation och underhåll av väsentliga produkter som används av kritiska sektorer. I genomförandeakten kommer det att anges hur länge krisfasen ska pågå eller hur länge den ska förlängas. Innan krisfasen löper ut ska kommissionen, med beaktande av yttrandet från europeiska nämnden för halvledare, bedöma om aktiveringen av krisfasen bör förlängas. Under krisfasen kommer europeiska nämnden för halvledare att hålla extra möten för att göra det möjligt för medlemsstaterna att ha ett nära samarbete med kommissionen och samordna alla nationella åtgärder som vidtas med avseende på leveranskedjan för halvledare.

När en krisfas har aktiverats får kommissionen vidta vissa nödåtgärder som anges i denna förordning. Kommissionen får begära att organisationer som företräder företag, eller vid behov enskilda företag som är verksamma längs leveranskedjan för halvledare, lämnar den information som behövs för att bedöma halvledarkrisen och identifiera potentiella begränsande åtgärder. Dessa enheter blir skyldiga att förse kommissionen med den begärda informationen. Den begärda informationen kan bestå av information om deras produktionsförmåga, produktionskapacitet, aktuella primära störningar eller andra befintliga uppgifter som behövs för att bedöma halvledarkrisens karaktär eller för att identifiera och bedöma potentiella begränsande åtgärder eller nödåtgärder på nationell nivå eller unionsnivå. När så är lämpligt får kommissionen ålägga integrerade produktionsanläggningar, EU-anläggningar för uppdragstillverkning, anläggningar för tillverkning av halvledare som tidigare har godtagit denna möjlighet i samband med offentligt stöd, eller företag längs leveranskedjan för halvledare som är föremål för en prioritetsklassad order från ett tredjeland i en omfattning som avsevärt påverkar verksamheten inom kritiska sektorer, att acceptera och prioritera produktionen av krisnödvändiga produkter för kritiska sektorer. Utöver detta eller som ett alternativ får kommissionen, på begäran av två eller flera medlemsstater och på deras vägnar, fungera som inköpscentral för att upphandla krisnödvändiga produkter för kritiska sektorer. Kommissionen kommer i samråd med europeiska nämnden för halvledare att bedöma en sådan begärans nytta, nödvändighet och proportionalitet. När det gäller definitionen av kritiska sektorer hänvisar denna förordning till de sektorer som förtecknas i bilagan till kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om kritiska entiteters motståndskraft 48 och dessutom till försvarssektorn och annan verksamhet som är relevant för allmän säkerhet och annan säkerhet, och föreskriver att kommissionen får begränsa sådana nödåtgärder till vissa sektorer i denna förteckning.

1.5.KAPITEL V – Styrning

Genom avdelning V inrättas styrningssystem på unionsnivå och nationell nivå. På unionsnivå inrättas genom förslaget en europeisk nämnd för halvledare, bestående av företrädare för medlemsstaterna och med kommissionen som ordförande. Den europeiska nämnden för halvledare kommer att ge råd om initiativet till de offentliga deltagarnas råd i det gemensamma företaget för halvledare (pelare 1); ge råd och bistånd till kommissionen i syfte att utbyta information om hur integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning fungerar (pelare 2); och diskutera och utarbeta identifieringen av specifika kritiska sektorer och tekniker, ta upp övervaknings- och krishanteringsfrågor (pelare 3) och ge stöd till en konsekvent tillämpning av den föreslagna förordningen och underlätta samarbete mellan medlemsstaterna. Den europeiska nämnden för halvledare ska stödja kommissionen i det internationella samarbetet. Den ska också samordna och utbyta information med relevanta krisstrukturer som inrättats enligt unionsrätten. Den europeiska nämnden för halvledare kommer att sammanträda i olika sammansättningar och hålla separata möten för sina uppgifter inom pelare 1 och för sina uppgifter inom pelarna 2 och 3. Kommissionen får inrätta ständiga eller tillfälliga undergrupper till den europeiska nämnden för halvledare och bjuda in organisationer som företräder halvledarindustrins och andra intressenters intressen till sådana undergrupper som observatörer.

På nationell nivå kommer medlemsstaterna att utse en eller flera nationella behöriga myndigheter och, bland dem, en nationell gemensam kontaktpunkt för genomförandet av förordningen.

1.6.Kapitel VI, VII och VIII – Slutbestämmelser

I kapitel VI betonas att alla parter måste respektera konfidentialiteten för känslig affärsinformation och affärshemligheter. Skyldigheten gäller kommissionen, de nationella behöriga myndigheterna och andra myndigheter i medlemsstaterna samt alla företrädare och experter som deltar i möten i den europeiska nämnden för halvledare och kommittén. I kapitlet fastställs också regler om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner och böter för underlåtenhet att fullgöra skyldigheterna enligt denna förordning, med förbehåll för lämpliga skyddsåtgärder. Kommissionen får förelägga viten om de berörda företagen under en halvledarkris inte accepterar och prioriterar vissa order. Kommissionen får dessutom ålägga ett företag böter om det lämnar oriktiga, ofullständiga eller vilseledande uppgifter eller inte lämnar informationen inom den föreskrivna tidsfristen.

I kapitel VII fastställs regler och villkor för utövandet av delegering och genomförandebefogenheter. Genom förslaget ges kommissionen befogenhet att, när så är lämpligt, anta genomförandeakter för att möjliggöra specificering av förfaranden och säkerställa en enhetlig tillämpning av förordningen, och delegerade akter för att ändra bilaga I (verksamheter ska anges där på ett sätt som är förenligt med målen för initiativet) och bilaga II (mätbara indikatorer och bestämmelser om inrättande av en ram för övervakning och utvärdering som kompletterar denna förordning).

Kapitel VIII innehåller ändringar av andra akter, däribland programmet för ett digitalt Europa, och en skyldighet för kommissionen att utarbeta regelbundna rapporter till Europaparlamentet och rådet angående utvärdering och översyn av förordningen.

2022/0032 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om en ram med åtgärder för att stärka Europas halvledarekosystem (förordning om halvledare)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 173.3, 182.1, 183 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 49 ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande 50 ,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

1)Halvledare är kärnan i alla digitala enheter: I allt från smarttelefoner och bilar, kritiska tillämpningar och infrastrukturer inom hälso- och sjukvård, energi, kommunikation och automatisering till de flesta andra industrisektorer. Halvledare är viktiga för att vår moderna ekonomi och vårt moderna samhälle ska fungera, men unionen har upplevt aldrig tidigare skådade störningar i försörjningen av dem. Den nuvarande försörjningsbristen är ett symptom på permanenta och allvarliga strukturella brister i unionens värde- och leveranskedja för halvledare. Dessa störningar har blottlagt långvariga sårbarheter på området, i synnerhet ett starkt beroende av tredjeländer när det gäller tillverkning och design av chipp.

2)En ram för att öka unionens resiliens på området för halvledarteknik bör inrättas för att stimulera investeringar, stärka kapaciteten i unionens leveranskedja för halvledare och öka samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen.

3)Denna ram har två syften. Det första syftet är att säkerställa de nödvändiga förutsättningarna för unionens konkurrenskraft och innovationsförmåga och att säkerställa att industrin kan anpassa sig till strukturella förändringar till följd av snabba innovationscykler och behovet av hållbarhet. Det andra målet, som är separat från och kompletterar det första, är att förbättra den inre marknadens funktion genom att fastställa en enhetlig rättslig unionsram för att öka unionens resiliens och försörjningstrygghet på området halvledarteknik.

4)Det är nödvändigt att vidta åtgärder för att bygga upp kapacitet och stärka unionens sektor för halvledare i enlighet med artikel 173.3 i fördraget. Dessa åtgärder innebär inte någon harmonisering av nationella lagar och andra författningar. I detta avseende bör unionen stärka konkurrenskraften och resiliensen hos den tekniska och industriella basen för halvledare och samtidigt stärka innovationskapaciteten inom sektorn för halvledare, minska beroendet av ett begränsat antal företag och geografiska områden i tredjeländer och stärka sin kapacitet att utforma och tillverka avancerade komponenter. Initiativet chip för Europa (initiativet) bör stödja dessa mål genom att överbrygga klyftan mellan Europas avancerade forsknings- och innovationskapacitet och hållbart industriellt utnyttjande. Initiativet bör främja kapacitetsuppbyggnad för att möjliggöra design, produktion och systemintegration i nästa generations halvledarteknik, förbättra samarbetet mellan nyckelaktörer i hela unionen, stärka Europas försörjnings- och värdekedjor för halvledare, tjäna viktiga industrisektorer och skapa nya marknader.

5)Användningen av halvledare är avgörande för flera ekonomiska sektorer och samhällsfunktioner i unionen och därför är en resilient försörjning avgörande för den inre marknadens funktion. Med tanke på den stora spridningen av halvledarprodukter över gränserna kan resiliensen och försörjningstryggheten för halvledare bäst hanteras genom unionens harmoniseringslagstiftning på grundval av artikel 114 i fördraget. I syfte att möjliggöra samordnade åtgärder för att bygga upp resiliensen krävs harmoniserade regler som underlättar genomförandet av specifika projekt vilka bidrar till försörjningstryggheten för halvledare i unionen. Den föreslagna övervaknings- och krishanteringsmekanismen bör vara enhetlig så att en samordnad strategi för krisberedskap blir möjlig för den gränsöverskridande värdekedjan för halvledare.

6)En styrningsmekanism kommer att understödja strävandena att uppnå dessa mål. På unionsnivå inrättas genom denna förordning en europeisk nämnd för halvledare som består av företrädare för medlemsstaterna och som leds av kommissionen. Europeiska nämnden för halvledare kommer att ge råd till och bistå kommissionen i specifika frågor, inbegripet om en konsekvent tillämpning av denna förordning, underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och utbyta information om frågor som rör denna förordning. Europeiska nämnden för halvledare bör hålla separata möten för sina uppgifter enligt de olika kapitlen i denna förordning. De olika mötena kan omfatta olika sammansättningar av företrädare på hög nivå, och kommissionen får inrätta arbetsgrupper.

7)Med tanke på att leveranskedjan för halvledare är så globaliserad är internationellt samarbete med tredjeländer en viktig faktor för att uppnå resiliens i unionens ekosystem för halvledare. De åtgärder som vidtas inom ramen för denna förordning bör också göra det möjligt för unionen att spela en starkare roll som kompetenscentrum i ett bättre fungerande och inbördes beroende globalt ekosystem för halvledare. Kommissionen bör, biträdd av europeiska nämnden för halvledare, samarbeta och bygga upp partnerskap med tredjeländer i syfte av att finna lösningar för att, i möjligaste mån, hantera störningar i leveranskedjan för halvledare.

8)Sektorn för halvledare kännetecknas av mycket höga utvecklings- och innovationskostnader och mycket höga kostnader för att bygga upp de senaste test- och experimentanläggningarna för att stödja industriproduktionen. Detta har en direkt inverkan på unionsindustrins konkurrenskraft och innovationskapacitet samt på resiliensen och tryggheten vad gäller försörjningen. Mot bakgrund av de lärdomar som dragits av den senaste tidens brister i unionen och över hela världen och den snabba utvecklingen av tekniska utmaningar och innovationscykler som påverkar värdekedjan för halvledare, är det nödvändigt att stärka unionens konkurrenskraft, resiliens och innovationskapacitet genom att inrätta initiativet.

9)Det är främst medlemsstaterna som ansvarar för att upprätthålla en stark europeisk industri-, konkurrens-, hållbarhets- och innovationsbas. Innovationsutmaningens art och omfattning inom halvledarsektorn kräver dock att åtgärder vidtas gemensamt på unionsnivå.

10)Ramprogrammet Horisont Europa, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 51 (Horisont Europa) – ramprogrammet för forskning och innovation – har som mål att stärka det europeiska forskningsområdet och verka för att det ska bli mer konkurrenskraftigt, också inom industrin, och samtidigt främja all forsknings- och innovationsverksamhet för att förverkliga unionens strategiska prioriteringar och åtaganden, vilka i förlängningen syftar till att främja fred, unionens värden och medborgarnas välfärd. Eftersom programmet är en viktig prioritering för unionen bör de totala finansiella medel som tilldelas det inte minskas, och den minskning av programmets finansiella resurser som görs i syfte att stärka finansieringsramen för programmet för ett digitalt Europa och bidra till initiativet för chip, bör kompenseras av en annan källa. Utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets institutionella befogenheter bör därför ett belopp i åtagandebemyndiganden motsvarande minskningen göras tillgängligt för Horisont Europa under perioden 2023–2027 till följd av att projekt som tillhör det programmet eller dess föregångare helt eller delvis inte genomförts, i enlighet med artikel 15.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (budgetförordningen) 52 . Detta belopp kommer att läggas till de 0,5 miljarder euro (i 2018 års priser) som redan nämns i Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma förklaring om återanvändning av frigjorda medel i samband med forskningsprogrammet.

11)För att förse unionen med den forsknings- och innovationskapacitet inom halvledarteknik som krävs för att hålla dess forsknings- och industriinvesteringar i framkant, och överbrygga den nuvarande klyftan mellan forskning och utveckling och tillverkning, bör unionen och dess medlemsstater samordna sina insatser bättre och saminvestera. För att uppnå detta bör unionen och medlemsstaterna beakta målen för den digitala och gröna omställningen. Initiativet bör i möjligaste mån integrera och maximera fördelarna med tillämpning av halvledarteknik i alla komponenter och åtgärder som en kraftfull möjliggörande faktor för övergången till hållbarhet som i sin tur kan leda till nya produkter och en effektivare, mer ändamålsenlig, ren och hållbar användning av resurser, inbegripet energi och material som behövs för produktion och användning av halvledare under hela livscykeln.

12)För att initiativet ska kunna uppnå sitt allmänna mål och bemöta utmaningarna både på sidan för tillgång och för efterfrågan i det nuvarande ekosystemet för halvledare bör det innehålla fem huvudkomponenter. För det första bör initiativet, i syfte av att stärka Europas designkapacitet, stödja åtgärder för att bygga upp en virtuell plattform som är tillgänglig i hela unionen. Plattformen bör koppla samman grupper av företag på designområdet, små och medelstora företag och nystartade företag, leverantörer av immateriella rättigheter och verktyg med forsknings- och teknikorganisationer för att tillhandahålla virtuella prototyplösningar som bygger på gemensam teknikutveckling. För det andra bör initiativet, för att stärka försörjningstryggheten och resiliensen och minska unionens beroende av produktion från tredjeländer, stödja utveckling av och tillgång till pilotlinjer. Pilotlinjerna bör möjliggöra för industrin att testa, experimentera med och validera halvledarteknik och systemdesign med högre teknisk mognadsgrad över nivå 3 men under nivå 8, samtidigt som miljöpåverkan minskas så mycket som möjligt. Investeringar i pilotlinjer som unionen gör tillsammans med medlemsstaterna och den privata sektorn är nödvändiga för att bemöta de strukturella utmaningar och marknadsmisslyckanden som uppstår när sådana faciliteter inte finns tillgängliga i unionen, vilket hämmar innovationspotentialen och unionens globala konkurrenskraft. För det tredje bör initiativet, för att möjliggöra investeringar i alternativ teknik såsom kvantteknik som främjar utvecklingen av halvledarsektorn, stödja åtgärder som designbibliotek för kvantchip, pilotlinjer för konstruktion av kvantchips och test- och experimentanläggningar för kvantkomponenter. För det fjärde bör initiativet stödja inrättandet av kompetenscentrum för halvledare i varje medlemsstat för att främja användningen av halvledarteknik, ge tillgång till konstruktions- och pilotanläggningar och åtgärda kompetensbrister i hela unionen. Tillgång till offentligt finansierad infrastruktur, såsom pilot- och testanläggningar, och till kompetensnätverket, bör vara öppen för ett brett spektrum av användare och måste beviljas på ett transparent och icke-diskriminerande sätt och på marknadsvillkor (eller kostnader plus rimlig marginal) för stora företag, samtidigt som små och medelstora företag ska kunna dra nytta av förmånstillträde eller lägre priser. Sådan tillgång, även för internationella forskningspartner och handelspartner, kan leda till bredare korsbefruktning och ökad kunskap och spetskompetens, samtidigt som den bidrar till kostnadstäckning. För det femte bör kommissionen inrätta ett investeringsinstrument med särskild inriktning på halvledare (som en del av den investeringsfrämjande verksamhet som gemensamt beskrivs som chipfonden) som erbjuder lösningar både vad gäller eget kapital och lån, inbegripet ett blandfinansieringsinstrument, inom ramen för InvestEU-fonden inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 53 , i nära samarbete med Europeiska investeringsbanksgruppen och tillsammans med andra genomförandepartner, såsom nationella utvecklingsbanker och -institutioner. Chipfondens verksamhet bör stödja utvecklingen av ett dynamiskt och resilient halvledarekosystem genom att möjliggöra ökad tillgång till medel som ska stödja tillväxten i uppstartsföretag och små och medelstora företag samt investeringar i hela värdekedjan, även för andra företag i värdekedjan för halvledare. I detta sammanhang kommer Europeiska innovationsrådet att tillhandahålla ytterligare särskilt stöd genom bidrag och kapitalinvesteringar till marknadsskapande högriskinnovatörer.

13)För att övervinna begränsningarna i de nuvarande fragmenterade offentliga och privata investeringsinsatserna, underlätta integration, korsbefruktning och avkastning på investeringar i de pågående programmen och eftersträva en gemensam strategisk unionsvision om halvledare som ett sätt att förverkliga unionens och dess medlemsstaters ambition att säkerställa en ledande roll i den digitala ekonomin, bör initiativet chip för Europa underlätta bättre samordning och närmare synergier mellan befintliga finansieringsprogram på unionsnivå och nationell nivå, bättre samordning och samarbete med industrin och viktiga aktörer inom den privata sektorn samt ytterligare gemensamma investeringar med medlemsstaterna. Genomförandet av initiativet har utformats så att det för samman resurser från EU, medlemsstaterna och länder utanför EU som deltar i befintliga EU-program, samt den privata sektorn. För att initiativet ska kunna bli framgångsrikt krävs därför en gemensam insats från medlemsstaternas sida för att, tillsammans med unionen, stödja såväl de betydande investeringskostnaderna som en bred tillgång till virtuell design, testning och pilotresurser samt spridning av kunskap, färdigheter och kompetens. När så är lämpligt, med tanke på de berörda åtgärdernas särdrag, bör målen för initiativet, särskilt verksamheten inom ramen för chipfonden, också stödjas genom ett blandfinansieringsinstrument inom ramen för InvestEU-fonden.

14)Stöd från fonden bör användas för att hantera marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer på ett proportionellt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt mervärde för unionen.

15)Initiativet bör bygga på vår starka kunskapsbas och bör öka synergieffekterna med insatser som för närvarande stöds av unionen och medlemsstaterna genom program och insatser inom forskning och innovation på halvledarområdet och genomutvecklingen av en del av leveranskedjan. Detta ska ske särskilt genom Horisont Europa och programmet för ett digitalt Europa som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 54 . Syftet är att till 2030 stärka unionen som global aktör inom halvledarteknik och teknikens tillämpningar, med en växande global andel av tillverkningsindustrin. Som ett komplement till dessa verksamheter skulle initiativet föra ett nära samarbete med andra berörda parter, bland annat med alliansen för processorer och halvledarteknik.

16)I syfte att påskynda genomförandet av åtgärderna i initiativet är det nödvändigt att tillhandahålla en möjlighet att genomföra vissa av initiativåtgärderna, särskilt vad gäller pilotlinjer, genom ett nytt rättsligt instrument, europeiskt konsortium för chipinfrastruktur (konsortiet). Ett europeiskt konsortium för chipinfrastruktur bör vara en juridisk person. Detta innebär att konsortiet självt, och inte de enskilda enheter som ingår i konsortiet, kan vara sökanden i samband med ansökan avseende åtgärder som ska finansieras genom initiativet. Konsortiets främsta syfte bör vara att uppmuntra ett effektivt och strukturerat samarbete mellan rättsliga enheter, däribland forsknings- och teknikorganisationer. Därför måste konsortiet inbegripa minst tre juridiska personer från tre medlemsstater och drivas som ett offentlig-privat konsortium för en särskild insats. Inrättandet av ett europeiskt konsortium för chipinfrastruktur bör inte innebära att ett nytt unionsorgan inrättas och bör inte inriktas på en specifik åtgärd inom ramen för initiativet. Det bör åtgärda bristerna i den verktygslåda som unionen förfogar över för att kombinera finansiering från medlemsstaterna, unionens budget och privata investeringar i syfte att genomföra initiativets åtgärder. I synnerhet kan starka synergier uppnås genom en kombinerad utveckling av de olika pilotlinjerna i ett konsortium, där unionens bidrag förenas med medlemsstaternas och andra deltagares kollektiva resurser. Den budget för konsortiet som medlemsstaterna och den privata sektorn kommer att ställa till förfogande under den planerade verksamhetsperioden bör respektera tidsramarna för de åtgärder som genomförs inom ramen för detta initiativ. Kommissionen bör inte vara en direkt part i konsortiet.

17)Det primära genomförandet av initiativet bör anförtros det gemensamma företaget för halvledare, som inrättas genom rådets förordning XX/XX om ändring av förordning (EU) 2021/2085 om bildande av gemensamma företag inom ramen för Horisont Europa, vad gäller det gemensamma företaget för halvledare 55 .

18)Offentligt stöd kan vara lämpligt för att uppmuntra inrättandet av nödvändig tillverkningskapacitet och tillhörande designkapacitet och därigenom säkerställa försörjningstryggheten i unionen. I detta avseende är det nödvändigt att fastställa kriterier för att underlätta genomförandet av särskilda projekt som bidrar till att målen i denna förordning uppnås och att skilja mellan två typer av anläggningar, nämligen integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning.

19)Integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning bör tillhandahålla förmåga för tillverkning av halvledare som är den första av sitt slag i unionen och bidra till försörjningstryggheten och ett resilient ekosystem på den inre marknaden. Den avgörande faktorn för tillverkning på en anläggning som är en första anläggning av sitt slag kan ha att göra med processnoden, substratmaterial som kiselkarbid och galliumnitrid, eller annan produktinnovation som kan erbjuda bättre prestanda, processteknik eller energi- och miljöprestanda. En anläggning med jämförbar förmåga i industriell skala bör ännu inte finnas i unionen och det bör inte finnas något åtagande om att det ska byggas en, med undantag för anläggningar för forskning och utveckling eller småskaliga produktionsanläggningar.

20)Om en EU-anläggning för uppdragstillverkning erbjuder produktionskapacitet till företag som inte är knutna till anläggningens operatör bör anläggningen inrätta, genomföra och upprätthålla lämplig och effektiv funktionell åtskillnad för att förhindra utbyte av konfidentiell information mellan intern och extern produktion. Detta bör gälla all information som erhålls under designstadiet och i processerna för frontend- eller backend-tillverkning.

21)För att betraktas som en integrerad produktionsanläggning eller en EU-anläggning för uppdragstillverkning bör inrättandet och driften av anläggningen ha en tydlig positiv inverkan på värdekedjan för halvledare i unionen, särskilt när det gäller att tillhandahålla en resilient försörjning av halvledare till användare på den inre marknaden. Inverkan på flera medlemsstater, inklusive sammanhållningsmålen, bör betraktas som en av indikatorerna för integrerade produktionsanläggningars och uppdragstillverkningsanläggningars tydliga positiva inverkan på värdekedja för halvledare i unionen.

22)Det är viktigt att integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning inte omfattas av tillämpning av extraterritoriella skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster påförda av tredjeländer, som skulle kunna undergräva dessa anläggningars förmåga att använda sin infrastruktur, programvara, sina tjänster, faciliteter, tillgångar, resurser, immateriella rättigheter eller den kunskap som krävs för att fullgöra den skyldighet om prioritetsklassade order inom ramen för denna förordning, som de skulle behöva garantera.

23)Mot bakgrund av den snabba utvecklingen av halvledarteknik och för att stärka unionens framtida industriella konkurrenskraft bör integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning åta sig att på ett fortsatt och effektivt vis investera i kommande generationer av halvledare, bland annat genom att testa och experimentera med ny utveckling genom prioriterad tillgång till de pilotlinjer som inrättats genom initiativet chip för Europa, utan att detta påverkar andras faktiska tillträde.

24)För att möjliggöra ett enhetligt och öppet förfarande för att få erkännande som en integrerad produktionsanläggning eller en EU-anläggning för uppdragstillverkning bör beslutet om erkännande antas av kommissionen efter ansökan från ett enskilt företag eller ett konsortium av flera företag. För att ta hänsyn till vikten av ett samordnat och samarbetsinriktat genomförande av den planerade anläggningen bör kommissionen i sin bedömning beakta hur beredd att stödja inrättandet av anläggningen den eller de medlemsstater där den sökande avser att inrätta sina anläggningar är. Vid bedömningen av affärsplanens bärkraft skulle kommissionen dessutom kunna beakta sökandens samlade resultat. Mot bakgrund av de privilegier som är knutna till erkännandet som en integrerad produktionsanläggning eller en EU-anläggning för uppdragstillverkning bör kommissionen övervaka huruvida anläggningar som har beviljats denna status fortsätter att uppfylla de kriterier som fastställs i denna förordning.

25)Med tanke på deras betydelse för att säkerställa försörjningstryggheten och möjliggöra ett resilient halvledarekosystem bör integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning anses vara i allmänhetens intresse. Att säkerställa försörjningstryggheten för halvledare är viktigt även för digitalisering som möjliggör en grön omställning i många andra sektorer. För att bidra till försörjningstryggheten för halvledare i unionen får medlemsstaterna tillämpa stödsystem och tillhandahålla administrativt stöd i nationella tillståndsförfaranden. Detta påverkar i tillämpliga fall inte kommissionens behörighet på området för statligt stöd enligt artikel 107 och 108 i fördraget. Medlemsstaterna bör stödja inrättandet av integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning i enlighet med unionsrätten.

26)Det är nödvändigt att integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning inrättas så snabbt som möjligt, samtidigt som den administrativa bördan begränsas till ett minimum. Därför bör medlemsstaterna behandla ansökningar som rör planering, uppförande och drift av integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning så snabbt som möjligt. De bör utse en myndighet som ska underlätta och samordna tillståndsförfarandena och utse en samordnare som ska fungera som en gemensam kontaktpunkt för projektet. Om det är nödvändigt för att bevilja undantag enligt rådets direktiv 92/43/EEG 56 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG 57 kan inrättandet och driften av dessa anläggningar anses vara av ett övervägande allmänintresse i den mening som avses i ovannämnda rättsakter, förutsatt att de övriga villkor som anges i dessa bestämmelser är uppfyllda.

27)Den inre marknaden skulle dra stor fördel av gemensamma standarder för gröna, tillförlitliga och säkra chip. Framtida smarta enheter, system och konnektivitetsplattformar kommer att behöva förlita sig på avancerade halvledarkomponenter och de kommer att behöva uppfylla miljö-, förtroende- och cybersäkerhetskrav som till stor del kommer att bero på den underliggande teknikens egenskaper. I detta syfte bör unionen utveckla referensförfaranden för certifiering och kräva att industrin gemensamt utvecklar sådana förfaranden för specifika sektorer och tekniker med potentiellt stora sociala effekter.

28)Mot bakgrund av detta bör kommissionen, i samråd med europeiska nämnden för halvledare, bereda vägen för en certifiering av gröna, betrodda och säkra chipp och inbyggda system som är beroende av eller i stor utsträckning använder halvledarteknik. De bör särskilt diskutera och identifiera de relevanta sektorer och produkter som behöver en sådan certifiering.

29)Mot bakgrund av de strukturella bristerna i leveranskedjan för halvledare och den därav följande risken för framtida brister innehåller denna förordning instrument för en samordnad strategi för övervakning och effektiv hantering av eventuella marknadsstörningar.

30)På grund av de komplexa, snabbt föränderliga och med olika aktörer sammanlänkade värdekedjorna för halvledare är det nödvändigt med en samordnad strategi för regelbunden övervakning för en förbättrad förmåga att minska risker som kan påverka utbudet av halvledare negativt. Medlemsstaterna bör övervaka värdekedjan för halvledare och inrikta sig på tidiga varningsindikatorer och tillgången till och integriteten hos de tjänster och varor som tillhandahålls av centrala marknadsaktörer, på ett sådant sätt att det inte medför en alltför stor administrativ börda för företagen.

31)Alla relevanta resultat, inbegripet information från relevanta berörda parter och branschorganisationer, bör lämnas till europeiska nämnden för halvledare för att möjliggöra ett regelbundet informationsutbyte mellan medlemsstaternas företrädare på hög nivå, och för integrering av informationen i en övervakningsöversikt över värdekedja för halvledare.

32)Det är viktigt att ta hänsyn till de särskilda insikterna om försörjningssituationen för användare av halvledare. Medlemsstaterna bör därför identifiera och regelbundet utbyta information med de viktigaste användarkategorierna på sina nationella marknader. Medlemsstaterna bör dessutom ge relevanta intresseorganisationer, inbegripet branschorganisationer och företrädare för de viktigaste användarkategorierna, möjlighet att lämna information om betydande förändringar i efterfrågan och utbud och kända störningar i deras leveranskedja, vilket kan inbegripa bristande tillgång till kritiska halvledare eller råvaror, ledtid som är längre än genomsnittet, förseningar i leveranserna och exceptionella prisökningar.

33)För att utföra denna övervakning kan medlemsstaternas behöriga myndigheter behöva viss information som eventuellt inte är tillgänglig för allmänheten, såsom information om ett enskilt företags roll längs hela värdekedjan för halvledare. Under dessa begränsade omständigheter, under vilka det är nödvändigt och proportionellt för genomförandet av övervakningsverksamheten, bör medlemsstaternas behöriga myndigheter kunna begära denna information från det berörda företaget.

34)Medlemsstaterna bör varna kommissionen om relevanta faktorer tyder på en potentiell halvledarkris. I syfte av att säkerställa samordnade insatser för att hantera sådana kriser bör kommissionen efter en varning från en medlemsstat eller från andra källor, inbegripet information från internationella partner, kalla till ett extra möte i europeiska nämnden för halvledare för att bedöma behovet av att aktivera krisfasen och diskutera huruvida det kan vara lämpligt, nödvändigt och proportionellt för medlemsstaterna att genomföra samordnade gemensamma upphandlingar. Kommissionen bör inleda samråd och samarbete med relevanta tredjeländer i syfte att hantera eventuella störningar i den internationella leveranskedjan, i enlighet med internationella skyldigheter och utan att det påverkar förfarandekraven enligt fördraget om internationella avtal.

35)Som en del av övervakningen bör de nationella behöriga myndigheterna också kartlägga företag som är verksamma i unionen längs den leveranskedja för halvledare som är etablerad på deras nationella territorium och anmäla denna information till kommissionen.

36)För att underlätta en effektiv övervakning krävs en ingående bedömning av de risker som är förenade med olika led i värdekedjan för halvledare, inbegripet ursprung och försörjningskällor utanför unionen. Sådana risker kan vara kopplade till kritiska insatsvaror och utrustning för industrin, inbegripet digitala produkter som kan vara sårbara, eventuella effekter av förfalskade halvledare, tillverkningskapacitet och andra risker som kan störa, äventyra eller inverka negativt på leveranskedjan. Dessa risker kan inbegripa leveranskedjor med en svag länk eller som på annat sätt är starkt koncentrerade. Andra relevanta faktorer kan vara tillgången till substitut eller alternativa källor för kritiska insatsvaror och resilienta och hållbara transporter. Kommissionen bör, med hjälp av europeiska nämnden för halvledare och med beaktande av information från de viktigaste användarkategorierna, utarbeta en riskbedömning på unionsnivå.

37)För att förutse och förbereda sig för framtida störningar i de olika etapperna i unionens värdekedja för halvledare bör kommissionen, med hjälp av europeiska nämnden för halvledare, fastställa tidiga varningsindikatorer i unionens riskbedömning. Sådana indikatorer kan omfatta tillgången på de råvaror, mellanprodukter och det humankapital som behövs för tillverkning av halvledare, eller lämplig tillverkningsutrustning, den prognostiserade efterfrågan på halvledare på unionsmarknaden och de globala marknaderna, prisökningar som överstiger normala prisfluktuationer, effekterna av olyckor, attacker, naturkatastrofer eller andra allvarliga händelser, effekterna av handelspolitik, tullar, exportrestriktioner, handelshinder och andra handelsrelaterade åtgärder samt effekterna av företagsnedläggningar, utlokalisering eller förvärv av centrala marknadsaktörer. Medlemsstaterna bör övervaka dessa tidiga varningsindikatorer.

38)Ett antal företag som tillhandahåller varor eller tjänster kopplade till halvledare antas vara väsentliga för en effektiv leveranskedja för halvledare i unionens ekosystem, på grund av antalet unionsföretag som är beroende av deras produkter, deras unionsmarknadsandel eller globala marknadsandel, deras betydelse för att säkerställa en tillräcklig leveransnivå eller de möjliga effekterna av ett avbrott i leveranserna av deras produkter eller tjänster. Medlemsstaterna bör identifiera dessa centrala marknadsaktörer på sitt territorium.

39)Enligt artikel 4 i förordning (EU) 2019/452 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen 58 , får medlemsstaterna och kommissionen, när de fastställer huruvida en utländsk direktinvestering sannolikt kan inverka på säkerhet eller allmän ordning, överväga dess potentiella effekter på kritisk teknik och produkter med dubbla användningsområden enligt definitionen i artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 59 , inbegripet halvledare.

40)Som en del av övervakningen skulle medlemsstaterna särskilt kunna överväga tillgången till och integriteten hos de centrala marknadsaktörernas tjänster och varor. Den berörda medlemsstaten skulle kunna uppmärksamma europeiska nämnden för halvledare på sådana frågor.

41)För att unionen snabbt, effektivt och samordnat ska kunna reagera på en halvledarkris är det nödvändigt att i god tid förse beslutsfattarna med aktuell information om den pågående operativa situationen samt att säkerställa att effektiva åtgärder kan vidtas för att trygga försörjningen av halvledare till berörda kritiska sektorer.

42)Krisfasen för halvledare bör aktiveras om det finns konkreta, allvarliga och tillförlitliga bevis för en sådan kris. En halvledarkris inträffar om det uppstår allvarliga avbrott i försörjningen av halvledare vilket leder till betydande brister som medför betydande förseningar och negativa effekter på en eller flera viktiga ekonomiska sektorer i unionen, antingen direkt eller genom spridningseffekter av bristen, eftersom unionens industrisektorer utgör en stark användarbas för halvledare. Alternativt eller dessutom uppstår en halvledarkris också när allvarliga avbrott i försörjningen av halvledare leder till betydande brister som hindrar leverans, reparation och underhåll av viktiga produkter som används av kritiska sektorer, t.ex. medicinsk och diagnostisk utrustning.

43)För att säkerställa ett smidigt och effektivt svar på en sådan halvledarkris bör kommissionen ges befogenhet att aktivera krisfasen genom genomförandeakter och under en förutbestämd tidsperiod, med beaktande av yttrandet från europeiska nämnden för halvledare. Kommissionen bör bedöma behovet av förlängning och förlänga krisfasens varaktighet under en förutbestämd period, om ett sådant behov skulle fastställas, med beaktande av yttrandet från europeiska nämnden för halvledare.

44)Nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna och samordning av alla nationella åtgärder som vidtas med avseende på leveranskedjan för halvledare är absolut nödvändigt under krisfasen för att hantera störningar med nödvändig samstämmighet, resiliens och effektivitet. I detta syfte bör europeiska nämnden för halvledare vid behov hålla extra möten. De eventuella åtgärder som vidtas bör vara strikt begränsade till krisfasens varaktighet.

45)Lämpliga, effektiva och proportionella åtgärder bör identifieras och genomföras när krisfasen aktiveras, utan att det påverkar ett eventuellt fortsatt internationellt samarbete med relevanta partner, i syfte att begränsa den pågående krissituationen. När så är lämpligt bör kommissionen begära information från företag längs hela leveranskedjan för halvledare. Dessutom bör kommissionen, när så är nödvändigt och proportionellt, kunna ålägga integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning att godta och prioritera en order på produktion av krisnödvändiga produkter och fungera som inköpscentral på uppdrag av medlemsstaterna. Kommissionen kan begränsa åtgärderna till vissa kritiska sektorer. Dessutom kan europeiska nämnden för halvledare yttra sig om behovet av att införa en ordning för exportkontroll i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/479 60 . Europeiska nämnden för halvledare kan också bedöma och yttra sig om ytterligare lämpliga och effektiva åtgärder. Användningen av alla dessa nödåtgärder bör vara proportionell och begränsas till vad som är nödvändigt för att hantera de betydande störningar som är aktuella, i den mån detta ligger i unionens intresse. Kommissionen bör regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om de åtgärder som vidtagits och de bakomliggande orsakerna. Kommissionen får, efter samråd med nämnden, utfärda ytterligare vägledning om genomförandet och användningen av krisåtgärderna.

46)Ett antal sektorer är avgörande för att den inre marknaden ska fungera väl. Dessa kritiska sektorer är de sektorer som förtecknas i bilagan till kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om kritiska entiteters resiliens 61 . Vid tillämpningen av denna förordning bör försvarsverksamhet och annan verksamhet som är relevant för den allmänna säkerheten dessutom betraktas som en kritisk sektor. Vissa åtgärder bör endast vidtas för att trygga försörjningen till kritiska sektorer. Kommissionen får begränsa nödåtgärderna till vissa av dessa sektorer eller till vissa delar av dem när halvledarkrisen har stört eller hotar att störa deras verksamhet.

47)De begäranden om information som under krisfasen riktas till företag längs leveranskedjan för halvledare, som är etablerade i unionen, ska utmynna i en ingående bedömning av halvledarkrisen för att identifiera potentiella begränsnings- eller nödåtgärder på unionsnivå eller nationell nivå. Sådan information kan omfatta produktionsförmåga, produktionskapacitet och föreliggande primära störningar och flaskhalsar. Dessa aspekter skulle kunna inbegripa det typiska och aktuella faktiska lagret av krisnödvändiga produkter i företagets produktionsanläggningar belägna i unionen och i de anläggningar i tredjeländer som företaget driver, eller ingår kontrakt med eller köper leveranser från; den typiska och aktuella genomsnittliga ledtiden för de vanligaste tillverkade produkterna; förväntad produktion under de följande tre månaderna för varje produktionsanläggning i unionen; skäl till att den reella produktionskapaciteten inte kan uppnås; andra befintliga uppgifter som är nödvändiga för att bedöma halvledarkrisens karaktär eller potentiella begränsnings- eller nödåtgärder på nationell nivå eller unionsnivå. Varje begäran bör vara proportionell, ta hänsyn till företagets legitima mål och till de kostnader och ansträngningar som krävs för att göra uppgifterna tillgängliga samt ange lämpliga tidsfrister för att tillhandahålla den begärda informationen. Företagen bör vara skyldiga att tillmötesgå begäran och kan bli föremål för sanktioner om de underlåter att uppfylla kraven eller lämnar oriktiga uppgifter. All information som inhämtas bör omfattas av sekretessregler. Om ett företag är föremål för en begäran om information om dess halvledarverksamhet från ett tredjeland, bör det informera kommissionen så att den kan bedöma om en begäran om information från kommissionen är motiverad.

48)För att säkerställa att kritiska sektorer kan fortsätta sin verksamhet i kristider och när det är nödvändigt och proportionellt för detta ändamål, kan kommissionen ålägga integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning att godta och prioritera order av krisnödvändiga produkter. Denna skyldighet kan även utvidgas till att omfatta anläggningar för tillverkning av halvledare som har godtagit en sådan möjlighet inom ramen för offentligt stöd. Beslutet om en prioritetsklassad order bör fattas i enlighet med alla tillämpliga unionsrättsliga skyldigheter, med beaktande av omständigheterna i ärendet. Skyldigheten att tillmötesgå prioritetsklassade order bör ha företräde framför eventuella skyldigheter enligt privat- eller offentligrättslig lagstiftning, samtidigt som den bör ta hänsyn till företagens legitima mål och till de kostnader och insatser som krävs för varje förändring av tillverkningsserien. Företag kan bli föremål för sanktioner om de underlåter att uppfylla skyldigheten avseende prioritetsklassade order.

49)Det berörda företaget bör vara skyldigt att godta och prioritera en prioritetsklassad order. I vederbörligen motiverade undantagsfall kan företaget begära att kommissionen ser över den ålagda skyldigheten. Detta gäller antingen om anläggningen inte kan uppfylla ordern även om den prioriteras, antingen på grund av otillräcklig produktionsförmåga eller otillräcklig produktionskapacitet, eller på grund av att detta skulle innebära en orimlig ekonomisk börda och medföra särskilda svårigheter för anläggningen.

50)Under den exceptionella omständigheten att ett företag som är verksamt längs leveranskedjan för halvledare i unionen mottar en begäran om en prioritetsklassad order från ett tredjeland, bör det underrätta kommissionen om denna begäran, så att denna information kan ligga till grund för en bedömning av huruvida kommissionen, i det fall försörjningstryggheten för kritiska sektorer påverkas väsentligt och de övriga kraven på nödvändighet, proportionalitet och laglighet är uppfyllda, även bör införa en skyldighet om en prioritetsklassad order.

51)Mot bakgrund av vikten av att säkerställa försörjningstryggheten för kritiska sektorer som utför nödvändiga samhällsfunktioner bör fullgörandet av skyldigheten att tillmötesgå en prioritetsklassad order inte medföra skadeståndsansvar gentemot tredje part för ett eventuellt åsidosättande av avtalsförpliktelser som kan bli följden av nödvändiga tillfälliga ändringar av den berörda tillverkarens operativa processer, begränsat till den utsträckning i vilken åsidosättandet av avtalsförpliktelserna var nödvändigt för att uppfylla den föreskrivna prioriteringen. Företag som potentiellt omfattas av skyldigheten att genomföra en prioritetsklassad order bör föregripa denna möjlighet i villkoren i sina kommersiella avtal. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser påverkas inte det skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister som föreskrivs i rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 62 av detta undantag från ansvar.

52)Skyldigheten att prioritera tillverkningen av vissa produkter respekterar det väsentliga innehållet i näringsfriheten, och den avtalsfrihet som följer därav, vilken fastställs i artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), liksom det väsentliga innehållet i rätten till egendom enligt artikel 17 i stadgan, och kommer inte att påverka dessa på ett oproportionellt sätt. Varje begränsning av dessa rättigheter i denna förordning kommer, i enlighet med artikel 52.1 i stadgan, att vara föreskriven i lag, förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter och förenlig med proportionalitetsprincipen.

53)När krisfasen aktiveras kan två eller flera medlemsstater ge kommissionen i uppdrag att aggregera efterfrågan och agera på deras vägnar i en offentlig upphandling i allmänhetens intresse, i enlighet med unionens befintliga regler och förfaranden, och därigenom samla köpkraften. Mandatet skulle kunna bemyndiga kommissionen att ingå avtal om inköp av krisnödvändiga produkter för vissa kritiska sektorer. Kommissionen bör för varje begäran bedöma nyttan, nödvändigheten och proportionaliteten i samråd med nämnden. Om den har för avsikt att inte följa begäran bör den informera de berörda medlemsstaterna och nämnden och ange skälen till detta. Dessutom bör de deltagande medlemsstaterna ha rätt att utse företrädare som ska ge vägledning och rådgivning under upphandlingsförfarandena och vid förhandlingarna om inköpsavtalen. Ibruktagande och användning av inköpta produkter bör ligga kvar inom de deltagande medlemsstaternas ansvarsområde.

54)Under en halvledarkris kan unionen behöva överväga skyddsåtgärder. Europeiska nämnden för halvledare får framföra sina synpunkter som underlag för kommissionens bedömning av huruvida marknadssituationen utgör en betydande brist på väsentliga varor i enlighet med förordning (EU) 2015/479.

55)För att underlätta ett smidigt, effektivt och harmoniserat genomförande av denna förordning, samarbete och informationsutbyte bör en europeisk nämnd för halvledare inrättas. Europeiska nämnden för halvledare bör ha en rådgivande funktion i förhållande till och bistå kommissionen i specifika frågor. Detta bör inbegripa rådgivning om initiativet chip för Europa till de offentliga deltagarnas råd i det gemensamma företaget för halvledare; utbyta information om hur de integrerade produktionsanläggningarna och EU-anläggningarna för uppdragstillverkning fungerar; diskutera och förbereda identifieringen av specifika sektorer och teknik med potentiellt stor social inverkan och respektive säkerhetsbetydelse som kräver certifiering med avseende på förtroende och hantera samordnad övervakning och krishantering. Dessutom bör europeiska nämnden för halvledare säkerställa en konsekvent tillämpning av denna förordning samt underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och utbytet av information i frågor som rör denna förordning. Europeiska nämnden för halvledare bör stödja kommissionen i det internationella samarbetet i enlighet med internationella skyldigheter, bland annat när det gäller informationsinsamling och krisbedömning. Dessutom bör nämnden samordna, samarbeta och utbyta information med andra unionsstrukturer för krishantering och krisberedskap i syfte att säkerställa en enhetlig och samordnad unionsstrategi när det gäller krishantering och krisberedskapsåtgärder vid halvledarkriser.

56)En företrädare för kommissionen bör vara ordförande i europeiska nämnden för halvledare. Varje medlemsstats nationella gemensamma kontaktpunkt bör utse minst en företrädare på hög nivå till europeiska nämnden för halvledare. De kan också utse olika företrädare i samband med olika uppgifter i europeiska nämnden för halvledare, till exempel beroende på vilket kapitel i denna förordning som diskuteras vid mötena i europeiska nämnden för halvledare. Kommissionen kan inrätta arbetsgrupper och bör ha rätt att fastställa arbetsformer genom att bjuda in experter att delta i mötena på ad hoc-basis eller genom att bjuda in organisationer som företräder intressena för unionens halvledarindustri, såsom alliansen för processorer och halvledarteknik, i dess arbetsgrupper som observatörer.

57)Europeiska nämnden för halvledare kommer att hålla separata möten för sina uppgifter enligt kapitel II och för sina uppgifter enligt kapitlen III och IV. Medlemsstaterna bör sträva efter att säkerställa ett ändamålsenligt och effektivt samarbete i europeiska nämnden för halvledare. Kommissionen bör kunna underlätta utbyten mellan europeiska nämnden för halvledare och andra unionsorgan, byråer och rådgivande grupper. Med tanke på hur viktigt utbudet av halvledare är för andra sektorer och det därav följande behovet av samordning bör kommissionen se till att andra unionsinstitutioner och unionsorgan deltar som observatörer i möten i europeiska nämnden för halvledare när så är relevant och lämpligt med avseende på den övervaknings- och krishanteringsmekanism som inrättas enligt kapitel IV. För att fortsätta att dra nytta av det arbete som följer på genomförandet av kommissionens rekommendation om en gemensam unionsverktygslåda för att hantera brist på halvledare bör europeiska nämnden för halvledare överta de uppgifter som utförs av expertgruppen för halvledare. När europeiska nämnden för halvledare blivit operativ bör denna expertgrupp upphöra att existera.

58)EU-länderna har en central roll i tillämpningen och kontrollen av efterlevnaden av denna förordning. I detta avseende bör varje medlemsstat utse en eller flera nationella behöriga myndigheter för ett effektivt genomförande av denna förordning och säkerställa att dessa myndigheter har tillräckliga befogenheter och resurser. Medlemsstaterna får utse en eller flera befintliga myndigheter. För att öka organisationseffektiviteten i medlemsstaterna och inrätta en officiell kontaktpunkt gentemot allmänheten och andra motparter på medlemsstats- och unionsnivå, inbegripet kommissionen och europeiska nämnden för halvledare, bör varje medlemsstat, inom en av de myndigheter som den utsett till behörig myndighet enligt denna förordning, utse en nationell gemensam kontaktpunkt med ansvar för att samordna frågor som rör denna förordning och gränsöverskridande samarbete med behöriga myndigheter i andra medlemsstater.

59)För att säkerställa ett förtroendefullt och konstruktivt samarbete mellan behöriga myndigheter på unionsnivå och nationell nivå bör alla parter som är involverade i tillämpningen av denna förordning respektera konfidentialiteten för information och data som de erhåller i utförandet av sina uppgifter. Kommissionen och de nationella behöriga myndigheterna, deras tjänstemän, anställda och andra personer som arbetar under dessa myndigheters tillsyn samt tjänstemän vid andra myndigheter i medlemsstaterna bör inte röja upplysningar som de har inhämtat eller utbytt i enlighet med denna förordning och som är av sådant slag att de omfattas av tystnadsplikt. Detta bör även gälla för europeiska nämnden för halvledare och den kommitté för halvledare som inrättas genom denna förordning. När så är lämpligt bör kommissionen kunna anta genomförandeakter för att specificera de praktiska arrangemangen för behandlingen av konfidentiell information i samband med insamling av information.

60)För att säkerställa att de skyldigheter som åläggs enligt denna förordning fullgörs bör böter och viten kunna åläggas. I detta syfte bör lämpliga bötes- och vitesnivåer också fastställas för underlåtenhet att uppfylla skyldigheterna. Preskriptionstider bör gälla för åläggande av böter och viten, utöver preskriptionstider för verkställande av påföljder. Dessutom bör kommissionen ge det berörda företaget eller de berörda företagens representativa organisationer rätt att bli hörda.

61)Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget bör delegeras till kommissionen i syfte att ändra bilaga I till denna förordning för att återspegla tekniska förändringar och marknadsutveckling när det gäller de åtgärder som anges däri på ett sätt som är förenligt med målen för denna förordning och i syfte att ändra bilaga II till denna förordning med avseende på mätbara indikatorer där det anses nödvändigt samt i syfte att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättande av en ram för övervakning och utvärdering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning 63 . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

62)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på urvalet av konsortier för europeisk chipinfrastruktur och med avseende på förfarandet för att fastställa och definiera kompetenscentrumens uppgifter och förfarandet för att inrätta nätverket så att initiativets mål uppnås. Dessutom bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att aktivera krisfasen i en halvledarkris för att möjliggöra snabba och samordnade insatser och för att fastställa de praktiska arrangemangen för behandlingen av konfidentiell information. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 64 .

63)Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i den artikeln går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Innehåll

1.Genom denna förordning inrättas en ram för att stärka halvledarsektorn på unionsnivå, särskilt genom följande åtgärder:

a)Inrätta initiativet chip för Europa (initiativet).

b)Fastställa kriterier för att erkänna och stödja första integrerade produktionsanläggningarna och EU-anläggningar för uppdragstillverkning av sitt slag, som främjar försörjningstryggheten för halvledare i unionen.

c)Inrätta en mekanism för samordning mellan medlemsstaterna och kommissionen för övervakning av tillgången på halvledare och för krishantering vid brist på halvledare.

Artikel 2

Definitioner

1.I denna förordning gäller följande definitioner:

1)halvledare:

a)ett material, antingen elementärt, såsom kisel, eller en förening, såsom kiselkarbid, vars elektriska ledningsförmåga kan modifieras, eller

b)en komponent som består av flera skikt av halvledande, isolerande och ledande material som definieras enligt ett förutbestämt mönster och som är avsedd att utföra väldefinierade elektroniska eller fotoniska funktioner eller bådadera.

2)chip: en elektronisk enhet som består av olika funktionella element på ett enda stycke halvledarmaterial, vanligtvis i form av en minnesenhet, kombinationskrets, processor eller analog enhet, även kallad integrerad krets.

3)processnod: strukturen på en halvledare som fungerar som övergångselement och som tillhandahåller ett mått för tillverkningsmetoden i nanometer.

4)leveranskedja för halvledare: det system av verksamheter, organisationer, aktörer, teknik, information, resurser och tjänster som ingår i produktionen av halvledare, inbegripet råvaror, tillverkningsutrustning, design, tillverkning, montering, provning och förpackning.

5)värdekedja för halvledare: all verksamhet som rör en halvledarprodukt från utformning till slutanvändning, inbegripet råvaror, tillverkningsutrustning, forskning, design, tillverkning, provning, montering och förpackning samt inbäddning och validering i slutprodukter.

6)pilotlinje: ett experimentellt projekt eller en experimentell åtgärd som hanterar högre teknisk mognadsgrad från nivå 3 till 8 för att vidareutveckla den infrastruktur som krävs för att testa, demonstrera och kalibrera en produkt eller ett system med modellantaganden.

7)samordnare: en rättslig enhet som är medlem i ett europeiskt konsortium för chipinfrastruktur som inrättats i enlighet med artikel 7 och som av samtliga medlemmar i konsortiet har utsetts till huvudsaklig kontaktpunkt för konsortiets förbindelser med kommissionen.

8)små och medelstora företag: små och medelstora företag enligt definitionen i artikel 2 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG 65 .

9)midcap-bolag: företag som inte är små eller medelstora företag och som har upp till 1 500 anställda, med personalstyrkan beräknad i enlighet med artiklarna 3–6 i bilagan till rekommendation 2003/361/EG.

10)första anläggning av sitt slag: en industriell anläggning som kan tillverka halvledare, inbegripet frontend- eller backend-tillverkning eller bådadera, som inte materiellt redan finns och som någon aktör inte heller har åtagit sig att bygga inom unionen och som är unik med avseende på exempelvis processnoden, substratmaterial som kiselkarbid och galliumnitrid, eller annan produktinnovation som kan erbjuda bättre prestanda, processinnovation eller energi- och miljöprestanda.

11)nästa generations chip och nästa generations halvledarteknik: chip och halvledarteknik som går längre än den senaste tekniken när det gäller att erbjuda betydande förbättringar för datorkraft eller energieffektivitet samt andra betydande energi- och miljövinster.

12)frontend-tillverkning: hela bearbetningsprocessen för halvledarplattan (wafer).

13)backend-tillverkning: förpackning, montering och provning av varje enskild integrerad krets.

14)användare av halvledare: ett företag som tillverkar produkter i vilka halvledare ingår.

15)centrala marknadsaktörer: företag inom unionens sektor för halvledare vars tillförlitliga funktion är avgörande för leveranskedjan för halvledare.

16)kritisk sektor: en sektor som avses i bilagan till kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om kritiska entiteters resiliens, försvarssektorn och annan verksamhet som är relevant för den allmänna säkerheten.

17)krisnödvändig produkt: halvledare, mellanprodukter och råvaror som behövs för att tillverka halvledare eller mellanprodukter och som påverkas av halvledarkrisen eller som är av strategisk betydelse för att avhjälpa halvledarkrisen eller dess ekonomiska effekter.

18)produktionsförmåga: den potentiella produktionen från en anläggning för tillverkning av halvledare med optimala resurser, typiskt sett den mängd plattor av en viss storlek som kan bearbetas under en viss tid.

19)produktionskapacitet: produktionen från en anläggning för tillverkning av halvledare, typiskt sett den mängd plattor av en viss storlek som vanligtvis bearbetas under en viss tid.

Kapitel II

Initiativet chip för Europa

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 3
Inrättande av initiativet

1.Initiativet inrättas härmed för den fleråriga budgetramens löptid, 2021–2027.

2.Initiativet ska stödjas genom finansiering från Horisont Europa-programmet och programmet för ett digitalt Europa, i synnerhet specifikt mål 6, med ett vägledande belopp på högst 1,65 miljarder vardera. Denna finansiering ska genomföras i enlighet med förordning (EU) 2021/695 och förordning (EU) 2021/694.

Artikel 4
Initiativets mål

1.Initiativets allmänna mål är att stödja storskalig teknisk kapacitetsuppbyggnad och innovation i hela unionen i syfte att möjliggöra utveckling och införande av banbrytande och nästa generations halvledar- och kvantteknik, vilket kommer att stärka unionens förmåga inom avancerad design, systemintegration och chipproduktion och bidra till att uppnå den gröna och den digitala omställningen.

2.Initiativet ska ha följande fem operativa mål:

a)Bygga upp avancerad storskalig designkapacitet för integrerad halvledarteknik. Detta operativa mål ska uppnås genom att

1)bygga upp en innovativ virtuell plattform som är tillgänglig i hela unionen och som integrerar befintliga och nya designanläggningar med utökade bibliotek och designverktyg (EDA),

2)uppgradera designkapaciteten med pågående innovativ utveckling, såsom processorarkitekturer som bygger på RISC-V (Reduced Instruction Set Computer Architecture) med öppen källkod,

3)utvidga halvledarekosystemet genom att integrera de vertikala marknadssektorerna och därigenom bidra till unionens gröna, digitala och innovationsrelaterade agendor.

b)Förbättra befintliga pilotlinjer och utveckla nya. Detta operativa mål ska uppnås genom att

1)stärka den tekniska kapaciteten i nästa generations teknik för chipproduktion, genom att integrera forsknings- och innovationsverksamhet och förbereda utvecklingen av framtida processnoder, inbegripet noder under två nanometer i teknisk framkant, FD-SOI (Fully Depleted Silicon on Insulator) vid 10 nanometer och mindre, och integrering av heterogena 3D-system och avancerad kapsling,

2)stödja storskalig innovation genom tillgång till nya eller befintliga pilotlinjer för experiment, testning och validering av nya designkoncept som integrerar nyckelfunktioner, såsom nya material och arkitekturer för kraftelektronik som främjar hållbar energi och elektromobilitet, lägre energiförbrukning, säkerhet, högre datorprestanda eller integrering av banbrytande teknik såsom neuromorfiska chip och inbäddade AI-chip, integrerad fotonik, grafen och annan 2D-materialbaserad teknik,

3)ge stöd till integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning genom prioriterad tillgång till de nya pilotlinjerna.

c)Bygga upp avancerad teknisk kapacitet för att påskynda utvecklingen av kvantchip.

d)Inrätta ett nätverk av kompetenscentrum i hela unionen, i syfte av att

1)stärka kapaciteten och erbjuda ett brett spektrum av sakkunskap till berörda parter, inbegripet små och medelstora företag och uppstartsföretag som är slutanvändare, för att underlätta tillgången till och en effektiv användning av ovannämnda kapacitet och faciliteter,

2)hantera kompetensbristen, locka till sig och mobilisera nya talanger och stödja framväxten av en arbetskraft med lämplig kompetens för att stärka halvledarsektorn, bland annat genom omskolning och kompetenshöjning av arbetstagare.

e)Bedriva verksamhet, som ska beskrivas gemensamt som verksamhet inom ramen för ”chipfonden”, för att underlätta tillgången till lånefinansiering och eget kapital för nystartade företag, expanderande företag och små och medelstora företag samt andra företag i värdekedjan för halvledare genom ett blandfinansieringsinstrument inom InvestEU-fonden och via Europeiska innovationsrådet, i syfte att uppnå följande:

1)Förbättra hävstångseffekten i unionens budgetutgifter och uppnå en högre multiplikatoreffekt när det gäller att locka till sig privat finansiering.

2)Tillhandahålla stöd till företag som har svårt att få tillgång till finansiering och tillgodose behovet av att stärka unionens och dess medlemsstaters ekonomiska resiliens.

3)Påskynda investeringarna på området för tillverkning av halvledarteknik och chipdesign och mobilisera finansiering från både den offentliga och den privata sektorn, samtidigt som försörjningstryggheten ökas för hela värdekedjan för halvledare.

Artikel 5
Initiativets komponenter

1.Initiativet ska ha följande fem komponenter:

a)Designkapacitet för integrerad halvledarteknik.

b)Pilotlinjer för att förbereda innovativ tillverkning samt test- och experimentanläggningar.

c)Avancerad teknisk kapacitet och konstruktionskapacitet för kvantchip.

d)Ett nätverk av kompetenscentrum och kompetensutveckling.

e)Verksamhet inom ramen för chipfonden som ger tillgång till lånefinansiering och eget kapital till uppstartsföretag, expanderande företag, små och medelstora företag och andra företag i värdekedjan för halvledare.

Artikel 6
Synergier med unionsprogram

1.Initiativet ska möjliggöra synergier med de unionsprogram som avses i bilaga III. Kommissionen ska säkerställa att uppnåendet av målen inte hindras när man utnyttjar initiativets kompletterande karaktär med unionsprogrammen.

Artikel 7
Europiskt konsortium för chipinfrastruktur

1.För att genomföra stödberättigande åtgärder och andra relaterade uppgifter som finansieras inom ramen för initiativet får ett europeiskt konsortium för chipinfrastruktur (konsortiet) inrättas på de villkor som anges i denna artikel.

2.Konsortiet ska

a)vara en juridisk person från och med den dag då det kommissionsbeslut som avses i punkt 6 träder i kraft,

b)ha ett eller flera stadgeenliga säten, vilka ska vara belägna på en eller flera medlemsstaters territorium,

c)bestå av minst tre rättsliga enheter från minst tre medlemsstater och drivas som ett offentlig-privat konsortium med deltagande av medlemsstaterna samt privata rättsliga enheter,

d)utse en samordnare.

3.Samordnaren ska lämna in en skriftlig ansökan till kommissionen som ska innehålla följande:

a)En begäran till kommissionen om att inrätta ett europeiskt konsortium för chipinfrastruktur, inklusive en förteckning över de föreslagna rättsliga enheter som ingår i konsortiet.

b)Utkastet till konsortiets stadgar, som minst ska innehålla bestämmelser om förfarandet för inrättande, medlemskap, budget, säte, tillämplig rätt och jurisdiktion, äganderätt till resultaten, styrning, inbegripet beslutsordning och särskild roll och i tillämpliga fall rösträtt för medlemsstaterna och kommissionen, avveckling, rapportering och ansvar.

4.Kommissionen ska granska ansökan om inrättande av konsortiet för europeisk chipinfrastruktur på grundval av samtliga följande kriterier:

a)Lämplig kompetens, know-how och förmåga vad gäller halvledare hos det föreslagna konsortiet och hos de rättsliga enheter som ingår i det.

b)Den lämpliga förvaltningskapacitet, personal och infrastruktur som krävs för att utföra de stödberättigande åtgärderna inom ramen för initiativet.

c)Operativa och rättsliga resurser för att tillämpa de administrativa, avtalsmässiga och finansiella förvaltningsregler som fastställts på unionsnivå.

d)Tillräcklig ekonomisk bärkraft motsvarande nivån på de unionsmedel som konsortiet kommer att anmodas att förvalta och som vid behov ska påvisas av garantier, helst utfärdade av en offentlig myndighet.

e)Den budget som medlemsstaterna och den privata sektorn skulle ställa till förfogande för finansiering av konsortiet, och därmed sammanhängande modaliteter.

f)Konsortiets tillräckliga kompetens att säkerställa att industrins behov tillgodoses.

5.Kommissionen ska genom en genomförandeakt och på grundval av de kriterier som anges i punkt 4 anta ett av följande beslut:

a)Inrätta ett europeiskt konsortium för chipinfrastruktur efter att ha konstaterat att kraven i punkterna 3 och 4 är uppfyllda.

b)Avslå ansökan om den kommer fram till att kraven i punkterna 3 och 4 inte är uppfyllda.

Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

6.Det beslut som avses i punkt 5 ska meddelas sökandena.

7.Beslutet om inrättande av ett europeiskt konsortium för chipinfrastruktur ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

8.Konsortiet ska ha en betydande övergripande frihet att fastställa sin sammansättning, sin styrning, sin finansiering, sin budget och de närmare villkoren för hur medlemmarna ska betala sina respektive finansiella bidrag samt rösträtt och arbetsmetoder. Konsortiets organisation, sammansättning och arbetsmetoder, inklusive eventuella ändringar av stadgarna, ska dock överensstämma med och bidra till syftena och målen för denna förordning och initiativet chip för Europa och ska anmälas till kommissionen.

9.Europeiskt konsortium för chipinfrastruktur ska sammanställa en årlig verksamhetsrapport som innehåller en teknisk beskrivning av dess verksamhet och en finansiell rapport. Den årliga verksamhetsrapporten ska översändas till kommissionen och offentliggöras. Kommissionen får tillhandahålla rekommendationer om de frågor som omfattas av den årliga verksamhetsrapporten.

Artikel 8
Europeiskt nätverk av kompetenscentrum för halvledare

1.För genomförandet av åtgärder inom ramen för den komponent i initiativet som avses i artikel 5 d får ett Europeiskt nätverk av kompetenscentrum för halvledare (nätverket) inrättas.

2.Med avseende på genomförandet av åtgärder inom ramen för den komponent i initiativet som avses i artikel 5 d, får nätverket utföra följande verksamhet för unionens näringsliv, särskilt små och medelstora företag och midcap-bolag, och för den offentliga sektorn:

a)Ge tillgång till designtjänster och designverktyg inom den komponent i initiativet som avses i artikel 5 a, samt till pilotlinjer som stöds inom ramen för den komponent i initiativet som avses i artikel 5 b.

b)Öka aktörernas kännedom om och tillhandahålla dem den know-how, sakkunskap och kompetens de behöver för att kunna påskynda utveckling och integrering av ny halvledarteknik och nya designalternativ och systemkoncept genom att använda infrastrukturen effektivt.

c)Öka medvetenheten om och tillhandahålla, eller säkerställa tillgång till, sakkunskap, know-how och tjänster, däribland systemdesign med hög mognadsgrad, nya och befintliga pilotlinjer och nödvändiga stödåtgärder för att bygga upp sådan kapacitet vad gäller kompetens och färdigheter som stöds av detta initiativ.

d)Underlätta överföring av sakkunskap och know-how mellan medlemsstater och regioner, för att uppmuntra utbyte av kompetens, kunskap och god praxis och främja gemensamma program.

e)Utveckla och förvalta särskilda utbildningsåtgärder på området halvledarteknik för att stödja utvecklingen av kompetensreserven i unionen.

3.Medlemsstaterna ska utse kandidatkompetenscentrum i enlighet med sina nationella förfaranden samt administrativa och institutionella strukturer genom ett öppet och konkurrensbaserat förfarande. Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa förfarandet för inrättande av kompetenscentrum, inbegripet urvalskriterier, och centrumens vidare uppgifter och funktioner med avseende på genomförandet av åtgärderna inom ramen för initiativet, förfarandet för upprättande av nätverket och förfarandet för att anta beslut om urvalet av de enheter som ingår i nätverket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2

4.Nätverket ska ha väsentlig generell frihet att själv fastställa sin organisation, sin sammansättning och sina arbetsmetoder. Nätverkets organisation, sammansättning och arbetsmetoder ska dock vara förenliga med och bidra till denna förordnings och initiativets syften och mål.

Artikel 9
Genomförande

1.De komponenter inom initiativet, som förtecknas i artikel 5 a–d, får anförtros åt det gemensamma företaget för halvledare som avses i rådets förordning XX/XX om ändring av rådets förordning (EU) 2021/2085 och genomföras i arbetsprogrammet för det gemensamma företaget för halvledare.

2.I syfte att återspegla tekniska förändringar och marknadsutveckling ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 med avseende på att ändra bilaga I vad gäller de verksamheter som fastställs där, på ett sätt som är förenligt med initiativets specifika mål enligt artikel 4.

3.I syfte att återspegla tekniska förändringar och marknadsutveckling ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 med avseende på att ändra bilaga II vad gäller de mätbara indikatorer för övervakning av genomförandet och för rapportering om initiativets framsteg när det gäller att uppnå dess specifika mål enligt vad som anges artikel 4.

Kapitel III

Försörjningstrygghet

Artikel 10
Integrerade produktionsanläggningar

1.Integrerade produktionsanläggningar är första anläggningar av sitt slag i unionen för design och tillverkning av halvledare, inbegripet front- eller backend-tillverkning eller bådadera, vilka bidrar till försörjningstryggheten på den inre marknaden.

2.En integrerad produktionsanläggning ska uppfylla följande kriterier:

a)Den uppfyller kraven för att anses vara en första anläggning av sitt slag.

b)Inrättandet och driften av anläggningen har en tydlig positiv inverkan på värdekedjan för halvledare i unionen när det gäller att säkerställa försörjningstrygghet och öka mängden kvalificerad arbetskraft.

c)Den garanterar att den inte omfattas av tillämpning av extraterritoriella skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster påförda av tredjeländer på ett sätt som kan undergräva företagets förmåga att uppfylla skyldigheterna enligt artikel 21.1 och åtar sig att informera kommissionen när en sådan skyldighet uppstår.

d)Den åtar sig att investera i nästa generations chip.

3.Vid investering i nästa generations chip i enlighet med punkt 2 d ska den integrerade produktionsanläggningen ha prioriterad tillgång till pilotlinjer som inrättas i enlighet med artikel 5 b. Sådan prioriterad tillgång får inte påverka andra intresserade företags faktiska tillgång till pilotlinjer.

Artikel 11
EU-anläggningar för uppdragstillverkning

1.Med EU-anläggning för uppdragstillverkning avses första anläggningar av sitt slag i unionen för front- eller backend-tillverkning av halvledare, eller bådadera, som erbjuder produktionskapacitet till icke-närstående företag och därigenom bidrar till försörjningstryggheten på den inre marknaden.

2.En EU-anläggning för uppdragstillverkning ska uppfylla följande kriterier:

a)Den uppfyller kraven för att anses vara en första anläggning av sitt slag.

b)Inrättandet och driften av anläggningen har en tydlig positiv inverkan på värdekedjan för halvledare i unionen när det gäller att säkerställa försörjningstrygghet och öka mängden kvalificerad arbetskraft, med beaktande särskilt av den mån i vilken den erbjuder produktionskapacitet i fråga om front- eller backend-tillverkning av halvledare, eller bådadera, till icke närstående företag, om det finns tillräcklig efterfrågan.

c)Den garanterar att den inte omfattas av tillämpning av extraterritoriella skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster påförda av tredjeländer på ett sätt som kan undergräva företagets förmåga att uppfylla skyldigheterna enligt artikel 21.1 och åtar sig att informera kommissionen när en sådan skyldighet uppstår.

d)Den åtar sig att investera i nästa generations chip.

3.När en EU-anläggning för uppdragstillverkning erbjuder produktionskapacitet till företag som inte är knutna till anläggningens operatör ska den inrätta, genomföra och upprätthålla lämplig och effektiv funktionell åtskillnad mellan design- och tillverkningsprocesserna i syfte att säkerställa skydd av den information som erhålls i varje steg.

4.För investering i nästa generations chip enligt punkt 2 d ska EU-anläggningen för uppdragstillverkning ha prioriterad tillgång till pilotlinjer som inrättas i enlighet med artikel 5 b. Sådan prioriterad tillgång får inte påverka andra intresserade företags faktiska tillgång till pilotlinjer.

Artikel 12
Tillämpning och erkännande

1.Ett företag eller ett konsortium av flera företag (sökanden) får lämna in en ansökan till kommissionen om erkännande av sökandens planerade anläggning som en integrerad produktionsanläggning eller som en EU-anläggning för uppdragstillverkning.

2.Kommissionen ska, i samråd med den europeiska nämnden för halvledare, bedöma ansökan genom ett rättvist och öppet förfarande baserat på följande:

a)Överensstämmelsen med kriterierna i artikel 10.2 respektive artikel 11.2.

b)En affärsplan med en analys av projektets ekonomiska bärkraft, inklusive uppgifter om eventuellt planerat offentligt stöd.

c)Den sökandes styrkta erfarenhet av installation och drift av liknande anläggningar.

d)Tillhandahållande av lämplig handling som styrker beredskapen, hos den eller de medlemsstater där sökanden avser att inrätta sin anläggning, att stödja inrättandet av en sådan anläggning.

Kommissionen ska behandla ansökan och anta sitt beslut inom lämplig tid och underrätta sökanden om detta.

3.Kommissionen ska övervaka de integrerade produktionsanläggningarnas och EU-anläggningarnas för uppdragstillverkning verksamhet. När kommissionen konstaterar att en anläggning inte längre uppfyller kriterierna i artikel 10.2 respektive 11.2 ska den meddela europeiska nämnden för halvledare dessa slutsatser. Efter att ha samrått med europeiska nämnden för halvledare och efter att ha hört anläggningen, får kommissionen upphäva beslutet att bevilja anläggningen status som integrerad produktionsanläggning eller EU-anläggning för uppdragstillverkning.

4.Efter samråd med europeiska nämnden för halvledare får kommissionen upphäva beslutet om erkännande av status som integrerad produktionsanläggning eller EU-anläggning för uppdragstillverkning om erkännandet grundade sig på en ansökan innehållande felaktiga uppgifter.

5.Anläggningar som inte längre är integrerade produktionsanläggningar eller EU-anläggningar för uppdragstillverkning ska förlora alla rättigheter som är kopplade till erkännandet av denna status och som följer av denna förordning.

Artikel 13
Offentlig intresse och offentligt stöd

1.Integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning ska anses bidra till försörjningstryggheten vad gäller halvledare i unionen och därför vara av allmänt intresse.

2.För att uppnå försörjningstrygghet i unionen får medlemsstaterna, utan att det påverkar artiklarna 107 och 108 i fördraget, tillämpa stödsystem och tillhandahålla administrativt stöd till integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning i enlighet med artikel 14.

Artikel 14
Nationellt påskyndande av tillståndsförfaranden

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att administrativa ansökningar som rör planering, uppförande och drift av integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning behandlas effektivt och inom lämpliga tidsramar. Därför ska alla nationella myndigheter som berörs säkerställa att dessa ansökningar behandlas så snabbt som det är rättsligt möjligt.

2.Integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning ska tillerkännas högsta möjliga nationella betydelse, när en sådan status finns i nationell rätt, och behandlas därefter i processerna för tillståndsgivning, inklusive i samband med miljökonsekvensbedömningar samt, i den mån detta följer av nationell rätt, vid fysisk planering.

3.En tryggad försörjning med halvledare får betraktas som en tvingande orsak som har ett väsentligt allmänintresse i den mening som avses i artiklarna 6.4 och 16.1 c i direktiv 92/43/EEG och ett allmänintresse av större vikt i den mening som avses i artikel 4.7 i direktiv 2000/60. Därför kan planering, uppförande och drift av integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning anses vara av väsentligt allmänintresse, under förutsättning att de övriga villkor som anges i dessa bestämmelser är uppfyllda.

4.För varje integrerad produktionsanläggning och EU-anläggning för uppdragstillverkning ska den berörda medlemsstaten utse en myndighet med ansvar för att underlätta och samordna administrativa ansökningar som är kopplade till planering, uppförande och drift. Myndigheten ska utse en samordnare som ska fungera som gemensam kontaktpunkt för den integrerade produktionsanläggningen eller EU-anläggningen för uppdragstillverkning. Myndigheten får inrätta en arbetsgrupp där alla myndigheter som deltar i de administrativa ansökningarna är företrädda, i syfte att upprätta en tidsplan för tillståndsgivning och övervaka och samordna genomförandet av denna. Om inrättandet av en integrerad produktionsanläggning eller en EU-anläggning för uppdragstillverkning kräver att beslut fattas i två eller fler medlemsstater, ska de respektive myndigheterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att samarbetet och samordningen dem emellan ska kunna ske effektivt och ändamålsenligt.

Kapitel IV

Övervakning och krishantering

Avsnitt 1
Övervakning

Artikel 15
Övervakning och varningar

1.Medlemsstaterna ska regelbundet övervaka värdekedjan för halvledare. De ska särskilt

a)övervaka tidiga varningsindikatorer som fastställts enligt artikel 16,

b)övervaka tillgången till och integriteten hos de tjänster och varor som tillhandahålls av viktiga marknadsaktörer som identifierats enligt artikel 17.

Medlemsstaterna ska meddela europeiska nämnden för halvledare relevanta observationer i form av regelbundna uppdateringar.

2.Medlemsstaterna ska uppmana de viktigaste användarna av halvledare och andra relevanta aktörer att informera om betydande fluktuationer i efterfrågan och om kända avbrott i värdekedjan. För att underlätta informationsutbytet ska medlemsstaterna föreskriva en mekanism och en administrativ struktur för dessa uppdateringar.

3.När så är nödvändigt och proportionellt i samband med tillämpningen av punkt 1, får de nationella behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 26.1 begära information från representativa företagsorganisationer eller enskilda företag som är verksamma längs värdekedjan för halvledare. De nationella behöriga myndigheterna ska i sådana fall ägna särskild uppmärksamhet åt små och medelstora företag, i syfte att minimera den administrativa börda som följer av begäran, och ska främst använda digitala lösningar för att inhämta sådan information. All information som inhämtas enligt denna punkt ska behandlas i enlighet med de skyldigheter avseende konfidentialitet som anges i artikel 27.

4.När en medlemsstat får kännedom om en potentiell halvledarkris, en betydande fluktuation i efterfrågan eller har konkret och tillförlitlig information om någon annan riskfaktor eller händelse som är på väg att uppstå, ska den omedelbart underrätta kommissionen (tidig varning).

5.När kommissionen får kännedom om en potentiell händelse, en betydande fluktuation i efterfrågan eller har konkret och tillförlitlig information om någon annan riskfaktor eller händelse som är på väg att uppstå, grundat på en varning från en medlemsstat som lämnats i enlighet med punkt 4 eller genom andra källor, däribland information från internationella partner, ska den utan onödigt dröjsmål

a)sammankalla ett extra möte i europeiska nämnden för halvledare för att samordna följande åtgärder:

1)Bedöma om det är motiverat att aktivera den krisfas som avses i artikel 18.

2)Diskutera huruvida det vore lämpligt, nödvändigt och proportionellt för medlemsstaterna att gemensamt köpa in de halvledare, mellanprodukter eller råvaror som påverkas eller som riskerar att påverkas av en halvledarkris (samordnad upphandling).

b)Inleda samråd eller samarbete, på unionens vägnar, med relevanta tredjeländer i syfte att finna samarbetslösningar för att hantera eventuella avbrott i leveranskedjan, i enlighet med internationella skyldigheter. Detta kan, när så är lämpligt, inbegripa samordning i relevanta internationella forum.

6.Samordnad upphandling enligt punkt 5 a ii ska genomföras av medlemsstaterna i enlighet med reglerna i artikel 38 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU 66 .

7.De nationella behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 26.1 ska kartlägga företag som är verksamma längs värdekedjan för halvledare, på sina nationella territorier, inbegripet med avseende på icke-konfidentiell information om tjänster eller varor, samt kontaktuppgifter. De ska lämna in förteckningen och senare ändringar av den till kommissionen. Kommissionen får, efter samråd med europeiska nämnden för halvledare, utfärda riktlinjer för att ytterligare specificera den information som ska samlas in och fastställa de tekniska specifikationerna och formaten.

Artikel 16
Unionens riskbedömning och tidiga varningsindikatorer

1.Kommissionen ska, efter samråd med europeiska nämnden för halvledare, bedöma risker som kan störa, äventyra eller negativt påverka försörjningen av halvledare (unionens riskbedömning). Kommissionen ska identifiera tidiga varningsindikatorer, i unionens riskbedömning.

2.När så är nödvändigt ska kommissionen se över unionens riskbedömning, inbegripet de tidiga varningsindikatorerna.

3.I samband med övervakningen av värdekedjan för halvledare enligt artikel 15 ska medlemsstaterna övervaka de tidiga varningsindikatorer som fastställts av kommissionen.

Artikel 17
Centrala marknadsaktörer

1.Medlemsstaterna ska identifiera centrala marknadsaktörer längs leveranskedjorna för halvledare på sina nationella territorier, med beaktande av följande:

a)Antalet övriga unionsföretag som är beroende av den tjänst eller vara som tillhandahålls av en marknadsaktör.

b)Den unionsmarknadsandel eller globala marknadsandel som innehas av den centrala marknadsaktören på marknaden för sådana tjänster eller varor.

c)En marknadsaktörs betydelse när det gäller att upprätthålla en tillräcklig nivå av tillhandahållande av en tjänst eller en vara i unionen, med beaktande av tillgången till alternativa möjligheter för tillhandahållandet av den tjänsten eller varan.

d)Den inverkan som en störning i tillgången till den tjänst eller vara som tillhandahålls av marknadsaktören skulle kunna ha på unionens leveranskedja för halvledare och beroende marknader.

2.I samband med övervakningen av värdekedjan för halvledare enligt artikel 15 ska medlemsstaterna, efter samråd med europeiska nämnden för halvledare, övervaka tillgången till och integriteten hos de tjänster och varor som tillhandahålls av dessa centrala marknadsaktörer.

Avsnitt 2
Krisfas i halvledarförsörjningen

Artikel 18
Aktivering av krisfasen

1.En halvledarkris ska anses föreligga när det förekommer allvarliga avbrott i halvledarförsörjningen som leder till betydande brister som

a)medför betydande förseningar eller negativa effekter på en eller flera viktiga ekonomiska sektorer i unionen, eller

b)hindrar leverans, reparation och underhåll av väsentliga varor som används av kritiska sektorer.

2.När kommissionens bedömning ger konkreta, allvarliga och tillförlitliga bevis för en halvledarkris, får kommissionen aktivera krisfasen genom genomförandeakter i enlighet med artikel 33.2. Aktiveringens varaktighet ska anges i genomförandeakten. Om det på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, mot bakgrund av halvledarkrisens omfattning och allvar, är nödvändigt, ska det förfarande som anges i artikel 33.3 tillämpas på genomförandeakter som antas enligt den här artikeln.

3.Före utgången av den period för vilken krisfasen aktiverades ska kommissionen, efter samråd med europeiska nämnden för halvledare, bedöma om aktiveringen av krisfasen bör förlängas. När bedömningen visar att det är lämpligt med en förlängning, får kommissionen förlänga aktiveringen genom genomförandeakter. Förlängningens varaktighet ska anges i genomförandeakterna som antas i enlighet med artikel 33.2. Kommissionen får fatta upprepade beslut om att förlänga aktiveringen av krisfasen, när så är lämpligt.

4.Under krisfasen ska kommissionen, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, vid behov kalla till extra möten i europeiska nämnden för halvledare. Medlemsstaterna ska ha ett nära samarbete med kommissionen och samordna alla nationella åtgärder som vidtas med avseende på leveranskedjan för halvledare inom europeiska nämnden för halvledare.

5.När den period för vilken krisfasen aktiverades löper ut ska de åtgärder som vidtagits i enlighet med artiklarna 20, 21 och 22 upphöra att gälla. Kommissionen ska se över unionens riskbedömning enligt artikel 16.2 senast sex månader efter det att den period för vilken krisfasen aktiverades har löpt ut.

Artikel 19
Verktygslåda för nödsituationer

1.När en krisfas aktiveras och när så är lämpligt för att hantera en halvledarkris i unionen, ska kommissionen vidta de åtgärder som föreskrivs i artikel 20 enligt de villkor som anges där. Kommissionen får dessutom vidta de åtgärder som föreskrivs i artikel 21 eller 22, eller båda, enligt de villkor som anges där.

2.Kommissionen får, efter samråd med europeiska nämnden för halvledare, begränsa de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 21 och 22 till vissa kritiska sektorer vars verksamhet störs eller hotas av störningar på grund av halvledarkrisen.

3.När en krisfas aktiveras och när så är lämpligt för att hantera en halvledarkris i unionen, kan europeiska nämnden för halvledare

a)bedöma konsekvenserna av ett eventuellt införande av skyddsåtgärder, särskilt huruvida marknadssituationen motsvarar en betydande brist på en väsentlig vara enligt förordning 2015/479 och lämna ett yttrande till kommissionen,

b)bedöma och ge råd om ytterligare lämpliga och effektiva åtgärder.

4.Användningen av de åtgärder som avses i punkt 1 ska vara proportionell och begränsas till vad som är nödvändigt för att hantera betydande störningar av centrala samhällsfunktioner eller ekonomiska verksamheter i unionen och ska ligga i unionens intresse. Vid användningen av dessa åtgärder ska det undvikas att en oproportionell administrativ börda läggs på små och medelstora företag.

5.Kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om alla åtgärder som vidtas i enlighet med punkt 1 och förklara skälen till sitt beslut.

6.Kommissionen får, efter samråd med europeiska nämnden för halvledare, utfärda vägledning om genomförandet och användningen av nödåtgärderna.

Artikel 20
Insamling av information

1.Kommissionen ska, efter samråd med europeiska nämnden för halvledare, begära att organisationer som företräder företag eller, om nödvändigt, enskilda företag som är verksamma längs leveranskedjan för halvledare informerar kommissionen om produktionsförmåga, produktionskapacitet och pågående primära avbrott och tillhandahåller andra befintliga uppgifter som behövs för att bedöma halvledarkrisens karaktär eller för att identifiera och bedöma potentiella begränsnings- eller nödåtgärder på nationell nivå eller unionsnivå.

2.Begäran om information ska göras med angivande av rättslig grund, och ska vara proportionell med avseende på uppgifternas detaljnivå och omfattning samt med avseende på den frekvens med vilken tillgången till uppgifterna begärs, ta hänsyn till företagets legitima mål och de kostnader och den ansträngning som krävs för att göra uppgifterna tillgängliga, samt göras med angivande av den tidsfrist inom vilken informationen ska lämnas. De sanktioner som föreskrivs i artikel 28 ska anges i begäran.

3.Företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller föreningar som inte är juridiska personer, de som enligt lag eller stadgar är utsedda att företräda dem, ska lämna den begärda informationen på företagets eller företagssammanslutningens vägnar. Befullmäktigade jurister får lämna den begärda informationen på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen förblir ansvariga fullt ut om den lämnade informationen är ofullständig, oriktig eller vilseledande.

4.Om ett företag lämnar oriktig, ofullständig eller vilseledande information till svar på en begäran enligt denna artikel, eller inte lämnar informationen inom den föreskrivna tiden, ska företaget föreläggas böter i enlighet med artikel 28

5.Om ett företag som är etablerat i unionen är föremål för en begäran om information om dess halvledarverksamhet från ett tredjeland, ska det informera kommissionen på ett sätt som gör det möjligt för kommissionen att begära liknande information. Kommissionen ska underrätta europeiska nämnden för halvledare om att det finns en sådan begäran från ett tredjeland.

Artikel 21
Prioritetsklassade order

1.När så är nödvändigt och proportionellt för att säkerställa att alla eller vissa kritiska sektorer ska kunna driva sin verksamhet, får kommissionen ålägga integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning att godta och prioritera en order på krisnödvändiga produkter (prioritetsklassad order). Denna skyldighet ska ha företräde framför eventuella prestationsåtaganden enligt privaträtten eller offentlig rätt.

2.Skyldigheten enligt punkt 1 kan även åläggas andra halvledaföretag som har godtagit en sådan möjlighet inom ramen för mottagande av offentligt stöd.

3.När ett halvledaföretag som är etablerat i unionen omfattas av en åtgärd gällande en prioritetsklassad order från ett tredjeland ska det underrätta kommissionen om detta. Om den skyldigheten i väsentlig grad påverkar driften av vissa kritiska sektorer, får kommissionen ålägga företaget att godta och prioritera order på krisnödvändiga produkter i enlighet med punkterna 4, 5 och 6.

4.Skyldigheterna enligt punkterna 1, 2 och 3 ska fastställas av kommissionen genom beslut. Beslutet ska fattas i enlighet med alla tillämpliga unionsrättsliga skyldigheter, med beaktande av omständigheterna i ärendet, däribland principerna om nödvändighet och proportionalitet. Beslutet ska särskilt ta hänsyn till företagets legitima mål och till de kostnader och insatser som krävs för varje förändring av tillverkningsserien. Kommissionen ska i sitt beslut ange den rättsliga grunden för en prioritetsklassad order, fastställa den tidsfrist inom vilken ordern ska genomföras och, i tillämpliga fall, ange produkt och kvantitet, samt ange de sanktioner som föreskrivs i artikel 28 för underlåtenhet att uppfylla skyldigheten. Den prioritetsklassade ordern ska läggas till ett skäligt och rimligt pris.

5.Det berörda företaget ska vara skyldigt att godta och prioritera en prioritetsklassad order. Företaget får begära att kommissionen ser över den prioritetsklassade ordern när det anser detta vara vederbörligen motiverat på någon av följande grunder:

a)Företaget klarar inte att utföra den prioritetsklassade ordern på grund av otillräcklig produktionsförmåga eller produktionskapacitet, även om ordern ges förmånsbehandling.

b)Godtagandet av ordern skulle lägga en orimlig ekonomisk börda på och medföra särskilda svårigheter för företaget.

6.När ett företag är skyldigt att godta och prioritera en prioritetsklassad order ska det inte hållas ansvarigt vid ett eventuellt åsidosättande av avtalsförpliktelser som är nödvändigt för att uppfylla den prioritetsklassade ordern. Undantaget från ansvar ska endast gälla i den mån åsidosättandet av avtalsförpliktelserna var nödvändigt för att uppfylla den ålagda prioriteringen.

Artikel 22

Gemensamt inköp

1.Kommissionen får, på begäran av två eller fler medlemsstater, fastställa ett mandat för att agera som inköpscentral på de deltagande medlemsstaternas (deltagande medlemsstater) vägnar för deras gemensamma offentliga upphandling av krisnödvändiga produkter för vissa kritiska sektorer (gemensamt inköp).

2.Kommissionen ska, i samråd med europeiska nämnden för halvledare, bedöma nyttan, nödvändigheten och proportionaliteten vad gäller begäran. När kommissionen inte har för avsikt att tillmötesgå begäran ska den informera de berörda medlemsstaterna och nämnden och ange skälen till avslaget.

3.Kommissionen ska utarbeta ett förslag till ramavtal som ska undertecknas av de deltagande medlemsstaterna. Ramavtalet ska i detalj organisera det gemensamma inköpet enligt artikel 1.

4.Upphandling enligt denna förordning ska utföras av kommissionen i enlighet med de regler som fastställs i budgetförordningen för dess egen upphandling. Kommissionen kan ges möjligheten och ansvaret att, på alla deltagande medlemsstaters vägnar, ingå avtal med ekonomiska aktörer, däribland enskilda producenter av krisnödvändiga produkter, rörande inköp av sådana produkter eller rörande förfinansiering av produktion eller tillverkning av sådana produkter i utbyte mot förtursrätt till resultatet.

5.När upphandlingen av krisnödvändiga produkter omfattar finansiering från unionens budget, får särskilda villkor fastställas i särskilda avtal med ekonomiska aktörer.

6.Kommissionen ska genomföra upphandlingsförfarandena och ingå avtal med ekonomiska aktörer på de deltagande medlemsstaternas vägnar. Kommissionen ska uppmana de deltagande medlemsstaterna att utse företrädare, som ska delta i förberedandet av upphandlingsförfarandena. Ibruktagandet och användningen av de inköpta produkterna ska fortsatt vara de deltagande medlemsstaternas ansvar.

Kapitel V

Styrning

Avsnitt 1

Europeiska nämnden för halvledare

Artikel 23

Inrättande av europeiska nämnden för halvledare och nämndens uppgifter

1.Härmed inrättas europeiska nämnden för halvledare.

2.Europeiska nämnden för halvledare ska ge kommissionen råd och stöd enligt denna förordning, särskilt genom att

a)bistå de offentliga deltagarnas råd i det gemensamma företaget för halvledare med råd om initiativet,

b)utbyta information om hur de integrerade produktionsanläggningarna och EU-anläggningarna för uppdragstillverkning fungerar,

c)diskutera och förbereda identifiering av specifika sektorer och teknik med potentiellt stor samhällspåverkan och som därmed får en motsvarande säkerhetsbetydelse och kräver certifiering med avseende på förtroende,

d)hantera övervaknings- och krishanteringsfrågor,

e)bistå med rådgivning vad gäller en konsekvent tillämpning av denna förordning samt underlätta samarbete mellan medlemsstater och utbyte av information om frågor som rör denna förordning.

3.Europeiska nämnden för halvledare ska stödja kommissionen i det internationella samarbetet, däribland när det gäller informationsinsamling och krisbedömning, i enlighet med internationella skyldigheter.

4.Europeiska nämnden för halvledare ska säkerställa samordning, samarbete och informationsutbyte, när så är lämpligt, med relevanta strukturer för krishantering och krisberedskap som inrättats enligt unionsrätten.

Artikel 24
Nämndens struktur

1.Europeiska nämnden för halvledare ska bestå av företrädare för medlemsstaterna och ska ledas av en företrädare för kommissionen.

2.Varje nationell gemensam kontaktpunkt, som avses i artikel 26.3, ska utse en företrädare på hög nivå till europeiska nämnden för halvledare. När det är relevant med avseende på funktion och sakkunskap får en medlemsstat har mer än en företrädare i förhållande till olika uppgifter som innehas av nämnden. Varje medlem av europeiska nämnden för halvledare ska ha en suppleant.

3.På ett förslag av och i samförstånd med kommissionen, ska Europeiska nämnden för halvledare själv anta sin arbetsordning med enkel majoritet bland sina medlemmar.

4.Kommissionen får inrätta ständiga eller tillfälliga arbetsgrupper för att utreda särskilda frågor. När så är lämpligt får kommissionen bjuda in organisationer som företräder halvledarindustrins intressen, däribland alliansen för processorer och halvledarteknik och användare av halvledare på unionsnivå, till sådana arbetsgrupper i egenskap av observatörer. En arbetsgrupp där alliansen för processorer och halvledarteknik ingår ska inrättas för att utreda särskilda aspekter rörande strategiska tekniska inriktningar och för att rapportera om detta till europeiska nämnden för halvledare.

Artikel 25
Nämndens verksamhet

1.Europeiska nämnden för halvledare ska hålla ordinarie möten minst två gånger om året. Den får hålla extra möten på begäran av kommissionen eller en medlemsstat och enligt vad som avses i artiklarna 15 och 18.

2.Europeiska nämnden för halvledare ska hålla separata möten för sina uppgifter enligt artikel 23.2 a och för sina uppgifter enligt artikel 23.2 b, c och d.

3.Ordföranden ska vara sammankallande till mötena och förbereda dagordningen i enlighet med nämndens uppdrag enligt denna förordning och enligt nämndens arbetsordning. Kommissionen ska tillhandahålla administrativt och analytiskt stöd för nämndens verksamhet enligt artikel 23.

4.Kommissionen får utse observatörer som ska delta i mötena, när så är lämpligt. Kommissionen får på ad hoc-basis och med avseende på ett ämne på dagordningen, bjuda in experter med särskild sakkunskap, inbegripet från relevanta intresseorganisationer, att delta i möten i europeiska nämnden för halvledare. Kommissionen får underlätta utbyten mellan europeiska nämnden för halvledare och andra unionsorgan, byråer och rådgivande grupper. Kommissionen ska bjuda in en företrädare för Europaparlamentet som observatör i europeiska nämnden för halvledare. Kommissionen ska säkerställa deltagande från andra relevanta unionsinstitutioner och -organ som observatörer i europeiska nämnden för halvledare när det gäller möten rörande kapitel IV om övervakning och krishantering. Observatörer och experter ska inte ha rösträtt och ska inte delta i utarbetandet av yttranden, rekommendationer och råd från europeiska nämnden för halvledare och dess arbetsgrupper.

5.Europeiska nämnden för halvledare ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa säker hantering och behandling av konfidentiell information.

Avsnitt 2

Nationella behöriga myndigheter

Artikel 26
Utseende av nationella behöriga myndigheter och gemensamma kontaktpunkter

1.Varje medlemsstat bör utse en eller flera nationella behöriga myndigheter för att säkerställa tillämpningen och genomförandet av denna förordning på nationell nivå.

2.När medlemsstaterna utser mer än en nationell behörig myndighet ska de tydligt ange de berörda myndigheternas respektive ansvarsområden och säkerställa att de samarbetar på ett ändamålsenligt och effektivt sätt för att fullgöra sina uppdrag enligt denna förordning, inbegripet med avseende på utseendet av och verksamheten för den nationella gemensamma kontaktpunkten enligt punkt 3.

3.Medlemsstaterna ska utse en gemensam nationell kontaktpunkt som ska utöva en sambandsfunktion för att säkerställa gränsöverskridande samarbete med nationella behöriga myndigheter i andra medlemsstater, med kommissionen och med europeiska nämnden för halvledare (gemensam kontaktpunkt). När en medlemsstat endast utser en behörig myndighet, ska denna behöriga myndighet också vara den gemensamma kontaktpunkten.

4.Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen när en nationell behörig myndighet utsetts och, i tillämpliga fall, skälen till att mer än en nationella behörig myndighet utsetts, samt när en gemensam kontaktpunkt utsetts, och ange exakt vilka uppgifter och ansvarsområden enligt förordningen som dessa tilldelats, deras kontaktuppgifter och alla eventuella senare ändringar av dessa uppgifter.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella behöriga myndigheter, inbegripet den gemensamma kontaktpunkt som utsetts, utövar sina befogenheter på ett opartiskt sätt och inom lämplig tid, och att de ges de befogenheter, det tekniska och ekonomiska stöd och de mänskliga resurser som krävs för att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning.

6.Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella behöriga myndigheterna, när så är lämpligt och i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, samråder och samarbetar med andra berörda nationella myndigheter, samt med andra relevanta berörda parter. Kommissionen ska underlätta utbytet av erfarenhet mellan nationella behöriga myndigheter.

KAPITEL VI

Konfidentialitet och sanktioner

Artikel 27
Behandling av konfidentiell information

1.Kommissionen och de nationella behöriga myndigheterna, deras tjänstemän, anställda och andra personer som arbetar under dessa myndigheters tillsyn samt tjänstemän vid andra myndigheter i medlemsstaterna får inte röja upplysningar som de har inhämtat eller utbytt enligt denna förordning och som är av sådant slag att de omfattas av tystnadsplikt. De ska respektera konfidentialiteten för information och data som de erhåller vid utförandet av sina uppgifter och sin verksamhet på ett sådant sätt att framför allt immateriella rättigheter och känslig företagsinformation eller företagshemligheter skyddas. Denna skyldighet ska gälla för alla företrädare för medlemsstaterna, observatörer, experter och andra deltagare i möten i europeiska nämnden för halvledare enligt artikel 23 och ledamöterna i kommittén enligt artikel 33.1.

2.Kommissionen och medlemsstaterna får vid behov utbyta konfidentiell information med behöriga myndigheter i tredjeländer med vilka de har ingått bilaterala eller multilaterala avtal om konfidentialitet som garanterar en tillräcklig nivå av konfidentialitet.

3.Kommissionen får anta genomförandeakter, vid behov till följd av erfarenheter som gjorts vid insamling av information, med avseende på att specificera de praktiska arrangemangen för behandling av konfidentiell information i samband med utbyte av information enligt denna förordning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2

Artikel 28
Sanktioner och böter

1.Kommissionen får, när så bedöms vara nödvändigt och proportionellt, genom beslut

a)förelägga böter, när en organisation som företräder företag eller ett enskilt företag, avsiktligen eller till följd av grov vårdslöshet lämnar oriktig, ofullständig eller vilseledande information som svar på en begäran enligt artikel 20, eller inte tillhandahåller informationen inom den föreskrivna tidsfristen,

b)förelägga böter, när ett företag, avsiktligen eller till följd av grov vårdslöshet, inte uppfyller skyldigheten att informera kommissionen om en skyldighet avseende ett tredjeland enligt artiklarna 20.5 och 21.3,

c)förelägga vite, när ett företag, avsiktligen eller till följd av grov vårdslöshet, inte uppfyller en skyldighet att prioritera produktionen av krisnödvändiga produkter enligt artikel 21.

2.Böter som föreläggs i de fall som avses i punkt 1 a och b får inte överstiga 300 000 EUR.

3.Viten som föreläggs i de fall som avses i punkt 1 c får inte överstiga 1,5 % av den genomsnittliga dagsomsättningen under det föregående räkenskapsåret för varje arbetsdag av underlåtenhet att uppfylla skyldigheten enligt artikel 21, beräknat från den dag som fastställs i beslutet.

4.Vid fastställandet av böters eller vitens belopp ska hänsyn tas till överträdelsens art, allvarlighet och varaktighet, med vederbörlig hänsyn till principerna om proportionalitet och lämplighet.

5.Om företaget har fullgjort den skyldighet för vars uppfyllande vitet har förelagts, får kommissionen fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som följer av det ursprungliga beslutet.

6.Europeiska unionens domstol ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut varigenom kommissionen har fastställt böter eller vite. Den får undanröja, sänka eller höja böter eller viten som har beslutats.

Artikel 29
Preskriptionstid för åläggande av böter och viten

1.Följande preskriptionstider ska gälla avseende kommissionens befogenheter enligt artikel 28:

a)Två år vid överträdelser av bestämmelser rörande begärande av information enligt artikel 20.

b)Två år vid överträdelser av bestämmelser rörande informationsskyldigheten enligt artiklarna 20.5 och 21.3.

c)Tre år vid överträdelser av bestämmelser rörande skyldigheten att prioritera tillverkning av krisnödvändiga produkter enligt artikel 21.

2.Preskriptionstiden ska börja löpa den dag då överträdelsen begås. Vid fortsatta eller upprepade överträdelser ska dock tiden räknas från och med den dag då överträdelsen upphörde.

3.Varje åtgärd som kommissionen eller medlemsstaternas behöriga myndigheter vidtar för att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna i denna förordning ska innebära att preskriptionstiden tillfälligt upphöra att löpa.

4.Det tillfälliga avbrytandet av preskriptionstiden ska tillämpas på alla parter som hålls ansvariga för deltagandet i överträdelsen.

5.Efter varje tillfälligt avbrytande ska preskriptionstiden åter börja löpa. Preskriptionstiden ska dock löpa ut senast den dag då en period som är lika med den dubbla preskriptionstiden har förflutit utan att kommissionen har förelagt böter eller viten. Den perioden ska förlängas med den tid under vilken preskriptionstiden tillfälligt avbryts på grund av att kommissionens beslut är föremål för prövning i Europeiska unionens domstol.

Artikel 30
Preskriptionstiden för verkställande av påföljder

1.Kommissionens befogenhet att verkställa beslut som fattats enligt artikel 28 ska omfattas av en preskriptionstid på tre år.

2.Tiden ska börja löpa den dag då beslutet vinner laga kraft.

3.Preskriptionstiden för verkställande av böter och viten ska tillfälligt upphöra att löpa

a)genom underrättelse om ett beslut om ändring av det ursprungliga bötes- eller vitesbeloppet eller om avslag på en begäran om en sådan ändring,

b)genom åtgärder som vidtas av kommissionen eller av en medlemsstat på kommissionens begäran för att verkställa böter eller viten.

4.Efter varje tillfälligt avbrott ska preskriptionstiden åter börja löpa.

5.Preskriptionstiden för verkställande av böter och viten ska tillfälligt upphöra att löpa så länge som

a)en betalningsfrist medges,

b)verkställandet har skjutits upp enligt ett beslut av domstolen.

Artikel 31
Rätt att yttra sig om föreläggandet av böter och viten

1.Innan den antar ett beslut enligt artikel 28 ska kommissionen ge företaget eller de organisationer som företräder de berörda företagen möjlighet att yttra sig om

a)kommissionens preliminära slutsatser, inbegripet alla frågor där kommissionen har invändningar,

b)åtgärder som kommissionen kan komma att vidta mot bakgrund av de preliminära slutsatserna enligt led a i denna punkt.

2.Berörda företag och organisationer som företräder de berörda företagen får lämna sina synpunkter på kommissionens preliminära slutsatser inom en tidsfrist som kommissionen ska fastställa i sina preliminära slutsatser och som inte får vara kortare än 14 dagar.

3.Kommissionen ska grunda sina beslut endast på invändningar som berörda företag och organisationer som företräder berörda företag har kunnat yttra sig om.

4.Den rätt till försvar som tillkommer det berörda företaget eller de organisationer som företräder de berörda förtagen ska respekteras fullt ut i alla förfaranden. Det berörda företaget eller de organisationer som företräder de berörda företagen ska ha rätt att få tillgång till kommissionens handlingar i enlighet med villkoren för ett framförhandlat offentliggörande, med förbehåll för företags berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten till tillgång till handlingar i ärendet ska inte omfatta konfidentiell information och interna handlingar hos kommissionen eller medlemsstaternas myndigheter. Framför allt ska rätten till tillgång till handlingar i ärendet inte omfatta skriftväxling mellan kommissionen och medlemsstaternas myndigheter. Detta ska inte hindra kommissionen från att röja eller använda information som är nödvändig för att bevisa en överträdelse.

KAPITEL VII

Delegering av befogenheter och kommittéförfarande

Artikel 32

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9.2 och 9.3 ges till kommissionen tills vidare från och med den dag då denna rättsakt träder i kraft.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9.2 och 9.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.En delegerad akt som antas enligt artikel 9.2 och 9.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 33

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av en kommitté (kommunikationskommittén). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

KAPITEL VIII

Slutbestämmelser

Artikel 34

Ändringar av förordning (EU) 2021/694 om inrättande av programmet för ett digitalt Europa och om upphävande av beslut (EU) 2015/2240

1.Förordning (EU) nr 2021/694 ska ändras på följande sätt:

1)I artikel 3.2 ska följande led läggas till som led f:

” f) Specifikt mål nr 6: Halvledare.”

2)Följande artikel ska införas som artikel 8a:

”Artikel 8a

Specifikt mål 6: Halvledare

Det finansiella bidraget från unionen inom specifikt mål 6: Halvledare ska eftersträva målen i artikel 4 a–d i Europaparlamentets och rådets förordning XX/XX.”

3)    Artikel 9.1 och 9.2 ska ändras på följande sätt:

”Artikel 9

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 1 januari 2021‒31 december 2027 ska vara 8 638 000 000 EUR i löpande priser.

2. Den vägledande fördelningen av det belopp som anges i punkt 1 ska vara följande:

2 076 914 000 EUR för specifikt mål 1 – Högpresterande datorsystem.

1 841 956 000 EUR för specifikt mål 2 – Artificiell intelligens.

1 529 566 000 EUR för specifikt mål 3 – Cybersäkerhet och förtroende.

517 347 000 EUR för specifikt mål 4 – Avancerade digitala färdigheter.

1 022 217 000 EUR för specifikt mål 5 – Införande och bästa användning av digital kapacitet och interoperabilitet.

1 650 000 000 EUR för specifikt mål 6 – Halvledare.”

4)I artikel 11 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Samarbete med tredjeländer och organisationer enligt vad som avses punkt 1 i denna artikel med avseende på de specifika målen 1, 2 , 3 och 6 ska omfattas av artikel 12.”

5)    I artikel 12 ska punkt 6 ersättas med följande:

”6. Om det är vederbörligen motiverat av säkerhetsskäl får arbetsprogrammet också föreskriva att rättsliga enheter som är etablerade i associerade länder och rättsliga enheter som är etablerade i unionen men kontrolleras från tredjeländer kan vara berättigade att delta i alla eller vissa åtgärder inom ramen för de specifika målen 1, 2 och 6 endast om de uppfyller de krav som dessa rättsliga enheter ska uppfylla för att garantera skydd av unionens och medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen och säkerställa skydd av uppgifter i säkerhetsskyddsklassificerade handlingar. Dessa krav ska anges i arbetsprogrammet.”

6)I artikel 13 ska följande punkt läggas till:

”3.    Synergier mellan specifikt mål 6 och andra unionsprogram beskrivs i artikel 6 i, och bilaga III till, förordning XX/XX.”

7)Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

8)”1.Programmet ska genomföras genom direkt förvaltning, i enlighet med budgetförordningen, eller genom indirekt förvaltning genom att anförtro de organ som avses i artikel 62.1 första stycket c i budgetförordningen vissa genomförandeuppgifter, i enlighet med artiklarna 4–8a i den här förordningen. Organ som anförtrotts genomförandet av programmet får endast avvika från de regler om deltagande och spridning som fastställs i den här förordningen om en sådan avvikelse föreskrivs i den rättsakt som inrättar de organen eller anförtror dem budgetgenomförandeuppgifter, eller, när det gäller de organ som avses i artikel 62.1 första stycket c led ii, iii eller v i budgetförordningen, om en sådan avvikelse föreskrivs i bidragsavtalet och det krävs mot bakgrund av sådana organs särskilda operativa behov eller typen av åtgärd.”

9)I artikel 14 ska följande punkt läggas till:

”4. När villkoren i artikel 22 i förordning XX/XX är uppfyllda ska bestämmelserna i den artikeln vara tillämpliga.”

10)I artikel 17 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Endast åtgärder som bidrar till de mål som fastställs i artiklarna 3–8a ska berättiga till finansiering.”

11)I bilaga I ska följande stycke läggas till:

”Specifikt mål 6 – Halvledare

Åtgärder inom ramen för specifikt mål 6 fastställs i bilaga I till förordning XX/XX.”

12)I bilaga II ska följande stycke läggas till:

”Specifikt mål 6 – Halvledare

Mätbara indikatorer för övervakning av genomförandet och för rapportering om framsteg vad gäller specifikt mål 6 fastställs i bilaga II till förordning XX/XX.”

13)I bilaga III ska följande stycke läggas till:

”Specifikt mål 6 – Halvledare Synergier med unionsprogrammen för specifikt mål 6 anges i bilaga III till förordning XX/XX.”

Artikel 35

Utvärdering och översyn

1.Kommissionen ska senast tre år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas och därefter vart fjärde år, överlämna en rapport om utvärderingen och översynen av denna förordning till Europaparlamentet och rådet. Rapporterna ska offentliggöras.

2.Med avseende på utvärdering och översyn ska Europeiska nämnden för halvledare, medlemsstaterna och nationella behöriga myndigheter tillhandahålla kommissionen information, på kommissionens begäran.

3.Kommissionen ska, när den utför utvärdering och översyn, ta hänsyn till ståndpunkter och slutsatser från europeiska nämnden för halvledare, Europaparlamentet, rådet och andra relevanta organ eller källor.

Artikel 36

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.    GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET    

1.1.    Förslagets eller initiativets titel    

1.2.    Berörda politikområden    

1.3.    Förslaget eller initiativet avser    

1.4.    Mål    

1.4.1.    Allmänt/allmänna mål:    

1.4.2.    Specifikt/specifika mål:    

1.4.3.    Verkan eller resultat som förväntas    

1.4.4.    Prestationsindikatorer    

1.5.    Grunder för förslaget eller initiativet    

1.5.1.    Krav som ska uppfyllas på kort eller lång sikt, inbegripet en detaljerad tidsplan för genomförandet av initiativet    

1.5.2.    Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå (som kan följa av flera faktorer, t.ex. samordningsfördelar, rättssäkerhet, ökad effektivitet eller komplementaritet). Med ”mervärdet i unionens intervention” i denna punkt avses det värde en åtgärd från unionens sida tillför utöver det värde som annars skulle ha skapats av enbart medlemsstaterna.    

1.5.3.    Erfarenheter från tidigare liknande åtgärder    

1.5.4.    Förenlighet med den fleråriga budgetramen och eventuella synergieffekter med andra relevanta instrument    

1.5.5.    En bedömning av de olika finansieringsalternativ som finns att tillgå, inbegripet möjligheter till omfördelning    

1.6.    Beräknad varaktighet för och beräknade budgetkonsekvenser av förslaget eller initiativet    

1.7.    Planerad metod för genomförandet    

2.    FÖRVALTNING    

2.1.    Regler om uppföljning och rapportering    

2.2.    Förvaltnings- och kontrollsystem    

2.2.1.    Motivering av den genomförandemetod, de finansieringsmekanismer, de betalningsvillkor och den kontrollstrategi som föreslås    

2.2.2.    Uppgifter om identifierade risker och om det eller de interna kontrollsystem som inrättats för att begränsa riskerna    

2.2.3.    Beräkning och motivering av kontrollernas kostnadseffektivitet (dvs. förhållandet mellan kostnaden för kontrollerna och värdet av de medel som förvaltas) och en bedömning av den förväntade risken för fel (vid betalning och vid avslutande)    

2.3.    Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oriktigheter    

3.    BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

3.1.    Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

3.2.    Förslagets beräknade budgetkonsekvenser på anslagen

3.2.1.    Sammanfattning av beräknad inverkan på driftsanslagen

3.2.2.    Beräknad output som finansieras med driftsanslag

3.2.3.    Sammanfattning av beräknad inverkan på de administrativa anslagen

3.2.4.    Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

3.2.5.    Bidrag från tredje part

3.3.    Beräknad inverkan på inkomsterna    

Genom denna finansieringsöversikt presenteras budgetkonsekvenserna av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram med åtgärder för att stärka unionens halvledarekosystem (EU:s förordning om halvledare) och förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EU) 2021/2085 om bildande av gemensamma företag inom ramen för Horisont Europa. Det kompletterar finansieringsöversikten för det gemensamma företaget för viktig digital teknik, som är en del av förslaget till rådets förordning om inrättande av gemensamma företag inom ramen för Horisont Europa (COM(2021) 87, 23.2.2021).

De budgetkonsekvenser som nämns i denna finansieringsöversikt är av två slag:

Utgifter för initiativet chip för Europa (med undantag för chipfonden) och pågående verksamhet inom det gemensamma företaget för viktig digital teknik, som ska förvaltas av det gemensamma företaget för halvledare. De totala utgifter som ska förvaltas av det gemensamma företaget för halvledare, tidigare kallat det gemensamma företaget för viktig digital teknik, uppgår till 4,175 miljarder euro, varav 1,8 miljarder euro tidigare anslogs inom ramen för det gemensamma företaget för viktig digital teknik.

Utgifter för Europeiska kommissionens personal för att hantera de nya uppgifter som anförtrotts kommissionen för att övervaka det gemensamma företaget för halvledare, granska och besluta om ansökningar som avser konsortier för europeisk chipinfrastruktur, granska och besluta om ansökningar om en integrerad produktionsanläggning eller en EU-anläggning för uppdragstillverkning, stödja europeiska nämnden för halvledare och – tillsammans med medlemsstaterna – övervaka leveranskedjorna för halvledare och besluta om åtgärder när så är lämpligt. För dessa verksamheter planeras totalt nio heltidsekvivalenter.

1.GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 

1.1Förslagets eller initiativets titel

1.2Berörda politikområden 

1.1.Förslaget eller initiativet avser 

 en ny åtgärd 

¨ en ny åtgärd som bygger på ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd 67  

 en förlängning av en befintlig åtgärd 

 en sammanslagning eller omdirigering av en eller flera åtgärder mot en annan/en ny åtgärd 

1.2.Mål

1.2.1.Allmänt/allmänna mål:

1.2.2.Specifikt/specifika mål:

Inrätta initiativet chip för Europa för att stödja storskalig teknisk kapacitetsuppbyggnad genom investeringar i gränsöverskridande och öppet tillgängliga innovativa infrastrukturer som inrättats i unionen, i syfte att möjliggöra utveckling av avancerad halvledarteknik och nästa generations halvledarteknik vilket kommer att stärka EU:s förmåga och kompetens inom avancerad design, systemintegration och chipproduktion (pelare 1, ”Initiativet chip för Europa”).

Skapa en ram för att säkerställa försörjningstrygghet genom att attrahera investeringar och ökad produktionskapacitet inom tillverkning av halvledare samt avancerad kapsling, provning och montering via integrerade produktionsanläggningar som är de första av sitt slag och EU-anläggningar för uppdragstillverkning (pelare 2, ”Försörjningstrygghet”).

Inrätta en mekanism för samordning mellan medlemsstaterna och kommissionen för att stärka samarbetet med och mellan medlemsstaterna, övervaka tillgången på halvledare, uppskatta efterfrågan, förutse brister, aktivera krissituationer och agera genom en särskild verktygslåda med åtgärder (pelare 3, ”Beredskap och övervakning”).

1.2.3.Verkan eller resultat som förväntas

Beskriv den verkan som förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av befolkningen som berörs.

1.2.4.Prestationsindikatorer

Ange indikatorer för övervakning av framsteg och resultat.

1.3.Grunder för förslaget eller initiativet 

1.3.1.Krav som ska uppfyllas på kort eller lång sikt, inbegripet en detaljerad tidsplan för genomförandet av initiativet

1.3.2.Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå (som kan följa av flera faktorer, t.ex. samordningsfördelar, rättssäkerhet, ökad effektivitet eller komplementaritet). Med ”mervärdet i unionens intervention” i denna punkt avses det värde en åtgärd från unionens sida tillför utöver det värde som annars skulle ha skapats av enbart medlemsstaterna.

1.3.3.Erfarenheter från tidigare liknande åtgärder

1.3.4.Förenlighet med den fleråriga budgetramen och eventuella synergieffekter med andra relevanta instrument

1.3.5.En bedömning av de olika finansieringsalternativ som finns att tillgå, inbegripet möjligheter till omfördelning

1.4.Beräknad varaktighet för och beräknade budgetkonsekvenser av förslaget eller initiativet

 begränsad varaktighet

    från dagen för antagandet av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram med åtgärder för att stärka unionens halvledarekosystem (EU:s förordning om halvledare).

    Budgetkonsekvenser från och med 2023 till och med 2027 för åtagandebemyndiganden och från och med 2023 till och med 2031 för betalningsbemyndiganden.

 obegränsad varaktighet    

1 Efter en inledande period ÅÅÅÅ–ÅÅÅÅ,

2 beräknas genomförandetakten nå en stabil nivå.

1.5.Planerad metod för genomförandet 

 Direkt förvaltning som sköts av kommissionen

 av dess avdelningar, vilket också inbegriper personalen vid unionens delegationer,

    av genomförandeorgan

 Delad förvaltning med medlemsstaterna

 Indirekt förvaltning genom att uppgifter som ingår i budgetgenomförandet anförtros

 tredjeländer eller organ som de har utsett

 internationella organisationer och organ kopplade till dem (ange vilka)

 EIB och Europeiska investeringsfonden

 organ som avses i artiklarna 70 och 71 i budgetförordningen

 offentligrättsliga organ

 privaträttsliga organ som har anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter i den utsträckning som de lämnar tillräckliga ekonomiska garantier

 organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat, som anförtrotts genomförandeuppgifter inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap och som lämnar tillräckliga ekonomiska garantier

 personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp enligt avdelning V i fördraget om Europeiska unionen och som fastställs i den relevanta grundläggande rättsakten

Vid fler än en metod, ange kompletterande uppgifter under ”Anmärkningar”.

Kommentarer

2.FÖRVALTNING 

2.1.Regler om uppföljning och rapportering 

Ange intervall och andra villkor för sådana åtgärder:

2.2.Förvaltnings- och kontrollsystem 

2.2.1Motivering av den genomförandemetod, de finansieringsmekanismer, de betalningsvillkor och den kontrollstrategi som föreslås

2.2.1.Uppgifter om identifierade risker och om det eller de interna kontrollsystem som inrättats för att begränsa riskerna

2.2.3Beräkning och motivering av kontrollernas kostnadseffektivitet (dvs. förhållandet mellan kostnaden för kontrollerna och värdet av de medel som förvaltas) och en bedömning av den förväntade risken för fel (vid betalning och vid avslutande) 

2.3.Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oriktigheter 

Beskriv förebyggande åtgärder (befintliga eller planerade), t.ex. från strategin för bedrägeribekämpning.

BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

3.1.Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel 

Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”)

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd.

Nya budgetrubriker som föreslås

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd.

3.2.Förslagets beräknade budgetkonsekvenser på anslagen 

3.2.1.Sammanfattning av beräknad inverkan på driftsanslagen 

    Förslaget/initiativet kräver inte att driftsanslag tas i anspråk

    Förslaget/initiativet kräver att driftsanslag tas i anspråk enligt följande:

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Förslaget leder inte till en ökning av de sammanlagda utgifterna under rubrik 1 i den fleråriga budgetramen 2021–2027. Bidraget från EU:s budget till initiativet chip för Europa kommer att utgöras av ett sammanfört bidrag från programmet Horisont Europa och programmet för ett digitalt Europa och, med undantag för åtgärden inom Europeiska innovationsrådet, kanaliseras till det gemensamma företaget för viktig digital teknik (som kommer att döpas om till det gemensamma företaget för halvledare) för genomförande. I detta syfte kommer ett sjätte särskilt mål att inrättas inom programmet för ett digitalt Europa.

Detta sjätte särskilda mål kommer att finansieras genom

i    en intern omfördelning av det nuvarande anslaget till programmet för ett digitalt Europa,

ii    användning av den outnyttjade marginalen under rubrik 1, och

iii    en minskning av anslagen till Fonden för ett sammanlänkat Europa – Transport och till Fonden för ett sammanlänkat Europa – Digitalt.

I den sammanfattande tabellen i avsnitt 3.2.4 ges en fullständig översikt över alla finansieringskällor.

·Driftsanslag som öronmärkts eller omfördelats inom Horisont Europa för att användas för initiativet chip för Europa

·Driftsanslag som ska föras samman inom ett sjätte särskilt mål i programmet för ett digitalt Europa för tillämpningen av initiativet chip för Europa som ska genomföras av det framtida gemensamma företaget för halvledare:

Endast i informationssyfte: den översikt över genomförandet som Europeiska innovationsrådet och det gemensamma företaget för halvledare har

AHorisont Europa

Europeiska innovationsrådets genomförande

Det gemensamma företaget för halvledare: genomförande

500 miljoner euro som öronmärkts för initiativet chip för Europa inom den befintliga finansieringsramen för det gemensamma företaget för viktig digital teknik kommer att genomföras av det gemensamma företaget för halvledare:

De 850 miljoner euro som omfördelats inom ramen för Horisont Europa kommer att genomföras av det gemensamma företaget för viktig digital teknik (som kommer att döpas om till det gemensamma företaget för halvledare) och fördelas på drifts- och stödutgifter enligt följande:

De konsoliderade anslagen för det gemensamma företaget för viktig digital teknik (som kommer att döpas om till det gemensamma företaget för halvledare) inom Horisont Europa, inklusive anslag som täcker tidigare verksamhet inom det gemensamma företaget för viktig digital teknik som inte ingår i initiativet chip för Europa, kommer att vara följande:

BProgrammet för ett digitalt Europa

Med undantag för 125 miljoner euro som ska genomföras inom ramen för InvestEU kommer inom ramen för programmet för ett digitalt Europa 1 525 miljoner euro att genomföras av det gemensamma företaget för viktig digital teknik (som kommer att döpas om till det gemensamma företaget för halvledare) och fördelas på drifts- och stödutgifter enligt följande:

De totala ytterligare anslag som sammanförts under rubrik 1 och som ska genomföras av det framtida gemensamma företaget för halvledare för tillämpning av initiativet chip för Europa uppgår till 2 375 miljoner euro, varav 850 miljoner euro inom Horisont Europa och 1 525 miljoner euro inom programmet för ett digitalt Europa. De kommer att delas upp mellan driftsutgifter (Avdelning 3) och stödutgifter (Avdelning 1 och Avdelning 2) enligt följande:

De totala anslag som ska genomföras av det framtida gemensamma företaget för halvledare inom ramen för Horisont Europa och programmet för ett digitalt Europa, inklusive anslag som täcker tidigare verksamhet inom det gemensamma företaget viktig digital teknik som inte ingår i initiativet chip för Europa, uppgår till 4 175 miljoner euro. De kommer att delas upp mellan driftsutgifter (Avdelning 3) och stödutgifter (Avdelning 1 och Avdelning 2) enligt följande:

Detta avsnitt ska fyllas i med hjälp av det datablad för budgetuppgifter av administrativ natur som först ska föras in i bilagan till Finansieringsöversikt för rättsakt (bilaga V till de interna bestämmelserna), vilken ska laddas upp i DECIDE som underlag för samråden mellan kommissionens avdelningar.

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

3.2.2.Beräknad output som finansieras med driftsanslag 

Mål- och resultatbeteckningen i tabellen nedan är ett första utkast, som till stor del bygger på indikatorerna i bilaga II till den föreslagna förordningen. Mer detaljerade definitioner förväntas bli tillgängliga i ett senare skede.

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (avrundat till tre decimaler)