EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 29.6.2022

COM(2022) 289 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Strategisk framsynsrapport 2022









Samverkan mellan den gröna och digitala omställningen i den nya geopolitiska situationen

I.Inledning

Världen genomgår tektoniska geopolitiska förändringar, vilket förstärker de megatrender som redan påverkar EU 1 . De långsiktiga konsekvenserna av Rysslands militära aggression mot Ukraina, bland annat för energi, livsmedel, ekonomi, säkerhet, försvar och geopolitik, kommer tydligt att påverka Europas väg mot en rättvis grön och digital omställning. Dessa och andra framtida utmaningar kommer dock inte att avleda EU från dess långsiktiga målsättningar. Med rätt strategier kan de istället bidra till att påskynda uppnåendet av målsättningarna. I slutändan skulle detta kunna främja vår resiliens och vårt öppna strategiska oberoende på olika områden, från energi, livsmedel, säkerhet och kritiska förnödenheter – inklusive råvaror som behövs för omställningen – till spetsteknik.

Mot bakgrund av denna nya geopolitiska bakgrund, och utifrån en fullfjädrad framsynsövning 2 , presenteras i 2022 års strategiska framsynsrapport en framåtblickande strategisk reflektion kring samspelet mellan den gröna och den digitala omställningen. Båda står högst upp på EU:s politiska dagordning och samspelet mellan dem kommer att få enorma konsekvenser för framtiden. För att FN:s mål för hållbar utveckling ska uppnås är det avgörande att de lyckas. Även om de är av olika karaktär och omfattas av en särskild dynamik behöver samverkan mellan dem – dvs. deras förmåga att stärka varandra – granskas närmare. Den gröna omställningen kommer inte att ske utan de mål och den politik som fastställs i den europeiska gröna given – en övergripande strategi för att uppnå klimatneutralitet och minska miljöförstöringen senast 2050. Fram till nyligen gick den digitala omställningen framåt med endast begränsade hållbarhetsöverväganden. För att minska de negativa bieffekterna och förverkliga sin fulla potential att möjliggöra miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet kräver den digitala omställningen en lämplig politisk ram och styrning, i enlighet med den digitala kompassen och 55 %-paketet 3 .

Fram till 2050 kommer samverkan att bero på förmågan att sprida befintlig och ny teknik i stor skala samt på olika geopolitiska, sociala, ekonomiska och lagstiftningsmässiga faktorer. På grundval av deras analys fastställer meddelandet tio nyckelområden där det kommer att krävas åtgärder. Ett övergripande, framtidsorienterat och strategiskt förhållningssätt till den gröna och digitala omställningen, som är medvetet om deras geopolitiska karaktär, är nödvändigt för att ytterligare stärka deras synergieffekter och hantera spänningar.

II.Synergieffekter och spänningar mellan den gröna och den digitala omställningen

Digital teknik skulle kunna spela en viktig roll för att uppnå klimatneutralitet, minska föroreningarna och återställa den biologiska mångfalden. Genom att mäta och kontrollera insatsvaror, och med ökad automatisering, skulle teknik som robotteknik och sakernas internet kunna förbättra resurseffektiviteten och stärka systemens och nätverkens flexibilitet. Energieffektiv blockkedjebaserad datahantering genom produkternas och tjänsternas hela livscykel och värdekedja skulle kunna sporra framstegen mot en mer cirkulär ekonomi och konkurrenskraftig hållbarhet 4 . Digital teknik skulle även kunna stödja övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp för koldioxidprissättning. Digitala produktpass möjliggör bättre spårbarhet för material och komponenter från början till slut och gör uppgifter mer tillgängliga, vilket är mycket viktigt för bärkraftiga cirkulära affärsmodeller. Digital samverkan 5 skulle kunna underlätta innovation och utformning av mer hållbara processer, produkter eller byggnader. Kvantdatorteknik kommer att underlätta simuleringar som är alltför komplexa för klassiska datorer. Rymdbaserad datateknik som tillhandahåller global information i realtid övervakar framstegen mot hållbarhet. Datadelning eller spelifiering kan öka allmänhetens deltagande i styrningen av omställningarna och gemensamt skapande av innovationer.

Strävandet efter den gröna omställningen kommer också att omvandla den digitala sektorn. Förnybara energikällor, förnybar vätgas, kärnenergi (inklusive små modulära reaktorer) och kärnfusionsteknik 6  kommer alla att vara viktiga mot bakgrund av det ökande energibehovet i den digitala sektorn. Främjande av politik som syftar till klimatneutralitet och energieffektivitet för datacentraler och molninfrastruktur senast 2030, bland annat genom att tillgodose deras efterfrågan på el med sol- eller vindkraft, kommer att stödja miljöanpassningen av databaserad teknik, såsom stordataanalys, blockkedjeteknik och sakernas internet. Förseningar i utbyggnaden av produktionskapaciteten och infrastrukturen för förnybar energi kan dock utgöra en utmaning. Bättre platsplanering och användning av lämplig teknik skulle kunna göra det möjligt att återanvända den värme som produceras av datacentraler i tjänstesektorerna. Hållbar finansiering kommer att hjälpa till att mobilisera klimatneutrala investeringar i den digitala sektorn. Bättre utformning samt mer cirkulära affärsmodeller och produktionsmönster kan hjälpa till att minska elektroniskt avfall. På efterfrågesidan kommer företagens och medborgarnas konsumtion och praxis att vara viktiga för att minska energiförbrukningen vid användning av digital teknik.

Om inte den digitala tekniken görs mer energieffektiv kommer en utbredd användning av den att öka energiförbrukningen. Informations- och kommunikationsteknik (IKT) står för 5–9 % av den globala elanvändningen och omkring 3 % av växthusgasutsläppen 7 . Avsaknaden av en överenskommen ram för att mäta digitaliseringens miljöpåverkan, inbegripet eventuella motverkande effekter 8 , leder till markanta variationer i dessa uppskattningar. Studier visar dock att IKT-energiförbrukningen kommer att fortsätta att öka 9 , till följd av ökad användning och produktion av konsumentteknik, efterfrågan från nätverk, datacentraler och kryptotillgångar. Energiförbrukningen kommer också att öka på grund av den ökade användningen av onlineplattformar, sökmotorer, koncept för virtuell verklighet såsom metaversum 10 och plattformar för musik- eller videoströmning. Å andra sidan kan införandet av nästa generations lågeffektchips 11 och effektivare konnektivitetsteknik (5G och 6G, nät som drivs av artificiell intelligens) minska IKT-sektorns totala avtryck.

Ytterligare spänningar kommer att uppstå när det gäller elektroniskt avfall och den digitala teknikens miljöavtryck. Ett ökat beroende av elektronik, telefoner och datorutrustning påskyndar den globala produktionen av elektroniskt avfall, som skulle kunna uppgå till 75 miljoner ton fram till 2030 12 . I EU behandlas och återvinns för närvarande endast 17,4 % av detta som det ska 13 , medan produktionen av elektroniskt avfall ökar med 2,5 miljoner ton per år 14 . Utan lämpliga politiska åtgärder kommer varje övergång till nya standarder eller ny teknik att kräva ett massivt utbyte av utrustning. Till exempel kommer 5G och 6G att kräva att användarna byter ut utrustning för att dra nytta av dem fullt ut, eftersom de flesta befintliga smarttelefoner, surfplattor och datorer endast skulle vara bakåtkompatibla 15 . Framsteg i digitaliseringen kommer också att öka vattenanvändningen, t.ex. för kyldatacentraler eller chiptillverkning. Utvinning och bearbetning av de råvaror som krävs för omställningarna ger upphov till miljömässiga och etiska farhågor. Slutligen kommer klimat- och miljöriskerna att påverka livscykeln för och funktionen hos kritisk digital infrastruktur. Under de kommande 30 åren kan kostnaderna för skador till följd av extrema väderförhållanden i hela EU öka med 60 % 16 .

Sammantaget kan digital teknik, om den hanteras korrekt, hjälpa till att skapa en klimatneutral och resurseffektiv ekonomi och ett klimatneutralt och resurseffektivt samhälle samt minska användningen av energi och resurser inom viktiga ekonomiska sektorer och få dem att bli mer resurseffektiva själva.

III. Kritisk teknik för samverkan

Energi, transport, industri, byggnader och jordbruk är de sektorer som släpper ut mest växthusgaser i EU 17 . Att minska deras avtryck, såsom fastställs i 55 %-paketet, och stärka deras resiliens är därför avgörande för en framgångsrik samverkan. Utan lämplig teknik och politik kan det dock vara svårare att minska den negativa miljöpåverkan på dessa sektorer. Detta är i synnerhet fallet på global nivå eftersom en förväntad befolkning på 9,7 miljarder fram till 2050 med en högre genomsnittsinkomst kommer att kräva mer livsmedel, industriprodukter, energi, bostäder, rörlighet och vatten.

Fram till 2030 kommer de flesta minskningarna av koldioxidutsläppen att komma från teknik som finns tillgänglig i dag. Klimatneutralitet och cirkularitet fram till 2050 kommer dock att möjliggöras genom utvecklingen av ny teknik, som för närvarande befinner sig i experiment-, demonstrations- eller prototypfasen 18 . Detta inbegriper olika typer av digital teknik som kan främja samverkan mellan alla sektorer.

1.Digitalisering av energi

Rysslands militära aggression mot Ukraina har ökat betydelsen av de geopolitiska aspekterna av omställningen till ren energi och belyst behovet av att påskynda den och förena sina krafter för att uppnå ett mer motståndskraftigt energisystem och en verklig energiunion 19 . EU har lagt fram ambitiösa alternativ för att mildra de höga energiprisernas inverkan på konsumenter (särskilt utsatta hushåll och hushåll som riskerar att hamna i energifattigdom) och industri samt för att stärka säkerheten i EU:s energiförsörjning. På medellång sikt är ett integrerat EU-system som till stor del bygger på produktion av ren energi, diversifiering av energiförsörjningen samt ökade energibesparingar och ökad energieffektivitet inom alla sektorer den mest kostnadseffektiva lösningen för att minska EU:s beroende av fossila bränslen. Ett fullständigt genomförande av 55 %-paketet skulle till exempel minska EU:s gasförbrukning med 30 % fram till 2030 20 . Detta är ännu mer relevant eftersom framstegen för den gröna och digitala omställningen kommer att öka efterfrågan på el.

Digitaliseringen kan stärka EU:s energitrygghet. Digital teknik kan stödja effektivare flöden av energibärare och öka sammanlänkningen mellan marknaderna. De kan tillhandahålla de uppgifter som krävs för att matcha utbud och efterfrågan på en mer disaggregerad nivå och i nära realtid. Prognoserna för energiproduktion och energiefterfrågan kan förbättras med hjälp av digital teknik, nya sensorer, satellitdata och blockkedjor. Detta skulle göra det möjligt för smarta nät att anpassa förbrukningen till väderförhållanden som påverkar produktionen av intermittent förnybar energi. Detta kommer att möjliggöra effektiv förvaltning och distribution av förnybar energi, underlätta gränsöverskridande utbyte och förhindra avbrott. Digitaliseringen kommer att ge människor och företag egenmakt och göra det möjligt för dem att ställa om förbrukningen till gröna energikällor, anpassa förbrukningen eller till och med handla med energi. ”Energi som en tjänst” 21 och datadrivna innovativa energitjänster kan ändra hur energileverantörer och konsumenter interagerar. Dessutom kan mikronät och självorganiserade nät bli ett nedifrån och upp-orienterat sätt att förvalta energisystemet. För att öka motståndskraften mot hybridhot kommer digitaliseringen av energisystemen att kräva ökad cybersäkerhetskapacitet och säkra, autonoma och omfattande kommunikationssystem, såsom säker rymdbaserad konnektivitet. 

2.Möjliggöra grönare transporter med digital teknik

I kombination med befolkningstillväxt och högre levnadsstandard kommer efterfrågan på transporter att fortsätta att öka. Den globala persontrafiken skulle kunna öka nästan trefalt från 2015 till 2050. I EU förväntas persontransporterna på väg öka med omkring 21 % och godstransporterna med 45 % fram till 2050, trots ansträngningarna för att ställa om trafiken till andra trafiksätt såsom järnväg och vattenburen transport 22 . Urbanisering, ökad konsumentmedvetenhet, förändrade kostnader för hållbara transportalternativ (fortfarande relativt höga i dag) och nya affärsmodeller (bland annat när det gäller förvaltningen av försörjningskedjan) kommer också att påverka sektorn. Dessutom kan digitaliseringen ytterligare påskynda hybridiseringen av arbetsplatsen, vilket påverkar arbetstagarnas lokala och gränsöverskridande rörlighet.

I kombination med digital teknik kommer bredare tillämpningar för nästa generations batterier 23 att möjliggöra en omfattande omställning till hållbar rörlighet. Detta gäller för olika transportsätt, bland annat passagerar- och godstrafik, tung lastbilstrafik och luftfart. Till exempel skulle elflygplan potentiellt kunna koppla samman små regionala flygplatser i hela EU. Hanteringen av den ytterligare efterfrågan på el från transportsektorn, både för direkt elektrifiering och för massproduktion av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sektorer där det är svårt att fasa ut fossila bränslen, såsom luftfartssektorn och sjöfartssektorn, måste kopplas ihop med förbättringen av elfordons energieffektivitet. Detta kräver också en strategi på systemnivå för att integrera sensorer, datorkraft och avancerad programvara. Användningen av uppgifter från fordon och deras omgivning kan optimera laddningen. Dubbelriktad laddning skulle kunna ge flexibilitet till smarta elnät, stödja integreringen av förnybar energi och maximera dess användning. I kombination med rymdbaserade tjänster kan digitaliseringen dessutom stödja tillförlitliga lösningar för anslutna och automatiserade (även autonoma) fartyg och fordon och därmed bidra till en mer effektiv trafikledning och mindre bränsleförbrukning. Experimentella utformningar såsom testbäddar eller levande laboratorier, som gör det möjligt att testa rörlighetslösningar i en verklig miljö, kan bidra till en bättre förståelse av slutanvändarnas behov. Digital samverkan med avseende på fordon kan tillhandahålla fullständiga uppgifter om realtidsprestanda, tjänstehistorik, konfiguration, utbyte av delar eller garanti. Smart mobilitet kommer att kräva stora investeringar för att utveckla ny teknik och infrastruktur och tillgång till olika typer av digital teknik såsom artificiell intelligens, moln eller halvledare. För att uppnå en kritisk massa och undvika beroende av stora dominerande aktörer kommer aktörerna inom sektorn att behöva bygga partnerskap, sammanföra investeringar och komma överens om gemensamma standarder, infrastrukturer, plattformar och styrningsramar. Social acceptans av självkörande fordon och den kostnadsrelaterade tillgängligheten kommer också att vara avgörande.

Digitalisering och artificiell intelligens kommer också att främja framväxten av mer effektiva multimodala mobilitetslösningar, genom att kombinera alla trafiksätt i en gemensam interoperabel plattform, såsom ”mobilitet som en tjänst” eller ”transport som en tjänst”. Detta kan öka effektiviteten, konsumenternas val, tillgängligheten och överkomligheten, särskilt för kollektivtrafiken. Digitala plattformar kommer dessutom att främja andra alternativ såsom samåkning och delning. Digital teknik är också avgörande för att säkerställa att uppkopplade multimodala mobilitetstjänster växer fram i städer samt avlägsna regioner och landsbygdsregioner, så att medborgare och företag kan få tillgång till och välja mellan olika alternativ för både passagerar- och godstransporter. Ny utsläppssnål digital teknik och digitala lösningar samt teknik och lösningar som grundar sig på artificiell intelligens, såsom drönare, har potential att erbjuda ett stort antal nya tillämpningar och tjänster, från leverans av varor till medicinsk hjälp. Detta kommer att kräva ytterligare interoperabilitet mellan olika transportsätt, operatörer och plattformar samt allmänt utbredd konnektivitet. I synnerhet kommer bättre och bredare tillgång till mobilitetsdata att hjälpa offentliga myndigheter att övervaka och planera transportverksamhet, infrastruktur och tjänster och bättre matcha tillgång och efterfrågan till lägre kostnader och med mindre miljöpåverkan. Tillgång till uppgifter är även avgörande för att förbättra trafikstyrningen och ge konsumenterna och företagen ett bredare urval av hållbara mobilitetslösningar.

3.Att öka industrins klimatneutralitet genom digital teknik

För att uppnå klimatneutralitet 2050 kommer EU:s industri redan 2030 att behöva minska sina koldioxidutsläpp med 23 % jämfört med 2015 24 . Industrin svarar globalt för cirka 37 % av den totala energianvändningen 25 och för omkring 20 % av växthusgasutsläppen 26 . Fyra energiintensiva industrier – stål, cement, kemikalier, pappersmassa och papper – står för omkring 70 % av de totala globala koldioxidutsläppen. De är också de största industriella energianvändarna i EU.

Digital teknik kommer att vara viktig för att hantera tillgången och efterfrågan hos stora industriella energianvändare i ett system med olika källor och råvaror. Smarta mätare, inklusive individuella mätare, och sensorer skulle kunna öka energieffektiviteten genom att tillhandahålla information i realtid om deras förbrukning och inmatning i energiförvaltningsverktygen. System för tillsyn, stordataanalys och datainsamling 27 kommer att förbättra effektiviteten för industriella processer samt behandla data för att möjliggöra smartare beslut. Digital samverkan kommer att bidra till att förbättra systemutformningen, testa nya produkter, övervaka och säkerställa förebyggande underhåll, bedöma produktens livscykel och välja ut optimala material. Datadriven optimering kommer att bidra till att förbättra befintliga material, utveckla miljövänligare alternativ och förlänga deras livslängd. Övervakning och spårning ger information om material eller delar som används i produkter, vilket skulle kunna öka cirkulariteten genom bättre underhåll och ett slutet återvinningskretslopp av hög kvalitet. Integration av tillverkning, digital teknik och annan avancerad teknik, såsom robotteknik eller 3D- och 4D-utskrift 28 , kommer också att spela en viktig roll. Industrisektorns användning av digitala lösningar kräver högre nivåer av teknisk beredskap och cybersäkerhet för att skydda data från industriella processer och deras funktions integritet.

4.Miljöanpassning av byggnader med digitalisering

Demografiska trender och urbanisering kommer att driva på förändringar i efterfrågan på byggnader. Den växande stadsbefolkningen kommer att fördubbla det globala byggnadsbeståndet fram till 2060. I EU kan antalet människor som bor i främst stadsområden och mellanregioner komma att uppgå till 80 % fram till 2050 29 . Det kommer också att finnas fler små hushåll, som sannolikt kommer att förbruka mer energi per person än de större. Dessa trender, tillsammans med användningen av digitala apparater för distansarbete, utbildning och smart eller självständigt boende, kommer att öka byggnadernas energiförbrukning. I EU står denna sektor för närvarande för 40 % av energiförbrukningen, medan 75 % av byggnadsbeståndet är energiineffektivt 30 . 

För att uppnå klimatneutralitet och betydande fördelar utifrån ett nollföroreningsperspektiv måste nya byggnader vara utsläppsfria senast 2030 och en femtedel av de befintliga byggnaderna utrustas i efterhand 31 . För att uppnå klimatneutralitet i sektorn skulle uppvärmningen med fossila bränslen behöva ersättas med hållbara alternativ, såsom värmepumpar, koldioxidavtrycket från vattenanvändning behöva minskas och den övergripande energiprestandan behöva förbättras, samtidigt som lösningar finns tillgängliga för alla. Detta kommer att bidra till EU:s mål att renovera 35 miljoner energiineffektiva byggnader fram till 2030 32 . Smarta byggnader och mätare skulle kunna bidra till att uppnå dessa mål och bekämpa energifattigdom. Senast 2030 skulle modellering av byggnadsinformation kunna öka sektorns energi- och vatteneffektivitet ytterligare och tillhandahålla långsiktiga analyser av designval vid uppförande och användning av byggnader. Tillgången till anonymiserade data, smarta apparater och konsumenternas beteende kommer att möjliggöra riktade investeringar i renoveringar. Digitala loggböcker och livscykelanalyser kommer att behövas för att bedöma, rapportera, lagra och spåra information om utsläpp under hela livscykeln, och kommer att bidra till att minska materialens miljöpåverkan och hjälpa till att förebygga användningen av giftiga material. Digital samverkan skulle kunna ändra hur stadsområdena planeras, övervakas och förvaltas. Detta skulle kunna leda till minskade utsläpp i städerna, ökad resurseffektivitet och livskvalitet och bättre användning av fastighetsutrymmen samt skulle kunna göra byggnader mer motståndskraftiga mot farliga händelser.

5.Smartare och grönare jordbruk

Klimat- och miljökriser, demografiska förändringar och geopolitisk instabilitet kommer att utmana motståndskraften hos EU:s jordbruk och dess väg mot hållbarhet. Utan politiska åtgärder skulle de globala utsläppen från jordbruket kunna öka med 15–20 % fram till 2050. Vid den tidpunkten beräknas 10 % av den totala areal som för närvarande är lämplig för grödor och boskap vara olämplig med hänsyn till klimatet 33 . Andra hot kommer att uppstå för biosfären, vattnet, marken eller den biologiska mångfalden. I det nya geopolitiska sammanhanget måste EU minska sitt beroende av import av foder, gödselmedel och andra insatsvaror. Detta måste ske utan att man undergräver produktiviteten, livsmedelstryggheten eller miljöanpassningen av sektorn, och samtidigt som man tar itu med den osäkra livsmedelsförsörjningen i låginkomstpartnerländerna.

Om digital teknik används på rätt sätt kan den möjliggöra smart och grönare jordbruk. Den ökade användningen av digital fjärranalys på plats (för att anpassa behandlingar till särskilda förhållanden) och rymdbaserade EU-tjänster skulle kunna minska användningen av vatten, bekämpningsmedel, gödselmedel och energi, vilket också skulle främja människors och djurs hälsa. Digital samverkan kommer att tillhandahålla data för att hantera diversifieringen av produkter och använda funktionell biologisk mångfald för att förändra bekämpning av skadegörare. Kvantdatorteknik, i kombination med bioinformatik och växtgenomik, kan öka förståelsen för de biologiska och kemiska processer som krävs för att minska användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel. Digitala plattformar som underlättar lokal distribution och undviker matsvinn skulle kunna öka den lokala produktionen och förkorta konsumtionsmönstren. Satellitdata, sensorer, blockkedjor och data från hela värdekedjan skulle kunna öka spårbarheten och öppenheten. Öppna digitala jordbruksplattformar som utgör en grund för säker och tillförlitlig datadelning och digitala tjänster, såsom precisionsjordbruk, skulle kunna stärka ett rättvist samarbete i värdekedjan och skapa effektiva marknadsplatser. En bredare användning av denna teknik kommer att kräva lägre installations- och underhållskostnader och större anslutningsmöjligheter i perifera områden och på landsbygden. Dessutom kommer digitala lösningar som utvecklats för standardiserade processer att behöva stödja mer diversifierade jordbruksmodeller. Förtroende, hög säkerhetsnivå och lämpliga färdigheter kommer att vara avgörande för användningen av teknik med koppling till samverkan.

IV. Geopolitiska, ekonomiska, sociala och lagstiftningsmässiga faktorer som är avgörande för samverkan

De nuvarande geopolitiska förändringarna bekräftar behovet av att påskynda den gröna och digitala omställningen och stärka EU:s resiliens och öppna strategiska oberoende. Återverkningarna av Rysslands militära aggression mot Ukraina har redan förändrat den geopolitiska och ekonomiska verkligheten. Detta inbegriper följande olika faktorer som är relevanta för samverkan: stigande energi- och livsmedelspriser samt relaterade sociala konsekvenser, det potentiella behovet av att tillfälligt öka användningen av kol, ytterligare tryck på de offentliga finanserna, högre inflationstakt, ökade it-risker, problem med leveranskedjor och försämrad tillgång till råvaror och teknik av avgörande betydelse. Den nya känslan av skyndsamhet när det gäller att påskynda övergången från fossila bränslen skulle kunna visa sig vara en brytpunkt för den gröna omställningen. Den geopolitiska situationen kommer också att sporra omställningen av leveranskedjorna till följd av förändringar med avseende på de globala arbets- och produktionskostnaderna samt återverkningarna av covid-19-pandemin. Den kommer att ytterligare driva på omställningen till mindre sårbara, mer diversifierade och mer tillförlitliga försörjningskedjor och möjligtvis placering av försörjningskedjor i likasinnade länder 34 . Detta skulle i vissa fall även kunna minska koldioxidavtrycket och främja en cirkulär ekonomi. I detta sammanhang har EU-parter såsom Sydkorea, Förenta staterna och Japan exempelvis infört eller nyligen påbörjat uppbyggnaden av inhemsk kapacitet och system för övervakning av försörjningskedjorna.

Säkerställa tillgången till kritiska råvaror som är avgörande för EU:s gröna och digitala omställning. För närvarande är EU:s beroende av tredjeländer, däribland Kina, när det gäller ett antal kritiska råvaror till och med större än beroendet av Ryssland när det gäller fossila bränslen 35 . EU:s egen produktion står för endast 4 % av den globala leveranskedjan för kritiska råvaror som används vid produktion av digital utrustning, såsom palladium, tantal och neodym 36 . EU saknar också en tillräckligt uppskalad gruv-, bearbetnings- och återvinningsindustri. Framstegen när det gäller att utveckla inhemska insättningar, inbegripet sådana som är av strategisk betydelse för ekonomin, har hittills varit otillräckliga, särskilt eftersom projekten fortfarande möter betydande hinder. För att uppnå våra mål för ren energi kommer det samtidigt att krävas större mängder av olika råvaror, t.ex. en ökning med 3 500 % av användningen av litium, en nyckelkomponent för elektromobilitet. Chile har för närvarande 40 % av sina litiumfyndigheter, medan Kina hyser 45 % av sina raffineringsanläggningar i hela världen 37 . Dessutom förväntas användningen av kobolt öka med 330 % och användningen av aluminium och koppar öka med 30–35 % 38 . Handel, samarbete och partnerskap med olika mineralrika och likasinnade länder är fortfarande särskilt viktigt. Den kraftigt ökade efterfrågan ökar konkurrensen om resurser och kommer sannolikt att förvärra produktionskoncentrationen och därmed ge upphov till ytterligare geopolitiska risker för tillgången. Utöver tillgången till kritiska råvaror kommer förmågan att fastställa miljömässiga och sociala standarder som säkerställer hållbarheten inom gruvdrift, raffinering, återvinning och energiproduktion att vara avgörande i det nya geopolitiska sammanhanget 39 .

Tillsammans med tillräckliga investeringar kan ökad cirkularitet 40 och precision i produktionen bidra till att minska dessa strategiska beroenden. Digitaliseringen kan ytterligare påskynda cirkulariteten genom att förbättra utformningen, öka noggrannheten i produktionen och förbättra reparations-, renoverings- och återvinningsprocesserna. Efter 2040 skulle exempelvis återvinning kunna vara EU:s viktigaste försörjningskälla för de flesta övergångsmetaller, tillsammans med det fortsatta behovet av primärmetaller 41 . Återvinning kommer att bli ännu viktigare, eftersom produktionen av stål eller aluminium från skrot är betydligt mindre energiintensiv än från råvaror 42 . Både återvinningens mängd och kvalitet är relevanta. Kopparkontaminering av stål och aluminium leder till exempel till stora värdeförluster och följaktligen till större energianvändning och utsläpp.

Teknikens geopolitik kommer att få allt större betydelse. Tillgång till nödvändig teknik kommer att innebära en konkurrensfördel och minska det strategiska beroendet. EU:s nuvarande begränsade kapacitet inom viss övergripande teknik försvagar dess ställning 43 . Den tekniska konkurrensen kan öka snabbt och leda till en fragmentering av de globala innovationsekosystemen. Detta kan öka kostnaderna och cybersäkerhetsriskerna, särskilt när det gäller teknik med dubbla användningsområden, t.ex. 5G- och 6G-infrastruktur eller digital teknik inom jordbruket 44 . Detta är ännu mer relevant eftersom mängden insamlade uppgifter, bland annat om konsumenternas vanor och beteendemönster, och antalet anslutna apparater kommer att öka kraftigt. Dessutom förväntas rivaliteten på grundval av värderingar och samhällsmodeller också att öka. Detta syns redan i olika strategier för internet. Till exempel begränsning av tillgången till visst innehåll (t.ex. Kina och Ryssland), tillämpning av en värdebaserad strategi (t.ex. EU:s fokus på dataskydd och tillförlitlig artificiell intelligens) eller främjande av specifika styrningsmodeller (t.ex. till stor del privatiserade, som i Förenta staterna, eller som drivs av staten, som i fallet med Kinas cybersuveränitet) 45 . Det finns en växande oro över kopplingarna mellan skadlig cyberverksamhet och desinformation, som hotar demokratin, förvärrar splittringen och hindrar tillgången till korrekt information. Detta är relevant eftersom de senaste 30 årens demokratiska framsteg har suddats ut 46 . Den globala demokratins genomsnittliga nivå 2021 har gått ned till 1989 års nivå. Dessutom kan den nuvarande geopolitiska situationen påverka projekt som rör den gröna och den digitala omställningen i partnerländer, som redan brottas med ekonomiska begränsningar och försörjningsbegränsningar på grund av konsekvenserna av covid-19-pandemin. Denna utmaning blir allt viktigare eftersom framstegen mot FN:s mål för hållbar utveckling på global nivå för första gången har vänt 47 .

Justeringen av vår politik mot en ny ekonomisk modell kommer att vara avgörande för att uppnå den gröna och digitala omställningen. Detta innebär att den traditionella synen på ekonomiska framsteg måste styras om mot en mer kvalitativ utveckling kring välbefinnande, resurseffektivitet, cirkularitet och förnyelse. I slutändan innebär uppnåendet av klimatneutralitet, hållbar resursanvändning, nollförorening och ett stopp på minskning av den biologiska mångfalden en grundläggande förändring av ekonomi- och socialpolitiken som drivs av en lämplig blandning av marknadsbaserade instrument (till exempel koldioxidprissättning) och investeringar i hållbara projekt, både från den offentliga och den privata sektorn. Tillväxten för sociala företag och effektgivande investeringar är också en drivande faktor för denna omställning.

Den gröna och digitala omställningen kommer antingen att vara rättvis eller inte: inkludering och överkomlighet kommer att vara avgörande för att de ska lyckas. Låg- och medelinkomsttagare är mer sårbara för effekterna av och kostnaderna för den gröna och digitala omställningen, t.ex. automatisering av arbetstillfällen, tillgång till digitala lösningar och digitala offentliga tjänster, högre energi- och livsmedelspriser, finansiering av förbättringar av byggnaders energieffektivitet eller transportfattigdom 48 . Det finns också en klyfta mellan teknikvana företag och dem som tekniskt släpar efter. Regionala skillnader på nivån för ekonomisk utveckling och socialt välstånd kan förvärra dessa klyftor ytterligare. Friktioner på arbets- och kapitalmarknaden skulle kunna göra dem mer långdragna och kostsamma. I detta sammanhang kommer klimatneutralitet och miljömässig hållbarhet endast att kunna uppnås genom åtföljande åtgärder som stöder dessa grupper när det gäller att bära de tillhörande ekonomiska bördorna och genom att överbrygga skillnader 49 . Att uppnå målen för EU:s digitala decennium och den europeiska pelaren för sociala rättigheter kommer att vara avgörande för att överbrygga dessa klyftor, men det kan komma att krävas fler åtgärder. Detta är än mer övertygande med tanke på att de som har svårast att klara omställningen är de som släpper ut minst. För närvarande släpper de rikaste 10 % av européerna ut tre gånger så mycket per capita som övriga européer 50 .

Den gröna och digitala omställningen kommer att leda till djupgående förändringar på EU:s arbetsmarknad och relaterade färdigheter. Sektorer och regioner med stort beroende av kolbrytning, utvinning av fossila bränslen och tillhörande bearbetnings- och leveranskedjor kommer att drabbas av förlorade arbetstillfällen. Å andra sidan kommer nya arbetstillfällen att skapas till följd av den gröna omställningen, t.ex. inom ren energi, renovering och den cirkulära ekonomin 51 . Den digitala omställningen kommer sannolikt att skapa nya sysselsättnings- och affärsmöjligheter inom avancerad teknik, medan andra arbetstillfällen troligen kommer att bli helt eller delvis automatiserade. Ytterligare digitalisering, som påskyndas av covid-19, kommer också att påverka arbetsvillkor och arbetsmönster samt tillgången till socialt skydd. Dessa processer kommer inte nödvändigtvis att ske samtidigt, och deras inverkan på olika företag, sektorer och regioner kommer att vara ojämn, vilket innebär potentiella obalanser inom ekonomin och på arbetsmarknaden. Arbetstillfällenas förändrade innehåll och omfördelningen av arbetstillfällen kommer att kräva olika färdigheter. Sammantaget kan de dubbla omställningarnas effekter på arbetsmarknaden komplettera varandra, eftersom de förstärker och upphäver effekter som förtjänar ytterligare forskning.

Produktions- och konsumtionsmönstren kommer att utvecklas. Teknik såsom datormoln, sakernas internet eller stordataanalys kommer i allt högre grad att möjliggöra nya affärsmodeller, inbegripet tjänstefiering – försäljning av tjänster snarare än produkter. Till exempel kommer tillverkning som en tjänst att göra det möjligt för mindre företag att använda effektivare avancerade tillverkningsanläggningar. Konsumtionsmönstren, som också underbyggs av demografiska förändringar, kommer att ha stor betydelse eftersom hushållens konsumtion medför upp till 72 % av de globala utsläppen av växthusgaser 52 . Konsumenternas val, t.ex. att använda ett elfordon, installera en värmepump eller utrusta ett hus i efterhand, skulle kunna minska de globala kumulativa koldioxidutsläppen med cirka 55 % 53 . Beteendeval, t.ex. ändrade kostvanor, användning av kollektivtrafik eller cykling, kommer också att vara avgörande, både för miljön och befolkningens hälsa i allmänhet. Digital teknik kommer också att påverka konsumtionsmönstren. I takt med att e-handeln ökar kommer de att underlätta konsumtionen och forma konsumenternas beslut, som i allt högre grad bygger på digital information. De kommer också att driva på den sociala ekonomin, delningsekonomin och den cirkulära ekonomin samt övergångar från ägande till produktion och handel med tillgångar, t.ex. förnybar energi eller begagnade produkter, exempelvis mode. Personlig övervakning av exponering för eller bidrag till föroreningar och tillgång till miljödata genom nätverk av mikrosensorer och smarta enheter kommer att stärka människors valmöjligheter.

Standarder kommer att vara viktiga för att möjliggöra samverkan. De kan stödja utvecklingen av testmetoder, ledningssystem eller interoperabilitetslösningar som är nödvändiga för den gröna och digitala omställningen. I många fall är de ett krav för att få tillträde till marknaden och stödja genomförandet av EU:s lagstiftning och politiska mål, såsom EU:s harmoniserade strategi för hållbara produkter. Datastandarder kommer att spela en viktig roll för att säkerställa att den exponentiella ökningen av volymen av olika ursprung och privata uppgifter 54 kan användas på ett effektivt och tillförlitligt sätt. Standardisering är avgörande för genomförandet av våra politiska mål, men många länder utanför EU använder den i allt högre grad på ett målmedvetet sätt för att ge sina industrier ökat marknadstillträde och teknikutbyggnad. I och med detta kommer EU:s roll när det gäller att forma globala standarder och rösterna från EU-företagen inom regionala organ för fastställande av standarder att vara avgörande även i fortsättningen.

Offentliga och privata investeringar kommer att förbli avgörande för omställningarna och även stödjas av samverkansvänliga kapitalmarknader. EU:s långsiktiga budget för 2021–2027 uppgår, tillsammans med NextGenerationEU, till 2,018 biljoner euro. Minst 30 % kommer att användas för att bekämpa klimatförändringarna – den största andelen någonsin, från EU:s hittills största budget. Under 2026–2027 kommer dessutom 10 % av de årliga utgifterna i den långsiktiga budgeten att stödja biologisk mångfald. I de 25 planer som hittills antagits inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens avsätts 40 % för gröna och 26 % för digitala mål, dock med ett något begränsat fokus på den potentiella användningen av digitala lösningar för att uppnå klimatmålen. Särskilda finansieringsmekanismer, t.ex. innovationsfonden 55 eller Fonden för en rättvis omställning, kommer också att vara viktiga. De ytterligare privata och offentliga investeringsbehoven för den gröna och digitala omställningen kan dock uppgå till nästan 650 miljarder euro per år fram till 2030 56 . I den nuvarande geopolitiska situationen kommer dessa uppskattningar sannolikt att ligga i den nedre delen av de faktiska behoven, särskilt för den gröna omställningen 57 . Det behövs ytterligare investeringar, samtidigt som man tar hänsyn till riskerna för ökad offentlig skuldsättning, omläggning av prioriteringarna för de offentliga finanserna och osäkra ekonomiska utsikter. Till exempel kan en eventuell ökning av försvarsutgifterna påverka de offentliga budgetar som öronmärkts för den gröna och den digitala omställningen. Detta ökar betydelsen av att prioritera utgifter, förbättra kvaliteten på och sammansättningen för offentliga finanser och civil-militära synergier, särskilt när det gäller teknik och rymdsystem. Slutligen kommer det för att undvika betydande strandade tillgångar och inlåsningsmekanismer att krävas ökat fokus på framtidssäkrade investeringsbeslut så att exempelvis byggnader, energi och industriinfrastruktur inte behöver tas ur drift före slutet av sin livstid utan i stället kan ges ett nytt ändamål eller eftermonteras. Detta är även viktigt för att inte ge befintlig teknik en fördel jämfört med ny teknik.

V. Nyckelområden för handling

Med en förnyad känsla av skyndsamhet kopplad till den snabba utvecklingen av den geopolitiska situationen behövs det lämpliga strategier för att stärka möjligheterna och minimera potentiella risker i samband med samspelet mellan den gröna och den digitala omställningen fram till 2050.

1. I en föränderlig geopolitisk miljö måste EU fortsätta att stärka sin resiliens och sitt öppna strategiska oberoende inom kritiska sektorer som är kopplade till omställningarna. Inom energisektorn krävs intensifierade insatser för gröna energikällor som ersätter vårt beroende av fossila bränslen, samtidigt som vi diversifierar källorna under omställningsperioden. Det skulle också vara avgörande att utveckla lagringslösningar och lagringskapacitet för nuvarande och framtida energibärare som förnybar vätgas. Slutligen skulle principen om energieffektivitet först, som tillämpas i hela samhället och i alla ekonomiska sektorer, avsevärt minska energiförbrukningen. Öppenhet och internationellt samarbete kommer att vara avgörande för att främja innovation och teknisk utveckling, samtidigt som det säkerställs att ömsesidighet och lika villkor respekteras. En gynnsam miljö för utvecklingen av EU:s digitala industriplattformar mellan företag och mellan företag och konsumenter samt underlättande av strategiskt samarbete mellan industriella ekosystem kommer att bidra till att stärka vår ställning när det gäller teknisk konkurrens. Det kommer också att stödja framväxten av EU-innovatörer på nya marknadsplatser i viktiga sektorer. Det arbete som utförs av EU:s observationscentrum för kritisk teknik och en regelbunden översyn kommer att vara viktigt mot bakgrund av nuvarande och framtida risker för (tekniska) beroendeförhållanden. Med utgångspunkt i pågående moderniseringsinsatser kommer verktygslådan för handels-, tull- och konkurrenspolitik 58 samt politik som rör statligt stöd också att behöva hållas uppdaterad för att möta de utmaningar som följer av den gröna och den digitala omställningen samt annan marknadsutveckling, särskilt till följd av den geopolitiska situationen. Detta skulle skydda EU mot ohållbara produkter och processer från tredjeländer och samtidigt dämpa effekterna av de oundvikliga kortsiktiga kostnaderna både inom och utanför Europa. På samma sätt kommer den gemensamma jordbrukspolitikens bidrag till livsmedelssäkerheten samt andra åtgärder för att stärka livsmedelssystemens resiliens att övervägas mer strategiskt med hänsyn till samverkan och Europas öppna strategiska autonomi i den nuvarande geopolitiska situationen.

2. EU måste öka sina ansträngningar för att stimulera den gröna och digitala omställningen globalt. Regelbaserad multilateralism och värdebaserat internationellt samarbete bör prioriteras. Globalt samarbete, bland annat genom en proaktiv forsknings- och innovationsagenda med likasinnade partner, kommer att vara viktigt för att påskynda utvecklingen av samverkansteknik och för att hantera problem i samband med digitaliseringen. Kostnaderna och fördelarna med den gröna och den digitala omställningen bör tydligt förmedlas till partnerländerna, särskilt de som sannolikt kommer att påverkas mer negativt. Grön och digital diplomati och utåtriktad verksamhet, som utnyttjar regelverkets och standardiseringens makt samt främjar EU:s värden, bör stärkas. EU:s erfarenhet av handel med utsläppsrätter genom att begränsa dem, prissätta föroreningar och generera intäkter för att påskynda utfasningen av fossila bränslen och stödja de mest utsatta skulle kunna inspirera andra länder att använda liknande system. Ömsesidigt fördelaktiga strategiska partnerskap, särskilt med grannländer och afrikanska länder, bör eftersträvas. Detta inbegriper ekonomiskt stöd till projekt med anknytning till den gröna och digitala omställningen, baserat på icke snedvriden handel och investeringar, även i linje med EU:s Global Gateway. Detta kommer att kräva utveckling av fysisk grön och digital infrastruktur (säkert 5G och 6G, rena transportkorridorer, alternativa energikällor, rena kraftöverföringsledningar) och en gynnsam miljö för projekt. Gröna obligationer skulle kunna vara ett effektivt verktyg för att finansiera infrastrukturprojekt för den gröna och den digitala omställningen för att säkerställa fördelar för alla.

3. EU måste förvalta sin försörjning av kritiska råvaror strategiskt för att uppnå den gröna och digitala omställningen, samtidigt som man stärker sin försvarskapacitet och bevarar sin ekonomis konkurrenskraft. Utvecklingen av inhemsk kapacitet och diversifiering av försörjningskällor längs med värdekedjan kommer att vara avgörande för att avsevärt minska de befintliga strategiska beroendena och avvärja risken för att de ersätts av nya. Detta är särskilt viktigt när det gäller kritiska råvaror, som kräver en långsiktig och systematisk strategi 59 . EU bör öka sin kapacitet att övervaka de globala råvarumarknaderna för att förutse och mildra störningar i försörjningskedjan och, när så är lämpligt, utrusta sig med instrument såsom alternativ för lagerhållning och gemensam upphandling som ska förberedas inför nästa avbrott i försörjningen. För att säkerställa anskaffandet behöver man inrätta strategiska partnerskap med mineralrika partnerländer, särskilt likasinnade sådana, samt utveckla inhemska gruv- och bearbetningsprojekt, samtidigt som ett högt miljöskydd säkerställs. EU måste också stödja och påskynda utvecklingen av de mest värdefulla strategiska europeiska projekten, bland annat genom att rationalisera och påskynda tillståndsförfarandena, i fullständig överensstämmelse med miljöregelverket och harmoniserade standarder för allmänhetens engagemang. Detta måste kompletteras med investeringar i innovation och omställning till en cirkulär ekonomi, utveckling av urbana gruvor och inrättande av en marknad för sekundära råvaror genom införande av mål för insamling, återvinningseffektivitet och återvunnet innehåll: Produkter med längre hållbarhet och en högre kvalitetsåtervinningsnivå kommer att minska beroendet av utvinning av primära resurser efter 2035. Det krävs insatser för att främja högsta hållbarhetsstandarder och innovation, minimera råvaruvärdekedjans miljömässiga och sociala fotavtryck samt mobilisera handelsnätet och investeringsavtal och Team Europes finansiella slagkraft för att locka till sig investeringar i alla tillgångar i råvaruvärdekedjan i EU och tredjeländer.

4. EU måste stärka den sociala och ekonomiska sammanhållningen under omställningarna. Arbetstagare, företag, sektorer och regioner under omställning behöver skräddarsytt stöd och incitament för att anpassa sig. Social dialog, investeringar för att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet och snabb utveckling av partnerskap mellan offentliga arbetsförmedlingar, fackföreningar, industrin och utbildningsinstitutioner är avgörande. Detta kräver också en förstärkning av det sociala skyddet och välfärdsstaten, inbegripet mekanismer för att på ett målinriktat sätt förebygga eller ta itu med de negativa effekterna på samhällen och hushåll med låg inkomst eller medelinkomst och bekämpa fattigdom, samt faciliteter och politik för att rädda sysselsättningstillfällen för att bistå vid övergångar på arbetsmarknaden för att hantera chocker. Regionala utvecklingsstrategier och investeringar, som stöds av sammanhållningspolitiken, bör främja den gröna och den digitala omställningen, och samtidigt minska de ekonomiska, sociala och tekniska skillnaderna, däribland miljömässig orättvisa. Sömlös och säker konnektivitet, även på landsbygden och i avlägsna områden, i kombination med kapacitetsuppbyggnad och kompetensutveckling, kommer att vara avgörande för att se till att alla medborgare och företag kan dra nytta av samverkan.

5. Utbildningssystemen måste anpassas till den nya socioekonomiska verkligheten. Detta innebär både lärandefärdigheter för att anpassa sig till en teknisk verklighet och arbetsmarknad som förändras snabbt, samt grön kompetens och klimatmedvetenhet för att stödja värdeskapande och den gröna omställningen och ett ansvarsfullt medborgarskap. För att säkerställa att den gröna och den digitala omställningen är rättvis för alla krävs en betydande ökning av de sociala utgifterna med koppling till samverkan mellan omställningarna, t.ex. inom utbildning och livslångt lärande, inom ramen för en rättvis omställning. Arbetskraftens rörlighet mellan sektorer och riktad laglig migration måste öka. Det kommer också att vara viktigt att stödja en hållbar livsstil enligt målet på 1,5 grader genom att engagera medborgare och företag, säkerställa överkomliga priser samt utforma politik och infrastruktur som främjar den.

6. Ytterligare investeringar bör styras till teknik och infrastruktur som stöder samverkan. För att stärka EU:s resiliens och underlätta den gröna och digitala omställningen måste riktade reformer och investeringar åtgärda sårbarheter på nationell nivå och EU-nivå. Relevant makroekonomisk och sektoriell politik måste samordnas noga. Det krävs en övergång till långsiktiga investeringar och hållbara tillgångar. EU kommer att behöva mobilisera ytterligare privata och offentliga långsiktiga investeringar i samverkan, särskilt inom forskning och innovation när det gäller kritisk teknik och kritiska sektorer, spridning av och synergier mellan teknik, humankapital och infrastruktur. Detta kräver en stödjande ram. Fullbordandet av bankunionen och kapitalmarknadsunionen kommer att vara avgörande för att öka finansmarknadernas stabilitet, mildra möjliga risker för den framtida finansiella stabiliteten och säkerställa djupa och likvida finansmarknader. Detta inbegriper att främja ramar för hållbar finansiering för att öka de privata investeringarna i hållbara projekt. EU-taxonomin och den underliggande principen om att inte orsaka betydande skada är ett viktigt steg i denna riktning. Ytterligare investeringar kommer att kräva finansieringsverktyg som kombinerar privata och offentliga resurser. Projekt som omfattar flera länder skulle kunna underlätta sammanslagningen av EU:s resurser, nationella resurser och privata resurser. Grön offentlig och privat upphandling bör utvidgas till hållbar digital teknik. Subventioner för hållbar produktion och konsumtion bör övervägas. Socialt företagande och investeringar med effekter från privata aktörer kommer att vara viktiga. Skattepolitiken och beskattningen måste anpassas till den dubbla omställningen, avvara ytterligare investeringar i projekt som främjar den 60 och ge tillverkare, användare och konsumenter rätt prissignaler och incitament.

7. För att styra omställningarna krävs robusta och tillförlitliga övervakningsramar. De fyra dimensionerna av konkurrenskraftig hållbarhet, dvs. rättvisa, miljömässig hållbarhet, ekonomisk stabilitet och produktivitet, kräver en ambitiös och integrerad politisk utformning som tar hänsyn till både synergier och spänningar. Den nödvändiga övergången till en ny ekonomisk modell kräver en integrerad strategi för att mäta och övervaka välbefinnandet bortom BNP, med beaktande av nuvarande och kommande generationer, i och utanför EU. För att vägleda politiska beslut som uppfyller dess fullständiga hållbara potential och för att dra fördel av hållbar finansiering behövs en ny och sund ram på EU-nivå för att mäta både de möjliggörande effekterna av digitalisering och dess övergripande avtryck när det gäller växthusgasutsläpp och energi- och resursanvändning, däribland mineraler och sällsynta jordarter 61 . Korrekt och tillförlitlig information och officiell statistik kan hjälpa medborgare, företag och offentliga myndigheter att fatta välgrundade beslut. I slutändan kan dataövervakning hjälpa EU att bedöma om det behövs ytterligare åtgärder.

8. Ett framtidssäkrat och flexibelt EU-regelverk med den inre marknaden i centrum kommer att främja hållbara affärsmodeller och konsumtionsmönster. Den inre marknaden och dess olika dimensioner, t.ex. data eller energi, måste utvecklas kontinuerligt för att åtfölja den gröna och den digitala omställningen. Det behövs ett bättre regelverk med incitament för innovation för att främja cirkularitet, skapa gynnsamma marknader, stärka industriella ekosystem och säkerställa marknadsaktörernas mångfald. Administrativa hinder bör systematiskt undanröjas för att underlätta projekt och infrastruktur i samband med partnersamverkan. Den allt större roll som immateriella tillgångar spelar kommer att kräva en ändamålsenlig ram för immateriella rättigheter. EU:s beslutsfattande bör ytterligare utnyttja användningen av digitala lösningar, såsom digital samverkan, artificiell intelligens för prognoser eller modellering i konsekvensbedömningar. Samverkan skulle kunna analyseras bättre i utvärderingar av befintlig lagstiftning genom att man tittar på kombinerade effekter 62 . Konsumenterna bör skyddas mot vilseledande metoder, såsom grönmålning eller planerat åldrande. Fördelarna och utmaningarna med omställningarna måste diskuteras med allmänheten. Deltagandet i beslutsfattandet skulle kunna förbättras med hjälp av digital teknik eller levande laboratorier. Användningen av artificiell intelligens för att stödja medborgarnas engagemang i beslutsfattandet, vilket var fallet med den digitala plattform som utvecklades för konferensen om Europas framtid, bör undersökas ytterligare.

9. Att fastställa standarder kommer att vara avgörande för samverkan och för att säkerställa EU:s pionjärfördel för en konkurrenskraftig hållbarhet. Produktutformning som bygger på principen om att minska, reparera, återanvända och återvinna bör bli allmän praxis. De nuvarande åtgärderna för att säkerställa hållbarheten hos fysiska varor i EU måste matchas med standarder för alla sektorer för att motverka överkonsumtion och planerat åldrande. Kommissionens nyligen framlagda förslag 63 om att ålägga handlare att ge konsumenter information om produkters hållbarhet och reparerbarhet skulle kunna utgöra en solid grund för detta. EU måste ta fram ett mer strategiskt tillvägagångssätt för internationell standardiseringsverksamhet i relevanta globala format 64 . För att säkerställa att de genomförs måste internationella standarder matchas med spårning och spårbarhet. Fastställandet av en global standard för batterier skulle till exempel kunna kräva ett digitalt pass för att spåra komponenternas etiska och miljömässiga fotavtryck. Att använda standarder för att säkerställa att teknik och infrastruktur för samverkan är interoperabel kommer också att göra det möjligt för EU:s partner att integreras i genomförandeprocessen.

10. En starkare ram för cybersäkerhet och datadelning kommer att behövas för att frigöra samverkansteknikens potential. Förbättrad interoperabilitet mellan olika ägare, producenter och dataanvändare i EU, inbegripet nationella och subnationella informationssystem, kommer att underlätta datadelning mellan olika aktörer: offentliga myndigheter, företag, det civila samhället och forskare. En förstärkt och säkrare ram för datadelning som förtydligar oklarheter i fråga om ansvar och äganderätt vid överföring av uppgifter kommer att skydda människor och företag. Den kommer också att bidra till att bygga upp förtroende och acceptans för teknik för samverkan. Gemensamma strategier för cybersäkerhetsriktmärken för produkter och tjänster, inbegripet omfattande uppsättningar regler, tekniska krav, standarder och förfaranden, kommer att vara viktiga. Dessutom måste motståndskraften hos kritiska enheter och infrastrukturer stärkas med en EU-ram som omfattar alla risker för att hjälpa medlemsstaterna att säkerställa att kritiska enheter kan förebygga, stå emot och återhämta sig från störningar. Cybersäkerhetsteknikens överkomlighet kommer också att vara avgörande.

VI. Slutsatser

En bättre förståelse av samspelet mellan den gröna och den digitala omställningen är avgörande för en framgångsrik samverkan, i samband med olika framtida megatrender och oförutsedda händelser. De åtgärdsområden som läggs fram i detta meddelande (se ovan) svarar på behovet av att maximera synergieffekterna och ta itu med spänningarna mellan de två omställningarna. Detta kräver en dynamisk strategi för att förutse förändringar och anpassa de politiska åtgärderna, samtidigt som man håller fast vid kursen mot långsiktiga mål. På så sätt kommer en framgångsrik samverkan senast 2050 att stödja en ny, regenerativ och klimatneutral ekonomi som sänker föroreningsnivåerna och återställer den biologiska mångfalden och naturkapitalet och möjliggörs av hållbar digital och annan teknik. Det kommer att bidra till att ge EU ställning som en förkämpe för konkurrenskraftig hållbarhet och stärka dess resiliens och öppna strategiska oberoende. Detta kommer att gå hand i hand med en rättvis omställning som gynnar alla människor, samhällen och territorier i och utanför Europa.

Nästa årliga strategiska framsynsrapport kommer att fokusera på de viktigaste kommande utmaningar och möjligheter som Europa kommer att ställas inför under de kommande årtiondena, och ge strategiska insikter som är relevanta för att stärka EU:s globala roll.

(1)

     I 2021 års strategiska framsynsrapport identifierades klimatförändringar och miljöförstöring, digital hyperkonnektivitet och tekniska förändringar i kombination med påfrestningar på demokrati och värden samt förändringar i världsordningen och demografin bland de viktigaste megatrender som kommer att påverka EU:s öppna strategiska oberoende under de kommande årtiondena. (COM(2021) 750 final).

(2)

     Detta meddelande bygger på Gemensamma forskningscentrumets rapport Science for Policy Towards a green and digital future. Key requirements for successful twin transitions in the European Union [https://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/handle/JRC129319]. Förberedelseprocessen omfattade samråd med experter och berörda parter, offentliggörande av en uppmaning att inkomma med synpunkter, diskussioner med partner från det europeiska systemet för strategisk och politisk analys och medlemsstaterna i det EU-omfattande framsynsnätverket.

(3)

     55 %-paketet (”Fit for 55”): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet, COM(2021) 550 final.

(4)

     Förmågan hos EU:s ekonomi, industriella ekosystem och företag att övergå till en hållbar, produktiv, rättvis och stabil makroekonomisk modell som möjliggörs av digital och ren teknik, vilket gör Europa ledande i omställningen och ger Europa ett försprång i konkurrenshänseende på global nivå. (COM(2019) 650 final).

(5)

     En digital tvilling är en virtuell återgivning av ett föremål eller system som sträcker sig över dess livscykel, uppdateras med hjälp av data i realtid och använder simulering, maskininlärning och resonemang för att underlätta beslutsfattandet. Utvecklingen av EU Destination Earth och dess digitala jordtvillingar är avgörande för att förutse effekterna och bygga upp motståndskraft mot klimatförändringar. Den digitala oceantvillingen kommer att bidra till att utarbeta de mest effektiva sätten att återställa marina och kustnära livsmiljöer, stödja en hållbar blå ekonomi samt mildra och anpassa sig till klimatförändringarna.

(6)

     35 länder samarbetar för att bygga världens största magnetiska fusionsanordning, för att bevisa att fusion är en storskalig och koldioxidfri energikälla som bygger på samma princip om kraftfullare stjärnor.

(7)

     Freitag, C., m.fl. (2021). The real climate and transformative impact of ICT: A critique of estimates, trends, and regulations, Patterns 2.

(8)

     Behavioural responses to improved efficiency that counterweight potential savings.

(9)

     Enligt Andrae, A. (2022), Net global effect of digital - power and carbon, skulle exempelvis IKT-sektorns avtryck när det gäller el kunna öka från 1 988 terawattimmar 2020 till 3 200 2030.

(10)

     Europeiska unionens råd (2022). Metaverse- virtual world, real challenges.

(11)

     Genom den europeiska rättsakten om halvledare (COM(2022) 45 final) strävar EU efter att ta itu med bristen på halvledare och stärka sitt tekniska ledarskap, bland annat genom att öka produktionskapaciteten till 20 % av den globala marknaden fram till 2030.

(12)

     Kasserade produkter med batteri eller stickpropp (FN:s utbildnings- och forskningsinstitut https://ewastemonitor.info/gem-2020/ ).

(13)

     WEEE-forumet (2021): https://weee-forum.org/ws_news/international-e-waste-day-2021/ .

(14)

     ITU (2020). The Global E-waste monitor.

(15)

     EIT Digital (2022). Digital Technologies and the Green Economy report.

(16)

     EEA (2022). Economic losses and fatalities from weather- and climate-related events in Europe.

(17)

     År 2019 stod de för följande del av växthusgasutsläppen per sektor i EU: energiförsörjning 27 %, inrikes transporter 23 %, industri 21 %, bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter 12 %, jordbruk 11 %. (European Environmental Agency greenhouse gases data viewer 2021).

(18)

     Internationella energiorganet (2021).

(19)

     Planen REPowerEU (COM(2022) 230 final).

(20)

COM(2022) 230 final.

(21)

     Affärsmodell där leverantörer av energitjänster inte bara erbjuder en form av energi utan snarare en ”nyckelfärdig energiprodukt”, såsom att hålla temperaturen i en byggnad inom ett visst målintervall.

(22)

     Jämfört med 2015, baserat på MIX-scenariot i 55 %-paketet. Europeiska kommissionen (2021), Policy scenarios for delivering the European Green Deal.

(23)

     Till exempel fast, koboltfri litiumjon, eller sådana som använder DRX-material (oordnade bergsalter med överskott av litium, som gör det möjligt att tillverka batterikatoder utan nickel eller kobolt).

(24)

     SWD(2021) 601 final.

(25)

     International Energy Agency (2020).

(26)

     United States Environmental Protection Agency (2021).

(27)

     Datoriserad insamling och behandling av data och tillämpning av operativa kontroller över långa avstånd.

(28)

     4D-tryckta föremål kan ändra form eller självmonteras över tiden om de utsätts för stimulans såsom värme, ljus, vatten, magnetfält eller andra former av energi som aktiverar ändringsprocessen.

(29)

     Källa: Eurostat. Covid-19-pandemin visade ett växande intresse för att flytta till landsbygdsområden. Om detta är kortlivat eller kan fortsätta att vara en långsiktig trend kommer bland annat att bero på landsbygdsområdenas konnektivitet. Läs mer: En långsiktig vision för EU:s landsbygdsområden (COM(2021) 345 final) och Scenarios for EU rural areas 2040, https://data.europa.eu/doi/10.2760/29388 .

(30)

     COM(2021) 802 final.

(31)

     COM(2021) 558 final, COM(2021) 802 final.

(32)

     COM(2020) 662 final.

(33)

     IPCC (2022). Impacts, Adaptation and Vulnerability. Bidrag från arbetsgrupp II till den sjätte utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar.

(34)

     Medvetet anskaffa kritiska material, varor eller tjänster med allierade som delar samma värden.

(35)

      Strategic dependencies and capacities, SWD(2021) 352 final. EU strategic dependencies and capacities: second stage of in-depth reviews, SWD(2022) 41 final. 

(36)

     Kina står ensamt för 86 % av det globala utbudet av neodym. Palladium tillhandahålls främst av Ryssland (40 %) och tantal av Demokratiska republiken Kongo (33 %). Europeiska kommissionen (2020). Critical Raw Materials for Strategic Technologies and Sectors in the EU: a foresight study.

(37)

     Europeiska kommissionen (2020). Critical Raw Materials for Strategic Technologies and Sectors in the EU: a foresight study.

(38)

     Metals for Clean Energy: Pathways to solving Europe’s raw materials challenge, KU Leuven och Eurometaux, 2022.

(39)

     Danino-Perraud R. (2021), Géoéconomie des chaînes de valeur: les matières premières minérales de la filière batterie, Études de l’Ifri, Ifri.

(40)

     EU skulle till exempel kunna tillgodose 52 % av efterfrågan på litium, 49 % av efterfrågan på nickel och 58 % av efterfrågan på för kobolt 2050 för elektrisk mobilitet genom återvinning av uttjänta batterier. Rizos, V., Righetti, E., (2022) Low-carbon technologies and Russian imports: How far can recycling reduce the EU’s raw material dependency?, CEPS Policy Insight.

(41)

     Metals for Clean Energy: Pathways to solving Europe’s raw materials challenge, KU Leuven och Eurometaux, 2022.

(42)

     Återvinning kan kraftigt minska energiförbrukningen med en teoretisk faktor på 27 för stål och en praktisk faktor på 30 för aluminium. (Komiyama, H. (2014), Beyond the Limits to Growth: New Ideas for Sustainability from Japan, Science for Sustainable Societies).

(43)

     Inom kvantdatorsektorn finns exempelvis 50 % av de största företagen i Förenta staterna, 40 % i Kina och inget i EU. När det gäller 5G står Kina för nästan 60 % av den externa finansieringen, Förenta staterna 27 % och Europa 11 %. Inom artificiell intelligens står Förenta staterna för 40 %, Europa 12 % och Asien (inklusive Kina) för 32 %. Inom bioteknik spenderade Förenta staterna 2018–2020 260 miljarder US-dollar, Europa 42 miljarder US-dollar och Kina 19 miljarder US-dollar. McKinsey Global Institute (2022). Securing Europe’s future beyond energy.

(44)

     Angyalos, Z. & Botos, S. & Szilagyi, R. (2021). The importance of cybersecurity in modern agriculture, Journal of Agricultural Informatics.

(45)

     The Economist Intelligence Unit (2022). Five ways in which the war in Ukraine will change business.

(46)

     Boese, V., m.fl. (2022). Democracy Report 2022: Autrocratization Changing Nature? Varieties of Democracy Institute, V-DEM.

(47)

     Detta inbegriper att minska ojämlikheten, minska koldioxidutsläppen och ta itu med svälten där framstegen har avstannat eller vänt. FN (2021). Progress towards the Sustainable Development Goals: report of the Secretary-General.

(48)

     Antingen på grund av kostnaden eller på grund av att tjänsterna saknas.

(49)

     Detta innefattar könsspecifika förbruknings- och investeringsmönster.

(50)

      https://wir2022.wid.world/chapter-6/  

(51)

     Europeiska kommissionen (2021). The Future of Jobs is Green.

(52)

     Förenta nationernas miljöprogram (2020). Emissions Gap Report 2020.

(53)

     Internationella energiorganet (2021). Net zero by 2050 - A Roadmap for the Global Energy Sector.

(54)

     Enligt prognoserna beräknas den globala datavolymen att öka med 530 %, från 33 zettabyte 2018 till 175 zettabyte 2025, (COM(2020) 66 final).

(55)

     Ett av världens största finansieringsprogram för kommersiell demonstration av innovativ teknik med låga koldioxidutsläpp. Det kommer att tillhandahålla cirka 38 miljarder euro i stöd fram till 2030, beroende på koldioxidpriset.

(56)

     COM(2021) 662 final.

(57)

     COM(2022) 600 final.

(58)

     I linje med meddelandet A competition policy fit for new challenges, COM(2021) 713 final.

(59)

     I meddelandet om RePowerEU betonas att EU snarast måste tillhandahålla en lämplig ram, bland annat genom ett lagstiftningsförslag, för att stödja medlemsstaternas och industrins ansträngningar på detta område.

(60)

     Det nyligen framlagda förslaget om att införa ett avdrag i syfte att minska skattefördelen för lånefinansiering jämfört med finansiering med eget kapital och begränsa ränteavdragen i samband med bolagsbeskattning (COM(2022) 216) kommer att spela en viktig roll när det gäller att främja den gröna och digitala omställningen.

(61)

     Vissa insatser i denna riktning görs inom ramen för den europeiska gröna digitala koalitionen.

(62)

     Rekommendation i utkastet till yttrande om Fit for Future-plattformen, How to favour interconnectivity between the digital and green transition, including through simplification.

(63)

     COM(2022) 143 final.

(64)

     I linje med En EU-strategi för standardisering, COM(2022) 31 final.