EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 26.10.2022

COM(2022) 515 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Kvalitet på bensin och dieselbränslen som används för vägtransporter i Europeiska unionen







(Rapporteringsår 2020)

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Kvalitet på bensin och dieselbränslen som används för vägtransporter i Europeiska unionen 
(rapporteringsår 2020)

1.    Inledning

I enlighet med artikel 7a i direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen 1 (bränslekvalitetsdirektivet) och artikel 5 i rådets direktiv (EU) 2015/652 om fastställande av beräkningsmetoder och rapporteringskrav i enlighet med direktiv 98/70/EG 2 ska medlemsstaterna årligen rapportera om växthusgasintensiteten hos de bränslen och den energi som levererats inom deras territorier. Denna rapporteringsskyldighet tillämpades för första gången för rapporteringsåret 2017, sedan rådets direktiv (EU) 2015/652 införlivats och börjat tillämpas. Föreliggande årsrapport innehåller uppgifter som rapporterats för 2020.

Enligt artikel 8.3 i direktiv 98/70/EG ska medlemsstaterna dessutom rapportera nationella uppgifter om bränslekvalitet för det föregående kalenderåret.

I föreliggande årsrapport sammanfattas den information som medlemsstaterna har lämnat in i enlighet med ovannämnda rapporteringskrav. Rapporten baseras på de uppgifter som medlemsstaterna har lämnat till Europeiska miljöbyrån (EEA) för år 2020.

2.    Volymer och växthusgasintensitet under hela livscykeln för bränsle- och energityper

I artikel 7a i bränslekvalitetsdirektivet, jämförd med rådets direktiv (EU) 2015/652, fastställs rapporteringskrav för följande:

·Den totala volymen för varje typ av bränsle eller energi som levererats för vägtransport och mobila maskiner som inte är avsedda för vägtransport (inklusive fartyg på inre vattenvägar när de inte är till sjöss), jordbruks- och skogsbrukstraktorer och fritidsbåtar när de inte är till sjöss.

·Växthusgasutsläppen per energienhet under hela livscykeln, inbegripet de preliminära medelvärdena för de beräknade utsläpp från biodrivmedel som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning 3 .

·De råvaror och den produktionskedja för biodrivmedel som har använts för respektive biodrivmedel som levererats på medlemsstaternas territorier.

Enligt bränslekvalitetsdirektivet ska medlemsstaterna ålägga bränsleleverantörer att minska växthusgasintensiteten för transportdrivmedel under hela livscykeln, dvs. växthusgasutsläppen per energienhet under hela livscykeln från det bränsle eller den energi som levereras, med minst 6 % senast den 31 december 2020 jämfört med den lägsta standarden för 2010 på 94,1 g CO2e/MJ. Växthusgasutsläpp som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning beaktas inte vid bedömningen av överensstämmelse med minskningsmålet på minst 6 %. I direktiv (EU) 2018/2001 om förnybar energi 4 föreskrivs flera åtgärder för att motverka indirekt ändring av markanvändning, bland annat ett tak för biodrivmedel baserade på livsmedels- och fodergrödor genom att det i en delegerad akt 5 anges närmare kriterier för fastställande av råvaror för biodrivmedel som medför hög risk för indirekt ändring av markanvändning och som gradvis ska fasas ut fram till 2030, samt kriterier för certifiering av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som innebär låga risker för indirekt ändring av markanvändning.

År 2020 tillhandahöll alla 27 medlemsstater, Förenade kungariket, Norge och Island uppgifter om minskningar av växthusgasutsläpp i lämpligt format. Förenade kungariket lämnade emellertid uppgifter utan någon separat redovisning av uppgifterna för Nordirland 6 , och därför kunde inga uppgifter för Nordirland inkluderas i de sammanställda siffrorna i rapporten. Eftersom rapporteringsskyldigheten för 2020 inte gäller för hela Förenade kungariket, har uppgifterna för Förenade kungariket uteslutits ur rapporten. Vissa uppgifter för Nordirland tillhandahölls utanför rapporteringsformatet och har tagits med i rapporten. Jämförelserna mellan sammanställda siffror avser de 27 medlemsstater EU består av efter Förenade kungarikets utträde (EU-27) för alla referensår.

2.1    Växthusgasutsläpp och avstånd till målet för 2020

Enligt de uppgifter som lämnats var den genomsnittliga växthusgasintensiteten för de bränslen och den energi som levererats under 2020 i de 27 rapporterande medlemsstaterna 89 g CO2e/MJ, vilket innebär en besparing på 51 miljoner ton koldioxidekvivalenter (CO2e) under 2020. Detta är 5,5 % lägre än den lägsta standarden för 2010 på 94,1 g CO2e/MJ (en förbättring jämfört med minskningen på 4,3 % som uppnåddes av 27 EU-medlemsstater 2019), vilket innebär att det krävs en ytterligare minskning på 0,5 % av växthusgasintensiteten för alla fossila bränslen, biodrivmedel och energi som levereras för att nå målet på 6 %. 

Rapporterade uppgifter för 2020 visar att de framsteg som gjorts av EU:s bränsleleverantörer varierar avsevärt mellan EU:s medlemsstater. Elva medlemsstater (Belgien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Ungern, Luxemburg, Malta och Sverige) har uppnått målet att minska växthusgasintensiteten i transportbränslen med 6 % fram till 2020 jämfört med 2010 (se figur 1). Detta är en viktig förbättring för många medlemsstater jämfört med rapporteringsåret 2019 när endast två medlemsstater, Sverige och Finland, hade uppnått målet på 6 %. De största framstegen på ett år uppnåddes av Cypern och Estland med en förbättring på 4,7 respektive 4,5 procentenheter mellan 2019 och 2020, jämfört med den lägsta standarden 2010, följt av Belgien, Danmark och Ungern med en förbättring på mellan 3,3 och 3,1 procentenheter. Baserat på de preliminära uppgifter som Förenade kungariket lämnat 7 har Nordirland uppnått en minskning av växthusgasintensiteten med 6,2 % för bränsle som levererats i Nordirland 2020.

När det gäller det återstående avståndet till målet är Slovakien, Nederländerna och Österrike redan mycket nära att uppnå målet på 6 % med 5,8 %, 5,4 % respektive 5,1 %, medan Rumänien, Polen, Italien, Frankrike, Bulgarien och Grekland har uppnått en minskning på 4–5 %. Slutligen är minskningen av växthusgasintensiteten fortfarande lägre än 4 % i sju medlemsstater (Slovenien, Spanien, Portugal, Litauen, Irland, Lettland och Kroatien). Närmare uppgifter finns i EEA:s tekniska rapport nr 2022/2 om växthusgasintensiteten hos transportdrivmedel i EU 2020 8 .

Figur 1: Minskning av bränslenas växthusgasintensitet som EU:s bränsleleverantörer åstadkommit i medlemsstaterna under perioderna 2010–2019 och 2010–2020 (Källa: EEA)

År 2020 rapporterades dessutom utsläppsminskningar i tidigare led 9 av elva medlemsstater (Tjeckien, Danmark, Estland, Italien, Cypern, Luxemburg, Ungern, Österrike, Polen, Rumänien och Slovakien) som bidrog med mellan 0,3 och 2,3 procentenheter till den totala minskningen av växthusgasutsläppen i dessa medlemsstater. De totala rapporterade utsläppsminskningarna i tidigare led var därför 2 625 kt CO2e 2020, vilket resulterade i en ytterligare minskning av växthusgasintensiteten med 0,3 procentenheter från 5,2 % till 5,5 % (se tabell 5 i bilagan till rapporten). Utsläppsminskningar i tidigare led som en leverantör gör anspråk på måste kvantifieras och rapporteras i enlighet med kraven i rådets direktiv (EU) 2015/652. Närmare information om metoder för att kvantifiera, övervaka och rapportera om utsläppsminskningar i tidigare led finns i ett vägledande meddelande 10 .

När det gäller utsläpp som orsakas av indirekt ändring av markanvändning 11 var den genomsnittliga växthusgasintensiteten hos de bränslen som levererades i EU 2020 3,3 % lägre än 2010. Detta motsvarar en minskning på 30 Mt CO2e under 2020. Enligt artikel 7d i direktiv 98/70/EG som fastställer bestämmelser om beräkning av växthusgaspåverkan av biodrivmedel under hela livscykeln ska utsläpp som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning inte beaktas vid bedömningen av om minskningsmålet på minst 6 % har uppnåtts.

Vidare åtgärder kommer att krävas för att minska koldioxidutsläppen från transporter och bidra till den höjda klimatambitionen, i enlighet med den europeiska gröna given och det efterföljande 55 %-lagstiftningspaketet som kommissionen föreslog den 14 juli 2021 och som nu är föremål för medbeslutandeförfarandet. Den föreslagna översynen av direktivet om förnybar energi 12 ökar avsevärt den övergripande ambitionen för att minska växthusgasutsläppen för alla transportbränslen med 13 % fram till 2030 jämfört med den lägsta standarden för 2010, medan kommissionen har föreslagit att minskningsmålet på 6 % i bränslekvalitetsdirektivet ska utgå för att undvika överlappande lagstiftning och rationalisera lagstiftningen. De föreslagna förordningarna ReFuelEU Aviation och FuelEU Maritime syftar också till att främja produktionen och användningen av hållbara alternativa bränslen inom luftfarts- och sjöfartssektorerna.

2.2    Bränsleleveranser

I detta avsnitt sammanfattas de uppgifter som medlemsstaterna lämnade in om alla fossila bränslen, biodrivmedel och drivmedel av icke-biologiskt ursprung inom ramen för bränslekvalitetsdirektivet för vägtransport och mobila maskiner som inte är avsedda för vägtransporter.

De totala bränsleleveranser som rapporterades av de 27 medlemsstaterna 2020 var 10 585 petajoule (PJ), vilket motsvarar en minskning på 10,8 % jämfört med 2019, till stor del till följd av covid-19-krisens effekter. Bränsleleveranserna dominerades fortfarande i hög grad av fossila bränslen (93,2 %), följt av biodrivmedel (6,8 %) och en mycket liten andel el (0,02 %) (se avsnitt 2.4). Inga förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung rapporterades 2020.

Under 2020 bestod leveranserna av fossila bränslen i huvudsak av diesel (56,1 %, 5 934 PJ), följt av bensin (22,2 %, 2 354 PJ) och gasolja (12,6 %, 1 337 PJ). Andelen motorgas (LPG) och naturgas (CNG och LNG) uppgick till sammanlagt 2,2 % (236 PJ) (se figur 2).

Figur 2: Andelen bränsleförsörjning per bränsletyp 2020 (Källa: EEA)

2.3    Förbrukning av biodrivmedel

Den totala förbrukningen av biodrivmedel ökade något från 693 PJ till 723 PJ mellan 2019 och 2020 i de 27 medlemsstaterna. Den fortsätter att domineras av biodiesel (fettsyrametylester, FAME) som står för 62,0 % av den totala förbrukningen (449 PJ), följt av hydrerad vegetabilisk olja (HVO) (20,2 %, 146 PJ) och bioetanol (13,4 %, 97 PJ). Bio-etyltertiärbutyleter (bio-ETBE) stod för 1,6 % (11 PJ) och biogas för 1,4 % (10 PJ) av den totala förbrukningen. Alla andra biodrivmedel utgör en betydligt mindre andel (se figur 3). Således blandas mer än 80 % av alla biodrivmedel i dieselbränsle. Närmare uppgifter om alla biodrivmedel och produktionskedjor finns i Europeiska miljöbyråns tekniska rapport nr 2022/02.

Figur 3: Andelen biodrivmedel i energiförsörjningen per bränsletyp 2020 (Källa: EEA)

2.4    Elförbrukning

Bränsleleverantörernas rapportering av elförbrukning är frivillig och femton medlemsstater (jämfört med elva 2019) rapporterade uppgifter om el som förbrukats av elfordon och motorcyklar (se tabell 1). Den totala rapporterade mängden el som förbrukades av elfordon har ökat till 6 218 196 GJ (exklusive justering för drivsystemseffektivitet) från 3 714 644 GJ år 2019, vilket motsvarar en ökning med 67 %. Den faktiska elförbrukningen bland elfordon i de olika medlemsstaterna kan vara större eftersom det inte är obligatoriskt att rapportera el enligt artikel 7a och många medlemsstater fortfarande inte gör detta, även om den skulle bidra till att målet på 6 % uppnås.

Tabell 1: El som förbrukats av elfordon och motorcyklar 2020 som ett rapporterat bidrag från bränsleleverantörerna till deras minskningsmål för växthusgasintensiteten (Källa: EEA)

3.    Översikt över 2020 års uppgifter om bränslekvalitet i EU

Alla 27 medlemsstater samt Norge och Förenade kungariket med avseende på Nordirland har i enlighet med artikel 8 i bränslekvalitetsdirektivet lämnat rapporter med nationella uppgifter om bränslekvalitet för 2020.

I detta avsnitt presenteras de uppgifter om bensin- och dieselförsäljning, och ingående biokomponenter, för vägtransporter som har rapporterats av de 27 EU-medlemsstaterna. Uppgifterna gäller inte andra fossila bränslen, andra biodrivmedel och drivmedel av icke-biologiskt ursprung, eller bränslen som används för mobila maskiner som inte är avsedda för vägtransport.

3.1    Bensin och diesel

Andelen diesel har förblivit stabil mellan 2017 och 2020 och uppgick till 73,2 % av den totala försäljningen 2020. Tidigare hade den ökat något, från 71,2 % 2014 till 73,3 % 2017. Detta beror på den ökning av dieseldrivna fordon i Europa under de senaste årtiondena som senare avstannade till följd av dieselutsläppsskandalen. Den totala mängden diesel som såldes 2020 var 12 % mindre jämfört med 2019, vilket är en följd av covid-19-krisen. Bensinförsäljningen minskade med en liknande procentsats (12,4 %) under 2020 (se tabell 2).

Tabell 2: Försäljning av diesel och bensin i EU-27 (i miljoner liter och respektive andel) 2017–2020

Förbrukningen av dieselbränslen dominerar i alla EU:s medlemsstater, med undantag för Cypern, där andelen bensin uppgår till 50 %. Andra länder med relativt hög bensinförbrukning är Grekland, Nederländerna och Finland, med motsvarande andel på 45 %, 42 % respektive 38 %, medan Bulgarien, Lettland och Litauen ligger i andra änden av skalan med en motsvarande andel bensin på 18 %, 16 % respektive 13 %.

Några betydande förändringar har inte ägt rum när det gäller fördelningen av bensinförsäljningen i fråga om researchoktantal (RON) mellan 2019 och 2020. Den största delen av bensinförsäljningen 2020 bestod av bränslen med ett RON på 95, vars andel ökade något jämfört med 2019. Andelen på 95 ≤ RON < 98-försäljning minskade medan andelen RON ≥ 98-försäljning ökade något jämfört med föregående år (se tabell 3).

Tabell 3: Andel av bensinförsäljning i EU-27 enligt RON

3.2    Andel biokomponenter

År 2020 marknadsfördes nästan all bensin och diesel som såldes i EU som innehållande biokomponenter. Av all bensin som såldes innehöll 99,8 % biokomponenter 14 med följande uppdelning: 65,7 % innehöll upp till 5 volymprocent etanol (E5), vilket är 7,6 procentenheter lägre än 2019, medan 33,3 % innehöll en etanolhalt på upp till 10 % (E10), vilket är 7,6 procentenheter högre än 2019. 1,0 % av bensinen innehöll mer än 10 % etanol (E+ 15 ).

Av all dieselbränsle som såldes innehöll 99,7 % biokomponenter; 86,2 % av dieselbränslet innehöll upp till 7 % FAME (B7) och 13,8 % innehöll mer (B +) 16 , vilket är en betydande ökning från 0,8 % 2019 (se tabell 4).

Tabell 4: Användning av biokomponenter i bensin och diesel som såldes i EU-27 2017–2020

3.3    Bränsleförsäljningens överensstämmelse med gränsvärden

Efterlevnaden av gränsvärdena för bränslekvalitet i EU är överlag mycket god. I de prover som togs 2020 låg de allra flesta viktiga bränsleparametrarna inom toleransmarginalen.

Litauen, Slovenien och Sverige verifierade och rapporterade fullständig efterlevnad för både bensin och dieselbränslen. Åtta medlemsstater verifierade och rapporterade full överensstämmelse för bensin (Bulgarien, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Rumänien, Slovenien och Sverige) och sjutton gjorde detsamma för diesel (Danmark, Irland, Kroatien, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Finland och Sverige).

Medlemsstaterna rapporterade totalt 235 fall av bristande efterlevnad för bensin och 90 för diesel, vilket motsvarar en andel på 1 % respektive 0,4 % av det totala antalet prov som togs 2020, vilket är 33 % mindre än 2019. För bensin är de parametrar som oftast faller utanför specifikationerna för högt ångtryck sommartid (i femton medlemsstater), researchoktantal (i sex medlemsstater), motoroktantal (i fem medlemsstater), aromatinnehåll (kolväteanalys, i fem medlemsstater) och svavelhalt (i en medlemsstat, Frankrike). För diesel är de parametrar som oftast faller utanför specifikationerna svavelhalten och Fame-halten (i sex medlemsstater för båda parametrarna).

Alla medlemsstater har beskrivit de åtgärder som vidtagits när prover visat på avvikelser. Sådana åtgärder har till exempel varit att informera behöriga myndigheter, inleda utredningar, utdöma påföljder och böter samt nya provtagningar. I ett fåtal fall vidtogs inga åtgärder om de avvikande parametrarna konstaterades ligga mycket nära toleransgränserna.

Det fanns därför ingen anledning för kommissionen att inleda några undersökningar på detta område. Systemet för övervakning av bränslekvalitet kan fastställas säkerställa att de bränslen som säljs inom EU är av hög kvalitet i enlighet med kraven i bränslekvalitetsdirektivet.

Bilaga

Tabell 5: Bidrag från utsläppsminskning i tidigare led till målet på 6 % växthusgasintensitet 2020, exklusive indirekt ändring av markanvändning (källa: EEA)

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG, EGT L 350, 28.12.1998, s. 58.

(2)

 Rådets direktiv (EU) 2015/652 av den 20 april 2015 om fastställande av beräkningsmetoder och rapporteringskrav i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen, EUT L 107, 25.4.2015, s. 26.

(3)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, EUT L 239, 15.9.2015, s. 8.

(4)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, EUT L 328, 21.12.2018, s. 82.

(5)

 C(2019) 2055 final: https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/2_en_act_part1_v3.pdf .

(6)

 Efter övergångsperiodens slut gäller rapporteringskraven i rådets direktiv (EU) 2015/652 inte längre för hela Förenade kungariket. I enlighet med artikel 5.4 jämförd med punkt 47 i bilaga 2 till protokollet om Irland/Nordirland till utträdesavtalet ( https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12020W/TXT ) fortsätter rådets direktiv (EU) 2015/652 emellertid att gälla för och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

(7)

Förenade kungariket håller för närvarande på att slutföra sin rapportering för Nordirland enligt artikel 7a i bränslekvalitetsdirektivet och artikel 5 i rådets direktiv (EU) 2015/652.

(8)

  https://www.eionet.europa.eu/etcs/etc-cm/products/etc-cm-report-2022-02 . 

(9)

Med utsläpp i tidigare led avses utsläpp av växthusgaser som sker innan råvaran kommer till ett raffinaderi eller en bearbetningsanläggning där bränslet framställs.

(10)

https://ec.europa.eu/clima/system/files/2016-11/guidance_note_on_uer_en.pdf

(11)

Vid beräkningen beaktades de preliminära beräknade utsläpp från biodrivmedel som orsakas genom indirekt ändring av markanvändning som anges i bilaga V till bränslekvalitetsdirektivet.

(12)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:52021PC0557.

(13)

I enlighet med del 1 i bilaga I till rådets direktiv (EU) 2015/652 beräknas minskningsmålet för växthusgasintensiteten på grundval av mängden el med hjälp av justeringsfaktorn för elfordonstekniken, vilket motsvarar inkluderandet av drivsystemseffektiviteten.

(14)

Detta omfattar bioetanol som blandats direkt med bensin eller omvandlats till ETBE och sedan blandats med bensin.

(15)

E+ är bensin med > 10 volymprocent etanolhalt.

(16)

B+ är dieselbränsle med > 7 volymprocent biodieselhalt.

(17)

Endast Malta och Slovakien rapporterade 186 miljoner liter bensin som såldes utan någon andel biodrivmedel, vilket motsvarar en andel på 0,2 % av den totala bensinförsäljningen 2020 (på grund av den låga andelen utelämnas den i tabell 4).

(18)

Endast Lettland rapporterade 638 miljoner liter diesel som såldes under vinterperioden utan någon andel biodrivmedel, vilket motsvarar en andel på 0,3 % av den totala dieselförsäljningen 2020 (på grund av den låga andelen utelämnas den i tabell 4).